Middagsfrämmande
Min kära dotter bjöd in sig själv och sambon till årets första grillafton häromdagen.
Jag var så där måttligt road, dels skulle jag arbeta nästan hela dagen, dels brukar jag inte äta två rejäla mål mat på samma dag. Det var dock valborgsmässoafton hon föreslog, så jag tyckte att det kändes okej.
I morse var det varmt ute och ännu skönare när jag slutade 15.00 och åkte hem. Det kändes bra. Kärestan var redan hos mig när jag kom och jag fick visa honom "mitt" garage. Sedan körde jag in bilen och kände mig lyxig!
Tänkte på vargavintern som snart är här igen.....
Allt flöt på, vi fixade ugnsbakad potatis, hackade sallad, dukade, startade grillen och började grilla.
När "barnen" kom hade de varit förbi djuraffären och köpt ett litet ben till Babusjka. Hon nosade runt lite och när vi satte oss till bords och njöt av maten, fick hon sitt ben.
Jag vet inte vem som blev mest mätt, vi eller hunden.
Jag vet inte heller om hon ätit ben förut, men nu har hon och intressant var det!
Plötsligt var hon bara borta, vem som bar benet vet jag inte, det måste så klart ha varit hon. Vi trodde det var för tungt, men hon förflyttade sig till hallen. Hur hon kunde veta att benet låg mer stilla där är också något att fundera över.
Det var en som var trött efter den här middagen...! En fyrbening!
OJ VAD HON SOV!!!! Trevlig kväll utan en enda brasa. Det ösregnar här !
Väder/Oväder
Den här helgen kommer kärestan i bil, motorcykeln står alltså och vilar sig kan man säga. Då funderar jag lite över om det inte kommer att bli riktigt fint väder.
Jag menar, ska man åka hoj, vill man ju gärna att det är soligt och lagom varmt.
Förra helgen hade vi motorcykeln och då blev det sånt här väder!
Blir det en fin Valborg här, i det s.k. gnällbältet, är det kanske oss ni ska tacka!
Jag menar, att vi låter motorcykeln stå = vackert väder = "Lagen om tji" (för vår del).
Fröken Brogrens veranda
Jag stod på jobbet och tog på mig jackan, hade satt på mobilen och den ringde nästan med det samma. Det var E, en av kompisarna som inte kom på kalaset.
Hon undrade var jag var, så frågar man numera när man ringer eftersom alla har mobiltelefoner.
Inte "Hur är det?", utan "Var är du?".
Jo, jag var på jobbet, var var hon?
Hon var på stan och tyckte att jag skulle infinna mig vid hennes sida om jag bara hade möjlighet. Hon behövde smakråd i klädfrågor. Jag som har så god smak (hahaha), kastade mig i bilen och susade iväg och mötte henne. Det är bra att handla kläder med henne, för vi är äckligt uppriktiga mot varandra om det är något som inte ser bra ut.
Det gick ganska bra, även jag blev med lite nya överdelar och dyrt blev det också för den delen.
Sen blev jag mer eller mindre shanghajad, eller kanske inte, men efter de lyckade klädinköpen tyckte E att det var dags att göda oss lite.
Vi uppsökte Fröken Brogrens Veranda. Det var premiär för oss båda.
Väl därinne skulle hon absolut bjuda mig på fika eftersom jag fyllt år.
Jag tyckte inte det, eftersom hon också fyllt, före mig dessutom och vi inte har gjort något åt det än, men JODÅ, hon skulle bjuda mig och nu kunde jag sluta tramsa.
Tack, tack, sa jag då och lät mig bjudas.
Här är vårt gemensamma val! Varsin så klart. Williamsbakelse.
Jag som lärt mig älska kaffe valde nån slags dubbel latte och hon drack te.
Vad det gällde te, fanns det många valmöjligheter.
Då valde hon löste, det skulle jag också gjort!
Sen satt vi där och jag som skulle på kören. Jag fick sms:a körledaren och "sittabredvidkompisen" att jag fått oväntat besök, för så var det ju.
Vi hade väldigt trevligt och pratade och pratade, planerade en massa, bland annat höstens stora konsert som vi ska på i november. Då blir det "We will rock you" på Cirkus i Stockholm. Härligt!
När det blev stängningsdags började vi se oss omkring innan vi skulle gå. Då fick jag se att de hade en underbar butik i rummet innanför serveringen.
Här kommer bilder.
Den här te- och delikatesshyllan stod i första rummet, där man beställer.
Resten är från det inre rummet. Otroligt mycket finheter!
Mycket finfina saker fanns det och väldigt trevligt inrett.
Till Fröken Brogrens veranda återvänder vi gärna! REKOMMENDERAS ! !
Hon undrade var jag var, så frågar man numera när man ringer eftersom alla har mobiltelefoner.
Inte "Hur är det?", utan "Var är du?".
Jo, jag var på jobbet, var var hon?
Hon var på stan och tyckte att jag skulle infinna mig vid hennes sida om jag bara hade möjlighet. Hon behövde smakråd i klädfrågor. Jag som har så god smak (hahaha), kastade mig i bilen och susade iväg och mötte henne. Det är bra att handla kläder med henne, för vi är äckligt uppriktiga mot varandra om det är något som inte ser bra ut.
Det gick ganska bra, även jag blev med lite nya överdelar och dyrt blev det också för den delen.
Sen blev jag mer eller mindre shanghajad, eller kanske inte, men efter de lyckade klädinköpen tyckte E att det var dags att göda oss lite.
Vi uppsökte Fröken Brogrens Veranda. Det var premiär för oss båda.
Väl därinne skulle hon absolut bjuda mig på fika eftersom jag fyllt år.
Jag tyckte inte det, eftersom hon också fyllt, före mig dessutom och vi inte har gjort något åt det än, men JODÅ, hon skulle bjuda mig och nu kunde jag sluta tramsa.
Tack, tack, sa jag då och lät mig bjudas.
Här är vårt gemensamma val! Varsin så klart. Williamsbakelse.
Jag som lärt mig älska kaffe valde nån slags dubbel latte och hon drack te.
Vad det gällde te, fanns det många valmöjligheter.
Då valde hon löste, det skulle jag också gjort!
Sen satt vi där och jag som skulle på kören. Jag fick sms:a körledaren och "sittabredvidkompisen" att jag fått oväntat besök, för så var det ju.
Vi hade väldigt trevligt och pratade och pratade, planerade en massa, bland annat höstens stora konsert som vi ska på i november. Då blir det "We will rock you" på Cirkus i Stockholm. Härligt!
När det blev stängningsdags började vi se oss omkring innan vi skulle gå. Då fick jag se att de hade en underbar butik i rummet innanför serveringen.
Här kommer bilder.
Den här te- och delikatesshyllan stod i första rummet, där man beställer.
Resten är från det inre rummet. Otroligt mycket finheter!
Mycket finfina saker fanns det och väldigt trevligt inrett.
Till Fröken Brogrens veranda återvänder vi gärna! REKOMMENDERAS ! !
Blåsippornas paradis
Dagen efter jag fyllt år tog vi en rekreationstur till blåsippornas paradis.
Det ligger i Hällabrottet och marken där är väldigt kalkrik, vilket vi tror är gynnsamt för blåsippor i alla nyanser man kan tänka sig. De växer rikligt där och det är rena rama terapin att kasta sig ut i snåren och bara njuta.
Jag hade kameran i ena handen, det blev en del bilder och många olika färger.
I Hällabrottet är det gott om gamla stenbrott. Kalkstensbrott kan man lätt förstå, i synnerhet när man går nära och ser stenen i lager på lager.
Det är fula "sår" i naturen, men inte tänkte de på det, på den tiden. Det gällde att ha en utkomst, att kunna försörja familjen och det fanns inte en tanke på att samma ställe, generationer senare, skulle bebos av folk med en helt annan uppfattning om det estetiska.
Jag tycker det är fascinerande, även om det är hål i marken. Vad de slet våra förfäder och vad duktiga och driftiga de måste ha varit. Farit illa också förstås, men spåren finns kvar för att vi ska minnas!
Vattnet i brotten är alldeles grönt. Det finns flera ställen där man kan bada. Där jag var senast gällde det att dyka rakt ner, ingen strand eller någon brygga, sedan klättra upp över kanten. Men det finns andra, mer anpassade bad också.
Vi promenerade vidare. Videungen hade börjat bli ullig och fin.
En ensam, enveten fågel satt och lockade och sjöng hela tiden ovanför oss.
Vi gick förbi ett träd som jag tyckte var väldigt fint!
Sedan kom mer rester från stenbrytningen. Sprängsten, sa kärestan, man kunde se var borrarna gått ner i blocken.
Så mitt i all sten kommer vi fram till ett fornminne - i sten förstås!
Tussilagon blommade också för fullt och jag tycker inte de ska vara samtidigt som blåsipporna. Det är fel för mig, men söta är dem.
Sedan blev det ännu mera fel, för det fanns blommande vitsippor också.
Detta inlägg kommer lite sent, med tanke på att det var den 18 april vi var ute.
Anledningen är att jag redan skrivit det en gång och när det var nästan färdigt gjorde min dator en egen manöver och alltihopa försvann ut i världsrymden. Där ute, där det redan ciruklerar en massa borttrollade blogginlägg, mail och försändelser från folk över hela jorden.
Det ligger i Hällabrottet och marken där är väldigt kalkrik, vilket vi tror är gynnsamt för blåsippor i alla nyanser man kan tänka sig. De växer rikligt där och det är rena rama terapin att kasta sig ut i snåren och bara njuta.
Jag hade kameran i ena handen, det blev en del bilder och många olika färger.
I Hällabrottet är det gott om gamla stenbrott. Kalkstensbrott kan man lätt förstå, i synnerhet när man går nära och ser stenen i lager på lager.
Det är fula "sår" i naturen, men inte tänkte de på det, på den tiden. Det gällde att ha en utkomst, att kunna försörja familjen och det fanns inte en tanke på att samma ställe, generationer senare, skulle bebos av folk med en helt annan uppfattning om det estetiska.
Jag tycker det är fascinerande, även om det är hål i marken. Vad de slet våra förfäder och vad duktiga och driftiga de måste ha varit. Farit illa också förstås, men spåren finns kvar för att vi ska minnas!
Vattnet i brotten är alldeles grönt. Det finns flera ställen där man kan bada. Där jag var senast gällde det att dyka rakt ner, ingen strand eller någon brygga, sedan klättra upp över kanten. Men det finns andra, mer anpassade bad också.
Vi promenerade vidare. Videungen hade börjat bli ullig och fin.
En ensam, enveten fågel satt och lockade och sjöng hela tiden ovanför oss.
Vi gick förbi ett träd som jag tyckte var väldigt fint!
Sedan kom mer rester från stenbrytningen. Sprängsten, sa kärestan, man kunde se var borrarna gått ner i blocken.
Så mitt i all sten kommer vi fram till ett fornminne - i sten förstås!
Tussilagon blommade också för fullt och jag tycker inte de ska vara samtidigt som blåsipporna. Det är fel för mig, men söta är dem.
Sedan blev det ännu mera fel, för det fanns blommande vitsippor också.
Detta inlägg kommer lite sent, med tanke på att det var den 18 april vi var ute.
Anledningen är att jag redan skrivit det en gång och när det var nästan färdigt gjorde min dator en egen manöver och alltihopa försvann ut i världsrymden. Där ute, där det redan ciruklerar en massa borttrollade blogginlägg, mail och försändelser från folk över hela jorden.
Som en liten sko
Precis så sa kära dottern om den lilla hunden hon hade hemma på prov för två helger sen.
Det var min svägerska som undrade om inte hon och sambon kunde tänka sig att bli fodervärd åt en liten York. Det hade de nog inte tänkt sig, men hon älskar djur, i synnerhet hundar och katter och prova kunde man ju alltid.
Hon var lite orolig att katterna skulle gå till attack, med tanke på den lillas storlek. (Litenhet kanske är ett mer passande ord).
Hon fick också löfte att klippa henne och det var ganska avgörande, för de är mycket ute i skog och mark och med den långa pälsen är det mycket som fastnar och blir besvärligt.
Katterna försvann med blixtens hastighet till varsin trygg plats när hon anlände.
Helgen gick bara fint och när de skulle lämna tillbaka henne slutade det med att de nu är fodervärdar.
Jag fick besök och det var en lågmäld liten hund som snosade runt här.
Där är min matte, tänker Babusjka (som hette Diva innan).
Sedan gick vi ut och kollade in baksidan. Hon var jättelugn, ingen lust alls att rymma.
Stor är hon inte, i alla fall inte fysiskt!
Sedan blev det lite kallt om tassarna, för människorna gick ju aldrig in.
"Men, då fick jag en hundfilt hos mormor."
Sedan kom grannen in och hälsade också och det blev det genast jättetrevligt igen.
Undrar hur små märgben det finns på Robertssons?
Det var min svägerska som undrade om inte hon och sambon kunde tänka sig att bli fodervärd åt en liten York. Det hade de nog inte tänkt sig, men hon älskar djur, i synnerhet hundar och katter och prova kunde man ju alltid.
Hon var lite orolig att katterna skulle gå till attack, med tanke på den lillas storlek. (Litenhet kanske är ett mer passande ord).
Hon fick också löfte att klippa henne och det var ganska avgörande, för de är mycket ute i skog och mark och med den långa pälsen är det mycket som fastnar och blir besvärligt.
Katterna försvann med blixtens hastighet till varsin trygg plats när hon anlände.
Helgen gick bara fint och när de skulle lämna tillbaka henne slutade det med att de nu är fodervärdar.
Jag fick besök och det var en lågmäld liten hund som snosade runt här.
Där är min matte, tänker Babusjka (som hette Diva innan).
Sedan gick vi ut och kollade in baksidan. Hon var jättelugn, ingen lust alls att rymma.
Stor är hon inte, i alla fall inte fysiskt!
Sedan blev det lite kallt om tassarna, för människorna gick ju aldrig in.
"Men, då fick jag en hundfilt hos mormor."
Sedan kom grannen in och hälsade också och det blev det genast jättetrevligt igen.
Undrar hur små märgben det finns på Robertssons?
Pelargonöverflöd
Jag åkte till kompisen E i Åsbro efter jobbet i torsdags. Hon undrade om vi skulle åka och köpa lite pellor, snart är det dags för utelivet och då vill vi gärna ha finheterna ute också!
Jag tackar sällan nej till pelargonexkursioner, så vi for iväg.
Det är nya ägare till "Hemma Trädgård," dit vi brukar åka. Vi handlade av mannen, en väldigt trevlig gotlänning som förundrades över närkingarnas kärlek till pelargoner.
Frikostiga öppettider hade de också, öppet nästan jämt!
För att inte tala om hur mycket pellor det fanns i flera växthus.
Där fanns både vanliga zonal och ovanliga sorter med olika färg på blommor och blad
Jag lyckades nöja mig med att köpa två hängpelargoner. Jag har kunnat släppa lös hur mycket som helst därinne kände jag, men behärskade mig när jag tänkte på kära dotterns kommentarer, när hon ska hit och vattna när jag är bortrest.
Jag hörde henne tydligt för mitt inre öra och besinnade mig (jag har redan över 50 som det är).
Åk gärna dit och njutfrossa! Det var härligt!
Jag tackar sällan nej till pelargonexkursioner, så vi for iväg.
Det är nya ägare till "Hemma Trädgård," dit vi brukar åka. Vi handlade av mannen, en väldigt trevlig gotlänning som förundrades över närkingarnas kärlek till pelargoner.
Frikostiga öppettider hade de också, öppet nästan jämt!
För att inte tala om hur mycket pellor det fanns i flera växthus.
Där fanns både vanliga zonal och ovanliga sorter med olika färg på blommor och blad
Jag lyckades nöja mig med att köpa två hängpelargoner. Jag har kunnat släppa lös hur mycket som helst därinne kände jag, men behärskade mig när jag tänkte på kära dotterns kommentarer, när hon ska hit och vattna när jag är bortrest.
Jag hörde henne tydligt för mitt inre öra och besinnade mig (jag har redan över 50 som det är).
Åk gärna dit och njutfrossa! Det var härligt!
Bättringsfärg till bilen och dess konsekvenser
Kärestan anlände på motorcykel vid 14-tiden och vi hade tänkt oss en skön eftermiddag på Trystorps Ekäng bland alla vitsippor. Förra årets underbara utflykt har vi båda i tacksamt minne bevarat. I år hade vi tänkt ta med fika och öka på njutningen lite till.
Det blev inte som vi tänkt, han kom hit samtidigt som regnet. Dessutom sjönk temperaturen ganska rejält.
Jag hade ett "halvmåsteärende". Någon har slängt upp sin bildörr på min bakskärm, så all färg har skrapats bort, plåten kommit fram och fått lite rostfärgat angrepp. Jag skulle till Toyota och köpa färg.
De hade en förpackning kvar, det var två flaskor i en liten kartong, modell lite större än en vanlig nagellacksflaska. En med blåklintsblå färg och en med klarlack att dra på sedan man duttat dit färgen.
Den kostade 136 kronor.
För att inte chocka kärestan alltför mycket sa jag att den kostade 336 när han frågade. Han skrek förstås! Jag skyndade mig att säga att jag skämtade. Den kostade BARA 136. Ja, vad gör man inte för att hålla dem lugna?
Kärestan kom med ett annat förslag. På stan pågår europeisk marknad, vi där förra året och det var riktigt roligt. När det inte blev naturen fick det bli stan. Handla skulle vi inte, bara titta, roa oss lite.
Min hjärna var på topp, jag skulle ju köpa färgpatroner till skrivaren och Clas Olssons ligger precis bredvid torget där marknaden är, så jag tyckte det var en bra idé.
Två flugor i en smäll!
Än en gång blev det inte som vi tänkt oss.
Det här kom vi hem med. Färgflaskorna fattas, de ligger i bilen.
Chokladen kommer från en pralintillverkning/fabriksförsäljning i Lillån (Örebro) som jag fick se när vi susade förbi på väg till Toyota. Almida! Öppet några dagar i veckan, uppenbarligen i slutet med tanke på att det är fredag idag.
Första gången jag var där, men inte sista. Onödigt, lyxigt GOTT!!!!!
Det blev inte som vi tänkt, han kom hit samtidigt som regnet. Dessutom sjönk temperaturen ganska rejält.
Jag hade ett "halvmåsteärende". Någon har slängt upp sin bildörr på min bakskärm, så all färg har skrapats bort, plåten kommit fram och fått lite rostfärgat angrepp. Jag skulle till Toyota och köpa färg.
De hade en förpackning kvar, det var två flaskor i en liten kartong, modell lite större än en vanlig nagellacksflaska. En med blåklintsblå färg och en med klarlack att dra på sedan man duttat dit färgen.
Den kostade 136 kronor.
För att inte chocka kärestan alltför mycket sa jag att den kostade 336 när han frågade. Han skrek förstås! Jag skyndade mig att säga att jag skämtade. Den kostade BARA 136. Ja, vad gör man inte för att hålla dem lugna?
Kärestan kom med ett annat förslag. På stan pågår europeisk marknad, vi där förra året och det var riktigt roligt. När det inte blev naturen fick det bli stan. Handla skulle vi inte, bara titta, roa oss lite.
Min hjärna var på topp, jag skulle ju köpa färgpatroner till skrivaren och Clas Olssons ligger precis bredvid torget där marknaden är, så jag tyckte det var en bra idé.
Två flugor i en smäll!
Än en gång blev det inte som vi tänkt oss.
Det här kom vi hem med. Färgflaskorna fattas, de ligger i bilen.
Chokladen kommer från en pralintillverkning/fabriksförsäljning i Lillån (Örebro) som jag fick se när vi susade förbi på väg till Toyota. Almida! Öppet några dagar i veckan, uppenbarligen i slutet med tanke på att det är fredag idag.
Första gången jag var där, men inte sista. Onödigt, lyxigt GOTT!!!!!
Till mig från mig!
Jag kom precis ihåg att jag inte berättat vad jag fick av mig i födelsedagspresent. Det kan bero på att den inte är här hemma än.
Nu är det inte så att jag brukar uppvakta mig själv, men det blev så i år.
Till jul däremot kan jag ge mig en julklapp, i synnerhet om jag sagt till alla att jag varken vill ha choklad eller marsipangrisar.
Sedan kan jag känna återfallet komma galopperande som en skenande häst i Elitloppet. Då skenar även jag till affären och köper mig en godisjulklapp och slår in. God Jul S från S.
Vi var i Wadköping förra lördagen. Vi skulle bara dit och köpa varsin god bulle för att sen åka hem och fika.
Utanför Jeremiasbageriet står ett minnesmärke över Levi Rickson - Jeremias i Tröstlösa.
Det var öppet, det är det alltid på helgerna så här års.
MYCKET gott finns det därinne i bageriet.
Jag var sugen på vaniljbulle, sedan jag upptäckt att det är en klump vaniljkräm inuti, inte bara vaniljsockersmak. De är ganska stora, så man behöver inte mer än varsin bulle till fikat.
Vi gick en liten sväng i Wadköping också. Bland krokusarna såg vi en humla som var alldeles berusad av solen och allt pollen i blommorna. Den kullrade runt inne i den ena efter den andra och var alldeles nersmord av gult pollen.
Svartån var väldigt vattenrik, men någon egentlig vårflod blev det aldrig.
Vi strosade kullerstensgatan upp och där var en skylt om en ny konstutställning. Första dagen just den dagen vi var där.
Det såg roligt ut, i alla fall i min smak, så vi gick in.
HOPPSAN! Där hängde en som blev min på en gång.
"Grattis på födelsedagen", sa jag till mig och vips var den såld.
Så kan det gå när man är impulsiv, men ångrar mig gör jag definitivt INTE!
Nu är det inte så att jag brukar uppvakta mig själv, men det blev så i år.
Till jul däremot kan jag ge mig en julklapp, i synnerhet om jag sagt till alla att jag varken vill ha choklad eller marsipangrisar.
Sedan kan jag känna återfallet komma galopperande som en skenande häst i Elitloppet. Då skenar även jag till affären och köper mig en godisjulklapp och slår in. God Jul S från S.
Vi var i Wadköping förra lördagen. Vi skulle bara dit och köpa varsin god bulle för att sen åka hem och fika.
Utanför Jeremiasbageriet står ett minnesmärke över Levi Rickson - Jeremias i Tröstlösa.
Det var öppet, det är det alltid på helgerna så här års.
MYCKET gott finns det därinne i bageriet.
Jag var sugen på vaniljbulle, sedan jag upptäckt att det är en klump vaniljkräm inuti, inte bara vaniljsockersmak. De är ganska stora, så man behöver inte mer än varsin bulle till fikat.
Vi gick en liten sväng i Wadköping också. Bland krokusarna såg vi en humla som var alldeles berusad av solen och allt pollen i blommorna. Den kullrade runt inne i den ena efter den andra och var alldeles nersmord av gult pollen.
Svartån var väldigt vattenrik, men någon egentlig vårflod blev det aldrig.
Vi strosade kullerstensgatan upp och där var en skylt om en ny konstutställning. Första dagen just den dagen vi var där.
Det såg roligt ut, i alla fall i min smak, så vi gick in.
HOPPSAN! Där hängde en som blev min på en gång.
"Grattis på födelsedagen", sa jag till mig och vips var den såld.
Så kan det gå när man är impulsiv, men ångrar mig gör jag definitivt INTE!
En annan present
På morgonen på min födelsedag började telefonen ringa ganska tidigt. Jag hade inte fått på mig kläderna och inte ätit frukost innan det var igång.
Andra samtalet utspann sig så här:
- Hej, det är L (hon är med i styrelsen i bostadsrättsföreningen).
- Hej, (jag, mycket undrande och fundersam).
- Nu ska jag överraska dig.
Jag hinner tänka en massa tankar.
* Vad vill hon?
* Vet hon om att jag fyller år?
* Ska hon gratulera mig från styrelsen?
* Näää, så kan de väl inte göra, vi är ju 66 hus, inte kan de ringa alla som fyller jämnt och gratulera?
* Inte ringer hon som "privatperson" för att säga grattis?
* Vad kan det då vara?
Hon igen - Jag tänkte fråga dig om en sak.
Jag svarar mycket dröjande - Jaaaaahaaaaaaa??????
- Vill du ha garage?
Till saken hör, att när jag flyttade in för 9 år sen och ville ha garage, fick jag veta att då var kön till de 9 garagen för 66 hushåll, 20 år!
- Öööhh, men L, jag fyller 60 år idag. JAAAA, det vill jag, hur har det gått till?
Hon börjar skratta och säger att hon förstår varför jag lät så otroligt konstig när hon ringde för att meddela mig detta glada besked. Jag har tjatat om det ganska många gånger, men alltid fått veta att det varit många år kvar innan det var min tur.
Jodå, jag får garage från 1 maj. 4 stycken före mig i kön hade tackat nej. De tyckte det var för långt borta. De bor 100 - 200 meter längre bort från garaget än jag gör. Ungefär så långt som jag har till min nuvarande parkering.
HAHAHAHA! Vilken häftig present.
Ungefär mitt i ligger "mitt". Hon var lite osäker på vilket nummer det var.
Spela roll vilket det är, nu är det slutsopat bil på tidiga vintermorgnar. HÄRLIGT!
Andra samtalet utspann sig så här:
- Hej, det är L (hon är med i styrelsen i bostadsrättsföreningen).
- Hej, (jag, mycket undrande och fundersam).
- Nu ska jag överraska dig.
Jag hinner tänka en massa tankar.
* Vad vill hon?
* Vet hon om att jag fyller år?
* Ska hon gratulera mig från styrelsen?
* Näää, så kan de väl inte göra, vi är ju 66 hus, inte kan de ringa alla som fyller jämnt och gratulera?
* Inte ringer hon som "privatperson" för att säga grattis?
* Vad kan det då vara?
Hon igen - Jag tänkte fråga dig om en sak.
Jag svarar mycket dröjande - Jaaaaahaaaaaaa??????
- Vill du ha garage?
Till saken hör, att när jag flyttade in för 9 år sen och ville ha garage, fick jag veta att då var kön till de 9 garagen för 66 hushåll, 20 år!
- Öööhh, men L, jag fyller 60 år idag. JAAAA, det vill jag, hur har det gått till?
Hon börjar skratta och säger att hon förstår varför jag lät så otroligt konstig när hon ringde för att meddela mig detta glada besked. Jag har tjatat om det ganska många gånger, men alltid fått veta att det varit många år kvar innan det var min tur.
Jodå, jag får garage från 1 maj. 4 stycken före mig i kön hade tackat nej. De tyckte det var för långt borta. De bor 100 - 200 meter längre bort från garaget än jag gör. Ungefär så långt som jag har till min nuvarande parkering.
HAHAHAHA! Vilken häftig present.
Ungefär mitt i ligger "mitt". Hon var lite osäker på vilket nummer det var.
Spela roll vilket det är, nu är det slutsopat bil på tidiga vintermorgnar. HÄRLIGT!
Födelsedagen
Nu är det ett faktum, jag har tagit klivit in på 60 + sidan. Visserligen bara med 3 dagar än så länge, men nu ser jag slutet på ett långt yrkesliv en bit bort i fjärran och det är inte det minsta ångestladdat.
Jag har aldrig haft några s.k. åldersnojor. 30, 40, 50 och nu 60 har inte varit annorlunda än alla de andra födelsedagarna.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle ha kalas och när släkt och vänner från förr och nu frågade, sa jag att de var välkomna den 17 april och att jag tänkte öppna mina dörrar från 15.00. Sedan skulle det pågå så länge det fanns vakna människor kvar här hemma.
Det får bli mitt sista stora kalas, tänkte jag och började planera, laga mat och baka.
Det var JÄTTEROLIGT!
Det kom massor med folk, från när och fjärran. Älskade sonen blev TYVÄRR "inaskad" i Umeå pga vulkanutbrottet på Island och det var väldigt sorgligt för både oss här, honom och hans sambo som för tillfället är i huvudstaden. Vi hade sett fram emot en familjehelg, med mitt födelsedagsfirande mitt i.
Jag vaknade vid 8 på lördagen och insåg att jag var 60. Kärestan vaknade lite efter mig och efter en kort stund la han ett kuvert på mitt bröst och sa "Grattis älskling".
Jag fick det jag önskat i så många år - en kryssning på Göta kanal med slussar och akvedukter. Det blir i juli och jag längtar redan.
Här ska vi slussa i sommar, oj vad härligt det ska bli!
Sedan fick jag ett kuvert till och det var presentkort på Spahuset, ett ställe som snart är mitt andra hem...... hihi!
Förmiddagen gick åt till förberedelser. Barnens gudmor M -
Här är hon och jag som tar "dårkort" på oss själva (som vanligt).
- skulle åka tåg, men hon kom varken in på Sj.s hemsida eller fram på deras telefon. Det innebar att hon tog bilen och det i sin tur innebar att kära sonhustrun som tillfälligt bor i samma stad, kunde åka med henne och komma på kalaset.
Vi = jag, gudmodern och mina tre J - käresta, dotter och sonhustru, höll på timmarna innan det var dags och förberedde, bar bord, la på dukar, flyttade bord, stolar, tog fram mat, hackade sallad, vispade grädde osv osv osv. Kort sagt - vi festförberedde.
Jag skulle bjuda på både matbuffé och tårtbuffé! En tårta fick jag av kära väninnan I-M, en urgod och fräsch hallongräddtårta och en av min älskade dotter, som gick hem sent kvällen innan och bakade en underbar chokladskapelse med valnötter.
Bilder från kalaset!
Tårtbuffén placerades på uterummet och kunde stå framme hela tiden.
Det satt folk överallt, i köket, vardagsrummet och på uterummet.
Jag var så otroligt glad och nöjd när det blev kväll och de sista, underbara vännerna hade åkt hem. Trött förstås, men då fick jag order om att öppna mina presenter som samlats på hög under dagens lopp.
Egentligen var jag för trött, för jag har ett tvångsbeteende som innebär att jag alltid måste städa undan allt, diska och torka av efter en fest, så att det är skinande rent när man kommer till köket nästa dag. Dock gjorde jag de mina till viljes och satte mig ner och öppnade.
De satt som en fotbollpublik framför mig och stirrade.
Här kommer några bilder på det också.
En underbar fotobok på katter - mitt ena favoritdjur.
En flaska fin Grönstedts cognac.
JAAAA, den är till mig. Det är jag, inte kärestan som tycker om cognac!
JIIIPIIII, jättegod vit caprin i ett delikatesspaket. Kolla minen på mig!!!!!
För att inte tala om den minen. Dadlar eller fikon var frågan!
Från bästa Umeåväninnan E. Ett helt paket med sinnesnjutningar.
Här har jag raddat upp alltihopa tror jag. Blommor och presenter.
Det var otroligt roligt, inte för att jag fick en massa saker och blommor, utan för alla som kom hit och var med och firade min födelsedag. Det är ett underbart minne för hela livet och jag hoppas och tror att alla hade trevligt.
Det var vänner från olika epoker i mitt liv, vissa som inte sett varandra på över 30 år och skratten ekade när gamla minnen drogs upp.
Det var mina släktingar och kärestans släktingar.
Jag försökte cirkulera och sitta en stund i varje rum, vid varje bord.
I köket stod mitt ölglas, i rummet hade jag en kopp kaffe och på uterummet ett litet glas likör. När jag kom på andra varvet stod det kvar och jag kunde fortsätta där jag slutat. På tredje och kommande varv hade någon av J:na i serviceenheten varit framme och städat undan, men då fick jag ta något annat.
Jag är jättenöjd att jag bestämde mig för att ha kalas!
Det blir ett minne för resten av livet!!!!!!
Jag har aldrig haft några s.k. åldersnojor. 30, 40, 50 och nu 60 har inte varit annorlunda än alla de andra födelsedagarna.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle ha kalas och när släkt och vänner från förr och nu frågade, sa jag att de var välkomna den 17 april och att jag tänkte öppna mina dörrar från 15.00. Sedan skulle det pågå så länge det fanns vakna människor kvar här hemma.
Det får bli mitt sista stora kalas, tänkte jag och började planera, laga mat och baka.
Det var JÄTTEROLIGT!
Det kom massor med folk, från när och fjärran. Älskade sonen blev TYVÄRR "inaskad" i Umeå pga vulkanutbrottet på Island och det var väldigt sorgligt för både oss här, honom och hans sambo som för tillfället är i huvudstaden. Vi hade sett fram emot en familjehelg, med mitt födelsedagsfirande mitt i.
Jag vaknade vid 8 på lördagen och insåg att jag var 60. Kärestan vaknade lite efter mig och efter en kort stund la han ett kuvert på mitt bröst och sa "Grattis älskling".
Jag fick det jag önskat i så många år - en kryssning på Göta kanal med slussar och akvedukter. Det blir i juli och jag längtar redan.
Här ska vi slussa i sommar, oj vad härligt det ska bli!
Sedan fick jag ett kuvert till och det var presentkort på Spahuset, ett ställe som snart är mitt andra hem...... hihi!
Förmiddagen gick åt till förberedelser. Barnens gudmor M -
Här är hon och jag som tar "dårkort" på oss själva (som vanligt).
- skulle åka tåg, men hon kom varken in på Sj.s hemsida eller fram på deras telefon. Det innebar att hon tog bilen och det i sin tur innebar att kära sonhustrun som tillfälligt bor i samma stad, kunde åka med henne och komma på kalaset.
Vi = jag, gudmodern och mina tre J - käresta, dotter och sonhustru, höll på timmarna innan det var dags och förberedde, bar bord, la på dukar, flyttade bord, stolar, tog fram mat, hackade sallad, vispade grädde osv osv osv. Kort sagt - vi festförberedde.
Jag skulle bjuda på både matbuffé och tårtbuffé! En tårta fick jag av kära väninnan I-M, en urgod och fräsch hallongräddtårta och en av min älskade dotter, som gick hem sent kvällen innan och bakade en underbar chokladskapelse med valnötter.
Bilder från kalaset!
Tårtbuffén placerades på uterummet och kunde stå framme hela tiden.
Det satt folk överallt, i köket, vardagsrummet och på uterummet.
Jag var så otroligt glad och nöjd när det blev kväll och de sista, underbara vännerna hade åkt hem. Trött förstås, men då fick jag order om att öppna mina presenter som samlats på hög under dagens lopp.
Egentligen var jag för trött, för jag har ett tvångsbeteende som innebär att jag alltid måste städa undan allt, diska och torka av efter en fest, så att det är skinande rent när man kommer till köket nästa dag. Dock gjorde jag de mina till viljes och satte mig ner och öppnade.
De satt som en fotbollpublik framför mig och stirrade.
Här kommer några bilder på det också.
En underbar fotobok på katter - mitt ena favoritdjur.
En flaska fin Grönstedts cognac.
JAAAA, den är till mig. Det är jag, inte kärestan som tycker om cognac!
JIIIPIIII, jättegod vit caprin i ett delikatesspaket. Kolla minen på mig!!!!!
För att inte tala om den minen. Dadlar eller fikon var frågan!
Från bästa Umeåväninnan E. Ett helt paket med sinnesnjutningar.
Här har jag raddat upp alltihopa tror jag. Blommor och presenter.
Det var otroligt roligt, inte för att jag fick en massa saker och blommor, utan för alla som kom hit och var med och firade min födelsedag. Det är ett underbart minne för hela livet och jag hoppas och tror att alla hade trevligt.
Det var vänner från olika epoker i mitt liv, vissa som inte sett varandra på över 30 år och skratten ekade när gamla minnen drogs upp.
Det var mina släktingar och kärestans släktingar.
Jag försökte cirkulera och sitta en stund i varje rum, vid varje bord.
I köket stod mitt ölglas, i rummet hade jag en kopp kaffe och på uterummet ett litet glas likör. När jag kom på andra varvet stod det kvar och jag kunde fortsätta där jag slutat. På tredje och kommande varv hade någon av J:na i serviceenheten varit framme och städat undan, men då fick jag ta något annat.
Jag är jättenöjd att jag bestämde mig för att ha kalas!
Det blir ett minne för resten av livet!!!!!!
Barcelona - hemresa
Torsdag 1 april
Tråkigt att vi inte hinner inmundiga den nya sortens frukost som vi införde igår.
Tänk att förutom euforin denna semester fyllt åtminstone mig med, men säkert de andra också, även ta sig ut till flygplatsen i ett cavarusigt tillstånd. Istället är det för tillfället pust, stånk och stön.
Det rafsas runt efter små välgömda, bortglömda ägodelar och väskor provlyfts.
Ut och in i badrummet, blixtlås öppnas och stängs, biljetter kollas.
"Men, var är läppstiftet?"
"Det är en mygga på väggen."
"Jag har blivit myggbiten!"
"Den här tror jag får skatta åt förgängelsen."
"PLOINK" - ett sms anländer.
"Biljett och pass".
Så här höll det på och sen var vi plötsligt helt färdiga med alla bestyr. Hissen som vanligt långt bort ifrån oss. A svängde in mot matsalen för att kolla om vi kunde få varsin macka, men oj oj oj oj oj - hojt bortifrån andra änden av entrén och där var en ur personalen som moppade. "Madame, madame, (det var A det) NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO ENTRANCE NO NO NO NO NO!!!!!!"
Tji mackor, men vi klarar sådana prövningar med jämnmod. Ut i morgonsolen och här fick vi vår längsta väntan på bussen, det tog runt 5 minuter innan den kom. Vilken tur vi haft hela tiden att slippa stå och slösa tid på en busshållplats.
Lite bilder fotograferade från bussresorna genom och ut ur stan.
Flygbussen stod på plats när vi kom till den hållplatsen, fort och lätt var vi på väg till flygplatsen.
Vi checkade in för att bli lite "lättare".
Allt flöt på hur bra som helst. Vi åt frukost, halvdyra varianten. Jag tog nästan en favorit - trekantmacka med kyckling, bara det knaperstekta baconet som fattades. Avslutade det hela med en chokladcroissant - GOTT!
Här är C och A på väg genom tullen och efter att jag tagit den bilden höll jag på att bli efterlyst. Han som står där till vänster såg blixten, men inte vem som knäppte kort. Han var på span länge, men jag fipplade undan kameran.
Det är ju förbjudet att fotografera när man går igenom säkerhetskontrollen, men det hade jag glömt.
Sedan blev det taxfreen. På väg dit!
Det var erbjudande på Sheridans, 2 för 35, istället för 21.50 styck. A och jag delade. Sedan blev det en Creme Catalanalikör, det kändes som ett måste efter de här dagarna och lite godis. Jägermeister - NO! Jag som skulle köpa en till kärestan. Det fick bli en Kenzo Eau de toilette istället - sprit som sprit, utvärtes eller invärtes, spela roll. Kenzon kan även jag njuta av.
Mina sista inköp denna resa!!!!!
Nu är vi över franska alperna, har varit på väg ungefär 1 timme.
Men nu, med cirka trekvart kvar i luften och en genomtittning på alla bilder blir det
Som jag redan nämnt. Det fattas plötsligt bilder från en och en halv dag för mig, bl a hela utflykten till Mont Serrat och den svarta madonnan.
"Nu är mysterium", för att travestera en vacker körsång lite.
Det blir att konsultera fotoexperten. Eller så får vi helt enkelt göra en repris nästa år. Kan det bero på Cava Rosson? Jag har ju alltid veta om att jag inte tål vin o dyl. Kanske inte min kamera gör det heller?
En helt fantastisk semester - tack vare Christina till stor, STOR del - går mot sitt slut.
FAVORIT I REPRIS TROR VI ALLA TRES ALTOS!
Tråkigt att vi inte hinner inmundiga den nya sortens frukost som vi införde igår.
Tänk att förutom euforin denna semester fyllt åtminstone mig med, men säkert de andra också, även ta sig ut till flygplatsen i ett cavarusigt tillstånd. Istället är det för tillfället pust, stånk och stön.
Det rafsas runt efter små välgömda, bortglömda ägodelar och väskor provlyfts.
Ut och in i badrummet, blixtlås öppnas och stängs, biljetter kollas.
"Men, var är läppstiftet?"
"Det är en mygga på väggen."
"Jag har blivit myggbiten!"
"Den här tror jag får skatta åt förgängelsen."
"PLOINK" - ett sms anländer.
"Biljett och pass".
Så här höll det på och sen var vi plötsligt helt färdiga med alla bestyr. Hissen som vanligt långt bort ifrån oss. A svängde in mot matsalen för att kolla om vi kunde få varsin macka, men oj oj oj oj oj - hojt bortifrån andra änden av entrén och där var en ur personalen som moppade. "Madame, madame, (det var A det) NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO NO ENTRANCE NO NO NO NO NO!!!!!!"
Tji mackor, men vi klarar sådana prövningar med jämnmod. Ut i morgonsolen och här fick vi vår längsta väntan på bussen, det tog runt 5 minuter innan den kom. Vilken tur vi haft hela tiden att slippa stå och slösa tid på en busshållplats.
Lite bilder fotograferade från bussresorna genom och ut ur stan.
Flygbussen stod på plats när vi kom till den hållplatsen, fort och lätt var vi på väg till flygplatsen.
Vi checkade in för att bli lite "lättare".
Allt flöt på hur bra som helst. Vi åt frukost, halvdyra varianten. Jag tog nästan en favorit - trekantmacka med kyckling, bara det knaperstekta baconet som fattades. Avslutade det hela med en chokladcroissant - GOTT!
Här är C och A på väg genom tullen och efter att jag tagit den bilden höll jag på att bli efterlyst. Han som står där till vänster såg blixten, men inte vem som knäppte kort. Han var på span länge, men jag fipplade undan kameran.
Det är ju förbjudet att fotografera när man går igenom säkerhetskontrollen, men det hade jag glömt.
Sedan blev det taxfreen. På väg dit!
Det var erbjudande på Sheridans, 2 för 35, istället för 21.50 styck. A och jag delade. Sedan blev det en Creme Catalanalikör, det kändes som ett måste efter de här dagarna och lite godis. Jägermeister - NO! Jag som skulle köpa en till kärestan. Det fick bli en Kenzo Eau de toilette istället - sprit som sprit, utvärtes eller invärtes, spela roll. Kenzon kan även jag njuta av.
Mina sista inköp denna resa!!!!!
Nu är vi över franska alperna, har varit på väg ungefär 1 timme.
Men nu, med cirka trekvart kvar i luften och en genomtittning på alla bilder blir det
Som jag redan nämnt. Det fattas plötsligt bilder från en och en halv dag för mig, bl a hela utflykten till Mont Serrat och den svarta madonnan.
"Nu är mysterium", för att travestera en vacker körsång lite.
Det blir att konsultera fotoexperten. Eller så får vi helt enkelt göra en repris nästa år. Kan det bero på Cava Rosson? Jag har ju alltid veta om att jag inte tål vin o dyl. Kanske inte min kamera gör det heller?
En helt fantastisk semester - tack vare Christina till stor, STOR del - går mot sitt slut.
FAVORIT I REPRIS TROR VI ALLA TRES ALTOS!
Barcelona dag 5
Nu inleds vår hela sista dag.
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar detta. Å andra sidan kan det vara bra att hinna vila ut efter semestern, innan det är dags att arbeta igen.
C har varit en mästare på att göra program för oss. Vi är djupt tacksamma!
Vi gav oss sovmorgon och hade klockan på 8 istället för 7. En snabbis ner och tog lite kaffe, sedan till hålet för att dricka en spansk champagnefrukost. Det var nästan inget folk där när vi kom.
Varsin varm skink- och ostmacka fullbordade denna kulinariska utsvävning, i en för oss tidig timme.
Efter denna profana nattvard var det helt rätt att gå till katedralen.
Väl där, var A t o m på väg in i en biktstol. Katedralen kostar att se, men så här tidigt är det gratistid och det har vi verkligen anammat. C har stenkoll på sånt.
Vi var och tittade på St Eulalias ankor......
......och framme i katedralen hade hon sin alldeles egen krypta.
Glad får man inte vara mitt i andligheten, i alla fall inte så det hörs. Om jag drabbas av någon förbannelse idag är det "La Concierge" i katedralen som ligger bakom. Där kan man tala om onda ögat, när jag skrattade tre ha ha ha. Uppenbarligen helt fel beteende på den platsen.
Ingången till helgedomen kantades av tiggare, influgna från något östland, Fyra på ena sidan och en på den andra. Alla mumlar och krafsar nästan på en när man passerar, alla utom en som satt och drack sitt morgonkaffe från Starbucks.
Sedan hamnade vi i en rolig designbutik för återbruk, där det var tillåtet att fotografera.
C ville gärna bli spegelvänt fotograferad, så hon skulle känna igen sig!
Passerade gullig badrumsinredning i ett skyltfönster -
- och en kreation som i alla fall inte jag tänkte köpa.
Däremot har jag köpt mig ett leopardplagg.
En väldigt mjuk och skön lila sjal. Lila och leopard betyder sista chansen och klimakteriekriterier fick jag veta. Tur att sånt undgått mig genom livet, så mycket lila som jag har haft.
Boquerian nästa.
Mycket ätbart under samma tak. "Glada," nyslaktade smågrisar, fiskar på is, skaldjur, vackra fruktarrangemang, ostar på rad och korvar och skinkor i taket och mycket, mycket mer.
MEN VAD ÄR DETTA MITT INNE BLAND STÅNDEN?????
Tillbaka till maten!!!!!!!!!
Vi köpte varsin färsk fruktdryck à 2 euro. Jag valde hallon och det var gudanektar.
På utvägen köpte jag en lufttorkad korv, helt ospecificerad kan man säga. Den är säkert god!
Sedan blev det mer små butiker hemåt också, trånga gränder
En titt på en kvinna med ett växande träd i skallen, nästan i alla fall.
Och avslut på "grisaffären" hemma, namnet pga en massa terrakottagrisar i skyltfönstret. Jag köpte julklapp igen, en till mig och en till syster Anna. Onämnbar, för hon läser min blogg.
Hem till hotellet för en kort stund och sedan ut igen. Just nu, i skrivande stund, har vi vätskepaus på Joan de Borbo, där C fick syn på en irländsk pub. Jag har sugit i mig en Guiness. Dem kan jag inte känna att jag dricker, som när jag släcker törsten, dem suger jag i mig.
Vi har hamnen och Montjuic till höger, solen rakt på oss och allt är bara så njutbart.
Snart dags att gå, men jag ska kolla av hur de har det på facilitetsfronten innan vi går vidare. Jag tror mina damer gärna tar den lilla väntepausen med jämnmod här i solen.
Betyg 5, klart bra, men dålig lukt!
När jag kom tillbaka hade en sprillans naken man nyss cyklat förbi, tror jag har sett nakna karlar förut, men jag hade gärna sett en på en cykel. Hade han herrcykel med ram? I så fall - PTV eller PTH?
Vi strosade i sakta mak ner mot stranden.
Sanden! Havet! Solen! Vinden! - Fulländat!
Vilken njutning!
Sanden var torr, så det var inte många som byggde sandskulpturer, men några såg vi.
(ETNA ! ! Det är en liten krater på toppen, som det ryker ur)
Vi fortsatte mot Port Olympic, mot guldfisken som glimmade därborta i fjärran.
Jag var tvungen att gå ner till havet, plaska lite och plocka några snäckor. Lite kallt, men fotbad var lagom. Jag gick där i vattenbrynet ett tag och njöt, men till slut var jag tvungen att se till att vi blev en trio igen.
Framme hos fisken, fin, men "bara" ett gallerskal!
Ett annat konstverk därnere vid stranden.
Efter fisken vände vi och gick parallellgatan tillbaka och in i Barceloneta för att hitta ett matställe.
Vi förkastade ett par, men nu har vi suttit och häckat på Pasa tapas ett par timmar. God trerätters, jag åt ett par skinkrullar med legym- och äggfyllning, sedan revbensspjäll med potatis och aioli och till efterrätt, för här var det inte dessert, någon gul kräm som var den minst goda av dem jag provat.
Idag var det äntligen dags för mig att få en carajillo, dvs en kaffe med cognac. Det var inte alltför otäckt kan man lugnt säga och inte nog med det, både C och A ville ha varsin.
OCH INTE NOG MED DET, den var inte otäck alls, så vi var tvungna att ta in varsin till. De var väldigt små kan jag tillägga.
Efter restaurangbesöket gick vi hem en stund, det var tal om siesta, men inte ens en liten "nap" kunde vi unna oss. Vi bara hörde hur det susade i vindens skugga: "Hålet i väggen, hålet i väggen, hålet i väggen".
Rappt iväg igen, in i hålet, fick oss varsin cava och se, där stod han. Han som ville bli svåger med C och mig. En man som visade stort intresse för vår "syster"A. Den tilltänkta var dock inte alls intresserad!
Citat: "Fort ut, jag har fått ragg. Det är den där med flaskbottnar till glasögon och jag vill inte ha med honom att göra".
Vi buffade oss ut, fnittriga och yra. Jag hade fått fötterna duschade i cava och även en lättare handtvätt. Det var en tjej som tydligen glömt bort att hon inte druckit upp innan hon började tala på sydeuropeérs vis, dvs med hela kroppen och i synnerhet med armar och händer. Det flög små skvättar åt både höger och vänster (där stod jag) och till slut var glaset tomt. Så har jag fått den erfarenheten att lägga till alla de andra.
Snett emot hålet låg väskbutiken vi var inne på första dagen och nu var det dags.
Det fanns en väska som matchade C.s stövlar från Italien, dessutom var den extra lätt och nu hade vi tagit med oss min resevåg + A.s måttband, så man kan lugnt säga att vi hade full beredskap om de hade tänkt lura oss.
Idag var det tanten som sålde och då kostade väskan 59 E, men det gick inte. C pekade på hennes man/mannen i affären och sa att han gett henne ett annat pris. Diskussion, bla, bla, bla och sedan kostade den 50 E. Så hade C shoppat loss.
Själv hade jag klarat av min shopping på hålet i väggens, affär. En stor, lite lagrad Manchego för 37 E, 3 korvar, 1 burk sardiner och 1 calamares. Det gick på nästan lika mycket som väskan! Så glad jag är över den osten, jag som är så galen i Manchego. Nu får jag väl äta så jag blir nöjd!
Sedan "vinglade" vi hemåt, ja inte C, hon hade ju väskan som stödkrycka, men Oasis är turligt nog bara 1 kvarter bort, så det gick bra även denna gång.
Väl hemma på sängarna släppte koncentrationen direkt och A lyckades placera sina solglasögon någonstans uppåt huvudet, där det inte ens gjorde tjänst som diadem, än mindre något att betrakta världen igenom.
Detta får hon nog sätta sig och skriva en betraktelse om framåt natten.
Jag "gosade" lite med min nya kelgris - manchegon.
Vi vilade lite, sedan gjorde vi ett superryck och alla började packa. Det lindades plastpåsar och kläder runt ömtåliga saker och vi småpratade lite för oss själva, för det mumlades vid alla 3 sängarna, där vi hade våra väskor uppfläkta på respektive säng.
Hur vi nu höll på var klockan plötsligt 19.30 och vi fick lite bråttom. Vi nästan power-walkade till Musikpalatset och C ville hämta ut vår biljetter.
Det blev nobben direkt, för det fick man minsann inte göra förrän klockan 20.00 och dessutom inte i den luckan. Hon flyttade sig till anvisad lucka och där stod en röd stoppkloss i luckan och klockan var 19.57, kön växte.
19.59 fick hon då äntligen lämna in lappen och fick ut biljetterna. Lite Asienvarning !
Ut i natten, för serveringen i huset var inte tillräckligt sunkig. Vi hittade en BAR en bit bort och där fanns stolar med sönderskuren sits och inga dukar på borden. Den var bra!
C och A fick inte köpa varsitt glas cava, det är helt normaliserat annars i våra liv numera, t o m i mitt - kors i taket!
Det blev varsitt rött och jag visade fram mitt nya, nedskrivna kom-ihåg-ord: carajillo. Senioren i baren frågade den yngre mannen något och fick svar, sedan utbrast han: "AHA, coffee, brandy" och verkade tycka att jag gjorde ett toppenval. Jodå, det var lika gott denna tredje gång.
Tillbaka till kvällens höjdpunkt och nu är det nästan omöjligt att skriva om allt det sköna.
En otroligt vacker byggnad och vi satt högst upp under ett fantastiskt tak och vackra lampor. Längst fram satt vi också och huvudena gick från sida till sida.
Först var det orkesterstycken av Mozart.
Sedan tågade kören in. Inga syntetkåpor här inte. Ej heller röda sjalar. Svarta, tjusiga sammetsklänningar och vita, konstfullt knutna sjalar. Halva kören hade den åt vänster, halva åt höger. Otroligt stilfullt!
Requimet var helt 100 % supervackert. Vi sa inte ett knyst till varandra, vi bara njöt!
Det var en höjdarkväll, en perfekt avslutning på en perfekt semester med Tres Altos.
Vi knallade hem i natten, var in på Sagardi och beundrade alla vackra tapas, men ingen var hungrig. Det blev ännu en tur till supermercato för lite nattvatten - dvs cava och en breezer till mig.
Väl inne på Oasis fick vi sällskap med trenne bastanta hausfrauen, trodde åtminstone jag. De hade halvfärgat, rödaktigt hår alla tre och ganska hög matchvikt. Vi flamsade inte ett dugg, sa ingenting, utom när hissen plötsligt stannade på 4:an. Då fnittrade jag till och sa: "4:an, jamen här bor vi ju inte".
Då stegade en av dem förbi mig och hon var då inte alt, snarare bas och sa: "JAMEN, det gör vi!!!"
Vi blev knäpptysta och höll andan tills hissdörren stängts, men då fick vi en "Tres Altos attack" och C säger: "Inte ser väl vi ut så där?" Det blev vi inte direkt tystare av. Men, vi tittade oss i spegeln och var rörande eninga om, att så ser vi inte ut!
Väl inne på rummet packade vi ännu mer, sedan blev vi less. Replik från A: "Nääää, fy vad tråkigt, det är sista kvällen, vad ska vi göra?" Mer flabb blev det förstås. C befarade att dörrsmällandet skulle börja igen, som den där kvällen när någon visade sitt missnöje med att vi hördes. Med tanke på hur roligt vi haft, borde dörrarna hänga löst på vart och vartannat rum här.
Jag håller med A, men vi är redan igång att planera nästa Barcaresa.
Knock, knock och hål i väggen!
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar detta. Å andra sidan kan det vara bra att hinna vila ut efter semestern, innan det är dags att arbeta igen.
C har varit en mästare på att göra program för oss. Vi är djupt tacksamma!
Vi gav oss sovmorgon och hade klockan på 8 istället för 7. En snabbis ner och tog lite kaffe, sedan till hålet för att dricka en spansk champagnefrukost. Det var nästan inget folk där när vi kom.
Varsin varm skink- och ostmacka fullbordade denna kulinariska utsvävning, i en för oss tidig timme.
Efter denna profana nattvard var det helt rätt att gå till katedralen.
Väl där, var A t o m på väg in i en biktstol. Katedralen kostar att se, men så här tidigt är det gratistid och det har vi verkligen anammat. C har stenkoll på sånt.
Vi var och tittade på St Eulalias ankor......
......och framme i katedralen hade hon sin alldeles egen krypta.
Glad får man inte vara mitt i andligheten, i alla fall inte så det hörs. Om jag drabbas av någon förbannelse idag är det "La Concierge" i katedralen som ligger bakom. Där kan man tala om onda ögat, när jag skrattade tre ha ha ha. Uppenbarligen helt fel beteende på den platsen.
Ingången till helgedomen kantades av tiggare, influgna från något östland, Fyra på ena sidan och en på den andra. Alla mumlar och krafsar nästan på en när man passerar, alla utom en som satt och drack sitt morgonkaffe från Starbucks.
Sedan hamnade vi i en rolig designbutik för återbruk, där det var tillåtet att fotografera.
C ville gärna bli spegelvänt fotograferad, så hon skulle känna igen sig!
Passerade gullig badrumsinredning i ett skyltfönster -
- och en kreation som i alla fall inte jag tänkte köpa.
Däremot har jag köpt mig ett leopardplagg.
En väldigt mjuk och skön lila sjal. Lila och leopard betyder sista chansen och klimakteriekriterier fick jag veta. Tur att sånt undgått mig genom livet, så mycket lila som jag har haft.
Boquerian nästa.
Mycket ätbart under samma tak. "Glada," nyslaktade smågrisar, fiskar på is, skaldjur, vackra fruktarrangemang, ostar på rad och korvar och skinkor i taket och mycket, mycket mer.
MEN VAD ÄR DETTA MITT INNE BLAND STÅNDEN?????
Tillbaka till maten!!!!!!!!!
Vi köpte varsin färsk fruktdryck à 2 euro. Jag valde hallon och det var gudanektar.
På utvägen köpte jag en lufttorkad korv, helt ospecificerad kan man säga. Den är säkert god!
Sedan blev det mer små butiker hemåt också, trånga gränder
En titt på en kvinna med ett växande träd i skallen, nästan i alla fall.
Och avslut på "grisaffären" hemma, namnet pga en massa terrakottagrisar i skyltfönstret. Jag köpte julklapp igen, en till mig och en till syster Anna. Onämnbar, för hon läser min blogg.
Hem till hotellet för en kort stund och sedan ut igen. Just nu, i skrivande stund, har vi vätskepaus på Joan de Borbo, där C fick syn på en irländsk pub. Jag har sugit i mig en Guiness. Dem kan jag inte känna att jag dricker, som när jag släcker törsten, dem suger jag i mig.
Vi har hamnen och Montjuic till höger, solen rakt på oss och allt är bara så njutbart.
Snart dags att gå, men jag ska kolla av hur de har det på facilitetsfronten innan vi går vidare. Jag tror mina damer gärna tar den lilla väntepausen med jämnmod här i solen.
Betyg 5, klart bra, men dålig lukt!
När jag kom tillbaka hade en sprillans naken man nyss cyklat förbi, tror jag har sett nakna karlar förut, men jag hade gärna sett en på en cykel. Hade han herrcykel med ram? I så fall - PTV eller PTH?
Vi strosade i sakta mak ner mot stranden.
Sanden! Havet! Solen! Vinden! - Fulländat!
Vilken njutning!
Sanden var torr, så det var inte många som byggde sandskulpturer, men några såg vi.
(ETNA ! ! Det är en liten krater på toppen, som det ryker ur)
Vi fortsatte mot Port Olympic, mot guldfisken som glimmade därborta i fjärran.
Jag var tvungen att gå ner till havet, plaska lite och plocka några snäckor. Lite kallt, men fotbad var lagom. Jag gick där i vattenbrynet ett tag och njöt, men till slut var jag tvungen att se till att vi blev en trio igen.
Framme hos fisken, fin, men "bara" ett gallerskal!
Ett annat konstverk därnere vid stranden.
Efter fisken vände vi och gick parallellgatan tillbaka och in i Barceloneta för att hitta ett matställe.
Vi förkastade ett par, men nu har vi suttit och häckat på Pasa tapas ett par timmar. God trerätters, jag åt ett par skinkrullar med legym- och äggfyllning, sedan revbensspjäll med potatis och aioli och till efterrätt, för här var det inte dessert, någon gul kräm som var den minst goda av dem jag provat.
Idag var det äntligen dags för mig att få en carajillo, dvs en kaffe med cognac. Det var inte alltför otäckt kan man lugnt säga och inte nog med det, både C och A ville ha varsin.
OCH INTE NOG MED DET, den var inte otäck alls, så vi var tvungna att ta in varsin till. De var väldigt små kan jag tillägga.
Efter restaurangbesöket gick vi hem en stund, det var tal om siesta, men inte ens en liten "nap" kunde vi unna oss. Vi bara hörde hur det susade i vindens skugga: "Hålet i väggen, hålet i väggen, hålet i väggen".
Rappt iväg igen, in i hålet, fick oss varsin cava och se, där stod han. Han som ville bli svåger med C och mig. En man som visade stort intresse för vår "syster"A. Den tilltänkta var dock inte alls intresserad!
Citat: "Fort ut, jag har fått ragg. Det är den där med flaskbottnar till glasögon och jag vill inte ha med honom att göra".
Vi buffade oss ut, fnittriga och yra. Jag hade fått fötterna duschade i cava och även en lättare handtvätt. Det var en tjej som tydligen glömt bort att hon inte druckit upp innan hon började tala på sydeuropeérs vis, dvs med hela kroppen och i synnerhet med armar och händer. Det flög små skvättar åt både höger och vänster (där stod jag) och till slut var glaset tomt. Så har jag fått den erfarenheten att lägga till alla de andra.
Snett emot hålet låg väskbutiken vi var inne på första dagen och nu var det dags.
Det fanns en väska som matchade C.s stövlar från Italien, dessutom var den extra lätt och nu hade vi tagit med oss min resevåg + A.s måttband, så man kan lugnt säga att vi hade full beredskap om de hade tänkt lura oss.
Idag var det tanten som sålde och då kostade väskan 59 E, men det gick inte. C pekade på hennes man/mannen i affären och sa att han gett henne ett annat pris. Diskussion, bla, bla, bla och sedan kostade den 50 E. Så hade C shoppat loss.
Själv hade jag klarat av min shopping på hålet i väggens, affär. En stor, lite lagrad Manchego för 37 E, 3 korvar, 1 burk sardiner och 1 calamares. Det gick på nästan lika mycket som väskan! Så glad jag är över den osten, jag som är så galen i Manchego. Nu får jag väl äta så jag blir nöjd!
Sedan "vinglade" vi hemåt, ja inte C, hon hade ju väskan som stödkrycka, men Oasis är turligt nog bara 1 kvarter bort, så det gick bra även denna gång.
Väl hemma på sängarna släppte koncentrationen direkt och A lyckades placera sina solglasögon någonstans uppåt huvudet, där det inte ens gjorde tjänst som diadem, än mindre något att betrakta världen igenom.
Detta får hon nog sätta sig och skriva en betraktelse om framåt natten.
Jag "gosade" lite med min nya kelgris - manchegon.
Vi vilade lite, sedan gjorde vi ett superryck och alla började packa. Det lindades plastpåsar och kläder runt ömtåliga saker och vi småpratade lite för oss själva, för det mumlades vid alla 3 sängarna, där vi hade våra väskor uppfläkta på respektive säng.
Hur vi nu höll på var klockan plötsligt 19.30 och vi fick lite bråttom. Vi nästan power-walkade till Musikpalatset och C ville hämta ut vår biljetter.
Det blev nobben direkt, för det fick man minsann inte göra förrän klockan 20.00 och dessutom inte i den luckan. Hon flyttade sig till anvisad lucka och där stod en röd stoppkloss i luckan och klockan var 19.57, kön växte.
19.59 fick hon då äntligen lämna in lappen och fick ut biljetterna. Lite Asienvarning !
Ut i natten, för serveringen i huset var inte tillräckligt sunkig. Vi hittade en BAR en bit bort och där fanns stolar med sönderskuren sits och inga dukar på borden. Den var bra!
C och A fick inte köpa varsitt glas cava, det är helt normaliserat annars i våra liv numera, t o m i mitt - kors i taket!
Det blev varsitt rött och jag visade fram mitt nya, nedskrivna kom-ihåg-ord: carajillo. Senioren i baren frågade den yngre mannen något och fick svar, sedan utbrast han: "AHA, coffee, brandy" och verkade tycka att jag gjorde ett toppenval. Jodå, det var lika gott denna tredje gång.
Tillbaka till kvällens höjdpunkt och nu är det nästan omöjligt att skriva om allt det sköna.
En otroligt vacker byggnad och vi satt högst upp under ett fantastiskt tak och vackra lampor. Längst fram satt vi också och huvudena gick från sida till sida.
Först var det orkesterstycken av Mozart.
Sedan tågade kören in. Inga syntetkåpor här inte. Ej heller röda sjalar. Svarta, tjusiga sammetsklänningar och vita, konstfullt knutna sjalar. Halva kören hade den åt vänster, halva åt höger. Otroligt stilfullt!
Requimet var helt 100 % supervackert. Vi sa inte ett knyst till varandra, vi bara njöt!
Det var en höjdarkväll, en perfekt avslutning på en perfekt semester med Tres Altos.
Vi knallade hem i natten, var in på Sagardi och beundrade alla vackra tapas, men ingen var hungrig. Det blev ännu en tur till supermercato för lite nattvatten - dvs cava och en breezer till mig.
Väl inne på Oasis fick vi sällskap med trenne bastanta hausfrauen, trodde åtminstone jag. De hade halvfärgat, rödaktigt hår alla tre och ganska hög matchvikt. Vi flamsade inte ett dugg, sa ingenting, utom när hissen plötsligt stannade på 4:an. Då fnittrade jag till och sa: "4:an, jamen här bor vi ju inte".
Då stegade en av dem förbi mig och hon var då inte alt, snarare bas och sa: "JAMEN, det gör vi!!!"
Vi blev knäpptysta och höll andan tills hissdörren stängts, men då fick vi en "Tres Altos attack" och C säger: "Inte ser väl vi ut så där?" Det blev vi inte direkt tystare av. Men, vi tittade oss i spegeln och var rörande eninga om, att så ser vi inte ut!
Väl inne på rummet packade vi ännu mer, sedan blev vi less. Replik från A: "Nääää, fy vad tråkigt, det är sista kvällen, vad ska vi göra?" Mer flabb blev det förstås. C befarade att dörrsmällandet skulle börja igen, som den där kvällen när någon visade sitt missnöje med att vi hördes. Med tanke på hur roligt vi haft, borde dörrarna hänga löst på vart och vartannat rum här.
Jag håller med A, men vi är redan igång att planera nästa Barcaresa.
Knock, knock och hål i väggen!
Tiden flyger
Oj då och hoppsan, var det redan läggdags? Klockan slog 11 slag.
Det kan bero på att jag snart ska fylla lite jämna år, närmare bestämt bara 5 år kvar till den äkta pensionen.
Jag tänker fira det så mycket jag bara kan, man vet aldrig hur länge man orkar.
Sonen sitter "inaskad" i Västerbotten och kan inte ta sig hit. Vi sörjer kan jag lugnt säga, både han, hans käresta, jag och hans syster. Island i all ära, men var det tvunget att bli vulkanutbrott just nu?
Följaktligen växlade jag upp i 180 när jag kom hem idag, för nu uteblev proffshjälpen i köket och nu är det läggdags utan att jag fått skriva något här.
Nu är det i alla fall klarlagt varför jag kanske är frånvarande några dagar.
Lördag är den stora dagen, jag har ingen aning om hur många som kommer, men roligt ska det bli. Huset är inte stort, men ståplats, uterum och liten trädgårdsplätt finns. Två toaletter och ett antal sittplatser. Massor med ät- och drickbara saker, gott humör och ett stort hjärta!
Som sagt!
ROLIGT ska det bli! Kära dottern är inte så illa i köket hon heller!
Det kan bero på att jag snart ska fylla lite jämna år, närmare bestämt bara 5 år kvar till den äkta pensionen.
Jag tänker fira det så mycket jag bara kan, man vet aldrig hur länge man orkar.
Sonen sitter "inaskad" i Västerbotten och kan inte ta sig hit. Vi sörjer kan jag lugnt säga, både han, hans käresta, jag och hans syster. Island i all ära, men var det tvunget att bli vulkanutbrott just nu?
Följaktligen växlade jag upp i 180 när jag kom hem idag, för nu uteblev proffshjälpen i köket och nu är det läggdags utan att jag fått skriva något här.
Nu är det i alla fall klarlagt varför jag kanske är frånvarande några dagar.
Lördag är den stora dagen, jag har ingen aning om hur många som kommer, men roligt ska det bli. Huset är inte stort, men ståplats, uterum och liten trädgårdsplätt finns. Två toaletter och ett antal sittplatser. Massor med ät- och drickbara saker, gott humör och ett stort hjärta!
Som sagt!
ROLIGT ska det bli! Kära dottern är inte så illa i köket hon heller!
Nu är det vår
Ett speciellt vårtecken här i Örebro är överdådet av krokus på lite olika ställen i stan. Allra mest tror jag det är vid Södra station och de flesta är lila. Vi var dit i helgen för att se om det var på gång och det var massor.
Nu lär det vara ännu mer, med tanke på att vi haft sol och varmt några dagar.
I min egen rabatt är det lite mindre, men lika glädjande när jag går ut genom dörren.
Åter till Södra station.
Det är otroligt njutbart! Så är det bara!
Nu lär det vara ännu mer, med tanke på att vi haft sol och varmt några dagar.
I min egen rabatt är det lite mindre, men lika glädjande när jag går ut genom dörren.
Åter till Södra station.
Det är otroligt njutbart! Så är det bara!
Barcelona dag 4 - del 3
Tisdag 30 mars - sista delen
Det var hålet i väggen som lockade. Jag som aldrig förr tålt vin, hade bestämt mig för att fresta vintoleransen och ta 3 glas cava på samma dag, röda förstås. Vi tog varsin supergod macka med tomat och lufttorkad skinka, för annars blir det svårt att få mer än 1 glas.
Jodå, jag drack 3, det är som mousserande hallonsaft, så det är otroligt lättdrucket. Yr i bollen och otroligt fnissig följde jag mina kära reskamrater ut i vimlet.
Vi drog omkring i Born, vi passerade vår kyrka ett par gånger, köpte glass. Jag och C tog chokladdoppad strut med nötter. Pistageglassen var bäst enligt min smak. Jag hade Creme de Catalana också, men föredrar den i oglassig form.
Jag försökte pruta hos en sjalförsäljare som skyltade med att de kostade 1 Euro. Sjalen jag ville ha, visade sig nämligen kosta 4 E och han menade att 3 var okej. Nu hade jag bara 2.40 och se, det gick inte, så slipp då, tänkte jag, sa ok och la ner pengarna igen. Tji sjal, imorgon kanske? Eller så får det väl vara.
När glassen närmade sig sitt slut hände det ofattbara, men jag anar att det helst bör mörkas. C förirrade sig och gick 1 kvarter vilse.
Vi missade första försöket att nå El Xampanyet, sen gick vi ett varv till och då kom vi rätt. Innan vi kom fram, lyckades jag med ett litet akrobat-tics i vänster ben, att klå in lilltån i en refug.
A J AJ AJ AJ AJ ! ! ! !
Tån domnade bort och sedan började bultandet. Jag stannade, C fick gå fram och kolla om det var öppet och det var det äntligen.
De gick och jag haltade in och C var känd här också, så det tog bara en liten stund så hade vi ett bord. Kamraterna beställde varsitt glas egen tillverkad katalansk champagne och fick in en flaska. På en del ställen köper man inte glas, bara flaska!
Jag tog en öl.
C ville ha lite bröd med tomat.
"Något mer?" Jo, jag ville ha salami.
"Ingen ost?"
"Jo, Manchego"
"Aha"
Sedan kom det in en massa fat med: Tomatbröd, manchego, 3 sorters korv och skinka. Vi åt så klart.
"KORVHJÄRTA!!!!" Jämför gärna med falukorv......! HAHA!
Nästa som kom in var ett stort gäng som pratade "alla" språk. Det var folk från olika länder som var på arbetskonferens i Barca. Vi kom i samspråk med bl a en skotte som bott i Sverige i 27 år, i Malmö.
Till sitt bord, precis bredvid oss, fick de hur mycket tapas som helst som skickades kors och tvärs, även till oss.
Efter att vi fått i oss nästan allt vårt och jag tagit in en öl till, kommer frågan om vi ville ha något sött. Jag hör mig själv säga:
"Yes, please".
De andra stirrade häpet på mig, vi som var så mätta. Det kom in ett fat med blandade kakor och de tittade aningen skeptiskt på det.
Sedan kom det in ett glas starkvin att doppa godsakerna i och där var häpenheten och skepticismen bortblåst som en vind från Nordafrika och de var minsann med och doppade och åt med god aptit. Det var JÄTTEGOTT!
Till slut var det mesta ändå uppätet och klockan på väggen visade vintertid, så den var m a o inte 21.45, utan 22.45. Vi bad om notan och då säger den svenska skotten:
"Men, ska ni kasta in den vita duken redan?"
Jo, det gjorde vi och masade oss väldigt mätta mot hemmet på Oasis.
Inte kom vi hem störningsfritt. Ännu en shipshop supermercato uppenbarade sig och jag kom ihåg mina soppåsar. Snabbt in, men inte hade de några. Däremot låg det en massa fulla påsar utslängda utanför husen vi gick förbi, så bevisligen finns de någonstans.
Jag gick mot utgången, men då hade "Die alte kameraden" upptäckt vinhyllan och nu var det inte fråga om någon mer cava, nu skulle det drickas Penedes. Jag fattade som vanligt noll, som jag gör när det handlar om vin. Jag bröt mig och köpte en Bacardi Breezer.
Hem och väl uppe i vår korridor klappade jag i lilltån en gång till.
Så här såg den ut efter en lång kallvattensdusch!
Jag skrek till och nu fick jag lära mig hur man markerar missnöje i Barca. Man öppnar sin dörr och slår sedan igen den med ett brak!
Nu dricker jag Breezer och de tar igen det vinet C gick miste om när prästen klunkade i sig allt på nattvarden. De har dessutom tvättat håret och det måste bara torka innan läggdags, så det blir en lång nattvard denna afton.
Imorgon ska vi ha champagnefrukost har vi bestämt!
Slutligen blev nattförberedelserna akuta och samtliga började med tandborstning. Då trädde "Disiné" in på arenan. Inte Desiré, utan "Disiné"(C alltså). Det betyder visst designer på något språk.
Så var det slutdrucket av vinet och "Disiné" har tillverkat en salladsliknande skapelse av en grön plastkasse som transformerats om till en vinkork.
Dekorativit på min ära och mycket originellt.
MEN, nu godnattar vi alldeles snart!
Det var hålet i väggen som lockade. Jag som aldrig förr tålt vin, hade bestämt mig för att fresta vintoleransen och ta 3 glas cava på samma dag, röda förstås. Vi tog varsin supergod macka med tomat och lufttorkad skinka, för annars blir det svårt att få mer än 1 glas.
Jodå, jag drack 3, det är som mousserande hallonsaft, så det är otroligt lättdrucket. Yr i bollen och otroligt fnissig följde jag mina kära reskamrater ut i vimlet.
Vi drog omkring i Born, vi passerade vår kyrka ett par gånger, köpte glass. Jag och C tog chokladdoppad strut med nötter. Pistageglassen var bäst enligt min smak. Jag hade Creme de Catalana också, men föredrar den i oglassig form.
Jag försökte pruta hos en sjalförsäljare som skyltade med att de kostade 1 Euro. Sjalen jag ville ha, visade sig nämligen kosta 4 E och han menade att 3 var okej. Nu hade jag bara 2.40 och se, det gick inte, så slipp då, tänkte jag, sa ok och la ner pengarna igen. Tji sjal, imorgon kanske? Eller så får det väl vara.
När glassen närmade sig sitt slut hände det ofattbara, men jag anar att det helst bör mörkas. C förirrade sig och gick 1 kvarter vilse.
Vi missade första försöket att nå El Xampanyet, sen gick vi ett varv till och då kom vi rätt. Innan vi kom fram, lyckades jag med ett litet akrobat-tics i vänster ben, att klå in lilltån i en refug.
A J AJ AJ AJ AJ ! ! ! !
Tån domnade bort och sedan började bultandet. Jag stannade, C fick gå fram och kolla om det var öppet och det var det äntligen.
De gick och jag haltade in och C var känd här också, så det tog bara en liten stund så hade vi ett bord. Kamraterna beställde varsitt glas egen tillverkad katalansk champagne och fick in en flaska. På en del ställen köper man inte glas, bara flaska!
Jag tog en öl.
C ville ha lite bröd med tomat.
"Något mer?" Jo, jag ville ha salami.
"Ingen ost?"
"Jo, Manchego"
"Aha"
Sedan kom det in en massa fat med: Tomatbröd, manchego, 3 sorters korv och skinka. Vi åt så klart.
"KORVHJÄRTA!!!!" Jämför gärna med falukorv......! HAHA!
Nästa som kom in var ett stort gäng som pratade "alla" språk. Det var folk från olika länder som var på arbetskonferens i Barca. Vi kom i samspråk med bl a en skotte som bott i Sverige i 27 år, i Malmö.
Till sitt bord, precis bredvid oss, fick de hur mycket tapas som helst som skickades kors och tvärs, även till oss.
Efter att vi fått i oss nästan allt vårt och jag tagit in en öl till, kommer frågan om vi ville ha något sött. Jag hör mig själv säga:
"Yes, please".
De andra stirrade häpet på mig, vi som var så mätta. Det kom in ett fat med blandade kakor och de tittade aningen skeptiskt på det.
Sedan kom det in ett glas starkvin att doppa godsakerna i och där var häpenheten och skepticismen bortblåst som en vind från Nordafrika och de var minsann med och doppade och åt med god aptit. Det var JÄTTEGOTT!
Till slut var det mesta ändå uppätet och klockan på väggen visade vintertid, så den var m a o inte 21.45, utan 22.45. Vi bad om notan och då säger den svenska skotten:
"Men, ska ni kasta in den vita duken redan?"
Jo, det gjorde vi och masade oss väldigt mätta mot hemmet på Oasis.
Inte kom vi hem störningsfritt. Ännu en shipshop supermercato uppenbarade sig och jag kom ihåg mina soppåsar. Snabbt in, men inte hade de några. Däremot låg det en massa fulla påsar utslängda utanför husen vi gick förbi, så bevisligen finns de någonstans.
Jag gick mot utgången, men då hade "Die alte kameraden" upptäckt vinhyllan och nu var det inte fråga om någon mer cava, nu skulle det drickas Penedes. Jag fattade som vanligt noll, som jag gör när det handlar om vin. Jag bröt mig och köpte en Bacardi Breezer.
Hem och väl uppe i vår korridor klappade jag i lilltån en gång till.
Så här såg den ut efter en lång kallvattensdusch!
Jag skrek till och nu fick jag lära mig hur man markerar missnöje i Barca. Man öppnar sin dörr och slår sedan igen den med ett brak!
Nu dricker jag Breezer och de tar igen det vinet C gick miste om när prästen klunkade i sig allt på nattvarden. De har dessutom tvättat håret och det måste bara torka innan läggdags, så det blir en lång nattvard denna afton.
Imorgon ska vi ha champagnefrukost har vi bestämt!
Slutligen blev nattförberedelserna akuta och samtliga började med tandborstning. Då trädde "Disiné" in på arenan. Inte Desiré, utan "Disiné"(C alltså). Det betyder visst designer på något språk.
Så var det slutdrucket av vinet och "Disiné" har tillverkat en salladsliknande skapelse av en grön plastkasse som transformerats om till en vinkork.
Dekorativit på min ära och mycket originellt.
MEN, nu godnattar vi alldeles snart!
Barcelona dag 4 - del 2
Tisdag 30 mars - fortsättning
Vi travade på i kvarteren i L´Eixample, det blev ett par designbutiker till.
Den här balkongen gick vi in under, där var dörren.
Ett intressant skåp
Fönstret ut mot gatan
Vi passerade några fina hus......
..... innan C tog med oss till en blomstermarknad. Där följdes vi runt av en helt tyst kvinna som antingen ville serva oss eller så kolla oss.
Jag roade mig med att fotografera rosor och varken hon eller jag tog något initiativ till kontakt.
Vi gick förbi Fundacio Antoni Tapies med den märkliga utsmyckningen på taket.
Kom förbi ett skyltfönster där Gaudis alla handtag mm fanns till beskådan.
Passerade ett otroligt vackert hus, med en underbar port och ett fantastiskt tak
Sedan vi gått Rambla de Katalonia, gjorde vi en avstickare in till Puzle Mania, en butik med hur mycket pussel som helst.
Det största låg färdiglagt på golvet och innehöll 24.000 bitar.
Här är ett som jag verkligen inte kände för att lägga.
MEN, nu var det matdags och sittande på restaurangen har vi nu utan minsta möda, proppat i oss ännu en trerätters på ett ganska flådigt ställe, "danzarama". Syltan vi skulle till idag var inte där den skulle - kanske stängd?
Canelloni/grönskaker till förrätt, citronkyckling till huvudrätt och frukt/chokladtårta till efterrätt, förlåt, dessert heter det nog här, med tanke på ställets standard och alla slipsprydda skjortherrar.
Nästa Tibidabo - det betyder "Jag ger dig".
Nu är vi nere i grottsystemet igen och åker metro, sedan ska vi kanske åka med den blå spårvagnen. A sitter tätt intill mig till vänster och har paltkoma, slutna ögon och snart sover hon. C läser karta och jag skriver. Så här är det när vi sitter på metron, i alla fall väldigt ofta.
Signalen när dörren öppnas är som den på min väckarklocka gånger 100! Snacka om väckning. A var i alla fall med när C sa att vi åker i rätt riktning, men alldeles nyss "snarkade" hon ett litet gläfs, såpass högt att hon vaknade till av det och skrattade. Det gjorde vi också och tyckte att det var såååå roligt. Vi kompar bra ihop.
När vi kom upp ur underjorden jublade C, för hon fick syn på den blå spårvagnen och den kom precis nerför backen.
Hållplatsen var precis bredvid huset med det fina tornet.
Vi ställde upp oss i det som var slutet av vagnen när den kom och följaktligen första parkett på väg upp. Alla andra - och det var många - stod i andra änden. När chauffören öppnade klev vi 3 altos upp.
Det var fel.
Han föste omkring oss + en man som också gått "fel", som om vi var flugor och jag och mannen råkade låta oss fösas in i vagnen igen utan att han protesterade, de andra steg av. Själv gick jag till den andre spårvagnskillen och viftade med min biljett och han i sin tur föste mig tillbaka till den blivande första parketten.
Glad över min "kupp" la jag kasse och jacka på ena bänken och satte mig själv på den andra - på så vis fick vi 3 platser i färdriktningen.
Folk började komma ombord och jag motade bort dem som försökte ta de markerade platserna.
D Å kom kommandoran, på drakhumör denna dag. Jävlar i min lilla låda, vad hon skrek åt mig när jag visade att det var upptaget.
Hon tog min väska och kastade den på mig. Julklappen, tänkte jag och blev störtilsken. Samtidigt hytte hon åt sin lugne, tillbakadragen man som pekade på en annan bänk, ryckte undan min jacka, slängde den också på mig och dunsade ner där de legat, hon var ganska bred.
Då härsknade jag till rejält och kastade mig ner bredvid henne och som tur var kom A och C och sken som solar och undrade hur jag hade burit mig på för att få de bra platserna.
Sedan vände jag mig mot "tanten" och sa till henne på svenska vad jag tyckte. Mannen tittade lite försiktigt på mig och smålog en aning, men då tog hon ny fart mot honom, så efter det blev jag osynlig för dem. Sedan for vi uppåt backen.
Tyvärr var hon tvungen att ha mig hängande över sig, för jag skulle fotografera huset på Avenida Tibidabo 32, där Daniel hade sin första kärleksstund med Beatriz i "Vindens skugga" (en underbar bok även den).
Hade hon inte rävat åt sig den markerade platsen hade hon sluppit mig och min kamera, men tyvärr verkade hon inte alltför besvärad.
Blå vagnen kostade 4 E tur och retur, sen var det dags att åka Funicolar upp till kyrkan Expiatori del Sagrat Cor och nöjesfältet, som vi visste var stängt, men vi ville upp och se utsikten och kyrkan. Då kostade det också 4 E, fast A hade rätt ålder för att få halva priset.
Däruppe var det kalla Marengovindar, så det var inte särskilt njutbart. Vi tog hissen upp till taket.
Utsikten från taket på kyrkan var dock helt fantastisk och vi såg hela Barcelona klart, långt utöver havet, bort till Montserrat och längre ändå. Det var i alla fall för blåsigt, så vi ville tillbaka ner ganska fort.
Montserrat
Efter att ha fått tillsägelse i kyrkan för att vi flamsade för mycket, gick vi ut och ner för att hinna med innan Funicolaren slutade gå för dagen. Det gick bra att komma ned med den, men sen........
Den blå spårvagnen fungerade inte längre. "Ta bussen", sa spårvagnsföraren och pekade på en busshållplats nere i backen.
Väntan, väntan, är min arvedel, eller vår förstås. Vi slog oss i slang med en ung tysk kille som varit och frågat om situationen och jag lyckades svara honom på tyska så att han begrep och även C pratade med honom. Sedan sa vi något till varandra och hör honom säga: "Jag kan prata svenska med er", på svenska alltså. Jaha, där fick jag för den skoltyskan, lika bra det förresten, för den är ganska krank. Han hade pluggat i Sverige för 7 - 8 år sedan.
Undret skedde, det kom en buss. Den blev knökfull, men tog oss nerför berget, våra spårvagnsbiljetter gällde och vi kunde ta metron in till stan.
Efter byte, promenad och lite biljettjafs var vi hemma på Oasis. Vi åker alla tre på en biljett nu, står där i rad och skickar den bakåt till nästa i kön. Senaste spärren var trög, så i tur och ordning klippte vi i låret när vi försökte forcera den. Tänk om vi alla tre har varsitt längsgående blåmärke, i samma höjd på låret imorgon? Fast, det tog nog inte tillräckligt hårt för att bli något.
Snabb horisontal återhämtning.
Nu snart - UT IGEN!
Sista delen av denna dag kommer snart! Alltså: Fortsättning följer!
Vi travade på i kvarteren i L´Eixample, det blev ett par designbutiker till.
Den här balkongen gick vi in under, där var dörren.
Ett intressant skåp
Fönstret ut mot gatan
Vi passerade några fina hus......
..... innan C tog med oss till en blomstermarknad. Där följdes vi runt av en helt tyst kvinna som antingen ville serva oss eller så kolla oss.
Jag roade mig med att fotografera rosor och varken hon eller jag tog något initiativ till kontakt.
Vi gick förbi Fundacio Antoni Tapies med den märkliga utsmyckningen på taket.
Kom förbi ett skyltfönster där Gaudis alla handtag mm fanns till beskådan.
Passerade ett otroligt vackert hus, med en underbar port och ett fantastiskt tak
Sedan vi gått Rambla de Katalonia, gjorde vi en avstickare in till Puzle Mania, en butik med hur mycket pussel som helst.
Det största låg färdiglagt på golvet och innehöll 24.000 bitar.
Här är ett som jag verkligen inte kände för att lägga.
MEN, nu var det matdags och sittande på restaurangen har vi nu utan minsta möda, proppat i oss ännu en trerätters på ett ganska flådigt ställe, "danzarama". Syltan vi skulle till idag var inte där den skulle - kanske stängd?
Canelloni/grönskaker till förrätt, citronkyckling till huvudrätt och frukt/chokladtårta till efterrätt, förlåt, dessert heter det nog här, med tanke på ställets standard och alla slipsprydda skjortherrar.
Nästa Tibidabo - det betyder "Jag ger dig".
Nu är vi nere i grottsystemet igen och åker metro, sedan ska vi kanske åka med den blå spårvagnen. A sitter tätt intill mig till vänster och har paltkoma, slutna ögon och snart sover hon. C läser karta och jag skriver. Så här är det när vi sitter på metron, i alla fall väldigt ofta.
Signalen när dörren öppnas är som den på min väckarklocka gånger 100! Snacka om väckning. A var i alla fall med när C sa att vi åker i rätt riktning, men alldeles nyss "snarkade" hon ett litet gläfs, såpass högt att hon vaknade till av det och skrattade. Det gjorde vi också och tyckte att det var såååå roligt. Vi kompar bra ihop.
När vi kom upp ur underjorden jublade C, för hon fick syn på den blå spårvagnen och den kom precis nerför backen.
Hållplatsen var precis bredvid huset med det fina tornet.
Vi ställde upp oss i det som var slutet av vagnen när den kom och följaktligen första parkett på väg upp. Alla andra - och det var många - stod i andra änden. När chauffören öppnade klev vi 3 altos upp.
Det var fel.
Han föste omkring oss + en man som också gått "fel", som om vi var flugor och jag och mannen råkade låta oss fösas in i vagnen igen utan att han protesterade, de andra steg av. Själv gick jag till den andre spårvagnskillen och viftade med min biljett och han i sin tur föste mig tillbaka till den blivande första parketten.
Glad över min "kupp" la jag kasse och jacka på ena bänken och satte mig själv på den andra - på så vis fick vi 3 platser i färdriktningen.
Folk började komma ombord och jag motade bort dem som försökte ta de markerade platserna.
D Å kom kommandoran, på drakhumör denna dag. Jävlar i min lilla låda, vad hon skrek åt mig när jag visade att det var upptaget.
Hon tog min väska och kastade den på mig. Julklappen, tänkte jag och blev störtilsken. Samtidigt hytte hon åt sin lugne, tillbakadragen man som pekade på en annan bänk, ryckte undan min jacka, slängde den också på mig och dunsade ner där de legat, hon var ganska bred.
Då härsknade jag till rejält och kastade mig ner bredvid henne och som tur var kom A och C och sken som solar och undrade hur jag hade burit mig på för att få de bra platserna.
Sedan vände jag mig mot "tanten" och sa till henne på svenska vad jag tyckte. Mannen tittade lite försiktigt på mig och smålog en aning, men då tog hon ny fart mot honom, så efter det blev jag osynlig för dem. Sedan for vi uppåt backen.
Tyvärr var hon tvungen att ha mig hängande över sig, för jag skulle fotografera huset på Avenida Tibidabo 32, där Daniel hade sin första kärleksstund med Beatriz i "Vindens skugga" (en underbar bok även den).
Hade hon inte rävat åt sig den markerade platsen hade hon sluppit mig och min kamera, men tyvärr verkade hon inte alltför besvärad.
Blå vagnen kostade 4 E tur och retur, sen var det dags att åka Funicolar upp till kyrkan Expiatori del Sagrat Cor och nöjesfältet, som vi visste var stängt, men vi ville upp och se utsikten och kyrkan. Då kostade det också 4 E, fast A hade rätt ålder för att få halva priset.
Däruppe var det kalla Marengovindar, så det var inte särskilt njutbart. Vi tog hissen upp till taket.
Utsikten från taket på kyrkan var dock helt fantastisk och vi såg hela Barcelona klart, långt utöver havet, bort till Montserrat och längre ändå. Det var i alla fall för blåsigt, så vi ville tillbaka ner ganska fort.
Montserrat
Efter att ha fått tillsägelse i kyrkan för att vi flamsade för mycket, gick vi ut och ner för att hinna med innan Funicolaren slutade gå för dagen. Det gick bra att komma ned med den, men sen........
Den blå spårvagnen fungerade inte längre. "Ta bussen", sa spårvagnsföraren och pekade på en busshållplats nere i backen.
Väntan, väntan, är min arvedel, eller vår förstås. Vi slog oss i slang med en ung tysk kille som varit och frågat om situationen och jag lyckades svara honom på tyska så att han begrep och även C pratade med honom. Sedan sa vi något till varandra och hör honom säga: "Jag kan prata svenska med er", på svenska alltså. Jaha, där fick jag för den skoltyskan, lika bra det förresten, för den är ganska krank. Han hade pluggat i Sverige för 7 - 8 år sedan.
Undret skedde, det kom en buss. Den blev knökfull, men tog oss nerför berget, våra spårvagnsbiljetter gällde och vi kunde ta metron in till stan.
Efter byte, promenad och lite biljettjafs var vi hemma på Oasis. Vi åker alla tre på en biljett nu, står där i rad och skickar den bakåt till nästa i kön. Senaste spärren var trög, så i tur och ordning klippte vi i låret när vi försökte forcera den. Tänk om vi alla tre har varsitt längsgående blåmärke, i samma höjd på låret imorgon? Fast, det tog nog inte tillräckligt hårt för att bli något.
Snabb horisontal återhämtning.
Nu snart - UT IGEN!
Sista delen av denna dag kommer snart! Alltså: Fortsättning följer!
Försenad bakelse mm
Påsken kom och gick, jag hostade, snorade, nös och kände mig allmänt risig.
Inte kom jag ihåg då, att jag skulle visa mitt "storslagna" påskpyntande och firande. Hjärnan var väl full av slemmig substans, istället för att fungera normalt.
Nu när jag tömde minneskortet låg mina påskbilder allra först.
Min underbara påskkärring på väg med kattan till Blåkullamötet.
Det är Monica Backlund som gör så här fina saker. Mosjötomten kommer också från henne.
Hararna låg på köksbordet under påskgula rosor
Till sist en helt fantastisk påskbakelse från "Kaffe & Praliln".
Det var hela påsken hemma hos mig i år. Ganska lagom tyckte jag!
OBS: Kolla länken till Kaffe & Pralin. Den affären är ett måste och slår nog varenda chokladbutik i hela landet. Jag har kollat ganska många!
Inte kom jag ihåg då, att jag skulle visa mitt "storslagna" påskpyntande och firande. Hjärnan var väl full av slemmig substans, istället för att fungera normalt.
Nu när jag tömde minneskortet låg mina påskbilder allra först.
Min underbara påskkärring på väg med kattan till Blåkullamötet.
Det är Monica Backlund som gör så här fina saker. Mosjötomten kommer också från henne.
Hararna låg på köksbordet under påskgula rosor
Till sist en helt fantastisk påskbakelse från "Kaffe & Praliln".
Det var hela påsken hemma hos mig i år. Ganska lagom tyckte jag!
OBS: Kolla länken till Kaffe & Pralin. Den affären är ett måste och slår nog varenda chokladbutik i hela landet. Jag har kollat ganska många!
Svanfestival
Svanfestivalen vid sjön Tysslingen här i Närke börjar gå mot sitt slut.
Vi var där förra helgen och lyssnade på allt oväsen de vackra fåglarna för, man kan verkligen inte säga att lätet matchar utseendet.
Jag pratade med en expert i ämnet och han påstod då, att kulmen inte var nådd. Jag vet inte. Jag tycker bara det är en rolig upplevelse att åka dit och se alla fåglar som mellanlandar för att vila och äta, innan de drar vidare så långt som till Väster- och Norrbotten.
De är verkligen överallt och man kan komma ganska nära utan att de bryr sig. Det är avspärrat med ett litet plastrep för att man inte ska klampa rätt in till dem. Konstigt nog stannar människorna på sin sida och svanarna på sin.
Alla fåglar som anländer räknas också och de är "ganska" många.
Jag bor precis under deras inflygningsstråk till Tysslingen och hör dem med ojämna mellanrum. De är inte direkt lågmälda när de kommer flygande.
Vi var där förra helgen och lyssnade på allt oväsen de vackra fåglarna för, man kan verkligen inte säga att lätet matchar utseendet.
Jag pratade med en expert i ämnet och han påstod då, att kulmen inte var nådd. Jag vet inte. Jag tycker bara det är en rolig upplevelse att åka dit och se alla fåglar som mellanlandar för att vila och äta, innan de drar vidare så långt som till Väster- och Norrbotten.
De är verkligen överallt och man kan komma ganska nära utan att de bryr sig. Det är avspärrat med ett litet plastrep för att man inte ska klampa rätt in till dem. Konstigt nog stannar människorna på sin sida och svanarna på sin.
Alla fåglar som anländer räknas också och de är "ganska" många.
Jag bor precis under deras inflygningsstråk till Tysslingen och hör dem med ojämna mellanrum. De är inte direkt lågmälda när de kommer flygande.
Bassethundarna
Anne har efterfrågat min bild på de irländska bassethundarna!
Jag hade inte kvar bilden på hundarna där hussen var med. Båda blev väldigt suddiga, men eftersom jag gillar stuket på den rasen behöll jag bilden med hundarna.
Här är den!
Att jämföra med de spanska
Jag hade inte kvar bilden på hundarna där hussen var med. Båda blev väldigt suddiga, men eftersom jag gillar stuket på den rasen behöll jag bilden med hundarna.
Här är den!
Att jämföra med de spanska
Barcelona dag 4 del - 1
Tisdag 30 mars
Kall, kall, kall natt. Vi är nog utsövda, för ingen har sovit så lugnt som tidigare. Inget att bry sig om, bara på't igen. Tres Altos på nya äventyr, låter som en boktitel av Enid Blyton.
Idag till frukost har det sjungits falukorvens lov av mina medresenärer.
Ack och OOoooo, vad mycket man kan göra av denna ursvenska produkt och på alla ledder dessutom. Sedan kom tillbehören man kunde använda, för att inte tala om tillredningsmöjligheterna och då blev den ännu mer otrolig. OOOHHHH YEAH!!!!
Allt detta utlöstes av att jag tagit 1, säger 1, skiva av den otäckt rosa påläggskorven. Lika bra att prova, tänkte jag, den ingår ju i frukosten, men den hamnade i skräpskålen. "Korv - nej tack", sa jag och sen var det igång!
I hissen upp åkte vi tillsammans med ett yngre, engelskt par. De hade blivit rånade på standen igår. Jag tyckte han sa att han blivit av med sin "bike" och jag undrade varför han hade cykel med sig på stranden, men han hade sån dialekt att det var "bag" han sa. De hade suttit på en uteservering och stirrat varandra i ögonen, med väskan på marken bredvid stolen. Sen bara den försvann och han hade sprungit efter tjuven och skrikit att han ville ha sig väska tillbaka. Det fick han inte, däremot blev han hotad med kniv! Stackars dem, vilken semesterstart.
"Countrylip", sa A när vi kom på rummet. Ja, vad annat kan man säga, när det undgått dem totalt att Barca är ficktjuvarnas paradis och att man absolut inte ska ställa ifrån sig en väska på marken.
Morgonbestyr med ungefär samma klena resultat som igår.
Metro till stan. C tog med oss till ett kvarter där 4 arkitekter fått varsitt uppdrag att bygga och där de 4 husen satt ihop.
OLIKA, kan man säga och det heter "Oenighetens kvarter - Mansana de la Discordia."
Första huset: Casa Lleomorera
Andra: Casa Ramon Muleras
Tredje: Casa Amatler
Fjärde: Casa Battlo (Gaudis)
Vårt första stora mål för dagen var Casa Milá - La Pedrera - Stenbrottet. Gaudis hyreshus, mycket annorlunda och otroligt väl genomtänkt. Inomhus, utomhus, från vinden till allra längst ner.
Vi började högst upp, alltså på taket. C har varit med förut och vet att däruppe blir det enormt mycket folk väldigt snabbt och svårigheter att ta de bilder man vill, utan att få med en massa människor på dem.
Där på taket fanns inspirationen till Stjärnornas krig (det måste ha varit så), förutom en hisnande utsikt över ett vackert, nyvaknat Barca.
Vi var bland det första 100-talet människor som kommit för att skåda ännu ett av mästerverken.
Tyvärr saknas många av mina bilder härifrån också!
Här ser man Sagrada och byggställningarna speglas i rutan på huset mitt emot
Nästan 2 timmar gick vi där - taket, vinden, visningsvåningen och shopen.
På vindsplanet var det utställning om hur han byggde alla sina olika hus och hur han löste problem han stötte på.
De här konstruktionen hängde över en spegel, så att han kunde se den exakta modellen av rundningen uppåt.
I spegeln såg det ut så här
Modell av La Pedrera
Parc Güell
Plattorna som ligger som gatssten här och där i stan (och som stjäls flitigt)
Gaudis underbara sittmöbler
Innergården. Det var viktigt att det fanns ljusinsläpp utifrån, i alla rum.
Nu kommer massor med bilder från visningsvåningen
Två av många av hans ergonomiskt designade handtag
C och jag turas om att provsitta en av stolarna som stod nere i shopen.
Det är svårt att beskriva med ord, så annorlunda och speciellt är det i hela La Pedrera.
Just nu sitter vi och dricker kaffe på Farggi.
Café con leche med ett vackert hjärta i den skummade mjölken och färska croissanter med och utan chokladfyllning är betydligt enklare att beskriva. Det räcker med ett ord: Himmelskt!
Sedan blev det designbutiker och så var det bara, sa C igår och det hördes att det inte var läge för protester. Med tanke på hennes engagemang i att göra denna resa perfekt för oss + hennes arbete med just design, var det inte ens en uppoffring för oss, utan en självklarhet. Det var verkligen både intressant och roligt att gå där och titta.
Jag hittade en väska jag hade kunnat äga, men jag lät bli.
En gunga (häst) av ett gammalt däck hängde där också.
Där inne köpte jag även en julklapp som jag inte kan beskriva närmare!
Fortsättning följer!
Kall, kall, kall natt. Vi är nog utsövda, för ingen har sovit så lugnt som tidigare. Inget att bry sig om, bara på't igen. Tres Altos på nya äventyr, låter som en boktitel av Enid Blyton.
Idag till frukost har det sjungits falukorvens lov av mina medresenärer.
Ack och OOoooo, vad mycket man kan göra av denna ursvenska produkt och på alla ledder dessutom. Sedan kom tillbehören man kunde använda, för att inte tala om tillredningsmöjligheterna och då blev den ännu mer otrolig. OOOHHHH YEAH!!!!
Allt detta utlöstes av att jag tagit 1, säger 1, skiva av den otäckt rosa påläggskorven. Lika bra att prova, tänkte jag, den ingår ju i frukosten, men den hamnade i skräpskålen. "Korv - nej tack", sa jag och sen var det igång!
I hissen upp åkte vi tillsammans med ett yngre, engelskt par. De hade blivit rånade på standen igår. Jag tyckte han sa att han blivit av med sin "bike" och jag undrade varför han hade cykel med sig på stranden, men han hade sån dialekt att det var "bag" han sa. De hade suttit på en uteservering och stirrat varandra i ögonen, med väskan på marken bredvid stolen. Sen bara den försvann och han hade sprungit efter tjuven och skrikit att han ville ha sig väska tillbaka. Det fick han inte, däremot blev han hotad med kniv! Stackars dem, vilken semesterstart.
"Countrylip", sa A när vi kom på rummet. Ja, vad annat kan man säga, när det undgått dem totalt att Barca är ficktjuvarnas paradis och att man absolut inte ska ställa ifrån sig en väska på marken.
Morgonbestyr med ungefär samma klena resultat som igår.
Metro till stan. C tog med oss till ett kvarter där 4 arkitekter fått varsitt uppdrag att bygga och där de 4 husen satt ihop.
OLIKA, kan man säga och det heter "Oenighetens kvarter - Mansana de la Discordia."
Första huset: Casa Lleomorera
Andra: Casa Ramon Muleras
Tredje: Casa Amatler
Fjärde: Casa Battlo (Gaudis)
Vårt första stora mål för dagen var Casa Milá - La Pedrera - Stenbrottet. Gaudis hyreshus, mycket annorlunda och otroligt väl genomtänkt. Inomhus, utomhus, från vinden till allra längst ner.
Vi började högst upp, alltså på taket. C har varit med förut och vet att däruppe blir det enormt mycket folk väldigt snabbt och svårigheter att ta de bilder man vill, utan att få med en massa människor på dem.
Där på taket fanns inspirationen till Stjärnornas krig (det måste ha varit så), förutom en hisnande utsikt över ett vackert, nyvaknat Barca.
Vi var bland det första 100-talet människor som kommit för att skåda ännu ett av mästerverken.
Tyvärr saknas många av mina bilder härifrån också!
Här ser man Sagrada och byggställningarna speglas i rutan på huset mitt emot
Nästan 2 timmar gick vi där - taket, vinden, visningsvåningen och shopen.
På vindsplanet var det utställning om hur han byggde alla sina olika hus och hur han löste problem han stötte på.
De här konstruktionen hängde över en spegel, så att han kunde se den exakta modellen av rundningen uppåt.
I spegeln såg det ut så här
Modell av La Pedrera
Parc Güell
Plattorna som ligger som gatssten här och där i stan (och som stjäls flitigt)
Gaudis underbara sittmöbler
Innergården. Det var viktigt att det fanns ljusinsläpp utifrån, i alla rum.
Nu kommer massor med bilder från visningsvåningen
Två av många av hans ergonomiskt designade handtag
C och jag turas om att provsitta en av stolarna som stod nere i shopen.
Det är svårt att beskriva med ord, så annorlunda och speciellt är det i hela La Pedrera.
Just nu sitter vi och dricker kaffe på Farggi.
Café con leche med ett vackert hjärta i den skummade mjölken och färska croissanter med och utan chokladfyllning är betydligt enklare att beskriva. Det räcker med ett ord: Himmelskt!
Sedan blev det designbutiker och så var det bara, sa C igår och det hördes att det inte var läge för protester. Med tanke på hennes engagemang i att göra denna resa perfekt för oss + hennes arbete med just design, var det inte ens en uppoffring för oss, utan en självklarhet. Det var verkligen både intressant och roligt att gå där och titta.
Jag hittade en väska jag hade kunnat äga, men jag lät bli.
En gunga (häst) av ett gammalt däck hängde där också.
Där inne köpte jag även en julklapp som jag inte kan beskriva närmare!
Fortsättning följer!
Barcelona dag 3 - del 2
Måndag 29 mars - fortsättning
Restaurang 4 Gats
Redan första dagen gick vi förbi den här restaurangen. Den är lite kult för C och vi skulle absoult äta där någon dag. Vi hade inte ens varit till hotellet och lämnat väskorna, men ändå drog vi in i gränden för att se utsidan.
Medan reskamraterna studerade matsedeln.....
................ hade jag ett helt annat fokus.
Jag har en viss förkärlek för gatubrunnslock, skyltar o dyl.
Idag var stunden inne, vi skulle äta där innan lunchtimmarna var över.
Fyra kattor, tre altar och två servitörer = utmärkt kombination. Detta C.s favoritställe blev ganska snabbt även vårt.
Här är servitörerna!
Vi fick vänta i det yttersta rummet på ett ledigt bord, men det gick fort.
Vi fick ett litet bord mitt inne i stora matsalen.
Utan gäster
Det var väldigt fint, mycket tavlor på väggarna och det här stället lär bl a ha varit även Picassos m fl. favoritställe. Inte bara vårt alltså.
Med gäster - så här mycket folk var det när vi var där.
I mitten fanns ett bord med diverse förnödenheter på, för att det hela skulle flyta på bra.
Vi beställde dagens 3-rätters och vi har nyss avslutat förrätten. Det var något paella liknande med nudlar och rejält vitlöksstark aioli. TACK och LOV att vi inte åt vid klostret.
Jag utforskar gärna olika ställens toaletter, det började sedan jag varit i NanJing i Kina och använt sådana jag inte visste fanns.
Den här toaletten var ingen toalett, det var en budoir.
Små röda golvplattor och regelbundet insprängt blå/vita kakelplattor. Kaklat i fint mönster på väggarna till nästan hälften och samma röda nyans som golvet, på väggen ovanför.
Handfatet hade en guldfärgad kran och inbyggda tvålkoppar i form av nedsänkta snäckor. Toan luktade rent och inget annat, dit in var det dubbeldörr av svängdörrsmodell, dock inget lås. Å andra sidan var det så trångt att det räckte med att hålla ut armen så nådde man dörren.
Tänk att toaletter kan ge upphov till så mycket text! Intressant!
Varmrätten: Äkta pommes frites och en entrecote eller annan biffstyckdetalj som legat på grillen i sammanlagt högst 2 minuter, i alla fall min bit. Så god och mör och blodigare än jag ätit på många, många år. Jag bara vräkte i mig den. Tyvärr inget vegetariskt alternativ. HAHAHA! Vem bryr sig, mattanten, på skolan, med argusögonen är inte med här och ser att jag är fejkvegetarian.
Dags för dessert.
Jag och C valde något helt okänt med pastis. Slut!
Gick det möjligen bra med Crema Catalana istället? Inga problem tyckte vi.
A skulle ha crepes med banan och nötter. Slut!
Gick det möjligen bra med en yoghurtdessert? Nej, hon ville så klart också ha en "katalan".
MUMSIGT ! ! ! MÄTTA ! ! !
Notan kom inte lika snabbt som paltkoman, men till slut var det ändå dags att betala. 51 Euro för oss tre tillsammans. Imorgon är det utlovat en sylta (inte maträtten, utan ett "sämre" matställe).
Jag komade ganska länge och både jag och A kinkade tills vi äntligen fick komma till St. Maria del Mar och dit var det en bit att gå. Alltså fick vi röra oss, dra i oss frisk luft och så komma och se Arnaus verk. Vi hade dock problem med att lista ut vilken som var den första slutstenen och inte log madonnan mot oss heller. (Saknar mina bilder).
Vägen till "vår" katedral gick via en hel del små affärer. En helt underbar bokhandel, där nästansyrrans pappa Helmer sånär gick igen. Gamla bokis i Hallsberg, har återuppstått i Barcelona.
Det var så njutbart!!!!!
Jag köpte en ny skrivbok och några vykort!
Vi stack in huvudet i entrén till Dalimuseét, men den här gången hade vi bestämt oss för att inte gå på museér!
En häftig designbutik, där jag omedelbart fick bannor. Det var BARA deras kunder som fick fotografera därinne, därför blev det också bara en bild.
Mycket Swarovskikristall var det på det mesta!
Taket på marknaden som alltid var stängd när vi var där. (Påskens inverkan)
Ett liten kioskliknande butik erbjöd färskpressade juice.
Skylten ovanför var häftig!
Sedan var jag med om något märkligt. När vi var i Dublin i somras fick jag syn på en man med 2 Bassethundar som jag fotograferade. Nu kändes det nästan som jag drömde, när exakt samma sak hände i Barcelona.
Jag ska till Englande i maj, vi får se om det upprepas där också.
Vi masade oss mot våra kvarter för att få oss lite kaffe innan abstinensen skulle slå klorna i oss. Vad händer?
Vi hamnar i hålet i väggen igen - Can Paxiano. Röd cava för mig och vit för dem och andra omgången var vi tvungna att äta något, vi som var så mätta.
Det räckte dock med ett litet fat med skinkbitar.
Längst in i lokalen finns en liten affär. Spanska goda ostar, korvar, skinka, sardin- och andra konserver och en hel del mer. En hel flaska röd Cava kostar 2.20 E. Där får vi köpa med oss lite hem, i alla fall jag, men någon Cava släpar jag inte på. Det blir nog en ost.
När vi hängt där ett tag och jag min vana trogen testat även denna toalett, drog vi vidare. Toan får förresten en 6:a på en skala 1 - 10. Man hade kunnat förvänta sig typ en kinesisk toalett på ett sånt här ställe, men inte alls. Toapapper saknades, men tvål och vatten fanns, rent och snyggt och ingen unken stank heller - alltså klart godkänt.
Så var det behovet stillat, då blev nästa genast akut. KAFFE!
Vi gick till La Cala, där vi var första dagen och där kunde jag omöjligt få en stor kaffe. A som är en erfaren kaffedrickare talade om att en Cortado var starkare än en cappucino och större än en espresso, så det fick bli en sån. Här ska inte släppas fram någon huvudvärk.
Vi strosade bort till Columbus som står där och stirrar ut över havet i slutet av Ramblan.
Sedan gick vi till nästa Rambla och det var Rambla del Mar.
En träbro över till hamnområdet med en stor marina och ett enormt shopping center Mare Magnum.
När vi skulle gå över svängbron kom det precis en segelbåt som skulle in i hamnen och det blev broöppning.
Vi gick vidare ner i Barceloneta där det är så tätt mellan gatorna att kvarteren består av bara 1 hus så kommer nästa gata.
Här skulle vi till en annan av C.s favoritrestauranger Jai-Ca, men den som så många andra hade måndagsstängt.
Då blev vårt gemensamma beslut att än en gång gå till Supermercato, köpa något gott och gå hem och sedan bara ramla ner i horisontalläge när det blev dags för det.
För tillfället jagar jag soppåsar, så jag drog en snabb repa på alla 3 s.k. närbutikerna, men det fanns bara sopsäckar.
C blev turistguide åt ett förvirrat, spansktalande par, medan jag irrade runt i soppåssökandet och A den stackaren hostade, fast kanske inte just då.
Nu är klockan 23.25 igen. Vi har haft omröstning och sammanfattat den. Det kan bli Madrid nästa gång vi "Tres Altos" drar iväg, men allt kan hända.
Det som ska hända nu, är att invänta John med sandsäcken.
Restaurang 4 Gats
Redan första dagen gick vi förbi den här restaurangen. Den är lite kult för C och vi skulle absoult äta där någon dag. Vi hade inte ens varit till hotellet och lämnat väskorna, men ändå drog vi in i gränden för att se utsidan.
Medan reskamraterna studerade matsedeln.....
................ hade jag ett helt annat fokus.
Jag har en viss förkärlek för gatubrunnslock, skyltar o dyl.
Idag var stunden inne, vi skulle äta där innan lunchtimmarna var över.
Fyra kattor, tre altar och två servitörer = utmärkt kombination. Detta C.s favoritställe blev ganska snabbt även vårt.
Här är servitörerna!
Vi fick vänta i det yttersta rummet på ett ledigt bord, men det gick fort.
Vi fick ett litet bord mitt inne i stora matsalen.
Utan gäster
Det var väldigt fint, mycket tavlor på väggarna och det här stället lär bl a ha varit även Picassos m fl. favoritställe. Inte bara vårt alltså.
Med gäster - så här mycket folk var det när vi var där.
I mitten fanns ett bord med diverse förnödenheter på, för att det hela skulle flyta på bra.
Vi beställde dagens 3-rätters och vi har nyss avslutat förrätten. Det var något paella liknande med nudlar och rejält vitlöksstark aioli. TACK och LOV att vi inte åt vid klostret.
Jag utforskar gärna olika ställens toaletter, det började sedan jag varit i NanJing i Kina och använt sådana jag inte visste fanns.
Den här toaletten var ingen toalett, det var en budoir.
Små röda golvplattor och regelbundet insprängt blå/vita kakelplattor. Kaklat i fint mönster på väggarna till nästan hälften och samma röda nyans som golvet, på väggen ovanför.
Handfatet hade en guldfärgad kran och inbyggda tvålkoppar i form av nedsänkta snäckor. Toan luktade rent och inget annat, dit in var det dubbeldörr av svängdörrsmodell, dock inget lås. Å andra sidan var det så trångt att det räckte med att hålla ut armen så nådde man dörren.
Tänk att toaletter kan ge upphov till så mycket text! Intressant!
Varmrätten: Äkta pommes frites och en entrecote eller annan biffstyckdetalj som legat på grillen i sammanlagt högst 2 minuter, i alla fall min bit. Så god och mör och blodigare än jag ätit på många, många år. Jag bara vräkte i mig den. Tyvärr inget vegetariskt alternativ. HAHAHA! Vem bryr sig, mattanten, på skolan, med argusögonen är inte med här och ser att jag är fejkvegetarian.
Dags för dessert.
Jag och C valde något helt okänt med pastis. Slut!
Gick det möjligen bra med Crema Catalana istället? Inga problem tyckte vi.
A skulle ha crepes med banan och nötter. Slut!
Gick det möjligen bra med en yoghurtdessert? Nej, hon ville så klart också ha en "katalan".
MUMSIGT ! ! ! MÄTTA ! ! !
Notan kom inte lika snabbt som paltkoman, men till slut var det ändå dags att betala. 51 Euro för oss tre tillsammans. Imorgon är det utlovat en sylta (inte maträtten, utan ett "sämre" matställe).
Jag komade ganska länge och både jag och A kinkade tills vi äntligen fick komma till St. Maria del Mar och dit var det en bit att gå. Alltså fick vi röra oss, dra i oss frisk luft och så komma och se Arnaus verk. Vi hade dock problem med att lista ut vilken som var den första slutstenen och inte log madonnan mot oss heller. (Saknar mina bilder).
Vägen till "vår" katedral gick via en hel del små affärer. En helt underbar bokhandel, där nästansyrrans pappa Helmer sånär gick igen. Gamla bokis i Hallsberg, har återuppstått i Barcelona.
Det var så njutbart!!!!!
Jag köpte en ny skrivbok och några vykort!
Vi stack in huvudet i entrén till Dalimuseét, men den här gången hade vi bestämt oss för att inte gå på museér!
En häftig designbutik, där jag omedelbart fick bannor. Det var BARA deras kunder som fick fotografera därinne, därför blev det också bara en bild.
Mycket Swarovskikristall var det på det mesta!
Taket på marknaden som alltid var stängd när vi var där. (Påskens inverkan)
Ett liten kioskliknande butik erbjöd färskpressade juice.
Skylten ovanför var häftig!
Sedan var jag med om något märkligt. När vi var i Dublin i somras fick jag syn på en man med 2 Bassethundar som jag fotograferade. Nu kändes det nästan som jag drömde, när exakt samma sak hände i Barcelona.
Jag ska till Englande i maj, vi får se om det upprepas där också.
Vi masade oss mot våra kvarter för att få oss lite kaffe innan abstinensen skulle slå klorna i oss. Vad händer?
Vi hamnar i hålet i väggen igen - Can Paxiano. Röd cava för mig och vit för dem och andra omgången var vi tvungna att äta något, vi som var så mätta.
Det räckte dock med ett litet fat med skinkbitar.
Längst in i lokalen finns en liten affär. Spanska goda ostar, korvar, skinka, sardin- och andra konserver och en hel del mer. En hel flaska röd Cava kostar 2.20 E. Där får vi köpa med oss lite hem, i alla fall jag, men någon Cava släpar jag inte på. Det blir nog en ost.
När vi hängt där ett tag och jag min vana trogen testat även denna toalett, drog vi vidare. Toan får förresten en 6:a på en skala 1 - 10. Man hade kunnat förvänta sig typ en kinesisk toalett på ett sånt här ställe, men inte alls. Toapapper saknades, men tvål och vatten fanns, rent och snyggt och ingen unken stank heller - alltså klart godkänt.
Så var det behovet stillat, då blev nästa genast akut. KAFFE!
Vi gick till La Cala, där vi var första dagen och där kunde jag omöjligt få en stor kaffe. A som är en erfaren kaffedrickare talade om att en Cortado var starkare än en cappucino och större än en espresso, så det fick bli en sån. Här ska inte släppas fram någon huvudvärk.
Vi strosade bort till Columbus som står där och stirrar ut över havet i slutet av Ramblan.
Sedan gick vi till nästa Rambla och det var Rambla del Mar.
En träbro över till hamnområdet med en stor marina och ett enormt shopping center Mare Magnum.
När vi skulle gå över svängbron kom det precis en segelbåt som skulle in i hamnen och det blev broöppning.
Vi gick vidare ner i Barceloneta där det är så tätt mellan gatorna att kvarteren består av bara 1 hus så kommer nästa gata.
Här skulle vi till en annan av C.s favoritrestauranger Jai-Ca, men den som så många andra hade måndagsstängt.
Då blev vårt gemensamma beslut att än en gång gå till Supermercato, köpa något gott och gå hem och sedan bara ramla ner i horisontalläge när det blev dags för det.
För tillfället jagar jag soppåsar, så jag drog en snabb repa på alla 3 s.k. närbutikerna, men det fanns bara sopsäckar.
C blev turistguide åt ett förvirrat, spansktalande par, medan jag irrade runt i soppåssökandet och A den stackaren hostade, fast kanske inte just då.
Nu är klockan 23.25 igen. Vi har haft omröstning och sammanfattat den. Det kan bli Madrid nästa gång vi "Tres Altos" drar iväg, men allt kan hända.
Det som ska hända nu, är att invänta John med sandsäcken.
Barcelona dag 3 - del 1
Måndag 29 mars
Vi hade klockan på 7, det är semester det. Idag var det dags för Monestir de Montserrat, Kataloniens heligste plats.
A började i duschen, sedan jag och sist C. När hon kommer ut upptäcker hon att de har lite Cava kvar sen tidigare, så istället för juice eller Pro-Viva som hemma, kan man börja dagen med lite Cava i tandborstglaset. Det gick hur bra som helst.
Frukosten avklarad och eftersom vi ska på lång, lång utflykt idag har vi löpt på toa, som schottis i turer. Utdelningen hittills är två harlortar, en prutt och ingenting. Så går det när man tror man kan styra kroppen. Nu hoppas vi att tåget är utrustat med denna enkla facilitet som en toalett.
Ut i vimlet. Buss till Placa Espanya och ner i metron för att klura ut vilken biljett vi skulle köpa. Efter en del palaver och inblandning av hjälpsamma herrar som skickade oss hit och dit, stod vi till slut med varsin kombinationsbiljett i handen.
Tågresan tar 1 timme till stationen där vi ska borda en Aeri!
Om jag nu överlever detta har jag blivit en erfarenhet rikare. Det drar av någon slags skräck i skenbenen, samtidigt som jag ser fram emot linbanefärden till klostret. Där ska vi se den svarta madonnan och lyssna på en gosskör, så lugnet lär väl återkomma, om det nu är så det lämnar mig medan jag hänger i luften.
Man kan åka en station till med tåget och ta bergbanan upp, men trots skenbenen vill vi åka linbana.
Den där lilla gula minipricken är en kabinvagn som vi ska åka i!
"Tres Altos på luftfärd" är vi idag!
J A G L E V E R ! ! ! ! !
Här är utsikten neråt, från kabinvagnen, eller möjligen klostret! Ganska högt och brant!
Monestir de Montserrat.
Vi har gått runt och tittat på klostret. Det ligger verkligen otillgängligt, högt uppe bland de "taggiga" och mycket speciella klipporna i bergen. Gaudí lär ha inspirerats av dessa naturfenomen i sina skapelser.
Berget är precis bakom hela byggnationen och det måste ha varit i princip omöjligt att ta sig in till klostret från den sidan.
Ingången till kyrkan
Det vackra golvet mitt på gården, framför ingången
Jag sitter inne i klosterkyrkan och skriver, vi har bänkat oss på första raden. 13.00 ska vi lyssna på Escolani - en gosskör, som ska sjunga Salve Teginay virolai. Den kallas Montserrathymnen. Den finns på YouTube och någon gång ska jag lära mig att länka även där!
Två lånade bilder på Escolania.
Silence står det på dörren hit in och det sorlar som på den värsta marknad. Bredvid mig sitter en katalansk urmacho, stor, fet, rödbrusig med borstig mustasch och utstående ögon. Med ojämna mellanrum knorrar han, en sån där ohälsosam andning som tyder på ett alltför vällustigt leverne, trånga blodkärl, andningsproblem och risk för en oskön död mitt framför oss.
Jag lovar dig kära skolsköterska därhemma, som nyss lärt mig hantera Mini-Anne när hon var livlös. Jag kommer INTE att tillämpa de HLR-kunskaperna på honom, om han så störtar ner framför fötterna på mig.
Dessutom fick jag onda ögat av hans blonderade dam, för att jag råkade rubba avbalkningen med "Fall på knä-långkudden" framför oss. Jag sträckte ut benen och då åkte den med några cm. Det var tydligen nästan en dödssynd.
Ivern att få en sittplats långt fram gör att alla avspärrningar forceras. Det sitter folk snart sagt överallt och nu invänter vi de första som ska sätta sig i de väggfasta stolarna framme vid altaret.
På "andra våningen" i den upplysta gluggen finns Svarta madonnan. Man får stå i en lång, lång kö, sen uppför trapporna och långsamt gå förbi henne. En bit av hennes klänning (av trä förstås) lär vara tillgänglig så att man kan känna på den. För övrigt är hon helt bakom glas. Vi nöjde oss med det vi såg nerifrån.
Skulpturen är från 1100-talet
Det var så nära änglakören man kan komma.
Gossar Escolania skred in som en skock pingviner och grupperade sig i storleksordning. Orgeln gav ton och vips hade gossarna armar som kom ut ur de stora ärmhålen och förvånande nog - noter.
Det var klockrent och njutbart, bortsett från machon till vänster om mig. Hans andning fördjupades avsevärt när sången började och faktum är att den var så ljudlig, att den störde min njutning.
I mittgången, 2 cm från C stod nästa störningsmomemt och det drabbade inte oss som satt på första raden, men väl alla bakom.
Det var en busslast "Bundespolizei aus Deutschland", som "kört in" och parkerat på en lång kompakt rad.
Samtliga var "märkta", de hade en knallblå sjalett runt halsen med texten "Bundespolizei aus Deutschland" i vitt. Samtliga såg också ut att mycket väl kunna ta vara på sig själva.
När vi kom ut kände vi att det varit väldigt kallt inne i kyrkan. Ute hade vädret förändrats och dimman kom vältrande ner från bergen.
Vi ville få i oss något varmt, förslagsvis kaffe. Vilka turistställen det var drä uppe och som C sa: "De kan ta vilka priser de vill, det är ingen konkurrens.
Vi stack in huvudena på en av restaurangerna och C säger snabbt: "HUVA," och sen: "Skolmatsal" och det kändes inte alls som det skulle bli en skön stund.
På något smidigt och snabbt vis enades vi om att vi var färdiga med klostret. Vi hade sett och hört det vi kom dit för.
Sedan blev det en snabb promenad, med en bra spurt som roade några hormonstinna ungdomar när vi tog dem på innern. 4 av dem var bara tvungna att springa om oss, flamsande och hojtande. Nå, vi tog dem på slutet och hann till linbanan med något mindre än 1 minuts marginal.
Det gick FORT utför. Tåget kom strax efter. Så otroligt smart och välplanerat att synka de tiderna.
Nu blir det närings- och dryckintag i Barca istället. Det tycker vi är bra alla tre!
Fortsättning följer - och tack snälla Christina för alla bilderna du skickat till inlägget.
Vi hade klockan på 7, det är semester det. Idag var det dags för Monestir de Montserrat, Kataloniens heligste plats.
A började i duschen, sedan jag och sist C. När hon kommer ut upptäcker hon att de har lite Cava kvar sen tidigare, så istället för juice eller Pro-Viva som hemma, kan man börja dagen med lite Cava i tandborstglaset. Det gick hur bra som helst.
Frukosten avklarad och eftersom vi ska på lång, lång utflykt idag har vi löpt på toa, som schottis i turer. Utdelningen hittills är två harlortar, en prutt och ingenting. Så går det när man tror man kan styra kroppen. Nu hoppas vi att tåget är utrustat med denna enkla facilitet som en toalett.
Ut i vimlet. Buss till Placa Espanya och ner i metron för att klura ut vilken biljett vi skulle köpa. Efter en del palaver och inblandning av hjälpsamma herrar som skickade oss hit och dit, stod vi till slut med varsin kombinationsbiljett i handen.
Tågresan tar 1 timme till stationen där vi ska borda en Aeri!
Om jag nu överlever detta har jag blivit en erfarenhet rikare. Det drar av någon slags skräck i skenbenen, samtidigt som jag ser fram emot linbanefärden till klostret. Där ska vi se den svarta madonnan och lyssna på en gosskör, så lugnet lär väl återkomma, om det nu är så det lämnar mig medan jag hänger i luften.
Man kan åka en station till med tåget och ta bergbanan upp, men trots skenbenen vill vi åka linbana.
Den där lilla gula minipricken är en kabinvagn som vi ska åka i!
"Tres Altos på luftfärd" är vi idag!
J A G L E V E R ! ! ! ! !
Här är utsikten neråt, från kabinvagnen, eller möjligen klostret! Ganska högt och brant!
Monestir de Montserrat.
Vi har gått runt och tittat på klostret. Det ligger verkligen otillgängligt, högt uppe bland de "taggiga" och mycket speciella klipporna i bergen. Gaudí lär ha inspirerats av dessa naturfenomen i sina skapelser.
Berget är precis bakom hela byggnationen och det måste ha varit i princip omöjligt att ta sig in till klostret från den sidan.
Ingången till kyrkan
Det vackra golvet mitt på gården, framför ingången
Jag sitter inne i klosterkyrkan och skriver, vi har bänkat oss på första raden. 13.00 ska vi lyssna på Escolani - en gosskör, som ska sjunga Salve Teginay virolai. Den kallas Montserrathymnen. Den finns på YouTube och någon gång ska jag lära mig att länka även där!
Två lånade bilder på Escolania.
Silence står det på dörren hit in och det sorlar som på den värsta marknad. Bredvid mig sitter en katalansk urmacho, stor, fet, rödbrusig med borstig mustasch och utstående ögon. Med ojämna mellanrum knorrar han, en sån där ohälsosam andning som tyder på ett alltför vällustigt leverne, trånga blodkärl, andningsproblem och risk för en oskön död mitt framför oss.
Jag lovar dig kära skolsköterska därhemma, som nyss lärt mig hantera Mini-Anne när hon var livlös. Jag kommer INTE att tillämpa de HLR-kunskaperna på honom, om han så störtar ner framför fötterna på mig.
Dessutom fick jag onda ögat av hans blonderade dam, för att jag råkade rubba avbalkningen med "Fall på knä-långkudden" framför oss. Jag sträckte ut benen och då åkte den med några cm. Det var tydligen nästan en dödssynd.
Ivern att få en sittplats långt fram gör att alla avspärrningar forceras. Det sitter folk snart sagt överallt och nu invänter vi de första som ska sätta sig i de väggfasta stolarna framme vid altaret.
På "andra våningen" i den upplysta gluggen finns Svarta madonnan. Man får stå i en lång, lång kö, sen uppför trapporna och långsamt gå förbi henne. En bit av hennes klänning (av trä förstås) lär vara tillgänglig så att man kan känna på den. För övrigt är hon helt bakom glas. Vi nöjde oss med det vi såg nerifrån.
Skulpturen är från 1100-talet
Det var så nära änglakören man kan komma.
Gossar Escolania skred in som en skock pingviner och grupperade sig i storleksordning. Orgeln gav ton och vips hade gossarna armar som kom ut ur de stora ärmhålen och förvånande nog - noter.
Det var klockrent och njutbart, bortsett från machon till vänster om mig. Hans andning fördjupades avsevärt när sången började och faktum är att den var så ljudlig, att den störde min njutning.
I mittgången, 2 cm från C stod nästa störningsmomemt och det drabbade inte oss som satt på första raden, men väl alla bakom.
Det var en busslast "Bundespolizei aus Deutschland", som "kört in" och parkerat på en lång kompakt rad.
Samtliga var "märkta", de hade en knallblå sjalett runt halsen med texten "Bundespolizei aus Deutschland" i vitt. Samtliga såg också ut att mycket väl kunna ta vara på sig själva.
När vi kom ut kände vi att det varit väldigt kallt inne i kyrkan. Ute hade vädret förändrats och dimman kom vältrande ner från bergen.
Vi ville få i oss något varmt, förslagsvis kaffe. Vilka turistställen det var drä uppe och som C sa: "De kan ta vilka priser de vill, det är ingen konkurrens.
Vi stack in huvudena på en av restaurangerna och C säger snabbt: "HUVA," och sen: "Skolmatsal" och det kändes inte alls som det skulle bli en skön stund.
På något smidigt och snabbt vis enades vi om att vi var färdiga med klostret. Vi hade sett och hört det vi kom dit för.
Sedan blev det en snabb promenad, med en bra spurt som roade några hormonstinna ungdomar när vi tog dem på innern. 4 av dem var bara tvungna att springa om oss, flamsande och hojtande. Nå, vi tog dem på slutet och hann till linbanan med något mindre än 1 minuts marginal.
Det gick FORT utför. Tåget kom strax efter. Så otroligt smart och välplanerat att synka de tiderna.
Nu blir det närings- och dryckintag i Barca istället. Det tycker vi är bra alla tre!
Fortsättning följer - och tack snälla Christina för alla bilderna du skickat till inlägget.
Barcelona dag 2 - del 3
Söndag 28 mars - sista delen!
Vi fortsatte till en metrostation, lite trötta var vi, men vi hade tur och fick sittplatser.
En uppmärksam person kan nu se att på den här bilden är vi alla 3!
2 stationer senare klev vi av vid Sagrada Familia.
Det hade C tänkt spara till en annan dag, men vi var i god form och dagen ännu relativt ung. Sommartiden hade gett oss ytterligare 1 timme innan mörkret kom, så det var inte mycket att spara på.
Så STORT och väldigt speciellt med de höga, väl utsmyckade tornen. 4 på var sida är färdiga och de symboliserar 8 av lärjungarna. Det ska bli sammanlagt 18 torn innan det är klart. Ytterligare 4 lärjungar, de 4 evangelisterna och Jesus och Maria. Josef göre sig icke besvär!
Egentligen är det en ständig arbetsplats. Bygget påbörjades 1882, det fanns en 100-års minnessten och lär säkert bli en till innan allt är färdigt.
Vi gick runt och tittade och jag som aldrig förr sett Sagrada, häpnade! Det fanns hur mycket detaljer som helst att upptäcka.
På den sidan vi kom först - Förhoppningens fasad, fanns en konstgjord växt på en grindstolpe.
I underkanten på den en dekorrad av ekorrar! Just precis EKORRAR!
Vi fortsatte runt och på sidan finns ett nästan nytt kyrkorum under basilikan. Det kostar inträde att gå in och se den, men inte när det är mässa. Vilken tur vi hade, den hade nyss börjat och var man bara tyst fick man gärna delta. Alltså gick vi i mässan.
Vi gled in på en bänk och försökte se ut som sanna katoliker. För mig var den katolska mässan lika obegriplig som vanligt, vi stod, vi satt, sjöng med och var tysta.
Rätt som det var lyfte den helt rödklädde prelaten upp ett nattvardbröd. Sedan kom kalken fram med vinet.
Prat och ceremonier, Kyrie eleison klarade vi av och Amen sjöng vi ett antal gånger. Prästen intog sin heliga måltid och han slurkade i sig allt vin. Vi skickade fram C för att ta nattvarden och hon hade inget emot det.
Då togs psalmen "Närmare Gud till dig" upp i sin spanska version och vi sjöng med i vår svenska version och tyckte att vi stod på Titanic.
C kom tillbaka och en stund senare var det slut.
Precis som i våra kyrkor tänder man ljus, här är de röda.
Dopfunten var en gigantisk snäcka, med pärlemor på insidan.
Vi gick till andra sidan - Passionsfasaden och nog var det minst lika mycket att se. Skulpturerna på den sidan hade en helt annan karaktär.
Ganska högt upp satt en helt förgylld figur på en tvärbalk och han satt till höger. Då infinner sig genast frågan i mitt huvud: Ska det sitta någon annan till vänster när de får bygga lite till? Det kanske inte sker i vår livstid, med tanke på hur länge bygget redan pågått.
Mätta på intryck från Sagrada Familia tog vi metron igen och än en gång mot hemligt mål.
Upp ett par stationer senare och där var Triumfbågen i slutet av gatan. Den var röd och väldigt fin.
Här kommer nu en lånad bild, för från nu och 100 - 150 bilder framåt är mina egna försvunna.
När jag går där mitt på vägen, på refugen, för att få en bra bild kom det ett hojtande från C. "Skynda dig," ropade hon och pekade på en bänk. Jag fattade ingenting, skulle jag sätta mig, eller skulle jag ställa mig där?
Hon hade tänkt att jag skulle ställa mig på bänken och ta ett kort.
Nu behövdes inte det. Hon ville visa mig hur solnedgången lyste på kopparfisken nere vid havet och hur det skimrade som guld. Jag var tillräckligt lång för att se - inte fisken för den var alldeles för långt bort, men det var ett helt otroligt guldsken nere bland träden.
Så här ser fisken ut i sin helhet nere på stranden.
Vi gick vidare, passerade en staty av Casanova med en lättklädd kvinna under. In genom smala gränder och eftersom vi fortfarande glödde av upptäckarlusta hade C något mer på gång, något mer att visa oss.
I slutet av gränden låg Palau Musica, dit vi ska på onsdag och lyssna på Mozarts Requiem.
Vilket vackert hus! Första bilden lånad, andra från C.
Vi ackade och oooade och häpnade! Det ska bli en härlig avslutning på vår resa, det är jag övertygad om.
Nu var vi rätt så trötta och det var dags att sitta ner. Söndag och fullt med folk överallt. Till slut kom vi till Born och i hjärtat av det ligger La Taverna del Born.
Jag chansade och pekade på något på matsedeln - intressant blev det. Jag har ätit torsk med kikärtor i olja, det kostade 10 Euro och var okej, men en något ovanlig kombination för mig. Det fick bli en hederlig brylépudding till dessert, men den hette något med flan, jag tror Flan con nata och det betyder med grädde.
Jag tog en kaffe till och kaffe var lika med espresso. GOTT!
I skrivande stund börjar jag längta efter horisontalläge och lite hudkräm på pannan. Jag tror jag har blivit lite solbränd som är lika med RÖD. Det stramar!
På hemvägen bestämde vi gemensamt, att det inte skulle bli några Crema Catalana-utflykter i natten denna afton.
Vi fortsatte till en metrostation, lite trötta var vi, men vi hade tur och fick sittplatser.
En uppmärksam person kan nu se att på den här bilden är vi alla 3!
2 stationer senare klev vi av vid Sagrada Familia.
Det hade C tänkt spara till en annan dag, men vi var i god form och dagen ännu relativt ung. Sommartiden hade gett oss ytterligare 1 timme innan mörkret kom, så det var inte mycket att spara på.
Så STORT och väldigt speciellt med de höga, väl utsmyckade tornen. 4 på var sida är färdiga och de symboliserar 8 av lärjungarna. Det ska bli sammanlagt 18 torn innan det är klart. Ytterligare 4 lärjungar, de 4 evangelisterna och Jesus och Maria. Josef göre sig icke besvär!
Egentligen är det en ständig arbetsplats. Bygget påbörjades 1882, det fanns en 100-års minnessten och lär säkert bli en till innan allt är färdigt.
Vi gick runt och tittade och jag som aldrig förr sett Sagrada, häpnade! Det fanns hur mycket detaljer som helst att upptäcka.
På den sidan vi kom först - Förhoppningens fasad, fanns en konstgjord växt på en grindstolpe.
I underkanten på den en dekorrad av ekorrar! Just precis EKORRAR!
Vi fortsatte runt och på sidan finns ett nästan nytt kyrkorum under basilikan. Det kostar inträde att gå in och se den, men inte när det är mässa. Vilken tur vi hade, den hade nyss börjat och var man bara tyst fick man gärna delta. Alltså gick vi i mässan.
Vi gled in på en bänk och försökte se ut som sanna katoliker. För mig var den katolska mässan lika obegriplig som vanligt, vi stod, vi satt, sjöng med och var tysta.
Rätt som det var lyfte den helt rödklädde prelaten upp ett nattvardbröd. Sedan kom kalken fram med vinet.
Prat och ceremonier, Kyrie eleison klarade vi av och Amen sjöng vi ett antal gånger. Prästen intog sin heliga måltid och han slurkade i sig allt vin. Vi skickade fram C för att ta nattvarden och hon hade inget emot det.
Då togs psalmen "Närmare Gud till dig" upp i sin spanska version och vi sjöng med i vår svenska version och tyckte att vi stod på Titanic.
C kom tillbaka och en stund senare var det slut.
Precis som i våra kyrkor tänder man ljus, här är de röda.
Dopfunten var en gigantisk snäcka, med pärlemor på insidan.
Vi gick till andra sidan - Passionsfasaden och nog var det minst lika mycket att se. Skulpturerna på den sidan hade en helt annan karaktär.
Ganska högt upp satt en helt förgylld figur på en tvärbalk och han satt till höger. Då infinner sig genast frågan i mitt huvud: Ska det sitta någon annan till vänster när de får bygga lite till? Det kanske inte sker i vår livstid, med tanke på hur länge bygget redan pågått.
Mätta på intryck från Sagrada Familia tog vi metron igen och än en gång mot hemligt mål.
Upp ett par stationer senare och där var Triumfbågen i slutet av gatan. Den var röd och väldigt fin.
Här kommer nu en lånad bild, för från nu och 100 - 150 bilder framåt är mina egna försvunna.
När jag går där mitt på vägen, på refugen, för att få en bra bild kom det ett hojtande från C. "Skynda dig," ropade hon och pekade på en bänk. Jag fattade ingenting, skulle jag sätta mig, eller skulle jag ställa mig där?
Hon hade tänkt att jag skulle ställa mig på bänken och ta ett kort.
Nu behövdes inte det. Hon ville visa mig hur solnedgången lyste på kopparfisken nere vid havet och hur det skimrade som guld. Jag var tillräckligt lång för att se - inte fisken för den var alldeles för långt bort, men det var ett helt otroligt guldsken nere bland träden.
Så här ser fisken ut i sin helhet nere på stranden.
Vi gick vidare, passerade en staty av Casanova med en lättklädd kvinna under. In genom smala gränder och eftersom vi fortfarande glödde av upptäckarlusta hade C något mer på gång, något mer att visa oss.
I slutet av gränden låg Palau Musica, dit vi ska på onsdag och lyssna på Mozarts Requiem.
Vilket vackert hus! Första bilden lånad, andra från C.
Vi ackade och oooade och häpnade! Det ska bli en härlig avslutning på vår resa, det är jag övertygad om.
Nu var vi rätt så trötta och det var dags att sitta ner. Söndag och fullt med folk överallt. Till slut kom vi till Born och i hjärtat av det ligger La Taverna del Born.
Jag chansade och pekade på något på matsedeln - intressant blev det. Jag har ätit torsk med kikärtor i olja, det kostade 10 Euro och var okej, men en något ovanlig kombination för mig. Det fick bli en hederlig brylépudding till dessert, men den hette något med flan, jag tror Flan con nata och det betyder med grädde.
Jag tog en kaffe till och kaffe var lika med espresso. GOTT!
I skrivande stund börjar jag längta efter horisontalläge och lite hudkräm på pannan. Jag tror jag har blivit lite solbränd som är lika med RÖD. Det stramar!
På hemvägen bestämde vi gemensamt, att det inte skulle bli några Crema Catalana-utflykter i natten denna afton.
Tidsbrist
Här blir inget Barca idag, det är bara att konstatera!
Jag har suttit på utvecklingssamtal i nästan 2 timmar med min chef. Mycket trevligt, men jag hade tänkt mig en något kortare version.
Snabbt in på affären för att köpa något ätbart.
Vilket val jag gjorde, jag fick ett akut sug efter just den smaken, annars brukar jag köpa körsbär de enstaka gånger jag äter Risifrutti.
Jag styrde upp det hela med en kanna te och två fullkornsmackor (hembakt bröd), med fårsalami på den ena och kräftost på den andra.
Kan detta anses vara näringsriktig kost?
Har snabbt varit inne på internetbanken och betalat ett Traderainköp också.
Jazzklubben nästa!
Det blir ingen nattsession denna gång, jag måste hem och tillfriskna!
Jag har suttit på utvecklingssamtal i nästan 2 timmar med min chef. Mycket trevligt, men jag hade tänkt mig en något kortare version.
Snabbt in på affären för att köpa något ätbart.
Vilket val jag gjorde, jag fick ett akut sug efter just den smaken, annars brukar jag köpa körsbär de enstaka gånger jag äter Risifrutti.
Jag styrde upp det hela med en kanna te och två fullkornsmackor (hembakt bröd), med fårsalami på den ena och kräftost på den andra.
Kan detta anses vara näringsriktig kost?
Har snabbt varit inne på internetbanken och betalat ett Traderainköp också.
Jazzklubben nästa!
Det blir ingen nattsession denna gång, jag måste hem och tillfriskna!
Barcelona dag 2 - del 2
Fortsättning Söndag 28 mars
Mot Park Güell. Det var stadigt uppför hela tiden. Vi passerade en trädgård med ett vackert blommande träd. Inte ett blad, men översållat med blommor.
I nästa trädgård satt en hund. Antingen var det en hundgrav, eller så bara en staty av en älskad vän.
När vi började närma oss såg man tydligt att det var Gaudis verk däruppe på toppen.
Det ser ut som C rynkar pannan åt mig som bara stannar och tar kort hela tiden. (Nej, så var det inte!)
All dekor i parken är av mosaik och ingen är den andra lik.
Precis där vid ingången är "drakfontänen" och den ska alla fotograferas bredvid. Bara för det avstod vi, men det var stört omöjligt att ta en bild utan att det satt minst en person där och hängde på eller bredvid drakskallen. Det var faktiskt kö dit.
Sedan kommer man in "under tak", bland en skog av pelare. Där var det ursprungligen tänkt att det skulle bli en marknad.
Två olika detaljer i taket.
Väl uppe på taket hade vi en fin utsikt över stan och Gaudihusen nedanför.
Picknick i Park Güell var inte ett dugg fel. C och jag hade croissant med skinka och ost, A empanada med okänd fyllning och de drack förstås ännu mer cava och jag ännu mer öl. Till efterrätt wienerbröd med chokladfyllning.
Jag såg till att styra upp det hela med lite hälsoinriktning mitt i allt det feta och alkoholen. Jag åt en inköpt tomat, den ligger där mellan A och mig!
Jag fick jättefina små brödpaket som ena brödförsäljerskan gjorde. Det är ett vanligt fyrkantigt pappersark som hon vek ihop över brödet, tog tag i hörnen och snurrade runt alltihopa några varv i luften. Vips var det förpackat. Smart, tyckte jag.
Häruppe på taket sitter vi på den långa mosaiksoffan. Under oss spelar klassiska stråkar underbar musik och här uppe var det nyss "In the mood" på gitarr.
Solen gassar, vi njuter och det går inte att gradera, den skalan finns inte!
En bit bort sticker tornen på Sagrada Familia upp - mera Gaudi.
Det kommer en kille som gör gigantiska såpbubblor till alla barns förtjusning.
De är inte så lättfångade.
Vi sitter tills vi är genomvarma, sen går vi vidare för att ta oss in i arkaderna, medan vi går där, nästan lite stapplande, enas vi om att vi är salongsberusade. I samma ögonblick möter vi fransmän och C översätter det raskt till att vi är "Berý de salón".
Jaha, säger jag, "vad heter det på spanska?"
"Cava", säger A och vi var nog aningen Cava, för vi vred oss av skratt!
Passerar soffan från ryggsidan.
Den är gigantisk!
På väg till arkaderna ett hus där Gaudi har bott en period, idag museum.
Mera underskön musik efter vägen.
Vi släppte i varsin Euro i gitarrfodralet när vi passerade.
Sedan gick vi in under tak..........
............och där finns nästa foto-måste-motiv. Ett kvarlämnat träd med rot.
T R E S A L T O S I B A R C E L O N A
Det var blommor och grönt, hur skönt som helst däruppe på höjden.
Jag gillar inte bara sköldpaddor, jag gillar kaktusar också!
Sen en sväng till damtoaletten, insprängd i berget. Kö långt utanför.
Här uppifrån syns det hur otroligt stor soffan verkligen är.
Promenad nerför berget, förbi en riktigt fin och rejäl port, värd ett foto.
Vi gick ner till Gracia - "staden i staden". Den var en gång en egen stad, men har idag inlemmats i Barcelona. Där finns Casa Vincens, Gaudis första hus. Det är ett vanligt bostadshus idag, mitt bland den vanliga bebyggelsen.
Vem har äran att bo där, var min tanke.
Jag cirklade runt huset åt alla håll jag kom åt och fotograferade. De är förmodligen urless på tursiter och ganska vana att få sitt hus fotograferat.
Det var lika häftigt som hans övriga skapelser jag hittills sett.
Vi gick mycket och nu sitter vi på ett torg - Placa del Sol i solen.
Vi hoppas få beställa något uppfriskande, men bland alla inhemska och turister märks vi inte så mycket, så vi har inte ens fått se någon meny. Tids nog kanske det händer!
Det finns fina hus som inte är Gaudis verk, många är fint utsmyckade.
De här på väg till torget.
De här mitt framför oss där vi satt.
Till slut hände det, vi beställde in en massa tapas, kaffe och dryck till maten.
Vi har en tendens att bli sittande länge, när vi väl satt oss. Det vi har på bordet är Almendras tostades = rostade, lätt saltade mandlar, Pan con Tomato = Vitt bröd med olja, tomat och vitlök, Patatas Bravas = Lätt friterade potatisbitar med stark dressing, Queso Mancehgo Curado - Manchego + lite tomatbröd, Croquetas de jamon = Friterade skink- och ostkroketter.
Så otroligt gott det var!
Notan ligger framför mig och är på 24.45, lite längre bort på torget ligger ett par killar och röker hasch - ingen bryr sig. De ansvariga är mer upprörda över de fina tiggarhundarna som verkligen inte alls är störande. De tigger mycket subtilt, medan gossarna håller på med ett tydligt förspel.
En av hundarna har också legat. Den låg och kullrade runt under A.s stol i ivriga försök att inkoporera en tappad ansjovis, i sin päls för att kunna utsöndra en ny doft. Det gick ganska bra, fast innan den var helt ingnodd kom "min" hund och glufsade i sig den.
Jag kan lätt föreställa mig stanken i pälsen efter denna dag i solen - huva!
"Tama" hundar leker med sina förvildade systrar och bröder.
Vi reste oss till slut och gick till nästa torg
Där stannade vi inte, bara så pass att jag hann ta kort på tornet mitt på torget.
Det var fint tyckte jag!
Nu hade C en plan, men den berättade hon inte för oss. Vi promenerade vidare och jag fotograferade allt jag tyckte var värt att ha på bild.
En fin dörr
Balkonglåda med apsvans
Cocktailpinnar i skyltfönster, med liten snäcka på toppen
Fruktbärande apelsinträd mitt på stengatan
Det var verkligen på riktigt
Till och med fallfrukt
Vi passerar ett hus som är bra mycket Gaudi. Sånt som måste kollas upp.
A och jag gick fram och tillbaka, men hittade inte ens en ingång.
Vi fortsatte gå och nu såg jag ett par skor som verkligen var "sketfula", i alla fall gick hon fult.
Till slut kom vi ut på en gata med otroligt vackra gatstenar - också Gauddesign -
vilket även gatlyktan var. Vilken häftig man, undrar hur det såg ut i hans hjärna.
Notera att det är bänkar på båda sidor längst ner. Där kan ni sitta och vila till nästa inlägg, för nu orkar jag inte fortsätta längre med dag 2 - del 2. Det får bli en del 3 också.
Vi är på väg till metron, så mycket kan jag avslöja!
Mot Park Güell. Det var stadigt uppför hela tiden. Vi passerade en trädgård med ett vackert blommande träd. Inte ett blad, men översållat med blommor.
I nästa trädgård satt en hund. Antingen var det en hundgrav, eller så bara en staty av en älskad vän.
När vi började närma oss såg man tydligt att det var Gaudis verk däruppe på toppen.
Det ser ut som C rynkar pannan åt mig som bara stannar och tar kort hela tiden. (Nej, så var det inte!)
All dekor i parken är av mosaik och ingen är den andra lik.
Precis där vid ingången är "drakfontänen" och den ska alla fotograferas bredvid. Bara för det avstod vi, men det var stört omöjligt att ta en bild utan att det satt minst en person där och hängde på eller bredvid drakskallen. Det var faktiskt kö dit.
Sedan kommer man in "under tak", bland en skog av pelare. Där var det ursprungligen tänkt att det skulle bli en marknad.
Två olika detaljer i taket.
Väl uppe på taket hade vi en fin utsikt över stan och Gaudihusen nedanför.
Picknick i Park Güell var inte ett dugg fel. C och jag hade croissant med skinka och ost, A empanada med okänd fyllning och de drack förstås ännu mer cava och jag ännu mer öl. Till efterrätt wienerbröd med chokladfyllning.
Jag såg till att styra upp det hela med lite hälsoinriktning mitt i allt det feta och alkoholen. Jag åt en inköpt tomat, den ligger där mellan A och mig!
Jag fick jättefina små brödpaket som ena brödförsäljerskan gjorde. Det är ett vanligt fyrkantigt pappersark som hon vek ihop över brödet, tog tag i hörnen och snurrade runt alltihopa några varv i luften. Vips var det förpackat. Smart, tyckte jag.
Häruppe på taket sitter vi på den långa mosaiksoffan. Under oss spelar klassiska stråkar underbar musik och här uppe var det nyss "In the mood" på gitarr.
Solen gassar, vi njuter och det går inte att gradera, den skalan finns inte!
En bit bort sticker tornen på Sagrada Familia upp - mera Gaudi.
Det kommer en kille som gör gigantiska såpbubblor till alla barns förtjusning.
De är inte så lättfångade.
Vi sitter tills vi är genomvarma, sen går vi vidare för att ta oss in i arkaderna, medan vi går där, nästan lite stapplande, enas vi om att vi är salongsberusade. I samma ögonblick möter vi fransmän och C översätter det raskt till att vi är "Berý de salón".
Jaha, säger jag, "vad heter det på spanska?"
"Cava", säger A och vi var nog aningen Cava, för vi vred oss av skratt!
Passerar soffan från ryggsidan.
Den är gigantisk!
På väg till arkaderna ett hus där Gaudi har bott en period, idag museum.
Mera underskön musik efter vägen.
Vi släppte i varsin Euro i gitarrfodralet när vi passerade.
Sedan gick vi in under tak..........
............och där finns nästa foto-måste-motiv. Ett kvarlämnat träd med rot.
T R E S A L T O S I B A R C E L O N A
Det var blommor och grönt, hur skönt som helst däruppe på höjden.
Jag gillar inte bara sköldpaddor, jag gillar kaktusar också!
Sen en sväng till damtoaletten, insprängd i berget. Kö långt utanför.
Här uppifrån syns det hur otroligt stor soffan verkligen är.
Promenad nerför berget, förbi en riktigt fin och rejäl port, värd ett foto.
Vi gick ner till Gracia - "staden i staden". Den var en gång en egen stad, men har idag inlemmats i Barcelona. Där finns Casa Vincens, Gaudis första hus. Det är ett vanligt bostadshus idag, mitt bland den vanliga bebyggelsen.
Vem har äran att bo där, var min tanke.
Jag cirklade runt huset åt alla håll jag kom åt och fotograferade. De är förmodligen urless på tursiter och ganska vana att få sitt hus fotograferat.
Det var lika häftigt som hans övriga skapelser jag hittills sett.
Vi gick mycket och nu sitter vi på ett torg - Placa del Sol i solen.
Vi hoppas få beställa något uppfriskande, men bland alla inhemska och turister märks vi inte så mycket, så vi har inte ens fått se någon meny. Tids nog kanske det händer!
Det finns fina hus som inte är Gaudis verk, många är fint utsmyckade.
De här på väg till torget.
De här mitt framför oss där vi satt.
Till slut hände det, vi beställde in en massa tapas, kaffe och dryck till maten.
Vi har en tendens att bli sittande länge, när vi väl satt oss. Det vi har på bordet är Almendras tostades = rostade, lätt saltade mandlar, Pan con Tomato = Vitt bröd med olja, tomat och vitlök, Patatas Bravas = Lätt friterade potatisbitar med stark dressing, Queso Mancehgo Curado - Manchego + lite tomatbröd, Croquetas de jamon = Friterade skink- och ostkroketter.
Så otroligt gott det var!
Notan ligger framför mig och är på 24.45, lite längre bort på torget ligger ett par killar och röker hasch - ingen bryr sig. De ansvariga är mer upprörda över de fina tiggarhundarna som verkligen inte alls är störande. De tigger mycket subtilt, medan gossarna håller på med ett tydligt förspel.
En av hundarna har också legat. Den låg och kullrade runt under A.s stol i ivriga försök att inkoporera en tappad ansjovis, i sin päls för att kunna utsöndra en ny doft. Det gick ganska bra, fast innan den var helt ingnodd kom "min" hund och glufsade i sig den.
Jag kan lätt föreställa mig stanken i pälsen efter denna dag i solen - huva!
"Tama" hundar leker med sina förvildade systrar och bröder.
Vi reste oss till slut och gick till nästa torg
Där stannade vi inte, bara så pass att jag hann ta kort på tornet mitt på torget.
Det var fint tyckte jag!
Nu hade C en plan, men den berättade hon inte för oss. Vi promenerade vidare och jag fotograferade allt jag tyckte var värt att ha på bild.
En fin dörr
Balkonglåda med apsvans
Cocktailpinnar i skyltfönster, med liten snäcka på toppen
Fruktbärande apelsinträd mitt på stengatan
Det var verkligen på riktigt
Till och med fallfrukt
Vi passerar ett hus som är bra mycket Gaudi. Sånt som måste kollas upp.
A och jag gick fram och tillbaka, men hittade inte ens en ingång.
Vi fortsatte gå och nu såg jag ett par skor som verkligen var "sketfula", i alla fall gick hon fult.
Till slut kom vi ut på en gata med otroligt vackra gatstenar - också Gauddesign -
vilket även gatlyktan var. Vilken häftig man, undrar hur det såg ut i hans hjärna.
Notera att det är bänkar på båda sidor längst ner. Där kan ni sitta och vila till nästa inlägg, för nu orkar jag inte fortsätta längre med dag 2 - del 2. Det får bli en del 3 också.
Vi är på väg till metron, så mycket kan jag avslöja!
Barcelona dag 2 - del 1
Söndag 28 mars - Sommartid!
Idag fick vi sovmorgon av oss, så vi sov till 9. Visserligen var kroppen bara 8, men vi kan nog lura hjärnan med lite cava så vi inte blir så trötta ikväll.
C gick ut på en morgonpromenad medan vi vaknade så gott det nu gick.
Jag var segare än Karlssons kalasklister. Jag visste inte ens var jag hade tvålen, trots att necessären borde ha varit det självklara stället, vilket det också var visade det sig, när jag irrat runt ett tag. Efter jag hade duschat blev det lite bättre och då hade C kommit tillbaka.
Frukosten var helt okej med tanke på var vi är. Jag fick t o m i mig lite yoghurt med corn flakes och coco pops. Jag hade inte förväntat mig att det skulle finnas kruska- och havrekli eller linfrö och det gick bara bra med godisflingorna. Annars kan man lika gärna stanna hemma och äta sina vanliga "frön".
Det fanns rostbröd, 2 sorters vitt bröd, ost, skinka, korv, tomater och sallad. Marmelad, juice, te och kaffe. Jag är mätt!!
Efter alla avklarade morgonbestyr tog vi bussen - nr 59 - upp mot Ramblan. Det är ju Palmsöndagen och förra året hade C hamnat mitt i en procession med flikade palmblad och Jesus i högsätet. Vi hoppades att samma sak skulle upprepas och se vi blev bönhörda.
Vi gick igenom översta delen av Ramblan.
Där var det djurförsäljning, mest fåglar, men även en massa olika sköldpaddor och andra smådjur.
Jag föll i trance vid sköldpaddorna förstås och den berömda kattabstinensen gjorde sig påmind, nu i form av sköldpaddsdito. VILL HA!!!!!!!
Här är vattensköldisar!
Landsköldpaddor
En sån där liten hade jag lätt kunnat ha med mig hem, men si det går ju inte!
Då kom processionen och jag fick annat att fokusera på!
Först två ryttare.
Sedan en gatsopare mitt i och efter henne lite ordningsmakt
Herrar med spiror och även damer med bärbara hyllningar
Små kåpklädda barn som delade ut Jesusbilder, som forna filmisar.
Vi fick också varsin.
Det svängdes med rökelsekar och nästan alla hade ett sånt där spröt i handen.
Sedan kom Jesus till häst och den stod på en vagn - en mycket guldig sådan, med färsk grönska, blommor och små fina bilder överallt längs sidorna.
Efter vagnen kom en blås- och slagverksensemble.
Häftigt och pampigt var det, men sen var det slut och vanligt folk anslöt med sina palmblad och spröt.
Vi fortsatte Ramblan ner och där gick jag bakom en i mitt tycke riktigt udda (ful) kappa.
Vi fortsatte tills vi kom till "slummen", några kvarter där man som turist definitivt kan råka ut för missöden, efter mörkrets inbrott.
Vi kom fram till en öppen plats där det var lite marknad. Jag hörde det karaktäristiska lätet från en papegoja och stannade och försökte fokusera upp i palmen som var ovanför mitt huvud.
Jodå, där var det ett par som höll på och byggde bo. Gröna, men svåridentifierade för en icke-kännare som jag är, jag känner dock igen lätet och lyckades få med den enes bakdel på bild.
Marknaden var lite rolig, mycket återvunnet material i ny skepnad.
Väskor
En uggleklänning är väl något alla kvinnor saknar i sin garderob?
Eller ett par byxor att föda barn i?
Nu närmade vi oss ett av mina absoluta MÅSTEN - Boteros stora katt. Jag såg den långt därborta.
Den finns på Rambla del Raval. För mig var det nästan ett "Hallelujamoment!"
OJ, vad fin och häftig och STOR och läcker och helt underbar den var!
Inget klotter på den och ingen förstörelse. Vi cirklade runt den ett tag, det var en hankatt kunde jag konstatera.
Vad nöjd jag var efter kattmötet, det var helt underbart!
Vi tog en annan gata upp tillbaka till Ramblan. Sprang på en fin vattenpost, inte alls som dem man lärt känna i Kalle Anka och gamla amerikanska filmer en gång i tiden.
Vårt nästa mål var Park Güell, väl ute på Ramblan tog vi metron åt det hållet. Jag var imponerad av handikapplatserna i tunnelbanevagnen, med gott om utrymme för en rullstol och säkra bälten.
Vi skulle ha picknick och inhandlade matigt bröd, wienerbröd och dryck.
Efter det var det dags för vätske- och toapaus som vi tog på lilla serveringen Mylka - mittemot "Konsum" med C.
När vi laddat färdigt med cava och öl var det bara: Upp och ut och gå igen!
Fortsättning följer!
Idag fick vi sovmorgon av oss, så vi sov till 9. Visserligen var kroppen bara 8, men vi kan nog lura hjärnan med lite cava så vi inte blir så trötta ikväll.
C gick ut på en morgonpromenad medan vi vaknade så gott det nu gick.
Jag var segare än Karlssons kalasklister. Jag visste inte ens var jag hade tvålen, trots att necessären borde ha varit det självklara stället, vilket det också var visade det sig, när jag irrat runt ett tag. Efter jag hade duschat blev det lite bättre och då hade C kommit tillbaka.
Frukosten var helt okej med tanke på var vi är. Jag fick t o m i mig lite yoghurt med corn flakes och coco pops. Jag hade inte förväntat mig att det skulle finnas kruska- och havrekli eller linfrö och det gick bara bra med godisflingorna. Annars kan man lika gärna stanna hemma och äta sina vanliga "frön".
Det fanns rostbröd, 2 sorters vitt bröd, ost, skinka, korv, tomater och sallad. Marmelad, juice, te och kaffe. Jag är mätt!!
Efter alla avklarade morgonbestyr tog vi bussen - nr 59 - upp mot Ramblan. Det är ju Palmsöndagen och förra året hade C hamnat mitt i en procession med flikade palmblad och Jesus i högsätet. Vi hoppades att samma sak skulle upprepas och se vi blev bönhörda.
Vi gick igenom översta delen av Ramblan.
Där var det djurförsäljning, mest fåglar, men även en massa olika sköldpaddor och andra smådjur.
Jag föll i trance vid sköldpaddorna förstås och den berömda kattabstinensen gjorde sig påmind, nu i form av sköldpaddsdito. VILL HA!!!!!!!
Här är vattensköldisar!
Landsköldpaddor
En sån där liten hade jag lätt kunnat ha med mig hem, men si det går ju inte!
Då kom processionen och jag fick annat att fokusera på!
Först två ryttare.
Sedan en gatsopare mitt i och efter henne lite ordningsmakt
Herrar med spiror och även damer med bärbara hyllningar
Små kåpklädda barn som delade ut Jesusbilder, som forna filmisar.
Vi fick också varsin.
Det svängdes med rökelsekar och nästan alla hade ett sånt där spröt i handen.
Sedan kom Jesus till häst och den stod på en vagn - en mycket guldig sådan, med färsk grönska, blommor och små fina bilder överallt längs sidorna.
Efter vagnen kom en blås- och slagverksensemble.
Häftigt och pampigt var det, men sen var det slut och vanligt folk anslöt med sina palmblad och spröt.
Vi fortsatte Ramblan ner och där gick jag bakom en i mitt tycke riktigt udda (ful) kappa.
Vi fortsatte tills vi kom till "slummen", några kvarter där man som turist definitivt kan råka ut för missöden, efter mörkrets inbrott.
Vi kom fram till en öppen plats där det var lite marknad. Jag hörde det karaktäristiska lätet från en papegoja och stannade och försökte fokusera upp i palmen som var ovanför mitt huvud.
Jodå, där var det ett par som höll på och byggde bo. Gröna, men svåridentifierade för en icke-kännare som jag är, jag känner dock igen lätet och lyckades få med den enes bakdel på bild.
Marknaden var lite rolig, mycket återvunnet material i ny skepnad.
Väskor
En uggleklänning är väl något alla kvinnor saknar i sin garderob?
Eller ett par byxor att föda barn i?
Nu närmade vi oss ett av mina absoluta MÅSTEN - Boteros stora katt. Jag såg den långt därborta.
Den finns på Rambla del Raval. För mig var det nästan ett "Hallelujamoment!"
OJ, vad fin och häftig och STOR och läcker och helt underbar den var!
Inget klotter på den och ingen förstörelse. Vi cirklade runt den ett tag, det var en hankatt kunde jag konstatera.
Vad nöjd jag var efter kattmötet, det var helt underbart!
Vi tog en annan gata upp tillbaka till Ramblan. Sprang på en fin vattenpost, inte alls som dem man lärt känna i Kalle Anka och gamla amerikanska filmer en gång i tiden.
Vårt nästa mål var Park Güell, väl ute på Ramblan tog vi metron åt det hållet. Jag var imponerad av handikapplatserna i tunnelbanevagnen, med gott om utrymme för en rullstol och säkra bälten.
Vi skulle ha picknick och inhandlade matigt bröd, wienerbröd och dryck.
Efter det var det dags för vätske- och toapaus som vi tog på lilla serveringen Mylka - mittemot "Konsum" med C.
När vi laddat färdigt med cava och öl var det bara: Upp och ut och gå igen!
Fortsättning följer!
Barcelona dag 1 - del 2
Roy Lichtenstein är namnet på konstnären jag nämnde i slutet av förra inlägget.
Fortsättning från cafeét där vi satt och insåg vilket skönt liv vi har!
Till slut kom verkligenheten ikapp oss och vi bröt upp från den paradisiska solen och gick till Hotell Oasis för att checka in.
Vi fick rum 505, högst upp i huset, tre sängar på rad och helfräscht.
Utsikten var över tornet på St Maria del Mar ("vår" kyrka) och på kullen långt borta berget Tibidabo med en kyrka och en nöjespark.
Vi blev väldigt kloka och unnade oss en liten "nap". Jag hade packat med mig väckarklockan klokt nog, den ställde jag på väckning en timme senare och sen var det "smöret" som de säger i Västerbotten. Det betydde alltså att man somnar, så var det bara!
När vi sent omsider återfått formen igen, jag t ex frös så jag skakade, så jag var tvungen att ligga under en filt ett tag, gick vi ut. Vi drog ner mot stan.
Vi gick till ett mycket vackert torg - Placa Reial, som tyvärr också var ett missbrukartillhåll, men ordningsmakten var snabbt framme om det hände något.
Det var en väldigt fin fontän i mitten och 2 väldigt speciella lyktstolpar som var Gaudis verk.
Vi gick vidare, passerade ett par fina väggutsmyckningar.
En affär som sålde i huvudsak haklappar, A stannade nästan förstummad och tänkte på barnbarnen.
Så var ju påsken i antågande och den är uppenbarligen stor, i synnerhet för chokladfabrikanterna. OJ OJ OJ, vad det fanns mycket fina chokladarrangemang att köpa och inom alla intresseområden också.
Sedan kom vi fram till Ramblan och gick ungefär halva.
Där fanns gott om levande statyer.
Den märkligaste satt med benen i kors och bara en fot i marken, sen lite längre ner fanns ännu en som satt ihopkrupen på en smal pinne, men han hade nog en platta under sig.
Vi strosade vidare och C berättade och visade oss allt längs den delen av Ramblan vi gick på. Det skulle bli procession på Palmsöndagen och överallt såldes de traditionella "spröten" i olika längd och utföranden, som folk bar med sig när de gick med i den.
Det var ovanligt lite folk ute, för där brukar man få knuffa sig fram. Det var för all del tid för siesta, vilket kan vara förklaringen.
Efter Ramblan tog vi metron till ett ställe nära fontänen/Fontana Magica, vars skådespel vi skulle se lite senare.
Där hittade vi en trevlig restaurang med uteservering. A och C delade på en flaska rött och jag tog en öl. Så fort de fått sina glas hände samma sak som i Bosco Marengo förra sommaren. En vindpust kom farande och slet mig sig allt som var löst. Jag högg tag i C.s glas innan det for iväg, för hon var ute på vift. Vi bara skrattade, vi är ju härdade vid det här laget och det gick bra.
Vi drog oss bort mot fontänen, in mellan de två tornen och ........
..........gatan upp. Det hade redan börjat. Längst upp ligger Nationalmuseum.
Efter att vi sett fontänen är det lätt att förstå C.s entusiasm när hon berättade om den. VILKEN UPPLEVELSE!
Vatten, musik, färg - så otroligt vackert. Vi var där länge och det var lika fascinerande hela tiden och upplevelsen förändrades i och med mörkrets inträde.
Här är lite fakta från nätet om arrangemanget.
Den gamla fontänen bjuder fortfarande på magiska shower i Barcelona. Ljus,färg, rörelse och musik sammansmälter till ett vackert arrangemang. Sessionerna varar i 30 minuter och genomförs på bestämda tider. Under vintern, oktober-april, så sker det fredag och lördag mellan klockan 19:00 -21:00. Under sommariden mellan maj-oktober så är det fontänshow mellan torsdag –söndag klockan 20:00 – 24:00. Inträdet är gratis och du tar metro L1 eller L3 till Espanya.
OCH, här är lite bilder - jag tog massor!
På slutet gick vi högst upp till museét och stod där och tittade.
Känslan som den här upplevelsen gav, är svår att beskriva, den måste nog upplevas. När de spelade Barcelona med Freddy Mercury och Montserrat Caballé och efter den verk ur Carmina Burana, kände vi att det var fulländat.
Vi var kvar ett tag till, sedan började vi gå mot metron och medan vi var på väg slutade allt tvärt där uppe vid fontänen. Nu värkte min stukade lilltå sa att jag var tvungen att be att vi skulle åka så nära "hemmet" som möjligt. A passade på att visa sina, enl. egen utsago, "sketfula skor".
Inget fel på dem och väldigt bekväma att gå i, jag hade gärna haft dem.
C kom på den ljusa ideén att vi skulle köpa med lite goda snacks, cava och öl till hotellet. Då kunde vi bara falla i säng när vi inte orkade mer. Bra, tyckte vi och köpte en massa okända och kända snacks på närmaste Supermercato.
Hem och korkade upp, surrade och flamsade. Vi skickade sms till körledaren och bad om en text vi glömt och vi hade väldigt trevligt. Helt uttröttade var vi förstås efter den korta natten och den långa, långa första dagen.
Då händer detta: Jag fick ett akut behov av att äta en Crema Catalana.
Vad händer?
JO, istället för att de kloka, stabila altkamraterna säger att det är dags att sova, utbrister de i ett:
JAAAAAAAA, DET GÖR VI!
Ut igen och ganska fort var vi på en uteservering.
- Har ni Crema Catalana?
- Ja, de hade Creme Catalana, men ska ni äta?
- Nej, inte mat.
- Tyvärr, det går inte.
- Men vi ska äta Crema Catalana.
Efter ett par omgångar diskussion satt vi där till slut och åt och njöt.
Nu äntligen har vi skruvat om klockorna till sommartid och ligger faktiskt i säng.
Den nya tiden är 1.25.
Snart sova!
Fortsättning från cafeét där vi satt och insåg vilket skönt liv vi har!
Till slut kom verkligenheten ikapp oss och vi bröt upp från den paradisiska solen och gick till Hotell Oasis för att checka in.
Vi fick rum 505, högst upp i huset, tre sängar på rad och helfräscht.
Utsikten var över tornet på St Maria del Mar ("vår" kyrka) och på kullen långt borta berget Tibidabo med en kyrka och en nöjespark.
Vi blev väldigt kloka och unnade oss en liten "nap". Jag hade packat med mig väckarklockan klokt nog, den ställde jag på väckning en timme senare och sen var det "smöret" som de säger i Västerbotten. Det betydde alltså att man somnar, så var det bara!
När vi sent omsider återfått formen igen, jag t ex frös så jag skakade, så jag var tvungen att ligga under en filt ett tag, gick vi ut. Vi drog ner mot stan.
Vi gick till ett mycket vackert torg - Placa Reial, som tyvärr också var ett missbrukartillhåll, men ordningsmakten var snabbt framme om det hände något.
Det var en väldigt fin fontän i mitten och 2 väldigt speciella lyktstolpar som var Gaudis verk.
Vi gick vidare, passerade ett par fina väggutsmyckningar.
En affär som sålde i huvudsak haklappar, A stannade nästan förstummad och tänkte på barnbarnen.
Så var ju påsken i antågande och den är uppenbarligen stor, i synnerhet för chokladfabrikanterna. OJ OJ OJ, vad det fanns mycket fina chokladarrangemang att köpa och inom alla intresseområden också.
Sedan kom vi fram till Ramblan och gick ungefär halva.
Där fanns gott om levande statyer.
Den märkligaste satt med benen i kors och bara en fot i marken, sen lite längre ner fanns ännu en som satt ihopkrupen på en smal pinne, men han hade nog en platta under sig.
Vi strosade vidare och C berättade och visade oss allt längs den delen av Ramblan vi gick på. Det skulle bli procession på Palmsöndagen och överallt såldes de traditionella "spröten" i olika längd och utföranden, som folk bar med sig när de gick med i den.
Det var ovanligt lite folk ute, för där brukar man få knuffa sig fram. Det var för all del tid för siesta, vilket kan vara förklaringen.
Efter Ramblan tog vi metron till ett ställe nära fontänen/Fontana Magica, vars skådespel vi skulle se lite senare.
Där hittade vi en trevlig restaurang med uteservering. A och C delade på en flaska rött och jag tog en öl. Så fort de fått sina glas hände samma sak som i Bosco Marengo förra sommaren. En vindpust kom farande och slet mig sig allt som var löst. Jag högg tag i C.s glas innan det for iväg, för hon var ute på vift. Vi bara skrattade, vi är ju härdade vid det här laget och det gick bra.
Vi drog oss bort mot fontänen, in mellan de två tornen och ........
..........gatan upp. Det hade redan börjat. Längst upp ligger Nationalmuseum.
Efter att vi sett fontänen är det lätt att förstå C.s entusiasm när hon berättade om den. VILKEN UPPLEVELSE!
Vatten, musik, färg - så otroligt vackert. Vi var där länge och det var lika fascinerande hela tiden och upplevelsen förändrades i och med mörkrets inträde.
Här är lite fakta från nätet om arrangemanget.
Den gamla fontänen bjuder fortfarande på magiska shower i Barcelona. Ljus,färg, rörelse och musik sammansmälter till ett vackert arrangemang. Sessionerna varar i 30 minuter och genomförs på bestämda tider. Under vintern, oktober-april, så sker det fredag och lördag mellan klockan 19:00 -21:00. Under sommariden mellan maj-oktober så är det fontänshow mellan torsdag –söndag klockan 20:00 – 24:00. Inträdet är gratis och du tar metro L1 eller L3 till Espanya.
OCH, här är lite bilder - jag tog massor!
På slutet gick vi högst upp till museét och stod där och tittade.
Känslan som den här upplevelsen gav, är svår att beskriva, den måste nog upplevas. När de spelade Barcelona med Freddy Mercury och Montserrat Caballé och efter den verk ur Carmina Burana, kände vi att det var fulländat.
Vi var kvar ett tag till, sedan började vi gå mot metron och medan vi var på väg slutade allt tvärt där uppe vid fontänen. Nu värkte min stukade lilltå sa att jag var tvungen att be att vi skulle åka så nära "hemmet" som möjligt. A passade på att visa sina, enl. egen utsago, "sketfula skor".
Inget fel på dem och väldigt bekväma att gå i, jag hade gärna haft dem.
C kom på den ljusa ideén att vi skulle köpa med lite goda snacks, cava och öl till hotellet. Då kunde vi bara falla i säng när vi inte orkade mer. Bra, tyckte vi och köpte en massa okända och kända snacks på närmaste Supermercato.
Hem och korkade upp, surrade och flamsade. Vi skickade sms till körledaren och bad om en text vi glömt och vi hade väldigt trevligt. Helt uttröttade var vi förstås efter den korta natten och den långa, långa första dagen.
Då händer detta: Jag fick ett akut behov av att äta en Crema Catalana.
Vad händer?
JO, istället för att de kloka, stabila altkamraterna säger att det är dags att sova, utbrister de i ett:
JAAAAAAAA, DET GÖR VI!
Ut igen och ganska fort var vi på en uteservering.
- Har ni Crema Catalana?
- Ja, de hade Creme Catalana, men ska ni äta?
- Nej, inte mat.
- Tyvärr, det går inte.
- Men vi ska äta Crema Catalana.
Efter ett par omgångar diskussion satt vi där till slut och åt och njöt.
Nu äntligen har vi skruvat om klockorna till sommartid och ligger faktiskt i säng.
Den nya tiden är 1.25.
Snart sova!
Barcelona dag 1 - del 1
Redan förra året i Italien bestämde vi att vi skulle åka till Barcelona tillsammans - jag, A och C. Det var C.s ide, Barca är hennes stamställe och hon åker dit med nya vänner hela tiden. Det här var femte gången och ändå var vi på ställen hon inte varit på.
Drygt 100 bilder har på något ickemirkaulöst, utan djävulskt vis, bara försvunnit ur kameran. Någon som vet om man kan återfinna dem? Tekniken, finns den för detta, när man är en vanlig privatperson och ingen brottsling som ska spåras via bilder?
Äh, det där lämnar jag för tillfället. Här kommer början på vår resa.
Planet till Barca skulle gå från Arlanda redan klockan 7, så det blev en väldigt kort natt. Jag somnade ungefär 00.15 och hade klockan på 1.30, men var faktiskt tvungen att dra mig 5 minuter innan jag orkade stiga upp. Att snooza en sån här dag var uteslutet. Jag fick i alla fall 1 timme och 15 minuters nattsömn.
Åt min vanliga vardagsfrukost och organiserade det sista, i den mån jag hade den förmågan så dags. Det lär visa sig när jag packar upp.
A kom 2.30 och hämtade mig och 5 minuter senare höll vi på att susa förbi C som stod vid vägkanten och väntade. Det gick bra i den mörka disiga natten och 7.30 satt vi på rad ovan molnen.
Jag är i en tillfällig tröttsvacka och fnissar ohejdat åt allt möjligt, t ex ordet "Bebidas", som betyder dryck. Tänk om jag kunde sova lite?
Sova var svårt, men vila lite gick bra. Vi har ätit varsin "Bocadillo de temperada + cerveza och vino = Baguett med säsongsfyllning + öl eller vin. Säsongsfyllningen var tonfisk och lite grönt. Det var riktigt gott. En liten burk öl för min del och damerna drack rött vin. Det lilla kalaset kostade 7.50 Euro.
Det är molnigt som en vit matta under oss, men för tillfället har jag Pyreneérnas toppar ut till höger.
Landskapet öppnar sig efter bergen och Barca börjar visa sig. HÄRLIGT!
Nästa notering i min resedagbok är 13.20.
Vi sitter nere vid hamnen på en cafeteria och ska dricka kaffe. När vi steg av planet tog vi en buss in till stan, kostade 5 E. Vi var helt överväldigade av vädret - solen sken, det blåste ljumma vindar och livet lekte verkligen, trots att vi gick och drog våra rullväskor och var klädda för vädret i högan nord.
Vi bestämde oss för att strosa bort till vårt hotell Oasis, när nu vädret var så skönt och vi suttit stilla så länge. Vi passerade en marknad som hade allt möjligt, i ett av stånden såldes väldigt fina barnkläder i oblekt bomull.
Strax bredvid fanns smycken och jag stannade och köpte mig ett par lila, små kulörhängen, ametist skulle jag tro. De kostade bara 3.50, så är det glas är ingen skada skedd.
Vi gick vidare och passerade den tjusigaste entrén till ett H&M jag någonsin sett.
Till slut kom vi till St. Maria del Mar, som jag och A varit med och byggt de senaste två veckorna tillsammans med Arnau i boken "Katedralen vid havet." 
Strax bredvid låg vårt hotell. Vi fick inte checka in, men lämna vårt bagage och låna toaletten. Den luktade inte alls gott - ingen mer kommentar om den, men A hade en teori om luktens uppkomst!
Canpaixano på Reine Cristina var ett intressant hål i väggen där vi hamnade sen. FULLPACKAT med folk och champagnen - cavan - flödade. 
Vi klämde oss in som tre ålar och jag bestämde mig för att äntligen testa champagne/cava. Tänk om jag tål det, så jag inte är sjuk imorgon?
Vi pekade på smörgåsar med lufttorkad skinka och beställde in en hel flaska cava Brut. Den kostade runt 5 E och glasen man fick var små och vida. De hällde upp och ställde flaskan bredvid.
Det fanns röd cava också, så vi testade ett gemensamt glas av den. Mycket godare tyckte jag. 
Folk strömmade ut och in, det var en enorm trängsel, mackor, tallrikar med diverse korvar och annat, glas med cava langades kors och tvärs och killarna bakom disken hade stenkoll på vem som beställt vad.
Vi hade tur som tog oss in sa C. Det stod folk överallt och mitt i alltihopa stod vi!
Tala om annorlunda matställe, ingen hälsoinspektion här inte.
Mätta och lätt snurriga travade vi vidare. 12 E kostade hela kalaset - Otroligt!
Vi gick ner mot hamnen, tittade på ännu en marknad och där köpte vi varsin kula glass. Varje kula kostade 1 E och struten också 1 E. Jag tog Creme de Catalana och den var jättegod, dock var jag lätt upprörd över att struten kostade en extra E.
Efter detta hamnade vi här på cafeét och har just druckit koffein i olika former.
Solen gassar, jag är hur trött som helst, men NJUTER!
Jag sitter och tittar på en intressant skulptur mitt i gatan och vem som gjort den berättade C, men det rann ut ur mitt medvetande fortare än jag hann skriva ner det!
Slut på del 1 dag 1.
