Spännande gammal skylt
Den här skylten finns på ett gammalt hyreshus vid Oskarsparken i Örebro. En aning svårt att få med texten, denna regniga dag när jag passerade.
Det står i alla fall så här:
FYSIKALISK BE-
HANDLING BAD
* MASSAGE *
ELEKTRICITET
Det var mest det där med elektricitet, som kittlade min nyfikenhet.
När jag stod där med kameran kom det en dam, betydligt äldre än Leontina och började tala om skylten. Behandlingen hade ägt rum innanför grinden i gårdshuset och startade för ganska länge sedan. Idag finns inget kvar av det mer än skylten.
"Visst är det fantastiskt att skylten finns kvar,." sa hon, men jag skulle vilja veta ännu mera. Det finns säkert i något arkiv, kanske t o m på Google?
JO, det fanns det och här kommer länken!
Paula Faour
En av världens bästa pianister från Brasilien, gästade oss på jazzklubben med sitt band för några veckor sedan. Hon heter Paula Faour, och är bland det bästa jag hört.
Vår jazzklubb ÖJBC = Örebro Jazz &Bluesklubb samarbetar med Musikhögskolan i stan och så gott som alla förband kommer därifrån. Musikhögskolan har ett utbytesprogram mellan Örebro, Rio de Janeiro och Brasilia och den här gången fick vi äran att lyssna till förstklassig latinamerikansk musik innan huvudbandet ECAROH intog scenen. De var för övrigt också väldigt bra.
I torsdags var tyvärr vårens sista konsert, men till hösten kör vi igång igen och då är du välkommen till Scandic - Grand Hotel i Örebro om du känner för att testa vad du tycker om jazz - om du inte redan vet om att du gillar det!
Örebro Jazz&Bluesklubb finns på Facebook!
Det är jag som bestämmer här! Det är mitt hus!
Här bor jag numera och jag bestämmer var jag vill vara, människorna är min flock och de gör oftast som jag tycker.
När matte städar badrummet och vädrar för fullt, är jag med och ser till att allt, både inomhus och utomhus blir som det ska.
Ett öppet fönster är nämligen helt enkelt omöjligt att motstå. Jag bara måste kolla vad som är utanför.
Åh, där var en fluga!
Fast, den var snabbare än vad jag är, ut flög den, så det blev inget med den munsbiten. Jag solar mig lite istället.
Ett annat ställe som jag gillar skarpt, är husses alla samlade gamla Tekniktidningar som han är så noga med. De ligger i fina travar i hyllan och det är JÄTTESKÖNT att vila på dem.
Jag trivs väldigt bra här på landet, där jag får bestämma själv och göra som jag vill!
Kärestan och jag som trodde att det var vårt hus.......
Gloria och lite till
I helgen som var hade vi konsert både lördag och söndag, med "min" kör - St Nikolai Motettkör och körerna CumLaude och Corona + Örebro Barock. Körerna gjorde varsin Mariasång, Örebro Barock "Våren av Vivaldi och tillsammans allihopa, Vivaldis Gloria.
Den första konserten var i Nikolaikyrkan i Örebro som var fullsatt och orgelläktaren var ovanligt vacker denna dag med härlig belysning.
Några bilder från repetitionen från min altpostition bakom solister och orkester.
Det var otroligt roligt att göra denna konsert tillsammans och dagen efter gjorde vi om det i Kumla kyrka, även den i princip fullsatt.
Efter lördagskonserten gick kärestan, som naturligtvis satt i publiken, och jag ut och åt tapas på Mingla.
Det var första gången vi var där och det var en positiv överraskning, fina lokaler, trevlig personal och mycket god mat.
Servetterna matchade färgerna därinne.
Maten var väldigt god och bra att få in 8 olika tapas så man fick smaka lite av varje. Vi hann t o m smaka lite innan jag fick fram kameran.
Först fick vi bröd och 3 röror
Sedan kom faten med tapas.
Jag såg till att jag smakade på allt, men ägghalvan med avocadosmet och räkor, kändes mer som ett tillbehör på det svenska påskbordet, än en spansk tapas? (Kan det heta tapas i singularis? Någon läsare som är "svenskläraret" el dyl som vet? C, du vet väl?)
Till efterrätt skulle man kunna få Crema Catalana, men si det gick inte, för de hade utgått. Det blev en ersättningsdessert. Inte alls lika god, även om jag så klart såg till att få i mig hela.
Min förhoppning efter detta är att kärestan ska föreslå en resa till tapasens förlovade land - Spanien!!!! Undrar om det blir så?
BONK
Så lät det på köksfönstret här om morgonen och jag förstod rätt så snabbt att "någon" kraschat rakt in i rutan. Lika bra att gå ut och kolla, för hittar Ahti den kraken, skulle huset vara fullt av fjun och fjädrar när jag kom hem.
Där satt det en liten grågrön boll i gruset, som ska föreställa en blombädd.Inte rörde den sig ett enda dugg, å andra sidan låg den inte på sidan heller, så jag utgick från att det var liv i den + att Ahti fick stanna inne. Här ska det inte vara något onödigt slaktande.
Sedan kollade jag några gånger till och den såg bättre och bättre ut för varje gång.
En sista koll och då var den borta. Hoppas den klarade sig vidare, vart den nu skulle.
Den = Grönsiska kanske? Någon som vet?
Blomster i mars
Det är något lurt på gång. Jag har fått en maskinist i datorn, nu publicerar "han" bara min rubrik också. Jag undrar vad som är på gång? En mindre härdsmälta kanske?
Här kommer i alla fall blomstren som skulle varit med på inlägget om månadsbilden, men jag ville inte lägga energi på det om det inte blivit någon bild.
Jag är alltså så optimistisk att jag anser att det är vår, trots minusgrader och lite vitt skräp från himlen då och då.
Här är mitt blomsterbidrag, som inleder våren för mig.
På förstutrappen.....
.... och på husväggen.
Penseér ger inte upp i första taget! Det tackar jag för, för nu vill jag ha vår och värme!
Nu då?
Jag har haft problem med att få fram bilder till mina inlägg och så har jag inte orkat hålla på och försöka. Nu ska jag dock testa igen så kanske problemet självläkt, för jag har inte gjort något mer än väntat på bättre tider. Eller rättare sagt, jag har varit HÅRT upptagen sedan sist.
Först tänker jag testa med mars månads bild av vårt hus.
Det står bara en massa krafsklotter, men jag tänker publicera och se om det blir en bild, så nu vet du om du undrar vad jag håller på med.
Jag undrar själv också.
Mars månadsbild var det!
Finaste besöket
Det allra finaste besök man kan få är väl när barnbarnen kommer och öser all sin kärlek och glädje över en helt förutsättningslöst. Otto älskar mig alltid och jag är ÖVERLYCKLIG!
Hukar jag ner mig på golvet för att få en puss behöver jag bara säga "Mmmmmmm" sedan sitter en blöt puss där mitt i ansiktet (han pussar med öppen mun = blött och underbart!).
Han och hans mamma - min kära dotter - kom strax efter jag kommit hem idag = LYCKA! Jag hade svår Ottoabstinens, men nu har jag fyllt depåerna.
Efter avverkat fika sopade jag upp efter hans framfart. Det var smulor efter tunnbröd, rån, köttfärsbiff, ost och jag vet inte vad under hans stol och inte behövde jag sopa länge, förrän jag hade en egen dräng, som sopade av hjärtans lust.
Sedan verkar han ha insett att man måste få med sig skräpet upp också och då använde ju mormor en sak till - sopskyffeln.
Fast, det gick ju mycket bättre utan den. Bäst att ta lite bredvid kattlådan också.
Sedan skulle vi gå på promenad, så jag tog fram vagnen jag fått av en arbetskamrat - Tack S-O! .
Det var fint väder, men SVINKALLT! Usch vad vi frös, det var nog bara Otto som tyckte det var skönt. Vi hade tänkt ta en av våra rundor, men kom inte så långt.
Hos en av närmsta grannarna var katten ute och satt och visade upp sig, hur fin han blivit, nu 10 månader.
Där stannade vi så klart och Otto skulle upp från vagnen och tala med Linus, som han heter.
När han stegade fram och sa "HEJ", drog Linus in under altangolvet, något som Otto skrattade högt åt, hur nu det kunde vara så roligt.
Kära dotter gick fram och lockade och då kom han genast fram och skulle gosa - katten alltså.
När vi pratat katt en stund med husse, vände vi redan där, för det var ISKALLT! Nu skulle Otto gå och dessutom hjälpa till att skjuta hem vagnen.
Men, då blev han trött och åkte upp på mormors axlar.
De små barnen var lättare förr tyckte jag, för inte kan det vara så att åldern tar ut sin rätt?
Väl hemma gick vi på upptäcksfärd på vår gård. Därunder ligger båten, vi får nog skaffa en liten flytväst till sommaren.
En gärdsgård, det var spännande. Fast det var nog mest laven på den som var intressant att känna på.
Kul var det i alla fall.
Inte hade han sopat färdigt, jag har väl laddat för att få hjälp även av barnbarnen, så där stod ju miniborsten, något som Otto tyckte var helt fantastiskt.
Först kollade han bara in den
Sedan försökte han få ett bra grepp -
och så var gårdsstädningen i full gång.
Detta bådar gott för framtiden, vi har redan en gårdskarl!
Katten
Här faller julesnö och har gjort hela dagen och jag HATAR det!!!! Katten Ahti däremot finner stor underhållning utanför fönstret.
I detta ymniga snöfall som råder just nu, kryllar det av fåglar ute vid fågelmataren. Jag som håller på och klipper ner pellor, till och från när jag har tid, har p g a detta lite mer tomt i fönstren än normalt. Nu har hon hoppat upp där, sitter och tittar från sida till sida och tjattrar på katters karaktäristiska sätt när de ser fåglar.
Det är andra tongånger det än härom veckan, när hon från att ha legat i sin skönaste förmiddagssömn på min säng...........
.......... plötsligt befann sig inlåst i transportburen på väg till veterinären.
Det var en samåkning med kära dotter, älskade Otto och deras 2 katter, för nu var det akut att vaccinera om dem mot kattpest. Denna hemska sjukdom hade plötsligt närmat sig våra revir, för att tala djurspråk. Lika bra att ta alla tre vid samma tillfälle, även om Ahti bor hos oss numera och inte med sin syster hemma hos dottern.
Otto var inte riktigt frisk, men han fick följa med ändå och han blev aningen förvånad när det dök upp en kattbur till när vi skulle packa in oss i en gemensam bil.
Han hukade sig framför Ahtis bur, kikade in, stack in ett par fingrar och sa: "HEEEJ!" till henne. Inte svarade hon, hon brydde sig inte ett dugg och han försökte ett par gånger till utan resultat.
Då tittade han med undran i sin lite dimmiga blick på mig, som att jag skulle hjälpa till att förmedla kontakten dem emellan.
Ahti var inte intresserad, sitta i bur och vara huskatt är inte det hon gillar mest. Det gick dock bra och skönt att ha det gjort.
Frånvaro
Igår var jag inte frånvarande på arbetet - tvärtom. Jag hade närvaro fram till mörkret föll och inte förrän då kunde jag lämna skolan och åka hem.
Väl där sjönk jag ner i soffan och satt tills det var dags att inta horisontalläge!
Idag kanske jag bloggar igen, för jag planerar att gå hem när jag slutar och inte sitta kvar och arbeta tills jag är ensam kvar.
Det är så bra att vara lärare.........
Vi har så korta dagar.............
För att inte tala om det långa sommarlovet på 3 månader..................
Det är många vanföreställningar om läraryrket av idag, många tror att det var som när jag började skolan i slutet på 50-talet.
Så är det inte!!!!!!
Jag leker cafe´ och dukar fint
Ibland när det blir kaffedags anstränger jag mig lite mer än vanligt. Vi hade varit på Odensbackens exellenta konditori och köpt fikabröd - inte för att det är tomt i frysen, utan för att det är gott att äta det som någon annan bakat ibland. Väljer man då att "bagaren" är ett konditori, kan det till och med bli en Desirebulle som kommer med hem.
De små "historierna" med toscamandelsmet uppepå heter Vesuvio och är oslagbara! Under toscan gömmer sig en tryffelklick - UNDERBARA!
Den här dagen hade vi lite extra tur, för en hel hög av gårdagens bullar låg där på frysen till halva priset, så vips blev det ännu mer att välja på. Det var då, när kärestan var ute och snickrade, som jag gjorde mig till lite extra innan jag ropade in honom på förmiddagsfika.
Det fanns möjlighet att få 2 bullar, men i det här fallet blev en av dem bara skådebröd, så den sparades till morgondagen.
Jag tycker det ser extra fint ut med fat på fot! Det är min mors och fars fat från början, så jag är noga med att det ska användas, inte bara stå i skåpet och se vackert ut.
Det har förresten varit deras kaffekoppar också. Dem fick jag när jag träffade kärestan, det var på den tiden när jag inte drack kaffe och följaktligen inte ägde några kaffekoppar. Han kunde absolut INTE tänka sig att dricka kaffe ur en mugg och då fick jag dessa söta koppar, så han skulle bli nöjd. Modern var mycket förtjust i honom, så det var nog inte svårt att ge bort dem.
En eftermiddag på Bishop
När man bor på landet blir det inte många tillfällen att slinka in på puben ett par timmar med någon god vän. Nu gör det inte så mycket, för umgås med dem kan jag göra på andra ställen, men ibland är det trevlig att gå på lokal och dricka en god öl eller två.
Redan i vintras bestämde I-M och jag ett datum när vi skulle göra en "After work" på Bishop. Jag hade kollat med kärestan att han kunde hämta mig och även ordnat så jag tog mig till arbetet utan bil på morgonen. Buss går inte här ifrån, vi bor i glesbygd (och STORTRIVS).
Det var andra gången på snart 2 år som jag var på Bihop och där hade det förändrats en hel del. Det var som att komma hem till någon när man svängde in i "biblioteket" precis till höger innanför dörren.
Jag kom först och markerade raskt en liten skinngrupp i ena hörnet och sedan fotograferade jag inredningen medan jag väntade på I-M.
Framme vid fönstret var ett matbord med stolar och redan uppdukat för något sällskap.
Mitt emot där jag placerat oss, stod också 3 skinnfåtöljer och i hyllan en gammal radio.
Ölkrus och annat i hyllorna, förutom massor med böcker förstås.
Så kom då I-M och vi beställde mat och dryck. De hade RAGGMUNK på menyn, så jag behövde inte läsa längre än dit. Speciellt som jag inte hade ätit någon mat på hela dagen, bara 2 mackor med stekt ägg. Vi hade haft friluftsdag i skolan, därav den uteblivna lunchen.
När jag nästan slukat alltihopa, insåg jag att jag hade velat visa den ljuvliga anrättningen, men det här är allt som var kvar när jag kom till sans igen ur euforin över min favoriträtt.
I-M åt deras utsökta Ceasarsallad med vitt vin som dryck.
Vi hade några trevliga timmar på puben och nu lär det nog dröja till nästa tillfälle yppar sig, så att jag kan ta mig både dit och hem om det är så jag vill ha en öl, eller två till maten.
Underbart är kort, fast vi satt där 3½ timme, (som inte är så kort).
Hjälmaren
Kärestan blev väldigt sjuk efter Turkietresan, inte allvarligt, men en KRAFTIG förkylning med tillhörande otäck hosta. Han gick tillbaka till arbetet för tidigt, med påföljd att han sjuknade om rejält, med ännu värre hosta.
I söndags ville jag ta en promenad ner till sjön, för att se om isen gått, som det heter. Det orkade han inte, men då tog jag bilen och körde dit ner. Han fick sitta och vänta medan jag gick ut på bryggan och kollade läget.
Jag har fått för mig att det är ett vårtecken, när det är öppet vatten ute på sjön, även om jag aldrig bott så här nära någon sjö tidigare i mitt liv.
Det var det - och det kändes så otroligt skönt. Vilken tidig vår det blir.
Visst fanns det is kvar, men det var mer öppet vatten, än is och isen låg närmast land, så jag antar att detta är ett riktigt vårtecken.
Den såg ganska murken ut dessutom, den som var kvar - isen alltså.
Runt de bojar som låg kvar i vattnet hade det också blivit öppet vatten.
Jag kom att tänka på en visa av Olle Adolphsson! "Nu är det gott att leva!"
Imorgon tror jag han orkar gå dit ner, då får vi förutom en koll av isläget, också motion.
Matbrödsbakning
För ett tag sedan när jag hade slut på matbröd tänkte jag greja ihop något nytt.
Tranbär, tänkte jag, efter att ha köpt ett bröd tranbär dock i minimalt antal, men ändå så pass att man kände att det var gott.
Sedan mixtrade jag och tjofsade ihop lite allt möjligt och det blev jättegott. Tyvärr skrev jag inte upp hur jag gjorde, så nu när det blev dags igen hade jag papper och penna bredvid och det kommer att hamna i min receptpärm, för det blev väldigt gott, dessutom lyxade jag till det med en stor påse valnötter också, förutom tranbären.
Dock blev det MONSTERBRÖD! Kniven som ligger på är en fullstor brödkniv. Jag la dit den för att visa storleken på bröden.
Med monster menar jag monstruöst stora. Jag var rädd att jag inte skulle få ut dem ur ugnen, men det gick och de blev ännu godare än första gången.
Turkiet - hemresa
Turkiet dag 8 - del 1
Lördag 22 februari
Hu, vilken gräslig säng!!!
Hu, vilken hemsk stenkudde!!!!
Hu, vilken skärande huvudvärk!!!!
Ingen bra morgon, trots att vi skulle sova länge och inte hade bråttom. Jag lyckades slumra till 7.30, men fick lov att gå upp och ta en Treo. Kärestan hade samma knivar i huvudet och ett järnband över pannan, precis som jag, så jag gjorde i ordning en Treo till honom också. Den kom i omedelbar retur - stackars honom och tack och lov att det är sista dagen. Dock inte så bra att sitta på flyget om man är magsjuk.
Inte mycket att göra åt. Han vilade och vi gick ner till frukost, men han tog bara ett par skedar yoghurt och sedan gick han upp och la sig igen. Där träffade vi BoB och de hade samma sorts huvudvärk som vi. Jag tror det var den fruktansvärt höga musiken med alla trummor och många mer decibel än vi är vana vid. Ett vanligt bakrus tror jag inte på, för vi drack nästan ingenting, tog bara varsitt litet glas öl till maten.
BoB och jag bestämde oss för att gå ut i närområdet och låta kärestan sova. Jag glömde kameran, men Britta hade sin och den fick jag använda.
Vi gick tvärs över gatan där det var en butik. Vi skulle bl a köpa choklad med pistagenötter och gärna något mer att knapra på på planet.
Först gick vi runt och bara tittade och det gjorde vi på lite allt möjligt som vi gick förbi, nu när vi äntligen hade lite egen tid i alldeles vanliga kvarter och inte några fornminnen i sikte.
Så otroligt mycket man ser, när man inte har några förväntningar.
Vad var det här för hål i marken med en massa kabel?
Hur fungerar bankomaten? Äh, den ser likadan ut som alla andra.
Liten plantering mitt i betongen kan man väl säga!!!
Inga kajor här inte!
En beslöjad dam är på träningspass i parken. Det var en massa olika redskap att välja på där.
Hur var det här då, eller kanske - hur blev det här då?
Många trädgårdsarbetare samtidigt på liten yta. 9 stycken närmare bestämt.
Ny telefon Benga? Det är det som är Turkcell?!
"Suss, tror du de har choklad här?"
Det hade de inte, men tvål bland mycket annat fanns det gott om.
"Är den till håret,"undrar Jullan
Ja, vad vet man? Jag måste fråga henne om hon kom underfund med det.
Körsbärsdricka på burk.
Det är nästan så man kan tro att de övar för bröllop! Det vore på tiden!!!!! Jag kan vara brudnäbb!
Här fanns mycket roligt för hem och hushåll. Jag köpte ett paket klädnypor i grälla färger. Jag hade velat ha kvasten också, som det står flera stycken av där, men tänkte på kärestans reaktion och då fick det vara. Jag tror inte han var så sugen på att vi skullle föra med oss den genom tulllen.
Till slut hittade vi chokladen vi skulle ha och gick hem till hotellet för det var snart dags för avfärd mot flygplatsen.
Vi lastade in vårt bagage för sista gången och for mot flygplatsen. Nu är det gråtonsbilder genom bussrutan igen, längs vägen.
Minst 3 män tvättar 1 bil. Det går åt mycket arbetskraft för sådant som vi gör en och en här hemma.
Många ord är väldigt lika
Sådana byxor köpte vi inte, men det fanns ett stort utbud
Vi närmar oss slutmålet för bussresan.
Vi tog farväl av Hilmi och Gungör och tackade för en fantastisk vecka. Avskedsgåvan i form av bonuspengar fick de redan igår. Sedan skildes våra vägar för den här gången, eller för alltid!
Alla dessa medresenärer och fler därtill har handlat kapitalvaror och ska fixa stämplar innan hemfärd.
Fast inte Benga och det är han glad för.
Så handlade vi lite på Taxfree när vi väl kommit igenom alla kontroller. Britta hittade en förpackning med 2 små Raki och 2 glas. Den delade vi på. Sedan skulle alla på toaletten och då fick jag vakta kassarna mm.
Den gröna rundeln därnere, likadan som när vi kom. Nu såg jag att det visst var något lekland el dyl.
Vårt plan och dags att gå ombord
Flygvärdinnorna packar in och grejar, en springer rakt in i kameran också när jag håller på att fotar. Hon var både vacker och oerhört trevlig!
Sådana här "Evileye" som skyddar mot onda ögat, köpte jag och Jullan på något stopp någonstans. Det var MYCKET billigare än i flygtidningen, fast våra är inte häng, utan bara vanliga örhängen för hål i örat. (Undrar var jag har mina?) De är i alla fall väldigt fina, så jag hoppas de ligger på ett säkert ställe och att jag hittar dem.
Kärestan hade piggnat till, ätit dubbelmacka och druckit mineralvatten. Han sitter innaför Benga och sover lika gott, fast med huvudet bakåtlutat.
Själv besökte jag flygtoaletten och kunde konstatera att de fortfarande har fungerande askfat där.
Det var den resan. Vi hade en fantastisk vecka och om allt går som vi har tänkt, är vi nog där om knappt 1 år igen, fast på en annan rutt!
Vi kan verkligen rekommendera dessa resor anordnade av TSS - Travel Service Scandinavia.
Turkiet dag 7 - del 2
Turkiet dag 7 - del 2
Fredag 21 februari
Efter lunchen, utanför restaurangen fick vi plötsligt se "The man with the golden gun"! Det var en av våra medresenärer som hade en sådan.
Güngör stod där plötslig med fru och son, rejält stolt och mycket glad över att jag ville ta ett kort på dem.
Vi fick ett par timmar på egen hand. Hilmi skulle sitta på ett café vid gamla stan nära den här statyn och vi fick göra vad vi ville, bara vi var tillbaka till 17.00.
Vi åkte dit med bussen och ännu ett gråtonat, "genomrutanfoto". Bygghandel tänkte jag spontant.
Vi skulle gå damer för sig och herrar för sig bestämde vi. Damerna, det var vi - hahaha - och vi skulle gå till Gamla stan en stund och sedan kolla in shoppingen i Antalya. För min del var det enbart ögonshopping som gällde, jag var sååååå nöjd med mina inköp att nu var det nog.
Gamla stan, sett från gatan ovanför.
Tak kors och tvärs
Ett annat tak var inplastat och det var nog skönt i solen. Katt på hett plasttak! Fritt travesterat!
För att ta sig till gamla stan, var det bara att gå nerför den stora trappan.
Herrarna kom på att de skulle gå lite med oss i början och eftersom vi stannade ofta, försvann de ganska fort i fjärran och när vi sedan gick nerför en av alla de smala trapporna ner till Gamla stan, satt de där som 2 hönor uppflugna på en mur och drack te. Så var vi då alla församlade igen
Här köper vi pulver som blev till goda teer (se den gröna skylten) och hett vatten fanns, så man fick smaka. Jag drack något rött med hibiscublad, som var så gott, att jag köpte med mig lite grann.
Pulver i påse i tullen.......ajajaj!
Säljaren blev då glad över alla som handlade av honom.
Herrarna avslutade sin teceremoni och vi gick vidare tillsammans.
Då kom vi fram till en mur under uppförande och Benga som är gammal murare lånade murarsleven.
Takterna satt i, men sedan kom den andre muraren och Benga var nöjd
Äntligen dök gatubrunnen upp. Det var den första jag såg på den här resan och även en rektangulär, men de räknas inte.
Vi fortsatte och här är lite bilder från gamla stan i Antalya.
En rolig fågel till lilla M.
Sedan följdes vi hela tiden och efter den minimala shoppingen vi gjorde där, gick vi upp till "stan igen.
Skylten "Turkcell" såg vi lite då och då och det enda jag är övertygad om gällande den, är att den inte betyder "Fängelse för turkar".
Spårvagnsspåret gick förbi mitt i vimlet och det gällde att se upp, för det fanns inga staket eller hinder om man kom för nära.
Däremot gav spåren fri väg för tvåhjulingarna.
Det var ömsom vackert, ömsom fult längs vår väg.
Vad betyder detta mitt i gatan
Vi satte oss på ett café och drack Efes och kaffe. Det var en trevlig ung man som arbetade där och när Jullan frågade efter nötter, sprang han i ilfart till affären bredvid och köpte en påse till henne - snällt! Desstuom bjöd han på dem.
Dessutom bjöd han på dem.
Det var för övrigt enda gången på hela resan som vi fick en stor öl! Efes var väldigt gott och vi hade tid att sitta där ett bra tag och bara ta det lugnt och titta på folkvimlet.
Apoteket alldeles bredvid skyltade verkligen med lite allt möjligt huller om buller. Nu hade vi tack och lov handlat färdigt, så vi satt där vi satt.
Vi masade oss mot samlingspunkten vid statyn när det blev så dags och när alla var på plats blev det avfärd mot den otroliga, turkiska aftonen med middag och magdans.
Så här i efterhand kan jag tycka att det hade varit bättre att gå på en turkisk film - odubbad!
Nog för att magdansarna var roliga att se (kan inte säga dansöser längre, för det uppenbarade sig en manlig mot slutet och då blir dansöser lite fel!. Intressant var det också, men ganska tråkigt att se den ena efter den andra stå där i otroligt hög ljudvolym och göra diverse konster med muskelmagen. Lite glitter, stenar och bjäfs hängde det här och där också på dem, men inte var det någon höjdare.
Mannen med den levande magen
(Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna, men jag ville inte använda blixt och då blir det så här.)
Det bästa var en otroligt skicklig ensam man som hanterade en trumma med bara händerna på ett sätt jag aldrig sett eller hört förut. Han spelade länge, det var härligt att lyssna på och han fick rungande applåder.
Mitt i detta skulle vi äta också och förutom lite tillbehör, fick vi KYCKLING!!!!! Maten var nästan det sämsta hittills enligt mitt tycke. Benga tyckte om kycklingen, men han hade inte ätit lika mycket av den sorten som jag och smaken är som alltid olika.
Före, efter och däremellan var det en massa folkdanser av olika slag.
Danserna var det inget fel på, men ljudnivån och den ovana musiken var ganska mycket, för mycket för mig. Jag önskade att jag haft mina dämpande öronproppar med mig, men detta hade jag inte förutsett, så jag testade att göra mig ett par av servetten, men det hjälpte just ingenting.
Till slut var jag tvungen att gå ut därifrån. Jag är inte gnällig, jag har bara lite svårt med alltför höga ljud.
I bussen hem var stämningen på topp, det hade visst förekommit magdans på herrtoaletten, men vi damer fick aldrig någon klarhet i det!!!! ROLIGT hade de haft i alla fall.
Nu skulle det sjungas och nu var det inget fel på ljudnivån! Vi sjöng allt från barnvisor, till pop och Hilmi fick något att berätta för sin nästa norska grupp: Svenskarna som skrålade och sjöng oavbrutet i 45 minuter under färden från den turkiska aftonen och hem till hotellet. Det slår 10-minutersfärden med traktor och släp med flera hästlängder!
Jullan fotade entren morgonen efter
När vi checkade in fick kärestan och jag största bostaden igen av oss 4. Den här gången hade vi fått 2 rum och kök! SANT!!!!!
Inte nog med det, fläkten och jag hade samma namn, om än olika stavning.
Toaletten var plomberad, desinficerad
Vi var dock inte värst, ett annat par på vår resa hade fått 3 rum och kök!
Sista timmarna, i Antalya och resan hem kommer i årets sista inlägg från Turkiet! Kanske redan imorgon. Välkommen åter!
Turkiet dag 7 - del 1
Turkiet dag 7 - del 1
Fredag 21 februari
Jag vaknade 6.15 - då hade kärestan redan hört kallelsen från minareten, utan att hörsamma den.
Frukosten var bra - som vanligt! Vi hade i princip redan packat färdigt igår, så vi var nere först av alla, tillsammans med BoB.
Jag gick på lite fotosafari och träffade några nya katter som genast blev mina vänner, mest pga hunger skulle jag tro, så jag var inte så mycket till vän mer än på kelfronten.
Här är en av dem, som inte tyckte jag var så värst, när jag inte hade mat med mig.
Så............ "Tack för mig!" sa den och drog sig tillbaka.
Jag fortsatte min lilla rundvandring och visst ser man ett och annat som inte är som hemma och det är det som är tjusningen.
Vad var det vita som låg där bredvid cyklarna? Var det verkligen.......
Jo, det var det. Ett handfat!
Rolig P- förbudskylt på en plastkon.
Det var samling utanför hotellet innan avfärd.
9.00 for vi och Hilmi berömde oss, att vi var den bästa grupp han någonsin haft, vad det gällde att passa tider. Då hov jag upp min röst och sa att det var för att vi var så många lärare med i gruppen. Han hörde mig och bad alla som var lärare att räcka upp handen. Han HÄPNADE! Det var betydligt mer än hälften och vi skrattade förstås. Man är väl yrkesskadad så det förslår!!!!
Vi lämnade hotellet - lite bilder från bussfönstret längs vägen.
Vi åkte till Antalya för ett besök på en smyckesindustri med ädla stenar och metaller.
Vi försågs med "securitycards" av en rejäl svensktalande man, som hade en svensk mamma i Sverige och en turkisk pappa här. Han gav oss all info vi behövde och sedan släpptes vi in i butiken.
Man fick lämna in smycken som man ville få rengjorda och det gjorde jag. Jag har en guldring och den fick sig ett turkiskt bad, eller vad de nu gjorde.
Sedan hamnade jag vid disken med safirsmycken och då var det körtl Där låg en otroligt vacker ring, med safirer och diamanter på ovansidan.
Jag var såld och så småningom, efter mycket palaver hit och dit och förflyttning av både mig och kärestan in i ett mindre rum....
ett par koppar turkiskt kaffe till mig och kärestan.......
och en hoper män som hade olika roller, var även ringen såld! Jag hade köpt den! Nu är jag, som inte ens gifte mig med en vigselring den gången med mina barns far, plötsligt ägare till 2 ringar som jag dessutom tycker väldigt mycket om.
Jag måste erkänna att jag känner mig mycket nöjd! Min kära dotter som kommer från safirernas hemland kommer att ärva detta vackra smycke någon gång i framtiden och det känns också väldigt bra.
Raskt in i bussen och till nästa begivenhet som var en skinnfabrik/butik. EMELDA stod det på en skylt.
Vi gick in och satte oss vid catwalken, dessutom bjöds det på dryck nu igen och vi fick raki. Det är gott och jag föredrar utan vatten.
Mannen som talade till oss, presenterade sig som Tommy Körberg. Look alike? Jodå!
Vi hade 4 mannekänger ur vår grupp, men tyvärr fick de bara visa upp ett plagg var, sedan kom proffsen.
Benga började, men han skulle bara gå till sin plats.
Sedan kom våra mannekänger.
Först Kristinas arm
Sedan hela hon och hon var väldigt förtjust i skorna
Eva
Amalia
Proffsen - ett par av dem
När mannekängerna var färdiga fick vi gå upp i butiken. Kärestan hade bestämt redan på hemmaplan att han skulle köpa en ny skinnjacka om han hittade något som passade hans smak och kropp och jag skulle kanske ha en, men det var mera osäkert, därför gick vi först till herravdelningen. Först chockades han av priserna, direkt efter att han börjat andas igen, sa säljaren att det naturligtvis var förhandlingsbart.
Efter några olika jackor och storlekar, samt prutningsceremonien, stod han där med en fin, svart, underbart mjuk jacka för halva utgångspriset. Ibland är det lite jobbigt med dessa "Schottis i turer"- ritualerna innan man är framme. Sätt rätt pris så kan man bestämma sig utan allt detta.
Benga provade också, men det fick vara den här gången.
Jag och Jullan gick till damavdelningen, för en liten, liten del av min hjärna sa: "Ska inte du ha en också?"
Neej, det skulle jag inte, för jag hade nyss köpt en safir- och diamantring, så jag ansåg att min shopping var avslutad.
DÅ!!!!!
Reptilhjärnan slår till med full kraft och en kvart senare är jag ägare till en röd skinnjackal Jag fattade knappt vad som hände, men det var inte bara en raki vi hade druckit, de bjuder friskt på sådana här ställen och det har nog ett syfte....! Dessutom skulle jag få halva priset eftersom kärestan redan hade köpt en och han gick under beteckningen "my husband" när vi diskuterade detta, jag och säljaren.
Den röda jackan kostade 1250 euro och mitt pris var 700. jag påpekade än en gång att min man hade köpt en redan och då var det ju halva priset som gällde - kunde de inte räkna? Jag fortsatte och till slut var jag nere på 600 = under halva priset. När jag och säljaren gick tillsammans till kassan drog jag till med 550, men det var tvärstopp vid 600.
Ett sista försök, när jag tagit upp kortet sa jag 590 och han suckade DJUPT, men sa okej. Nog tjänade de på mig ändå, men det är roligt att se hur länge man kan hålla på. Han log så rart, så det gick nog ihop för dem.
Här fick jag lika många papper för tullen, som när jag köpte ringen. Undrar lite vad som tagit åt mig, så här brukar jag definitivt inte hålla på, men det är väl tur att jag inte är så rigid att jag inte kan göra annorlunda ibland!!
Lunch på ett nytt ställe och Hilmi ville att vi skulle betyssätta det.
Vi fick först lite smårätter som låg på assietter som vi skulle skicka runt.
Min portion av förrätten
Servitören
Sedan kom huvudrätten...............kyckling!!!!! Den var inte så jättegod, eller så har vi kanske ätit lite för mycket kyckling?
Den låg i en gjutjärnsform med lite sås, inget mer. Alla fick varsin liten form och som tur var fanns det matbröd, som liknade de västerbottniska "10-öreskakorna", som jag bakade en gång i världen i bagarstugan. De gick utmärkt att doppa i såsen och mätt blev jag. såsen var riktigt god däremot.
Efter lunchen skullle vi få ett par timmar på egen hand!
Fortsättning följer.......snart är det slut, så missa inte det!
Turkiet dag 6 - del 2
Dag 6 - del 2
Torsdag 20 februari
Vi kom till staden där vi skulle titta på mattväveriet och även få möjlighet att köpa med oss en eller flera om vi nu kände för det. Staden var också känd för sina tuppar, som fanns både här och där och i olika form, färg och material. Här är en som vi passerade med bussen, därav gråtonen.
Stoppljusen har väntetiden digitalt ovanför rödljset, hur länge det är kvar till grönt. Smart, tycker jag.
Ännu sämre bild, mest för att visa
Mitt i den kraftiga trafiken arbetades det för fullt och inga skyddsräcken eller andra säkerhetsanordningar fanns det.
På mattväveriet. Där fick vi gå in i ett rum där ett antal damer i olika åldrar satt och knöt mattor av olika slag. Detta var en ren demonstrationsavdelning för att visa för turister och hugade spekulanter. Fabriken fick vi inte se och här såg det ju trivsamt ut att sitta och arbeta. Fast jag hoppas, men tror inte, att förhållandena var likvärdiga på fabriken.
Vi blev emottagna av den här mannen som berättade och förklarade det mesta om det vi såg. Dessutom pratade han svenska, vilket gjorde det hela mycket enklare.
Den här kvinnan knyter en silkematta och det är oerhört många mer knutar än en ullmatta. Garnet är mycket tunt, jämfört med ull.
Jag frågade samtliga kvinnor om det var okej att fotografera och de verkade mer smickrade än generade, så det gick bra.
Den här kvinnan klipper av alla trådar så de blir lika långa, tätt, tätt intill varpen och det hon knutit. De är otroligt skickliga, tänk så lätt att klippa för mycket eller ännu värre, råka klippa sönder varpen.....
...och här stöter hon ner det knutna så det ligger tätt, tätt och hårt mot det som redan är färdigt.
Jag vet inte om dessa två kvinnor knöt på samma matta, eller om det är 2 olika med väldigt lika motiv.
Här knyts en ullmatta
Vackra klara färger.
Den här kvinnan satt som på en scen och hade allt sitt material framför sig. Hon höll på med ullen, innan den blivit till garn. Hon hade även någon slags spinnrock framför sig och en hög med färdiga nystan som sedan ska färgas.
Ledig dag för denna mattillverkare
Ännu en väverska med annat motiv och en stor matta.
Eftersom detta var ett rum att visa upp, var även väggarna prydda med vackra alster.
En plats stod tom, hon var ledig den här dagen. Det var ett mycket komplicerat mönster, svårt att få vackert, sas det.
I baljan under låg den speciella sax som de klipper jämnt och slätt med.
Det är skickliga kvinnor som håller på med detta. Undrar hur länge de orkar? När är ryggen slut? Hur länge ser de tillräckligt bra för att få hålla på? Arbetarskydd är förmodligen obefintligt!
Efter detta fick vi gå och se silkeavdelningen, dvs hela processen hur silket blev till förklarades för oss.
Vi fick känna på en kokong och även se den lilla "fabrikören" som finns inuti varje.
De förklarad även, att den här var död, för de klarar inte ett liv utanför sin skyddande kokong.
Vi fick också känna på silkestrådar. De är otroligt starka och i princip omöjliga att dra av. Mannen som demonstrerade drog upp en hög kokonger med tillhörande trådar så alla som ville hade chansen att känna på dem.
Uppe under taket hängde färdiga stora härvor med silke
De nystas upp här
Säcken är fylld av kokonger
De hade en ganska mörk silkematta på väggen, sedan tände de upp en lampa bakom och den blev som ett lysande konstverk.
Efter detta fick vi gå in på försäljningsavdelningen. Vi ombads sätta oss längs väggarna och blev bjudna på valfri dryck och nu har vi plötsligt blivit så förtjusta i Raki, att vi bad om det både jag och kärestan. "Det är som gammeldags bröstkarameller" säger han. Jag bad om te också och Britta fick äntligen testa både vitt och rött vin.
När vi druckit ur skulle vi få en visning av en hoper mattor som var till salu. Det var 3 herrar därinne när vi kom, men så öppnades dörrarna och det kändes som Egyptens gräshoppor - det vällde in män och den ena mattan efter den andra rullades ut.
Vi ombads att ta av oss barfota och provgå på alla mattor. Det var skönt att testa och sedan följde en visning av hur man skiljer en äkta silke från en merceriserad bomull. Jo, man ber säljaren elda på den med en tändare. Vill han/hon inte, är det bomull, för det skulle ta eld. Silke brinner inte.
Innan vi gick in fick vi veta att det fotograferingsförbud därinne och ändå hittar jag ett par bilder bland BoB:s alla foton. Kan det vara vinet som fick omdömet att svikta och hon fotade ltie när folk provgick barfota på alla mattor som kastades fram, för att vi skulle bli köpsugna.
BoB köpte nästan en Bochara, men bara nästan, men det var några som handlade. Jag tog en bild när vi var på väg ut. Det var långa korridorer att passera fram till ytterdörren och mängder med mattor. Där kanske det också var förbjudet?
Dags för lunch på restaurangen utanför, här 3 av alla trevliga medresenärer. G, G och K.
Jag testade yoghurtsoppa. Den var okej, men inget jag ville äta upp.
Däremot tyckte jag plötsligt om grillad aubergine, sedan valde jag lite kyckling också, så inte magen skulle bli förvånad att den uteblev en dag.
Desserten var aningen märklig. En dallrig gul någonting och en hård kaka.
Två män som arbetade med något en bit från restaurangen.
Nu blev det en lång busstur till antalya. Det blev några små raster - shopping/toastopp. Jag har noterat denna lilla pidutt uppe under ringen, i många toaletter och undrar om någon vet vad den har för funktion? Det kommer inte ut vatten där.
Jag såg även ett roligt brädspel på en turisthop, men vet inte vad det var. Något schackliknande kanske?
Medan vi rullar mot Antalya passar Hilmi på att göra reklam för en annan bussrundtur som vi kan boka när vi kommer hem om vill känner för det. Vi vill gärna åka på den resan också, men inte förrän om ett år eller så.
Vi passerade många vackra vyer på vår väg
Här var det många varmvattenberedare på taket
Framme vid hotellet Simena (bilden fotad morgonen efter)
Det var ett riktigt lyxigt hotell och än en gång fick vi ett riktigt stort rum med gigantiska sängar, soffgrupp och en stor balkong.
Även nu hade vi större än BoB:s, å andra sidan fick de en underbar utsikt, medan vi hade en gul vattenrutschbana att vila ögonen på.
Trötta som vanligt, men vi åt så klart.
Det var "så där", men det kanske berodde på vår trötthet? Det var rörigt och trångt och lite svårt att komma fram till maten. Folk gick från alla håll och köerna var jättelånga.
Jag åt förrätt....
.... varmrätt.....
...... och dessert
och så testade jag även en "Sultaninnans navel" - en ETTERSÖT historia som såg ut som en munk.
Benga gick loss på chokladtårta, på inrådan från kärestan, som redan avverkat en sådan bit.
Vi gjorde en tidig kväll, alla var trötta och vi sa "God Natt". Som en extra bonus hittade jag en ljuvlig liten tunn kudde i garderoben! Gissa om jag sov som en stock! JAA, det gjorde jag!
Imorgon - sista dagen!!
Vårtecken
Nu är det populärt att visa vårtecken på bloggen och då måste jag också bidra lite.
Igår fredag såg det ut så här i blomrabatten
Idag lördag så här
Snödroppen såg likadan ut, så det fick vara med en bild där.
Turkiet dag 6 - del 1
Dag 6 - del 1
Torsdag 20 februari
Jag sov som en stock till före 6, då hojtades det "Kom, kom, kom", från minareten en bit bort. Jag tog boken och läste en halvtimme, sedan vaknade kärestan.
Jag gick ju som i dimma hela kvällen igår, men hade ändå fått ihop packningen ganska bra, så vi hade en lugn morgon utan stress.
Jag gick ut på balkongen för att studera den kommande dagen, där stod Benga och snusade lite i sin ensamhet. Rökare brukar gå ut på balkongen, men det är första gången jag ser en snusare stå så där.
Jag valde att gå inomhus när jag skulle dra väskan bort till receptionen. Jag upptäckte den vägen igår när jag gick till Hamamet (känns konstigt att böja det ordet), för jag var ju aningen lättklädd just då.
Det var vackert inne, med stora takfönster och blommor
Vi kom ut i riktigt god tid innan bussen skulle gå och BoB slog sig ner på varsin bagagevagn och njöt av solen.
Så säger en av dem: "Titta där uppe på lamporna, där har fåglarna byggt bo." Jag antar att det var någon släkting till våra svalor, eller rent av samma sort?
Sedan kom mor G och dotter K, två mycket trevliga bekantskaper och det började dra ihop sig för avfärd mot Pamukkale. Detta hade jag också velat se när jag fick vetskap om det då, 1977 och nu var det äntligen dags.
Tyvärr kom vi dit från nersidan, så vi fick inte se alla de olika platåerna. Å andra sidan kan man se det positivt och det försöker jag göra med det mesta, så, nu kan vi åka en gång till, på en annan rundtur, och se till att vi kommer från andra hållet den gången - hahaha!
Först var det bara väldigt vitt
Sedan såg det ut som träden växte i snö....
... och strax efter var vi där.
Det var otroligt mäktigt, men det blev bara en snabbtitt till att börja med, för vi skulle till Apoteket och här fanns det en ganska stor by, precis nedanför bergen och vägen.
Britta frågade någon om det fanns ett apotek. Jo då, det var bara gatan ner. R och M hakade också på och vi 4 travade iväg neråt längs bygatan.
Växter bakom en mur
Blomlådor längs gatan - läckert tycker jag!
En jagande katt och katten den jagade sprang ur bilden innan jag hann med.
Skoställ på uteplatsen
Vi fick fråga en gång till, men då blev vi upplockade av en bastant mor i huckle, med en liten flicka i handen och det blev raka vägen dit och in. Där stannade "vår mor" och väntade mycket bestämt och glatt leende tills vi handlat färdigt.
Sedan tackade vi och hon sa adjö flera gånger, ivrigt vinkande. Folk är så vänliga här.
Tillbaka mot bergen. Minareten tittade upp bakom taken
Så gjorde även bergen med sin vita kalk
När vi kom fram igen fick jag syn på en kamel...... det kändes fel. Sedan såg jag att det var för oss turister. Ta en tur på kamelen vid Pamukkale. Nej tack!
Vi gick in till kalken och utforskade det hela lite mer, tog kort, kände på den och jag t.o.m. smakade på några smulor som var lösskrapade ur en "pöl", eller rättare sagt, jag skrapade lös några smulor bredvid där någon skrapat före mig.
Det första vi såg var avrinningen i en liten bäck som ledde neråt byn. Det var alldeles vitt där det var nivåskillnader.
Liten fåra som ledde till bäcken.
Uppåt
Här har S och B klättrat upp en bit
Mer bilder, det var otroligt fascinerande.
Här var det jag smakade på kalken som ännu inte förstenats
Det fanns naturligtvis turistshoper där också och vi handlade, som de duktiga turister vi var, medan andra tog sig lite förfriskningar i väntan på avfärd.
Här börjar köpslåendet
Här är det klart, en julklapp till kära dottern. Jag tror inte hon lusläser min blogg, så småbarnsförälder hon är. Det är hennes favoritdjur på väskan - elefanter.
Här kommer väskförsäljaren och undrar om jag är fullt frisk.
Jag hade nämligen alldeles innan tagit kort på detta.
Jag var så imponerad över att man höll det snyggt och prydligt även på gatan.
Güngör väntade troget på att vi skulle bli färdiga med turistandet och shoppandet, för nu skulle vi åka vidare till ett mattväveri.
Fortsättning följer
Katt i Rom
Här kommer månadskatten, tillika en marskatt från Romalmanackan.
Fontana di Trevi
Turkiet dag 5 - del 2
Dag 5 - del 2
Onsdag 19 februari
Nu var det lunchdags och trappstenen såg ut så här. Det kanske är namnet?
Ögat hängde i dörröppningen.
Idag blev det 5-rätters. Brödkorgen imponerade föga, men det var en fin restaurang
Här är BoB alldeles bakom den - "brödkorgen alltså."
1. Ursäkta ordvalet, men först fick något som såg ut som en klassisk pizzaspya, men som var hur gott som helst. Det var tomater, lök och riven ost i en varm röra och när man tillsatte lite salt blev den helt delikat. Det var så gott, att jag inte kom ihåg kameran förrän allt utom sista tuggan återstod.
2. Två sorters pizzaliknande strimlade bröd, en med färs och en med ägg/omelettsmet
3. Salladstallrik
Benga och M kom i en ivrig diskussion och glömde nästan bort att äta för ett tag.
Monica bredvid mig, fick sig också en kattvän. Den var jättefin och kunde konsten att matfria. Den fick följa rätterna, precis som vi, pizzan funkade som kattmat också.
4. Val mellan köfte, fisk eller kyckling. Jag valde fisk om nu katten skulle vara kvar när det blev dags för den, så kunde den få smaka, tänkte jag.
Britta och kärestan valde köfte, den serverades på spett och de var nästan som svärd
Resterna av min fisk, välgrillad och jättegod
5. Slutligen fick vi välja på apelsin eller yoghurt med honung till efterrätt och jag tvekade inte. Jag är helt såld på yoghurten, även om jag äter den till frukost också.
Det enda negativa med måltiden var att det gick i ett otroligt tempo, de hoppade runt oss hela tiden och ville plocka undan innan man var färdig. Jag hetsåt och det gillar jag inte, men allt var gott!
I hörnet i fönstret växte något som var misstänkt likt gräslök, men troligen något helt annat.
Levande musik under hela måltiden. Det kostade några lira att passera honom, för där stod det en stor korg att lägga pengar i, men det var ganska vackert, så det var han värd. De har nog inga stimpengar i Turkiet.
I takbjälken hängde en vagga. Något malplacé tycker jag.
Fina skyltar för faciliteterna
Just vid husknuten, ett litet hus med rinnande vatten utanför. Ledigt för uthyrning?
Efter maten var det dags att åka mot nästa hotell som låg i Denizli. Där skulle det finnas Hamam - ett riktigt turkiskt bad och det har jag väntat på hela resan, så jag såg verkligen fram emot det.
Vi åkte igenom många små samhällen och äntligen lyckades jag ta en bild på ett vanligt stopptecken.
Positivt kändes det - hahaha!
Det var som vanligt mycket att titta på, det går förvånansvärt bra att åka buss. Till slut, när vi nästan var framme, såg vi den kritvita kalken på bergssidorna och jag förmodar att vi är nära Pamukkale.
BRA hotell med flera olika bad, där vattnet kommer från heta källor underifrån.
Det var jättefint hotell
Badrockar låg och väntade på oss på våra rum.
Utemiljön
Vi checkade in och sedan gick Britta och jag direkt till Hamamet (eller vad det nu kan heta i bestämd form?) för att boka tid.
Det fanns ett paket för 40 euro/ 150 lira med:
1. Turkiskt bad i 30 minuter
2. Massage i 30 minuter
3. Ansiktsmask 10 minuter.
Det bokade jag direkt och uppmanades att infinna mig inom 20 minuter. Britta gick och kollade in fiskspa´t istället, men jag som nyss gjort pedikyr på Spahuset hemma, kände att jag hade inget att mata fiskarna med.
Männen skulle ta sig ett varmt, svavelosande bad och det hade jag också tänkt göra efteråt. Nu blev det inte så, för jag var knappt närvarande efter min behandling, men nu går jag händelserna i förväg.
Utomhus - Olika bad + skylt att lyda
Inomhus
Avrinningen
Nere vid Spaavdelningen fanns också en pool.
Efter att ha bokat blev det snabbt hem till rummet för att infinna mig i tid. Jag skulle endast ha på mig badrocken. Herrarna skulle simma i det 37-gradiga vattnet och Britta mata fiskar med sina fötter.
Britta tog sig ett svavelbad med herrarna medan jag låg på marmorn och blev knådad.
Hamam var underbart. Måtte jag få göra om det. Här låg jag på den stora marmorstenen i mitten på ett tygskynke, med en kopparskål under huvudet och behandlades av en ung tjej som först skrubbade mig med något slags knottrigt tyg från topp till tå och öste stora kar med varmt vatten över mig mellan varven.
Sedan hade hon som ett stort örngott som hon doppade i ett kar med någon tvållösning (?), svängde det i luften så det svällde ut och efter det kramade hon ihop det över mig och jag låg under ett berg av skum efter några vändor. Sedan knådade hon mig, även det från topp till tå.
Sedan fick jag sitta på kanten borta vid kranarna och hon hällde vatten över hela mig medan jag satt där. Till slut skulle jag även stå och hon hällde mera vatten på hela mig. Det var LJUVLIGT!
Efter det gick vi till ett rum med massagebänk och nu var det helkroppsmassage och hälr kan man prata om helkropps. Brösten fick sig en ordentlig knådning, liksom alla delar på hela kroppen. Endast det allra heligaste lämnades ifred. Jag är masserade på varedna tå, hårbotten fick sig en oljeomgång också.
Avslutningsvis penslade hon mitt ansikte med något undergörande och jag fick ligga med det i 10 minuter innan hon kom och tog bort det. Sedan var det badrock på och vackla hemåt. Jag var totalt avslappnad och orkade knappt lyfta fötterna.
Det mest var som i dimma. Jag tvättade oljan ur håret, men behöll den på kroppen, trots att hon sagt: "Now shower". Jag var len som en nyfödd, nybadad baby.
Vi gick ner och åt och jag måste säga, att trots väldigt trevligt sällskap vid bordet var det enda jag ville var att få gå till rummet och inta horisontalläge.
Jag minns inte ens vad jag åt, (förmodligen kyckling), bara att jag inte avslutade med 7 sorters kakor. Jag tog några okända sötsaker, men åt endast upp brylépuddingen.
Tandborstning och god natt.
Turkiet dag 5 - del 1
Dag 5 - del 1
Onsdag 19 februari
Jag vaknade av mig själv klockan 6 och tassade upp och duschade - skönt! Sedan vaknade kärestan och vi var färdiga för frukost redan 6.40. Vi gick ner och det var öppet och ganska mycket folk redan.
Idag tog vi ett fönsterbord och när vi nästan var färdiga kom BoB, då satt vi ett tag till och umgicks med dem.
Avfärd 9.00 och dags för minst 3½ timme i bussen. Vi skulle till Afrodisias - även kallat Antikens juvel. Vi befinner oss fortfarande i Meanderdalen - floden som är orsak till att marknivån höjts så mycket. Idag är vi i den bördigaste delen av på landets västkust. Hilmi är helt otrolig på att berätta och ge oss fakta om allt vi ser.
Vi har passerat mängder med låga växthus, inte alls som vid alla tomatodligar vi såg i början. Någon frågade vad som odlades där och det är jordgubbar. De kan ta ut 3 skördar/år.
Hilmi berättade lite om Afrodisias dit vi är på väg. Mycket tidigt i människans historia sökte sig bönderna hit för att dyrka modergudinnan just för fruktbarhet och skördar. Den här platsen har fått sitt namn efter just kärleksgudinnan själv. De hade en omfattande marmorindustri och en berömd bildhuggarskola och det var känt över hela världen.
Vätske- och toastopp efter vägen, naturligtvis vid en stor shop med allt!
Kärestan blev ägare till en mycket snygg röd fleecejacka och Britta som kan sånt, sa: "Åh, det är en Jack Wolsky". "Äkta kinesisk," sa jag!
Tjejen som sålde var rolig, hon klappade kärestan på magen han förvärvat sedan han slutade röka och sa: "A baby?" Han var väldig snabb i repliken och sa: "No, no, no! Beer!!!"
Den var jätteäkta och kostade 40 lira/15 euro.
Själv avstod jag utan vidare från en ny huvudbonad. Not my cup of tea!
Vi fortsatte till Afrodisias och det var varierande kvalitet på vägarna.
Till slut var vi ändå framme och nu bytte vi fordon. Hilmi hade berättat att norrmännen alltid sjöng under den färden, så när vi väl var på plats i nästa fortskaffningsmedel, klämde vi i med: "Vi gå över daggstänkta berg".
Vårt nya fordon var traktor och vagn, med stolar. Som tur var, var det inte ens 1 km till målet.
Nu blev det STEN igen, men precis som Efesos, väldigt intressant och otroligt mäktigt. Här kommer ett bildsvep hur det såg ut precis när vi kommit in.
Det var en otroligt vacker dag med värme och solsken. Träden var vackra och att det var februari kändes helt otänkbart. Jag råkade t o m skriva juni en dag i resedagboken.
Mycket vacker natur runtom.
Vi följde skyltarna och Hilmi talade och talade.
Hadrians bad och jag drar mig till minnes att han var den romaren som byggde en mur tvärs över Storbrittanien på gränsen mellan England och Skottland. Dels var den en försvarsmur, men kanske ännu mer för att markera romarnas makt och storhet. Jag var där 1976 och övernattade på ett B&B, där värdfolket berättade en hel del om muren. Det finns ganska mycket kvar av den och numera är den ett världsarv. Väl värd ett besök kan jag säga, där vi var fanns det även rester av ett gammalt romarläger med akvedukter mm. Fast det är förstås en annan historia, nu är vi ju i Turkiet
Vi gick ditåt pilarna visade och självklart var det mera sten.
Vi kom till första teatern, det fanns 3 amfiteatrar där inne.
Kristina gick ner och sjöng och Raili var publik
Ett av baden.
Det finns en massa skulpturer på den här platsen och alla skulpturer föreställer kärlekspräster och Afrodite förutom en, som föreställer en militär i uniform. Jag har inget minne av att vi såg just den, eller så missade jag den för att jag sprang runt och fotograferade. Man hann inte med att lyssna på och se allt som berättades för oss.
Benga trivdes mycket bra i solen bland alla gamla stenar.....
..... så även kärestan, fast med annat användningsområde av den sten han hittade.
Som sagt, dessa inlägg är mycket sten, men när det är så vackra rester från så långt tillbaka är det svårt att låta bli att fotografera.
Det var amerikanska arkeologstuderande som gjort utgrävningarna med början 1958, även här var Mr John Wood, som Hilmi nämnt tidigare, inblandad.
Till skillnad mot i Efesos fanns alla träd kvar som varit möjliga att spara. Detta gav skugga under soliga, heta dagar när de arbetade. I Efesos jämnades alla med marken och där var stekande hett.
Rätt som det var fick K, en av medresenärerna, syn på en ödla mitt emellan två stenblock högt upp och tänk att jag lyckades få den på bild
Mer bilder
På nästa teater hittade Hilmi en "tron". Den var till för någon VIP, så där placerade han sig.
Så kom vi till Afrodites tempel
Framme vid den trejde teatern, som var den allra största. Enligt Hilmis egna beräkningar fanns det sittplatser för cirka 30 - 35.000 personer.
Pricken därnere på stigen i gräset, är Kristina som tog en löprunda
Nästa sevärdhet som var något med 4 portar
Här fick vi en berättelse om vad det var och om en ung, entusiastisk arkeolog som dött på platsen och även låg begravd där mitt bland all sten från antiken.
En och annan förbudsskylt fanns också
När vi sett all imponerande sten och lite till, många med fina ansikten - både hela och skadade av tidens tand, tog Britta och jag en sväng in på museét.
Där fanns originalskulpturer av olika slag, fragment av stora stentavlor, glas och en hel del annat.
Hästen var inte så hel, men nog såg man att det var en häst.
Den lindade babyn är Dionysos
Här kan du läsa texten från skylten bredvid
Den nakna Afrodite sittande på en klippa, var föga imponerande, vackert snidad bevars, det som var kvar, men var är överdelen? Ligger den under jord någonstans, eller är det pulveriserad till marmorkross och ligger på någon grusgång någonstans?
Det var ganska kallt därinne, så vi gick runt i rask takt - vi var ju sommarklädda. Ut i solen igen och njuta lite till, innan vi äntrade trakorvagnen för återfärd.
En vacker torr frökapsel låg som en liten guldfisk för mina fötter när jag kom fram.
- och nu var det lunchdags.(Kyckling kanske?)
Fortsättning följer!
Turkietpaus idag måndag
Idag vilar jag från skrivandet!
En lång dag i skolan har gjort att jag tar en liten paus idag.
Ett träd inne i Afrodisias som jag skriver om imorgon, med frukterna kvar på de kala grenarna.
Kan det vara granatäpplen?
Turkiet dag 4 - del 2
Dag 4 - del 2
Tisdag 18 februari
St Jean Aniti.
På inträdesbiljetten står det bara så. Jag måste erkänna att jag var så uppfylld av Efesos, att detta besök nästan gick mig oberörd förbi.
Det skulle vara ett kyrkorum (ruiner) och var inte alls långt från Efesos.
Utanför entren möttes vi av en hord av skoputsare, här är en av dem. Riktigt tråkigt för dem var att de flesta av oss hade någon form av textilskor. Inte mycket att putsa på där, även om en del av dem insisterade på att vi skulle sätta oss och få dem putsade.
Som gammal kaktussamlare var jag mer intresserad av den här Opuntian. Vad tycker du Inga, ska vi börja om?
Hade vi sådan här trädgård kanske vi slapp rådjuren, som betraktar planteringarna som sin matsal.
När vi kommit in fick jag nästan glädjefnatt, för näst efter katter älskar jag sköldpaddor. Det beror förmodligen på att det var de 2 olika sorters husdjur jag hade som barn.
Jag vet inte om det var en eller två, för en stund senare fotade Raili den, eller en annan, uppe vid ruinerna.
Roligaste upplevelsen här var när en av medresenärerna, min kattvän E från Lund, trodde att hon såg storkar på på skorstenen nere vid moskén, som var trejde sevärdheten för vår del den här dagen.
"Vänta", sa jag och älgade iväg till kärestan och rotade fram kikaren som han alltid har med sig när vi reser.
Sedan tittade vi båda två och höll på att skratta ihjäl oss. Det hon sett var de blanka högtalarana för böneutropen och bakom dem några smala grenar på träden som rörde sig i vinden och som vi trodde var flaxande vingar.
Hilmi parkerade sig vid en tredimesionell karta över nejden som visade stigar, vägar och floden. Här berättade han en massa också, men som sagt, min hjärna vilade för tillfället. Jag hörde vad han sa, men det fanns inte plats i minnet just då och nu är det definitivt borta.
Jag tog några bilder, för visst fanns det saker att titta på här också.
Överst på ruinerna stod en man och pratade i telefon, han kanske behövde höjden för att få
bra kontakt med omvärlden?
Kom gärna med kommentarer från det här stället eftersom min hjärna är blank.
Jag var inte ens noga med att inga skuggor skulle vara med på bilderna, jag måste ha varit jättetrött, för sådant brukar jag försöka hålla koll på!
Här bad jag Raili ställa sig bredvid krukan, för att visa hur stor den var. Det minns jag i alla fall.
Efter detta blev det gåsmarsch ner till moskeén.
Gick förbi ett hus med ett tak som passerat "bäst före datum", men jag tyckte det var vackert i sitt förfall.
Där blommade de enda rosorna vi såg på hela resan.
En byst av Isa Bey (jag tror att Isa betyder Jesus på något språk) utanför moskeén.
Försäljning utanför.
Vi gick in och uppmanades komma ihåg att det var en kyrka. Det var ett enda stort rum, med en gigantisk matta innanför skranket. Stora lampor i taket och inget vackert någonstans, om man inte är muslim förstås. De ser säkert det hela med andra ögon
Jag tog en bild, precis när Hilmi sa att det var fotoförbud, jag råkade få med en arm.
En kille låg på knä därinne framför en av moskeéns tjänare. Vi uppmanades vara tysta och fick oss en dos om islam av Hilmi. Kvinnorna hade inte tillträde som männen, de fick vara bakom avspärrningen längst bak på bilden.
Se er omkring utanför, sa Hilmi. Det gjorde jag och det här är vad jag såg.
Hur mår väggen när det växer rätt ut ur den?
Dags för mat.
Kyckling fanns det, den är god och numera daglig rätt. Det fanns lite annat jox till också - spenat, någon omelett, lite ris och oliver.
Äntligen iväg upp i bergen och till en grekisk by som producerar en massa som vi turister ska få del av och förväntas köpa.
Innan vi for fick jag ögonen på en koskälla längst ner på baksidan av bussen. Funktion? Den skulle kanske ge ljud ifrån sig i något syfte?
Längs vägen passerade vi en traktoraffär, begagnat och kanske nytt också.
Upp i bergen och mycket gott om olivträd överallt.
(Genomrutanbild)
Vi kom fram till byn som låg längs en smal, slingrig gata. Vi fick stiga av och Güngör for och parkerade där skulle vi samlas när vi hade gjort vårt.
Hilmi samlade ihop oss = sin flock!
Vi gick längs bygatan på väg mot vårt första mål.Det skulle nämligen vara en vinprovning, något som de flesta såg mycket fram emot, dock inte vi som inte dricker vin, men vi följde med ändå.
Här kan man tala om den berömda västgötaklimaxen. Vi satt på små träpallar, med varsin, drygt fingerborgsstor, porslinsmugg framför oss. I den serverades det ena fruktvinet efter det andra, c:a 5 mm upp i den s.k. muggen. Både jag, kärestan och Benga hällde vår skvätt i Brittas. Först drack hon några, men sedan hamnade alla millimetrarna i en och samma mugg tills den blev full och ingen ville ha det.
"Det var så långt ifrån vanligt vin man kunde komma, inte alls gott."sa Britta.
De tillverkade dock annat också, så kärestan köpte en olivhudkräm och jag en flaska granatäppleextrakt som jag fick avsmaka innan. Det blir nog gott till sallader och kanske på glass också? Jag hittar nog något användningsområde.
Vi gick ut i vimlet igen, fina blomsterkransar låg på hög och var till salu.
Av den här lilla söta kvinnan köpte jag ännu en poncho. Den var för fin för att lämna kvar och jag ska ändå ge bort en av dem.
Kärestan slog till på ett par fina raggsockor till barnbarnet A.
I gatan låg "Evil eye" inmurat bland stenarna. Jag förstod inte det där, den kallas för "Evil eye", men är goda ögat och ska skydda mot onda ögat och vi har ju sett den nästan överallt dit vi kommit. Det lär ska skydda mot folks illvilja och avundsjuka blickar, men då känns namnet lite fel.
Vi fortsatte gatan uppåt, det var skönt att det var bilfritt, men det gällde tydligen inte nyttotrafik.
Säkerhetstänket? Inte alls som i Sverige!
Det blev lite småinköp, jag köpte en sprattelgubbe till Otto. Britta och jag köpte varsitt par vita raggsockor med hålmönster och små röda lusar. Mannen i butiken kastade sig ner på knä framför mig och trädde på mig sockan när jag tyckte det såg för liten ut.
Mycket nöjd över att han hade rätt.
Sedan visade han oss hur man ska veta att det är rätt storlek. Man knyter ena handen, mäter med sockan runt handen, från hälen fram till tån. Om de möts är det rätt, omlott är för stort och om de inte når varandra, så klart för små. Det hade jag ingen aning om och ingen annan av oss 4 heller.
Det var en väldigt mysig liten by och anledningen till att den kallas "grekiska byn" är att de första som bosatte sig i byn för ganska längesedan, var grekiska invandrare. De flesta är fortfarande av grekiskt ursprung, men bara ett fåtal talar grekiska idag.
Vi fortsatte uppåt och Britta köpte sig en fin, röd skinnväska och på ett av alla ställen vi köpte tvål på, fick vi varsin liten säkerhetsnål med det goda ögat på. Det syns på tröjan på bilden här under.
Medan Britta handlade, bekantade jag mig med ännu en katt, som även den bara ÄLSKADE mig!
Just innan vi skulle vända tillbaka mot bussen fick jag syn på en massa skrammelinstrument och köpte ett till Ottos musicerande familj, vilket uppskattades av mågen när de fick det.
Avslutningsvis köpte jag 2 fina elefantmagneter med goda ögat till kära dottern, som tack för kattvaktandet.
Gatan ner igen. Här pressas granatäppeljuice och även dukarna har ögat som mönster.
Mot bussparkeringen, nerför en skranglig trappa med ett fint hus bakom muren
Skräpigt längre bort längs den fina muren
Toalett kunde med fördel nyttjas uppe på restaurangen, upp igen en annan trappa. Turkiet är det första ställe jag sett som haft sådana här pappersskydd till sitsen. På de flesta ställen gapar behållarna tomma. Jag testade att använda ett, men inte funkade det. Tur man har starka ben och knän.
Vitaminbar, vad nu det är, hade de också.
Och, vad kan detta ha för funktion? Inte ens kärestan, som vet det mesta, kunde svara på det.
Till slut var alla på plats i bussen och vi vände neråt igen på de smala, serpentinvägarna och mitt i en hårnålskurva fick vi möte med en likadan buss - storleksmässigt. Man både såg och hörde på Hilmi och Güngör, att detta VERKLIGEN VAR ETT KRISLÄGE!!!!!!!
Chaufförerna anpassade sig efter varandra och bredden på vägen och sekunden efter att den andra åkt vidare och vi började röra på oss, hamnade vi halvvägs ner i diket.TACK OCH LOV på bergssidan, annars hade det redan varit punkt i den här resedagboken.
Samtliga i bussen fick tränga ihop sig på vänstersida och efter ett antal försök framåt och bakåt var vi uppe på vägen igen och en spontan applåd utbröt.
Allt gick bara bra resten av vägen och vi var många som gick fram och tackade Güngör när vi kom till hotellet.
Framme på TUSAN, solen var på väg ner .
Britta och jag hurtade snabbt upp på rummet, där låg ett hjärta på sängen - ett handdukshjärta. Jag tog det och baddräkten och lika snabbt ner igen till poolen. Vi duschade och hoppade i och simmade i 20 - 25 minuter. Det var verkligen skönt och lika skönt efteråt, att bara slappa en stund innan maten.
Bordsdekorationerna vid maten var verkligen inga riktiga blommor!
God mat igen och jag åt......... vad då? Kyckling så klart!
Benga och jag fokuserade starkt på kakorna som fanns i stor mängd efter maten.
Sedan skrev jag resedagbok, medan mitt bordsällskap pratade kors och tvärs, utom Jullan, för hon testade att göra grimascher. (Bilden på kärestan och Raili, utgår pga kärestans motvilja att synas på bloggen).
Den här kvällen bjöds det på levande musik i foajén - Piano (nåja, plastpiano) och fiol, instrument som jag älskar.
I ett av skåpen dansade en dervisch till musiken
Turkiet dag 4 - del 1
Dag 4 del 1
Tisdag 18 februari
Vi vaknade till en otroligt vacker morgon. Detta är vad vi såg rakt fram från vår balkong. Himlen vid horisonten var pastellfärgad i flera nyanser.
Utsikten åt vänster var den här....
..... och åt höger den här.
Dagens bonus: Vi slipper packa ihop, det kändes otroligt skönt att vi får stanna två nätter på något ställe. En underbar dusch och en hel oskriven dag framför oss.
Vi gick ner till frukost och där satt BoB som ett par nötkreatur i exakt samma bås som igår. Imorgon tar jag fönsterbord, de kommer också att "flytta", det är redan avtalat!
Den härliga yoghurten fanns även här och det fick bli honung till den idag också. Den är ljuvligt god och det kommer nog att få följa med en burk honung hem, för nu ska jag bli turkisk hemma också till frukost.
Jag tog plockade till mig lite olika ostar, bl a 6 -7 fetaostkuber, som visade sig vara smör när jag bet i den första. Huva! Jag avslutade min goda frukost med en cappucino från kaffeautomaten.
Upp på rummet, packa ihop dagens nödvändor och ut till bussen.
Utanför hotellet blommade träd och buskar.
Güngör stod utanför bussen och pratade i telefon och kärestan sa: "Titta så fint putsade skor han har, de riktigt blänker." Jo, det stämde ju, men aldrig att jag skulle ha sett det om inte han hade sagt det. Kvinnligt - manligt!!!
4 personer fattades när det var dags för avfärd 9.00. Först kom ett par och allra sist våra peruanska medresenärer. Amalia fyrade av ett stort, vackert leende och sa med hög och glad röst: "Buenos tardes amigos"! Vem kan vara irriterad då? Det var enda gången på hela resan som inte samtliga var i bussen i rätt tid för avgång.
Efesos var dagens första mål!
Det inleddes med ett av alla dessa toalettbesök, eftersom bussen inte är utrustad med en sådan. Jag fick en ny skylt till samlingarna.
Inga löv alls på trädet, men fikon är en stark gissning utifrån de kvarvarande frukterna.
Så gick vi då rakt in i historierboken.
EFESOS!
Sten/marmor, turister och katter överallt
Är man tråkig kan man sammanfatta det med ett ord: STEN! Nu är inte jag så tråkig, men nog var det sten - eller marmor. Hilmi pratade hela tiden om all denna marmor, där Turkiet var världsledande i mängd.
Det är otroligt mycket som grävts fram och alla pelarformationer var representerade om jag nu lärt mig rätt. Doriska, joniska och korintiska.
Minns jag rätt från "undervisningen" av C när vi var i Rom, är dessa joniska. Rätta mig gärna om jag har fel.
- och de här korintiska?
Mera sten! Eller marmor!!!!!
Skulle dessa kunna vara doriska där på mitten? Oj, vad jag bryr min hjärna, men jag vill alltid veta. Snälla C, du kan väl svara?
Amfiteatern
Gott om turister var det och det är lätt att förstå, för det var väldigt intressant och jag ångrar att jag tyckte historia var så erbarmeligt tråkigt när jag gick i skolan, att jag inte lyssnade tillräckligt.
Vi gick runt och Hilmi berättade om det mesta. Vi fick se var den nutida marknivån låg och det var flera meter upp ifrån där vi stod nere bland ruinerna. Han förklarade hur långt under jord hela detta Efeson legat och att det berodde på floden Meander som under århundradenas lopp dragit med sig sand, jord, lera mm, ner från sluttningarna och bergen, som långsamt täckt hela området.
I den här stenen var det uthackat små, små hål, som en mycket tidig dörrskrapa, tänkte jag.
Vid den här statyn talade Hilmi länge, han var särskilt noga med att vi skulle titta på de detaljerade fötterna. Inte så konstigt kanske, karln, var ju huvudlös och då blev det fötterna kvar. Dock är det fascinerande vilket finlir det måste ha varit för att få till tår och naglar så bra med den tidens redskap och i marmor.
Det låg som sagt sten överallt, här passerade vi en fris av något slag.
Vi kom till bordellen, där hade endast männen tillträde och från det stora biblioteket längre fram, fanns en underjordisk tunnel som skulle underlätta för herrarna när de kände för ett besök. Tunneln var delvis utgrävd, men avstängd.
Det här kan möjligen vara bordellen, men tyvärr är jag lite osäker. Det fanns inget i det "rummet" som visade på vad det haft för syfte på sin tid.
Det var mycket fokus på männen på den här tiden, vi fick se herrtoaletterna också. Där var hålen på rad, med sitsar i marmor.
Lite trångt i hörnet
Eftersom det är ganska kallt att sitta direkt på marmorn, fick slavar sitta där och värma upp, innan herrarna behgade sätta sig och göra sin behov. Naturligtvis var det rinnande vatten under, som förde iväg det de levererade. Vart, förtalde inte historien, inte som jag hörde i alla fall.
Fronten av en stor fontän var framgrävd och uppbyggd.
Utseendet var rekonstruerat på bild utifrån det de hittat. Där undrar jag lite över hur mycket som är tecknarens fantasi, kontra verkligheten. Intressant var det i alla fall.
Ett gammalt mosaikgolv
Solen stekte och det var bara sååå skönt!
Gott om pelare
På alla tänkbara ställen fanns det katter av alla de slag och det allra flesta utsvultna på gos och kärlek. Jag kunde inte låta bli dem trots att vi blev varnade innan vi gick in. Stackars små katter och de blev bara flera, för de fick inte kastreras av religiösa skäl, sa Hilmi. Islam? Inte vet jag, har aldrig hört det.
Här är en till av många. Jag kommer att göra ett inlägg som heter "Katter i Turkiet."
Jag önskar att jag mindes allt Hilmi berättade om, men gällande det här är det tomt, jag minns bara att han talade om att så mycket fortfarande fanns kvar under jord. Kanske det här var bordellen och inte mitt förra förslag? Fast det spelar inte så stor roll i det stora hela. Det är dock mer troligt att en tunnel mynnade ledde hit än till det förra "rummet".
Mer restaurering av något stort, längs vägen neråt
Detaljer
En elefant
Mitt i allt låg det lite sten huller om buller och trots att det fanns mönster på bitarna verkade de lämnade åt sitt öde.
Vi kom fram till biblioteket och det var rejält stort och pampigt. Ingången till tunneln hittade vi inte.
Efesos var en fantastisk upplevelse, vilken tur att vi kom hit den här gången. Förra gången vi var i Turkiet, i Çeşme 1977, var det lite för långt för en dagsutflykt.
Britta var med den gången också, men då badade vi mest, eller åkte lokalbuss med "tanterna" in till tätorten. Då stod man vid vägkanten och vinkade när den lilla minibussen kom, fullproppad med kvinnor i olika storlek. Den var knökfull, men nog makade de ihop sig och tryckte ner oss på varsin lite plätt. Det kostade just ingenting, men det är ju en annan resa och en annan historia.
Åter till nutid!
På de gräsplättarsom fanns växte lite blommor, bl a en röd som såg ut som en anemon.
Inspirerad av blomstren blev Benga i ett nafs florist och gjorde ett litet arrangemang.
Undrar om den här bladrosetten kommer att bli något vackert, eller om det är en turkisk maskros?
Det fanns ett par öppnade kistor, varav en innehöll ett förstenat skelett.
Utlopp.......
...... och avlopp
Den här lilla kattan reagrade blixtsnabbt när jag lockade och blev alldeles till sig av lycka. Hon kastade sig på marken och rullade, kom springande och klättrade upp på mitt ben, så jag trodde jag skulle få lov att ta med mig henne hem.
Hon var väldigt lik vår katt "Lilla Ahti" därhemma, så jag kände lite extra för henne.
Nog är det marmor alltid
Vi började närma oss slutet av vandringen genom Efesos och alla ruiner. På håll såg vi hela den stora amfiteatern
Precis innan vi skulle gå ut stod det här bygget och vad det hade för funktion hörde varken jag eller kärestan. Spontant skulle jag gissa någon slags grav.
Vi gick ut, uppmanades av Hilmi att än en gång uppsöka bekvämlighetsinrättningarna utanför. Tur för oss att han tänkte på sådant, men han hade väl lärt sig av alla turister och deras behov under sin tid som guide.
Utanför det lilla huset satt en kvinna och stickade.
Jag trodde hon var någon slags toalettvakt och de brukar vilja ha en lira, men hon hade ingen pengaburk.
Jag frågade om jag kunde låna toaletten och hon nickade, efteråt la jag en lira på hennes lilla bord och hon såg oerhört förvånad ut. Sedan upptäckte jag att alla andra gått bakom huset för att komma rätt och nu funderar jag på, om det här var hennes hus och jag använt hennes toalett? Svaret lär jag aldrig få, men hon log så snällt när jag frågade, så jag tog för givet att det var till för allmänheten.
Nu blev det in i bussen igen och iväg till nästa sevärdhet: St Jean Aniti, men det kommer i del 2 av den här dagen.
Fortsättning följer
Månadsbilden februari 2014
Så här första dagen i mars insåg jag att jag glömt att lägga in februaris månadsbild av vårt hus. Den är fotograferad 3 dagar senare i månaden är januaris bild, men det var inget jag kunde göra något åt eftersom vi var på resa då.
Det är intressant hur mycket det har förändrats på bara en månad.
