Imorgon Engelsberg, idag en liten glimt ur vårt liv
Även den här morgonen levde mitt huvud sitt eget liv. Jag valde att testa att dricka vatten istället för Treo, samt sova lite längre än till 8.30. Jag sov till 10, men hade samma "huvud" kvar som 8.30. Jag överlade med mig själv och även med särbon huruvida jag skulle ta huvudvärkstablett idag också. Jag sa nej och han (som aldrig ens tar en halv Alvedon) sa ja! Jag lyssnade på honom och inom 30 minuter kände jag mig okej igen.
Det var mors dag, så vi for iväg utanför stan och plockade varsin bukett liljekonvaljer.
Sen åkte vi till handelsträdgården och köpte en helt underbar ampel med petunia till svärmodern. Hon ville ha något fint till sitt uterum.
Där satt vi sedan och fikade, alltmedan blomman hängde strax bredvid oss och var vacker.
Efter det blev det en tur till kyrkogården i Hallsberg, där min lilla mamma är numera. Jag hade med en liten ros och buketten med liljekonvaljer och det blev jättefint på graven. Jag känner närheten till både henne och far när jag är där och det känns skönt.
Tillbaka till stan för att snabbt packa ihop övernattningsnödvädor och sen hem till särbon där vi vid 19 -tiden äntligen fick äta middag.
Vilken underbar kväll, vi satt på hans altan och tittade ut mot skogen, där solens sista strålar letade sig ner genom lövverk och barrskog medan vi åt.
Han åt sill och jag åt lax, vi hade årets första färskpotatis och en iskall öl till. Så otroligt gott att det enda vi yttrade till varandra var belåtna smackanden och hummanden om hur fantastiskt det var.
En sån här gång tror jag att hungern, omgivningen och välbefinnandet är mer, än vilken perfekt gourmetkryddning som helst kan åstadkomma.
Nu inser jag att kläderna jag ska ha på mig till jobbet imorgon ligger kvar hemma. Jag får alltså ta mig hem i ottan och byta om innan jag kan träda in på arbetsplatsen och ta itu med kvalitetsredovisningen.
Dags att inse att helgen snart är över!
Elsa Andersson
Pingsten skulle komma med vackert väder och det har verkligen slagit in. Visserligen vaknade jag med härdsmälta i huvudet i morse, men det ordnade sig med en Treo och lite vila. Sen efter frukost, var det bara att hoppa i Jofamakläderna och ge sig iväg.
Det var otroligt skönt väder, solen lyste och det var härligt varmt. Vi tog oss fram på div. småvägar och kom så småningom till Norberg där Elsa Anderssons konditori ligger - ett av våra återkommande måsten.
Tittar man lite extra på sliskdisken är det väl inte svårt att förstå att man vill dit?
Eftersom det hade gått en bra stund sen vi ätit frukost blev det varsin maffig räkmacka innan slisket. (Pris 65 kr/st).
Förresten var det bara jag som tog en liten "efterrätt", en ytterst liten toscasak i en ytterst liten form, men ack så GOD!
Till alla er som kommer i närheten av Norberg - ÅK HIT!
Här kommer lite bilder, utan kommentarer, från insidan av huset.
Det är en helt otrolig miljö där man sitter och fikar och man känner historiens vingslag när man går därinne.
På uteserveringen känner man också vingslag, men det är av tiggande fåglar som hoppas att klantiga gäster ska tappa, helst, stora bitar av det de köpt därinne hos "Elsa".
Jag misstänker att den här sitter på sin stolpe för att skrämma de små liven som tigger.
Jag kan intyga att det fungerade inte alls!
Fåglarna stör mig inte, däremot de ihärdiga getingarna som brukar uppvakta en flitigt. Idag lyste de dock med sin frånvaro, det tackar vi för!
Huset mittemot Elsas, där fanns tidigare en trevlig antikhandel, men i år var lokalen tom.
Ett annat måste, när vi ändå är i närheten, är Engelsberg som finns med på Världsarvslistan. Engelsberg var ett av de viktigaste järnbruken i världen och det var den här typen av järnbruk som gjorde att Sverige blev en av världens största järnproducenter då det begav sig.
Längs vägen dit passerade vi en vägskylt som gav mig ett litet fniss.
Jag steg av hojen och snöt mig, tyvärr skulle jag vilja säga, för mitt framför oss sprang en liten ekorrunge in i grönskan. Tänk om jag hade haft kameran i handen istället för en pappersnäsduk!
Nu är jag för trött för att fortsätta med Engelsberg, nyfikna läsare är välkomna åter imorgon, då kommer mera!
Trötta fredag
Idag har jag haft en dag som heter "Trötta fredag".
Jag var med min klass på skolresa till Göteborg igår - jag ska skriva lite om det lite längre fram. Vår dag startade 6.15 på morgonen, då vi skulle samlas nere på stan, för att så småningom återkomma till samma plats 0.45 och då hade redan "Trötta fredag" infunnit sig kan jag tala om.
Jag kunde inte somna så tidigt som jag hade tänkt på torsdagkvällen, klockan var 0.30 innan jag började slumra in och med mitt sengångartempo på morgnarna var jag tvungen att gå upp 4.30 för att hinna duscha, äta frukost och fixa en liten matsäck.
Allt detta sammantaget = Kortkort natt, lång intensiv, aktiv dag och brist på sömn.
Idag har vi kompledigt och jag sov till 8.30, låg kvar i horisontalläge och läste tills jag hörde klockan slå 10. Då först steg jag upp.
Jag har varit till källaren två vändor med lite vintersaker, sen har jag cyklat ner till Varberga centrum och köpt mig en köksbordsblomma och en glass, annars har jag inte gjort just någonting utöver det allra mest basala.
För en stund sen satte jag mig på min lilla uteplats på baksidan för att avnjuta glassen, en Magnum Temptation.
W O W ! ! !
Jag fylldes till 100% av denna Magnum Temptation. Här kan man tala om frestele som lever upp till 100% av vad en frestelse bör göra.
Jag hade njutit i mig mer än halva glassen innan något annat sinne än smak gjorde sig gällande. Jag började känna en otroligt härlig doft också. Trött som jag är luktade jag lite på min arm, i tron att det var den nya duschtvålen som fortfarande satt i sen förmiddagsduschen. Inte heller.
När jag lyfter blicken lite ser jag ju vad jag har för omgivning där jag sitter.
Rakt framför ögonen den här:
Och snett bakom mig den här:
Jag sitter helt omvärvad av syrener som står i sitt fullaste blom.
Det doftar UNDERBART och Magnum Temptation smakar UNDERBART!
Nu heter resten av där här dagen: "Njutbara fredag!"
Jag kan inte sitta här, jag ska gå ut och sätta mig i syrendoften igen.
Hippie?
Jag var inne på stan idag på lunchen, för att göra ett snabbt bankärende.
Mitt i stan vid Stortorget ligger Nikolaikyrkan, på muren framför sitter ofta alla möjliga människor. Idag när jag gick förbi satt där en man som gav mig en känsla tillbaka till 60-talet.
Ungdomar som gick förbi, vände sig om eller stannade upp och tittade en gång till. Det var som de inte trodde sina ögon
Han satt helt lugnt på muren och tittade ut på alla människor som hastade förbi. Åtminstone tror jag att han tittade, det var lite svårt att se, för han hade solglasögon på sig. Det var inte svarta eller bruna glas i dem, utan ett fredsmärke i grönt och svart, på vart och ett av dem. 
På huvudet hade han en liten svart mössa, i och för sig inget specifikt för 60-talet, men klädseln i övrigt var från ungefär den tiden.
Han hade Paisleymönstrade byxor i brunt, och höga bruna stövlar. 
Upptill hade han en indiskt mönstrad kort kaftan i grönt med guldbroderier och som kronan på verket satt han och stoppade en majspipa för att ta sig ett bloss.
Jag vet inte hur längesen det var jag såg någon röka majspipa. På 60-talet var det ganska vanligt, men idag såg han ut som en främmande, exotisk fågel där han satt på muren med sin pipa och sina tidstypiska kläder.
Tänk om jag hade haft kameran med mig och fått tagit ett kort - och dessutom fått tillåtelse att lägga ut det på bloggen.
Iakttagelser på Brittas och min promenad
Vi insåg för några år sen, att när vi träffades för att umgås och ha trevligt, så pratade vi bara skola och arbete.
Idag delar vi upp det och ikväll var det dags för jobbprat.
Vi började med att ta en promenad för att piggna till. Vi gick förbi lasarettet (USÖ) längs Svartån, in i Wadköping och Stadsparken för att avsluta hemma hos henne med något att äta, för att orka fortsätta prata!
När vi passerat första huskomplexet vid USÖ ser jag detta misskötta hus på andra sidan vägen och frågar Britta om hon vet vad det är för hus? Det vet hon inte.
Jag ser huset framför mig om det togs om hand och renoverades varsamt. Vad fint det skulle kunna bli.Balkongen och verandan är i riktigt dåligt skick.
Vi fortsätter längs ån, förbi lasarettet. Där finns en massa grönområden med en hel del vackra blommor.
Närheten till Svartån gör att det inte bara är vi människor som använder oss av gångbanan och gräsmattorna.
Gäss är inte direkt mina favoritdjur, jag är rätt neutral i mina känslor till dem, fast djurungar är förstås alltid söta. De här ligger mitt på gång/cykelbanan och vilar sig.
Men när jag fick se det här svämmade mitt hjärta över! ! ! ! ! !
HELT BEDÅRANDE !
Vi fortsätter över bron vid slussen, där står massor med folk och fiskar - det får man.
Sen kommer vi till ett konstverk som jag gillar. Jag tänker på sonen när jag ser det.
Lite längre upp mot stan ligger en massa LYXIGA villor på andra sidan ån. Där har jag inte råd att bo!
När vi närmar oss slottet kommer ett av stans konstverk som jag inte är särskilt förtjust i. Kallas tefatet i folkmun. Jag minns faktiskt inte det rätta namnet. Jag tycker tefatet är ganska träffande.
Britta hoppas att det ska se ut som om hon är på Bahamas, bara pga närvaron av vattnet i fatet.
Nere på Strandgatan går vi föbi Elgérigårdens trädgård.
Läser man på skylten inser man att den där lilla grönplätten har anor från anno dazumal!
Fontänen verkar vara samma nu som då, kan det vara möjligt? 114 år?????
Tillbaka till verkligeheten hemma hos Britta fick jag nästan en kulinarisk chock!
KOLLA INGA, färsk sparris!!!!!!
Det gick bra med specialpedagogiken denna afton kan jag intyga!
Söndagsmotorcykelutflykt
Härligt med långa, nykonstruerade ord!!!! Jag syftar så klart till rubriken.
Vi skulle stiga upp tidigt och åka till Arkösund var det tänkt. Jag som har en inbyggd klocka i kroppen, sen den tiden jag var seglare och var tvungen att vakna till morgonens sjörapport, vaknade tidigt.
Särbon lyfte på huvudet när jag började röra mig och sa: "Det är alldeles mulet och förresten regnar det.
Då valde jag att somna om. Vid 9.30 var det ett helt annat väder och då blev det fart på oss.
Vi bestämde oss för en kortare tur, mot Arboga och över bron vid Kvicksund och hem igen på lite andra vägar.
Att ta med fika är obligatoriskt på våra utflykter. Det gick inte så bra idag. Jag äger ingen ståltermos längre kom vi på.
Den första jag ärvt av särbon var så bucklig att den inte höll tätt, den slängde vi. Jag fick ärva en annan, den höll inte värmen ens ett par timmar, den slängde vi också. Den tredje, som dottern äger och som har stått här i snart 8 år, stod inte här längre. Hon tog hem den för ungefär en månad sen........
Jag packade med två muffins och sa, att vi får köpa te och kaffe någonstans och smygäta våra goda muffins.
Första stopp blev i Strömsholm. Där har jag varit på mer än en kurs på den tiden jag var aktiv "Blå Stjärna". Vi åkte förbi infarten till slottet, där vi höll till på den tiden.
Lite längre fram fanns ett café och där stannade vi. De hade så gott fika, att det förutom våra muffins, tvunget fick bli varsin sak till att mumsa i sig.
Bredvid oss stod en stor minnessten som jag blev nyfiken på, den hade inskription och jag läste en hyllning till armehästen:
Nog såg jag några hästar här och där, vi var ju i Strömsholm och den "tåligaste" stod utanför sadelmakaren.
Vi satt en stund och jäste i solen och bara njöt, sen susade vi vidare.
Det blev ganska fort ett nytt stopp vid Kvicksundsbron (eller om den heter något annat). Där fanns en parkering och utkiksplats över vattnet och bron. Det var roligt att tåget kom precis då, så jag fick med ett fordon till.
Det var väldigt skönt att stå där och titta på båtarna och njuta i solen. Det kom fram en annan mc-kille och ville prata och han var jättetrevlig så vi blev stående ganska länge.
"Titta där", säger han rätt som det är. Precis nedanför våra fötter, fast utanför nätstaketet, ringlar en snok. Den gled förbi mitt framför oss och sen ner i slänten mot vattnet.
Medan vi hade tittat på snoken hade flera båtar samlats vid bron och det blev broöppning.
Först gick järnvägsbron upp................
................sedan den vanliga bron.
Fritt fram för alla segelbåtar med höga master. Det passerade sammanlagt 3 stycken medan vi stod där.
Så här fin hoj hade han vi kom i samspråk med. Han var rädd om sin motorcykel han!
På väg hem passerade vi MÄNGDER med liljekonvaljer.
Till slut stod jag inte ut att bara susa förbi dem, utan knackade särbon i ryggen så han skulle stanna. Jag ville plocka med mig lite hem.
Man såg inte marken för alla liljekonvaljeblad och det doftade himmelskt!
Min bukett som står nere på köksbordet nu och sprider god doft.
Förra söndagen........
Vi kom dit ganska tidigt på morgonen, för att vara vi alltså. Dvs klockan var inte ens 10.
Det var väldigt lite människor där, jag som trodde alla andra var så hurtiga och störtade upp i ottan för att lyssna på kvitter och försöka få syn på de små sångarna. Fel, hade jag.
Det fösta jag fick ögonen på var de nya dammarna för vattensalamandrarna - den större varianten.
Runt dessa dammar finns även "fångsthinkar", de står på utsidan ena perioden och på insidan den andra. (Salamandrarnas perioder alltså). Det är för att fånga upp dem som är på väg in eller ut och kunna räkna dem. Just nu minns jag inte exakt, för jag fick det förklarat för mig förra sommaren.
I alla fall kunde jag konstatera att hinkarna fanns, utplacerade med jämna mellanrum.
Vi gick vidare och det var strax efter det här som den underbara bruna kärrhöken flög över våra huvuden. Vi hade kikaren med oss och kunde se hela den pampiga fågeln.
Så här föreställde jag mig att jag fick med den, för precis så såg det ut, men det här är någon annans bild från nätet.
Tack för lånet!
Vi gick till Rävgången och jag fick syn på Daldockor. Vad söta de är!
Mitt på bron tittade jag ut över vattnet och kunde i fantasin känna mig som jag var i någon djungel någonstans.
Jag vill paddla kanot här! Det var det tydligen fler som ville - och som gjorde också. Fast de här två kom på Svartån dit även vi letat oss efter Rävgången.
Vi svängde av från stora stigen och gick iväg rätt ut i grönskan, på en ganska svampigt, fuktig stig. Det var vackrare uppåt än neråt Där var det mest gyttjigt!
Vi gick tills vi inte kom längre, för det blev slut land och bara vatten kvar. Lillån och Svartån möttes.
Det låg ett omkullblåst träd där, helt dött och avkapad från roten, ändå växte det upp nya skott från stammen där det låg.
Vi klafsade tillbaka till "civilisationen", jag dessutom med en sko som spruckit nästan 1 dm framme vid tån. Jag önskar någon hade filmat mig när jag hoppade som en gasell på stockar, stenar och gamla rötter för att ta mig tillbaka till fiket vid Naturens hus. Jag hade blivit lovad fika när vi kom tillbaka och jag var jättesugen.
Jag valde en stor latte (kaffe nu igen.....) och den mest gigantiska muffins jag någonsin sett.
29 kronor kostade den!
Det var när jag kom hem och la in bilderna i datorn som jag bestämde mig för att köpa en ny kamera. Muffinsen är helt okej, men det bruna kärrhöksstrecket raderade jag direkt!
Ägg
För mitt inre öga har jag målat upp detta scenario och inte riktigt begripit hur det gått till.
Numera, sen jag flyttat till de här breddgraderna, köper jag mina ägg på det stället. Det gäller det att hitta alla förmåner och bra möjligheter som finns i ens närområde.
Fingerboda med sina goda ägg är ett av dem.
Den här kartan med 30 nyvärpta lantägg, goda som bara den och underbara att baka på, kostar 55 kronor. Då är det näst största storleken på äggen.
Nu vet jag dessutom precis hur det går till och slipper undra över det.
Man går in i ett litet hus, tar de ägg man vill ha och lägger pengarna i en låda! Konstigare än så är det inte!
Kuriosa och veteranbilsmarknad
Med tanke på att särbon och jag inte alltid har samma intresseområden, passar den här dagen väldigt bra för oss.
Vi åkte motorcykel dit, för det har varit en härlig dag här i Närke. Det kostade 20 kronor i inträde/person och det kan man inte säga något om.
Våra vägar skildes direkt innanför grindarna, för där stod massor med gamla bilar. Jajaja, jag vet, det heter inte gamla bilar så där rakt av, det heter veteranbilar.
Jag gick upp i parken, för där fanns kuriosa- och antikmarknadsstånden och där träffade jag I, min gamla barndomskompis, som jag fortfarande umgås med då och då. Där stod även det här ekipaget och det tittade till och med jag lite närmare på.
Bilen var en Opel Kapitän från 1951. Det hade jag aldrig kunnat gissa, mest pga ointresse, men jag vet det, för det satt en lapp i fönstret på den. Jag medger dock gärna att den var fin att titta på.
Husvagnen däremot var väldigt läcker ..........
............och vilken otroligt praktisk anordning inuti.
På bilden av husvagnen ser man att det är som en låda under vagnen. Det är golvet som är nedsänkt för att man ska få full ståhöjd när man är parkerad. Till vänster om mattan är det lilla pentryt och hur bekvämt som helst att stå rak när man lagar mat eller kokar kaffe.
När jag sett mig nöjd på ekipaget gick jag runt och tittade vad som erbjöds till försäljning.
Här kommer ett urval från olika samlare/säljare som hoppades ha mindre med sig hem, än dit.
När jag kom tillbaka till ekipaget stod där en stor samling herrar och stirrade ner i motorn som ägaren startat. Samtliga med ett förnöjt småleende på läpparna. Tyvärr skingrade de lite på sig när jag halade upp kameran.
Vi köpte vårens billigaste fika och det var väldigt gott. 35 kronor för alltihopa. Två kaffe, macka med både ost, skinka och grönsaker samt en hembakad bulle.
Särbon köpte inget den här gången, han har fullt upp med sitt senaste köp från Tradera.
Det är över 200 "Teknik för alla" i lådan han ropade in häromdagen. Han är SALIG!
Det växer
Utanför mitt lilla skyddsrumsfönster i skolan står två otroligt vackra träd i full blom. Idag kom jag ihåg att ta med mig kameran och gick ut och fotograferade dem.
Hisnande vackert tycker i alla fall jag! Namnet någon??
Lite längre bort står ett annat träd som också blommar i rosa och där syns knappt ett enda blad, bara en enorm mängd vackra blommor.
Jag jobbar faktiskt i ett skyddsrum, det är helt perfekt när man som jag (som är musikterapeut) spelar piano hela dagarna, tillsammans med elever som spelar trumma. Jag behöver dessutom ha fritt från störande ljud utifrån och det enda som hörs in till mig ibland, är kopiatorn som står i rummet utanför.
I mitt förra rum hade jag inget fönster och inte ens något friskluftsintag, däremot ett bra utsug. Då var jag konstant trött och hade ofta huvudvärk. Jag satt dessutom väggi vägg med vaktmästaren som säkert var mäkta trött på vårt dunkande därinne och jag på hans hårdrockslyssnande under arbetet.
Efter jobbet åkte jag till särbon! Nu blir det snart rabarberpaj igen. MUMS!
Här kan man tala om att DET VÄXER så det knakar!
Gullvivorna som bara var ett par stycken förra året har också tagit krafttag!
Slutligen en titt på en del av tulpanerna som finns här och där i rabatten......
Här är det rådjuren som tagit krafttag! De har knipsat varenda tulpan utom en röd som har spräckliga blad och den sorten måste innehålla något äckligt, för den ratade de förra året också.
Såna här gånger är jag inte särskilt förtjust i rådjur, hur söta de än är!
Present
Droppen som fick bägaren att rinna över heter "Brun kärrhök".
Vi var ute i söndags, nere vid oset och lyssnade och tittade på fåglar. Då plötsligt svävar något stort, med stor vingbredd ovanför oss - brun kärrhök fick vi veta strax efter - och jag kastar fram kameran, zoomar och knäpper ett par bilder.
Nog förstod jag att det inte skulle bli så värst bra bilder, men att det bara skulle bli ett luddigt, brunt lite tjockare streck var bara för mycket. Besviken kände jag mig!
Som sagt!
Idag fick jag en present av mig och nu hoppas jag på lite bättre resultat framöver.
Den här lilla krabaten kan zooma 10 X, min andra bara 3 X .
Jag skriver om söndagsutflykten en annan dag, det finns lite fina bilder också att visa, dock inget brunt streck.
Fin vägg
Vi var nere och gick på stan, jag råkade (hmmm) ha kameran med mig och var bara tvungen att fotografera en fin vägg som vi gick förbi.
Det är roligt att de (vilka de och dom nu är, som man så ofta säger), bryr sig och smyckar ut fasader o dyl lite extra. Det ovanliga piggar upp och jag går i alla fall vidare med ett småleende på läpparna.
I fortsättningen ska jag göra som i den kända psalmen när jag är ute och spankulerar: "Lyfta ögat mot himmelen".
Det finns säkert fler fina målningar på andra väggar som jag missat för att jag inte tittat tillräckligt högt.
I huset under SVEA MARGARIN ligger Örebros lilla ostbutik, den enda i sitt slag än så länge.
Vill man inte riskera att man hamnar fel ute på landsbygden, när man letar efter ost, kan man med fördel ta bussen ner till Järntorget och gå hit istället.
Premiär
Sen har jag någon örtkrydda också, som jag fortfarande efter 8 år inte vet vad det är, men den har vackra små lila blommor. Den har jag inte skördat hittills.
Idag har jag gjort årets första rabarberpaj till efterrätt. Den smakar alltid himmelskt. Får man dessutom iskall vaniljvisp till den ljumma pajen är det hela fullbordat!
Som vanligt när jag lagar mat, gjorde jag till ungefär 8 personer. Jag fick gå över till "världens bästa granne" med en stor tallrik full och resten av vaniljvispen. Hon sa att det skulle räcka i tre dagar åt henne.
Herrfallsäng
Särbon kom som tidigare nämnt, med motorcykel och vackert väder. Jag var helt slut efter resan till ostbutiken och hasade omkring här hemma som Hamlets faders vålnad och orkade just ingenting!!!
När klockan nästan är 18.00 säger han: "Ska vi ta vara på det fina vädret och ta en tur med motorcykeln?"
Det kändes som jag inte skulle orka göra nånting alls, men ändå svarar jag att det skulle vara skönt och en stund senare susar vi iväg söderut på motorvägen.
Målet var Herrfallsäng.
Det är ett naturreservat utanför Hallsberg, Området avsattes som reservat 1973, men en mindre del omfattande bl a slåtterängen fridlystes redan 1934. Det är otroligt vackert på våren och väldigt gott om blommor, bl a gullvivor.
Jag minns att vi cyklade dit med skolan när jag var ganska liten. Längst bort från parkeringen fanns det ett träd (kanske en ek?) med hål i, som vi naturligtvis testade att krypa in i som små.
Detta berättade jag för särbon, men med tanke på eftermiddagens irrfärder såg jag på honom att han inte trodde så värst på mig.
Tänk er min triumf, när vi i tunga mc-kläder lufsat igenom hela hagen och kommer fram till andra änden. Vad står där?????
Han medgav att han varit lite skeptisk till mina minnen, men när man är gammal minns man ju det som hände för längesen, så vad är det för sak att komma ihåg ett träd från barndomen?
Vad jag inte minns är att det fanns så gott om Kungsängsliljor. De lila är så härliga, för de ser rutiga ut.
Naturreservat eller ej, almsjukan kommer ändå!
Jag tycker det är tråkigt när träd dör, men fortfarande är de vackra i sin avskalade skepnad!
En gigantisk vril som vi "mötte" på tillbakavägen till parkeringen var också ganska fascinerande.
Efter denna vandring i stilla, vacker miljö var jag åter harmonisk inombords, tack min älskling!
Vilse i pannkakan och knäck i hjärnan!
Själv hade jag haft en helvetisk eftermiddag enbart p g a min brist på lokalsinne.
Jag skulle åka till Ostbiten i Granhammar en bit utanför stan (stan = Örebro) och köpa en ätbar,delikat present till vår körledare.
Jag har varit där oräkneliga gånger, men sen sist jag var där har det byggts en motorväg mot Karlskoga. I och med det var det kört för min del.
JAG KÖRDE VILSE!!!!!!!!!!
Jag susade fram som den värsta rallyförare och svängde av när det stod Fjugesta/Vintrosa. Granhammar ligger inte så långt därifrån.
Först svängde jag mot Fjugesta, sen kom jag på att det låg efter Granhammar, vände och åkte till Vintrosa. Där lyckades jag köra, så jag först kom ut ur samhället, vände och denna gång hamnade jag på en återvändsgata där det blev grusväg, vände igen och bestämde mig för att trots allt åka mot Fjugesta. Därifrån visste jag att jag skulle hitta rätt väg.
PYTTSAN ! ! ! ! !
Nu har jag lyckats med det som nog ingen lyckats med före mig - att köra vilse i Fjugesta.
När jag irrade runt där som värst ringde den räddande ängeln - min käre särbo. Jag förklarade mitt dilemma och han kunde raskt lokalisera var jag befann mig. Det var nån gummiverkstad med en massa däck på ena sidan och skolan på den andra, då visste han rätta vägen.
Jag susade iväg igen, men kände inte riktigt igen mig. Hade jag verkligen åkt på den där vägen tidigare? Jag stannade, ringde honom och försökte förklara var jag befann mig. Det var nog lite fel på min beskrivning, för han sa att det var fel.
Tillbaka in till Fjugesta och leta upp skolan igen. Han var kvar i luren och lotsade mig framåt. Jag följde noggrannt hans anvisningar, men det enda det ledde till var att jag körde i en fyrkant och kom tillbaka där jag startat. Då bröt jag ihop. Jag fick ett totalt sammanbrott och uppmanades av den levande GPS.n i andra änden att åka in till kanten och lugna ner mig lite, för jag var så förkrossad att jag grät, samtidigt som jag var ursinnig på mig själv.
Jag snöt mig och sedan började vi om en gång till och jag kom till slut ut ur Fjugesta och upptäcker, med särbon lugnt talande i mitt öra, att jag befinner mig på samma väg som tidigare. Den jag inte kände igen.
Han fick vara kvar där i telefonen och tala lugnt till mig tills han övertygade mig om, att det jag beskrev efter vägen, kände han igen och att det var rätt! Då först vågade jag avsluta samtalet.
Jag körde ett tag till, sen kom skylten som sa: Granhammar 3. Då ringde jag upp honom och lugnade ner honom att jag äntligen visste var jag var.
Han undrade lite försynt om jag hittade hem när jag handlat och det visste jag att jag skulle göra. Jag hade nämligen bestämt mig för att bojkotta den nya, fina motorvägen och då gick det finfinemang.
Nästa gång jag skriver ska jag berätta hur han teraperade mig så att jag återfick lugnet i mitt liv igen! Det handlar om motorcykel och vackert väder!
Glömde
Härligt att ha dessa i köksfönstret, hon hade tre till i det andra fönstret och varför tog jag ingen bild på dem? Sånt undrar jag alltid efteråt! Det är som det är!
Den i mitten är ingen vanlig vit, det är en ovanlig vit - jättefin!
Den högra är nån slags rosenknoppspella och den vänstra en äggskals!
Datorfritt
I skolan har vi en elev med autism, som frågar om han får ha datorfritt. Han menar att han då har rast och får göra vad han vill på sin dator (=spela spel o dyl.)
När jag har datorfritt, som jag hade igår, betyder det att mitt hatobjekt Comhem krånglar och att jag inte har någon internetuppkoppling hur jag är beter mig. Inte ens min käre själsbroder J kunde hjälpa mig ut på nätet igår.
Jag är verkligen inte ett dugg förtjust i Comhem!!!!!!! Det var väldigt fint uttryckt av mig, inombords säger jag andra ord - censur!
Nu kan jag äntligen skriva om häromdagen!
Efter jobbet "häromdagen" åkte jag till min kompis E i Åsbro, vi som hade en egen liten muffinsbuffé hemma hos mig för några dagar sen. Nu hade hon frestat med äppelpaj och med tanke på hur trevligt vi har, och nu dessutom med en väntande äppelpaj, var det inte svårt att tacka ja.
Vi drog ut en sväng i Åsbro, för hon skulle visa mig några intressanta blommor, men innan vi kom dit dök nästa nostalgimack upp. Koppartrans denna gång. Vilken tur att jag hade kameran med mig för blomsterfotografering.
Där vid den gamla förbudskylten gällande parkering står en liten Bambino.
Jag minns dem sen jag var barn, grannpojken Börje cyklade omkring på en sån och inte en enda unge fick prova den. Han var otroligt egennyttig den gossen kommer jag ihåg. Inte en leksaksbil lånade han ut och inte sin Bambino. Han hade en hel väska full med Dinky Toys bilar, dem tömde han ut i sandlådan och där satt han och lekte för sig själv, vilket var ganska självklart med den inställningen.
Jag vet inte om jag ska gissa bilmärket..... men skyltarna på sidan av huset ger också upphov till nostalgiska minnen.
Anglia kanske, särbon som kan alla bilar ligger nere i soffan med näsan i en gammal Tfa, så jag kan inte fråga. Han kommer förmodligen att få sig ett gott skratt, eller så blir han imponerad av mina kunskaper (vilket jag inte tror på själv).
När vi tittat en stund åkte vi till det mål vi egentligen hade - blommorna. De däremot gissar jag är någon sorts kalla och det känner jag mig ganska säker på, men jag har aldrig sett något liknande förut.
Det var massor och de växte bredvid en liten bäck, det var ganska blött runtom dem.
Är det någon som vet?
Diverse fröjder
Jag kan inte minnas att det växte såna i Västerbotten när jag bodde där, men jag vet inte det heller.
Jag vet i alla fall hur det ser ut, för jag fotograferade fägringen häromdagen, när det blommande som värst och det är så otroligt fint att det är en sann fröjd att titta ut genom fönstret.
Sen hade jag och kompisen E en alldeles egen liten muffinsbuffé häromdagen (innan "slottshelgen").
Eftersom ingen av oss spelar i den magraste divisionen delade vi dessa tre mitt itu och åt hälften var av varje. Det blev över ganska många efter vårt födelsedagsfirande och inte stör det mig att jag har en massa gott i frysen som jag kan ta fram vid såna här tillfällen. Det störde inte henne heller!
Det hela slutade i alla fall med att nu är jag utnämnd till muffinskonsult och har redan fått mitt första uppdrag.
Vi ska träffas nån dag hemma hos henne nån dag och baka massor med muffins under mitt överinseende och mina visa råd. Det tycker jag ska bli kul!
Vi satt länge och drack te, åt muffins och pratade och sånt är också en sann fröjd.
Goda vänner ska man vara rädd om och E är en av de bästa!
Hem från "Slottet"
Söndag 10 maj
Efter ännu en riktig frukostfrossa gick vi till vår jaktvilla, packade ihop allt och återvände till slottet för att checka ut.
Idag var det en annan kvinna som satt bakom disken. När jag sagt mitt namn och hon kollat sina listor konstaterade hon surt, att vi inte ätit någonting alls på slottet. "Nej," bekräftade jag och betalde den av Bjertorp och Coop överenskomna summan för en hotellweekend, 1398 tror jag det var totalt.
Fyra damer checkade ut före oss från sin weekend och de hade uppenbarligen både ätit och druckit. Deras summor låg mellan ungefär 4100 och 4300 per person. Undra på att vi inte belönades med ett enda leende. Charmoffensiven var över!
Jag gick runt lite i rummen därnere och tog några bilder av finheterna i salongerna på bottenplan.
Det här är en liten loge, förmodligen har det varit en teater i rummet, det skulle ju alla slott ha förr.
Vi dristade oss till att köra upp bilen till entren när vi skulle checka ut, det var tillåtet när man kom, så vi ansåg att det omvända också gällde.
Grindstugan, där man granskades förr, innan man släpptes in.
Tänk om vi hade inkvarterats där!
Ingen ide att försöka ta sig in olovandes.
Förutom murarna omgavs ägorna av den här förfärliga granhäcken. 
Vi fortsatte på småvägar, jag läste karta och bad att vi skulle åka runt Hornborgasjön. Särbon är sällan omöjlig, så vi kom dit så småningom. 
Nu var förstås värsta ruschen över, men nog fick vi se ganska många tranor och många andra fåglar, genom kikaren som vi så klokt tagit med oss.
Hit vill vi nästa vår!
Ute på parkeringen kunde man tolka det som att det fanns ett fikabord för handikappade.
Det var kanske inte helt genomtänkt med den placeringen?
Vi fortsatte norrut och nästa intressanta stopp blev Gudhems klosterruin.
Man fick gå ner i källaren och då måste jag göra det!
Det var mest bara mörkt!
Det blåste rejält däruppe på höjden där klostret varit placerat. Vi gick omkring ett tag, tittade, läste på skyltar och spekulerade om hur de haft det på 1100-talet då klostret grundades. Ett nunnekloster var det.
Bakom klostret nere vid muren hittade vi något som berörde oss illa. Vi tror att det var en avstjälpningsplats för gamla gravstenar. Man får ju hoppas att det inte finns några anhöriga kvar när deras stenar bara dumpats så här.
Vidare hemåt, fortsatte på småvägarna och körde ganska långsamt. Då har man chansen att upptäcka lite av varje.
Plötsligt upptäckte särbon något som inte hörde till det naturliga i naturen. Något rödmålat mitt på ett stenröse.
Vi krypkörde och fick syn på mer och mer träskulpturer därinne bland träden. När vi kom fram till en avfart låg där ett hus och på verandan satt två män och drack kaffe. Jag stegade fram och frågade om det var de som låg bakom allt vi sett och då medgav den ene av dem, att det var han.
Vi fick gärna titta, han var ändå lite halvgalen hävdade han, allt han skapat bara kom ur honom. Jag replikerade med att det passade bra, för vi var kvartsgalna. Det gav upphov till ett stort, gott skratt från honom och ett: "VAR SÅ GOD, bara titta ni!"
Här kommer ett urval. Det fanns massor!
En "kanon"
Bredvid den här skylten fanns en vävstolsmodell mitt i grönskan.
På det här förskeppet hänger ett vindur, till skillnad mot solur som folk har
i sina trädgårdar och klockor som slår.
Vinduret är en koskälla från Småland, som plingar när vinden blåser. 
Här tar jag igen mig på en utsågad liten tron mitt i alltihopa
Vi hann även med en loppis och ett B-fika på macken i Hova, till skillnad mot allt gott vi stoppat i oss på diverse cafeér.
Efter det ökade vi farten till det som stod på skyltarna. Vi insåg att vi varit på hemväg i över 5 timmar och att det började dra ihop sig till middagstid.
Slottsweekend del 2
Sängkomforten var bra i vår s.k. jaktvilla. Vi har en fin utsikt över slottet från vårt stora, tredelade fönster och bortsett från vår känsla av förvisning, kändes det mesta bra när vi vaknade. Vi hade t o m Lisa Syrén med oss. Därav kan man räkna ut att vi inte var uppe före 8.00, (eller är det så att hon börjar redan kl. 7.00 numera?)
Efter dusch och övriga morgonrutiner stegade vi upp till slottet för att inta vår frukost. Den var helt godkänd. Får jag bara äggröra och bacon, delar jag ut betyget godkänd direkt.
Särbon gick på omedelbar upptäcksfärd bland köttsmörgåsmaten och hittade både lufttorkad skinka och en fantastisk lammkorv som hette Bitterne Lamm.
"Dagobertmacka" brukar jag kalla dem när de ser ut så här!
Vi satt länge och åt och så mycket som vi proppade in, räcker det till tre normala vardagsfrukostar. Mätta och nöjda gick vi till "Jakttoaletten" och borstade tänderna innan vi drog ut på böggda.
Första delmål var Önum, där skulle en stor loppis gå av stapeln, tre lördagar i rad och efter lite kringelkrokar kom vi fram till en lada. Där var det bara ett par till förutom oss, samt mannen som sålde.
VAD MYCKET GREJER! Jag hittade tre fina, tunna glas, med slipade blomrankor á 5 kronor. Bra att ha, för fina att lämna kvar och kanske något att ge vidare till någon. Det får vi se.
Sen får jag syn på min käre man och vad står han och håller i ??????????????
En pendel till en klocka och han ser lätt förvirrad ut, innan han på bordet nedanför upptäcker den fulaste klocka jag hittills sett.
Jag ilar fram och frågar lätt orolig, om han ska köpa den, men han är inte riktigt närvarande. Han håller den dessutom upp och ner, för alla lösa delar var bortplockade, så det var inte lätt att se hur helheten skulle se ut.
Jag frågar igen, han svarar då, att han inte riktigt vet vad det är. Jag som är skarpögd tilttar från rätt håll och ser att det står GB i en liten ring. Visserligen syntes det väldigt svagt, men förvisso stod det GB.
Det är hans nya passion - Gustav Becker.
Nu duger inte Junghans längre, det ska vara Gustav Becker - gräddan av grädde i hans klockvärld. Jag får snabbt fram hans läsglasögon som jag härbärgerar i min väska och han kluckar förnöjt när han inser att jag läst rätt.
40 kronor kostade den, vad ska man säga?
Tror ni han köpte den?
Sen gör jag lite mer fynd, det mesta kostade 5 kronor, men jag köpte lite "dyrare" saker också. Två fina, oanvända teburkar á 10 kronor, en 50-tals väggupphängare för blommor som var i skick som ny, även den för 10 kronor och sen två Ittala ljusstakar för sammanlagt 50 kronor.
Det var vad jag kallar en fyndloppis. Vi drog vidare och satt och lyssnade till det invanda ljudet av en klocka som färdas i bil och plingar lite när det guppar.
Vi hade bestämt att vi i möjligste mån skulle hålla oss på småvägar och när vi kom in i Vedum (om jag minns rätt), står där en helfräsch Shellmack framför oss. Den såg ut att ha öppnats för en vecka sen, men den sortens Shellmack finns bara i nostalgivärlden numera. Vi var naturligtvis tvungna att stanna och kolla.
Jag förföll i gamla minnen framför mopedtappen. Hur många gånger har jag inte stått framför en sån och funderat över om jag haft råd att tanka för mer än en krona.
Man stoppade i sin krona, pumpade fram och tillbaka ett antal gånger på spaken vid sidan och sen kunde man pytsa i sin betalda ranson i moppen. Behändigt måste jag säga.
När man kikade in genom fönstret hängde dåtidens så vanliga pinup-kalender på väggen.
Bensinpriset var rena önskedrömmen, synd att vi inte kunde tanka fullt!
Vi åkte vidare och kom till Bitterna, där någonstans skulle "Bitterna Lamm" ligga. Vi var på jakt efter den goda lammkorven vi smakat till frukost.
Vädret var ömsom sol, ömsom spöregn och mitt i värsta skuren kom vi fram till deras gårdsbutik och kunde köpa oss några bitar av just den korven vi fått till frukost.
Jag köpte även lite rökt, torkat lammkött, det verkade intressant. Jag antar att mina ätteläggar förväntar sig att jag delar med mig och det ska jag göra har jag tänkt.
Sen skulle vi till Falbygdens ost i Falköping. Vi frågade lamm-mannen om vägen dit och då började han prata om Sivan. Hon sålde vällagrade ostar i en vagn på torget i Vara och det var bra mycket bättre enligt honom. Vi tänkte kolla in båda försäljningarna, för ost gillar vi. Tackade för oss och susade vidare på småvägar ner mot ostriket.
På något sätt missförstod vi honom, för när vi passerade en skylt strax innan Falköping, där det stod gårdsmejeri, vände vi bilen och åkte in. Vi kom till "Påverås Gårdsmejeri", det påminde väldigt mycket om min favoritostbutik i Granhammar - Ostbiten. Det sa jag också till mejerskan och då visade det sig, att hon sålt sina fjällnära kor till just Karin i Granhammar.
Hon Sivan, såg vi inte en skymt av, men vi fick reda på att hon köper upp vanliga ostar och långlagrar dem innan hon säljer dem vidare på torget i Vara.
Vi inhandlade ett antal ostar och bestämde medan vi stod där, att det fick bli vårt gourmetmål i Jaktvillan ikväll. Man kan alltid titta på de hungriga i Robinson och äta lite kittost och kraftfull grönmögelost, medan de krakarna äter lite kokosnötter.
Sen blev det raka motsatsen när vi klev in på Falbygdens ost. Storskaligt och industriellt förpackat. En del precis lika dyrt som i butiken hemma, men annat till betydligt lägre priser. Så kom det sig att vi köpte varsin kasse där också.
Jag ser fram emot att avnjuta en Cheddar Single Malt, eller vad det stod på etiketten och Maasdamer. Särbon köpte ett antal starka, magra, grynpipiga ostar - Präst och Brännvinsost tror jag. Vi fick med några Gorgonzolor också, ett par Pecorino och en St Agur och lite annat gott, samt en julklapp till min kära "syster" i Umeå.
In till Falköping. Är det stället som Gud glömde? Eller hamnade vi bara så helt fel?
Jag såg ingenting som kittlade min upptäckariver. Vi hade tänkt fika, hittade två cafeér som just skulle stänga, klockan hade hunnit bli 13.55. Sen kom vi till ett som höll öppet ända till 15.00 och det berodde nog mest på att det var ett kombinerat café och matställe.
Vi beställde kaffe, bulle och jordgubbscheesecake. De som känner oss vet vem som skulle ha bullen. Kaffet jag valde idag var espresso med varm mjölk skummat på toppen. Jättegott!
Efter fikat gick vi en promenad på stan, men det var ganska intetsägande. Vi vet dock inte om vi missade en massa finheter som vi inte visste fanns.
Nu kände vi att vi kunde börja leta oss hemåt och det var fortfarande småvägar som gällde. Lite fel körde vi och det berodde inte på mig. Även mannen med stenkoll på riktning och vägval kan missa lite ibland.
Vi skulle åka genom Floby, för dit och därifrån var det riktiga små krokvägar och nog är det, det allra roligaste om man inte har bråttom.
Där i Floby köpte jag mitt livs hittills dyraste päron till vår ostbricka ikväll. 4 små skruttconferencepäron för 39.94. Det är inte klokt ! ! ! !
Efter ett tag kom vi till en riktigt gammal stuga. Det var en ryggåsstuga, där skogsarbetaren Anders Andreasson Lundal, född 6/ 5 1805 iÖrslösa hade varit första ägaren.
Stugan hörde nu till Valeberg-Ryds Hembygdsgård.
Där klev vi omkring ett tag och kände historiens vingslag.
Mitt hem var så ringa,
dess dörr var så låg,
men allrig en kärare
boning jag såg
jag ärvde vid fädernehärden
Dikten var skriven och satt på en lapp på huset, där man också kunde läsa vilka som bott där från början.
Sen kom en ny störtskur och med den störtade vi också in i bilen och åkte "hem till vår villa".
Det blev raka vägen in i slottet för en Afternoon Tea och till min stora fröjd och lycka stod där en skål lemoncurd bredvid hallonsylten. Korgen var full av varma scones och lediga platser fanns vid det stora panoramafönstret med utsikt över slottsträdgården. Även vi proletärer fick oss en skymt av den fina världen.
Jag tror jag skulle överleva ganska länge på lemoncurd-diet.
Tänk er varma scones, lite grädde och massor med curd..........MMMMMM!
Vi satt länge och fikade, läste tidningar och bara slappade. Särbon tog seden dit man kommer och läste Dagens Industri, fast när jag frågade om han tyckte om den, läste han den enbart för att det var den enda tidning som var ledig just då. Sen blev det Skaraborgs tidning och tänk, just idag fanns en artikel om Shellmacken i Vedum.
Nu har vi dragit oss tillbaka till vårt rum, ostarna ligger och krämar till sig, särbon ligger och krumsar (=sover/vilar och mår gott under filten) och jag ska skölja päron och inventera dagens inköp.
Imorgon äter vi frukost i slottsmatsalen för andra och sista gången i livet. Hit återvänder vi aldrig, även om vi blivit trevligt bemötta både igår och idag. Slott är nog ingenting för oss, det duger gott med ett vanligt 4-stjärning hotell någonstans i Sverige (fniss)! ! !
Hotellhelg på Bjertorps slott 8 - 10 maj
Fredag 8 maj!
Så har vi då degraderats till de fattiga släktingarna från landet, som gynnar kooperationen och inte riktigt platsar i de fina salongerna.
Vi brukar åka och bo på hotell åtminstone en gång om året, bara för att göra något annat och koppla av. Då nyttjar vi alltid Coop-checken och vi har haft några riktiga höjdarhelger, bl a Blommenhof i Nyköping.
Nu hade vi tänkt oss att toppa med ett slott, närmare bestämt Bjertorps slott utanför Kvänum. Det ligger mitt i "böggda", dvs särbons favoritställe för tillfället, när han läser sina kära böcker av Dan Korn och vistas mentalt därnere i Västergötland så gott som hela tiden.
Vi åkte från Örebro vid 13-tiden. Det småregnade mest hela vägen, men vi tog det lugnt. Vi var in i Mariestad och fikade på ett trevligt ställe - Lundstedts konditori - med mycket goda saker att välja på.
Sådana här rutor satt överst i vartenda fönster.
Här är våra val, mitt var godast tyckte jag!
På slutet var det småvägar och det gillar vi. Vi satt och kollade efter "böggda" mest hela tiden, men vi får nog ge oss in på betydligt mindre vägar om vi ska hitta någon rest efter Olov i Ljungås eller Astrid i Röret.
Däremot kom vi fram till slottet. 
Det var inte så slottslikt, men det kändes lite häftigt att vi skulle bo på något av alla de fina rummen, där inget är det andra likt och samtliga varsamt nyrenoverade.
Vägen in var pampig, med en lång allé, men skylten på grinden hade sett lite bättre dagar, än när vi anlände.
Vi parkerade och släpade med oss allt vi hade i bilen. Dörren var så stor och tung att jag fick lov att ställa ifrån mig väskan för att kunna öppna.
Det första som mötte oss var en uppstoppad, luggsliten björn, som stod och höll i en gästbok.
Vi letade oss till receptionen som var tom, men ganska snart kom en trevlig dam och tog emot oss.
VAD HÄNDER?
Hon nästan kuttrar, talar vänligt till oss och är så trevlig och säger: Jaha, ni har en sån där Coop-check, få se nu........... ni ska bo i Jaktvillan.
Mina tankar surrar som den värsta bikupan. Vad då Jaktvillan, det namnet har jag inte stött på när jag läst om slottet på internet, vad är detta?
Jag får mål i mun och frågar. Jo, det är ett hus ute på gården och där har vi fått ett STORT, FINT rum och ack och oh vad fint det är och hur underbart vi ska få det därute.
Hon förklarar att hela slottet är fullt, men det är så otroligt, fantastiskt där vi ska bo osv osv osv. SUCK!
Vi tar emot vår nyckel, tar bilen från slottsparkeringen och åker ner till en gul tvåvånings träkåk som heter Jaktvillan. 
Vi har fått en nyckel som passar till både ytterdörren och vårt rum, nummer 128 och visst var det helt okej, men vi hade faktiskt tänkt att bo på ett slott i två nätter.
Vi kollade runt, särbon tyckte att det var som vilket vandrarhem som helst, bortsett från vårt rum. Gemensamt kök där man kunde koka te och kaffe och även använda kylskåpet som stod där, för på rummet fanns inget.
På baksidan fanns "rökrutan" och där var det inte undanstädat på ett tag.
Varning till alla småbarnsföräldrar som har nyfikna barn med små plockande fingrar!
Fönstret ovanför ytterdörren i "vår" Jaktvilla, var inte heller så fräscht!
Vi hade blivit lovade att de skulle vänta med att ta bort sconsen mm som stod framme för alla gäster, så att vi skulle få lite välkomstfika.
När vi kom tillbaka till slottet, mötte hon oss och undrade om vi var nöjda, vilket jag förnekade. Jag förklarade att vi faktiskt hade förväntat oss att få en slottshelg, men se, det hade vi inte alls bokat och det måste vi förstå, att så billigt som vi bodde, var Jaktvillan vårt enda alternativ. De andra rummen lät sig hyras ut hur lätt som helst, utan Coop-checkar.
Jag talade om, att ingenstans kunde man läsa att sådana snyltare som vi (fast, jag uttryckte mig lite mer vårdat, jag var ju bevars på ett slott), skulle placeras i nån f.d. tjänstebostad som snofsats upp och då medgav hon att annonseringen var både dålig och felaktig.
Vi samtalade en stund och hon förstod att vi var besvikna och blev riktigt trevlig mot oss.
Raskt ordnade hon så att vi fick nybakta scones, när vi sen tog vår svenska variant på "Cream tea"", som inte saknade något mer än russinen i sconsen, kom hon ilande med en skål lemon curd till mig. Det hade undsluppit mig att jag nyss varit i England och njutit av ett par utsökta "cream teas".
Den lemoncurden var superb och det visade sig, att deras kock var engelsman och curdreceptet var hans mammas.
Jag lyckades sleva i mig hela skålen, det var inte alls svårt!
Nu bor vi i Jaktvillan, som har två hjorthorn nere i hallen - därav namnet antar jag. De har väl hängt dit dem för att kunna namnge det gamla trähuset. Rummet och sängarna är bra, badrummet riktigt fint, om än det saknar ventilation, men slottskänslan är ungefär 200 meter bort.
Så var det med det och med oss som förväntat oss att ligga innanför stenväggarna i natt och känna oss lite förmer än normalt, när vi kryper ner i våra sängar därhemma.
Kontinental marknad
Förutom Stadsparken med magnolior, Wadköping och bokhandeln, hann vi även med att besöka den kontinentala marknaden som slagit upp sina försäljningsstånd på Stortorget i Örebro. Jag hade läst om det i tidningen, men på något mycket märkligt sätt glömt bort det.
Tänk vilken rolig överraskning när vi kom gående genom stan och hela torget sjöd av liv och lust och en massa fröjder radade upp sig för mina ögon.
Det var massor av språk som talades och liv och rörelse, till skillnad från våra vanliga marknader. Försäljare som hojtade att man skulle komma och smaka på deras goda ostar och var det inte så att lilla damen behöver en ny temugg?
Mina ögon trängde nästan ut när jag fick syn på det engelska curdståndet. (Hoppsan, vad det ordet lät fräckt då!)
Nå, jag gillar ju ord, så det får väl stå där och här kommer bilden så blir det inga missförstånd.
Man fick smaka på allt som fanns och jag var av någon underlig anledning tvungen att smaka tre gånger på lemon/limecurd och två på ren lemoncurd, innan jag kunde bestämma mig för vad jag ville ha.
Jag smakade på en massa annat gott också, men nöjde mig med en burk av det godaste jag vet - lemon curd!
Porslinet var också engelskt och de huserade bredvid varandra.
Jag tycker det är läckert med alla blommor och färger, men man kanske tröttnar på sikt?
Denna gång kunde jag avhålla mig från att köpa minsta lilla äggkopp. Jag tror särbon är en återhållande kraft för min del och det är ganska bra. Sen gör jag som jag vill ändå, om jag absolut inte kan stå emot, men jag är i alla fall mottaglig för argument.
När vi kom till de franska korvarna fick jag ett nytt fnissanfall.
På skylten står det faktiskt: Har du din torr korv???
När vi kom till "Italien", rann snålvattnet när jag förnam smaken av lufttorkad skinka i munnen.
Nästa anhalt var den engelska fudgen och annat sött ,sliskigt gott.
Efter detta överflöd hamnade vi åter i "Frankrike", men nu bland en massa undergörande tvålar.
Särbon gillar att duscha med goda tvålar, de ska vara feta och lukta lagom starkt och samtidigt fräscht.
Det som nästan aldrig händer när vi är på såna här begivenheter hände dock denna dag.
Han handlade för dubbelt så mycket som jag. Min curd kostade 50, han köpte två tvålar 100 kronor!
Igår
Det gick inte att komma ut på internet och jag fick ringa min själsbroder J och be honom kolla upp det hela. Jodå, det var någon avgrävd kabel el dyl och ingen information om hur länge det kunde förväntas ta innan man fick kontakt med yttre rymden igen, eller om det möjligen är inre?
Jag har förgäves försökt få mitt bredband via Telia, som jag hade när jag bodde i Umeå.
När jag nyss flyttat hit anmälde jag till Telia att jag ville ha det, det skulle ta cirka 3 veckor och vad jag väntade......
3 veckor gick, inget hände, 4 likaså, sen började mitt tålamod tryta, så i slutet av 5.te veckan ringde jag och kollade vart mitt bredband tagit vägen. Svar: NÄÄÄÄÄÄ, det går inte att installera hos dig, du bor i ett Comhem-hus.
Jag gillar inte att bara fösas in i något jag inte valt aktivt, utan gjorde så klart motstånd och gick vidare för att få Telia.
Efter mycket dividerande och diverse palaver hit och dit visade det sig att om jag kunde övertyga min granne att också välja Telia, kunde de möjligen gå in i kabeln (nu blev det för tekniskt för mig) och ordna så vi två fick det.
Inte utan min granne alltså!
Där föll det!
Så, nu är jag Comhem-kund när det gäller TV och bredband. Telefonen har jag på Telia, har alltid haft och kommer alltid att ha!
Ingen chans till bloggning igår med andra ord. Det var bara det jag ville ha sagt!
Fortsättning på allt vi gjorde 1 maj
När vi frossat färdigt i magnoliorna vände jag blicken åt lite andra håll och blev genast fascinerad av träden runt omkring mig.
"Kolla, vilka formationer," sa jag entusiastisk. Särbon tyckte de var fula efter att ha blivit helt uppfylld av sinnlighet från magnoliorna.
Han bara ÄLSKAR att lukta på blommor, han står där som tjuren Ferdinand och ser ut att vara helt avstängd från yttervärlden.
I viss mån kan jag förstå att hans estetiska sinne inte tilltalades av det jag hojtade om.
Sen tittade jag åt andra hållet och där var det ännu knotigare. Jag gillar det!!!!
Under det första trädet finns en härlig staty av en kvinna som går balansgång, mitt ute i vattnet. Balansgång är en konst jag inte behärskar, inte ett dugg.
Jag kan snubbla på ingenting, var som helst och när vi skulle gå på bom i skolan kom jag inte ens upp, innan jag föll ner igen. Hopplöst fall!
Längst bort i porlet satt en liten pilfink och duschade av hjärtans lust.
Än en gång saknade jag en kamera med teleobjektiv. Jag känner att den närmar sig. Jag vill fotografera mera!
Tror inte att den lille vattenälskaren syns på bilden, men han sitter till vänster om vattnet, i hörnet, .
Vi gick mot bilen, passerade den stora blomsterplanteringen. Där är det vackert hela sommaren, med olika sorters blommor, för tillfället är det penseér.
Stadsparken utsågs faktiskt till Sveriges vackraste park 2004 och det namnet tycker jag nog den gör skäl för fortfarande.
Den byggs ut och förnyas hela tiden, här är en liten bäck som funnits ett tag och som alltid lockar barn att plaska, leka, sjösätta pinnar osv.
Nyaste anläggningen är en Rhododendronplantering vid en annan konstgjord vattensamling. Den är ganska ny och jag har inte sett den i full blom än.
Sist det viktigaste, i alla fall om man är barn.
Promenad över stan
När man bara flanerar utan stress blir det en del skyltfönstertittande och jag slogs av vilken uppdelning det blivit på de olika gatorna, trots att de sitter ihop.
Centrum, med alla de kända butikerna är på Drottninggatan. På Storgatan finns det lite mer udda namn som t ex Ali Baba, Rättvis handel, Jerusalem osv. Mitt i ligger också Bergslagens Bok som är en väldigt trevlig bokaffär med bra priser. Jag stannar alltid och kollar deras skyltfönster när jag går förbi och så även denna gång. Då hör jag särbon utbrista:
- Tittta, där är Olov i Ljungås!"
Jag tittar mig omkring och undrar under ett par sekunder vad han menar, sen fortsätter han:
- " Jag känner igen hans fötter".
I skyltfönstret ligger bl a dessa böcker.
Det är alltså boken av Dan Korn "Där vägen börjar", som på framsidan har Olovs ben och fötter.
Dessa två böcker och ett antal till av Dan Korn har särbon slukat med stort intresse under det senaste året.
Dan är från Göteborg och under 80- och 90-talet först cyklade han, sen åkte bil, runt i Västergötland mm och besökte människor som levde lite utanför det hetsiga, moderna livet. Som tog dagen som den kom och levde som de alltid gjort på sina gårdar.
Dessa böcker är mycket intressanta och ger oss ett helt annat perspektiv på livet. De påminner om "De ovanliga", men Dan skrev sina mycket tidigare.
Magnoliafrossa
"Ska vi dricka kaffe innan vi åker," undrade särbon?
"Nej," sa jag, "för jag tänkte bjuda dig på fika i Wadköping. "
Sagt och gjort, vi for till Wadköping, parkerade bilen och gick direkt till cafeét.
Inte så lätt att bestämma sig när det finns så mycket gott.
Mackorna ratade vi, dels hade vi ätit sen frukost, dels hade kärestan lovat att bjuda mig på mat på lokal efter att vi hade lyssnat på Jan Eliasson på Olof Palmes torg. Han var första maj-talare i Örebro igår.
Hur det nu var blev det lite beslutsångest och jag kunde efter svår vånda ta en havrekaka med marängtäcke, det är de fyrkantiga på fatet på fot. (Smarriga).
Mannen hade det värre, han vill alltid ha kanelbulle och hur roligt är det, kläcker jag ur mig varje gång. Då passade han på att ta ett vaniljhjärta också.
"En kaffe och en cappucino också , tack," (än en gång hör jag mig själv beställa kaffe - cappucinon var min).
127 kronor säger flickan bakom disken, något som jag ifrågasatte. Hon tittade på kvittot under 3 sekunder och säger lite näbbigt: "Jo, det stämmer, 3 konoditori och 2 kaffe, 127 kronor." Jag betalar, tar emot kvittot och går ut.
När jag satt mig ner granskar jag detsamma och ser att hon slagit in 22 kronor för mycket. Går in igen och påpekar detta, varpå hon också granskar kvittot, bekräftar och säger:
"Jaha, det blev ett konditori för mycket." Hon ger mig 22 kronor och vänder sig till nästa kund.
Jag som är fostrad säger :
"Tack, en ursäkt hade kanske varit på sin plats." Jag blir helt ignorerad och jag är inte ett dugg förvånad.
Detta har inget med magnoliafrossan att göra, bara en liten notis hur det kan vara. Det smakade gott, men jag kan höra min salige fader muttra över hur slappt det är numera och det är inte utan att jag tänker att jag nog blir likadan fram på ålderns höst.
Det är fint i Wadköping!
När vi fikat gick vi mot magnoliorna! Orden räcker inte till! Titta och njut!
Det finns mer från gårdagen, men det får jag spara på. Veckan som kommer ger nog inte så mycket, men då har jag lite kvar att skriva om!
En del magnolior var inte bara vackra, de doftade himmelskt också!
Valborg
Vi var bjudna till ett par kompisar för att fira Valborg med dem och i det ingick en hel massa fröjder!
För det första deras trevliga sällskap för oss båda.
Sedan var det utlovat surströmming, vilket är en höjdare för min del. Särbon skulle få tomatsill, medan vi andra tre skulle frossa i denna utsökta delikatess. Jag kände mig alldeles darrig vid tanken på att sätta tänderna i en klämma och känna den ljuvliga smaken. (Jag fuskar lite, jag gör bara en halv klämma, annars blir det så mycket mättande bröd att jag kanske inte orkar pressa in så mycket strömming som jag önskar).
För att skona den icke-ätande hade de ordnat lite luktavledande manövrer och för säkerhets skull placerat hela arrangemanget ute på balkongen.
Nästa fröjdhöjdare: Våra vänner bor nästan högst upp i ett hus vid Järntorget. Där har man en helt perfekt utsikt över slottet där valborgsfirandet går av stapeln varje år med sång, tal och musik. Dessutom brasa på en flotte ute i vattnet och ett häftigt fyrverkeri.
Här har det inte satt igång än.
Men här har folk strömmat till och än mer blev det längre fram.
Något annat fröjdefullt var att få smaka nässelsoppa, som var förrätten.
Det var premiär för både mig och särbon och vi fick genast en ny favoriträtt båda två. Nu blir det till att ge sig ut i naturen och försöka plocka sig lite toppskott och tillreda. Tur vi har en konsult, både vad det gäller förberedelse av ogräset och tillredning av detsamma. Mycket gott!
Mitt i surisätandet började firandet där utanför och vi sprang lite fram och tillbaka för att kunna, både äta och även vara med och titta, lyssna, samt sjunga tillsammans med studentsångarna och den stora kören. Det var härligt! (=fröjdefullt även det, men det blir lite tjatigt med samma ord hela tiden).
Här har bågskyttarna just fyrat av sina brinnande pilar mot flotten ute i Svartån och brasan är tänd!
Särbon hade en alldeles egen liten fröjd, för värdfolket har en gammal Moraklocka som inte velat fungera på ett bra tag. 
NEJ, HAN KÖPTE DEN INTE, DEN VAR INTE TILL SALU ! ! ! !
Däremot hittade vi honom därute i hallen några gånger under kvällen, med huvudet instoppat i fodralet och med en klurig min i ansiktet. Sen grejade (hans favorituttryck) han lite och tänk ................. den satte igång ! Jag borde inte vara förvånad, men den hade inte gått på länge, så jag trodde nog inte han skulle lyckas.
När alla sånger var sjungna och vi ätit tomt i burken började fyrverkeriet. Jag älskar det, även om det är helt bortkastade pengar och man inte borde och allt det där.
Jag tog en massa bilder rakt upp i himlen och här kommer ett litet urval av det som fastnade.
Kvällen fortsatte i njutandets tecken och vi fick glass med varm hjortronsylt. En massa prat senare blev det kaffe och te med utsökta praliner och jag fick en hel kanna Lapsang för mig själv.
Dessutom fick jag lära mig ett nytt, roligt namn på detta rökta te som är så speciellt.
"Korv-te".
Något barn i värdparets närhet hade sagt ungefär så här till sin mamma efter ett besök hos dem: "Kan inte vi också köpa sånt där korvte (då syftande på rökt korv)?"
Tilläggas bör, att när vi tackade för oss ungefär 00.15 gick Moraklockan fortfarande. Nu ska jag maila och fråga hur det är med den idag, samt tacka för en otroligt trevlig och fröjdefull Valborgskväll!
