Paus
Fr o m imorgon bitti 4.15 lämnar jag över hus och katt till kärestan för 1 vecka i den eviga staden.
Det ska bli fröjdefullt, reser med mina vanliga "Barcadamer" och jag har inte varit i Rom sedan jag var 7 år, så det ska verkligen bli roligt att se vad jag minns.
Undrar så om min daladocka i Leksandsdräkt finns där någonstans i St. Peterskyrkan?
Återkommer med resedagbok och bilder!
Utställning i Stockholm
Lördagen 6 april öppnar en utställning på Galleri Hagström i Gamla Stan i huvudstaden. Jag önskar att vi kunde ta oss dit för att titta på den. Vi får se om vi kan göra en dagsutflykt, allt beror på en massa saker, men jag vill i alla fall slå ett slag för den. Du som har möjlighet och är i närheten - gå och titta.
Monica Karlsson som visar broderi, är tapetserare, men också brodös (om det nu heter så?) Hon gör de mest fantastiska masker som jag visade lite av när jag skrev om Vinterspår och de vittnar om en rik fantasi.
Nu ska hon vara på Galleri Hagström tillsammas med 2 andra i 1 vecka och jag lovar att det är häftiga masker hon visar.
Huset som är fotograferat åker jag förbi varje dag när jag åker till jobbet och resten av Jan Lindahls bilder skulle jag också vilja se.
Måleri intresserar mig alltid, då jag är uppvuxen med en far som målade mycket, han satt jämt med pennan i handen och när han inte skissade och ritade, löste han korsord. Alltså vill jag gärna se Ingrid Stattins alster också.
Det drar ihop sig till det stora övertygelsesamtalet med kärestan tror jag. Kanske jag lyckas?
Vill ha!!!!!!
Ibland vet jag precis vad jag önskar mig när någon frågar och det händer även att jag får just detta som jag trår efter.
Ibland får jag bra saker utan att jag önskat mig, bara för att någon som står mig nära vet, att just det där vill hon ha. Så var det te x med min nya cykel som jag bara längtar efter att få "sträcka ut" på, längs vägarna här ute på landet.
Ibland får jag bra saker utan att jag önskat mig, bara för att någon som står mig nära vet, att just det där vill hon ha. Så var det te x med min nya cykel som jag bara längtar efter att få "sträcka ut" på, längs vägarna här ute på landet.
Vägarna önskar jag vore av en annan status än den som råder just nu, men det kan ingen ge mig, inte ens John Pohlman. Det är bara att vänta på premiärturen med min nya, fina, röda cykel.
När jag är ute och spankulerar i omgivningarna finns det dock något som jag verkligen vill ha och som jag ser här och där.
Ingen verkar använda sina, men jag kan omöjligt gå dit och knacka på för att fråga om jag får köpa den som jag ser att de ändå inte använder.
Vad är det då som jag så gärna vill ha?
Jo detta!
Jag önskar att det hade funnits en jordkällare här på tomten. Jag är van vid det sedan jag bodde hemma och det var så otroligt bra förvaring för rotsaker, lök, saft, sylt och andra inläggningar.
Nu knökar jag in sylt, maremelad, gurkburkar o dyl nederst i kylskåpet och där ser det nästan ut som kylskåpen gjorde i studentkorridorerna på sin tid - fullproppat och ingen aning om vad det är som står där längst in.
I väntan på - inte Godot, men på I-M
Kära väninnan I-M skulle komma på ett besök med övernattning. Detta för att vi skulle få gott om tid att sitta och prata och lösa alla livsgåtor och dryfta annat som vi inte gjort på väldigt länge. Varför vi inte gjort det på så länge, är såklart på grund av min flytt till landet.
Hon la fram en bra plan som jag nappade på utan vidare.
Jag skulle hämta henne efter jobbet, åka hem hit, äta lite gott och tillbringa kvällen i soffan och bara prata. Istället för att ge sig ut i den kalla, svarta natten och åka hem, skulle hon sova över här och vi skulle följas tillbaka till stan på morgonen till respektive jobb. Mycket bra ide, tyckte jag!
Så blev det också, men jag anlände till hennes jobb lite för tidigt, så jag spankulerade i omgivningen en stund med kameran redo.
Där i grannskapet ligger denna trevliga butik.
Jag gick inte in, sparsam som jag är just nu, p g a tandläkarräkningen som väntar. Inte ens onödiga utgifter som parkeringspengar kostade jag på mig. Jag fotade genom skyltfönstren medan jag höll noggrann koll bakåt så ingen nitisk lapplisa skulle komma ilande med bötesremsan i högsta hugg.
FINHETERNA bara hopades. Det var mycket "vill ha"- känsla när jag tittade in.
Fönstershopping kostar aldrig något och tur är väl det, annars hade det blivit dyrt för mig. Lite läckert också med allt som speglas i skyltfönstret. Man får liksom omgivningen på köpet.
Namnet Billström
Jag som alltid tyckt om mitt efternamn känner mig inte så glad just idag.
Jag vill bara tala om, att jag stämmer in på hela beskrivningen sånär som på en sak. Jag är blond, blåögd och i rätt ålder, men jag skulle gott och väl kunna gömma en papperslös flyktning om det behövdes, eller flera också för den delen.
Jag kommer från en Billströmssläkt som alltid tagit hand om allt som behövt tas om hand. Mina föräldrar har haft en mycket öppen attityd till människor oavsett ålder, ursprung, kön och allt vad det kan handla om. Dörren har alltid varit öppen hemma hos oss i min barndomsfamilj och jag är så tacksam över det jag fått med mig hemifrån.
Jag råkar alltså heta Billström, men vi är INTE släkt med migrationsministern Tobias Billström, något som jag alltid påpekat varenda gång hans namn nämnts i min närhet. Vi är inte ens släkt på väldigt långt håll.
Just det är jag glad för idag, för övrigt tycker jag det är hur bedrövligt som helst av en regeringsmedlem att inte vara mer klar i knoppen!
Sagt är sagt, hur mycket han än ber om ursäkt!
Vinterleontina på friluftsdag
Rubriken är skriven med stor ironi. Jag avskyr vintern, men pga mitt arbete måste jag gå ut ibland och till och med följa med på vinterfriluftsdagar.
Vi var till Ånnaboda, Kilsbergen, med skolan för att idka friluftsliv i pulkabacken och på den isbelagda sjön. Jag vägrar sjöisar, det börjar väl vara ett känt faktum här, men när jag såg dessa nygjorda spår, dristade jag mig till att gå omkring där lite grann när vi väl kom dit ner.
Det är förvisso skoterspår, så jag borde inte gå rakt igenom isen!
Det är mycket välordnat däruppe i Ånnaboda, en fin stuga med stort rum och köksdel, där man kan äta sin matsäck, toaletter finns också och det är uppvärmt.
Gott om tydlig information på stora tavlor, om allt som erbjuds
Det finns en stor camping precis bredvid och det känns onekligen lite malplacé med husvagnar, så här mitt i snön - KALLT!
Efter pulkaåkningen skulle det grillas korv nere vid sjön och på väg dit mötte vi en sportig dam som säkert var äldre än jag och min enda tanke var: Det där kommer jag aldrig, i resten av mitt liv, att utsätta mig för fler gånger!!!!! Det kan jag lova!!!!! Jag har försökt mer än en gång, det är dagens sanning!
Jag hade kunnat gå en bit, t ex här, men då förstörs ju spåret, så det var tack och lov inget alternativ för en som är antivinter.
Numera går jag ut vintertid, men jag har ingen lust att flänga runt i drivorna, utan en promenad bredvid snön är alldeles lagom tycker jag (= på någon väg).
Då var promenaden ner till sjön ganska lagom och där fick vi nygrillad korv!
Efter den här dagen kände jag mig väldigt duktig och vintersportig!!! Inte i närheten av en kär vän, som bloggat om sina turer på sportlovet, men ändå. Jag är i alla fall utomhus, trots snön!
På tur med Otto och hans mamma
Eftersom min tand och jag inte varit intresserad av umgänge med andra under veckan, längtade vi efter varandra, jag och Otto och hans mamma.
På fredagen efter jobbet tog vi en tur till Granhammar för att köpa lite ostar och titta på alla finheter som finns där.
Helt funktionell är jag nog inte än, alltså inte tillbaka på bloggspåret, för trots att jag hade kameran med mig, tog jag inte en enda bild och där kan jag lova fanns mycket jag vill visa på bloggen. Kolla hemsidan och gå in på de olika rubrikerna och njut - missa inte det!!!!
Vi avsmakade en hoper ostar och handlade sen som om det var sista chansen någonsin.
När vi skulle åka därifrån kom jag ihåg kameran, då var det så dags, men det får bli en bild på lilla undret Otto som är den absolut ljuvligaste lilla bebis jag kan tänka mig! Jag knäppte den precis innan vi for därifrån.
Man kan inte göra annat än ÄLSKA en sån här liten goding!
Hallå där!!!!!!
Så var jag på banan igen och om det ändå hade varit migrän jag led av när jag ställde in det mesta, då hade jag inte känt mig som en fattiglapp idag.
Jag har så klart medicin som hjälper och tog ett piller i måndags kväll och visst släppte det så mycket att jag kunde sova. Det var relativt okej tisdagmorgon, ända tills jag började äta frukost.
DÅ kom det tillbaka med blixtens hastighet och var 10 gånger värre än kvällen innan, samt omfattade då hela vänstra delen av nederkäken och strålade upp i tinningen precis som migrän. När jag har migrän känns det som jag har en stor ispigg som kör upp från tänderna upp mot skallen via tinningen.
Jag stod bara inte ut och plötsligt slog mig tanken att jag kanske inte hade migrän......
Kunde det komma från tänderna? Jag brukar aldrig ha några hål, men med tanke på min ålder, finns det gott om fyllningar som krakelerar då och då och är det tandläkaren brukar tjäna sina pengar på vad det gäller mig.
Jag ringde dit 6.45 på morgonen och talade till en telefonsvarare. Jag vill bara säga ett stort TACK till dem på kliniken, 7.00 ringde de tillbaka och jag fick en tid 10.00. Hon hade hört på min röst hur ont jag hade, när hon lyssnade av telefonsvararen.
Nu är det snart hopp och lek igen, men dyrt blev det. Tisdagen - nekros i botten av en lagad tand, minst 3 besök för att åtgärda det akuta, tillbaka nästa dag för att "rensa" bort allt det döda, illaluktande som dväljdes därnere i djupet. Tack och lov var tanden död, så det gjorde i alla fall inte ont.
Om cirka 3 veckor tillbaka igen för att rotfylla och mellan 5 - och 6000 kommer det att kosta. Jag lovar, det var värt det dubbla att bli av med smärtan och det finns visst ett högkostnadsskydd även hos tandläkaren, så lite billigare blir det.
Jag är fortfarande öm i käken och örat(?), men det mesta är helt okej och jag kände plötsligt att bloggen lockade. Jag har t o m varit aktiv och bakat lite matbröd, rotat runt i flyttkartonger som fortfarande väntar på genomgång och placering. Det är sånt jag inte saknat särskilt mycket på de här 8 månaderna vi bott här och då hamnar det mesta på Myrorna eller någon insamling, men jag vill ändå titta igenom innan jag skickar vidare.
Så, nu vet du vart jag hållit hus senaste veckan! Inuti mig själv mestadels, men som den plikttrogna varelse jag fostrats till, har jag såklart arbetat hela tiden detta pågått. Är man knäpp så är man!
Inställt
MIGRÄN!
Allt med datorn inställt!
Utelivet
Det blev en kortare promenad idag, men ut gick jag, trots en envis förkylning som är bättre ena dagen och sämre den andra. Idag är en sämre dag, men jag ville ha lite frisk luft, så jag tog en vända.
Mitt i solnjutandet blev det ett akut stopp. Jag tvärstannade och stirrde ner i asfalten, tog ett raskt steg bakåt och började fnissa för mig själv
........men man vet aldrig, eller har jag för livlig fanstasi?
Jag tänkte på artikeln i tidningen som var i början av mars, om mannen som försvann ner i ett slukhål, vilken odöd som de skulle ha sagt i Västerbotten. Sedan log för mig själv när jag valde att inte gå över det här, utan tog en stor sväng runt det!
Slukhål, kan det finnas här?
Lördagspromenad
Just nu är det ganska kallt, men mycket härlig sol när morgonen släpper.
Jag som försummat mitt gående pga isgatorna här ute på landet, bestämde mig för att ta en promenad längs vägen mot tätorten. Eftersom det var ett tag sedan jag, så att säga, bara gick tänkte jag att 20 minuter i ena riktningen - från hemmet och sedan vända = 40 minuter och en lagom start.
Det var inte helt gynnsamt underlag när jag kom till det jag numera kallar "Vildsvinsskogen", där jag mötte den stora galten i höstas och där de har en övergång från åker till skog. Ren isgata, bulkigt och svårt att gå säkert!
Nåväl, jag halkade mig förbi det och kom fram till Bittinge Bibliotek när det precis gått 20 minuter. Där såg jag träden på deras gård mot himlen och var tvungen att ta fram kameran och huka mig ner, för att få med himlen som bakgrund.
Just då, när jag sitter nerhukad på asfalten med kameran i ena handen, ringer kärestan på mobilen. Han var på väg hitut och jag bestämde mig raskt för att fortsätta gå och sedan åka med honom när vi möttes. Solen lyste och även om det var kallt, hade jag klätt mig helt rätt för en gångs skull.
Jag fortsatte vägen fram i ganska bra tempo, då ringde han igen. Han var tvungen att vända för att hämta något kvarglömt i stan, men sedan skulle han komma. Okej, jag fortsatte framåt, tids nog skulle han komma. Jag fick upp tempot när nästa stopp kom i min väg.
Inte kan man bara gå förbi detta underbara???
Små kissekatter, som min kusin sa när hon var liten. Till det en knallblå himmel, det var så att jag nästan började spinna (men kallt var det fortfarande).
Jag kom inte så långt förrän jag var tvungen att stanna igen, för nu var det en riktig katt som kom i min väg, eller åtminstone vid sidan om.
Den låg där och spann säkert där den njöt av solen som äntligen visar sig så gott som dagligen, men tittade lite misstänksamt på mig.
Så härligt det såg ut! Nu börjar det ljuva livet för våra fyrbenta kattvänner.
Oj, vad jag gick, jag kom ut till Segersjövägen och fortsatte mot tätorten. Tids nog kommer han väl, tänkte jag och hoppsan, där låg något på vägen.
Alkottar på en kvist.... jodå, mycket riktigt, där stod en al i diket.
Jag gillar färgerna, grått och brunt - det visste jag inte om innan, men det är väldigt fint i just de här nyanserna.
Nu borde han komma snart tänkte jag efter jag passerat alkottarna, men icke!
Jag kom så långt att jag såg kyrkan mitt i byn klart och tydligt. Vilket otroligt bra riktmärke förr när det var ont om kartor och dåliga vägar. Kyrkan såg man på långt håll, så även för mig idag.
Men jag måste ha gått ganska fort, trots att jag "legat i träda" bra länge, för nu var jag nästan framme vid Odensbackenvägen, den som leder till stan, via Stora Mellösa där kyrkan ligger.
En gammal milsten fångade min kamerablick och jag fick kliva ner lite mot diket för att få med den.
Ingen käresta inom synhåll, så jag fortsatte ut på stora vägen och tänk, jag kom nästan ända fram till samhället innan han äntligen kom farande och plockade upp mig.
Det var en rejäl promenad, för att vara den första på väldigt länge, men så skönt det var och riktigt nöjd känner jag mig.
Karl-Axel Pehrson
På Länsmuseét i Örebro visas just nu bl a utställningen "Fågel, Fisk eller Mittemellan" av konstnären Karl-Axel Pehrson som levde mellan 1921 - 2005.
Jag var där i torsdags och det var en härlig upplevelse. Jag kände inte till hans konst sedan tidigare, så det var en riktig glädjekick när jag fick se utställningen. Jag hade ingen aning om vad som väntade.
Karl-Axel Pehrsons var förutom konstnär även samlare, han hade en samling med 30 000 skalbaggar från hela världen och det är med inspiration från dem som han skulpterat Guldbaggen - där kände jag igen namnet, men inte förrän jag såg den.
Små, små steg ledde in till rummet, för den här utställningen vänder sig mycket till barn, för att få dem intresserade av konst.
De blomster han målade var det hans egen fantasi som skapade. Jag var helt betagen och gick från tavla till tavla, studerade detaljer och fotograferade. Jag har lagt in många bilder och skrolla inte alltför fort om du inte är konstintresserad, för du kan bli, om du ger dig lite tid.
Nu börjar det härliga, här är några av tavlorna - helt fantastiska i mitt tycke!
TITTA NOGA!!!!
Konstverken var också lite häftigt hängda, med ett och annat "kryp" insprängt mitt ibland dem.
Och så tlll sist. Självaste ursprunget tilll GULDBAGGEN!
Slut energi
Idag blir det inget inlägg, förresten är dagen snart slut!
Jag har jobbat till 17.00, kom hem 17.25, fyllde fågelmat, talgbollar och satte ljus i lyktorna. Satt och klappade katten en stund och andades lugnt och sedan for jag på zonterapi.
Lånad bild!
Efter det har jag inte gjort en släng, för jag blev så trött och att blogga finns inte i min verklighet just nu, men jag mår väldigt bra.
Jag ska berätta mer om zonterapin en annan gång, för det har fungerat jättebra på mig.
God Natt!
Liten tändsticksbetraktelse
Jag tänder levande ljus i några lyktor nästan varje kväll. Det är väldigt fint tycker jag och känns lite ombonat i den mörka natten som råder, när ingen gatbelysning finns.
Jag upptäckte att det var lite skillnad på några av mina tändsticksaskar, för jag har ganska gott om dem, så jag tänder på "gammalt vis".
Den här måste vara ganska gammal, för även om asken är av papp, såg bilden ut så när jag var liten vill jag minnas och med den texten.
Sedan tittade jag på en annan SOLSTICKAN, den var utan text och lite större, tror den är nyare.
Sedan drog jag mig till minnes att jag ropat in en hel förpackning tändstickor på Tradera för några år sedan. Dem har jag inte öppnat, för de är väldigt speciella och etiketten kanske inte helt "rumsren"?
Jag lägger ingen negativ värdering i etiketten, men INTE skulle man få sälja en sådan här förpackning idag. Jag tycker enbart den är fin och visar på hur man tänkte för inte alltför längesedan.
OBS: Manufactured in Sweden!!!!
Ute och inne
Ute står träden med rimfrost ena dagen och utan nästa. Den här björken är otroligt vackert när himlen är alldeles blå bakom.
Bilden tagen för några dagar sedan.
Inne på köksbordet är det tulpaner som gäller och som är så ljuvligt så här års.
Vad gör lite rimfrost när man snart har tulpaner i blomrabatten? Våren är i antågande.
Ännu en fantastisk kväll på jaz§zklUBBEN
nU ligger KATTAN PÅ HALVA Tsngentbordet och ålarrr runt, så jsg ber om ursäkt för inledningen på detta inlägg, men jag låter det stå kvar, hon kanske också vill blogga lite?
I torsdags var jag och lyssnade på en av mina största favoriter inom svensk jazz - Lars Jansson, en fantastisk pianist. 1998 blev han Danmarks förste jazzprofessor i Aarhus.
Han var i stan med sin grupp som förutom honom består av Paul Svanberg på trummor, basisten Thomas Fonnesbaek, som för kvällen hade ersatts av en minst lika bra basist Jesper Bodilsen + den otroligt duktige gitarristen Ulf Wakenius som normalt sett inte tillhör Lars Jansson Trio.
Ord räcker inte, det var i princip fullsatt på klubben och många fick stå hela kvällen och alla fick njuta av en otroligt bra musikkväll.
Lite bilder
Missa inte dessa musiker om du har möjlighet att lyssna på dem!
Nytt tapetmönster?
Det kan man fundera på, för på håll ser det nästan så ut!
Fast det är det ju inte, vi har sportat framför TV.n till och från under förmiddagen.
Frukosten intogs på varsin bricka i soffan, alltmedan vi drog in den friska Sälenluften i lungorna. Starten är nästan det roligaste och här har vi dem som inte startar först.
Visst skulle man kunna göra tapet av det? En fondvägg för skidentusiaster kanske?
Lördag som försvann
Idag var det mycket som skulle bli av....... plockas med, tittas igenom, sortera till Myrorna, Lettlandsinsamlingen, grovsopor, sparas i lådorna, skänkas till andra.
Då sa det pling i telefonen - sms-plinget.
Det var kära dotter som undrade vad vi skulle göra idag. Jag svarade ungefär som ovan, fast i kortare ordalag eftersom jag sms:ade och kontrade med en motfråga gällande samma sak.
Det de hade planerat hade blivit inställt, så jag frågade om de ville komma så kunde jag göra en ostpaj till middag. Såklart de ville det och då fick jag ju Otto på köpet så att säga.
Kärestan var ute och tvättade våra bilar, som definitivt inte visade upp originalfärgen, de var smutsgrå, båda två. I handfatet i badrummet var det stopp, det skulle han också åtgärda innan de kom och eftersom han är så arbetselak, skulle han också knacka bort all is från garageplanen och fösa iväg dem med snörakan. Det där sista förstår jag, för jag hade gjort det själv om det inte varit för pajbakandet.
Nå, jag fick tömma badrumsskåpet och detta är bara en liten, liten del, av allt som rymdes där i underskåpet. Detta visar No 7 hamstringen från Boots när söstra mi och jag var där (fast 2 burkar saknas, de är redan i bruk).
Det var ett äckligt jobb han utförde min käre man. Jag gillar inte stopp, eller rättare sagt det som sitter där och orsakar eländet. Bild visas ej, du får tro mig, det var ÄCKLIGT!
Så kom de små liven och jag kom fullständigt av mig när Otto kom innanför dörren. Inte fotade jag vare sig dukning eller maten. Vi åt och pratade, sen fick jag mata, hon hade med sig av överskottet i en nappflaska och jag var minst lika salig som förra gången. Sedan fick jag byta blöja och slutligen fick jag sitta där med honom som en liten hösäck i famnen på mig precis så länge jag ville.
Där satt jag och när jag börjat klä på honom för deras hemfärd, kom jag plötsligt på att jag ville ha en bild. Så här nöjd var han att få sova i mormors knä.
Som det harmoniska barn han är, fortsatte han sova medan jag trasslade ner honom i bilbarnstolen (som heter något annat numera), spände fast honom och virade in honom i filten.
Så otroligt underbart det är och vad tacksam jag är att de bor så nära. Älskade lilla Otto!
Nu först har jag haft tid med bloggen och lördagen med alla dess sysslor...... puts väck! Vad gör det?
Kattvänner eller?
Hos dottern bor numera 2 katter istället för 3, för 3:an är ju här hos mig - Lilla Ahti, som vi brukar säga, eftersom hon är mindre än sin syster Indra.
Sedan Ahti flyttade hit verkar det gå bra att samsas över rasgränserna
Eller hur är det med det egentligen? Nu har någon retat upp den andra!
Fast jag tror inte att de slåss, bara markerar med fräsningar och sedan lämnar en av dem arenan.
