Tapas i Närke

I Brevens Bruk finns en krögare - Miguel, som har gjort om gamla Brevengården till en exellent restaurang och tillika pub. Det känns helt osannolikt när man tänker på lilla Breven, att det ska fungera att ha en sådan "institution" fast på orten. Så är det i alla fall och han har mycket bra mat, vi har ätit där när vi varit ute och åkt motorcykel och det har varit väldigt gott! Han ordnar bl a pubaftnar och i förra veckan ringde M och frågade om vi skulle med på Tapasbuffé i just Brevens Bruk.
 
Jo tack! Det skulle vi absolut och så blev det. Vi har minst lika varm, solig och skön sommar som de i tapasens (heter det så, eller vad heter tapas i plural?) hemland - Spanien, så det var bara skönt att sitta utomhus (inne hade nog varit med mer finsk betoning - bastu alltså).
 
Det kommer alltid mycket folk till dessa kvällar och förutom maten ingick en trubadur som mestadels sjöng på spanska.
 
 
 Som synes drar dessa tillfällen väldigt mycket folk, så det var inte riktigt läge att tassa upp med kameran och fotografera alla de olika rätterna. Miguel och sonen, hade knappt hunnit få ut all mat på 2 långa bord, så mer eller mindre stormade folk upp och började lasta på sina tallrikar av allt det goda.
 
 Vi var inte väldigt sena att göra likadant och det här hade jag med mig efter min första runda. Friterade bläckfiskringar fick jag låta bli, just pga friteringen och musslorna hade tagit slut,annars hade jag med mig det mesta av utbudet här på min första runda. Andra gången hann jag med musslorna.
 
 
Gissa om det var gott. Jag tror vi backade minst 3 gånger och ganska salt var det, så när det var dags att betala hade vi fått ihop den här "liksamlingen". De kallas ju lik, de tomma flaskorna.
 
Vem som dricker IPA? Jag så klart!
 
 
 När vi mätta och belåtna hade betalat åkte vi en sväng där i omgivningarna. Det är väldigt vackert, gott om vilda djur, men mer hjortar och rådjur, än vildsvin - tror jag. Förr fanns det inga svin, men det hade de inte här heller, där vi bor.
 
Vi kom fram till en gammal träbro mellan sjöarna Sottern och Botaren
 
 
 I ena änden av bron fanns en finurlig lyftanordning, som gör att båtarna kan byta sjö, trots att det är stor höjdskillnad och inte finns någon sluss. Mycket smart och väldigt roligt att få se.
 
 
 Otroligt vacker natur
 
 
L gick hela vägen ner, man kan se fästet till lyftanordningen, med vajern nere bland stenarna.
 
 
 Det var gott om vackra stenmurar, undrar om någon lägger så fina, stabila murar idag?
 
 
 Jag gick ut på träbron och VEMS fot var det som lämnat avtryck före mig? Ser ut precis som en djurfot, men förmodligen är det något helt annat. Aldrig lär vi få veta heller. (Bara 2 tår???)
 
 
 Vi gick igenom en liten skog och kom ner till en båthamn. Skymningen kom så lagon och det var gudomligt vackert!
En mycket njutbar afton med kära vänner, otroligt goda tapas, utsökt öl, en vacker omgivning och en härlig skymningsstund just när vi var ute och tittade på allt omkring oss.
 
 
Slutligen, vem eller vilka är det som står här i mörkret och lyser? Vad tror du? Rätt svar i nästa inlägg!
 
 

Denna värme

Efter väldigt många år i norra Sverige, där jag blev totalt urless på kyla och snö, svor jag på att aldrig klaga på värmen.
I år kan jag lova, att det varit nära många gånger. Jag har hört mig själv börja "gnälla", men sedan besinnat mig och sagt att visst är det onödigt varmt, men det är bättre än vinter, kyla, is och snö och vi har faktiskt Hjälmaren några minuter från vårt hus, så det går bra. Det har blivit oräkneliga dopp denna sommar.
 
Katten Ahti då? Hon som har päls och absolut inte badar!
 
Vad tycker hon om denna hetta?
 
Titta själv! Hon har gjort uterummet till sitt revir och det är DEFINITIVT husets varmaste plats!
 
 
Detta är ren och skär njutning!
 

Forsby kalkbrott

På hemväg från Järna åkte vi en hel del småvägar. Vi tycker om det alla 4 och alltid får man se något nytt. Nu tog L och M med oss till Forsby kalkbrott och där hade varken jag eller kärestan varit.
 
 
Vi åkte på en liten skosväg som förde oss uppåt, uppåt hela tiden. Högst upp parkerade vi och gick fram till staketet och långt borta såg vi kalkbrottet.
 
 
Vit kalk och blått vatten - inte utan att man blev badsugen.
 
Fast när jag zoomande såg man direkt att det inte var något semesterparadis, utan en levande arbetsplats, om än i mycket mindre omfattning än förr.
 
 
I ett träd helt nära oss hade en koltrast slagit sig ner och tittade ut åt samma håll som vi
 
 
Det var välordnat där uppe, gott om information och bilder och det var väldigt intressant
 
 
Kalklinbanan som fraktade stora behållare/korgar med kalk mellan brottet och Köping minns säkert många av oss som bott eller bor i dessa trakter. Idag finns stolparna kvar, men allt annat är nedmonterat. Här uppe fanns de så man kunde se hur de såg ut
 
 
En lång rad stod längs ena staketet och dessa hade dekorerats av olika personer.
 
 
Några närbilder
 
 
På motstående sida fanns en rad stenar i olika format och när vi stått och tittat på dem ett tag fick vi se att det mejslats ut olika motiv på en del av dem.
 
 
Kan du se elefanten?
 
 
Närbild
 
 
Ansiktet i profil
 
 
Närbild
 
 
Vem som gjort detta vet jag dock inte, jag kunde inte hitta någon information om det.
 
Efter detta blev det glass och kaffe i Katrineholm och sedan var den här roliga, underbara, intressanta dagen till ända.

Fortsättning och slut på vår dag i Järna

Vi promenerade vidare, för att komma till vattnet och även få se fler vattenkretslopp, nu utomhus.
 
Det är gott om stora odlingar och precis lika torrt som hemma - jobbig sommar för odlare och odlat!
 
 
Så passerade vi ett stort område med ätbara saker, där gällde "SE MEN INTE RÖRA!" 
 
 
Sedan kom det flera kretslopp på rad, ymnig grönska och till sist en damm......... var det så vattnet blev när det var färdigt?
 
 
När det öppnade sig fick vi se våra män inne i ett litet hus, ner mot vattnet. De såg ut att ha det väldigt skönt där de satt.
 
 
Vi gick ditåt, jag fotade en tistel längs vägen
 
 
Vi öppnade med det vackra dörrhandtaget och gick in, passerade männen och satte oss på andra sidan.
 
 
Vi tittade uppåt och taket var gjort av något slags gräs.
 
 
I hela nederkanten var det ett otroligt insektsliv, de flög rakt in i de ihåliga stråna  med god precision.
 
 
En bit bort stod en trädgårdsstol på en minibrygga. Säkert väldigt skönt att sitta där på kvällarna och bara titta.
 
 
Alldeles bredvid simmade mor och barn sjöfågel. Jag är inte så bra på dem, sothöna kanske?
 
 
Vi började vår promenad tillbaka till bilen och jag skulle in på Saltå butiken och köpa två påsar till, med frystorkade hallon. Vi hade avsmakat dem under promenaden och jag insåg att de mycket väl kan fylla mitt behov av bär i frukostyoghurten i höst/vinter.
 
Vår väg gick genom ännu ett odlingsområde med rabatter och växthus, där fanns ett kärl, som jag antar innehöll vatten. Ett sådant hade varit bra att ha denna torra sommar, vackert är det också.
 
 
Stockrosor! Jag vet precis hur de ser ut!
 
 
Det var en ljuvlig dag, ett underbart utflyktsmål som verkligen gav mersmak och: Vi kommer tillbaka!
Vi hann med ett ställe till på hemvägen, men det kommer en annan dag.

Järna en dag i förra veckan - del 1

Våra goda vänner M och L ringde en dag och frågade om vi ville följa med till Järna veckan därpå. "JA TACK", svarade jag, som varit där förr, t o m gått kurs medan jag pluggade till speciallärare, så jag ville väldigt gärna återvända och se hur det såg ut idag.
 
Detta var förra veckan och vi for redan klockan 8 härifrån byn. M hade fixat fikakorg och vi stannade vid en sjö och tog fikapaus. Sedan var det Järna nästa och vi började vid Saltåbutiken, för där skulle vi självklart handla en massa gott, både färdigtillverkat och ingredienser för att tillverka mera gott hemma.
 
 
Från parkeringen fanns det två alternativa vägar för att ta sig till butiken. 
Den här valde vi!
 
 
"Ingen rädder för vargen här!"
 
 
Det gick bara bra att ta sig över och fram till allt det härliga
 
 
Vilken fantastisk brödhylla, vi handlade så klart och jag köpte även massor med olika bakingredienser, både sådana jag kände till och lite andra att testa när jag bakar matbröd.
 
 
Kurs kunde man också gå, men då kanske man ska bo lite närmare än vad vi gör.
 
 
Herrarna blev färdiga före oss, i alla fall min käresta och han satt utanför och studerade ett annorlunda tak, som han spekulerade lite över, alltså hur takpannorna var fastsatta.
 
 
Fin varningsskylt
 
 
Vi gick mot Robygge - bokhandeln, som har mycket MYCKET mer än bara böcker.
 
 
Där kändes det så här: VILL HA, VILL HA, VILL HA!!!!!!!!!
 
 
Vad blev det då? Jo, jag köpte 2 vackra kort att skicka, samt en almanacka för 2015, med motiv av Frida Kahlo, en av mina favoritkonstnärer.
 
Utanför, i hallen, fanns ett av de typiska vattenkretsloppen - det vill jag också ha, fast utomhus!
 
 
Sedan gick vi i sakta mak och försökte ta in allt vi såg - växter, hus, miljö osv.
 
 
Dags att stilla hungern, var nästa steg på vår vandring genom allt det vackra.
 
 
Det fanns 2 rätter att välja på, en vegetarisk - sommarsallad, det tog jag, de andra valde köttfärssås med bönor, pesto och grönsaker. Till detta fick vi även nybakat bröd och det blev enda matbilden jag fotade! Vi funderade över vad som hänt med brödet till vänster. Innehöll det en orm?
 
 
Vi satt ute på baksidan och åt, vädret var ljuvligt, så även miljön.
 
En vacker ängel och fina vindflöjlar (eller om de heter något annat när de är så här avancerade?)
 
 
Hoppsan, det var visst 2 änglar......haha!
 
 
Kaffe på maten ingick, men den lilla Milanostången (måste de väl heta i ental, eftersom flera heter Milanostänger?) fick jag köpa extra.
 
 
Vi gick vidare, väldigt mycket att se, följaktligen väldigt mycket att fotografera också. 
 
Vid växthusen såldes plantor och bredvid fanns en affär med allt möjligt ätbart, ögonfröjd, nyttigheter osv.
 
 
Mycket vackra gräskronor hängde ovanför kassadisken
 
 
Efter detta drog vi oss ner mot vattnet och det tror jag att jag får fortsätta med imorgon, för nu är det dags för annat - nämligen "Bargain Hunt", på BBC Lifestyle - en favoritkanal här i huset!
Lugn bara, jag ska visa allt från vår dagstur, förhoppningsvis redan imorgon!

Otto flyttar (resten av familjen också)

Nu är det drygt 3 veckor sedan Otto och alla de andra 2- och 4-fotingar blev stadsbor.
 
Jag hade erbjudit mig som  pack- och städhjälp och himmel vad vi slet. Mycket var förberett innan jag kom, men jag och kära dotter packade ihop allt i köket och det vet ju de flesta, att det är inte så lite i just det rummet. Ändå lever dotter med familj ganska minimalt. Ottos pappa och farfar höll på och tömde första flyttlasset medan vi höll på att packa, för att fylla ett till.
 
Otto då?
 
Han hjälpte oss så klart, det gjorde även hundar och kattor och det funkade riktigt bra. När det började bli mer än tråkigt, fick Otto en ask russin av sin kära mamma och DÅ, blev livet mycket enklare igen.
 
 
Va? Är de redan slut? Jag får ju gräva så långt ner i asken.
 
 
Nej då, det var de inte, de låg ju där nere, nu när översta lagren redan var uppätna.
 
 
Medan han mumsade och åt, packade jag ännu en låda och den råkade hamna väldigt bra tyckte Otto. Den funkade utmärkt som pall eller vad man vill kalla det.
 
 
Lite senare på eftermiddagen när resten av flyttlådorna var hämtade, det blev dags för städning, då turades vi om att sysselsätta Otto lite och han och jag gick ut för att se om det fanns några vinbär. Det fanns lite grann och som tur var hann jag ta en bild innan de var helt slut. Det ser skralt ut på bilden, men det var fler från början.
 
 
Jag kunde väldigt nöjd också konstatera att han hade använde ett utmärkt, funktionellt grepp för att få loss de små läckra bären och stoppa dem i munnen.
 
(Detta är en yrkesskada..... jag vet!!!!!!)
 
 

Årets drinkfest

Årets drinkfest har varit för ett ganska långt tag sedan, men jag har haft bloggpaus, sedan var jag i London och efter det har jag bloggat om hela den resan. NU kommer inlägget från årets drinkfest.
 
Förra året blev den festen inställd, det var så mycket som gick emot planeringen då, så det enklaste var att ställa in, med föresatsen att 2014 skulle den bara bli av!!!!!!! Det blev den också.
 
Alla damer, utom T var här. Hon var hemma med sjukt barn och sjuk man. Roligare kan man ha, men ibland har man bara det att välja på och tur var det att någon i den familjen stod på benen. Vi andra 4 träffades här hos mig/oss - för första gången sedan vi flyttade hit. Förra året - inställt, året innan hade vi festen innan jag flyttade hit.
 
Välkomstdrinken var extra festlig, det var ju första gången här i Mörby!
 
 
M, B (=Jullan), och A, sitter och känner sig välkomnade av mig med KM-special, som jag bjuder på detta år och jag skålar med dem!
 
M fick skjuts av man och hund och tur var det, annars kanske hon hade hamnat i Vingåker, eller Brevens bruk, för det finns en som har sämre lokalsinne än jag och det är M (hon i gulrutigt). 
 
 
Efter välkomstdrinken åt vi en rejäl måltid, annars går det inte att dricka så många drinkar. Sedan flyttade vi till uterummet, Jullans skjuts, stadsskjutsen och kärestan hade flytt fältet, för nu började det. Jullan gjorde något riktigt smarrigt, som såg så nyttigt ut som äppeljuice.
 
 
Det var det dock inte, men något annat som var väldigt gott. Vi gör inte överdrivet starka drinkar heller på den här festen, eftersom vi vet, att vi ska ta oss igenom ganska många. Vi satt länge och sippade på den och säkert löste vi en hoper livsgåtor under tiden. Sedan lämnade jag damerna med dessa spörsmål, för att gå till baren = köket, och göra mitt bidrag till festen, bortsett från välkomstdrinken då.
 
I år hade jag provat lite i förväg, testat på kärestan och kommit fram till att jag skulle göra Harvey Wallbanger, men byta ut apelsinjuicen, mot exotisk nektar!
 
Den var GOD!
 
 
Jullan, som sitter där, pratar ofta om longdrink och det kan man verkligen kalla den för, för den räckte ganska länge. Spela roll, vi hade hela natten på oss, ingen behövde passa bussen, för M.s käresta skulle hämta de glada stadsdamerna när de kallade på honom. Jullan skulle åt andra hållet, men även hon skulle bli hämtad.
 
Här kom även jag med på ett hörn, måste ha varit A som höll i kameran.
 
 
Vi hetsdrack inte, utan tog det ganska lugnt, pratade, skrattade och diskuterade en massa livsgåtor, med hur kluriga lösningar som helst, varav säkert ingen minns vad!
 
M skulle nu skrida till verket och som värdinna, var jag behjälplig med glas, isbitar o dyl. M gick ut i köket och när jag kom ut dit, stod hon vid köksbänken och provsmakade sitt bidrag. 
 
HARSCHXSHSCH!!!!! - hävde hon ur sig precis när jag kom dit och spottade ut det hon hade i munnen, rakt ner i slasken. Sedan sa hon några otryckbara ord, som avslutades med hur äckligt det var, det hon just spottat ut.
Jag började skratta och hon också, sedan mixtrade vi lite med allt möjligt, tills den kändes okej och sedan serverade hon sitt bidrag. Jullan och jag testade.
 
 
Den var helt okej, även om A fick en attack av något.......... Dock gav hon V-tecknet för den och det är bra nog. Eller så var det öron...... vad vet jag? Hur som helst, var det inga problem att dricka den heller. 
 
 
Något hände dock med A, om det var HARSCHXSHSCH!!!!!-et, eller något annat som gjorde det, men en aning flippade hon ur under en kort stund. 
 
 
Efter det skulle hon göra sin drink och tills dess hade hon blivit normal igen.
 
Jag var med henne ute i köket och vi mixade och trixade, krossade is, frukt och höll på tills det blivit en mycket god avslutningsdrink.
 
 
Nu hade alla presenterat sina drinkar och denna fest höll på under ganska många timmar, så det var ingen som hade problem med vare sig välbefinnande eller balans.
 
De herrar som skulle skjutsa åt olika håll uppenbarade sig, så även kärestan som vågade sig hem, nu när det började närma sig slutet.
 
Jag är jätteglad att vi fick till denna traditionella fest, trots att jag flyttat långt bort från civilisationen, att det finns respektive som hämtar sina damer när vi är klara för året och att det alltid är lika roligt.
 
När alla åkt städade jag undan och diskade länge, för det värsta jag vet, är att vakna upp till ett kladdigt kaos, som det lätt kan bli efter en sådan här fest.
 
Kära mina "drinkdamer": Varmt välkomna nästa år igen, jag ser fram emot det och hoppas ni gör detsamma!

London dag 6 - 27 juni

Fredag 27 juni  

 Dag 6 
 
Sista morgonen randades och våra väskor stod nästan färdiga vid änden av sängen. Vi hade ganska gott om tid tyckte vi, så efter frukost gick vi till parken en sista gång. Om det var Hyde park eller Kensington Gardens som låg närmast oss tog vi aldrig reda på, det var lika skönt att gå där ändå, oavsett vad det hette där vi satte ner fötterna.
 
En råka stod alldeles bredvid oss och brydde sig inte ett dugg och var inte det minsta rädd.
 
 
Vi strosade runt i sakta mak och konstaterade att tiden gått väldigt fort, även denna gång. Det kändes som vi var ute och gick på landet, men den illusionen spräcktes då och då av att något högt hus stack fram över trädtopparna.
 
 
Nej, sa vi till varandra, nu får vi gå tillbaka så vi slipper stressa, men A var tvungen att testa en liten sittgrupp utanför ett matställe innan vi kunde gå hem. Väldigt låga stolar tyckte hon och undrade för vilka de var ämnade.
 
 
Där på ett annat ställe längs vår väg, satt en annan "bekant" och provade stolen, eller om det var maten.
 
 
Vi kom till hotellet, kollade att allt var med och då fick jag syn på Aftonbladet, som jag haft med mig från Sverige. "Kolla," sa jag till A, "det där är ju våran pub".
 
 
Det tyckte hon inte inledningsvis, men gav sig ganska snart. För säkerhets skull tog jag en bild när vi gick till tunnelbanan, för att verkligen kolla, inte hade vi tänkt på vad den hette, fast vi gick in/förbi dagligen.
 
 
Visst var det den och en pub skulle man ha haft och sålt, då hade pengar aldrig mer varit något problem, men det är synd på gamla anrika ställen, att de ska rivas för att det ska byggas bostäder. 300 år gammal, den har ju hur mycket historia som helst i väggarna. Finns det inget, typ riksantikvarieämbetet, i England, som värnar om gamla byggnader o dyl?
 
 
Efter att vi checkat ut, sagt tack och adjö gick vi mot tunnelbanan.
 
Mot Gatwick, via Victoria
 
 
Strul, mycket folk, köer och 3 sekunder från att hinna med rätt tåg till Gatwick. Jag var framme vid dörren precis när låset klickade i och hur jag än tryckte på dörröppnaren, var det för sent. Vi tog nästa och nog syns det att vi är lite uppgivna och trötta, när vi äntligen satt på plats. 
 
 
Efter en hel del strul, satt vi även på nästa fordon, planet mot Sverige och det kändes väldigt skönt.
 
Nästa gång ska vi inte promenera och inte titta på råkor i parken, inte stanna och prata med trevliga damer med hundar, inte lukta på blommor, inte titta på pubar som ska säljas för miljoner osv osv. Då ska vi koncentrera oss på att snabbt och lätt komma dit vi ska, för att slippa sitta med hjärtat i halsgropen på tåget och hoppas att vi hinner med planet.
 
Nu hann vi!
 
Jag hade fönsterplats och här är vad jag såg och fotade innan och efter vi lyft och landat.
 
 
Vi hamnade i väntekö och planen kom rakt emot oss, för att svänga precis innan de skulle krascha med oss (kändes det som).
 
 
Fin stjärt på Caribbean Airlines.
 
 
Det var livlig trafik
 
 
Alldeles klart neråt
 
 
Likadant nästan hela vägen, men det var en hel del hav, innan vi började närma oss målet. Här spekulerade vi om, ifall det var Holland vi såg därnere - 
 
 
- och om detta var Jylland?
 
 
Det gick t o m att zooma in en lastbåt som gick där under oss.
 
 
Det skulle varit roligt att haft en karta  framför sig, som visade vad vi flög över.
 
"Nu gör vi en selfie igen," sa jag till A, strax innan vi skulle landa.
 
 
Sedan tog jag sista bilden för den här resan, på killen som skulle koppla ihop oss med moder jord igen.
 
 
Bye, bye dear, old England. Hope to see you soon again!

London dag 5 - 26 juni - del 2

Torsdag 26 juni  

 Dag 5 - del 2
 
 
När vi pratar om Harrods, är det ungefär som en chokladdröm där i fjärran. Vi börjar ALLTID på choklad, te- och kaffeavdelningen. Praliner är ett måste när man är här. 
 
Vi blev insläppta av dörrvakten som de fina damer vi är, och han undrade vart vi ville gå.
"Till choklad - och kortavdelningen", svarade jag. Han skrattade och visade vägen (som om vi inte hittade själva, men det låtsades vi inte om). Vi bestämde också att vi inte skulle lämna det rummet om vi kom ifrån varandra och bestämde till och med vid vilken disk vi skulle gå för att invänta den andra.
 
TUR det, skulle det visa sig lite senare.
 
 
Det var inte bara vi som var där, söstra kollar att hon har plånboken redo, för nu gav vi oss hän! Dessutom skulle A äntligen få gå på kortavdelningen och titta på vanliga kort efter chokladen. Det har alltid varit enbart julkort där tidigare, eftersom vi nästan alltid åkt hit till julmässan.
 
 
Vi frossade på som om det var sista chansen och vid en av diskarna upplyste mig "min söte" gosse att det var billigare att betala i kronor när man betalade med kort. Detta måste jag kolla upp när jag kommer hem.
 
 
Vi gick runt därinne och handlade lite var för sig och jag var tvungen att smaka på en gång. 3 praliner på mindre än 2 minuter - jag kan jag! När praliner började finnas här hemma sa en gång en försäljare till mig, att det var så bra med dessa, för de var så mäktiga att det räckte med en........... och mer än 2 var omöjligt att klara, för redan vi 2 började man nästan må illa.
 
Detta har jag dock aldrig känt av, jag behöver bara vila smaklökarna 30 sekunder, så är jag på banan igen.
 
Vi kom samtidigt till den disk vi bestämt och nu var det dags för korten, så vi gick iväg.
 
Det fanns lite intressant att titta på längs vägen mot bok- och kortavdelningen på andra våningen.
 
 
Jag var tvungen att provsitta och A fotograferade
 
 
Det var fruktansvärt obekvämt och inte gick det att sitta stilla heller, jag höll på att halka av.
 
 
Vi skrattade lite åt den här väskan, ska den kammas? Sedan förundrades vi över byxorna nedan
 
 
Efter att ha fotat ponchon, vänder jag mig om för att tala om för A, hur ful jag tyckte den var.
 
POOF!
 
Hon var borta! Det gick lika fort som när Bart i "Lödder" en gång i tiden knäppte med fingrarna och blev osynlig. Jag kände mig som jag skulle dö, vart hade hon tagit vägen och vad skulle jag ta mig till????
 
A vägrar nämligen att använda mobiltelefonen, så den låg i tryggt förvar i vår safteybox på hotellet. Jag hann ringa hem till henne i tankarna många gånger och berätta att hon kommit bort på Harrods, medan jag snabbt som vinden ilade tillbaka samma väg som vi kommit.
 
Ingen A! Upp igen och iväg till kortavdelningen.
 
 
Ingen A!
 
Till damrummet!
 
Ingen A!
 
Jag var helt blockerad, sedan klack det till i mig - chokladavdelningen. Tänk om hon gått tillbaka dit och jag ilade ner med vindens hastighet och där står hon vi den disk vi hade bestämt om vi hade kommit ifrån varandra därinne. Hon ser helt lugn ut och säger: "Var har du varit?" (Fast ingen av oss var lugna, tvärtom!)
 
Pust! Tack och lov! Skönt! 
 
Nu tog vi oss tillbaka till bok- och kortavdelningen, tätt intill varandra och där gick vi i lugn och ro med inte alltför långt avstånd emellan oss. 
Sedan tog vi köksavdelningen, jag skulle köpa den där grjejen till tekannan
 
 
NÄÄÄÄ, något sådant hade de inte haft sedan urminnes tider. Fanns det verkligen de som fortfarande använde dem? Gå till teavdelningen, sa de. Där hade jag dock redan frågat och de skickade mig dit vi var nu.
 
Det fick vara, vi köpte fina formar till småkakor istället, när nu de är så tråkiga här hemma.
 
Kollade in lite vad för nytt som fanns för våra fyrbenta vänner också
 
 
Fast det här sista är bara till prydnad, men snart kanske det blir verklighet!
 
Butiken "Damhatten" i Hallsberg återkom i våra tankar när vi kommit ut och passerade detta skyltfönster.
 
 
Matdags och ikväll skulle vi än en gång äta på vår utmärkta pub, nära hotellet.
 
Men vad skulle vi välja så här sista kvällen?
 
 
Till slut slog A till på Fish&Chips, för ingenstans är det så gott som i England, hävdar hon. Jag har ingen aning, jag tål ju inte friterat så bra, så jag kan inte svara.
 
Jag valde också länge och det blev en hamburgare med bacon och ost
 
 
En öl till mig och en cider till söstra
 
 
Det smakade mycket bra efter all choklad och stress när vi var isär, trötta var vi och packa skulle vi, så efter att vi pratat lite med våra bordsgrannar gick vi hemåt.
 
Det gick oerhört fort för A att packa och jag fattade inte hur snabb hon var, men då lyfte hon på locket på sin väska och bara SKRATTADE!
 
 
Tja, det är inget att säga om detta, det fungerade alldeles utmärkt, men min far hade inte tyckt om det, han packade så varenda cm var utnyttjad. Fort gick det också. (Fast, jag kan avslöja, att hon packade om, för det var lite mera som skulle ner i den väskan).
 
Slutet gott, allting gott denna dramatiska dag och vi somnade skönt på våra platta kuddar, under varsitt täcke. Imorgon hemresa!

Torsdag 17/7

Idag blir det inget London, det blir inte ens en rapport från var vi varit och vad vi gjort hela dagen. Jag orkar inte, vi har nyss kommit hem och for i morse klockan 8.00
 
Tålamod, om inte viruset kommer och äter upp vår dators innandöme, fortsätter jag blogga imorgon. Vårt virusskydd gick precis ut och jag lyckades inte förnya det pga att det är min gamla e-mailadress som är registrerad hos Mc Afee.  Imorgon får jag försöka på den antika vägen och ringa deras kundsupport.
 
Lugn, bara lugn, vi ska avsluta och åka hem från London tillsammans! Jag ska även blogga om denna trevliga dag så fort jag hinner.
 
See you!

London dag 5 - 26 juni - del 1

Torsdag 26 juni  

 Dag 5 - del 1
 
Vilket uppvaknande efter att bara ha varit vaken en gång i natt. Detta berodde inte på värmen, utan att A var uppe och stökade lite i badrummet, packade om necessären och vad det nu var - är snart van det! Hon går ofta i sömnen och sysslar med allt möjligt. Jag är glad så länge hon håller sig på rummet.
 
7.30 var jag pigg och när vi båda hade vaknat ordentligt och duschat gick vi ner till frukost. 
 
 
Idag klenåt A, bara lite scrambled egg, hon mådde inte 100. Jämför våra portioner och gissa vem som åt vad.
 
 
Vi skulle försöka hitta ett "Fishspa", så vi drog iväg längs vår parallellgata, där vi fått tips om ett. 
Det blev dubbelfel kan man säga: Inget spa och A så klen att hon gick tillbaka till hotellet och la sig efter att vi diskuterat saken.
Det enda de hade som var fint på det ganska tomma köpcentret vi blev skickade till, var spiraltrappan som gick uppåt genom huset.
 
 
 Vi skildes vid huvudgatan, A gick hemåt och jag hurtade iväg till Pri-Mark, för att köpa sockor åt mitt yngsta gudbarn - A.s dotter.
 
Sockor och sockor......... Det blev lite mer och ganska mycket! Nu var det tidigt och man kunde gå flera meter inne i affären, utan att behöva väja för någon. Detta ändrade sig dock ganska fort och jag såg till att komma därifrån innan det var helt packat med folk.
 
Nästa var att uppsöka ett Boots och köpa hudkräm till kära dottern. 2 stycken Boots fick jag gå till innan jag fick tag på det jag skulle ha. Detta hennes favoritmärke skulle visst utgå. Inte bra!
 
Nu hade jag gjort mig förtjänt av en kopp kaffe och uppsökte ett Starbucks och slog mig ner en stund med en latte och ett shortbread.
 
 
Sedan drog jag mig hemåt för att se till kranka A och om jag skulle vara tvungen att gå ut ensam igen. Som tur var hade hon tillfrisknat så pass att hon kunde gå med och efter en stund var vi på väg igen.
 Helt pigg var hon inte, men ut skulle hon. Jag fotade vårt grannhus parkeringsplatser - omöjliga att tjuvparkera på om man inte hade nyckel till hänglåset.
 
 
 Vi hade inte släppt tanken på Fisk-spa och jag hade för mig att Covent Garden kunde vara en möjlighet. Vi tog oss dit och fotade jag det här huset av någon anledning????
 
 
Agatha Christie fanns också där och det fotade jag enbart för att det var hon. Den fanns där till minne av henne.
 
 
Vi frågade runt och ingen visste något om ett fiskspa, men till slut var det en ung kille som skickade oss till Camden Town och där är det alltid hur MYCKET som helst att titta på.
 
 
Vi fortsatte fråga där i Camden och så rätt han hade, ynglingen i Covent Garden, långt in bland alla marknadsstånd fanns det som hägrade för vårt inre.
 
 
Söstra mi tillfrisknade i samma ögonblick som hon sänkte ner sina fötter till de små hungriga liven.
 
 
10 £ för 15 minuter och nu fick jag min födelsedagspresent av A.
 
Det var verkligen härligt och vi var tydligen väldigt goda, för det var full fart på de små fiskarna.
 
Efteråt fick vi gå in i nästa rum och hon som hade fiskspa't bjöd på en skön handscrub i hopp om att vi skulle köpa alla hennes produkter á 25 £ styck. Ju mer vi sa "nej tack", desto billigare blev det. Tyvärr för henne köpte vi inget ändå.
 
 
Efter denna underkur var vi både törstiga och lite småsugna på något att äta. Vi började gå tillbaka och där låg plötsligt ett stort lejon - en staty förstås - som nästan alla ville bli fotograferade vid.
 
 
Undrar just vad jag säger 
 
 
Vi gick till närmaste pub och passerade ännu mer värt att få på bild - hela gatan kokar där i Camden
 
 
Efter att ha fått lite dryck och några nötter på puben,  hägrade Harrods i fjärran, så vi drog oss mot tunnelbanan.
 
Fortsättning följer!
 

London dag 4 - 25 juni - del 2

Onsdag 25 juni  

 Dag 4 - del 2
 
Under picknicken i parken fick vi bevittna hur en ung mamma ammade sitt barn, dolt under ett stort skynke, med knytband - typ mormors förkläde. Prydhetens land = England.
 
Efter att duvorna ätit sig mätta tog vi våra kassar och väskor och gick till busshållplatsen, passerade flera roliga hus, denna gång allt annat än smala.
 
 
 Vi for med buss 243 till Kingsland Rd och Geffrye Museum. Ute var det varmt såg vi på termometern.
 
 
Vad som finns på Geffrye's museum kan du se här
 
 
Det var en vacker byggnad på en stor och lång inhägnad yta, med en gigantisk gräsmatta framför. Huset var också långt och satt ihop med kortsidorna och på baksidan var det en fantastisk trädgård och kryddgård
 
 
Ingången låg längst bort till vänster och där hade de satt ut ballonger......???
 
 
Vi gick in, det var fri entré, för detta drivs av The National Trust. Det visar uppbyggda rumsmiljöer ur engelska hem från slutet av 1600-talet och framåt. Det var mycket som var speciellt med detta museum, dels gratis inträde och sedan att man fick fotografera både utan och med blixt. Jag avstod blixten, så en del bilder är tyvärr lite suddiga.
 
Man fick förstås gärna lägga en donation.
 
 
Det var väldigt intressant att se allt detta och nu behövs inte så mycket kommentarer från mig, utan här kommer bilderna, precis som vi såg dem när vi gick inne i det långa huset genom århundradena.
 
 
Så kom vi fram till 
 
 
Söstra mi tittade sig omkring och ut genom fönstren, men vi förstod inte riktigt syftet med denna del.
 
 
1700-talet fortsatte ett tag till
 
 
På en del ställen fanns skyltar som dessa ovanför det de ville visa - ovanligt!
 
 
Efter detta kom det en museishop där det var mycket fint att titta på, men allt var rejält dyrt. 
Det fanns även en avdelning, som ett litet bibliotek, där man kunde sitta med sin dator, eller läsa.
 
 
Sedan fortsatte vi till 1800-talet. Porträttet hänger i "biblioteket", till höger om mannen som står där.
 
 
Flickorna ser ut som små minivuxna.
 
 
När vi sedan kom in i 1900-talet, blev det lite oredigt, men jag lägger in bilderna som jag tog dem.
 
 
Så var vi framme och där stod några kvinnor och förberedde något. Ballonger var det inte vid entrén, utan sådan här rispappers - vad då? Bollar? Lampor?
 
 
När vi sett oss mätta gick jag till krydd/örtagården. A satte sig på en bänk under träden, för nu hade ischiasen slagit till med full kraft.
 
 
Det var så vackert, man gick från den ena lilla gården till den andra och det fanns namn på allt som växte och även lite varningens ord där det var befogat.
 
 
Jag kom fram till en intressant hylla - Auricula Theatre - nästan som en bokhylla och där fick växter stå innan de blommade, eller precis var färdiga att slå ut. Detta för att man skulle kunna titta på dem i dessa stadier, om jag fattade rätt
 
 
Det fanns också ett otroligt vackert växthus och både hyllan och växthuset har jag nu på min önskelista, gärna redan till jul!!!!!!
 
 
När jag kom tillbaka hade A fått en ny vän, en jättesöt, sällskapssjuk liten katt, som älskade även mig från första stund,.
 
 
Den såg ut som den var gjord av tät, nougatbrun sammet, med bärnstensögon - helt bedårande.
 
 
 Vi gick till bussen, direkt till tunnelbanan och där mötte vi dagens sötaste kvinna, som log lite generat
 
 
Jag upptäckte även, förutom skylt i taket, hur de märkte ut sätena för dem som behöver sitta mer än vi andra, pga någon anledning
 
 
Väl framme vid Queensway fortsatte vi mot hotellet - vi var tungt packade kan man säga utan att överdriva, eller 
überdreiben, som söstra säger när vi är ute och har för mycket av allting.
 
Allt flöt på bra med förflyttningen tills vi kom till vår glassbar. Där blev det tvärstopp! 3 kulor var, en stund att sitta och "glo" och det vi tittade mest på var denna lilla hund. Ska de verkligen se ut så här?
 
 
Väl hemma på hotellet tog jag tag i problemet med huvudkuddarna. Jag gick till receptionen och bad om 2 bebiskuddar, samt att någon skulle fixa vår AC. Det var 28 grader varmt i rummet. Då kom vår "Prince of Arabia" nästan omedelbart till undsättning. NÅGON - inte jag väl?? - hade fipplat med inställningarna och han öppnade en liten lucka, gjorde ett litet knapptryck, sedan lovade han oss + 18 på några minuter. 
 
Nu tog det lite längre tid, men huvudsaken är att det blev svalare. Så fortsatte han att tala om, att tunna, små kuddar hade de tyvärr bara 1, men vår prins kunde tydligen trolla, för efter en stund anläde det 2 tunna kuddar med en budbärare. Nu kanske vi får sova en hel natt i sträck, det börjar behövas. 
 
Här ligger mina inköp från Tesco
 
 
Så blev det till slut matdags, A hade längtat efter fish&chips och vår pub skyltade med att de har stans bästa.
 
 
FULLSATT!!!!! Fotboll på gång förstås, men vid ett bord längst in, satt 2 killar på rad, som på en biosalong. Vi frågade om det var ledigt och det var det. De skulle se kommande match. Det var två bröder i 25 - 35 årsåldern, Wolfgang och Manfred, båda namngivna efter fadern - tur att den ena inte var flicka.
 
Det var trevligt och vi fick vår mat, samt prata lite tyska. Jag testade en öl som hette Frontier, det var inget vidare, men glaset var väldigt ergodynamiskt och fint, så jag frågade om jag kunde få köpa det. Visst, det var inga problem, det kostade 5 £ och hela summan gick till välgörenhet.
 
Väl hemma provpackade vi lite, men till slut var det ändå läggdags i ett svalt rum, med relativt normala kuddar!
 
Det kanske passar att säga Gute Nacht i afton!

London dag 4- 25 juni - del 1

Onsdag 25 juni  
 
Dag 4 - del 1
 
Idag sov vi lite för länge, vaknade inte förrän 9.30. Som tur var kunde vi fortfarande få frukost, matsalen stängde 10.00.
Jag satsade på samma koncept som igår, men avstod den varma,nygräddade croissanten, till gallans fromma.
 
Tillbaka till rummet och styrde upp allt så att vi kom iväg till tunnelbanan. Idag skulle vi till Angel bestämde vi igår. Där hade det förändrats en hel del, ganska mycket mer affärer, en galleria och på vårt café/matställe, med utsikt över Design Center, hade det kommit upp en stor skylt KEBAB. Nu fick vi kolla in Centret från marknivå, men där verkade det inte pågå något mässaktigt alls för tillfället.
 
 
Tur att vår pub tryggt finns kvar. Steam Passage Tavern, dit går vi alltid när vi är i Angel och där har vi varit ganska ofta, med tanke på att julmässan vi brukar åka till pågår just här.
 
A skulle vila och ta ett ischiaspiller, för den delen på kroppen bråkar med henne ibland, så vi satte oss och där blev jag bjuden på en "Refreshing fruitjuice", serverad i en burk, typ vanlig konservburk. Det var lite läckert!
 
 
Efter det var det dagsför antik- och loppmarknad därnere i gränderna, runt hörnet.
 
Jag tänker på butiken "DAMHATTEN" i Hallsberg på 50/60-talet
 
Guideboken ljög, det var en ganska klen marknad onsdagar, men vi tittade på de märkvärdigheter som erbjöds för hugade spekulanter och en del ganska normala saker också och inget köpte vi, inte ens en liten clipsbrosch som det fanns minst 10 stycken olika av och som jag stod i trance över, ganska länge.
 
Vad gjorde vi då? Söstra fick syn på ett av målen för oss och i synnerhet henne.
 
 
ÅH, TESCO - utbrast jag, som så många gånger förr
 
A hade lovat sin ena dotter, som är född i England, att köpa en speciell sorts choklad med sig hem. Detta gör hon varje gång vi är här och den här gången tror jag det blev några kilo, för påsen var jättetung.
 
Jag köpte några cider och en påse chips och sedan drog jag med mig A till parken mitt emot och så hade vi "hälsopicknick". (Hälsosamt för välbefinnandet)!
 
 
Sedan matade hon sina små favoriter med smulorna som blev över.
 
De komma från öst och väst, som det står i psalmen.
 
 
Häng med imorgon, för då går vi på museum!
 

London dag 3 - 24 juni - del 2

Tisdag 24 juni

 Dag 3 - del 2
 
Nu var det gångavstånd, bara ut och gå över gatan, 100 meter från hotellet.
 
 
Passade på att fota det traditionella brunnslocket - tyvärr inte runt, vilket stör en smula.
 
 
Vi fick ett bord på en gång och A satte sig andäktigt och väntade. Hon ser så allvarsam ut inför detta. Jag fick en liten vän i vår servitör, han som skymtar i bakgrunden.
 
 
Närbild på vännen
 
 
Teet kom in och det var en rejäl kanna, tur det, för det brukar vara mycket att äta, så dryck behövs.
 
 
Så kom han en gång till och fipplade lite med tekannan och jag frågade förstås genast vad det var han gjorde. Han svarade med en motfråga - om vi var "in a rush" och jag trodde han sa att han var ryss. Ingen av oss hade hört rätt, vad den andre sa. Vi skrattade gott åt det missförståndet och sedan talade han om att han var italienare, men förtydligade genast och sa Sicilien.
 
Han frågade var vi kom ifrån och i Sverige kände han bara till 2 platser - Stockholm och Göteborg och en enda berömd svensk som han uppenbarligen beundrade, för de hade samma frisyr och då kom han på att han visste var Malmö låg också. 
Han var i alla fall mycket trevlig och fipplandet då? 
 
Jo det var detta han grejade med att få in i pipen på tekannan.
 
 
En sådan ska jag köpa, tänkte jag och frågade om de sålde sådana. Inte alls, men de fanns där det fanns te, trodde han. Må han leva salig i den tron, för de verkade inte finnas någonstans och på ett ställe sa de undrande: "Använder de sådana fortfarande, de är ju omoderna sedan många år tillbaka". Dumt, för det fungerade jättebra, inte ett teblad hamnade i koppen.
 
Jag var tvungen att kolla porslinet också, det var förstås av kunglig börd.
 
 
Så kom då min glade, italienskse ryss och ställde fram läckerheterna.
 
 
Vi satt länge och njöt, även om jag tyckte att söstra mi var lite klen i maten - å andra sidan hade vi båda förmiddagen i färskt minne. Slisket hade hon dock inget problem med, det gick ner - tur det, för det är ju godast.
 
 
Så tog jag en bild på henne när detta kalaset led mot sitt slut.............
 
 
.............. och genast kom vår kille och sa att han kunde ta en bild på oss två tillsammans.
 
 
                                                   GRATTIS MIN ÄLSKADE SYSTER!
 

Vi hade suttit och planerat vad vi skulle göra härnäst och bestämt oss för att utforska parken lite mera. Jag hade noterat, medan vi satt och åt, att trädgårdsmästaren missat en liten detalj i allén - är detta möjligt i drottningens England?
 
 
Ser du det?
 
 
Nå, vi är inte så petiga. När jag betalat gick vi igenom allén vi suttit och tittat på och fram till den gröna trädtunneln längst bor, som gick runt en underbar blomsterplantering. med bassänger och massor med olika sorters växter, varav många var helt okända för oss.
 
Bildsvep från den lilla promenaden.
 
 
 
Oooops, mitt i det vackra, en fågel som hade samma gångstil som den i "Kalle Anka i djungeln". Vad är det för sort?
 
 
Jag i en av tunnlarna.
 
 
Mera blomsterbilder
 
Och vad är det här för blomma? Närbild!
 
 
Då och då skymtade vi annat än blomster vid sidan där vi gick.
 
 
En högt uppsatt fågel
 
 
En fin entré
 
 
Vi gick igenom nästan hela parken, i alla fall tog den slut där vi gick ut i andra änden.
 
Stora träd, annorlunda träd, duvor, människor stora och små, djur och till och med ett privathus med dyrbil på gången utanför.
 
 
 
Läcker stam, den såg helt barklös ut
 
 
Söstra mi gullade med duvorna. Jag hade helst velat schasa bort dem, men det går inte när man är ute med DJURENS VÄN NUMMER 1! Jag är väl tvåa då, eftersom jag inte är så förtjust i duvor och kajor och hon får hålla på bäst hon vill och kvittra med dem.
 
 
Trots att parken är kunglig, eller just därför, tigger de pengar till underhållet lite här och där. Den här svarta pelaren var en sparbössa såg vi när vi kom runt den.
 
 
Så kom ett underbart brunnslock och i rätt form också - trodde jag. När jag kom nära var det något helt annat. Vi gick på Lady Di:s Memorial walk, utan att ha en aning
 
 
I slutet av parken fanns det privata boningshuset
 
 
De lär ju ha det gott ställt som kan bo så här och ha den bilen, om det nu inte stod en gammal rostig Sunbeam under överdraget
 
 
Vi gick hemåt, men kom inte längre än till vår kvarterspub. Himlen hade blivit mycket mörk och vi hann inte undan regnet, utan fick fortsätta en stund till med resans huvudsyfte (om man ska lyssna på söstra) - att glo!
 
Vi beställde varsin dryck, jag hittade min favorit från många tidigare Englandsresor - Crabbiés Ingefärsöl!
 
 
Vi kom i samspråk med ett trevligt danskt par och när det lättat på lite skyndade vi oss runt hörnet och till hotellet. Vi ringde hem, sedan packade vi upp allt vi hade köpt och hade utställning på vår säng - det var som en smärre modebutik.
 
Kvällen hade kommit för längesedan, men vi gick ut till vår bar, för det fanns en riktigt fin bar ute vid receptionen. Där pågick fotbolls-VM, som på alla andra ställen, så vi blev inte långvariga där. "We are not amused", som någon av drottningarna lär ha sagt när det var något opassande och fotboll i all ära, men vi är inte så förtjusta i just det.
 
Horisontalläget intagit, TV.n på och vi väntar på väderprognosen för kommande dagar. 
Good Night Britain!
 
 

London dag 3 - 24 juni - del 1

Tisdag 24 juni

 Dag 3 - del 1
 
Egentligen är det bara dag 2 i London, men vår tredje dag på väg. Nu får det stå dag 3, annars blir det bara strul och förvirring.
 
NACKSPÄRR är ordet för dagen! Vi har dock sovit och det var välbehövligt. Efter diverse kuddiskussioner oss emellan duschade vi och letade oss till frukostmatsalen. Ingen av oss hade läst på frukostkupongerna vi fått och blev glatt överraskade när det var engelsk frukost.
 
Jag frossade i bacon, som är fett, äggröra som jag inte tål så bra och toppade med en färsk croissant. Utmanade gallan kan man lugnt säga och visst vann gallan, så det slutliga toppingen fick bli en papaverin, sedan var vi redo för Pri-Mark!
 
De produerar mycket sopor i stan kunde vi lätt konstatera. Så här såg det ut längs hela gatan.
 
 
Mot vår underground för att ta oss "ner på byn" - haha. Det var hiss i båda riktningarna - station/spåren och det kändes bra med skylten så att vi inte fick för oss att ta trapporna i hopp om att det skulle gå snabbare än hissen. En del gjorde faktiskt det, men de kanske inte kunde engelska.
 
 
Sedan en promenad längs Oxford Street med allt möjligt att fästa blicken på  
 
 
Selfridges
 
 
Nästan framme vid dagens mål slutade det med att söstras inre gudar vredgades rejält. KRIS, var det just då och den enda facilitet som fanns tillgänglig var en allmän toa - inträde 50 p och den kan nog ligga till grund för en doktorsavhandling i hygien. Jag såg den bara, men hon fick uppleva den till 100%. 
 
Efteråt återhämtade hon sig från chock och magknipet utanför Pri-Mark en halvtimme med att bara sitta och "glo" och sedan var hon åter i form och kunde ansluta till mig som redan var inne i striden därinne med 1000-tals andra.
 
 
Pri-Mark - Oh my God! Det var premiär för oss båda och nu förstår jag hur Blondie Krikelin och hennes väninna fru Perman kände sig när de gick lös på alla reor de for på. Det begrep jag inte ett dugg av när jag som barn läste den serietidningen.
Folk rev och slet, det kläder huller om buller och stundtals i fina travar och i rätt storleksordning. Det var gott om folk som arbetade med att hålla ordning i butiken och det är helt klart ett måste för att det ska fungera.
Kort sammanfattat kan man säga att vi shoppade loss! Helt slut var jag och då hade vi bara varit på första våningen då säger A: "Vi kan ta andra imorgon!" Hon som nyss varit "sjuk".
 
Som tur är vet ingen vad morgondagen har i sitt sköte, dock kanske inte Pri-Mark!
 
Vi släpade oss till en pub och A som inte hade så mycket inombords köpte en dubbeltoast och jag såg att de hade Bulmers cider och blev Irlandsnostalgisk - Aranöarna faktiskt, där kärestan och jag satte oss på en pub efter att ha cyklat nästan hela ön runt på varsin eländig hyrcykel och jag köpte en Bulmers. Nu blev det en till, efter Pri-Mark, som mycket väl kan jämföras med Arancyklingen i ansträngning.
 
 
Vi började leta oss hemåt, såg ett roligt hus längs vägen - smalt!.
 
 
Det såg ut som det växte gräs ut ur fönstren.
 
 
När vi kom fram till Queensway upptäckte vi ett utmärkt glasställe och satte oss en stund med lite fika.
 
JÄTTEGOD GLASS!
 
Sedan hade vi fått kraft nog att ta oss ända hem. Vi slängde alla kassarna på våran säng och kollade lite vad allt vi hade köpt, men sedan var det dags att dra iväg igen, för nu äntligen skulle söstra mi få sin födelsedagspresent som hon fått vänta på ända sedan september, nämligen Afternoon tea i Kensington Gardens.
 
 
Fortsättning följer kanske redan imorgon!
 

Om

Min profilbild

Leontina

Jag är 60+ och bor i Stora Mellösa. Jag jobbar i skolan som speciallärare och musikterapeut sen många år tillbaka, ett arbete jag trivs mycket bra med. Är särbo med kärestan och har två utflugna barn och två barnbarn.

RSS 2.0