Just nu........
Är du här och läser inser du snart att det inte är något inlägg ikväll, för jag kom nyss hem och har varit på kören och sjungit julsånger. Dessutom är jag TRÖTT och imorgon är det fest!
Jag behöver göra kväll före midnatt och då funkar det inte att skriva det avslutande Londoninlägget. Jag väljer att avsluta min datordag istället, läsa lite bok och somna innan det är torsdag.
Ge inte upp hoppet om att få läsa om bondfågarfösöket vi utsattes för, det kommer inom kort!
Bondfångare och litet annat i London
En del av tunnelbanestationerna hade väldigt fina, kaklade "väggfasta" skyltar för att vis utgången och även namnet på stationen här och där.
Det var en av dagarna när vi skulle se till att få äta en publunch. Mat serveras inte alltid på puben och lunchen måste man verkligen passa, för att kunna beställa in.
Vi strosade och insög atmosfären där vi slumpmässigt klivit av tunnelbanan. Så fick jag syn på ännu fler väggfasta skyltar, den här gången reklam för olika sorters öl utanför en pub.
Vad passade bättre än att gå in där och äta?
På toaletten hade de en fin inpassning av heltäckningsmattan, mot kaklet inne på det allra heligaste. Bara att hoppas att herrarna inte hade likadant, de är ju lite mer stänkiga än vi damer......
Här lyckades jag med konststycket att fotografera måltidsdrycken, men inte maten.
Medan vi satt där och åt, tittade A ut genom fönstret, så säger hon till mig: "Titta på den där kraken, han måste väl ha världens tråkigaste jobb?" Det kunde jag väl hålla med om, men han hade ändå ett arbete, även om det gällde att stå och hålla upp en reklamskylt för något.
Vi vandrade vidare, efterrätt hade vi kunnat köpa i form av en valfri fruktskål, men det fick vara. Vi var mätta och nöjda ändå.
Passerade en vacker port till ett bibliotek, jag måste fotografera!
Möter en punktjej. Jag måste fotografera.
Ser ännu en dam med styltklackar och en avsevärt mycket äldre kavaljer. Jag måste fotografera!
Otroligt mycket bjäfs för turisterna, allt fanns tror jag och jag måste fotografera...
Jag undrar vad jag ska ha alla tusentals bilder till, som jag bara måste fotografera just då i stunden?
Här kommer en äkta bondfångare som vi mötte på söndagspromenaden. Synd för honom att han gav sig på oss, för vi gick inte på hans fint uttänkta trick.
"Hello, lovely ladies", började han med. "Where do you come from?" Vi som är mer än lovligt snacksaliga så snart vi får möjlighet att språka på engelska stannade förstås och talade om att vi var från Sverige.
Han log brett med hela sitt konstgjorda garnityr, för så kritvita släta tänder är inte kroppsegna i hans ålder.
Sedan surrade han på ett tag och drog upp sin gamla papperskamera. Papperskameror kallar jag de vi hade "förr", när det var vanliga foton och framkallning på papper som gällde.
I det här skedet av svindleriet såg han riktigt klurig ut. Han bara sa, att nu skulle han fotografera oss och sedan skulle vi få ett minnesvärt foto av oss två i London, hemskickat till oss i Sverige.
Vi flinade upp oss och han knäppte av med en slängig gest, som enbart hade sett ut som en vindpust med löv om det varit på riktigt, sedan tog han ett till ganska på sned.
Vi fortsatte lyssna på hans svada och nu var det dags att ge honom en adress dit han kunde skicka våra bilder - hahaha!
Vi skrev in oss i hans lilla block, där han visade att han minsann hade flera andra nationaliteter, bl a någon från Borlänge.
Nu kom sanningens minut. Han drar upp nästa bunt ur fickan. En tjock bunt med pund och nu skulle vi lägga vårt strå till den pengastacken. Ojojoj, lille man vilken optimist!
Jag stoppade handen i fickan och han slängde fram sin vidöppna hand och såg mycket förgrymmad ut när jag visade upp en tom Läkrolask och sa att det var allt jag hade med mig ut.
Han vände sig då till A, som slog ut med sina två tomma händer och sa att hon hade inga pengar med sig ut på promenad.
HOPPSAN, vart tog han vägen? Han försvann innan vi ens hann fatta att han rört på sig. Kul var det i alla fall och jag undrar verkligen om han lyckats med någon?
Han måste i alla fall "fotografera," för han vet ju vad han ska ha det till!
Vi fortsatte vår promenad och jag noterade att cyklisterna hade förtur vid rödljusen. Sedan jag kom hem har jag sett det här i Sverige också, fast innan London, hade jag inte noterat det.
Nostalgiska blir man av de klassiska telefonkioskerna, i alla fall vi!
Vårt mål var ett fikaställe längs gatan, skyltar är en liten passion hos mig.
KOLLA hojtar A, ett brudpar! Jag såg inget, men sedan såg jag bilen - häftigt!
Bakom brudparsbilen såg jag ett Caffé Nero. Dit gick vi.
Sedan åter mot hotellet för att packa färdigt. En ljuvlig dag var det!
Väl tillbaka tog jag en bild på vår utsikt genom fönstret, det hör till när jag reser!
Sedan blev det Via Dolorosa mot flyget, för vi var TUNGT lastade.
Vi hamnade mitt ibland några unga "militärklädda tonåringar" med ledare. Jag frågade om jag fick fotografera dem och det tyckte de var bara roligt. De sa också vad det var för ena, men det förstod jag inte mycket av.
Till Gatwick kom vi och hem kom vi och på Arlanda var det julfint med belysning i hela den långa gången.
En sista bild av oss innan vi skiljs för att åka åt varsitt håll.
Det var en jätterolig och härlig tripp och snart kanske vi är där igen!
Första advent
Det hade vi förra året också och hade huset fullt med folk, i år var det en hel del som hade annat för sig, tyvärr. Vi blev ändå ganska många - 12 stycken, om man räknar lilla bonusbarnbarnet, så inte hade vi tråkigt.
Jag hade lagt fram kameran och kom ihåg att fotografera förtäringen i köket och fikat inne i rummet, på rullbordet.
Gästerna då?
Det blev lite sämre med det, för vi hade väldigt trevligt och det pratades i både rummet och köket hela eftermiddagen. Jag glömde bort att fotografera helt enkelt.
Som kompensation tog jag en bild av mina lussekatter!
Utanför damernas på Russell
Vi kollade in hotellets facilitieter och var naturligtvis tvungna att testa damernas nere på bottenvåningen. Den visade sig mycket fashionabel och utanför fanns en rad bekväma fåtöljer och två rader med fina foton på väggarna.
Den här damen känner jag mycket väl igen, men namnet är puts väck just nu. Jag vill minnas att hon var en berömd fotomodell, då när man brydde sig om sånt, men jag kan förstås minnas helt fel också.
Jag slog mig ner i en fåtölj och väntade på att söstra mi skulle komma ut. När hon kom fotograferade hon oss, jag tyckte att jag var väldigt look-alike. Jag höll t o m benet likadant, men det kapade hon tyvärr av när hon knäppte.
Hon tyckte inte att vi ett dugg lika........ Okej, tänkte jag, hon har nog rätt, jag har ju inte päls på kapuschongen och kragen och hon på bilden saknar glasögon! :-)
Promenad i "vår" park
Vår Londonresa tar visst aldrig slut, jag gör inlägg på inlägg och så kommer jag på något mer jag vill visa och då blir det ett till.
Mitt emot Russell ligger en liten oas i form av en park - Russell Park. I mitten finns en fontän, en minikopia av den icke fungerande vi Örebroare fått på Järntorget.
Att vår inte fungerar tros bero på löven som faller ner och täpper till, där det inte ska täppas till. Det är i alla fall en av många teorier.
Här var det massor med löv, både kvar på träden och på marken.
Fontänen fungerade utmärkt, till allas förtjusning, för där var det alltid folk och duvor.
Parken är öppen dagtid, där finns en liten servering också, men kanske var den inte öppen så här års? Vi såg det i alla fall inte. Å andra sidan satt vi inte där på dagarna och matade duvorna, så visst kan den ha haft en viss öppettid/dag. Vi hade lite andra självvalda åtaganden.
Ett rejält staket omgärdade den gröna lungan, mitt i trafiken.
Det fanns en hel del blomster kvar att njuta av.
Jag älskar stammen och barken på Platanerna, ständigt nya mönster.
Vi hade som bekant vackert och ljummet väder. Ett mellanmål intogs på en bänk
Här sitter söstra och förevigar den lilla fontänen
Hundar rastades
MEN, FY FY på den hussen, han tussade hunden på en liten ekorre
Bättre fly, än illa fäkta. Kurre Ekorre drog iväg i full fart
Över asfaltsgången, in bland träden och löven
"Har hundmonstret försvunnit? Är kusten klar? Ser ni mig?"
"Skönt, då kan jag hoppa fram i solen igen och äta lite till."
Där fanns också ett udda minnesmärke och en "vas", fasttejpad på en ek
På plakatet kan man läsa att eken planterats till åminnelse av en mycket speciell man, Ewan Mac Coll en lagerkrönt sångare, dramatiker och marxist. Han levde mellan 25 januari 1915 till oktober (oläsligt datum) 1989.
Eken planterades på dagen då han skulle ha fyllt 75 år, 25 januari 1990.
När jag står där och har lyckats tolka skyltens något suddiga bokstäver, minns jag hur jag på 70-talet lyssnade mycket på en bra sångduo som sysslade med folkmusik tillsammans, de kanske t o m var ett par?
Ewan Mac Coll & Peggy Seeger. De var riktigt bra, vi hade en LP med dem till och med. 
Livet är fullt av lustiga sammanträffanden. Jag hade nog placerat Ewan Mac Coll i minnenas arkiv för säkert 25 - 30 år sedan och så dyker han upp som gubben i lådan i parken, mitt emot vårt hotell 2011. För det är samma man, jag har googlat och så är det.
När vi lämnat parken, där vi promenerat med våra stadiga vinterkängor mötte vi en som hade lite andra dojor på sig på sin promenad.
Vi är alla olika, jag hade inte ens klarat av 2 steg med dem!!!!
Iakttagelser innan Christmas Fair
Jo, det tyckte vi och tvärs över gatan fanns ett minimalt litet hak som inte såg ut någonting för världen. De brukar vara de bästa, så vi korsade gatan, med livet som insats, för övergångsstället var inte synkat. Alltså, första halvan var okej, men när man stod där och skulle över nästa, var övergången flyttad ett antal meter bort. Nästan alla valde att gå rakt fram och där var trafiken i full gång. Det var mer än en som sprang för livet.
Vi klarade dock av det och kom levande in på stället.
Det första jag såg var de läckra, ganska stora äggmackorna. Under äggen låg en massa jox, bl a skinka. Dock var det slisk åtminstone jag ville ha, men de var så vackra att jag var tvungen att föreviga dem.
Hel gula, det gillar jag!
Slisk var det och slisk blev det. Ett ljuvligt shortbread med en cappuchino.
Vi ombads gå en trappa upp och där var det smalt och trångt vill jag lova, helt klart övermöblerat. Fönstret var öppet och vi klämde ner oss där för att kunna hålla ögonen på entrén till mässan.
A tyckte att de hade målat lite slarvigt när de fixade till fönstren och jag kan hålla med om att det låg något i det hon sa.
När vi nu satt där och väntade på att vårt fika skulle komma, roade jag mig med att ta bilder "von oben", av människorna som skulle korsa gatan åt ena eller andra hållet. Det var ganska roligt att se hur olika vi människor beter oss när vi ska utföra samma sak.
Här kommer ett litet bildsvep från en korsning med övergångsställen i Angel. Man kan också gärna notera hur olika kallt, olika människor tyckte att det var och hur de hade klätt på sig för dagen.
Efter detta hade vi fått i oss fikat och min fantasi skenade iväg innan vi gick därifrån. Hur ofta har jag inte läst i deckare att man lyckats lösa fallet tack vare att någon slumpmässig råkat ta ett kort just i det ögonblicket den skyldige (mördaren???) syntes på det ställe han/hon ivrigt förnekat att han/hon befunnit sig.
Nu har jag väldigt livlig fantasi, så det ligger inte ett dugg i ovanstående kommentar mer än just fantasi och för många lästa deckare!
Håll med om att det rådde olika uppfattning vilken klädsel som var lämplig för väderleken som rådde. Vi var ju rejält klädda om man säger så. Svensk kallvinter hade vi rustat oss för, men det kändes som en ljummen vårdag hela vistelsen.
Lite mera London kommer det, för än är inte allt visat och berättat!
Fortsättning på lördagen
Vi gick ett tag bland delikatesserna och sötsakerna och bara tittade. Vi hade nämligen lite planer, som inte inbegrep choklad eller annat småätande i någon form!
En svindyr skärbräda i olivträ, fast jag hade gärna haft en. £ 18.95
Vackert uppskyltade teburkar
Vi är inga stora Harrodsfanatiker, men när vi bokade hotellet, ingick det ett shoppingkort på Harrods i bokningen, värt £ 20. De hade skänkt ett antal "presentkort" att shoppa för, till de gäster som bokade först. Vi bokade definitivt inte först, tvärtom, för vi lyckades nypa det sista som fanns kvar.
Jag föreslog att vi istället för att äta köpa exklusiv choklad för £ 20, skulle kolla om vi kunde ta Afternoon Tea på översta våningen, något vi hört talas om, men aldrig testat. Fick man då använda presentkortet som delbetalning skulle det inte bli så dyrt, tänkte vi oss.
Vi for upp till den våningen och hittade restaurangen.
Hade vi bokat bord, undrade de unga damerna som stod där, nästan som i en reception på ett hotell.
Det hade vi inte, men först ville vi veta om vi använda presentkortet. Jodå, det gick bra.
Vad kostade då 2 Afternoon Tea?
Hej och hå! Det kostade £ 58 för två.
"Tack," sa vi, utan en min om priset, "då tar vi det om det finns något bord." Det fanns det inte, men vi blev stället satta på väntelista och fick en dosa som skulle ringa när vårt bord blev ledigt. Det skulle ta ungefär 25 minuter, så de uppmanade oss att gå runt i varuhuset så länge.
Vi gick igenom hund- och kattbjäfsavdelningen.
OBS: Denna djursäng var gjord av glittrande teddypäls
Denna leopardbädd för älsklingsdjuret kostade £ 999!!!!!
Inte nog med det, det fanns en Spa-avdelning också.
Ursäkta mig, men helt sjukt tycker jag!
Vi gick vidare till dockskåpen, en annan dröm vi har, att bygga och inreda dylika. Gott om drömmar har vi, en del förverkligar vi, men dockskåpen är fortfarande bara en dröm. Där inne bland barndomsfröjderna tänkte vi ge oss hän de 20 minuterna vi hade kvar, men efter bara 3-4 minuter pep vår dosa. Vi tvärvände och gick upp upp igen.
Nu blir det svårt, för hur ska ord räcka till för detta? TUR att jag hade kameran med mig!
Vi lotsades igenom den stora matsalen -
- och kom ut till fönsterraden där det var dukat för lite mindre sällskap. Där ute var det nog inte matplatser förr, för vi hade en tegelvägg in mot matsalen.
Vackra gamla järnstolar satt vi på. Ja, de var bekväma!
Ceremoniellt från början till slut, detta Afternoon Tea kommer vi att leva länge på
Först fick vi en tvåsidig matsedel, eller rättare sagt "tesedel". Det var två sidor med olika sorters te, grönt, rött och svart och flera olika sorter av alla färgerna. Vi beställde svart och varsin sort.
Nu började dukningen. Först fick vi servetter - linne så klart och bestick. Sedan tekoppar och varsin liten tesil av silver i en hållare.
Sockerskålen var som ett litet konstverk i sig.
Ungefär samtidigt kom teet och strax efter brödet, om man får uttrycka sig så vanvördigt om det som bars in på ett 3-våningsfat.
Först åt vi bara med ögonen en liten stund.
Underst låg 4 olika sorters sandwiches och varsitt litet glas gurkyoghurt.
I mitten 2 scones var, ett med och ett utan russin, clotted cream och jordgubbssylt
Överst låg fröjdernas fröjd - alltså kakorna!
5 sorter!
F E M S O R T E R ! ! ! ! !
Det var en kraftig, typiskt engelsk fruktkaka, cheesecake som var det mest underbara jag smakat i den kategorien, en nöt/choklad/russin historia, en makron och en mördegsskål med vaniljkräm och 4 färska fruktbitar.
Det är inte svårt att förstå att det kostar £ 29 / person.
Vi angrep det hela underifrån och arbetade oss uppåt.
Jag startade med en hutt gurkyoghurt och en laxrulle
Efter 1 - 1½ timme tog jag min sista kaka
Då återstod bara 1½ scones för oss var och dess tillbehör. Vi rådde inte med dem.
DÄST var ordet, sa Bill och jag tror vi var eniga om det. Vi var glada att vi fick sitta kvar ett tag medan betalningen sköttes någonstans i bakgrunden. Vi hade plockat fram vårt guldkort, så totalen blev "bara" £ 38 tilllsammans.
Vi trädde ut till pianomusik, under en prålig takkrona och vita blomster nedanför.
Musiken kom från en flygel bredvid "incheckningen -
-och jag blev med min illusion om en barpianist. Den var sjävlspelande!
Vi tog hissen ner till julavdelningen
Det är ingen överdrift att säga, att vi knappt orkade ta oss fram. Vi tittade lite halvhjärtat på allt, som en vanlig dag hade varit helt fantastiskt för just oss två julfanatiker.
Sanningen att säga så längtade vi ut! Det blev mot hissen igen och i väntan på den, var vi omgivna av gigantiska Paddingtons i olika Harrodsuniformer.
Vi kom ut någon sidoväg och precis utanför såldes levande blommor, enbart rosor.
Harrods fasad var lampprydd nerifrån ända upp till taket.
Vi var mer än mätta och tittade lite halvhjärtat på deras fantastisk julskyltning, innan vi rörande eniga tog tunnelbanan hem.
Den här ängeln, stående på sina vingar var otroligt vacker
Ännu en gång fick vi stå på perrongen och se ett fullpackat tåg åka ifrån oss. På nästa lyckades vi knö oss in, trots alla kakor vi inmundigat och väl hemma hasade, verkligen HASADE vi oss hem till det Russlerska palatset.
Vi tittade in i baren, nästan helt tom denna afton
Vi noterade även att en något annorlunda sammankomst ägde rum någonstans inom väggarna där på Russell.
De närmaste 1 - 2 timmarna ägnade vi åt packning om igen, pepprat med diverse okvädningsord, dock med kärlek, till varandra för att vi hetsat till konstiga inköp. A.s flaska Baileys har jag fått nerkörd i halsen minst 10 gånger, så det är konstigt att det finns något kvar av den.
Sedan är vi i princip klonade när det gäller att köpa kort, vackra papper, snören, juletiketter, förpackningar av olika slag osv osv osv och då blir det liksom lite svårpackat.
Medan vi packade stuvade vi undan extratäcket som vi fått andra dagen. Det fick vi för att slippa hålla på att slåss i sömnen om det dubbeltäcket som sängen var bäddad med.
Det här med våra "tvångs" är inte mycket att göra åt har vi äntligen kommit fram till, så nu blir fortsättningen utan kval över för många inköp av livets väsentligheter.
Vi har så vi klarar oss ett tag framöver, men frågan är om det hjälper att tänka så? Vi minns det ändå inte när vi står där vid kortsnurrar eller snörhyllan nästa gång.
Det kommer mera!
Londonlördag
Vi kom inte med första tåget idag heller, men med nästa gick det hur bra som helst och raka vägen till vår gamla gata i East Putney.
OBS: Notera, tunna, slankiga kassar än så länge.
Vi längtade efter att se om våra favoritaffärer från förra året fanns kvar. Det var väldigt varmt, som en vårdag hemma. Vi hade rustat oss i vinterjackor och foträta, varma kängor. Båda mindes vi hur vi frusit förra året.
DET GJORDE I VI INTE I ÅR! Det är söstra mi som står där med kappan på armen.
Först gick vi till "vår" kortaffär och gjorde av med en del pengar. Sedan styrde vi stegen till Valentina, "vår" italienska restaurang/affär. Här är utanför den.
Det var samma trevliga personal och även om inte de mindes oss, mindes vi dem.
Vi bestämde oss för att börja med att fika och jag valde en cappuchino och en liten italiensk mandelkaka.
Den ser lite futtig ut, men den var otroligt god och räckte länge. Inget man glufsade i sig direkt. A var så riktig att hon tog en smörgås, det hade jag aldrig valt med tanke på den sliskdisken.
Vi hamnade i samspråk med en tjej från Litauen, hon frågade var vi kom ifrån när hon hörde oss prata svenska. Hon var trevlig, hade åkt till London för att plugga, men så hade det inte blivit. Nu arbetade hon och ÄLSKADE London.
Vi satt där på Valentina ett bra tag. Det är ett så otroligt härligt ställe. Det blev inte just någon shopping, men mycket ögonfröjder fanns det.
Till slut kände vi att vi dragit i oss tillräckligt med atmosfär för att ta oss vidare.
Då for vi till Victoria för att köpa tågbiljetter till Gatwick imorgon. Vi bojkottade Gatwick Express som är ganska dyrt och valde lokaltåget istället.
Där på Victoria fanns en stor W.H Smith
Bokhandelssyndromet igen. Vi in med stor energi och ut som helt utmattade krakar. Då säger A: "Nämen titta, ett Boots!"
Som jag sagt så många gånger, VAD ÄR DET MED OSS? A tror det beror på barndomen i bokis (gamla bokhandeln i Hallsberg.) Vi gick in, men utbudet var detsamma som igår, så det blev bara en liten påse med ett par mascaror.
Det var bokhandeln Foyles som hägrade. Jag ville köpa en liten läslampa med förstoringsglas, att ha i handen i mörka miljöer, när man nödvändigt vill läsa. Det skulle finnas där hade vi fått veta av 2 amerikanska systrar som vi slagit oss i slang med kvällen innan.
Efter stort "strugglande" med fulla tåg och tropisk värme inne och nästan ute, var vi där. Tji, blev det, för citat från en av de anställda: "Åh, dem hade vi tusentals av, men vi reade ut dem, ingen köpte och det var sååååååå längesen." Tack för den, kände jag!
Vi gick förbi ett pampigt hus där de gav en ny musikal: Priscilla
Jag gillade skon, men var glad att inte vi gick i sådana, så ont i fötterna som vi hade
Nu var vi i stapplingsstadiet, trötta efter gårdagen, ont i föttterna och alldeles för varma kläder, men vi har ju varit med förr, så vi tog oss mot Metron.
Det var blandad bebyggelse där vi gick, gamla och nya hus.
Motgång!
Den station vi valt, Tottenham Court Rd, var stängd fick vi veta av en sirlig, äldre gentleman, det var bättre vi gick till Leicester Square. Håhå, vi vände tillbaka dit vi kom ifrån och började vår smärtornas väg. Jag gick rakt in i ett lågt järnfundament och fick sånär en lårkaka och A har en ryggkant (egen definition) som glödde som eld, för att inte tala om hur jävla dålig (hon sa faktiskt så och då är det allvar, för hon brukar inte svära) hon blivit i ett utslag som jag behandlat med "Eight hour cream". Det är tacken det, för att man agerar husläkare.
Mitt i den hetsiga trafiken kom två ridande poliser.
Lite mer pyntat för julen på en sidogata
Här hade jag velat gå på teater!
Till slut var vi på tunnelbanan igen och nu skulle vi på Harrods.
Fortsättning följer kan man räkna ut, eftersom det tar slut här för idag!
Idag
Nyss hemkommen från en fantastisk kväll på jazzklubben, där Björn J:son Lind, Janne Scahffer och Stefan Blomquist spelade. Det var otroligt njutbart och vi hade i princip utsålt.
Imorgon kanske jag hinner med lite Harrods och annat trevligt!
See you!
London med söstra mi, fortsättning
Här ligger lite av mina inköp. Att jag köpte mig en fin cognac, när det var extrapris på den i snabbköpet, kan jag både förstå och försvara.
1 liter Baileys däremot fick jag äta upp mer än en gång att jag lurade på söta syster och mig själv. Det hade vi kunnat köpa hemma om vi ville ha, tyckte hon. Nu köpte vi dock varsin och inte hade vi tänkt förtära dem på plats, så det var bara att linda in och packa ner
Den utmärkta ugnsformen till rostade rotsaker och annat i ugnen var jag väldigt nöjd med, att sedan A också köpte en likadan och ångrade sig när det blev dags att packa, kan enbart skyllas på att vi ofta tycker likadant om "bra att ha saker".
Hon radade upp allt sitt också på sängen, men där var alldeles för mycket julklappar för att det ska komma med i bild.
Snygga papper tycker jag, eller hur? Det finns ju inte här hemma, eller????
Ut igen, vi åkte ner till Picadilly och gick en sväng på stan för att titta på de julskyltningar, girlanger o dyl som kommit upp. Det var väldigt fint!
Här är det National Geografic som skyltat upp med en massa mjuka djur
Längre ner på gatan
Eros stod där som vanligt och bakom lyste det fint. Dit gick vi och tog en titt
Klart godkänd
När vi sett oss mätta på Regent Street, varit in i några små butiker och bara tittat gick vi till Boots, rustade till tänderna med inköpslistor, rullväskor och nytt mod i barm.
Sanningen att säga borde vi nog söka hjälp för att komma tillrätta med vårt Bootsberoende, för att inte tala om vår kortfanatism.
Vi handlade en del bra julklappar lite här och där och ursäkta att jag uttrycker mig kryptiskt, men jag vet att vissa av mina läsare gärna vill veta vad och det går inte för sig i julklappstider.
Efter väl förrättat värv på Boots tog vi oss hem utan missöden, som att fastna i dörrren på tunnelbanevagnen el dyl.
Prins Cary mötte oss i dörröppningen och förhörde sig om hur länge vi skulle vara kvar och såg lite sorgsen ut när vi sa att vi skulle åka hem på söndagen. Han var nämligen ledig på lördagen, så det kan bli!! Jag undrar vad han hade för planer?
Efter att ha lastat av aftonens "skörd", gick vi ner i vår bar på hotellet. Vi var lite hungriga och beställde varsin brushetta och satt där någon timme och åt och drack en öl/cider.
Det var utsökt och alldeles lagom mycket.
Vi hade absolut inte kommit överens om att vi skulle sitta exakt likadant!
Vi var ganska trötta, ljudnivån hög och vår Russellbar verkade vara otroligt populär. Folk kom in hela tiden, men när det vitryska folkdanslaget valsade in, (eller vilka de nu var?), kände vi att det var dags att sätta punkt för kvällens barliv.
Medan vi suttit där, hade vi i varsin stol löst en väsentlig högaktuell livsgåta, nämligen hur vi skulle få hem vårt julpapper.
Vi skulle skära av det!
Från tanke till handling. Vi gick till tjejen i receptionen och bad att få låna en vass kniv. Hon tittade på oss med STORA misstänksamma ögon, så vi förklarade att vi skulle skära papper.
"One moment", sa hon och greppade luren. Någon svarade och hon sa: "I need a sharp knife" och inget mer för att förklara. Till oss sa hon att vi skulle gå upp på rummet och vänta, så skulle den levereras vid dörren.
Okej, några minuter senare knackade det och där stod en stammande Hossein och frågade hur länge vi behövde kniven.
"En kvart," sa vi och det var bra sa han, för de behövde verkligen ha den i köket och det var den enda de hade....
De trodde nog att vi skulle begå några hedniska, nordiska blodsriter ner i heltäckningsmattan i det Russellska palatset.
Vi sågade med den ganska slöa kniven så att svetten lackade, med The Times som underlag.
Inom 15-minutersgränsen slog vi nollan till receptionen och sa att de nu kunde få tillbaka sin kniv och Hossein kom ilande som ett expressbud.
Vi hävde lite med våra grejer mellan väskorna och inte vet jag om slutresultatet blev särskilt lyckat?
Det hade blivit sent, jag släckte inte förrän 1.30, för att sedan vakna mitt i natten av att söstra mi gick i sömnen. Jag såg henne framme vid det ena öppna fönstret, hon stretade upp på en liten stol som stod där och slet och drog i fönstret tills hon fick igen det. Jag hörde henne mumla något i stil med: "Så där ja" och några sekunder senare låg hon vid min sida och sov som en stock.
Hon håller på med liknande övningar då och då, både hemma och borta, men det var första gången jag fick vara med om det! Intressant måste jag säga att det var och hon hade inte minsta problem med balansen där hon stod uppe på den lilla stolen.
Mera London och Christmas Fair
Efter avklarad bautafrukost och lite andra bestyr var det dags för ett besök på posten innan julmarknaden, som fanns där som en hägring vid horisonten.
Jag hade med mig julklapparna till min kära väninna Felicity och hennes man i Broadstairs, de som jag bott hos två gånger när jag varit och läst lite engelska. Jag gjorde likadant förra året och portot är en tiondel i kostnad jämfört med hemifrån.
Jag stegade fram till mannen i luckan på posten när det blev min tur. Han frågade om jag ville betala extra, så att det säkert skulle vara framme redan på måndagen.
Han såg väldigt rolig ut när jag sa: "Nej tack, det behövs inte, det är julklappar." När jag betalat och skulle gå, stack A fram huvudet och sa: "Merry Christmas" och då tror jag hans dag var gjord, för han såg helt salig ut.
Vi åkte till Angel och najsade lite på ett minicafé innan det var dags. Att najsa, är att ta "a nice cup of tea". Vi behövde lagra på oss lite energi, för vi visste ju precis vad som väntade. Sedan var det dags!!!!!
Country Living Christmas Fair - PARADISET för två julfantaster som vi är, jag och A.
När vi stegat in med våra rullväskor, som hade fått en bottenskyl från Body Shop lite längre ner på gatan, blev vi hejdade av 2 män. Vi hade nämligen ingen biljett.
Det kostade £ 16 och det hade vi inte en aning om.
"Nytt för i år," frågade vi?
"Neeej!"
Så hur vi bar oss åt förra året vet vi inte!?!
Inte vände vi i dörren, nej då, vi betalade glatt £ 16 och fick varsin Country Livingkasse till, för den första fick vi vid vårt "plankningsförsök".
WOW, PARADISET!!!!
Tyvärr hade ett par tusen till just fått tillträde till samma plats, på samma tid. Vi hade våra väskor redo, stoppade ner kassarna vi fått, tog av oss jackorna och stuvade ner dem också och sedan var det bara att kasta sig in i fröjderna.
Det var jättehärligt och hur trångt och hett som helst. Där kom vi utan ytterkläder och med varsin ganska ful rullväska som två bagladies, men så skönt det var att slippa bära, som vi gjorde förra året och inte svettades vi heller.
Det kanske hade varit smart om vi inte varit på Body Shop innan, men A och jag är mästare på att hetsa varandra och då blir det lätt så, att saker och ting kommer i fel ordning ibland.
I år började vi högst upp. 
Dit orkade vi inte i fjol. Det var synd, men det visste vi ju inte då. Högst upp var nämligen "Ät- och drickavdelningen", med några få undantag.
Det första vi stötte på däruppe var försäljning av vackra band och små adresslappar. Är vi nu mer eller mindre uppväxta i en bokhandel, är det naturligt att vi är präglade för livet. Jag har t ex mitt julklappsrum, som gör söstra mi grön av avund.
Hon dök in där, för hon är likadan som jag, även om hon inte lycktas få till ett helt rum än (hon är dock på god väg).
"Titta Suss, de har lila små adresslappar." Lila, det är hennes färg, hon såg helt drogad ut när hon fick tag på dem.
Då frågar kvinnan i grönt, var vi kom ifrån. "Sweden", sa vi så klart och då började hon prata norska med oss. Det var roligt, hon hade bott några år i Norge med sin familj och tyckte det var jätteroligt att hon förstod oss och att hon fortfarande kunde prata norska. Det tyckte vi också.
Det blev inköp.
Så kom vi till godis med anknytning till naturen - som om det blir nyttigare då.
Det blev inköp av syltade apelsinskal med mörk choklad (redan uppätna).
Vidare till olika ostars paradis och vi avsmakade allt möjligt gott.
Det blev inköp, men sparas till jul. Vi fick dem i varsin kylbag, modell mindre.
Denne man hade en otrolig svada. Han sålde små vispar, som t o m fick vattnet att tjockna....??? Tillsatte diverse smakpulver och mjölk och visade stolt upp resultatet, alltmedan han ville sälja de jättedyra visparna. 
"Vågar nu någon smaka," undrade han när han hade vispat ihop 3 olika och vi som ätit jättemycket ostar och godis innan, greppade raskt varsin för att släcka törsten.
Jag tog den bruna kaffedrinken han håller i. Den var god tills det var hälften kvar, sedan smakade det bara beskt. Där blev det inget inköp.
Sedan åt vi oss igen översta planet och köpte ett och annat, men allt kan man ju inte tala om, ifall något ska slås in till jul.
Ner en våning, där återsåg jag mina damer från förra året, som jag köpte mitt kashmirskynke av. Det är en slags poncho, en sådan som hon har på sig och heter naturligtvis något flashigare, men för mig duger skynke gott och väl.
Jag mer eller mindre bor i mitt hela det kalla halvåret och kände, att trots att det kostar £ 160 hade jag bestämt mig för att köpa ett till. Vem vet när jag kommer till Christmas Fair nästa gång?
Det blev inköp, mörklila denna gång, mitt gamla är vackert ljust himmelsblått.
Så såg vi roseninspirerade sittpuffar och kuddar som vi inte ville ha.
En exklusiv rakborste av extra fin grävling och tillbehör.
Det blev inga inköp här, varken kuddar eller rakgrejer.
En äldre farbror textade otroligt vacker kalligrafi, som såldes som tavlor.
Men vänta, har farbror'n örhängen?
Icke! Det var en tunnhårig, liten sirlig dam, som gärna ville att jag skulle fotografera henne.
Inga inköp här heller.
Mera för oss fryslortar från högan Nord
Det fanns av förklarliga skäl hur mycket som helst att titta på, njuta av, drömma om och lite mer smått och gott köpte vi men som sagt, allt redovisas inte på denna blogg. Tavlor köpte vi dock inte, men de är fina att se på.
Små tossor - köptes inte heller, de var otroligt dyra, jag har redan förträngt priset.
Till slut kom vi längst ner, helt slut och ganska nöjda
Vi handlade lite till längst ner, men musten hade gått ur oss och vi ville ut i friska luften.
Vi var oerhört nöjda med våra rullväskor som vi skickat efter från Bonniers Bokklubb just för detta ändamål. Här pågår ompackning av allt vi dragit på oss under dagen.
Andra såg ut som vi gjorde förra året, massor med olika kassar att hålla reda på.
Hur många män såg vi då därinne? Jo, det var ett antal, men antingen var de säljare eller personal på stället. Tycker inte karlar om julen?
Vi vacklade ut efter att vi packat färdigt och orkade ta oss till närmaste pub. Jag bjöd söstra mi på ett superbt mellanmål - en cider och påse crisps (chips) - pubmodellen, de är mini mini. När jag såg mig omkring på puben var där en liten skara herrar, säkert stamgäster vid disken och 2 hundar också. Alla övriga hade likadana gratiskassar med fjärliar på som vi, från Country Living .
Ena hunden var antingen sällskapssjuk eller sugen på chips, för den valde ut mig som sin människa just för stunden.
Sedan buffade den in sig under bordet och lät sig klias en stund, innan husse visslade.
Efter detta superba mål blev vi pånyttfödda och fortfarande utan sans och vett. Jag kom med ett i mitt tycke mycket smart förslag, vi överlade i cirka 3 sekunder, sen gick vi till Tesco lite längre ner på gatan. Vi var ju i det här området förra året och den gången kom vi från Tesco och upptäckte julmässan.
På Tesco hade de varuvagnar - det var INTE bra!
Nu shoppade vi loss en gång till. Vad är det med oss?
Det blev allt vi saknat länge och lite till, men bara sånt vi behövde. Nu fanns inga Tescokassar av juteväv längre, nu var de i plast. Vi köpte varsin, för rullisarna var ganska välfyllda.
Fina julpapper hade de också. Ta 3 betala för 2 och det gjorde vi, utan tanke på hur långa resväskor vi hade.
Till slut var vi färdiga i dubbel bemärkelse och släpade oss mot tunnelbanan, station Angel. Då sitter där en liten katt på en bok på trottoaren och husse sitter bredvid med en gitarr. 
Katten heter Bob och sitter på en bok som handlar om honom. Den hette "A street cat named Bob" och kommer ut i mars nästa år.
Han var för söt där han satt och husse berättade om boken. Det var inte så att han tiggde, men vi gav honom ett par pund till kattmat i alla fall. Det kom säkert till pass! De gick strax efter oss och Bob satt på husses axlar hur tryggt och stabilt som helst. Kolla gärna länken, där är förhistorien hur de blev ett "par".
Det var rusningstrafik när vi väl kom in till tunnelbanan. Tåget fullt och vi blev kvar på perrongen. Nästa tåg lyckades vi pressa oss in på som de två sista, men 1/3 av A.s Tescokasse fastnade när dörrarna stängdes. En rådig ung man utanför slet isär dem, så att hon fick med sig hela väskan in. PUST!
1 station åkte vi, bytte linje, släpande allt vårt pick och pack.
Åkte ytterligare en station och sedan var vi hemma! Vi vacklade in på Russell och där kommer vår, eller A.s lille Cary ilande och slet åt sig hennes väska och öppnade dörrarna åt oss. Nu blev han vår prins, hädanefter kallad Prince Cary, men bara oss emellan.
Väl inne på rummet skulle vi nu testa. Rymdes julpappren?
A.s väska var längst och så här gick det!
Fortsättning följer. Vi gick ut i natten när vi återhämtat oss, men det blir nästa inlägg.
Förra helgen
Det var där jag var, när jag inte var här. Så var det med det.
På väg upp i luften.
Söstra mi - A och jag var där förra hösten den här tiden och nu ville vi ha en favorit i repris. Det är så klart julen det handlar om. Söstras favorittidning "Country Living" har en stor Christmas Fair i flera dagar och där hamnade vi ju av en ren slump förra året. I år var det besöket i högsta grad planerat.
Vi bodde på det fashionabla Hotel Russell, byggt 1898 som ett av de 3 första som byggdes just för att vara hotell.
Vår tunnelbanestation - Russell Square
Det var bara WOW, för verkligheten överskred bilderna rejält den här gången. Vårt förstahandsval var Mermaid Suite Hotel, efter att ha läst om det hos Anne som testat stället. Det var dock fullbokat när jag hittade det medan jag satt och letade hotell.
Sedan dök Russell upp och i den bokningen ingick en gåvocheck på £ 20 som gällde på Harrods. Efter ett snabbt samtal med söta syster, bokade jag och tur hade vi, för det var sista rummet som sponsrades av Harrods med checken.
Naturligtvis lockar de kunder på det viset, men till Harrods måste vi ändå för att köpa choklad, så varför inte få lite fickpengar in i rumspriset?
Tillbaka till Hotell Russell!
Hotellet exteriör
Några interiörbilder
Lampan i hallen
Matsalen där vi dagligen intog en stadig engelsk frukost
Jag åt så jag stod mig nästan hela dagen.
När vi tittade på bilderna på Russell hemifrån, var där en trappa i entreplanet som A hade som mål att skrida nerför. Det kan jag lätt förstå, den var verkligen pampig och många gäster fotograferade sig sittande i trappan. Det var nog bara A och jag som skred nerför den, för jag var också tvungen att testa, när hon hade gjort det.
När det blev min tur dök det upp en gentleman, på väg ner. Jag haffade honom och frågade om jag kunde få låna honom en minut. Han såg lätt förvirrad ut, men lät mig ta armkrok och sedan skred vi. Damen före oss, vände sig om, stirrade på mig och sa: Mig får du inte låna, inte ens en minut."
När hon väl försvunnit ur bilden skred vi ner som det tjusigaste brudpar...... eller???
Var och en, sin egen vän, jag hade min skridarherre.
Söstra mi fick omedelbart efter vi anlänt, en uppvaktande kavaljer, som var concierge.
Vi fick inte vårt rum direkt, utan lämnade in vårt bagage när vi kom. Han tog hand om det och var så trevlig och hjälpsam. Han hette något på Ca... som uttalades som Cary och blev omedelbart Cary Grant för oss, vilket han uppskattade väldigt mycket.
När vi väl fick tillträde till vår rum, kunde vi konstatera att en likadan tjock heltäckningsmatta som i skridartrappan, låg i korridorerna på våning 6, där vi bodde.
Rum 643 var vårt och det var lika hett och kvalmigt som en turkisk ångbastu när vi kom in. Jag slängde upp båda fönstren och funderade på hur vi skulle få in lite svalka i rummet. Sedan förstod jag att den stora plastmackapären på väggen innebar att vi hade luftkonditionering, så jag slog jag på den.
Nu fick jag mig en föreläsning som hette duga, om dessa anläggningars förmåga att sprida allsköns elände över dem som vistades i närheten. Vi skulle få baciller och bakterier, virus och smittor, damm och allergier, för de rengjordes aldrig och HIMMEL så otroligt snuskigt det var. Det var A.s lilla inlägg i debatten huruvida vi skulle sova i en bastu eller i ett svalt rum. Själv tänkte jag vilket fruktansvärt förintelsevapen en dylik anläggning måste vara, men som ingen mer än A kommit på.
Nå, hon tyckte också att det var för hett i rummet och när jag lovat att den skulle få vara avstängd på natten, bara jag fick ha fönstren öppna, så fick den vara på.
Jag tog sängplatsen närmast fönstren så hon inte skulle riskera att få drag på sig - känslig är hon min kära syster, men inte vare sig gnällig eller kinkig. Vi kompar bra ihop.
Fortsättning följer, då blir det om Christmas Fair!
Babusjka
Bilden har jag lånat
Snart kommer jag med lite rapport vad jag har haft för mig när det varit avbrott! Mycket roligheter har det varit och ack så tröttande.
Återkommer inom kort hoppas jag!!
Höstbukett
Här kommer att vara tillfälligt avbrott, som det brukar stå på TV.n ibland.
Så här ungefär!
Jag återkommer på måndag precis som vanligt. Skriver mycket ibland och ibland visar jag bara upp något knepigt eller fint från den del av världen, där jag befinner mig.
Idag blir det något fint, min härliga höstbukett. Rosen är extra speciell......hahaha!
Äppelpaj
Jag gjorde en vanlig pajdeg, men tillsatte ytterst lite socker. För ovanlighetens skull förgräddade jag skalet, men sparade ungefär hälften av degen.
Sedan skalade jag 3-4 äpplen, gjorde klyftor som jag skivade och så blandade jag strösocker och mycket kanel i en plastpåse, tjofsade ner alla äppelbitar i påsen och skakade om tills alla hade fått socker/kanel på sig.
Ner i pajskalet med äppelbitarna, så pluttade jag ut småbitar av degen på äpplena och rev mandelmassa över med den grova rivsidan. Överst strödde jag massor med pistaschnötter - eller om det heter pistaschmandel? Osaltade förstås, men det hade säkert blivit gott med den lilla saltbrytningen också.
Gräddade och hade iskall vaniljvisp till
Vi åt så vi knappt kunde gå och innan vi började hade vi redan nästan fyllt magarna med rödspätta och diverse goda tillbehör.
Det kallar jag en furstlig söndagmiddag!
Buske eller träd?
Den var jättefin när vi kom närmare. Jag antar att det varit blommor, de där "fåglarna" och de var väldigt läckra i sin utformning.
Antingen är detta något som anlänt till dessa breddgrader medan jag bott i Västerbotten i 23 år, eller så var jag inte tillräckligt intresserad av det som växte innan jag flyttade dit. Jag har ingen aning om vad det är!
Buske eller träd?
Nyttoväxt eller prydnad?
Bär den frukt eller bär?
Vildsådd eller planterad?
Det är mycket man har att undra över, utan att det egentligen behövs, men jag är väldigt vetgirig när det är något jag inte vet, men som intresserar mig och får mig nyfiken.
Det gör den här busken......... eller trädet!
Mera besök här hemma
Det var inte så jätteroligt när mamma och pappa for, men det tog kanske 3 minuter så hade hon fullt upp med annat än att fundera över vart de tog vägen.
Jag drog mig nämligen till minnes vad mina barn tyckte var bland det roligaste som fanns, när det var i den åldern och kom hem till mormor och morfar.
Inventera kökslådor!
Inte mycket att fundera på, jag parkerade mig bredvid A och sedan drog vi ut nedersta lådan. Precis innan hade hon och hennes farfar (kärestan) hunnit vara och kolla ner i lådan med plastpåsar och påsklämmor. Okej för påsklämmor, men plastpåsar - HUUU så hemskt. Den stängde vi ganska fort.
Inte tjurade hon för det när paradiset öppnade sig i form av nedersta lådan.
Det höll på länge, hon plockade upp det ena efter det andra. Jag satt bredvid och eliminerade farligheter innan hon fick tag på dem. En del gammalt hamnade i soporna och annat som inte varit använt eller saknat på över 1 år plockades bort. Jag hittade t ex en köttyxa längst in.
Den köpte jag till mitt första hem, för en köttyxa hade vi en i föräldrahemmet, så det trodde jag man skulle ha. De gånger jag använt den på 40 år är lätt räknade. Den åkte bort!
Det tar på krafterna att inventera i hemmet, så efter att ha vägrat äta lunch, men stoppat i sig vindruvor och mandarin tuppade det lilla livet av, innan vi hunnit få ut henne för att söva henne med en promenad.
Nu måste jag tyvärr avsluta skrivandet, jag har lite att ta reda på i köket!
Sopborsten som står upp, fungerade som stopp för de andra lådorna!
Finbesök hemma i köket
När hon kommer för att vara här ett tag, är hennes hundar ett givet medföljande sällskap. Puka som fortfarande är valp håller på att vara rejält stor och är hur snäll som helst.
Lilla Babusjka har också blivit stor och har nog uppnått sin maxvikt, för hon ska ha valpar om drygt en vecka och är rejält rund.
"Så, visa magen för mormor (det är jag det) nu!"
Jag undrar hur många det är därinne, Babusjka som är så liten.
De är det allra bästa vänner, utom när avundsjuka uppstår, men det får man försöka undvika. Får den ena något gott att gnaga på, gäller samma sak för den andra.
Väntan på att matte ska fördela godsakerna.
Babusjka är äldst, men Puka är störst.
Vatten är gott när man tuggat så länge på en s.k. tjurmuskel ! ! ! ! ! !
Apelsiner och lite minnen
Det här är som jag tror att det var, jag minns det bara lite vagt. Däremot minns jag klart och tydligt hur otäcka apelsiner kunde vara om man råkade få någon under "fel" tid på året. De var torra, lite beska och trådiga.
Apropå besk, ibland åt vi en halv grapefrukt till frukost. Vi satt med våra vanliga teskedar och försökte gräva ut det sötbeska fruktköttet och det var otroligt vilken bra frukt det var, fullproppad med c-vitaminer.
Jag minns mycket väl att fruktsaften sprutade åt alla håll, ofta i ögonen, för en vanlig tesked var verkligen inte det ultimata verktyget för att få i sig frukten.
Jag och min bror åt alltid vitaminpiller under vinterhalvåret och när grapefrukthalvan kom på bordet var vi väl medvetna om att nu fick vi i oss en extra dos.
Nu kan vi njuta alla sorters citrusfrukter året om och de allra godaste, i min smak, är blodapelsinerna.
OJ!!!!
Ursäkta mig, i vårt tillrättalagda land får vi ju inte säga blodapelsiner längre. Någon känslig person kan associera till blod och det är jättefarligt har någon bestämt!!!!!!!
Lånad bild från nätet
Om det skulle bli helkris över världen med citrusfrukterna har jag mitt eget lilla apelsinträd. Jag skulle kunna varit självförsörjande ett litet tag, om inte pollineringen hade gått så fel.
Jag hade uppenbarligen inte samma finmotorik som bina, när jag for fram där mellan blommorna med min lilla pensel, när det var dags. Dock måste jag ha haft en viss känsla för hur det skulle vara, för nu bär det frukt, om än inte i någon större mängd.
Jag vet, skörden är inte så stor, men jag är nöjd ändå, det var roligt att det fungerade. Apelsinträdet ska stå kallt, men inte frostkallt, under cirka 14 dagar under vintern för att blomma och sedan måste man sköta pollineringen själv. Kan detta vara min nästa bisyssla.......? (HUVA, vilken dålig vits, jag nästan skäms, men tänker inte radera den)!
Statistik
Det var 310 sidvisningar och 196 unika träffar.
Jag hade skrivit om "Ännu mer smarrigt från Island". Av en erfaren bloggare har jag hört att man kan få massor med sidvisningar om man skriver något brännande ord i sin rubrik, något som kan antyda att det handlar om sex t ex. Kan det vara smarrigt som gett upphov till denna läsiver?
Så tänkte jag då.
Döm om min förvåning när det kom en ny topp igår. Då var min rubrik "Läser just nu". Det gav upphov till 203 sidvisningar och 141 unika träffar.
Är detta möjligt, eller har blogg.se fått någon tropisk feber som ger sådana toppar?
Läser just nu
Det är en mycket intressant dokumentärroman som handlar om Christina Hellbergs mormor.
Citerar en bokrecension:
"Under Christina Kellbergs barndom pratade man inte om mormor Chris. Nej, hon nämndes inte ens vid namn. Chris öde var en mörk familjehemlighet. Men vad var det hon egentligen hade gjort sig skyldig till? Christina bestämmer sig för att ta reda på sanningen. Och snart växer en gripande och angelägen berättelse fram – en berättelse om kvinnors liv och villkor i ett inte allt för länge sedan svunnet Sverige."
Jag har kommit ungefär halvvägs och det är svårt att sluta läsa, även om man vet hur det går. Det får man reda på i början av boken, men man vill naturligtvis ha reda på varför det gick som det gick.
Så långt som jag har läst kan jag lugnt rekommendera den. Jag har förresten inte tid att sitta här, jag behöver lite lästid istället för skrivtid!
Mat
Det var ett mycket gott råd.
Vi tog sjumilastövlarna och lyckades ta oss dit innan det var 100 personer som köade för att komma in. Jag fattade ingenting, men sedan jag fått maten förstod jag allt mycket bättre.
SÅ OTROLIGT GOTT!!
Det här åt jag - Äggnudlar med kyckling och diverse tillbehör
Och det här åt P - Biff Sichuan
Det var första gången jag åt där, men inte sista!
