Bloggpaus
Jag kommer att göra en liten bloggpaus på högst 1 vecka, bara så du vet! Sedan blir det nya "hisnande" berättelser eller alldeles vanliga vardagsinlägg från livet i stort och smått.
Håll ut! Jag kommer tillbaka!
Tillfälligt upphävt köpstopp
Jag har ett självpåtaget köpstopp! Det är inte roligt, men när vi flyttade insåg jag att nu fick det vara nog.
Det handlar om present- och julpapper. Jag har nog pappersmani och är beroende av vackra papper. Söstra mi är likadan och hon hävdar att det var något alldeles speciellt beroendeframkallande i dammet därnere i bokhandelns källare, där vi tillbringade en hel del tid av vår barndom.
Jag har dock varit MYCKET duktig under det år som gått sedan vi flyttade, jag han nästan inte köpt något nytt papper alls, men igår åkte jag dit så det small.
Jag skulle bara in på Överskottsbolaget och köpa en kartong kattmat när jag såg att det lyste så fint längst in i affären. Det såg nästan ut som jul, fast det är 2 månader kvar.
En sann julfreak missar inte sådant, visst var det julen som kommit till ÖB! Jag gick runt där och bara ögonhandlade, tills jag plötsligt såg en stor kartong med vackra papper, precis som i London på Tesco.
Jag åkte dit! De var för vackra för att lämnas kvar. 3 rullar blev det och här ligger de hemma på köksbordet.
Inte nog med det, när jag granskade dem såg jag att man inte alls behöver åka till England och gå på Tesco, för att hitta vackra papper.
Det går lika bra med ÖB! (Jag har gömt dem för kärestan och inser att detta är allvarligt.)
Trädgårdsmästare
Nu har vi fått hjälp med trädgården.
Som trogna läsare vet, har vi en stor rosenträdgård som var anlagd redan när vi köpte huset här på landet. Kärestan vårdar dem ömt och han är riktigt duktig (bortsett från när han våldklippte min urgamla ros , från anno da zu mal). Den blommade inte alls i år, för den vill inte bli klippt som de andra.
Nu har vi dock fått hjälp av andra rosvårdare som tagit sig an rubbet sånär som på mitt lilla krisinköp, som fortfarande blommar, trots frost och rosvårdare.
Jag köpte den som miniminiros på skämshyllan för 5 kronor. Då var den vit och kruttorr, men jag stoppade ner den i jorden, den tog sig och blommade tills alla vita knoppar tagit slut. Sedan tog den ny fart och när den omgången slog ut, hade de bytt färg.
Resten av rosorna är fint toppade och inga onödiga knoppar göre sig besvär mer det här året!
Här är halva rabatten på framsidan
Lite närbilder kanske?
Tack Bambi med familj, men skicka ingen faktura, för vi tänker inte betala för ansningen!
Ekologiskt
Jag köper helst KRAV-märkt och ekologiskt, jag hoppas och tror att det är lite mindre gifter och tillsatser i de produkterna och att det även är bättre för både vår jord och de som odlar den.
Idag hittade jag de krossade linfrön jag tycker bäst om, andra sorter är lite grövre, så nu när Saltås linfrön fanns på hyllan passade jag på att köpa 2 förpackningar.
När jag sedan vände på förpackningen fick jag se ursprungslandet! Det kom upp ett litet tvivel i mitt inre, men de kanske har samma ekologiska krav och tänk även i Kazakstan....... Någon som vet något om odling där?
Saltå Kvarn kanske alltid har importerat sitt linfrö därifrån, men jag har aldrig sett det förut, så jag blev lite förvånad.
Hotellutsikt
Förra helgen var jag på kurs. Det var musikterpifortbildning och den här gången fick jag åka till Katrineholm. Det var trevligt, även om Katrineholm för mig, är ett barndomsminne som en ort man passerade med tåget, på väg till mormor i Stockholm.
Nu är det andra tider, jag kom med bilen och åkte med hjälp av Berit - min GPS - rakt på målet och jag och alla mina kollegor, från Kiruna i norr, till någonstans i Skåne i söder, bodde på Hotell Statt.
Kursen var bra, det var väldigt intensivt och innan jag skulle lägga mig, kom jag på att jag inte rört min kamera. Det fick bli en bild på rummet på kvällen och så utsikten på morgonen. Jag bodde nämligen allra högst upp och det var jättefina rum, så jag har inget att klaga på.
När man bort så där högt upp är det alldeles tyst, inte ett billjud eller oväsen når ditupp. SKÖNT!
Vackra höstfärger därnere och ut mot sidan, tyvärr tar fönsterglaset bort lite av prakten.
Hösten är mer min årstid om man säger så......... tänker på mitt inlägg "En morgon när jag vaknar......"
Dags att börja mata
Igår insåg vi att det var dags att leta fram fågelmatsflaskan och tänk, den hängde på en krok i garaget. Jag är så innerligt tacksam att kärestan har samma uppfattning som jag om ordning och hur man förvarar det man inte använder för stunden. Det har inte alltid varit så i mitt liv och då berodde det inte på mig.......say no more!
Du minns väl vår finurliga fågelmatare?
Solrosfrö hade vi också kvar en halv säck, så det var lätt som en plätt att hamna högt upp på småfåglarnas topplista.
Både igår och idag har platsen framför huset varit livligt frekventerad av de bevingade små liven. Till och med hackspetten har varit här på en snabbraid, men fånga den på bild var stört omöjligt.
Igår var det mest talgoxe, blåmes och entita, men idag kom det ganska många grönfinkar också och en annan nötväcka.
Trio i Grönfinkar
Jag känner mig väldigt populär just nu, åtminstone i fågelvärlden här utanför!
Besök av lillhjärtat
Så kom han då äntligen hem från Västerbotten, lilla Ottohjärtat med sin kära mamma och nu har även jag fått njuta av hans sällskap några timmar igen.
Kära dotter och jag testade ett nytt fruktte. Det var hallon och så rött som hallonsaft när det kommit ner i koppen. Sedan rostade vi hembakt fralla och åt med ost och marmelad och frossade som vi så ofta gjort och gör än i dag. Dock mer sällan numera, vi lutar lite mer åt surdegshållet idag, men ibland så ger vi oss hän.
Då skulle naturligtvis Otto också fika. Först fick han några s.k. majspuffar, de ser mest ut som frigolitfingrar och smälter bort i munnen på honom innan man hunnit fatta hur han kunnat få in en så stor bit i munnen. De har dock den fördelen att de fastnar på handen på honom så fort det finns minsta fukt där. Då slipper de hamna på golvet och det är ju skönt. Dessutom förfinar han sin finmotorik också när han ska manövrera in en sådan i munnen.
Rån är också gångbart och den här gången fick han en mikroklick räkost utsmetad på smöret.
Det ser gott ut, eller hur? Haklapp saknades, men mjuk frottehandduk funkar också.
Alla attiraljer på diskbänken bakom hör till kattens mat, för nu måste det högt upp, det är full fart över golvet och kattmat vill vi inte att han ska äta.
Vilken blick!!! Det är modern som sitter där.
Sedan gungade vi gunghäst, hoppade i sängen och till slut var både han och jag så trötta att jag tog fram en gammal pekbok, som jag gjorde av en massa fina bilder ur tidningar osv, innan jag ens själv hade barn. Den var väldigt intressant om jag tolkade situationen rätt, för han satt säkert 15 - 20 minuter och bara tittade medan jag bläddrade, pratade och sjöng.
De här tillfällena är rena guldstunderna och såååååå njutbara!
En morgon när jag vaknar........
................. är hela världen vit!!!!
Jag vet inte vem som blev mest häpen, jag eller katten. Ingen av oss hade tittat ut när hon kom i full fart och skulle ut genom dörren på gaveln av huset. Jag öppnade och kände instinktivt att något var fel. Det var för ljust och jag tillhör dem som gillar mörkret, då jag får tända en massa ljus.
Ahti sprang som sagt i full fart och när hon kommit utanför dörren såg det ut som hon tvärstannade i luften, landade och blev helt förstenad, sedan stod hon bara där och tittade från sida till sida en stund. Efter 5 minuter var hon inne igen och nu har hon förmodligen gett upp hoppet om en snöfri tillvaro, för de minuter hon varit ut är lätt räknade idag och då har ändå det mesta av det vita eländet försvunnit.
Nu börjar min vinternoja och ändå har jag blivit bättre de senaste åren. Det händer faktiskt att jag går ut frivilligt, men inte är det skönt, det kan ingen få mig att medge och gångerna är lätt räknade.
Till alla er som säger att det blir så vitt och fint!
Vari ligger finheten?
Jag ser bara ett vitt elände på backen och tänker tanken på allt som komma skall och som ska tas om hand!
Kan jag göra som björnarna och gå i ide tro?
Klotterplanket igen
Jag har tidigare skrivit om det legala klotterplanket och alldeles nyss lyckades jag få den bild jag skrev om då, men inte hann med att knäppa, innan vi fick grönt och var tvungna att följa strömmen.
John Lennon - Jag tycker den är bra!
En bit längre bort fanns ett vägmärke som jag inte vet vad det betyder.
Jag är dock helt säker på, att efter detta inlägg får jag reda på det av just dig! Tack!!!!
Ett riktigt råtthål
Så kunde min mor uttrycka sig ibland, när något såg riktigt eländigt ut, t ex ett förråd där allt var en enda röra och inte inbjudande för 5 öre, eller en liten sunkig lägenhet på några få kvadrat el dyl.
Nu har jag sett mitt livs första riktiga råtthål och lika fint som dem i "Tom & Jerry" är det inte, men enligt kära dotter är det ett riktigt. Följaktligen kan väl alla räkna ut hemma hos vem det finns?
Jag tror dock inte det är särskilt attraktivt som boning för vare sig råttor eller möss.
I huset - som de hyr - finns ju förutom Ottos familj, Babusjka, som är Yorkshireterrier och den rasen är duktiga råttjägare, bondkatten Indra. syster till vår stora råttfångare Ahti, samt siameskatten Yama, som är en superjägare. Hon tar det mesta och överlämnar det stolt till sitt folk. Leonbergern Puka har jag ingen uppfattning om när det gäller råttjakt
Jag följer fortsättningen med spänning, men förmodligen proppar väl hyresvärden igen hålet och så var det med det!
Veganer eller vegetarianer
Det är förmodligen någon eller några ur ovanstående grupper som sett möjligheten att få ut sitt budskap gällande vad vi ska låta ingå vår kost.
Jag tycker det är genialiskt och ler varje gång jag stannar just här, även om folk av ordning säkert kallar det enbart klotter.
Jerry williams
Nu när jag tittar igenom mina bilder inser jag att jag glömt skriva om "Jerry Williams Farewell Show".
Det gick fort att bestämma sig att vi skulle gå dit. Tidigare i höst slängde jag bara ur mig frågan om vi skulle gå på hans konsert när jag såg annonsen i tidningen och lika fort svarade kärestan JA! Det var inte gratis, men vad då? En konsert någon gång då och då måste man unna sig, annars vore livet bra tråkigt.
Nu var det några veckor sedan, men minnet lever kvar.
Det var nästan fullsatt på Conventum Arena, trots att det var den sista av 4 konserter i stan. Vi satt ganska bra, nästan i mitten på rad 20 och såg ännu bättre tack vare storbildsskärmarna på varsin sida om scenen.
Hur bloggar om en musikupplevelse i ord? Det är något jag inte riktigt behärskar. Visar lite spridda bilder från föreställningen och kommenterar, men resten.....???? Måste upplevas!!!!
Jerry berättade om hur det började och hela vägen fram till nu. En hel del nostalgi i bilderna och historien från då till nu, bl a genom de tre kvinnorna som spelade sina roller genom åren från starten och framåt. Dem lyckades jag tyvärr inte få med på någon bild, det var inte lätt att fota därinne..
Jerry hade samma stil som jag minns från "förr", om än lite grånad. Samma stuk på klädseln, så jag blev aningen paff när han kom in i blå kostym med glitter på slagen.
Det var dock bara en liten stund, sedan var det skinnjacka och svarta jeans som gällde igen.
På slutet steg stämningen till taknivå. När han framförde "Vintersaga" var det magiskt och han fick stående ovationer. Sedan i "I can jive" var hela publiken, inklusive oss så klart, i full extas, alla stod upp och de flesta vrålsjöng med i hela låten.
Det var en s.k. helkväll, från 19.00 till 23.15 och jag blev mycket förvånad över den sena timmen när vi vandrade ut i natten för att åka hem till huset på landet.
Är det nu den definitiva "Farewell showen" så har vi kvar den i minnet, istället för att gräma oss över att vi inte gick dit.
Sedan kan jag också meddela att jag åker bort på kurs hela helgen, men återkommer med all säkerhet när jag kommer hem igen. Inget bloggande från Leontina ett par dagar framåt alltså!
"glad" igen
Kära dotter och Otto ska åka och hälsa på älskade lilla M med familj nu i veckan. Då gick jag till "glad" igen - stans mest underbara butik och denna gång i egenskap av farmor. Här gäller det att passa på och skicka med lite när någon ändå åker 70 mil för att hälsa på dem däruppe i norr.
GLAD var precis vad jag blev också, för den som inte kan hitta presenter till älskade barn och barnbarn har nog inte förstått saker och ting rätt. Här finns allt för alla smaker tycker jag och inser att jag har nog nästan alla smaker, för jag gillar det mesta jag ser där.
Nu får jag bara visa de väldigt fina paketen, som Emma Clara på "glad" gjort till lilla M och även ett till bonusbarnbarnet lilla A.
Inte kan jag tala om vad det är i heller, för även om inte de små liven kan läsa, kan deras föräldrar det och de vill jag gärna också överraska. Jag tror inte någon av dem följer min blogg slaviskt, de kanske bara är sporadiska besökare, men då säger lagen om TJI, att just den här dagen råkade de titta in och vips var den överraskningen borta.
Vi pratade länge om barn och barnbarn, för jag kom in i affären ganska sent på dagen, så det var inte en sådan trängsel som sist. När vi då äntligen kommit till punkt i samtalet och jag var på väg ut stannade jag som paralyserad strax innan dörren och utbrast: "VAD ÄR DET DÄR FÖR UNDERBARA SMÅ FIGURER?"
Det var en rad med små gossar i "djurmössor", cirka 8 cm höga, men när jag vände på dem hade de små änglavingar.
Ojojoj, jag blev fast. Fullständigt omöjligt att gå därifrån utan en sådan.
Skulle han då stå alldeles ensam i min hylla därhemma?
Absolut inte!
Jag köpte 2, det gick bara inte att låta bli!!! Hade du kunnat det?
De ser lite plastiga ut på bilden, det är blixten som ställer till det.
Hos Otto en stund
Ottos mamma har nyligen fyllt år och vi var där i helgen och uppvaktade henne. Vi fikade kaka och krämkaka, medan Otto har en nyttigare diet. Han får ett rån med smör och det är grejer det när man är 8½ månad. SMÖR, det är mumsfillibabba då.
Han blir så blank och fin både om händer och ansikte medan ätandet pågår.
Det går fort med utvecklingen nu för lillhjärtat Otto. Alldeles nyss ålade han som en mask på golvet, nu kryper han snabbt som blixten, reser sig upp mot något - vad som helst - och försöker ta sig vidare med hjälp av det han håller i.
Detta föranledde hans moder att köpa en gåvagn och vips lärde han sig det också.
Han har dock inte förstått att man kan ramla, trots att han gjort det ett antal gånger och brustit ut i gråt. Det går fort över och sedan är han där och tar tag i vagnen igen.
Denna förmåga till förflyttning har också framkallat ett behov av möjlighet att stänga av till de olika rummen, så nu står han där som en liten fånge och undrar hur vi kom ut i hallen.
"Hör du pappa, kom hit och visa mig hur man öppnar grinden!"
Jag kan inte få nog av honom! Konstigt? Nej, inte ett dugg!!!!! Älskade lilla unge!
Vackert så här års
När jag var barn var det många som gjorde nyponsoppa av dessa, men jag minns inte att vi någonsin fick det.
Som vuxen provade jag en gång att göra sådan soppa, men det blev bara en gång. Pulversoppan var MYCKET godare, för att inte tala om hur lätt det var att laga till, jämfört med den "äkta" varianten.
Däremot sas det, att innehållet i bären fungerade bra som klipulver och nog fick jag både testa på att bli utsatt för någon som snabbt som blixten släppte ner frön på min rygg, samt att jag gjorde det själv på någon.
Det funkade inte!! Det fanns många myter om allt möjligt när man var liten.
Stora blad
Undrar bara vad detta är för stora blad som växer här och där?
Jag placerade mitt cerat på bladet, för att ha något att jämföra med.
Göksholms slott och Engelbrekt
För några helger sedan var vi ute och åkte lite i omgivningarna här hemmavid. Göksholms slott har vi varit i närheten av, men aldrig nära och där nere vid Hjälmaren ligger även Engelbrektsholmen, där Engelbrekt enligt historien skullle blivit bragt om livet.
Detta har jag kopierat från Wikipedia.
På den här platsen tror man att upprorsledaren Engelbrekt mördades år 1436. Det skedde när han var på väg från Örebro till ett rådsmöte i Stockholm. Engelbrekt hade stannat här för natten när han blev anfallen och dödad av Måns Bengtsson (Natt och Dag). Engelbrekt var nämligen osams med Måns far som då bodde på Göksholms slott inte långt härifrån. 1818 restes ett gjutjärnsmonument till Engelbrekts minne på denna plats.
Jag har aldrig varit på Engelbrektsholmen heller, så valet var lätt när det låg på mig att bestämma vart vi skulle åka.
Innan vi ens var i närheten möttes vi av denna vägskylt.
Intressant! Jag förstod bättre när vi körde in i "trädtunneln".
Vägen ner -
- och vägen hem. Det var verkligen som ett tak ovanför oss.
Skylten som visade vägen till slottet var inte direkt ny
Vi bestämde oss för att vänta med slottet och att åka till holmen först. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vägar var avstängda med bommar, inga skyltar alls när vi väl kommit nära vattnet och på det stora hela såg alla holmar likadana ut från den buskiga strandremsan där vi stannat.
Vi hade för oss att det skulle vara en spång ditut, eller något broliknande. Det kanske det är också, men som sagt, vi kom aldrig tillräckligt nära för att hitta rätt.
Mitt i buskaget stod detta, vad det nu är?
Kärestan som är en uppmärksam bilförare, noterade den gamla P-skylten därnere nära vattnet. Lite roligt att se en sådan igen.
Nåja, vi tar väl Engelbrektsholmen en annan gång, enades vi om, slottet väntade. Det är bebott och om man visar hänsyn får man gå runt och titta utomhus.
Det gick inte så bra det heller kan jag tala om, för de vill naturligtvis inte ha en massa bilar som kommer åkande ner på deras gårdsplan, så vi skulle parkera en bra bit därifrån och sedan promenera. Jag gick fram till vägen som ledde ner dit, men det enda jag kunde se var en gulaktig vägg i fjärran.
Vår kulturella utflykt slutade med att förutom att vi sett ett antal holmar ute i sjön, också fick beskåda slottet på en upplysningstavla på parkeringen.
Där fick vi även lite information om det.
Det blev någon slags kortversion av egenguidning, men det kommer väl fler tillfällen, vi bor ju nästan grannar!!!
Rolig notis från den stora tavlan, som fick mig att fundera på om söstra mi varit där och gjort reklam för sin hemort.
Äh, vad är en bal på slottet?
Grevinnan och betjänten
Som bekant är "Grevinnan och betjänten" något som återkommer år efter år och programmet drar ofta samma tittare som vid tidigare sändningar på nyårsaftnarna.
Detsamma gäller mig och Hallsbergsmarken.
I fredags var det dags igen, äntligen har jag lärt mig minnesramsan: Hallsbergsmarken - höstvarianten - är alltid första fredagen, efter första tisdagen i oktober. Det som också är tradition, är att jag och barndomskompisen I-L går tillsammans. Det spelar ingen roll om vi inte hunnit träffas på flera månader, när det blir dags för marken hörs vi och sedan går vi tillsammans.
Undrar om det håller på att mattas av för knallarna. Det var inte alls lika många som tidigare år, men lika roligt ändå att gå Storgatan framåt och se på utbudet.
Jag tyckte de kanderade äppelklubborna var rena konstverken - min bild gör dem inte rättvisa.
Så fanns det en knalle som sålde väldigt fina fårskinn. Både jag och kära dotter har fått noja på fårskinn, men i år höll jag hårt i pengarna, för vi har en del andra utlägg framöver. Titta, känna och njuta kostar dock inget.
Jag tycker bäst om de grå.
Man kan tydligen också sälja sig själv i olika tappning. Det här var en rolig variant och en bra idé. Den satt visserligen inte mitt i marknadsrusningen, men väl på en anslagstavla i Centrumhuset.
Vi gick och gick och till slut blev det I-L som gjorde första inköpet. Det var 3 kopparfärgade stålrundlar att skura ur svårt brända grytor, eller att rengöra annat rostfritt med.
Själv spanade jag efter mintkyssar, som jag trots många påhopp fortfarande envisas med att kalla negerkyssar. Jag fattade aldrig att det plötsligt blev fult att de hette så och för mig är det ingen skillnad, dessutom pekar jag oftast, så låt dem heta vad de vill, bara jag får tag på minst 1/4 kg.
På min spaningstur efter dem fick jag syn på den här karamellförsäljarens reklam
Ordpolisen inom mig tvärvaknade, men jag avstod från att gå fram och påpeka felet. Folk handlar ju ändå, man dras dit av den goda lukten.
Vi forsatte och gick längs Puttlabäcken också, men var fanns mina efterlängtade karameller?
Jo, framme vid torget fick jag napp och då var jag så sugen att det blev ett helt halvkilo. Det har jag dock inte talat om för någon, för inte köper man negerkyssar för en hel 50-lapp och tänker äta upp allihopa själv?
Eller gör man det? Om de heter mintkyssar kanske det till och med går helt obemärkt förbi?
Äh, jag valde att peka även denna gång för att undvika onödigt palaver.
Oväsen utanför husknuten
Vad är det som låter så enträget?
Jag var tvungen att gå ut och kolla, sedan var jag tvungen att gå in igen och hämta kameran.
Det var ju Hacke som försökte hitta något ätbart i den gamla elstolpen strax bredvid vårt hus.
Jag stod fascinerade och tittade på hans slit med att få hål på stolpen, alltmedan jag funderade på om det verkligen kan finnas något ätbart i innandömet?
Det är en rejäl näbb de har i alla fall, så fanns det något, fick han säkert ut det.
Friluftsdag med Naturskolan
Tidigare i september hade vi en heldag med Naturskolan i närheten av Naturens hus. Vi gick iväg på morgonen längs Svartån
Där ligger en husbåt, undrar om de som äger den bor där permanent?
Deras flytande uteplats var fin, ja, hela hemmet flyter ju förstås
På håll såg vi stenen med gorillan och hur är det nu, är måsarna också av sten? Så hörde vi flöjtspel någonstans ifrån.
Där satt vår lärare för dagen och spelade så att vi skulle hitta henne.
Vi skulle tillbringa dagen med olika stationer längs Lillån.
Här fick vi låna luppar och titta på olika saker i naturen med hjälp av dem
Väldigt fin och praktisk förvaring med fina broderier.
Lillån såg verkligen inte ut som den gör om man promenerar på gatan längs med den. Här är det rena, rama djungelkänslan.
Dags för lite vila och då passar hängmattor perfekt.
Långt nere bland löven såg jag något rött skymta. Hade någon tappat något?
NEJ, det hade inte någon.
Tyvärr vet jag inte vad det är för växt, men jag får säkert svaret här på bloggen.
Höstlöven vackert ätna av något litet, hungrigt djur.
När vi kom fram till kåtan vid Naturens hus skulle även vi äta och det hade tydligen den här kvintetten också tänkt sig.
Det blev dock inget med det för dem, de var alldeles för "blyga" för att sätta sig till bords med oss.
Det var en fantastisk dag och så otroligt mycket vackert vi har nära stan.
Ahtikatten passar på
Nu är det höst och jag begriper mig inte på vårt värmesystem. Vi har bytt en massa som har med jordvärmen att göra och det är förmodligen inte injusterat som det ska. Service ska komma, men fram till dess FRYSER jag.
Tack och lov för Monica som har försett mig med ett par varma ullsjalar. Att de är jättefina gör det hela ännu ljuvligare och jag älskar att svepa om mig den största och få tillbaka värmen i kroppen, sedan kan jag lägga av den ett tag för de är onekligen lätta att ta på och av.
Vi är fler som gillar sjalarna, för sist när jag skulle ta på mig den igen, var den redan "bokad".
Ignorera mera, ser hon ut som och för att göra det hela lite svårare och få behålla den, tar hon till stora charmoffensiven.
Hur söt får man vara? Inte flyttade jag på henne, jag tog en annan sjal.
