Leontina

Jag roade mig med att sitta i bilen och ta en massa kort medan vi susade till och från "klockaffären".
Det där blev väldigt dubbelt, var vi i en klockaffär, eller gjorde vi en klockaffär? Såna här ordvändningar och -vrängningar roar mig.

Ibland blev mina försök till fotografering bara ett enda grått ludd, ibland blev jag förvånad själv, över att det fungerar att sitta inne i bilen och under färden ta bilder, som faktiskt blir bilder.

Eftersom jag bor i Närke, är det alltid roligt när man påminns om det när man är någon helt annanstans.



Ny ordvrängning. Naturligtvis var jag tvungen att hojta: "ÖH, kolla Kumlasjön".

Kumlasjön inte Sjökumla, är en konstgjord liten pöl som benämndes "Närkesslättens pärla", när jag var liten. Vi åkte dit och badade...... Undrar vad som växte i det vattnet?
Jag har bestämt för mig att det varken var till-eller frånrinning från den där pölen, det var ju bara en vattenfylld, grävd grop. Rening var inte uppfunnet på den tiden. Nåja, jag överlevde uppenbarligen.

Så passerade vi Skänninge med sina stora silos. När jag tog den bilden insåg jag att här var det mer förvår än hemma.

                                          Ingen snö!



På en parkering där vi stannade hittade jag denna relik.
Den påminde mig om den tiden jag hade minst 9 SAAB:ar - två-takts / V4:or på ungefär 8 år. (En i taget förstås).

Gissa om jag var sista ägare på i princip alla mina bilar på den tiden.



Klockeriet har jag redan skrivit om.

På hemvägen skulle vi fika = veckans höjdpunkt för min del. Jag har ingått i nån slags medveten pakt med mig själv att inte hålla på och bulla in en massa fika under  veckorna. Helgen är det tillåtet och nu hade jag nästan tremor när jag tänkte på cafeét i Motala, som vi besökte tillsammans med kompisarna E & B förra året.




Jag som lider brist på lokalsinne surnade till under ett par minuter när särbon inte valde den vägen jag skulle ha valt, jag såg för mitt inre öga hur fikat bara försvann. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte ska argumentera, bara sitta tyst och låta mig ledas.

För det mesta fungerar det med hans näskompass, så även denna gång.





     Både mackan och muffinsen är mina. JAG GILLAR MOTALA ! ! ! !


Mätta och sköna i magen susade vi hemåt.

Hammarsundet innan Askersund. Fotat i rasande fart, åt sidan dessutom. Konstigt att det blev något alls.



När vi skulle åka in på motorvägen mot Örebro, efter Brändåsen, talade jag om att kompisen E säger att därifrån tar det bara 20 minuter till Örebro.

Genast skulle vi upp till bevis och i särbons bil fanns det mätverktyg.



                      E hade rätt, det tog bara 20 minuter!