Nuläge

Igår var en bra dag på många sätt, men inte helt hundra om man säger så.
 
Jag råkade svälja ner en bit av mig själv och då förstår alla snabbtänkta direkt, att det var en tand som kraschade och följde med den bit Leksands stenhårda Fäbodknäcke som jag avnjöt, ner i mitt innandöme.
 
Jag uppsökte närmaste spegel och konstaterade att insidan på tanden hade försvunnit, kvar var utsidan och en klutt amalgam. Jaja, tänkte jag och ringde tandläkaren ganska omgående, det där var ju inte så farligt, för på tandläkarspråk var det 4:an höger nere och de är inte så stora.
 
HA!!! Vad jag bedrog mig, amalgam vill ju ingen ha kvar, så det skulle bort, men det vita som jag trodde var emajl och tandben, var bara plast.
 
"Det blir en krona", hörde jag i luren.
"Cirka 6000", svarade jag med ett lite frågande tonfall, för att strax efter föreslå att de skulle mura igen den.
 
Nej, det var en krona, annars skulle den bara rasa igen och då var risken en rotfyllning dessutom + en krona i alla fall.
 
Jag hade dock tur och fick komma redan idag. Bedövning, sa tandläkaren och jag fann mig i det, trots att jag inte brukar ta det. Lika bra hon fick arbeta ostört tänkte jag, utan att jag skulle sitta och hoppa till då och då, medan hon var inne i munnen på mig.
Här sitter jag nu som om jag har halvsidesförlamning i ansiktet och ska försöka få i mig lite middag. Dock fick jag stränga order att inte äta de närmaste timmarna, så det här är vad jag får.
 
 
Smoothie på hallonyoghurt med jordgubbar och mango! Sämre kunde jag ha det, om jag väljer att förtränga priset på den nya tanden som kommer om drygt en vecka och det glömmer jag så gärna en stund.
 
Ursäkta mig, men nu ska jag "äta"!
 

En koll vid Trystorps ängar

Väl framme vid Trystorp gick vi den vanliga stigen och hade bara kommit en liten bit in så såg vi de stora bladen.
 
 
Sedan kom det även blommor och jag tror inte att jag vill ha dessa hemma, vare sig de kommer av sig själv eller jag erbjuds dem.
 
 
När vi nu ändå var där och med magarna fulla med kakor, tog vi en av stigarna som leder tillbaka till parkeringen.
 
 
Spindelväv mellan kvistarna i ett träd - mot solen.....
 
 
...... och från solen
 
 
När vi kom ur skogen möttes vi av ett moget sädesfält.
 
 
Råg - långa? Korn - korta? Varför är det så svårt att komma ihåg?
 
Nu återstår bara att få reda på vad blomman med de gigantiska bladen heter! Någon?

Öppen trädgård 2014

Jag förstår inte att jag missat att blogga om den här dagen, men nu är ju "Kakbuffén på pränt i alla fall. Här kommer "Öppen trädgård", från samma dag.
 
Vi for som sagt mot Fjugesta, Edsberg eller vad det nu var? Inte så lätt för en som saknar lokalsinne, men det var åt det hållet.
 
 
När vi såg huset sa jag inte, som jag brukar: "Har jag varit här förut?" Utan, jag sa:"Här har vi varit förut".
Det klarnar, eller som min mor skulle sagt: "Även en blind höna hittar ett korn!"
 
 
Bilder från trädgården
 
 
Så var där en blomma med jättestora blad.
 
 
Jag frågade vad det var och den hade bara kommit dit från Trystorp, där det skulle finnas massor. Intressant, det ville jag se, men först skulle vi titta färdigt här, samt köpa lite plantor. Det blev 5 -6 stycken + lite nyskördad vitlök. Jag gillar "Öppen trädgård"! Så roligt att få se de färdiga blommorna/växterna när man köper ett litet skott, eller en planta som inte börjat blomma än och framför allt hur andra har gjort med sina trädgårdar.
 
På vägen tillbaka till bilen, en bild på det fina växthuset.
 
 
Nästa Trystorps ängar!

Kakor i Viby

Jag inser att jag missat att berätta om sommarens kakfrossa. Kärestan och jag hade varit på Öppen trädgård någonstans utanför Fjugesta. Detta inbringade ett antal nya växter till hemmaträdgården, men det är en annan historia, som jag inte heller har bloggat om.
 
Nu var det kakor det gällde. På väg därifrån diskuterade vi var vi skulle fika, detta ständigt återkommande moment under dagen sedan jag blivit kaffedrickare för 5- 6 år sedan. Denna diskussion hade med vägvalet att göra och vi enades till slut om Sveas i Kumla.
 
Så blev det dock inte!
 
Mitt ute landsvägen, med sikte på Kumla, stod plötsligt denna skylt.
 
 
"Det där måste vi kolla," sa kärestan och det hade jag verkligen inget emot.
 
Vi parkerade och följde pilen som ledde hit!
 
 
Ingen av oss hade varit där förut, möjligen att jag varit där med mor och far någon gång, men det är inget jag minns särskilt mycket av. Det kan lika gärna ha varit en annan hembygdsgård någonstans.
 
 
Vi blev varmt välkomnade och det var bara att gå in och fika och ta för sig av kakorna. Det var första gången de provade att ha kakbuffé, så där hade vi tur kan man säga. 
 
Priset för kaffe och kakor var 40 kronor per person! 
 
 
Det var 9 sorters kakor, samt specialkakor för dem som led av diabetes eller glutenintolerans. Jag som älskar småkakor, föll nästan i trance och frågade för säkerhetsskull hur många som ingick i priset.
Svaret jag fick var, att det var bara att fika på. Vi fick äta hur många vi ville och om vi ville smaka på specialarna, gick det också bra.
 
Här är min starttallrik!
 
 
Jag lovar och svär: Jag hade inga som helst problem med att peta i mig dessa. Marängen sparade jag till sist,  för de är så GODA, men jag kände att jag hade plats för lite till....... Det är också sant!
 
Jag gick in och hämtade ett glutenfritt bakverk med äpple, som så gott ut. "Ta vaniljsås eller grädde", sa en liten dam, så jag hällde på lite vaniljsås. Det åtgick 3 koppar kaffe innan allt var slut, fast kärestan åt inte så ohejdat som jag, han tog nog bara 6 eller 7 sorter.
 
Vibybröden fanns det innehållsdeklaration på.
 
 
Vi hade mycket trevligt sällskap runt bordet, kvinnor och män, de flesta äldre än oss och vi pratade och diskuterade allt från kakor till olika platser i Närke och även en hel del annat.
 
Så blev det dags att titta på hembygdsgården, vi var nyfikna på den också och så fint det var där.
 
Utomhus
 
 
I ett av husen på gården fanns lite av varje, saker från en skomakeri, smidda saker och på övervåningen en skolsal.
 
 
Vi gick en trappa upp.
 
 
En mycket märklig stol, som jag provsatt.
 
 
MYCKET obekvämt!
 
Tapeten var nästan en sådan som jag drömde om som barn, men som vi aldrig lyckades hitta. Min drömtapet hade rosenknoppar.
 
 
Vi gick till nästa stuga, där fanns saker från en gammal affär.
 
 
Allra sist gick vi tillbaka till kaffestugan och för att titta på hur resten av rummen såg ut och på en utställning av brickdukar.
 
 
Slutligen för kärestans skull, det är dock "bara" en Junghans! 
 
 
Nu hoppas jag att vi lyckas pricka in 2015 års kakbuffé på Hembygdsgården i Viby! Det gäller att hålla koll när det blir sommar igen.

Någon som minns?

Plötsligt minns jag att jag har en blogg.......
 
Eller rättare sagt, jag har samlat lite ork för att skriva, nu när det är lördag. Tur att det finns sovmorgon ibland, men nu undrar jag om det är någon som minns Pomona?
 
Jag har en del på stack, som söstra mi och jag brukar säga, när vi har lådor o dyl, som vi inte riktigt vet innehållet i. Det är stack!
Nu rotade jag runt i en av mina "stackar" här om dagen och hittade en påse med sidenband i. Hade sånär slängt bort den när jag såg vad det stod på den. Den var inte helt slät innan, men blev inte bättre av att jag knöcklade till den.
 
 
Det måste finnas fler än jag från Hallsberg, som minns POMONA!?
 
En kokosboll kostade 25 öre och jag brukade gå in till min mor på bokhandeln och säga: "Mor, kan jag få 25 öre till en kokosboll?" Det gick oftast bra och jag skuttade iväg till Pomona och köpte en pinfärsk kokosboll.
På kvällen sa min söta moder: "Du får inte komma in på bokis och störa mig när jag har kunder, då kan jag inte säga nej." 
Hon hade nästan jämt kunder, följaktligen fick jag nästan dagligen en kokosboll och glad var jag förstås, även om det bara var högst en minuts njutning, innan bara kexet återstod.
 
Idag har inte kokosbollarna kex under, då varar de högst cirka 30 sekunder för mig.
 
 
Jag hade inte en aning om att "Pomonagubben" hetter H. Fernelind. Vad står H:et för? Någon som minns?

Njutare

Kärestan bjöd mig på fika på stan. Det här är riktig njutning för mig, en latte och en stor bulle med mandelmassefyllning doppad i strösocker och kanel.
 
 
Så var vi i Nora och åt Noraglass, här är kärestans val, den här gången bjöd jag.
 
 
Jodå, jag bjöd mig själv också.
 
 
Sedan kom "sunda" Otto på besök och först åt han äpple uppträtt på ett sugrör - en mycket intressant kombination tyckte han
 
 
Sedan svarta vinbär i en skål, men då hade han redan njutit av 30 minuters vattenlek i solen, då han roade oss med att "vattna" på allt och alla ur en extrastor balja med regnvatten, men mest vattnade han nog sig själv. 
 
 
 
 
 

På tur med kära dotter och Otto

När vi var på Rudskogadagen träffade jag på vännerna från Hemjord, som jag redan bloggat om. Jag berättade det för kära dottern och vi bestämde att vi skulle åka till Kristinehamn så fort vi hade möjlighet. Det fick vi för ett tag sedan och jag har inte hunnit blogga om det än. NU kommer det!
 
Vi for dit på dagen som utlovats bli årets varmaste dag - typiskt oss, att inte kolla upp en sån sak i förväg. Vi parkerade och gick ut på stan. Det är alltid roligt att komma till ett nytt ställe och första stopp blev en leksaksaffär. Det tyckte Otto var väldigt intressant.
 
 
Vi bara ögonshoppade och Otto som suttit i bilen ganska länge, ville gärna gå själv och det fick han väl.
 
 
Vi bestämde oss för att äta lunch, innan vi gick till Hemjord. Har man småbarn med sig, är det viktigt med mattiderna - det tycker i alla fall vi!
 
Jag tror den utmärkta restaurangen hette Mastmagasinet och den låg bredvid vattnet.
 
 
Där serverades buffé, man kunde äta ugnsstekt falukorv, eller stekt fisk. Det var gott om tillbehör och Otto fick äta med oss, utan kostnad. Sådant gillar jag, för de flesta småbarn äter inte särskilt mycket. Det gällde dock inte vårt lilla resesällskap Han åt av hjärtans lust.
 
"Kan själv!"
 
 
"Och det är jag glad för!"
 
 
Vi satte oss ute, trots solgasset och det var tur, för när man kan själv, hamnar en del utanför både munnen och bordet.
 
Majs i en liten skål går också bra att äta själv!
 
 
Mätta och belåtna letade vi oss till Hemjord nere vid ån, målet för vår resa. (Ån? Är det en å?)
 
 
Utanför står 2 stora askar - Ask och Embla. Pampiga och säkert mycket gamla träd.
 
 
Så roligt det var att komma in och se allt nytt som Ann-Britt skapat. Hennes kreativitet är otrolig.
 
(Tänker att du Inga, kanske skulle gilla den här lampan?)
 
 
 
Detta schackspel blev jag mäkta imponerad av! Hur häftigt som helst och finns bara i 1 exemplar.
 
 
Björn hade en rad intressanta kaffesorter att välja på och han är mycket kunnig och berättar ingående om de olika bönorna, ursprung, rostning osv osv. Jag lyssnar och sedan köper jag det han rekommenderar. Hittills har jag aldrig blivit besviken. (Det köpte vi, 3 olika sorter)
 
 
Foppa flyttade med när de lämnade Nora och han är lika mycket affärskatt här som där. Han lyfte lite på ögonlocken och kikade på mig när jag "pratade" med honom. Klia fick jag gärna göra, men reste sig, gjorde han absolut inte.
 
 
Hårda, gammeldags karameller ingick i sortimentet, i samma glasburkar som när jag var barn.
 
 
I ett hörn, i ensamt majestät - karamellernas KARAMELL!!!!!! (Det köpte vi)
 
 
Det fanns också ett skåp med olika bakverk, bl a laktritsmaränger (det köpte vi), som jag naturligtvis var tvungen att köpa. Jag köpte 6 stycken och när jag kom hem åt jag upp allihopa själv!!!!!! Det gick inte att sluta och som tur var, var jag ensam hemma just då. GODA!
 
 
Nytt för oss var att man kunde fika i ena halvan av rummet och den mest fantastiska glass vi ätit var given, istället för en kaka. Den är också egentillverkad, men inte i krukmakeriet, utan i ändamålsenliga lokaler. Vi pratar om denna glass nästan varje gång ordet glass nämns.
 
 
Nu ska jag lägga ut en bild på min kära dotter, det vet hon inte om. Precis innan vi skulle gå frågade jag om hon inte ville ha något. "Du kan få av mig," sa jag. "Nej, hon behövde inget", sa hon medan hon gick omkring med Otto på armen. Just då, fick hon syn på burkar med chai och det tillhör hennes favoriter.
 
 
Här talar Björn om att det finns 3 olika sorter och sedan priset.......! Jaja, det är redan glömt, men jag är glad att hon hittade något som var till henne själv, även om jag har glömt vilken sort hon valde.
 
"Nu far vi mamma", säger Otto och en liten bit kom vi, sedan hamnade vi det värsta åsk- och regnoväder vi varit med om. Man såg inte ens 1 meter framför sig och vi var tvungna att åka in på en sidoväg och stanna där tills det klingat av. Ingen av oss har sett sådana kraftiga blixtar heller tidigare och gator och vägar såg ut som floder.
 
 
Skönt för trädgårdarna där hemma tyckte vi, men när vi kom till Karlskoga, var det kruttorrt på vägen. Inte en droppe hade det kommit i Närke. Det var i alla fall en underbar dag för mödrar och barn och jag gör gärna om det!
 
Jo, jag köpte också en "Pippi på pinne". Här är en bild från Rudskoga, det blev den i mitten! Pinnarna de sitter på, är återbruk från askarna utanför. Det låg ganska många på backen när vi gick förbi också.
 
 

Edith Barlow

För ett par veckor sedan ringde gode vännen H och frågade om vi ville följa med honom och hustrun E, till Brokyrkan i Brevens Bruk, där mezzosopranen Edith Barlow skulle sjunga och låta sig intervjuas om sitt liv. Här kan du läsa mer om henne.
 
JA, det ville vi, vi nappar gärna när någon frågar om vi vill vara med på något, vad det vara månde och vi känner att det tilltalar minst en av oss. I det här fallet var det mig det tilltalade, men kärestan är inte svår, han hänger gärna på han också.
 
Sagt och gjort, vi åt middag här hos oss innan det bar iväg till Brevens.
Brokyrkan är som synes inte så liten, men alla 4 lyckades vi missa den, pga att husen på andra sidan vägen var så fina att allas blickar var riktade ditåt just när vi passerade.
 
 
Ingen fara, vi kom sent, men inte för sent och det fanns stolar även till oss.
 
Edith började med att sjunga, akompanjerad av sin man och hon var mycket njutbar att lyssna på. Redan första numret fick mig såld.
 
 
Mellan de olika sångnumren samtalade hon med Ingalill Bergensten. Hon ställde roliga, kluriga och intressanta frågor som gav en bra inblick i Ediths liv och hur hon hade hamnat i Brevens Bruk, när hon ursprungligen kommer från Australien. 
 
 
Kvällen gick väldigt fort, Edith behärskade många olika sångstilar, allt lika njutbart att lyssna på. Ungefär mitt i programmet började det rassla i bänkraderna och en mängd herrar i olika åldrar började förflytta sig fram mot scenen. Det var delar av kören Lorelei + lite förstärkning av ortsbor, som överraskade med ett sångnummer som de skulle framföra tillsammans med Edith. Den urspungliga tanken tror jag var att hon skulle sjunga ensam.
 
 
Hon tog det med fattning och gott humör och det blev både roligt och bra! Tyvärr blev båda mina bilder av framträdandet väldigt suddiga, men jag lägger ut en av dem ändå.
 
 
Det hela avslutades som det började, sång av Edith, vid pianot hennes man.
 
 
Jag kommer inte att missa hennes nästa framträdande om jag har möjlighet. Det var en härlig kväll och vi fortsatte ut i naturen.
 
Kärestan hade berättat om lyftanordningen för båtar mellan sjöarna, som vi fick se när vi var här med M och L och åt tapas helt nyligen, den ville även H se, så vi for samma runda. Jag passade på att fota lite natur, nu när det fortfarande var dagsljus, senast hade skymningen kommit med råge.
 
 
Avslutningsvis något med en liten anknytning till Närke - Hassel. Visserligen aningen långsökt, vi har hasselmusen som landskapsdjur, men gullviva som landskapsblomma, så det stämmer inte riktigt.
Jag blev dock glad över att se hasseln i naturen. Det var längesedan sist, men så har jag också levt i förskingringen i Västerbotten under väldigt många år, även om jag är återbördad till modersjorden igen sedan ett antal år!
 
 
Oj, det kanske finns landskapsträd också? I så fall...???? Google nästa!
 
 
 

Nostalgifik

I Kävesta en bit utanför Örebro ligger Nostalgifiket. Idag var vi där och det var sannerligen en tur tillbaka till "dåtiden" och väldigt roligt. Det blev bara bättre med tanke på det goda fikat man kunde köpa och det var nästan som om priserna också var från förr. Här är karta hur man hittar dit.
 
 
Vi hade varit på rundtur och uträttat en massa nyttigheter i både stan och på landet. Fikat var det som stod sist på vår tänkta lista och tur var väl det, för vi blev där ganska länge. Det var MYCKET att titta på och framför allt att minnas.
 
 
Golvet var häftigt och jag vill minnas att vi hade något liknande i köket, i huset på landet, dit vi flyttade 1962, fast vårt var blått och grått.
 
 
Ägarna, som jag tyvärr inte vet namnet på, var mycket trevliga och berättade gärna om sitt fik och alla saker. Här är en av dem, bakom en kobratelefon och ett par Sunkist. Det var ett tag sedan de fanns på marknaden.
 
 
Nu kommer en radda bilder, titta och njut, du som har samma minnen som många av oss här i bloggvärlden och ni andra också så klart.
 
 
Brylkräm - stavades det så? Brylcrem?
 
 
Till och med inredningen på toaletten var från "tiden", som de säger i Antikrundan
 
 
Just idag var det fordonsträff där på fiket och jag kan lugnt säga, att min kära Sydney - bilen alltså (Toyota Corolla årsmodell 2000 - verkligen inte passade in, den var oerhört NY och modern i jämförelse med de flesta andra.
 
 
Vi satt ute och fikade, för vädret är precis som vanligt, dvs mycket varmt! När jag vände mig om hajade jag till, för vid bordet bakom vårt stod ett ben .....
 
 
Det hade förstås en naturlig förklaring, mannen som benet tillhörde satt och fikade och passade på att vila från det en stund och det var inget konstigt med det, bara lite annorlunda.
 
Här finns uppgifter om Nostalgifiket du vill veta mera!
 
 
Det röda med vita prickar är duken på bordet där vi satt och fikade!

Dalarna

Jag for till Dalarna - min fars och nästansysterns landskap. Det fick bli en snabbis den här sommaren som mest ägnats åt att flämta i värmen och att ligga i blöt i någon sjö. Den sommar som har varit väldigt skön, men som också gått otroligt fort.
 
Hur som helst. Tisdagmorgon steg jag upp 5.30, åt frukost och for norrut. Det gick väldigt bra, men jag kände brandlukten från skogsbränderna i Västmanland på ett par ställen, men trodde att jag inbillade mig. Sedan hörde jag på radion, att det gjorde jag inte alls.
 
Leksand blev mitt första stopp.
 
 
Självklart måste jag köpa en låda Leksands brungräddade + några mindre förpackningar med intressanta knäckebrödsvarianter.
 
Jag och söstra mi hade bestämt att mötas i Mora, så slapp jag åka först till Orsa och sedan tillbaka till Mora. Vi skulle gå på byn, fika, ev. shoppa, träffa yngsta dottern och bara umgås.
 
Jag upptäckte att brunnslocken var väldigt fina där i Mora, så det fick bli ett sådant från den här semestertrippen också.
 
 
Vi började med att gå på Helmers och fika. Där arbetar yngsta dottern, så då fick jag chansen att krama om henne också.
 
 
Jag bjöd söstra mi på Cappucino med den smarrigaste bakelse vi ätit på mycket länge.
 
 
Det är chokladbotten, sedan en mörk chokladplatta innan grädden och uppepå den är det MÄNGDER av flagad vit choklad, toppad med jordgubbar. UNDERBAR, även om jag var tvungen att flå bort halva gräddlagret. Det spelade ingen roll, jag åt så mycket jag tålde och det var alldeles tillräckligt.
 
Efter 4 timmar i Mora åkte vi hem till Orsa och där satt Kurt och kurade i ett hörn i väntan på sin älskade matte. Han är lite skygg, så jag valde bort blixtfoto, därav den något skumma bilden. Han är dock väldigt lik vår Athi-katt.
 
 
Vi lyckades få kvällen att gå - vi har aldrig haft problem med att tiden varit för lång - tvärtom.
 
Nästa dag var det dags för Rättvik och på aftonen skulle jag återvända hem, så vi planerade allt mycket väl, så vi skulle hinna det vi ville.
 
Loppis på Erikshjälpen är ett måste om man är i Rättvik en onsdag eller lördag, ett besök på Fricks konditori likaså och där startade vi vår dag, efter att ha åkt i varsin bil dit ner. Då kunde jag bara fortsätta när det blev dags för hemfärd.
 
Jag gillar brickorna de har på Fricks!
 
 
De hade barnarbetare också! Han var jätteduktig med brickvagnarna.
 
 
Här sitter söstra mi med kaffe och vaniljbulle och jag har köpt en latte och en lakritsbrownie. Den var god, men det var första och sista gången. Den var om möjligt ännu mäktigare än gräddbakelsen igår. (Visst äter vi mycket fibrer och nyttigheter?)
 
 
Det som sällan händer, var att jag inte klarade av att få i mig hela, men det tog helt enkelt stopp!
 
När vi till slut fikat färdigt, var det dags att ge sig in i hetluften på loppisen.
 
 
OJ, vad roligt det är att rusa in där och spana efter fynd. Jag hittade en jättefin dockvagga till lekstugan för bara 65 kronor och en liten glasskål till katten för 5 kronor. Så klart följde det med en bunt pocketböcker också och lite annat smått och gott. Tänk vilket roligt folknöje detta blivit och att förena nytta med nöje är inte fel.
 
När vi var nöjda åkte vi en tur och tittade i lite hantverksbutiker. Utsikten är fin över Siljan.
 
 
Jag ville fota Rättvikshästen som står mitt i byn. 
 
 
Samma goda idé hade 5 ungdomar kommit på precis samtidigt med oss och när jag började prata med dem visade det sig att de var turister från Hessen i Tyskland och jag fotade hela gänget med både min och deras kamera.
 
 
Borta vid torget hägrade glasskiosken - den kunde vi inte ignorera!
 
 
Här är mina 3 kulor, de var som tennisbollar i storlek.
 
 
Medan vi satt och åt vår glass förfasade vi oss över vattnet i den fina fontänen med 3 kullor och 3 masar som spelar och dansar
 
 
Jag vet inte om det är turistchefen som bestämt detta med färgen, eller om det är någon lokal lustigkurre som varit framme. Oss tilltalade det i alla fall inte!
 
 
Vi tog farväl för denna gång och A for norrut och jag söderut och när jag kom till Insjön, kände jag bara att jag var tvungen att åka in och titta på Åhls kyrka, på vars kyrkogård en del av min släkt finns numera, bl a farmor och farfar. Det var många år sedan jag var där senast och det var skönt med en paus, så det passade bra tyckte jag.
 
 
Jag hittade inte farmor och farfars grav, jag vet inte ens om den finns kvar längre, men det blev en skön och rofylld stund där på kyrkogården och visst råkade jag på några släktingar, även om det inte var ovan jord.
 
Tuppen var väldigt blank och grann där uppe på tornet och efter detta stopp blev det raka spåret hem.
 
 
 
 
 
 
 
 

Frånvaro

Jag är på språng igen, det är söstra mi som lockar och drar, så nu bär det av ett tag igen.
 
Återkommer dock ganska snart, på måndag är det dags...........
 
Say no more, kan citera Tomas Ledin: "Sommaren är kort". (Fast denna har dessutom varit väldigt varm).
 
På återseende!

Blomsterprakt mitt i värsta torkan

I början av sommaren var vi till handelsträdgården och köpte ett par amplar att ha på framsidan. En fuchsia (hur stavas det egentligen?) och en som jag tror heter surfina, när de inte behagar att heta petunia.
 
Surfina kanske är hängvarianten? Jag har ingen aning om vad det är för skillnad, men vi har lyckats väldigt bra med den i alla fall. Den blommar och blommar och jag klipper och klipper. Det gäller att ta bort alla vissna blommor, annars får vi massor med frökapslar, men inga mer blomknoppar.
 
 
Den andra - fuchsian (eller hur det stavas) - har tyvärr farit väldigt illa av värmen och solen, som gassar på framsidan hela förmiddagarna och långt in på dagen, så den är inte mycket att se. Den får dock hänga kvar, man ska aldrig slänga blommor, sa alltid min mor, de har mer liv i sig än man kan trol 
 
Vem vet? Jag kanske visar upp ett praktexemplar fram i september. Nu gör jag det i alla fall inte!

Rudskoga - teknikdagen

Rudskogadagen går av stapeln vid samma tid varje år - Alltid sista söndagen i juli! Så även detta år och då var det minst 30 grader varmt. Vi är också väldigt traditionsbundna när det gäller vissa saker, så dit ska man åka motorcykel.
 
Förra året missade vi hela tillställningen, för då hade kärestan fått för sig att det var sista söndagen i augusti, så visst var vi där och visst åkte vi motorcykel, men någon Rudskogadag fick vi inte vara med om, för den var redan en månad gammal.
 
Det gnölades lite härhemma innan beslutet kom att vi skulle åka. Jag brukar inte propsa på alltför mycket, eftersom jag inte kör vår motorcykel och även om jag gjorde det, skulle kärestan aldrig sätta sig bakpå! 
 
Vi tog ut fodret ur mc-stället, packade på oss inomhus och skyndade oss iväg innan vi smalt bort.
 
Det var en jätteskön tur på drygt 1 timme och när vi kom fram pågick det för fullt, trots att det bara var 2 timmar kvar.
 
 
Det såg större ut än tidigare - kul!
 
Ditåt gick kärestan.......
 
 
....... och hitåt gick jag
 
 
Det var loppis, försäljning av hantverk, ätbara olika saker och jag köpte senap av samme man som vi gjort i alla år. Den är så god och man får avsmaka den med en liten nystekt korvbit, så att man riktigt får fram smaken.
När man åker motorcykel är det inte lönt att försöka köpa 4 sitsar till köksstolarna, trots att de hade passat perfekt, det är bara att svälja och gå vidare.
 
Vi möttes och tog en fika och sedan delade vi på oss igen och DÅ!
 
Jag fick se en bekant skylt!
 
 
KRUKMAKERI HEMJORD, numera i Kristinehamn, tidigare i Nora och både Ann-Britt och Björn var där. Jag blev så otroligt glad, för jag var på Hemjord så gott som varje gång jag var i Nora, medan kärestan bodde där och de fortfarande fanns kvar på orten. Katten Foppa hade fått stanna hemma och lika bra var väl det.
 
Ann-Britt hade med drejskivan och den som ville fick testa hur det kändes att vara keramiker.
 
 
Mycket nytt fanns det, hon är otroligt kreativ och jag kommer att köpa mig en "Pippi på pinne", när jag inte åker motorcykel. Det är inte så långt till Kristinehamn och jag vet att kära dotter inte vill något hellre än att åka dit med mig - och Otto (hoppas mormor).
 
 
Här är några av dem, de större var lite dyrare, men minns inte hur mycket.
 
 
Häftig katt på annan pinne, passar i någons trädgård
 
 
Fanns även fantasifåglar för samma ändamål, tyvärr lite suddig bild
.
 
 
Det var mycket, mycket mera, men vi pratade och pratade, så jag glömde att fota. Här är sista bilden från just dem, sedan gick jag vidare, efter att ha köpt några urgoda lakritsprodukter. Lakritssirapen var supergod på glassen. Vi testade redan samma dag!
 
 
Nu ska bara jag och kära dotter lyckas med att hitta en dag då vi båda kan. Det MÅSTE vi!
 
Så kom jag till en massa djur, inte de allra vanligaste sorterna.
 
 
Väldigt fina och de små Linderödskultingarna fick mig att smälta när de stack ut trynet genom brädorna.
 
 
Ovanliga fåglar fanns också.
 
 
Den sista minns jag att det var en myskanka
 
Kärestan och jag sammanstrålade igen och just som vi skulle gå kom vi till en utställare som fick honom att falla i trance!
 
 
 
Ägaren höll visserligen på att packa ihop, men titta fick man ju göra ändå - och även prata gick bra. Det här som är på flaket, var bara en bråkdel av hans samlingar. Dessutom hade han ganska många lastbilar i normalformat också, men de var inte med hit.
 
 
Jag stod tålmodigt kvar, kärestan har väntat på mig mer än en gång, så det var inga problem. Vi har inte samma intressen, så det gäller att ge och ta! Det gör vi också!
 
16.00 var det slut, så det löste sig helt naturligt och vi var ändå på väg mot utgången när vi stötte på den här samlaren.
 
Vilken tur han hade min käre sambo. Fick han inte syn på något annat intressant just innan vi kom till utgången!
 
 
Den dagen vet jag bestämt att jag är upptagen med annat! Vilken tur för mig också!!!!!! 
 
 

Månadsbilder - huset och katter i Rom

Dags för månadsbilderna, innan det blir augusti.
 
Här är huset nu mitt i den varma sommaren, det har varit så torrt, att den vackra rosenrabatten till vänster om bron tyvärr ser ut som en torr öken med lite spretiga plantor. Himlen blå och gräsmattan brun!
 
 
Så tar vi katter i Rom från almanackan jag köpte förra året.
 
 
Det är en av broarna över Tibern, men när jag ser den här, undrar jag om jag visat junikatten? Bilden ligger nämligen kvar i mappen som heter "Månadskatter".
 
Jag tar med den, har du sett den blir det repris, annars är det ju okej!
 
 
Det är roligt att det går så bra att ta foto av en bild, för någon scanner äger jag inte!

Tapas i Närke

I Brevens Bruk finns en krögare - Miguel, som har gjort om gamla Brevengården till en exellent restaurang och tillika pub. Det känns helt osannolikt när man tänker på lilla Breven, att det ska fungera att ha en sådan "institution" fast på orten. Så är det i alla fall och han har mycket bra mat, vi har ätit där när vi varit ute och åkt motorcykel och det har varit väldigt gott! Han ordnar bl a pubaftnar och i förra veckan ringde M och frågade om vi skulle med på Tapasbuffé i just Brevens Bruk.
 
Jo tack! Det skulle vi absolut och så blev det. Vi har minst lika varm, solig och skön sommar som de i tapasens (heter det så, eller vad heter tapas i plural?) hemland - Spanien, så det var bara skönt att sitta utomhus (inne hade nog varit med mer finsk betoning - bastu alltså).
 
Det kommer alltid mycket folk till dessa kvällar och förutom maten ingick en trubadur som mestadels sjöng på spanska.
 
 
 Som synes drar dessa tillfällen väldigt mycket folk, så det var inte riktigt läge att tassa upp med kameran och fotografera alla de olika rätterna. Miguel och sonen, hade knappt hunnit få ut all mat på 2 långa bord, så mer eller mindre stormade folk upp och började lasta på sina tallrikar av allt det goda.
 
 Vi var inte väldigt sena att göra likadant och det här hade jag med mig efter min första runda. Friterade bläckfiskringar fick jag låta bli, just pga friteringen och musslorna hade tagit slut,annars hade jag med mig det mesta av utbudet här på min första runda. Andra gången hann jag med musslorna.
 
 
Gissa om det var gott. Jag tror vi backade minst 3 gånger och ganska salt var det, så när det var dags att betala hade vi fått ihop den här "liksamlingen". De kallas ju lik, de tomma flaskorna.
 
Vem som dricker IPA? Jag så klart!
 
 
 När vi mätta och belåtna hade betalat åkte vi en sväng där i omgivningarna. Det är väldigt vackert, gott om vilda djur, men mer hjortar och rådjur, än vildsvin - tror jag. Förr fanns det inga svin, men det hade de inte här heller, där vi bor.
 
Vi kom fram till en gammal träbro mellan sjöarna Sottern och Botaren
 
 
 I ena änden av bron fanns en finurlig lyftanordning, som gör att båtarna kan byta sjö, trots att det är stor höjdskillnad och inte finns någon sluss. Mycket smart och väldigt roligt att få se.
 
 
 Otroligt vacker natur
 
 
L gick hela vägen ner, man kan se fästet till lyftanordningen, med vajern nere bland stenarna.
 
 
 Det var gott om vackra stenmurar, undrar om någon lägger så fina, stabila murar idag?
 
 
 Jag gick ut på träbron och VEMS fot var det som lämnat avtryck före mig? Ser ut precis som en djurfot, men förmodligen är det något helt annat. Aldrig lär vi få veta heller. (Bara 2 tår???)
 
 
 Vi gick igenom en liten skog och kom ner till en båthamn. Skymningen kom så lagon och det var gudomligt vackert!
En mycket njutbar afton med kära vänner, otroligt goda tapas, utsökt öl, en vacker omgivning och en härlig skymningsstund just när vi var ute och tittade på allt omkring oss.
 
 
Slutligen, vem eller vilka är det som står här i mörkret och lyser? Vad tror du? Rätt svar i nästa inlägg!
 
 

Om

Min profilbild

Leontina

Jag är 60+ och bor i Stora Mellösa. Jag jobbar i skolan som speciallärare och musikterapeut sen många år tillbaka, ett arbete jag trivs mycket bra med. Är särbo med kärestan och har två utflugna barn och två barnbarn.

RSS 2.0