Jag reser söderut
Igår kände jag att jag var tvungen att åka söderut, det var så kallt här i norr!
Jag åkte till Inez i Kumla.
Jag vet, det var inte så långt, men ändå söderut och vi två - Inez och Enid (det är våra namn på varandra sen tonårstiden) hade inte träffats på länge. Senast det var tjejmiddag backade jag ur pga orkeslöshet, så jag längtade efter att träffa henne och sitta och pladdra en stund.
Kumla var för övrigt precis lika kallt som här, men trevligare än att gå runt hemma och titta på allt som återstår att avsluta, efter dotras härjningar och homestyling.
Jag möttes av deras tre hundar, Malva och två av hennes söner Isor och Isak (tror jag). De tog emot och skällde lite på mig, men ganska fort blev det lugnt och Malva låg framför oss och ville ha sällskap. Hon är jättefin och hur underbar som helst.
Jag hade bara hunnit med frukosten, men jag hade lite rester på lut hemma i kylskåpet.
Vilken tur jag hade. Direkt jag kom innanför dörren hos Inez hojtade hon från köket att hon ville bjuda mig på lunch.
Tack, tack! Självklart sa jag ja tack. Det var bara att sätta sig till bords och äta färsk pasta med en underbar laxsås med ärtor och dill. Jag tog två portioner, för det var så himla gott.
Några timmar bara flög all världens väg, för så är det när man har trevligt. Vi förflyttade oss in till vardagsrummet efter maten och där tog Malva på sig ett av sina fina halsband och visade upp lite konster för oss.
Så här fin är hon i sitt halsband!
Vid 17-tiden var jag på lite nordligare breddgrader igen och inne på Coop och trängdes med hundratals andra som också skulle handla livsförnödenheter till helgen.
Jag är väldigt glad att jag kör med självscanning en sån gång. Det gick ganska fort för mig att komma därifrån och hem till mitt varma hus!
Jag åkte till Inez i Kumla.
Jag vet, det var inte så långt, men ändå söderut och vi två - Inez och Enid (det är våra namn på varandra sen tonårstiden) hade inte träffats på länge. Senast det var tjejmiddag backade jag ur pga orkeslöshet, så jag längtade efter att träffa henne och sitta och pladdra en stund.
Kumla var för övrigt precis lika kallt som här, men trevligare än att gå runt hemma och titta på allt som återstår att avsluta, efter dotras härjningar och homestyling.
Jag möttes av deras tre hundar, Malva och två av hennes söner Isor och Isak (tror jag). De tog emot och skällde lite på mig, men ganska fort blev det lugnt och Malva låg framför oss och ville ha sällskap. Hon är jättefin och hur underbar som helst.
Jag hade bara hunnit med frukosten, men jag hade lite rester på lut hemma i kylskåpet.
Vilken tur jag hade. Direkt jag kom innanför dörren hos Inez hojtade hon från köket att hon ville bjuda mig på lunch.
Tack, tack! Självklart sa jag ja tack. Det var bara att sätta sig till bords och äta färsk pasta med en underbar laxsås med ärtor och dill. Jag tog två portioner, för det var så himla gott.
Några timmar bara flög all världens väg, för så är det när man har trevligt. Vi förflyttade oss in till vardagsrummet efter maten och där tog Malva på sig ett av sina fina halsband och visade upp lite konster för oss.
Så här fin är hon i sitt halsband!
Vid 17-tiden var jag på lite nordligare breddgrader igen och inne på Coop och trängdes med hundratals andra som också skulle handla livsförnödenheter till helgen.
Jag är väldigt glad att jag kör med självscanning en sån gång. Det gick ganska fort för mig att komma därifrån och hem till mitt varma hus!
Marknadsdagen
Igår var det ett himla strul här på blogg.se, i alla fall när jag försökte ta mig in, därför kommer marknadsrapporteringen inte förrän nu.
Så här "fint" väder hade vi när vi kom ner på stan. Kom och kom förresten, det var ett enda stort "strugglande" som jag och nästansyster uttrycker oss när det är mer än eländigt. Vi blev nästan anglofiler under vår resa i England förra året, men i den meningen att vi mer eller mindre skaffade oss ett eget, svengelskt blandspråk när vi tyckte att det passade.
Det var en enda kämpig motionsvandring i mycket ymnigt snöfall, med flingor stora som lappvantar. Decimetertjock snömodd att trampa omkring i och rädslan i kroppen att det under modden skulle gömma sig en stenhård isknöl att halka på.
Det lilla livet = samariten = färdtjänstchauffören = dottern, bor på norr.
När det är Hindersmässa är parkeringsplats på stan en ynnest endast för de utvalda. Dit hör inte jag, inte ens med en nyläkt, värkande handled. Alltså parkerade jag utanför hennes hus och vi travade iväg.
Det var inte så fröjdefullt som det kan vara en del år. Inte särskilt kallt, men usch och kräks, vilket snöoväder. Det var faktiskt klass 1 varning. Denna varning maldes dock ner av sonen som ringde från Umeå och lät meddela att de hade klass 2. Så var det med det! Jag led i alla fall.
Förutom Hindersmässan skulle jag till Bokia och byta läsecirkelsbok. Vi tog genvägen genom H&M. En ny skylt för de som inte ser fanns på plats........ men om de inte ser, hur ska de då kunna läsa informationen???
På våningen ovanför fanns en nästan likadan, fast "ner" var utbytt mot "upp"! Jag förstod inte riktigt vitsen, men jag kanske var för insnöad i mitt tänkesätt?
Ut i snöyran igen.
Vi knegade tappert på tills vi hade avverkat Storgatan och Drottninggatan, sedan var vi bara tvungna att gå in på utmärkta Vasa och inta ny näring i form av varsin räkmacka med handskalade räkor. Inga räkor i lake på det fiket inte!
Stärkta, som vi trodde, gick vi ut igen, men vi var snarare något mer utmattade, så det blev en snabb repa över Stortorget, vi t o m kortade av den till halva torget. Snabbt köpte vi det vi skulle ha och det här var dagens skörd för min del.
Al- och äppelkspånrökt skinka från Åsele, brända mandlar,
Västerbottenost och en förpackning 2 liters fryspåsar.
Det gick fort det här året, men jag har aldrig förr varit så trött efteråt.
Så här "fint" väder hade vi när vi kom ner på stan. Kom och kom förresten, det var ett enda stort "strugglande" som jag och nästansyster uttrycker oss när det är mer än eländigt. Vi blev nästan anglofiler under vår resa i England förra året, men i den meningen att vi mer eller mindre skaffade oss ett eget, svengelskt blandspråk när vi tyckte att det passade.
Det var en enda kämpig motionsvandring i mycket ymnigt snöfall, med flingor stora som lappvantar. Decimetertjock snömodd att trampa omkring i och rädslan i kroppen att det under modden skulle gömma sig en stenhård isknöl att halka på.
Det lilla livet = samariten = färdtjänstchauffören = dottern, bor på norr.
När det är Hindersmässa är parkeringsplats på stan en ynnest endast för de utvalda. Dit hör inte jag, inte ens med en nyläkt, värkande handled. Alltså parkerade jag utanför hennes hus och vi travade iväg.
Det var inte så fröjdefullt som det kan vara en del år. Inte särskilt kallt, men usch och kräks, vilket snöoväder. Det var faktiskt klass 1 varning. Denna varning maldes dock ner av sonen som ringde från Umeå och lät meddela att de hade klass 2. Så var det med det! Jag led i alla fall.
Förutom Hindersmässan skulle jag till Bokia och byta läsecirkelsbok. Vi tog genvägen genom H&M. En ny skylt för de som inte ser fanns på plats........ men om de inte ser, hur ska de då kunna läsa informationen???
På våningen ovanför fanns en nästan likadan, fast "ner" var utbytt mot "upp"! Jag förstod inte riktigt vitsen, men jag kanske var för insnöad i mitt tänkesätt?
Ut i snöyran igen.
Vi knegade tappert på tills vi hade avverkat Storgatan och Drottninggatan, sedan var vi bara tvungna att gå in på utmärkta Vasa och inta ny näring i form av varsin räkmacka med handskalade räkor. Inga räkor i lake på det fiket inte!
Stärkta, som vi trodde, gick vi ut igen, men vi var snarare något mer utmattade, så det blev en snabb repa över Stortorget, vi t o m kortade av den till halva torget. Snabbt köpte vi det vi skulle ha och det här var dagens skörd för min del.
Al- och äppelkspånrökt skinka från Åsele, brända mandlar,
Västerbottenost och en förpackning 2 liters fryspåsar.
Det gick fort det här året, men jag har aldrig förr varit så trött efteråt.
Hindersmässa
Idag börjar Hindersmässan här i stan, det är en rejält stor marknad och traditionsenligt ska det vara riktigt vinterväder. Ibland har det varit över 20 grader kallt.
Idag har vi bara klass 1 varning ( i Västerbotten är det klass 2), stora lappvantar vräker ner från himlen och min kära samarit = dottern, sitter och väntar på att jag ska dyka upp så vi kan kasta oss ut i vimlet.
Jag har så himla ont i handen........
Jag har så svårt att stå ut med vintern........
Jag är så otroligt rädd att jag ska halka på en isfläck.......
Jag tycker inte om att vara ute på vintern..........
Jag fick ingen lön, så jag har inget på marknaden att göra...........
Jag behöver inget heller för den delen............
Hej så länge, måste sticka iväg, barnet sitter otåligt och väntar på sin mor!
Idag har vi bara klass 1 varning ( i Västerbotten är det klass 2), stora lappvantar vräker ner från himlen och min kära samarit = dottern, sitter och väntar på att jag ska dyka upp så vi kan kasta oss ut i vimlet.
Jag har så himla ont i handen........
Jag har så svårt att stå ut med vintern........
Jag är så otroligt rädd att jag ska halka på en isfläck.......
Jag tycker inte om att vara ute på vintern..........
Jag fick ingen lön, så jag har inget på marknaden att göra...........
Jag behöver inget heller för den delen............
Hej så länge, måste sticka iväg, barnet sitter otåligt och väntar på sin mor!
Tsar?
En av mina julklappar var en något ovanlig sådan.
Anledningen till att jag börjar skriva om julklappar nu, med knappt 11 månader kvar tills det är dags för fröjderna igen är, att i helgen var det dags att ta fram just den ovanliga.
Den kom från mc-kompisen I och han chockade mig genom att ha packat in den i en Laphroaigkartong
Jag hade redan konstaterat att hans julklapp skvalpade, så jag blev inte 100% förvånad, men när jag såg kartongen började jag fundera.
Whiskey ligger ganska långt ifrån det jag väljer om någon frågar mig vad jag tycker om och det vet han mycket väl.
Jag satt där i soffan och fumlade med min ganska nybrutna, gipsade högerhand och försökte få upp förpackningen. Kärestan visste ingenting om vad I hade köpt och jag nästan stammade när jag sa att han väl ändå inte kunde ha köpt whiskey till mig?
Till slut fick jag upp flaskan och det var inte whiskey som tur var.
Jag fick en Czar! Jag skulle tro att det betyder Tsar, för det ser så ut på etiketten.
Det är en mycket speciell öl från USA, en Imperial Stout!
Så här stod det i tidningen om den:
" Häftigaste smakupplevelsen erbjuder amerikanska Czar Imperial Stout, vars extremt likörfeta, knäckiga karaktär exponerar såväl soja som farin och russin i den massiva smakbilden som också rymmer en påtaglig beska."
Den delade vi på i lördags och nog var den smakrik alltid. Det var absolut ingenting man släckte törsten med, det var kort sagt en upplevelse att bara dricka den och vi tyckte båda att den var riktigt god.
I tidningen kunde jag också läsa priset.
OJOJOJ! ! ! ! !
Den kostade 95 kronor! Det är den dyraste öl jag någonsin druckit!
En ovanlig julklapp var det också - och uppskattad!
Anledningen till att jag börjar skriva om julklappar nu, med knappt 11 månader kvar tills det är dags för fröjderna igen är, att i helgen var det dags att ta fram just den ovanliga.
Den kom från mc-kompisen I och han chockade mig genom att ha packat in den i en Laphroaigkartong
Jag hade redan konstaterat att hans julklapp skvalpade, så jag blev inte 100% förvånad, men när jag såg kartongen började jag fundera.
Whiskey ligger ganska långt ifrån det jag väljer om någon frågar mig vad jag tycker om och det vet han mycket väl.
Jag satt där i soffan och fumlade med min ganska nybrutna, gipsade högerhand och försökte få upp förpackningen. Kärestan visste ingenting om vad I hade köpt och jag nästan stammade när jag sa att han väl ändå inte kunde ha köpt whiskey till mig?
Till slut fick jag upp flaskan och det var inte whiskey som tur var.
Jag fick en Czar! Jag skulle tro att det betyder Tsar, för det ser så ut på etiketten.
Det är en mycket speciell öl från USA, en Imperial Stout!
Så här stod det i tidningen om den:
" Häftigaste smakupplevelsen erbjuder amerikanska Czar Imperial Stout, vars extremt likörfeta, knäckiga karaktär exponerar såväl soja som farin och russin i den massiva smakbilden som också rymmer en påtaglig beska."
Den delade vi på i lördags och nog var den smakrik alltid. Det var absolut ingenting man släckte törsten med, det var kort sagt en upplevelse att bara dricka den och vi tyckte båda att den var riktigt god.
I tidningen kunde jag också läsa priset.
OJOJOJ! ! ! ! !
Den kostade 95 kronor! Det är den dyraste öl jag någonsin druckit!
En ovanlig julklapp var det också - och uppskattad!
Ljusbåten till alla, men mest till Herta
Här är den utlovade bilden på ljusbåten i Nikolaikyrkan i Örebro.
Båten fyller samma funktion som de svarta, runda järnljusstakar som oftast finns i kyrkor, där man tänder ett ljus för nära och kära. Jag brukar alltid tända för dem som inte längre är kvar här bland oss rent fysiskt.
Sedan har jag hört andra som tänder för sina högst levande anhöriga, mestadels barn.
Jag vet inte om det finns något rätt eller fel, jag tror inte det, men för mig är det en stunds lugn och eftertanke när jag står där och tänder mina ljus.
Särskilt kyrklig är jag inte, men jag tycker om känslan som infinner sig så fort jag går in i en kyrka, oavsett var i världen jag befinner mig.
Jag har dock ett förbehåll, jag tänder aldrig där det är en liten lampa i ett plastljus som lyser en stund för varje mynt som läggs i.
Både på Irland och i Italien var det väldigt vanligt, olika färg på plasten var det också.
Det ryms inte inom mina estetiska smakramar.
Båten fyller samma funktion som de svarta, runda järnljusstakar som oftast finns i kyrkor, där man tänder ett ljus för nära och kära. Jag brukar alltid tända för dem som inte längre är kvar här bland oss rent fysiskt.
Sedan har jag hört andra som tänder för sina högst levande anhöriga, mestadels barn.
Jag vet inte om det finns något rätt eller fel, jag tror inte det, men för mig är det en stunds lugn och eftertanke när jag står där och tänder mina ljus.
Särskilt kyrklig är jag inte, men jag tycker om känslan som infinner sig så fort jag går in i en kyrka, oavsett var i världen jag befinner mig.
Jag har dock ett förbehåll, jag tänder aldrig där det är en liten lampa i ett plastljus som lyser en stund för varje mynt som läggs i.
Både på Irland och i Italien var det väldigt vanligt, olika färg på plasten var det också.
Det ryms inte inom mina estetiska smakramar.
Tre gånger = En vana???
Tänk om det där som sägs är sant?
Att när man gjort en sak tre gånger eller mer, har det blivit en vana.
Idag bakade kärestan igen.
I fredags skållade jag lite allt möjligt, som fått stå och svälla till idag. Innan jag ens hann föra saken på tal sa han: "Ska vi baka nu när vi ätit frukost?"
Jag tyckte det lät bra och sa att jag skulle stå bredvid och handleda den oerfarne bagaren. Än en gång försökte han med att vi skulle göra limpor, men det gick jag inte med på.
Jag hade krossat en massa valnötskärnor med matlagningsstenen (i vänster hand), som han fick hälla ner i degen och då tycker jag det är gott med lite mindre bullar - typ småfrallor i storlek.
Jag kan absolut inte förklara varför det är godare med små bullar, än skivor. Det är förmodligen någon form av fixering, tvångstanke eller så.
Vad bra det gick!
Han fastnade inte i degen, han tyckte inte det kändes äckligt, han har redan lärt sig det där med att mjöla rätt och det gick som en dans att baka ut och göra bullar. Han t o m gjorde två olika modeller och glad var han när han stod där och knådade och ännu gladare när han lastade över plåt på plåt på ett galler för att svalna.
Själv är jag jättenöjd att han är så lättlärd och faktiskt försöker.
Svärmor var här på fika på eftermiddagen. Hon konstaterade att jag hade bakat och hennes min var något mer än förvånad, när jag sa att bagar'n satt mitt emot henne vid fikabordet. Hon fick med sig lite färska frukostbullar hem och det blir första gången hon smakar något som sonen har bakat.
Att när man gjort en sak tre gånger eller mer, har det blivit en vana.
Idag bakade kärestan igen.
I fredags skållade jag lite allt möjligt, som fått stå och svälla till idag. Innan jag ens hann föra saken på tal sa han: "Ska vi baka nu när vi ätit frukost?"
Jag tyckte det lät bra och sa att jag skulle stå bredvid och handleda den oerfarne bagaren. Än en gång försökte han med att vi skulle göra limpor, men det gick jag inte med på.
Jag hade krossat en massa valnötskärnor med matlagningsstenen (i vänster hand), som han fick hälla ner i degen och då tycker jag det är gott med lite mindre bullar - typ småfrallor i storlek.
Jag kan absolut inte förklara varför det är godare med små bullar, än skivor. Det är förmodligen någon form av fixering, tvångstanke eller så.
Vad bra det gick!
Han fastnade inte i degen, han tyckte inte det kändes äckligt, han har redan lärt sig det där med att mjöla rätt och det gick som en dans att baka ut och göra bullar. Han t o m gjorde två olika modeller och glad var han när han stod där och knådade och ännu gladare när han lastade över plåt på plåt på ett galler för att svalna.
Själv är jag jättenöjd att han är så lättlärd och faktiskt försöker.
Svärmor var här på fika på eftermiddagen. Hon konstaterade att jag hade bakat och hennes min var något mer än förvånad, när jag sa att bagar'n satt mitt emot henne vid fikabordet. Hon fick med sig lite färska frukostbullar hem och det blir första gången hon smakar något som sonen har bakat.
Dags igen
Kärestan och jag for ner på stan på det som är förmiddag för oss som äter frukost mellan 10 och 11. RÄTT! Då löser vi även Melodikrysset, men idag klarade vi inte allt.
Börjar om. Kärestan och jag for ner på stan vid 12.15-tiden. Innan vi lämnade hemmet orerade jag om vintern, och ett par bilar som har, så att säga, totalt snöat in utanför på gatan.
På väg ner till stan samtalar vi i bilen om denna vinter som sannerligen inte liknar något de/vi sett härnere på ganska länge. Jag är rätt så luttrad efter mina 23 år i Västerbotten och även ett par i Norrbotten, så jag tar det för vad det är och vet att det går över.
Vi parkerar och börjar gå mot Järntorget, där något med motor och bilar skulle gå av stapeln.
Då säger han, mannen i mitt liv:
"Men nu känns det verkligen som första förnimmelsen av vår".
Jag replikerar direkt:
"Är det den s.k. förvåren som du svamlade om för ganska exakt 1 år sen?"
Sedan tog jag fram kameran och fotograferade det vi just passerade. 
Han vidhöll att det var förvår och inte blev det bättre när vi kom upp på stan. Där har några fastigheter för varmt på vinden, så det droppade lite från taken.
Slutligen passerade vi en digital termometer.......
"Titta själv", sa han. Jag tittade, fotograferade och teg!
Sedan gick vi förbi de här! 
Jag sa inget då heller, men inte tror jag de njuter av förvåren!
Privata kocken
När man är särbos som vi är, har har vi självklart varsitt kök för matlagning.
Hemma hos honom är han kock och här hos mig är det förstås jag.
Senaste året har det blivit så att vi är mer hos mig och då brukar vi turas om. Det är så himla skönt att bara gå och sätta sig och äta det någon annan har fixat till.
Det här är en av hans riktigt goda rätter, han kallar det precis det det är:
"Strimlat kött"
Strimlat nötkött, kan t o m köpas färdigstrimlat om man så vill.
Massor med kantareller och sen joxar han i det han har av kryddor och smaksättning.
Reder alltid av det med matlagningsgrädde och låter det puttra ett bra tag.
F Ä R D I G T !!
URGOTT och väldigt enkelt. Till den här rätten äter jag gärna potatis, det är ganska trist tycker jag annars. Gele passar bra till, eller grön tomatsallad. MMMmmmm, nu blev jag lite hungrig!
Hemma hos honom är han kock och här hos mig är det förstås jag.
Senaste året har det blivit så att vi är mer hos mig och då brukar vi turas om. Det är så himla skönt att bara gå och sätta sig och äta det någon annan har fixat till.
Det här är en av hans riktigt goda rätter, han kallar det precis det det är:
"Strimlat kött"
Strimlat nötkött, kan t o m köpas färdigstrimlat om man så vill.
Massor med kantareller och sen joxar han i det han har av kryddor och smaksättning.
Reder alltid av det med matlagningsgrädde och låter det puttra ett bra tag.
F Ä R D I G T !!
URGOTT och väldigt enkelt. Till den här rätten äter jag gärna potatis, det är ganska trist tycker jag annars. Gele passar bra till, eller grön tomatsallad. MMMmmmm, nu blev jag lite hungrig!
Från mina arbetskamrater...
.... fick jag den här fina buketten idag!
TACK, TACK, TACK till er allihopa, för den fina, härligt gnisslande tulpanbuketten jag fick, när Åsa och jag hade årets första T&P
Kram på er allihopa, nu är jag avgipsad och kan växla ända upp till 4.an med höger, så snart kommer jag på ett besök.
Hela huvudet fullt av ideér!
Det har jag för tillfället.
Jag ser hur mycket som helst framför mig, hur det skulle kunna bli om jag flyttade det och det dit, om jag slängde bort den där högen, om jag rensade det skåpet osv osv.
Jag tror det beror på att jag gått här i 1 månad och inte kunnat göra särskilt mycket alls. Det var väl därför kära lillbarnet mitt tog chansen att få undan lite sånt som hon gått och tyckt varit onödigt, här i sitt gamla hem.
Förra helgen sa kärestan att vi snart hade slut på te, i den burken man bara tar ur på morgnarna, där teet smakar te och inget annat.
Alltså nu i veckan gav jag mig in i skafferiet och skulle leta fram ett neutralt frukostte.
- "VA? "
- "Gör man inte så?"
- "Går du till affären när teet är slut?"
Se, där har vi en förklaring till dotras röjningar här hemma. jag har en tendens att samla på mig så att jag har ett förråd inför kommande katastrofer, strejker och förnödenhetsbrist mm.
Kärestan säger alltid så här:
- "Varför måste du ha så mycket av allting?"
Jag tror de där två är i maskopi med varandra.
När jag hade tagit fram teet insåg jag att det ligger något i det de säger.
Nu har jag börjat röja även i skafferiet. Översta hyllan blir nog väldigt dekorativ när dem blir färdig och man tittar in.
Så här är det just nu, men jag håller på (där också, vardagsrumsrevolutionen pågår också än).
Vaniljsockerburken har jag kvar sedan jag flyttade hemifrån och köpte mitt första vaniljsocker.
Bakpulverburken har jag köpt på Tradera.
Gelatinburken har jag fått av min mor! Visst är de fina?
Jag ser hur mycket som helst framför mig, hur det skulle kunna bli om jag flyttade det och det dit, om jag slängde bort den där högen, om jag rensade det skåpet osv osv.
Jag tror det beror på att jag gått här i 1 månad och inte kunnat göra särskilt mycket alls. Det var väl därför kära lillbarnet mitt tog chansen att få undan lite sånt som hon gått och tyckt varit onödigt, här i sitt gamla hem.
Förra helgen sa kärestan att vi snart hade slut på te, i den burken man bara tar ur på morgnarna, där teet smakar te och inget annat.
Alltså nu i veckan gav jag mig in i skafferiet och skulle leta fram ett neutralt frukostte.
- "VA? "
- "Gör man inte så?"
- "Går du till affären när teet är slut?"
Se, där har vi en förklaring till dotras röjningar här hemma. jag har en tendens att samla på mig så att jag har ett förråd inför kommande katastrofer, strejker och förnödenhetsbrist mm.
Kärestan säger alltid så här:
- "Varför måste du ha så mycket av allting?"
Jag tror de där två är i maskopi med varandra.
När jag hade tagit fram teet insåg jag att det ligger något i det de säger.
Nu har jag börjat röja även i skafferiet. Översta hyllan blir nog väldigt dekorativ när dem blir färdig och man tittar in.
Så här är det just nu, men jag håller på (där också, vardagsrumsrevolutionen pågår också än).
Vaniljsockerburken har jag kvar sedan jag flyttade hemifrån och köpte mitt första vaniljsocker.
Bakpulverburken har jag köpt på Tradera.
Gelatinburken har jag fått av min mor! Visst är de fina?
Award
Jag har fått en award som nu vidarebefordrar till några av er som läser min blogg.
TACK min käre själsbroder för att du hjälpte mig även med detta, när jag nu är så kokobello att jag inte begriper mig på såna här nymodigheter ! ! ! !
Denna award har jag fått av http://www.krukmakerihemjord.blogspot.com/
Jag skickar den vidare till:
http://inga.blogg.se/
http://mammistankar.blogg.se/
http://vwellermo.blogg.se/
http://kinaguld.blogg.se/
http://ingermaryissa1.blogg.se/
http://attisblogg.blogg.se/
http://hertabloggen.blogg.se/
A: Kopiera awarden på er blogg!
B:Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!
Här kommer 7 intressanta fakta om mig!
1. Jag har gått i spindelfobiträning och blivit botad
2. Jag har jättelånga "långtår", dvs tå nummer 2
3. Jag älskar att titta på konståkning
4. Jag är gärna uppe på nätterna och sover länge på förmiddagarna
5. Jag tycker om Guiness sen jag var på Irland
6. Jag måste åka till "Högen" minst en gång varje år
7. Jag är Englandsfreak
Snart konståkning vilket är ett måste, som syns under punkt 3!
Jag avgår härmed till en nedre sfär, där jag har min TV!
TACK min käre själsbroder för att du hjälpte mig även med detta, när jag nu är så kokobello att jag inte begriper mig på såna här nymodigheter ! ! ! !
Denna award har jag fått av http://www.krukmakerihemjord.blogspot.com/
Jag skickar den vidare till:
http://inga.blogg.se/
http://mammistankar.blogg.se/
http://vwellermo.blogg.se/
http://kinaguld.blogg.se/
http://ingermaryissa1.blogg.se/
http://attisblogg.blogg.se/
http://hertabloggen.blogg.se/
A: Kopiera awarden på er blogg!
B:Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!
Här kommer 7 intressanta fakta om mig!
1. Jag har gått i spindelfobiträning och blivit botad
2. Jag har jättelånga "långtår", dvs tå nummer 2
3. Jag älskar att titta på konståkning
4. Jag är gärna uppe på nätterna och sover länge på förmiddagarna
5. Jag tycker om Guiness sen jag var på Irland
6. Jag måste åka till "Högen" minst en gång varje år
7. Jag är Englandsfreak
Snart konståkning vilket är ett måste, som syns under punkt 3!
Jag avgår härmed till en nedre sfär, där jag har min TV!
Befriad
JAG ÄR FRI ! ! !
Gipset är borta, jag kan skriva med alla fingar igen och det känns helkonstigt, men skönt!
Det var inget spinkigt som dolde sig innanför gipset, men ganska äckligt! Fullt med gammal död hud och så en massa små sår på insidan av armen som bekymrade sköterskan som befriade mig.
De såren hade jag åstadkommit alldeles själv. Jag har med mer eller mindre lätt våld kliat mig innanför bandaget när det irriterat som värst. Ibland har jag knövlat in ett par fingrar, ibland något annat smalt, t ex en blompinne eller vad jag haft till hands. Självklart hade det lämnat spår.
Armen var dessutom lite svullen, i synnerhet över de ställen där gipset klämt.
Tydligen var det väldigt bra i alla fall, läkaren som dragit det rätt var helt nöjd över resultatet. Nu är det upp till mig om jag vill bli som förr igen. Det vill jag och det ska jag!
Efter åkte jag till "samariten" för att säga upp henne från heltidstjänsten hos mig. Nu kan hon få bedriva lite färdtjänst om vi ska ut på några turer i länet. Jag var till Malins och köpte lite färska frukostbröd i hopp om att få te.
Här kommer lite bilder från den lilla familjens hem. En hund, två människor, tre kattor och ett okänt antal vattenlevande varelser.
Dolly ropade jag in på Tradera för ett par år sen. Huvudet har dottern fått i födelsedagspresent av en kompis.
Medan jag sprang runt i lägenheten och tog kort fixade Vicke och matten fika.
Ahti har också koll, såväl som Vicke som hoppas att något ska ramla ner på hans nivå.
Lite trött är hon!
Indra har parkerat i husses sköna knä.
Jättegott med te och lite inpackning av god hudkräm på den torra fularmen.
När vi fikade slog sig djuren till ro!
"MEN hundmormor, vad otäckt med en kamera som kommer fram över soffkanten där jag ligger och försöker glömma alla goda dofter från bröd och ost som ni håller på med där vid bordet!"
Så tyckte nog Vicke här ser det ut som.
Snart är det vår! Eller är jag bara lite sprittigt spattig p g a gipsborttagningen?
Gipset är borta, jag kan skriva med alla fingar igen och det känns helkonstigt, men skönt!
Det var inget spinkigt som dolde sig innanför gipset, men ganska äckligt! Fullt med gammal död hud och så en massa små sår på insidan av armen som bekymrade sköterskan som befriade mig.
De såren hade jag åstadkommit alldeles själv. Jag har med mer eller mindre lätt våld kliat mig innanför bandaget när det irriterat som värst. Ibland har jag knövlat in ett par fingrar, ibland något annat smalt, t ex en blompinne eller vad jag haft till hands. Självklart hade det lämnat spår.
Armen var dessutom lite svullen, i synnerhet över de ställen där gipset klämt.
Tydligen var det väldigt bra i alla fall, läkaren som dragit det rätt var helt nöjd över resultatet. Nu är det upp till mig om jag vill bli som förr igen. Det vill jag och det ska jag!
Efter åkte jag till "samariten" för att säga upp henne från heltidstjänsten hos mig. Nu kan hon få bedriva lite färdtjänst om vi ska ut på några turer i länet. Jag var till Malins och köpte lite färska frukostbröd i hopp om att få te.
Här kommer lite bilder från den lilla familjens hem. En hund, två människor, tre kattor och ett okänt antal vattenlevande varelser.
Dolly ropade jag in på Tradera för ett par år sen. Huvudet har dottern fått i födelsedagspresent av en kompis.
Medan jag sprang runt i lägenheten och tog kort fixade Vicke och matten fika.
Ahti har också koll, såväl som Vicke som hoppas att något ska ramla ner på hans nivå.
Lite trött är hon!
Indra har parkerat i husses sköna knä.
Jättegott med te och lite inpackning av god hudkräm på den torra fularmen.
När vi fikade slog sig djuren till ro!
"MEN hundmormor, vad otäckt med en kamera som kommer fram över soffkanten där jag ligger och försöker glömma alla goda dofter från bröd och ost som ni håller på med där vid bordet!"
Så tyckte nog Vicke här ser det ut som.
Snart är det vår! Eller är jag bara lite sprittigt spattig p g a gipsborttagningen?
Reflektion över dygnet och brutna skelettdelar
Dygnet har 24 timmar och jag har en tendens att vända på det så fort jag är hemma/ledig mer än 3 - 4 dagar. Jag kanske var nattdjur i någon annan tidigare dimension?
I förrgår hörde jag klockan slå 3 innan jag somnade.
Igår släckte jag redan 1.50, då var jag trött, men så hade jag också gjort 2010 års premiär som bilförare.
Jag upptäckte att jag kunde växla med hjälp av gipset. Det var bara 5:ans växel som inte gick att få i annat än med vänstern. Jag hade tid för klippning och skulle till Järle som ligger mellan Örebro och Lindesberg.
Min färdtjästchaufför arbetade så det var bara att ge sig iväg. Jag skulle inte ha gjort det om jag fortfarande hade haft ont, men det släppte nästan helt i helgen. Nu tror jag det lilla onda jag känner kommer av att gipset klämmer.
Imorgon ska jag på återbesök, då blir jag nog av med det. Då släpps en liten, spinkig, säkert rätt äckligt inpyrd, arm ut i ljuset igen. Spännande ska det bli, för jag har aldrig varit så här bruten förr.
1979 bröt jag ena lilltån, det är all tidigare erfarenhet jag har av benbrott.
Då sprang jag barfota i full fart på en skogsstig. Jag arbetade på fritidshem i Umeå och vi var på utflykt på våren till en stuga vid havet. Ett av barnen sprag ner till vattnet och jag som nyss tagit av mig barfota rusade efter. Mitt på stigen stack upp en sten som jag missade i farten och i den smackade jag in ena lilltån så att den ställde sig rakt ut i nästan 90 grader.
DET KÄNDES!!!! Det minns jag än.
Vi skulle vara där hela dagen och det här var det första som hände! Vad skulle jag göra?
Jag tittade på den spretande tån och insåg att så där kunde jag inte gå hela dagen.
Havet var kallt, jag gick ner och doppade i foten tills den nästan var bedövad, sen tryckte jag tillbaka tån så gott det gick!
DET KÄNDES OCKSÅ!!!! Fast ändå lät det sig göras.
På kvällen var jag till en kompis som är tandläkare. Han röntgade min tå på mottagningen och det var två brott på den, den var dock inte helt av.
På akuten skrattade de åt mig, satte på två tejpbitar och skickade hem mig med rådet att sova med foten på en kudde.
Räntgenplåten cirka 2 x 3 cm har jag kvar än!
I förrgår hörde jag klockan slå 3 innan jag somnade.
Igår släckte jag redan 1.50, då var jag trött, men så hade jag också gjort 2010 års premiär som bilförare.
Jag upptäckte att jag kunde växla med hjälp av gipset. Det var bara 5:ans växel som inte gick att få i annat än med vänstern. Jag hade tid för klippning och skulle till Järle som ligger mellan Örebro och Lindesberg.
Min färdtjästchaufför arbetade så det var bara att ge sig iväg. Jag skulle inte ha gjort det om jag fortfarande hade haft ont, men det släppte nästan helt i helgen. Nu tror jag det lilla onda jag känner kommer av att gipset klämmer.
Imorgon ska jag på återbesök, då blir jag nog av med det. Då släpps en liten, spinkig, säkert rätt äckligt inpyrd, arm ut i ljuset igen. Spännande ska det bli, för jag har aldrig varit så här bruten förr.
1979 bröt jag ena lilltån, det är all tidigare erfarenhet jag har av benbrott.
Då sprang jag barfota i full fart på en skogsstig. Jag arbetade på fritidshem i Umeå och vi var på utflykt på våren till en stuga vid havet. Ett av barnen sprag ner till vattnet och jag som nyss tagit av mig barfota rusade efter. Mitt på stigen stack upp en sten som jag missade i farten och i den smackade jag in ena lilltån så att den ställde sig rakt ut i nästan 90 grader.
DET KÄNDES!!!! Det minns jag än.
Vi skulle vara där hela dagen och det här var det första som hände! Vad skulle jag göra?
Jag tittade på den spretande tån och insåg att så där kunde jag inte gå hela dagen.
Havet var kallt, jag gick ner och doppade i foten tills den nästan var bedövad, sen tryckte jag tillbaka tån så gott det gick!
DET KÄNDES OCKSÅ!!!! Fast ändå lät det sig göras.
På kvällen var jag till en kompis som är tandläkare. Han röntgade min tå på mottagningen och det var två brott på den, den var dock inte helt av.
På akuten skrattade de åt mig, satte på två tejpbitar och skickade hem mig med rådet att sova med foten på en kudde.
Räntgenplåten cirka 2 x 3 cm har jag kvar än!
Nya yrken
Det har tillkommit en hel del nya yrken sedan den dagen jag började arbeta.
Ibland blir jag förvånad över att vissa inte funnits tidigare och ibland över att de finns och verkar fungera.
Hur bra det går vet jag förstås inte, det allra senaste jag stötte på var det här.
DUKNINGSDESIGN ! ! ! ! !
Behöver vi det?
Min matlagningssten
På den tiden jag var en seglande västerbottning gick de flesta semesterturerna till Höga Kusten. Det var inte alls konstigt, för i Umeå finns just ingen skärgård.
Det var Simphamn, Norrbyskär eller Holmön att välja på om man bara skulle göra en kortare tur, över dagen eller helgen. Var det sedan fråga om semester blev det söderut och Höga Kusten. Det blev ofta Ulvön, Trysunda, Mjältön m fl.
På ön Trysunda fanns stränder med enbart stenar, många av dem helt runda.
Jag är väldigt förtjust i stenar!!!!
Redan första sommaren fick jag klara besked, det var inte meningen att båten skulle sjunka.
Jag insåg två saker.
1. Det var en helt riktig åsikt.
2. Om alla plockade massor av sten, kanske det skulle ta slut, till slut.
Jag hade ingen aning om hur tjockt stenlagret var.
Alltså lät jag mig nöja med några stycken och hittade omedelbart ett otroligt användningsområde för dem. Istället för att "pynta" i trädgården med några runda stenar hamnade de i köket.
Jag tror bara jag har en kvar, det är min matlagningssten.
Vill gärna visa storleken, därav tändsticksasken.
* Jag använder den när jag ska stöta eller krossa något, t ex choklad, cornflakes, hårda karameller som ska bli fyllning i någon kaka mm.
* Jag använder den som tyngd, t ex när jag gör tjälknöl som ska ligga under ytan i lagen, men alltid flyter upp.
Som "stöt" är det lämpligt att det som ska finfördelas ligger i en tjockare påse av något slag. En vanlig plastpåse går sönder direkt.
När jag gör tjälknöl brukar jag lägga ett fat överst i bunken och på med stenen.
Inte för att den på något vis är "smutsig". Den har funnits med så många år att den är hur rensrubbad som helst och det redan från början.
Jag har sagt många gånger att jag borde ta patent på idéen, men det har jag inte. Var skulle jag få så många perfekta stenar ifrån? Knappast Trysunda i alla fall och leta i skogen eller andra vattendrag är otänkbart.
Det finns fler användningsområden, men just nu kommer jag bara på dessa!
Ett gott råd: Skaffa dig en matlagningssten. Det är jättebra!
Nöjd
För en timme sen kom jag hem. Då hade jag varit och "sjungit ut julen" med kören i Nikolaikyrkan. Uppfylld av alla de fina sångerna, men totalt genomfrusen.
Denna gamla stenkyrka från 12- 1300-talet är alltid väldigt kall så här års, trots att den självklart är uppvärmd nu för tiden.
Jag sände en tacksamhetens tanke till mig själv att jag inte är särskilt begiven på alkoholhaltiga drycker, så julglöggen stod oöppnad här hemma. Nu kan jag tala om att den är både öppnad och bara halvfull.
Sedan fanns det kvar mat i kylskåpet.
Adjöss till de planerade laxkotletterna med pressad potatis och romsås och in i micron med färsk pasta och spenatsås som jag inmundigade igår tillsammans med dotter och måg! Massor med riven färsk parmesanost uppepå och nu är jag både varm och mätt = NÖJD!!!
Sjungit mig salig, druckit mig varm och ätit mig mätt! Finns inget att klaga på.
Dagens njutning
Idag hade jag beställt färdtjänsten till 13.15, det var förstås J, min dotter som kom för att hämta mig.
Det var äntligen dags för de stackars "krakarna" att få sitt. De som blivit försummade ända sedan den 21 december, då jag hade min frivoltsövning i hallen här hemma.
Jag hade tid på Spahuset för pedikyr, detta njutningarnas tempel!
Kärestans julklapp skulle lösas in!
Precis så här var det, kanske med den skillnaden att jag mest blundade och njöt!
Inte en tanke på vare sig homemakeover eller annat nytänk från samariten min!
Jag får visa någon annans fötter, för sån skönhet som mina visar upp idag, går inte att publicera här på bloggen! Det är dock inte helt olikt hur jag ser ut just nu.
Förresten har jag bokat in två tillfällen till, i mars och i juni. Längtar redan!!!!
Rutagården
Jag har nästan färdtjänst!
Igår var det dags för ett besök på landet. Jag och kära dottern skulle till Rutagården och hälsa på en av hennes goda vänner C, som köpt hus tillsammans med sin sambo. När de tittade i gamla 1800-talspapper om gården upptäckte de att den hette Rutagården på den tiden.
Jättefint namn tycker jag, för att inte tala om gården.
Jag vill verkligen bo så här, jag känner det mer och mer !
När vi kom in blev vi omedelbart ordentligt granskade av Poppi!
Vi kom igenom säkerhetskontrollen utan problem, han t o m luktade lite på mitt ansikte när jag gick fram för att presentera mig för honom.
Sedan blev det husvisning. De håller på med en varsam renovering, inga snabba lösningar och byggsatser att bara tjofsa dit.
Det här rummet heter "Lila rummet", men nu har det övergått till blått. Det är ett gammalsvenskt tapetmönster och brädgolvet är spikat med handsmidda spikar - JÄTTEFINT!!
Nästa rum väntar på renovering. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på den bården, inte direkt min smak och inte husfolkets heller!
Jag tror det var bårder i vartenda rum. Det måste ha varit väldigt inne för så där 30 år sen när det här huset renoverades senast.
Inredningsdetaljer från vardagsrummet.
Vi satt i köket och njöt av tystnaden. Utanför tassade Yoji förbi. Det var - 8 och hon ville in i stugvärmen.
Så fort hon kommit in skulle hon äta, men sedan snabbt upp till utkiksposten för att kolla in oss utbölingar som kommit in i hennes hus.
Vi fick druvjuice och urgoda chokladmuffins som hade en stor klutt smält choklad inuti sig.
Fatet var fullt när vi började - jag åt 3!
Konstnärsådran har hon också den kära C. Jag är otroligt imponerad!
Det här är några av de dockor och dockhuvuden hon gjort.
Det var några jättesköna timmar på Rutagården och jag fick min kattabstinens tillfälligt stillad. Jag tog mig en tur till övervåningen för att ladda upp lite innan vi for hem, jag och min "samarit", som jag kallar kära dottern just nu när hon tar hand om och skjutsar runt på mig.
Yoji låg i det hon gjort till sin säng.
Och Poppi låg i det han gjort till sin säng!
"HÖRRU stadsdamen, ta och klia mig lite på magen, tack!!"
Hej då, C och Rutagården. Vi ses!
Igår var det dags för ett besök på landet. Jag och kära dottern skulle till Rutagården och hälsa på en av hennes goda vänner C, som köpt hus tillsammans med sin sambo. När de tittade i gamla 1800-talspapper om gården upptäckte de att den hette Rutagården på den tiden.
Jättefint namn tycker jag, för att inte tala om gården.
Jag vill verkligen bo så här, jag känner det mer och mer !
När vi kom in blev vi omedelbart ordentligt granskade av Poppi!
Vi kom igenom säkerhetskontrollen utan problem, han t o m luktade lite på mitt ansikte när jag gick fram för att presentera mig för honom.
Sedan blev det husvisning. De håller på med en varsam renovering, inga snabba lösningar och byggsatser att bara tjofsa dit.
Det här rummet heter "Lila rummet", men nu har det övergått till blått. Det är ett gammalsvenskt tapetmönster och brädgolvet är spikat med handsmidda spikar - JÄTTEFINT!!
Nästa rum väntar på renovering. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på den bården, inte direkt min smak och inte husfolkets heller!
Jag tror det var bårder i vartenda rum. Det måste ha varit väldigt inne för så där 30 år sen när det här huset renoverades senast.
Inredningsdetaljer från vardagsrummet.
Vi satt i köket och njöt av tystnaden. Utanför tassade Yoji förbi. Det var - 8 och hon ville in i stugvärmen.
Så fort hon kommit in skulle hon äta, men sedan snabbt upp till utkiksposten för att kolla in oss utbölingar som kommit in i hennes hus.
Vi fick druvjuice och urgoda chokladmuffins som hade en stor klutt smält choklad inuti sig.
Fatet var fullt när vi började - jag åt 3!
Konstnärsådran har hon också den kära C. Jag är otroligt imponerad!
Det här är några av de dockor och dockhuvuden hon gjort.
Det var några jättesköna timmar på Rutagården och jag fick min kattabstinens tillfälligt stillad. Jag tog mig en tur till övervåningen för att ladda upp lite innan vi for hem, jag och min "samarit", som jag kallar kära dottern just nu när hon tar hand om och skjutsar runt på mig.
Yoji låg i det hon gjort till sin säng.
Och Poppi låg i det han gjort till sin säng!
"HÖRRU stadsdamen, ta och klia mig lite på magen, tack!!"
Hej då, C och Rutagården. Vi ses!
Home makeover
Inte vet jag om min kära dotter fruktar min alltför tidiga bortgång i och med att jag börjat med saltomortalen i hallen. Att detta i sin tur skulle leda till väldigt mycket att ta reda på, med tanke på att jag har samlartendenser i generna!
I alla fall har hon lagt in en riktig offensiv här hemma hos mig och nu ska här röjas och fixas till. Hon ställer villigt upp som arbetskraft, bara jag köper hem det hon tycker att jag behöver och gör mig av med en del jag inte behöver.
Nu gällde det vardagsrummet.
Hon har länge grymtat om:
* Att det bredvid TV.n stått två videoapparater på varandra och överst en DVD-dito.
* Att jag haft massor med DVD- och videofilmer inställt i hyllbänken TV. mm står på. Fast för ganska längesen tog utrymmet i hyllan slut, så det har stått film bredvid apparaterna också och inte bara i enkelrader.
* Att jag även haft en massa andra synliga saker i hyllan, eftersom det är en öppen sådan.
* Att alla dessa apparater genererat en hög fjärrkontroller som legat framme.
Hon har helt enkelt tyckt att det är för mycket. När sedan min gamla trotjänare Hitachivideon bara tog slut i
helgen och den andra visade sig vara defekt, var det inte så mycket att fundera på
Alltså igår var det IKEA - jobbigt, men vad gör man inte för en homemakeover?
Jag köpte, på hennes inrådan, två låga byråer med mycket förvaringsutrymme.
Hon och granntjejen kånkade in 80 kg möbler i min hall och sen satte hon igång.
Vicke var också med, honom placerade vi i köket på sin fäll, med ett märgben.
Han fick en flodhäst som leksak - jag fattade noll, men han begrep 100%.
Märgbenet var ändå bäst och vi kunde dra igång förvandlingen.
Detta är min soffa -
- och det här min emma.
Här är alla ihopsättningsattiraljer sorterat i högar + en svalkande julmust!
Vad hon slet, själv bar jag böcker, två i taget med vänster hand, tills jag tömt hela bokhyllan till höger om bänken. Den behövde flyttas in 3 cm för att den nya möbeln skulle få plats!
Sedan jag dammat och torkat av bohyllan bar jag tillbaka dem igen - två i taget!
Hon är seg som bara den det lilla livet. Sedan hon varit iväg och lämnat Vicke hemma, samt varit och arbetat, kom hon tillbaka och avslutade det hela.
Jag medger gärna att det blev väldigt bra och jag är så nöjd över hennes insats.
Nu återstår min del i det hela. Att sortera och komma underfund med vad som ska flytta in i lådorna och vad som ska stå uppepå.
Det blir bra terapi för en "bruten" kvinna och riktigt flink med vänstern är jag.
I alla fall har hon lagt in en riktig offensiv här hemma hos mig och nu ska här röjas och fixas till. Hon ställer villigt upp som arbetskraft, bara jag köper hem det hon tycker att jag behöver och gör mig av med en del jag inte behöver.
Nu gällde det vardagsrummet.
Hon har länge grymtat om:
* Att det bredvid TV.n stått två videoapparater på varandra och överst en DVD-dito.
* Att jag haft massor med DVD- och videofilmer inställt i hyllbänken TV. mm står på. Fast för ganska längesen tog utrymmet i hyllan slut, så det har stått film bredvid apparaterna också och inte bara i enkelrader.
* Att jag även haft en massa andra synliga saker i hyllan, eftersom det är en öppen sådan.
* Att alla dessa apparater genererat en hög fjärrkontroller som legat framme.
Hon har helt enkelt tyckt att det är för mycket. När sedan min gamla trotjänare Hitachivideon bara tog slut i
helgen och den andra visade sig vara defekt, var det inte så mycket att fundera på
Alltså igår var det IKEA - jobbigt, men vad gör man inte för en homemakeover?
Jag köpte, på hennes inrådan, två låga byråer med mycket förvaringsutrymme.
Hon och granntjejen kånkade in 80 kg möbler i min hall och sen satte hon igång.
Vicke var också med, honom placerade vi i köket på sin fäll, med ett märgben.
Han fick en flodhäst som leksak - jag fattade noll, men han begrep 100%.
Märgbenet var ändå bäst och vi kunde dra igång förvandlingen.
Detta är min soffa -
- och det här min emma.
Här är alla ihopsättningsattiraljer sorterat i högar + en svalkande julmust!
Vad hon slet, själv bar jag böcker, två i taget med vänster hand, tills jag tömt hela bokhyllan till höger om bänken. Den behövde flyttas in 3 cm för att den nya möbeln skulle få plats!
Sedan jag dammat och torkat av bohyllan bar jag tillbaka dem igen - två i taget!
Hon är seg som bara den det lilla livet. Sedan hon varit iväg och lämnat Vicke hemma, samt varit och arbetat, kom hon tillbaka och avslutade det hela.
Jag medger gärna att det blev väldigt bra och jag är så nöjd över hennes insats.
Nu återstår min del i det hela. Att sortera och komma underfund med vad som ska flytta in i lådorna och vad som ska stå uppepå.
Det blir bra terapi för en "bruten" kvinna och riktigt flink med vänstern är jag.
Hjälper, hjälper ej?
I morse kändes halsen lite tjock och den s.k. vanliga säsongsinfluensan lär ha kommit.
Inte tror jag att jag fått den, men för säkerhets skull testade jag nästansysterns kur för att mota den innan den ens fått fäste i min sargade lekamen. Då syftar jag på armbrott och ihopsydd huvudsvål, samt en självspricka på vänster tumme.
När vi var i England, på paradisstället Tesco, for hon runt i medikamenthyllorna efter något underdundermedel, det fanns en hel del.
Naturligtvis var jag också tvungen att köpa sånt.
Placebo eller ej, jag är pigg och halsen beter sig helt normalt = Frisk!
Ikväll har jag deltagit i homestylingaktiviteter här hemma och före det utfört en träningsrunda på IKEA!
Mesta och hårdaste jobbet, samt alla tunga lyft har jag undvikit så klart. Jag är skadad och sjukskriven. Kära dottern har stått för den delen.
Jag tog hand om det betydligt lättare efterarbetet och före det en del soffsittande, studerande hennes slit och sorterande av diverse skruvdetaljer för olika ändamål.
Imorgon kommer rapport om vad vi sysslat med - förutom att mota eventuella smittor ur kroppen!
Jag ska köpa mer Beechams och annat bra kolijox nästa gång också!
