Fortfarande kvar i Umeå dag 2

Det hade hänt mycket i centrum sedan jag var i Umeå senast. En helt ny galleria, där gamla Kungspassagen låg - Kungsan kallad. Nu heter det UTOPIA och är en stor glasskapelse med affärer i bottenplan och restauranger en trappa upp.
 
 
Jag tyckte det var rätt så snyggt därinne, men Kungsan var mycket mysigare.
 
En snabb vända genom Åhléns, som ligger mitt emot UTOPIA. Det finns alltid mycket roligare saker på Åhle´ns i Umeå, vad det nu beror på. Här är några exempel (som kanske finns här också, fast jag inte sett det.)
 
 
Tack och lov är Sega Råttan kvar i sitt blåa hus.
 
 
Men, runt hörnet hade det hänt ännu mer. De gamla hyreshusen har fått ge vika för ett till nytt hotell. Hotell Winn stack upp bakom hustaken. Bebyggelsen går inte riktigt ihop tycker jag.
 
 
Från andra hållet ser det ut så här.
 
 
Frukthörnan - Umeås äldsta butik, är också ett måste och den finns också kvar, precis som det ska.
 
 
Där blev det brända mandlar, måsägg, indonesisk choklad och några små godisbitar att tugga i sig direkt.
 
Jag hade tänkt få en snabbkoll på Gitarrmuseét, så vi gick dit. Då kallas plötsligt det huset för Scharinska, fast det är det ju inte, för det ligger på ett annat ställe. Jag trodde namnet Scharinska stod där, bara för de var med och sponsrade, men E hävdade att folk kallar huset där museét ligger, för just Scharinska.
 
 
Till det priset är jag inte särskilt intresserad av en snabbtitt, det får bli en annan gång, när jag har mer tid till förfogande, jag hade nämligen tänkt betala för oss båda, men E var både trött och hungrig, så.....
 
 
..... vi gick till Kostas istället och åt buffé. Det var jättegott, mycket grekisk mat, med otroligt goda oliver bland mycket annat smarrigt.
 
 
FÖRE
 
EFTER
 
Fina sjöstjärnor i trä satt på en vägg.
 
 
Ett besök på toaletten gav mig ett leende och en anledning att hämta kameran.
 
 
En omodern selfie kan man väl säga och med ett positivt budskap till fotografen. Hahaha!
 
Nu var det bara Handelsgården kvar och tur var det, för vi var rejält trötta båda två.
 
 
På Handelsgården är det en mängd småföretagare av olika slag som säljer sina produkter och många av dem arbetar även i affären. Det är ett underbart ställe och jag handlar gärna där.
 
Här har ett par vänner till mig sina alster till salu. Åsa med "Lapp på lapp".
 
 
Och Leena med silversmide.
 
 
Fortsätter att gå runt i Handelsgården och titta på allt underbart som finns där, samt även inhandla ett och annat. Det mesta av det, blir presenter att lägga på hög tills det är dags att glädja någon, med något fint.
 
 
Efter att jag betalat och fått mina inköp i paket och påsar föll min blick på detta.
 
 
De har ingen förtjänst alls på att sälja dessa kassar, som inte har särskilt lång livslängd. Vad spelar det för roll om man kan hjälpa ett gatubarn eller flera. Det var klart att jag handlade.
 
Äntligen var jag mätt på Umeå för stunden. Vi gick för att hämta E.s bil och åka hem till henne. 
Jag tog en bild neråt stationen och funderar över om det heter Rådhusallén? Vissa saker är utsuddade ur minnet märker jag och det som bara är 12 år sedan jag flyttade därifrån.......!
 
 
 Sist men inte minst det stora hjärtat som också finns i centrum och får avsluta denna långa dag.
 
 
Resten av den tillbringade vi i varsitt soffhörn hos E, med en stor kanna Rooibos Sömntuta från utmärkta Tehörnan. Det fick följa med en stor påse sådant hem hit, man sover så gott på det (= ren och skär inbillning, men vad gör det?)
 

Fortsättning Umeå dag 2

Efter vi fikat på Mecka gick vi ner till gamla stationen. Numera finns en ny uppe vid lasarettet och sedan den kom till har jag inte åkt tåg till Umeå, så jag vet inte om de stannar vid den gamla anrika längre.
 
Skulpturen heter "Grön eld" och den är kvar, även om halva stan är flyttad och uppgrävd pga att Umeå är Europas kulturhuvudstad 2014.
 
 
Det hade blivit en ny "undergång". Gamla järnvägstunneln måhända finns kvar, men det brydde jag mig inte om att kolla. Jag tycker den här nya med sin vita mosaik och turkosgröna väggar var jättefin.
 
 
En stor favoritbutik både förr och nu är Mias Lustgård. Dit styrde vi stegen.
 
 
Följ med in! Titta och NJUT! 
 
 
Porslin från BRUKA!
 
 
"Jag vill ha allt från BRUKA," sa min kära dotter
 
 
När vi sett oss mätta (och jag inhandlat en lila mugg från BRUKA, till en viss person) gick vi ut på Rådhusstorget. Där höll dessa vitklädda människor på och slängde med varandra.
 
 
 Rådhuset
 
 
Mitt emot Rådhuset fanns tidigare den s.k. "Apan" eller "Apberget." Det var som en stenscen mitt i stan, med några trappsteg upp på sidorna, där alla ungdomar hängde och även en och annan vuxen kunde slå sig ner och bara sitta en stund. Skatarna åkte där och diverse framträdanden gjordes alla tider på året. Där var nu ett litet träpodium istället - Kulturhuvudstaden nu igen, hela stadskärnan är förändrad. Apan sörjs nog av fler än oss kan jag tänka mig. Den var en del av stadsbilden.
 
På torget hade jag stämt träff med E. Kära dotter och Otto gick hem för att fara till Skellefteå. E och jag fortsatte gå på stan och nu var hon fikasugen, så vi gick till Kafe Station.
 
 
På väg nerför backen ser jag mera nytt. Kulturväven, heter det låga huset och det höga är ett hotellbygge bredvid i samma stil. Framför det finns tack och lov, det anrika, vackra, gamla huset kvar där Stora hotellet låg när jag flyttade till Umeå 1978
 
Jag kan lugnt säga att det inte var en estetiskt tilltalande kombination.
 
 
Närbild
 
 
Kafé Station drivs av Pingstkyrkan. På sommaren kan man få sitt fika i en korg, låna en filt och sitta ute i Rådhusparken. Måtte detta finnas kvar, trots kulturhuvudstadsutmärkelsen.
 
 
E väljer och jag avstår, tog en kula glass, för sällskaps skull.
 
 
 Det är vackert därinne
 
 
Ännu en rolig skylt, namnet på ett av rummen där.
 
 
 
 Här får det räcka för den här gången, men denna dag 2 hann jag med väldigt mycket, så det kommer mera!
 

Fortsättning Umeå dag 1 och 2

Musselsoppa var det som stod härnäst på dagordningen. Då passar Otto på att testa sin motorik på en halkig köksstol.
 
"Ser mamma mig?" (Jag såg i alla fall, men jag fotograferade)
 
 
"Bäst jag håller i mig i något, kan en tallrik funka?"
 
 
"Det gick ju bra det där."
 
 
Medan Otto hade fysik träning, ägnade Majken all sin uppmärksamhet åt en flaska bubbelvatten, som var hennes egen.
 
 
Så var då soppan färdig och det var gott om musslor och räkor vid sidan om, samt underbara vitlöksbröd.
 
Visar soppan igen, den var sagolikt god.
 
 
Skalen var spännande - Obs: Otto äter makaroner och korv
 
 
Så blev det dags att leka ner maten.
 
 
Kojbygge
 
"Kom Otto, du får vara med och bygga" .......
 
 
......och nog kom han, han ville vara med hela tiden
 
 
Till slut blev det läggdags för dessa små och jag kunde åka iväg till min kära väninna E och f.d. arbetskamrat, där jag skulle bo medan vi var i Umeå.
 
Dag 2 i Umeå 
 
Jag sov mer än 10 timmar och efter frukost med E, for jag och mötte kära dotter och Otto för en stund på stan. Vi strosade runt och hamnade på SAGA-gallerian. Där finns affären "SAGOLIKA TING"
 
Ett sådant underbart ställe och varför finns det inte i Örebro?
 
Titta och njut!
 
Att åka på
 
Att ha på sig
 
Att leka med
 
Gallerior tär på orken, vi letade oss till Mecka för att fika
 
Det var sig inte likt ett enda dugg, men väldigt fint.
 
 
Jag tog en latte och en s.k. godbit = kaka, kära dotter tog en chailatte och en bit kladdkaka. Hon fick frågan om hon ville ha grädde och då blev den genast en bakelse.
 
Jag tror detta var mitt livs dyraste fika, med tanke på vad vi fick. Det var otroligt gott, men inte gillade jag priset för det. Otto drack vatten inledningsvis, det var gratis.
 
 
Sedan åt han en medhavd smoothie.
 
 
 
Barn och barnbarn skulle åka och hälsa på släkten i norra länsdelen och jag skulle möta E på stan för fortsatt rundvandring.
 
Fortsättning följer, för nu river Ahtikatten huset, så jag måste sluta för idag.

Tre generationer far till Umeå

Jag hade länge tänkt åka till de mina i Umeå och det har legat i mitt inre och bearbetat sig. Mot denna känsla har den totala tröttheten och utmattningen också legat som ett motargument.
 
DÅ! Jag bara bestämde mig, man kan inte ha sina nära, kära så långt borta, samtidigt som lediga dagar, utan att pussla ihop detta. Nämnde det för kära dottern som bor mycket nära och genast sa: "Då kanske jag och Otto följer med!" MYCKET roligt tyckte jag - kände mig plötsligt som den stora MATRIARKEN som tar de sina under sina trygga vingar och för dem till målet.
 
Söndagen kom och uppvaknandet denna morgon kom oerhört tidigt. 3.45 ringde väckarklockan, väskan var packad och stod redan i bilen. Det blev morgonbestyr mitt i natten, koll av det sista och iväg hemifrån 4.30. Väl framme hos dottern fick jag PANIK!!!! Först möten med rådjur och hjortar på olika ställen längs vägen och när den hjärtklappningen lugnat ner sig och jag var framme, var hennes bil redan borta!!!!!!!!
 
Djup suck ur hjärtat, när jag fick syn på den på uppfarten, utanför huset. Älskade Otto yrvaken (mer än mig), vi packade in oss och med henne vid ratten inledningsvis drog vi norrut.
 
Vi kom bara 200 meter när hon siktade ett vildsvin till höger, stannade mycket föredömligt medan svinet passerade oss 5 meter framför bilen. Hon var exalterad, jag var måttligt road. Jag vill inte ha dem inpå oss, men det har vi.
 
Det gick bra med åkandet. Otto åt välling, jag drack mitt morgonte i termosmuggen och snart var vi i Valbo utanför Gävle på det förhatliga McDonalds som är det enda som är öppet så tidigt.
 
Otto var i toppform, han hade ju redan ätit frukost, samt sovit.
 
 
Sugrör kan man ha mycket roligt med, medan mamma och mormor petar i sig lite frulle! Olika färger fanns det också.
 
 
I Sundsvall bygger de ny genomfartsled.
 
 
Där åt vi en tidig lunch på MAX. Jag äter inte ofta snabbmat, men är jag ute och far i Sverige, blir det ofta på MAX, för jag tycker faktiskt att det är gott....... Otto fick medhavd lunch, medan vi vuxna åt varsitt mål.
 
 
Han var klart intresserad av vårt, men tyvärr, modern är noga med vad han äter, så det blev lax för hans del, värmd på plats i en undermålig micro.
 
Så kom vi då fram till Umeå och jag fick ÄNTLIGEN träffa mitt första lilla barnbarn igen. Som jag har längtat!!
 
Älskade Majken!
 
 
Det blev presentöppning och sedan fika och kusinerna hade så roligt tillsammans.
 
 
Pappa är med och kollar vad det är
 
 
Roliga kritor med djurhuvuden, måste testas genast.
 
 
Puss älskade pappa!
 
 
Sedan fika, en underbar kladdkaka med mintsmak, grädde och glass! Har redan hamnat på min favvolista!
 
 
Man får olika, beroende på ålder. Otto äter majskrokar (smakar frigolit, eller något liknande, för jag har inte smakat frigolit, bara tänker mig hur det skulle vara efter att ha smakat majskrokar.)
 
 
"Va? Vad äter du?"
 
 
"Kladdkaka med grädde, vad äter du?"
 
 
"Majskrokar, vill du smaka?" 
Det ville hon, men han får vänta på kladdkakan ett tag till.
 
 
"Nu får vi lov att dricka lite, det blev torrt det här!"
 
 
Sedan blev det lekar med Majkens saker. Otto som älskar trummor hittade sin favorit.
 
 
Gos med morbror/pappa när de behövde vila lite
 
 
Otto: "Nu ska jag snart pussa Majken"
 
 
JAAAA!!!!
 
 
Dags för mat, det blir musselsoppa med räkor och fortsättning av denna lååååååånga dag följer!.
 
 

 

 
 

Hur tänkte han?

Hemma igen från Umeå, men innan jag for bakade jag en smarrig kaka, som vi frossade på dagen innan det bar iväg.
 
Jag bara undrar hur det kunde bli så där? Tänkte han borra sig in i kakan?  Fyllningen är förvisso godast, men för mig är kniv ett bättre alternativ......
 
 
Äh, det var slumpen som placerade kaka och skruvdragare bredvid varandra.
 
Imorgon kommer rapport - del 1 -  från resan till Västerbotten med dotter och barnbarn!

Ristokrukor

Jag har en stor favorit när det gäller blomkrukor, det började när jag blev pelargonfrälst. Då ville jag även ha gamla krukor, till dem, för det passade bättre än de moderna tyckte jag. Pelargoner är barndom, då skulle krukorna också vara det. Jag köpte alla möjliga, vita Gunillakrukor var väldigt fina, randiga på både längden och bredden i olika färger, enfärgade med mönster i glasyren osv. Så fick jag tag på en brun och vit - "Risto" sa säljaren - och jag blev helt såld på dessa bruna och vita krukor med olika mönster.
 
Jag började jaga efter Ristokrukor, på nätet, antikaffärer, antikmarknader, second hand osv. Mest tur hade jag på nätet och till slut hade jag fått ihop en liten samling, så pass att jag kunde ha enhetligt stuk på alla krukorna i ett fönster. 
 
Nu sedan vi flyttat, har vi mycket mindre fönster, så nu skulle de räcka till ännu ett rum. Vi får vi se när alla pellor fått ny jord vad det blir för krukor. Jag ligger lite efter där, men det ska snart vara klart.
 
 
Det här är inte ens hälften, men visst är de ursnygga? 
 
Tillägg: Det blir bloggpaus i några dagar, jag, kära dotter och Otto åker norrut imorgon bitti för att träffa resten av släkten, bland annat mitt första barnbarn lilla M. Gissa om jag LÄNGTAR!!!!!!!
Ses till påsk!

Lite Ottotjat

Nu blir det Otto igen, lite tjatigt kanske du tycker, men det tycker inte jag och det går bra att hoppa över om det skulle kännas så.
 
Jag är så glad att de bor nära, så det går att slinka in en stund efter jobbet. 
 
Det var en av de soliga dagarna, jag for till Jereminasbageriet och köpte bullar och sedan for jag till det lilla livet och hans mamma. De var ute på altanen när jag kom.
 
 
Jag hade med kaffe till far i huset. Han råkade få kokkaffe förra gången han fick kaffe, så nu hade jag bytt till brygg.
 
Det tyckte Otto var jätteroligt att få ta hand om.
 
 
Puka undrade vad han bar omkring på
 
 
Efter ett tag i solen gick vi in och fikade. När det är fikadags brukar Otto få frukt, idag var det vattenmelon. Vi åt färska bullar med vaniljkrämsfyllning. MMMMMmmmmm!!!
 
 
"Du ser väl mormor, att det smakar härligt?"
 
 
"Fort äter jag också, så gott är det!"
 
 
Han har en härlig glugg mellan framtänderna, precis likadan som min fars och som jag hade som barn. Sedan blev det tandställningar, räls, gummisnoddar och jag vet inte vad, för att maka ihop dem, så idag är det helt tätt mellan mina framtänder. 

Mina första barnbarn

Lite skämtsamt skulle jag kunna uttrycka mig så som rubriken och dessa barnbarn hade jag redan i slutet av 80-talet.
 
Det är nämligen Frida, Torkel och   ?  (ja, vad hette hon nu då, den bruna?) som kommit fram ur en flyttlåda. Jag håller nämligen fortfarande på att packa upp lite rester då och då och det här var en glad överraskning. Det tyckte även dessas mamma (= kära dottern) och hon vill gärna ta hand om dem igen när de väl flyttat i sommar.
 
 
Torkel äter ur nappflaskan, klädd i blå kläder....... och Frida är bebisen i den rosa koftan. Mina barn, hade det inte alls lika hårt uppdelat vad det gällde färger, ett tag var rosa sonens stora favoritfärg och han hade både byxor, tröjor och t o m galonbyxor i skarpt rosa.
Den bruna dockan, som både jag och kära dottern glömt namnet på för tillfället var inte alls lika intressant som de båda andra. Jag hade en tanke när hon fick den, att det kanske skulle vara roligt med en brun docka, för jag hade en "negerdocka" när jag var liten, som jag älskade.
 
 
Både hemma och borta sa alla - både barn och vuxna - negerdocka, för så hette det ju då, innan det blev fult att säga neger. Han fick  namnet "Jimmy" och han såg inte alls ut som ..?... vad hon nu heter.
Jimmy var hemgjord, jag tror det var tant Astrid som hade stickat honom. Han hade långa armar och ben och allt var rätstickat, utom ansiktet. Jag minns att han blev enarmad med tiden och fick så förbli. Om jag minns rätt, tillhörde han först min storebror, som jag sen fick ärva, men jag fick en liten "Jimmy" också i samma stuk - tant Astrid igen. Den lilla var en ännu större favorit och han hade röda byxor och grön tröja, eller tvärtom.  
 
Det här kanske låter konstigt idag, men det var väldigt exotiskt med svarta människor när jag var barn. En av de första de flesta barn mötte, var i form av sparbössan på söndagsskolan. Han som bockade när man la i sin 5-öring.
 
Bilden har jag fotat av direkt från skärmen på en som liknade den vi hade på söndagsskolan.
 
Rasism hade vi aldrig hört talas om, vår mor uppmanade oss och förklarade, att vi aldrig skulle stirra på dem som var annorlunda oavsett på vilkte vis de avvek och våra föräldrar var mycket öppna för allt nytt och hade såvitt jag minns, inga fördomar om just någonting alls. 
 
Sparbössan var inte ett dugg konstig, bara jätterolig och vi hade gärna lagt hur mycket kollekt som helst, bara för att få se honom bocka. 
 
Detta blev en lång tankebana, från dockor som var mina första barnbarn, till sparbössan på söndagsskolan på 50-talet.
Jag är helt förvissad om att de flesta som läser Leontinas blogg har stött på liknande sparbössor. Eller hur?

Frysfynd

Jag har alltid hävdat att man har bättre översikt i ett frysskåp än i en frysbox. Det är mycket logiskt. Ändå hade dessa passerat mitt granskande öga och upptäcktes när jag letade efter räkor på fiskhyllan i frysskåpet.
 
Jag hade full koll på att vi hade en låda kräftor i frysboxen, väldigt långt ner, men det här var en underbar överraskning för både mig och kärestan.
 
Lördagskvällen var räddad! 
 
 
Kärestan tycker inte om rom och jag kan se skillnad på honor och hanar, det är därför de ligger på varsin kant av fatet. Oftast är det fler hanar än honor, så det händer att en eller ett par "herrar" får hjälp att kravla sig över på min sida.
 
Otroligt att det kan vara så gott!

Öby kulle

Sista stopp innan vi återvände hem på lördagen var Öby kulle, här skulle spanas efter orm och snokar.
 
Uppepå kullen ser man rakt ner där det brukar vara lättast att få se orm och snok.
 
 
Jag gick nästan rakt in i en gren som hängde över stigen och sände en tanke till alla stackare som är pollenallergiker, men vackert att se på är det.
 
 
Där kom en ringlande
 
 
Och där låg ett helt nystan. Det var lite kallt, så de behövde nog hålla ihop med varandra mer än när solen lyser.
 
 
Vi gick ner och kollade, för det stod en massa människor där och tittade. Visst fanns de där också.
 
 
Nu är det vår och på kärestans ben sitter en nyvaken fluga!! Hahaha!
 
 

Sipputflykt

I helgen gjorde vi den traditionella, årliga utflykten för att titta hur långt våren kommit. Det handlar då om olika sorters sippor.
 
Vi har ett ställe vi alltid åker till, men sedan vi flyttade hit ut på landet, har kontrollplatserna utöktas med ännu en. Nu måste vi se hur långt våren kommit när det gäller backsippor också.
 
Vi stannade först till där det brukar lysa lila av tusentals backsippor. Jag hoppade ur och gick ner i backen. Det syntes ingenting
 
 
Fast sedan såg jag lite grå tussar.
 
 
AHA, knopp!
 
Jag ropade på kärestan att han skulle komma och plötsligt var det blommor både här och där och vi såg fler och fler ju längre vi spanade. När det är som mest, är hela marken lila och rosa i olika nyanser, men det som var nu var helt tillräckligt för att vi skulle känna våren spritta i benen.
 
 
Det hade även en surrande humla upptäckt, för den kravlade runt bland löv och gräs och sökte utslagna blommor.
 
 
 Som vanligt, när vi lämnar hemmet gör vi fler än ett ärende. Den här gången hade vi hela bagaget fullt med sopor. Eftersom vi har valt att ha sophämtning bara en gång i månaden är vi väldigt noga med att sopsortera. Jag gjorde det i när jag bodde i stan också, så det är inga problem. 
När vi kom ner till sopstationen i Odensbacken insåg vi att de hade öppet för alla sorters avfall denna lördag. Det var lång kö för att komma dit in. Som tur var skulle vi bara till vanliga sorteringsstället, så vi behövde inte vänta alls.
 
 
Vi stannade till på konditoriet och köpte lite fikabröd och sedan for vi till de andra sipporna. Det lyste blått i alla tänkbara nyanser, ända till rosa, när vi kom.
 
 
 Den gamla industrirälsen är snart ett med naturen
 
 
 På en liten, smal trädplanta hade mossan börjat slingra sig uppåt.
 
 
En bit bort var det dags för vitsippor
 
 
Då sa kärestan: Minns du ett annat år, då hittade du tussilago, blåsippor och vitsippa på samma ställe? 
Jo, det mindes jag och dit for vi för att fika, för där finns ett vindskydd med en bänk som går att lyfta fram i solen. Det gjorde vi även denna gång!
 
 
 Det var njutbart och smakar väldigt, mycket, extra gott när man fikar så här och det var så vackert. Marken var ännu blåare här än på förra stället.
 
 
Efter fikat trasslade jag mig in i snåren där jag fotat alla tre blommorna förra gången och det gick bra även den här gången.
 
 
Jag vet inte om jag förvandlat mina barndomsminnen, men jag tycker att då kom först tussilagon, när den var slut var det dags för blåsipporna, sedan vitsippor och sist kom gullvivorna. Efter det var det så gott som sommar. Någon som minns samma sak?
 
Kärestan fokuserade på lite annat, han hojtade att jag skulle komma. Där hade det suttit en saltsten pår en stubbe, dessutom hade råbock och kanske även hjort fejat hornen mot stubben så den var alldeles kal.
 
 
Björkstammarna var som en målning av han........???????? Ja, vad heter han nu då?
 
 
Efter detta for vi vidare till sista utflyktsmålet för dagen och det ska inte du läsa Anne, om det är så att du läser mig blogg just nu, för då handlar det om kräldjur. 
 
Det kommer imorgon, så ingen som har ormfobi blir utsatt för "FARA" i onödan. Jag vet precis hur det är att ha en fobi, även om jag är botad numera.
 
 

Varannandagsblogg?

Jag känner mig som jag har en varannandags blogg! Jag hinner inte med nu när det är så mycket som lockar utomhus, trots att jag har en massa att "prata" om i skrift. 
 
Idag har vi varit på sippexkusion med mycket gott resultat, det hade jag tänkt blogga om när vi kom hem. Innan jag kom till datorn ROPADE alla pellorna att nu var det väl dags, om det skulle bli något med dem som överlevt denna vinter.
 
Jaha, jag plockade fram Pellajordpåsen och gick till min exellenta arbetsbänk ute vid gäststugan. Där tillbingade jag en god stund tillsammans med 2 fönsters pellor, som nu mår gott här inomhus med rena krukor och ny jord. Ändå återstår mer än hälften att åtgärda (förhoppningsvis imorgon). Jag kommer att skriva om länets sippor och annat trevligt då istället för det jag hållit på med därute. Vem vill se halvdöda pellor eller små skott, som förhoppningsvis tar sig nu när de kommit i jord?
 
Vi har också inmundigat en exellent måltid av hög gastronomisk klass i afton. Det hade jag också tänkt skriva om, men som bekant, blir det inte alltid som man tänkt sig.
 
Nu däremot tänker jag intaga horisontalläget inom en mycket snar framtid och då blir det inte mer än detta innan den nya dagen anländer vid pass 20 minuter.
 
SOV GOTT, det tänker jag också göra och sedan återkomma imorgon.

Nu är det imorgon...... nästan! Vi går på Landahls i Hallsberg

Ojojoj, vad tiden går fort när man har roligt och arbetar hela dagarna......, eller så är det när man åker till Otto och flänger runt som Pippi Långstrump tillsammans med honom. Sådana dagar somnar jag lätt som en plätt kan jag tala om och det var igår det och då blir det inget bloggat. 2 timmar, varenda minut, var jag upptagen av det lilla livet, men det var inte det jag skulle skriva om, det var när vi fortsatte till exellenta Landahls konditori i Hallsberg. Fast Otto var ju med då också. 
 
Den långa utläggningen ovan var bara för att förklara varför detta inlägg har dröjt lite.
 
 
Efter KAVAT for vi till Hallsberg och där är ett besök på Världsbutiken och Hälsohandeln ett måste för mig och kära dottern. Visst blev det lite inköp den här gången också. Hon köpte present till en kompis till Otto och jag köpte någon slags leksak från Sri Lanka, som gick ut på att jag ska fånga en kula som sitter fast på ett snöre, i en liten "kopp". Någon gång ska jag visa den också. Jag har inte lyckats än kan jag tala om och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att göra det.
 
Efter det besöket var det fikadags.
 
En semla hade varit drömmen, men jag kan ju inte äta grädde, så det känns lite onödigt, även om jag gärna vill ha en.
 
 
Det fick bli en bulle med grönt - av någon outgrundlig anledning är jag omåttligt förtjust i bakverk med grönt innehåll OCH DÅ MENAR JAG INTE MÖGEL!!!!  
 
 
Jag kände att jag behövde något mera och småkakor är alltid gott. Ett rosa hjärta var oemotståndligt, så ett sådant fick det bli.
 
 
Otto fick en medhavd smoothie och ett par majskrokar, sedan var han nöjd. På detta utmärkta etablissemang har de både vuxenböcker och barndito, dessutom en stor låda med leksaker för de små gästerna. Jag hittade en otroligt rolig kamera, som sysselsatte Otto hela tiden medan vi fikade.
 
 
Kommer du till Hallsberg av någon anledning, tågbyte, kurs eller vad som helst. Missa inte ett besök på Landahls. Det ligger mitt emot stationen, bara att gå över Storgatan, så är man där. Mycket prisvärt och JÄTTEGOTT allting!
 
Efter fikat vände vi kosan hemåt, via kyrkogården för att se till gravarna. Detta var ännu en härlig dag tillsammans med barn och barnbarn!

Kavat

Vi for 3 generationer till KAVAT i Kumla, kära dotter skulle titta på skor och stövlar till Otto och då passade jag på att följa med, för att titta på samma saker till hans kusin lilla M, som bor så långt härifrån och inte kan komma med och titta själv.
 
 
Utanför hängde Pippi på en flyer, eller vad en sådan här grunka kan heta?
 
 
Förra gången vi var på KAVAT, låg det kvar på gamla stället, längs samma väg som till fängelset. Nu var det nya, fina, stora lokaler. Dessutom barnanpassade med bl a en lekhörna.
 
 
Otto tittade storögt, ingen av oss visste att de hade "Pippidagar", men det var mycket roligheter att titta på för en 1-åring, både utanför och inne i butiken.
 
 
Väl därinne fanns inte en sekund över för fotografering, jag hade fullt upp med att fara runt efter Otto, som utforskade hela affärsytan och jag hade ingen aning om att så korta ben, kan gå så fort.
Han hade verkligen roligt och massor med andra barn ungefär i hans storlek fanns det också att gå fram till och säga "Hej".
 
Det blev mormors- och farmorsinköp. Lilla M får både stövlar och Pippiskor och Otto fick Pippistövlar. Lilla M får vänta tills hon fyller 3 i maj, men hon läser inte blogg, så det spelar ingen roll att jag avslöjar detta här på bloggen.
 
Sedan fortsatte vi till Hallsberg, för Landahls Konditori hägrade, men det får du höra mer om imorgon, för nu måste jag ila iväg till kören.
 

Katter i Rom - april

Återvänder till min härliga Romalmanacka, med katter i Rom.
 
Här kommer aprilkatten. Jag måste säga, att den här bilden inte alls ser trovärdig ut.Förmodligen är allihopa fejk, men en del av dem är riktigt fina ändå.
 
 
Petersplatsen!

Om

Min profilbild

Leontina

Jag är 60+ och bor i Stora Mellösa. Jag jobbar i skolan som speciallärare och musikterapeut sen många år tillbaka, ett arbete jag trivs mycket bra med. Är särbo med kärestan och har två utflugna barn och två barnbarn.

RSS 2.0