Mera Umeå
Nästa morgon kom med en annan bild genom köksfönstret.
Efter att ha ätit frukost bestämde jag mig för att gå ut och se mig omkring och inte bara trava iväg rakt ner på stan. Jag fick lite kulturfnatt och tittade lite extra på några av de gamla trähusen efter vägen.
Här är porten och fönstren till huset på Brogatan 2
Jag fortsatte till huset där kompisarna S & S bodde 1978, när jag flyttade till stan.
Jag ville veta lite mer om det, för jag mindes att det var gammalt. Inne i hallen fanns föregångaren till interntelefonen kvar.
Förr, när herrskapet ville ha tag på tjänstefolket, ringde de och i pigans domäner fanns en mackapär med siffror, en för varje rum, och den aktuella siffran markerades genom att den föll framåt eller något sådant och pigan visste då vilket rum hon skulle ila iväg till för att utföra något de själva inte befattade sig med.
Mitt nästa mål var "Smörasken".
Samtliga dessa hus är kulturhus och skyddade, men så kom jag på att huset där Comfort möbler finns nog också är gammalt.
Snabbt över gatan för att kolla. Jodå, nog var det så.
In till sonen ett tag för att lasta av, jag är ju som bekant ganska enarmad för tillfället. Sedan hade jag ett viktigt mål för ögonen.
Delikatessaffären DUÅ! Här låg Stora Hotellet förr.
Här kommer en lånad bild av bröderna som driver butiken.
DUÅ är ett M Å S T E för varje sann gourmet, läckergom, matkännare, hemmakock, finsmakare mm mm mm. Är man nöjd med fiskpinnar och hämtpizza, kanske man struntar i den här affären, annars...........GÅ DIT!
Jag handlade mycket, allt av mycket hög kvalite och det jag smakat hittills är otroligt gott! Det är svårt att uttrycka sig i text, men bilder säger en hel del.
Längst in i lokalen en studio - jag kopierar från hemsidan:
Den annorlunda väggen längst in.
Delar av sortimenetet. Titta och njut, läs om jag kommenterat något.
Panama Geishan låg på 125 gram och kostade 219 kronor.
Choklad av olika slag - ekologisk ren choklad
- och handmålade praliner, à 30 kronor styck!
Längst till höger "Cigarr". Jag fick en redogörelse över tillverkningsprocessen, det är ingen tobak i, men från början är det cigarrtobak som förädlas på något vis ett antal gånger. Den köpte jag inte.
Längst bak fanns en som hette "Taste of Umeå", med Västerbottensost.
Jag köpte 2 stycken en till mig och en till barnen, men sonen tog hela!
Både han och jag tyckte MYCKET om den! Men 30 kronor........ojojoj.
Rader med det goda Kusmiteet, det kostar 209 kronor burken.
Olika vinäger och oljor
På kvällen var det dags för nästa kulinariska utsvävning. Vi var hos barnens bästa vänner där jag, sonen och hans kompis M smorde kråset i köket, medan de andra damerna och barnen fanns bakom stängda dörrar någon annanstans i lägenheten.
MYCKET GOTT! Årets första för min del, det var på tiden.
Efter att ha ätit frukost bestämde jag mig för att gå ut och se mig omkring och inte bara trava iväg rakt ner på stan. Jag fick lite kulturfnatt och tittade lite extra på några av de gamla trähusen efter vägen.
Här är porten och fönstren till huset på Brogatan 2
Jag fortsatte till huset där kompisarna S & S bodde 1978, när jag flyttade till stan.
Jag ville veta lite mer om det, för jag mindes att det var gammalt. Inne i hallen fanns föregångaren till interntelefonen kvar.
Förr, när herrskapet ville ha tag på tjänstefolket, ringde de och i pigans domäner fanns en mackapär med siffror, en för varje rum, och den aktuella siffran markerades genom att den föll framåt eller något sådant och pigan visste då vilket rum hon skulle ila iväg till för att utföra något de själva inte befattade sig med.
Mitt nästa mål var "Smörasken".
Samtliga dessa hus är kulturhus och skyddade, men så kom jag på att huset där Comfort möbler finns nog också är gammalt.
Snabbt över gatan för att kolla. Jodå, nog var det så.
In till sonen ett tag för att lasta av, jag är ju som bekant ganska enarmad för tillfället. Sedan hade jag ett viktigt mål för ögonen.
Delikatessaffären DUÅ! Här låg Stora Hotellet förr.
Här kommer en lånad bild av bröderna som driver butiken.
DUÅ är ett M Å S T E för varje sann gourmet, läckergom, matkännare, hemmakock, finsmakare mm mm mm. Är man nöjd med fiskpinnar och hämtpizza, kanske man struntar i den här affären, annars...........GÅ DIT!
Jag handlade mycket, allt av mycket hög kvalite och det jag smakat hittills är otroligt gott! Det är svårt att uttrycka sig i text, men bilder säger en hel del.
Längst in i lokalen en studio - jag kopierar från hemsidan:
Vår moderna topputrustade matstudio är till för alla möten runt mat. Här håller vi alla våra matlagningsaktiviteter, middagar, annorlunda chokladprovningar, luncher samt ost och vinprovningar eller nästan vad som helst som skulle kunna vara kul.
Den annorlunda väggen längst in.
Delar av sortimenetet. Titta och njut, läs om jag kommenterat något.
Panama Geishan låg på 125 gram och kostade 219 kronor.
Choklad av olika slag - ekologisk ren choklad
- och handmålade praliner, à 30 kronor styck!
Längst till höger "Cigarr". Jag fick en redogörelse över tillverkningsprocessen, det är ingen tobak i, men från början är det cigarrtobak som förädlas på något vis ett antal gånger. Den köpte jag inte.
Längst bak fanns en som hette "Taste of Umeå", med Västerbottensost.
Jag köpte 2 stycken en till mig och en till barnen, men sonen tog hela!
Både han och jag tyckte MYCKET om den! Men 30 kronor........ojojoj.
Rader med det goda Kusmiteet, det kostar 209 kronor burken.
Olika vinäger och oljor
På kvällen var det dags för nästa kulinariska utsvävning. Vi var hos barnens bästa vänner där jag, sonen och hans kompis M smorde kråset i köket, medan de andra damerna och barnen fanns bakom stängda dörrar någon annanstans i lägenheten.
MYCKET GOTT! Årets första för min del, det var på tiden.
Umeå
Tisdag flyttade jag från E och hem till barnen. De har inte så stort, men jag "bor på" en gästsäng bredvid elementet i deras vardagsrum när jag är där och några dagar går det bara bra, tycker i alla fall jag. Sedan kanske de tycker annorlunda, men det är inget jag märker.
Jag gick ut tidigt, var nyfiken på vad som hänt på stan sen sist. Ett av mina favoritställen gick jag till direkt.
Gå in på hemsidan och klicka på länkarna, det är ljuvligt!
Jag blev kvar ett par timmar inne på Handelsgården innan jag sett och handlat mig mätt. Mycket julklappar blev det och otroligt mycket ögongodis.
Finheter av olika slag, från olika hantverkare, samtliga kvinnor.
Bricka med "Umeord" och översättning
Mer vackra saker
"Äggen" är flasköppnare. Askarna är fantastiska saltkar med svänglock.
Lite ulligt från:
Det här svart vinbärspulvret köpte jag till mig själv, för att blanda i yoghurten på morgonen. Tänk om jag förvandlas till ett energiknippe och blir ung på nytt?
Eller tänk om det smakar pest!!!!!!!
Ännu mera vackra, fina, roliga saker.
Ut igen på stan, jag gick till Mosaik, en affär som fanns även på min tid.
Delar av sortimentet, mest nytt, men en del antikt också.
En sådan röd tvål köpte jag, en hallontvål som doftar sommar och goda bär!
Ut igen och på Rådhustorget stod det en man
Han stod där förra gången jag var i Umeå också, men bredvid var en stor glasbur som var helt ny för mig. Det musicerades för fullt därinne och av utanskriften kan man gissa att den kommit till p g a att Umeå valts till Europas kulturhuvudstad 2014.
Lite senare var det nya människor som spelade därinne.
Apan, i folkmun, var dock totalt tom! För kallt att sitta där och hänga gissar jag.
Ett annat erbjudande på torget, förutom rullpizza (som jag tror är unikt för Umeå)
Nja, det fick vara för min del. Jag hade redan varit hos osteopaten och kände mig helt helbrägdagjord. Allt som gjort ont var på väg bort. Hokus pokus är det inte, men helt otroligt! Tack min kära extradotter J.
Bara en liten bit från Rådhustorget finns en butik som verkar ha funnits jämt.
Jag bara ÄLSKAR den! Det är väl lätt att förstå?
Sedan drog jag mig hemåt och kunde konstatera att jag bytt breddgrad.
H U V A ! !
Det var inte mycket, men definitivt vitt och halkigt!
Utsikten från köksfönstret var väldigt bullig. Nederst de gamla stallarna från K4.
Kvällen kom med ofrivillig städning av köksskåp, sedan ett kexpaket havererat och naturligtvis farit in under nedersta hyllan......
........ och tillverkning av kvällens middag där sonen nästan ger mig fingret för att han inte får vara ifred när han lagar mat. Blixtar i ögonen är inte det han gillar mest.
Hur många kom till middag tro?
Det här är första grillomgången, det blev en till sedan.
Äh, det var bara vi tre. Äta kan de, de små liven. Jag tryckte i mig några kycklingspett jag också, 3 närmare bestämt. Vi fick goda såser, sallad och äkta klyftpotatis till, så inte gick man hungrig från det bordet.
"MÄTT var ordet", sa Bill.
Jag gick ut tidigt, var nyfiken på vad som hänt på stan sen sist. Ett av mina favoritställen gick jag till direkt.
Gå in på hemsidan och klicka på länkarna, det är ljuvligt!
Jag blev kvar ett par timmar inne på Handelsgården innan jag sett och handlat mig mätt. Mycket julklappar blev det och otroligt mycket ögongodis.
Finheter av olika slag, från olika hantverkare, samtliga kvinnor.
Bricka med "Umeord" och översättning
Mer vackra saker
"Äggen" är flasköppnare. Askarna är fantastiska saltkar med svänglock.
Lite ulligt från:
Det här svart vinbärspulvret köpte jag till mig själv, för att blanda i yoghurten på morgonen. Tänk om jag förvandlas till ett energiknippe och blir ung på nytt?
Eller tänk om det smakar pest!!!!!!!
Ännu mera vackra, fina, roliga saker.
Ut igen på stan, jag gick till Mosaik, en affär som fanns även på min tid.
Delar av sortimentet, mest nytt, men en del antikt också.
En sådan röd tvål köpte jag, en hallontvål som doftar sommar och goda bär!
Ut igen och på Rådhustorget stod det en man
Han stod där förra gången jag var i Umeå också, men bredvid var en stor glasbur som var helt ny för mig. Det musicerades för fullt därinne och av utanskriften kan man gissa att den kommit till p g a att Umeå valts till Europas kulturhuvudstad 2014.
Lite senare var det nya människor som spelade därinne.
Apan, i folkmun, var dock totalt tom! För kallt att sitta där och hänga gissar jag.
Ett annat erbjudande på torget, förutom rullpizza (som jag tror är unikt för Umeå)
Nja, det fick vara för min del. Jag hade redan varit hos osteopaten och kände mig helt helbrägdagjord. Allt som gjort ont var på väg bort. Hokus pokus är det inte, men helt otroligt! Tack min kära extradotter J.
Bara en liten bit från Rådhustorget finns en butik som verkar ha funnits jämt.
Jag bara ÄLSKAR den! Det är väl lätt att förstå?
Sedan drog jag mig hemåt och kunde konstatera att jag bytt breddgrad.
H U V A ! !
Det var inte mycket, men definitivt vitt och halkigt!
Utsikten från köksfönstret var väldigt bullig. Nederst de gamla stallarna från K4.
Kvällen kom med ofrivillig städning av köksskåp, sedan ett kexpaket havererat och naturligtvis farit in under nedersta hyllan......
........ och tillverkning av kvällens middag där sonen nästan ger mig fingret för att han inte får vara ifred när han lagar mat. Blixtar i ögonen är inte det han gillar mest.
Hur många kom till middag tro?
Det här är första grillomgången, det blev en till sedan.
Äh, det var bara vi tre. Äta kan de, de små liven. Jag tryckte i mig några kycklingspett jag också, 3 närmare bestämt. Vi fick goda såser, sallad och äkta klyftpotatis till, så inte gick man hungrig från det bordet.
"MÄTT var ordet", sa Bill.
Gästspelar i hemmet ett tag, delrapport från Västerbotten
Här sitter jag med en skrällhosta som slår det mesta. Det kan väl aldrig vara den hälsosamma västerbottensluften som kommer ut på det här viset?
Jag for iväg tidigt på måndagsmorgonen och efter diverse dividerande under veckan, med både kärestan och mig själv, dristade jag mig till att ta bilen.
Jag hade varit ute som "prövekjörer" eller vad de norska föråkarna i slalom heter. Jag tycker det är ett passande namn till vad jag var, när jag var ute och teståkte, med diverse lösa stöd för armen. Tidigt hade jag insett att det skulle vara jobbigare att ligga på tåg hela natten om jag skulle ha ont i axeln.
Det blev en rund kudde, en huvudkudde och ett fårskinn som jag kunde rulla ihop som jag ville, dessa tre varierade jag med som stöd under armen, när det behövdes.
Jag tycker om att köra bil, Ola Rapace var med och talade till mig hela tiden. Han läste Tomas Bodströms "Rymmaren" och tiden gick hur fort som helst. Fint väder, inte mycket trafik och torra vägbanor.
I Iggesund gick jag in på Fyrklövern och lånade bekvämlighetsinrättningen, samt köpte kaffe. Det var klart, soligt och svalt ute, jag stod vid bilen och åt min medhavda macka och drack varmt kaffe - jätteskönt.
Nu har jag dessutom äntligen förstått vad "vingen" där bak har för funktion.
Sedan bar det av norrut igen och vad fort och lätt det gick. Jag har åkt E-4.an hundratals gånger sedan 1975 och noterat samma landmärken varje gång.
Kyrkan som ligger på en höjd på höger sida innan man kommer till Sundsvall. Förr såg man hela, men nu har skogen tagit över en del av den vackra vyn.
Bengt Lindströms Y vid infarten till Midlanda flygplats, norr om Sundsvall
Skuleberget nära Docksta i Kramfors kommun
Jag tog ingen mer paus, jag ville fram innan det blev mörkt och det gick bara fint. När jag låg där och susade vägen fram, ganska ensam långa bitar och tittande i backspegeln då och då, fick jag plötsligt se texten på min bakruta.
Jag bara lyfte upp kameran och tryckte i farten och det blev inte så illa. Dessutom kan jag bara hålla med. Vilken underbar bil jag har!
FANTASTIC!
Inget strul och hela vägen upp (70 mil) på en tank.
Det började mörkna när jag kom till Umeå, jag var för tidig för mitt första mål, kompisen E, där jag skulle tillbringa kvällen och natten, så jag passade på att gå in på butiken där sonen arbetar för att pussa lite på honom.
Inte ville "gossarna" vara med på bild, men, men, "Okej då" och jag knäppte snabbt innan de hann ångra sig.
Sortimenetet talar sitt tydliga språk om butikens inriktning.
Jag följde med hem för att lämna av lite saker och sedan for jag till E för att äta middag, PRATA och sova över. Resten av veckan tillbringade jag hemma hos sonen och hans sambo J.
Det kommer mera! Jag har tittat på massor med trevligheter.
Jag for iväg tidigt på måndagsmorgonen och efter diverse dividerande under veckan, med både kärestan och mig själv, dristade jag mig till att ta bilen.
Jag hade varit ute som "prövekjörer" eller vad de norska föråkarna i slalom heter. Jag tycker det är ett passande namn till vad jag var, när jag var ute och teståkte, med diverse lösa stöd för armen. Tidigt hade jag insett att det skulle vara jobbigare att ligga på tåg hela natten om jag skulle ha ont i axeln.
Det blev en rund kudde, en huvudkudde och ett fårskinn som jag kunde rulla ihop som jag ville, dessa tre varierade jag med som stöd under armen, när det behövdes.
Jag tycker om att köra bil, Ola Rapace var med och talade till mig hela tiden. Han läste Tomas Bodströms "Rymmaren" och tiden gick hur fort som helst. Fint väder, inte mycket trafik och torra vägbanor.
I Iggesund gick jag in på Fyrklövern och lånade bekvämlighetsinrättningen, samt köpte kaffe. Det var klart, soligt och svalt ute, jag stod vid bilen och åt min medhavda macka och drack varmt kaffe - jätteskönt.
Nu har jag dessutom äntligen förstått vad "vingen" där bak har för funktion.
Sedan bar det av norrut igen och vad fort och lätt det gick. Jag har åkt E-4.an hundratals gånger sedan 1975 och noterat samma landmärken varje gång.
Kyrkan som ligger på en höjd på höger sida innan man kommer till Sundsvall. Förr såg man hela, men nu har skogen tagit över en del av den vackra vyn.
Bengt Lindströms Y vid infarten till Midlanda flygplats, norr om Sundsvall
Skuleberget nära Docksta i Kramfors kommun
Jag tog ingen mer paus, jag ville fram innan det blev mörkt och det gick bara fint. När jag låg där och susade vägen fram, ganska ensam långa bitar och tittande i backspegeln då och då, fick jag plötsligt se texten på min bakruta.
Jag bara lyfte upp kameran och tryckte i farten och det blev inte så illa. Dessutom kan jag bara hålla med. Vilken underbar bil jag har!
FANTASTIC!
Inget strul och hela vägen upp (70 mil) på en tank.
Det började mörkna när jag kom till Umeå, jag var för tidig för mitt första mål, kompisen E, där jag skulle tillbringa kvällen och natten, så jag passade på att gå in på butiken där sonen arbetar för att pussa lite på honom.
Inte ville "gossarna" vara med på bild, men, men, "Okej då" och jag knäppte snabbt innan de hann ångra sig.
Sortimenetet talar sitt tydliga språk om butikens inriktning.
Jag följde med hem för att lämna av lite saker och sedan for jag till E för att äta middag, PRATA och sova över. Resten av veckan tillbringade jag hemma hos sonen och hans sambo J.
Det kommer mera! Jag har tittat på massor med trevligheter.
Apropå gissningsbilden
Det var faktiskt SNÖ!
Grattis till de kreativa "gissarna."
Själv var jag bara deprimerad när det låg där och lyste vitt!
Jag är inte hemma......
.........därför skriver jag inget förrän till helgen.
Jag befinner mig på konvalesensvecka hos sonen med sambo i Umeå och det är väldigt mysigt. Imorgon t ex är det utlovat surströmmingsfrossa. Kan man få bättre medicin mot axelont?
Ha det bra därnere i Närke och övriga Sverige!
Gissa gärna
Vad är det här?
Axelfilosofi och lite till
Jag var på Hemjord i Nora för att köpa lite kaffe och som vanligt blev det en hel del mer än bara det. Allra mest blev det en massa prat. Den här gången fördjupade vi oss i våra krämpor.
Både Ann-Britt och jag har axelproblem.
Mitt: Pga att slämsäcken blivit överansträngd och inflammerad byggs det på med brosk för att jag inte ska kunna vara så rörlig att den irriteras. Då blir det ännu mer trångt, den blir mer inflammerad, mer brosk osv osv.
Nu är slemsäcken bortplockad och brosket bortslipat och det är bara att invänta att en ny, fräsch bildas. Det tar 6 veckor.
Ann-Britts problem är att hon är så sliten i axlarna att det inte bildas något brosk. Hon har för lite, det är som ett glapp där det borde finnas brosk och det leder till väldigt ONT!
Eftersom jag har noll skolning i medicin tycker jag att hon ska se till att reta slemsäcken så den blir inflammerad. Då borde kroppen reagera med att bilda brosk och vips blir hon om inte bra, så i alla fall bättre.
Så enkelt är det förstås inte, men nog är det lite underligt att vi har tvärtomkrämpor?
Tids nog ska jag börja som Astrid Lindgren och hennes syster. Istället för att tala sjukdomar och krämpor får det räcka med att säga :"Döden, döden". Det lär de ha gjort i början av alla sina samtal.
Foppa hade gått i ide, han gäspade lite mot mig och la sig ner igen.
Just när jag skulle gå fick jag syn på en väldigt fin skål. Det spelar ingen roll hur ofta jag är därinne, det dyker ständigt upp nya saker. Fast den här skålen hade funnits länge, sa Ann-Britt.
Den finns bara i 1 exemplar!
Annas bod
Jag gillar Tradera!
Senaste fyndet är en kaffekopp Klunk från Rörstrand. Samma som tekopparna jag skrivit om förut här på bloggen. Av misstag köpte jag en kaffekopp en gång och det kändes inte fel när den kom, med tanke på att kärestan drack kaffe. Då kunde jag duka "fint", med likadana koppar, testorlek till mig och kaffestorlek till honom.
Nu dricker även jag kaffe, så när den här dök upp på Tradera var jag med i slutminuterna och bjöd! Fler än två kaffekoppar behöver jag inte, så nu är jag nöjd!
Annas bod låg bakom försäljningen och den visade sig ligga i Glanshammar, inte alls så långt från Örebro. Vi kom överens om att jag skulle hämta den och det har jag gjort idag.
Vilket mysigt ställe!
Anna själv heter Anna-Lena och visade sig vara en mycket trevlig kvinna. Jag blev kvar där väldigt länge, dels för att vi hade så mycket att prata om, dels för att hela boden var full av fina saker.
Närbild på Esther Williams
Ett vackert skåp fullt med finheter........
.....och en underbar broderad duk över dörren.
Äggkoppar
Det var mycket att titta på överallt och det är både synd och tur, att jag inte behöver så mycket mer i mina skåp, här hade jag kunnat handla en hel del annars.
Underrubrik på hemsidan nämner också hemvävt, det är fina trasmattor som åsyftas.
Jag var väldigt nöjd att vi varit in på en loppis efter vägen, där kärestan fyndat 4 gamla biltidningar. Han såg direkt att han inte var spekulant på något i boden, utan gick ut och satte sig i bilen med sin hackhosta och väntade på att jag skulle hämta koppen. Han led inte särskilt mycket över att jag dröjde.
Anna-Lena är väldigt förtjust i vackert porslin, har mycket till försäljning och speciellt många fina kaffekoppar. Jag visar ett urval här.
När vi äntligen pratat färdigt och jag trodde jag hunnit se allt, föll min blick på en hög tallrikar. OJOJOJ, jag som älskar blått, men jag vet att jag INTE behöver något mer att äta på, att dricka ur, att hälla upp i osv osv. (Fast ibland glömmer jag förstås, annars skulle det bli ganska tråkigt).
Nog är den fin? NEJ, jag köpte dem inte, jag klarade att stå emot!
Egentligen tror jag mest det är den ljuvliga, blå färgen jag faller för, för guld har aldrig varit min grej.
Tack Anna-Lena för en njutbar lång stund tillsammans med dig i boden.
Jag kommer tillbaka och jag rekommenderar ett besök till er som har möjlighet att ta er till Glanshammar. Det är öppet onsdagar 18.00 - 21.00 och lördagar 10-00 - 15.00 så här års.
P.S. till I-M som samlar på Gustafsbergstallrikar. Har du den här? Eller är den för ny?
Senaste fyndet är en kaffekopp Klunk från Rörstrand. Samma som tekopparna jag skrivit om förut här på bloggen. Av misstag köpte jag en kaffekopp en gång och det kändes inte fel när den kom, med tanke på att kärestan drack kaffe. Då kunde jag duka "fint", med likadana koppar, testorlek till mig och kaffestorlek till honom.
Nu dricker även jag kaffe, så när den här dök upp på Tradera var jag med i slutminuterna och bjöd! Fler än två kaffekoppar behöver jag inte, så nu är jag nöjd!
Annas bod låg bakom försäljningen och den visade sig ligga i Glanshammar, inte alls så långt från Örebro. Vi kom överens om att jag skulle hämta den och det har jag gjort idag.
Vilket mysigt ställe!
Anna själv heter Anna-Lena och visade sig vara en mycket trevlig kvinna. Jag blev kvar där väldigt länge, dels för att vi hade så mycket att prata om, dels för att hela boden var full av fina saker.
Närbild på Esther Williams
Ett vackert skåp fullt med finheter........
.....och en underbar broderad duk över dörren.
Äggkoppar
Det var mycket att titta på överallt och det är både synd och tur, att jag inte behöver så mycket mer i mina skåp, här hade jag kunnat handla en hel del annars.
Underrubrik på hemsidan nämner också hemvävt, det är fina trasmattor som åsyftas.
Jag var väldigt nöjd att vi varit in på en loppis efter vägen, där kärestan fyndat 4 gamla biltidningar. Han såg direkt att han inte var spekulant på något i boden, utan gick ut och satte sig i bilen med sin hackhosta och väntade på att jag skulle hämta koppen. Han led inte särskilt mycket över att jag dröjde.
Anna-Lena är väldigt förtjust i vackert porslin, har mycket till försäljning och speciellt många fina kaffekoppar. Jag visar ett urval här.
När vi äntligen pratat färdigt och jag trodde jag hunnit se allt, föll min blick på en hög tallrikar. OJOJOJ, jag som älskar blått, men jag vet att jag INTE behöver något mer att äta på, att dricka ur, att hälla upp i osv osv. (Fast ibland glömmer jag förstås, annars skulle det bli ganska tråkigt).
Nog är den fin? NEJ, jag köpte dem inte, jag klarade att stå emot!
Egentligen tror jag mest det är den ljuvliga, blå färgen jag faller för, för guld har aldrig varit min grej.
Tack Anna-Lena för en njutbar lång stund tillsammans med dig i boden.
Jag kommer tillbaka och jag rekommenderar ett besök till er som har möjlighet att ta er till Glanshammar. Det är öppet onsdagar 18.00 - 21.00 och lördagar 10-00 - 15.00 så här års.
P.S. till I-M som samlar på Gustafsbergstallrikar. Har du den här? Eller är den för ny?
Jag vänjer mig aldrig....
Det är inte mycket, men det är vitt och det förebådar det som komma skall. Jag kom inte ur morgonrocken förrän efter 12 bara för att jag var så "dum" att jag drog upp persiennen när jag vaknade.
"Det blir så vitt och fint, ljust".
Jo tack, men nu föredrar jag mörkt mörkgrå november med mycket levande ljus och när det är helt legalt att stanna inomhus, i alla fall enligt mina levnadsregler. Sedan tycker jag det blir för ljust när snön kommer, jag har nog någon skada som gör att jag inte gillar vitt!!!!
Fåglarna äter som galningar och flaskan jag hängde ut full igår, såg ut så här när jag drog upp persiennen.
"Få se nu, hur mycket är det kvar", ser det ut som talgoxen tänker.
Sedan blev de två om det -
- och en liten stund senare var det slut på fröjden.
Självklart har jag fyllt på, har man börjat mata, måste man hålla på!
Nuläge torsdag
Inatt har jag sovit 5 timmar i sträck och det var skönt. Jag spekulerar om det motsvarar effekten på en 1 grams Alvedon, som jag tog precis innan jag släckte lampan?
Jag har ganska ont i axeln, men värk är relativt, så hur ont är det omöjligt att avgöra. Jag vet att det går över och att jag inte ska göra något som ger smärta i axeln just nu. Det räcker för mig.
Jag tassade ner 7.30 för att se om det var snöstorm och oväder, men solen sken så fint utanför och det var drygt - 6 grader. Mina rosor som blommat som galningar, som om det var en ny sommar på väg, har nog gjort sitt för gott skulle jag tro.
Så här såg de ut i början av veckan.
I september lärde kärestan mig att jag ska klippa bort de vissnade blommorna, då skjuter rosen nya knoppar och kan blomma om flera gånger på en säsong. Då gjorde jag naturligtvis det, för det fanns inte en knopp kvar. Det tog inte många dagar så var den översållad av nya små knoppar och så här långt hann de innan det blev så kallt som idag.
Visst är det fantastiskt att man lär sig nya saker hela tiden, hur gammal man än blir?
Jag har ganska ont i axeln, men värk är relativt, så hur ont är det omöjligt att avgöra. Jag vet att det går över och att jag inte ska göra något som ger smärta i axeln just nu. Det räcker för mig.
Jag tassade ner 7.30 för att se om det var snöstorm och oväder, men solen sken så fint utanför och det var drygt - 6 grader. Mina rosor som blommat som galningar, som om det var en ny sommar på väg, har nog gjort sitt för gott skulle jag tro.
Så här såg de ut i början av veckan.
I september lärde kärestan mig att jag ska klippa bort de vissnade blommorna, då skjuter rosen nya knoppar och kan blomma om flera gånger på en säsong. Då gjorde jag naturligtvis det, för det fanns inte en knopp kvar. Det tog inte många dagar så var den översållad av nya små knoppar och så här långt hann de innan det blev så kallt som idag.
Visst är det fantastiskt att man lär sig nya saker hela tiden, hur gammal man än blir?
Sjukskriven
Nu är jag hemma efter en dag på Dagkirurgen och mycket mer än så skriver jag inte idag.
Jag har opererat högra axeln som hade en inflammerad slemsäck, den är nu på destruktion på USÖ antar jag, för såna sparar de säkert inte på. Sedan har det slipats bort lite brosk och andra pålagringar.
Nu ska jag vila i skönhet och bli frisk, så återkommer när jag är piggare.
Narkosen suger, skulle de yngre ha sagt!
Jag har opererat högra axeln som hade en inflammerad slemsäck, den är nu på destruktion på USÖ antar jag, för såna sparar de säkert inte på. Sedan har det slipats bort lite brosk och andra pålagringar.
Nu ska jag vila i skönhet och bli frisk, så återkommer när jag är piggare.
Narkosen suger, skulle de yngre ha sagt!
Grattis alla småfåglar
Inköp på Designtorget. Nu är det slutbajsat i maten!
S M A K L I G M Å L T I D B I R DI E S ! ! !
Coca colaflaskan blev kvar efter sommarens drinkfest. Det tackar talgoxarna för!
S M A K L I G M Å L T I D B I R DI E S ! ! !
Coca colaflaskan blev kvar efter sommarens drinkfest. Det tackar talgoxarna för!
Oj då, redan natt?
Idag har jag inte bloggat!
Nej, idag har jag gjort en massa annat, först en skön sovmorgon, eftersom vi var borta igår, tills det blev söndag innan vi kom hem igen.
Sedan har jag grejat! Det svarar alltid kärestan att han gjort, när tiden bara försvunnit och inget konkret finns att ta på.
Efter grejandet gick jag runt i mitt hus och renoverade mina persiennknoppar av olika slag, medan han var och hälsade på de sina. När han kom tillbaka for vi och gratulerade kära dottern som fyllt år sista september och som vi äntligen lyckats hitta en dag för uppvaktning, som passade oss alla.
Där fick vi gott fika och chans att gosa med djuren. Jag saknar katterna, det var så mysigt när de bodde här i nästan 1 hel vecka.
Akvariefantasten Ahti som älskar att ligga där i värmen
Trötta Babusjka ligger som en liten pralin på sidenkudden i soffan!
Medan Indra undrar vad det är för mycket roligheter som plötsligt hamnat på golvet. Den katten älskar papper och snören.
WOW, det ligger till och med en papperskasse på golvet! Vilken lyckodag!
Näääää, allt roligt ligger ju faktiskt utanför kassen. Den var helt tom!
Lek du Indra, du stör ingen! De andra djuren har somnat............
......... och vi människor har haft allt fokus på en smarrig mandeltårta!
Det var den söndagen det! Tack mitt barn!
Nej, idag har jag gjort en massa annat, först en skön sovmorgon, eftersom vi var borta igår, tills det blev söndag innan vi kom hem igen.
Sedan har jag grejat! Det svarar alltid kärestan att han gjort, när tiden bara försvunnit och inget konkret finns att ta på.
Efter grejandet gick jag runt i mitt hus och renoverade mina persiennknoppar av olika slag, medan han var och hälsade på de sina. När han kom tillbaka for vi och gratulerade kära dottern som fyllt år sista september och som vi äntligen lyckats hitta en dag för uppvaktning, som passade oss alla.
Där fick vi gott fika och chans att gosa med djuren. Jag saknar katterna, det var så mysigt när de bodde här i nästan 1 hel vecka.
Akvariefantasten Ahti som älskar att ligga där i värmen
Trötta Babusjka ligger som en liten pralin på sidenkudden i soffan!
Medan Indra undrar vad det är för mycket roligheter som plötsligt hamnat på golvet. Den katten älskar papper och snören.
WOW, det ligger till och med en papperskasse på golvet! Vilken lyckodag!
Näääää, allt roligt ligger ju faktiskt utanför kassen. Den var helt tom!
Lek du Indra, du stör ingen! De andra djuren har somnat............
......... och vi människor har haft allt fokus på en smarrig mandeltårta!
Det var den söndagen det! Tack mitt barn!
Tatuering
Värmlandssöstra mi hade gjort en tatuering på handen fick jag se när vi träffades.
Svår att göra rättvisa i färgvalet, testade både med blixt - 
- och utan.
Sedan hade hon lite bling bling runt handleden också - och naggellack. Kort sagt, rustad för lite festligheter!
Jag har aldrig kunnat ha nagellack, det går bara inte, trots att jag försökt !
Tatueringar har jag inte heller velat ha för den delen, jag är fel generation. Numera kan jag nästan tycka att det finns en och annan fin, men jag skulle aldrig göra en. Min kropp är inte gjord för sådana! Det är däremot sonens, men det är en annan historia! Han är nämligen som en hel bilderbok!
Olika kroppar har vi uppenbarligen ! !
Bråttom, bråttom
Här flängs det från det ena till det andra. Kom nyss från jobbet, för jag handlade lite mat på hemvägen.
Sedan har jag skrotat min gamla telefon och varit ute med elektroniksoporna och lite annat krafs.
Hunnit med att klippa av en nyutslagen ros och ställt på köksbordet, malt kaffebönor och kokat en mugg gott, GOTT kaffe från da Matteo.
Så vill jag tala om vart jag snart är på väg.
ÖJBC = Örebro Jazz och Blues Club fyller 25 år och vi har jubileumskonsert ikväll på Konserthuset här i Örebro. Det är Sandviken Big Band och en amerikansk sångerska som heter Deborah Brown.
Det blir säkert en fantastisk kväll, inte på operan, men väl på konserthuset.
Som styrelsemedlem har man en massa åtaganden och förpliktelser, därför är jag på språng. Om en dryg timme är jag på väg till bussen, för jag räknar med att kärestan dyker upp, trots sin antijazzinställning. Han får bevars fribiljett ikväll och då kan han "fobiträna" lite och det har han lovat. Följaktligen har jag skjuts hem och åker buss dit.
En i styrelsen har sammanställt en väldigt intressant jubileumsskrift och och den ska jag stå där och sälja. Vi kommer att ha lite aktiviteter under konsertkvällen, frågesport om klubben genom de här 25 åren, lotteri med vinster som har anknytning till jazzen förstås. Det blir utställning i foajén och en massa trevligt hoppas vi.
Nu ska jag ta sista skvätten och fortsätta. Det var skönt med en liten paus.
Sedan har jag skrotat min gamla telefon och varit ute med elektroniksoporna och lite annat krafs.
Hunnit med att klippa av en nyutslagen ros och ställt på köksbordet, malt kaffebönor och kokat en mugg gott, GOTT kaffe från da Matteo.
Så vill jag tala om vart jag snart är på väg.
ÖJBC = Örebro Jazz och Blues Club fyller 25 år och vi har jubileumskonsert ikväll på Konserthuset här i Örebro. Det är Sandviken Big Band och en amerikansk sångerska som heter Deborah Brown.
Det blir säkert en fantastisk kväll, inte på operan, men väl på konserthuset.
Som styrelsemedlem har man en massa åtaganden och förpliktelser, därför är jag på språng. Om en dryg timme är jag på väg till bussen, för jag räknar med att kärestan dyker upp, trots sin antijazzinställning. Han får bevars fribiljett ikväll och då kan han "fobiträna" lite och det har han lovat. Följaktligen har jag skjuts hem och åker buss dit.
En i styrelsen har sammanställt en väldigt intressant jubileumsskrift och och den ska jag stå där och sälja. Vi kommer att ha lite aktiviteter under konsertkvällen, frågesport om klubben genom de här 25 åren, lotteri med vinster som har anknytning till jazzen förstås. Det blir utställning i foajén och en massa trevligt hoppas vi.
Nu ska jag ta sista skvätten och fortsätta. Det var skönt med en liten paus.
Återbäring från kalas
Jag var på födelsedagskalas för ett tag sedan och uppvaktade min moders namne som fyllde lite halvjämt så där. Det var första besöket för mig i hennes och sambons nya lägenhet och den var verkligen fin.
I köket hade hon lite nostalgi i ett vitrinskåp, bl a den här bakboken.
Jag fick en snabbskjuts tillbaka till barndomen, för den hade mor och ur den bakade hon en väldigt speciell chokladkaka. Det var för övrigt den allra första kaka jag bakade på egen hand som ganska liten.
Vi pratade om detta en stund, hon hade även en annan ur samma serie. Jag visste inte ens om att det fanns flera, mor hade bara den här.
Två dagar senare fick jag ett tjockt brev på posten. Det var något som var inlindat i vitt, kraftigt papper och där stod skrivet:
Nog kan man säga att böckerna talar till en......
Den här boken säger i alla fall till mej.... vänligt och bestämt..... att den vill flytta till Suss (det är jag det) på xxxxxxxxxgatan.
Sedan stod det lite personliga hälsningar och en stor KRAM!
Det var som om det var jag som hade födelsedag och inte tvärtom. Nu finns boken tillsammans med mina kokböcker och jag får en hälsning från modern och hennes namne varje gång jag ser den.
TACK än en gång, min boksjälssyster därborta på "ängen".
I köket hade hon lite nostalgi i ett vitrinskåp, bl a den här bakboken.
Jag fick en snabbskjuts tillbaka till barndomen, för den hade mor och ur den bakade hon en väldigt speciell chokladkaka. Det var för övrigt den allra första kaka jag bakade på egen hand som ganska liten.
Vi pratade om detta en stund, hon hade även en annan ur samma serie. Jag visste inte ens om att det fanns flera, mor hade bara den här.
Två dagar senare fick jag ett tjockt brev på posten. Det var något som var inlindat i vitt, kraftigt papper och där stod skrivet:
Nog kan man säga att böckerna talar till en......
Den här boken säger i alla fall till mej.... vänligt och bestämt..... att den vill flytta till Suss (det är jag det) på xxxxxxxxxgatan.
Sedan stod det lite personliga hälsningar och en stor KRAM!
Det var som om det var jag som hade födelsedag och inte tvärtom. Nu finns boken tillsammans med mina kokböcker och jag får en hälsning från modern och hennes namne varje gång jag ser den.
TACK än en gång, min boksjälssyster därborta på "ängen".
Ljördalen - slutet på helgen
Det låg en riktigt sagotjärn alldeles bredvid där vi ställt bilen. Det var totalt stilla, inte en krusning och kristallklar luft. Ibland tycker jag om när jag ser dubbelt......
Vi stuvade in oss i bilen och åkte mot Fulufjället. Vi skulle titta på skidbackar och nybyggnationen.
Var tog den norska hytten vägen? Nu är det riktiga lyxvillor som klänger sig fast längs bergssluttningarna. Badtunnor fanns på ganska många ställen, det är säkert jättehärligt att krypa ner i när snön yr omkring öronen på en. Ja, inte mina alltså, men för dem som gillar snö!
Efter den turen upp på fjället blev det dags för stenletning. Det blev lite tungt!
Jag har alltid älskat hösten, förr var det mest för att alla spindlar dog då. Numera, när jag inte hotas till döden varje gång jag möter en 8-bening, är det för att det är en sådan fantastiskt ren och vacker årstid och hela skogen är ett enda stort skafferi! Färgerna är helt otroliga!
På söndagsmorgonen gick vi en sista runda i området där vi bodde.
Vi passerade ett garage med utsmyckad dörr.
Vi tog även en runda ner till "Kattfotsängen", där i fjärran ser man hela byn.
Mycket nöjda och fulla av frisk luft, glada minnen och härliga intryck for vi mot hemlandet vid 11.30-tiden. Vilka underbara vänner som tog med oss på den här turen. TACK än en gång!
Här en sista Norgebild!
Vegetation på taket ska det tydligen vara, här en kombinerad raststuga/toalett längs vägen.
Vi stuvade in oss i bilen och åkte mot Fulufjället. Vi skulle titta på skidbackar och nybyggnationen.
Var tog den norska hytten vägen? Nu är det riktiga lyxvillor som klänger sig fast längs bergssluttningarna. Badtunnor fanns på ganska många ställen, det är säkert jättehärligt att krypa ner i när snön yr omkring öronen på en. Ja, inte mina alltså, men för dem som gillar snö!
Efter den turen upp på fjället blev det dags för stenletning. Det blev lite tungt!
Jag har alltid älskat hösten, förr var det mest för att alla spindlar dog då. Numera, när jag inte hotas till döden varje gång jag möter en 8-bening, är det för att det är en sådan fantastiskt ren och vacker årstid och hela skogen är ett enda stort skafferi! Färgerna är helt otroliga!
På söndagsmorgonen gick vi en sista runda i området där vi bodde.
Vi passerade ett garage med utsmyckad dörr.
Vi tog även en runda ner till "Kattfotsängen", där i fjärran ser man hela byn.
Mycket nöjda och fulla av frisk luft, glada minnen och härliga intryck for vi mot hemlandet vid 11.30-tiden. Vilka underbara vänner som tog med oss på den här turen. TACK än en gång!
Här en sista Norgebild!
Vegetation på taket ska det tydligen vara, här en kombinerad raststuga/toalett längs vägen.
Ljördalen, första halvan av lördagen
Precis utanför stugan var en liten fågelmatservering i den lilla björken.
En rolig utkik mellan 3 tallar som stod där så lägligt.
Renlaven mjukt och ulligt fin.
Stenarna i kanten som utsöndrade röd "färg". Någon sorts sandsten som "blödde".
På väggen, precis under lampan hade nattflyna sitt morgonmöte.
Efter frukost klädde vi på oss och gick ner till byn. Det var disigt och vi tog vägen över den gamla bron. Den ligger under rivningshot, fick vi höra därnere och det var inget roligt besked, för den används flitigt av de som promenerar, cyklar, åker skidor osv. Den andra bron är för biltrafik, väldigt smal och saknar trottoar eller gångbana.
Kyrkan mitt i byn som är det vanliga, tyvärr låst, men kyrkogården fanns ju.
En titt bland gravarna, 2 mil från Sverige, såg det annorlunda ut här?
Jodå, det gjorde det, även om skillnaden inte var alltför stor.
Inbyggd gravlykta såg vi på flera gravar
Inget märkvärdigt att en barnmorska dött, men jordmor låter så fint.
En med en fjäril som utsmyckning på korset.
Här kan jag lugnt säga att det sprack mot min smak.
Sist någon slags minnessten som släkten låtit resa.
Dags för affärsrundan, det fanns ett Coop + en annan affär med liknande sortiment. En bensinmack med lite allt möjligt och en turistbyrå som också tillhandahöll ett och annat. Vi var in i båda affärerna och jag måste säga att där fanns det mesta för att normaltillvaron skulle fungera utan störningar.
Coop hade kampanj på köttfärs - kjøttdeig.
Inne i butiken kunde man köpa sig en korv med bröd. Selfservice! En ensam liten korv låg kvar i spadet och bara en halv lompe (brödet), men vi kom ju direkt från frukostbordet, så på oss gick ingen nöd.
På den andra affären kunde man köpa kött till får i kål.
"MMMmmmm," sa jag, kärestan rös!
På byns anslagstavla efterlystes en försvunnen norsk skogskatt (gissar jag).
Och så fanns det förstås diverse ombud för annan samhällsservice.
Tillbaka tog vi den andra bron, det var väldigt disigt, men solen kämpade för att komma fram.
Där gick vi förbi ett kanotuthyrningscenter. Uppblåsbara som gummiflottar, fast i kanotform. Det är nog härligt att åka utför forsarna med de där. Uppblåsta förstås :-)
Vi gick hem, en snabbis in, då I och L packade en ryggsäck och sedan var det dags att dra iväg igen på en hemlig utflykt, först med bil, sen en liten bit till fots. Jag väntade ute och satt och gonade mig i solen, som nu lyckats tränga igenom molnen och gav oss en sagolikt skön dag.
Första stopp var vid en liten hängbro som vi skulle ha gått över, men ideén hade förkastats och det tror jag min käre särbo var innerligt tacksam för. Nog kan han gå på broar, trots att han inte gillar det, men den här svajade betänkligt när jag tog några steg ut på den.
Vi åkte vidare och här är den svenske vissångaren Gunde Johanssons stuga. Den låg väldigt vackert precis vid älven.
Här var målet för vår utflykt, vi parkerade och gick en bit till fots.
Jag som ÄLSKAR vatten, i synnerhet brusande. Här fick jag mitt lystmäte.
Vi gick uppströms en bit och den bron gick vi på allihopa utom L.
Han var kvar och gjorde upp eld nere vid de stora fallen där det var en grillplats.
Det var otroligt vackert och rofyllt därute i skogen. Vi NJÖT ! ! ! ! !
Där luften är riktigt ren trivs laven, experter i ämnet får gärna namnge den om den heter något annat än "Skägglav", som är min gissning.
Stenen i marken var väldigt röd på sina ställen och skiktade sig som skiffer.
När vi kom tillbaka brann elden för fullt och det var dags för korvgrillning.
Den här bilden har jag "lånat", men precis sådana lomperullar fick vi också.
J Ä T T E GO D A ! ! !
Efter vi ätit en massa gott fanns det också en kaffetermos i L.s innehållsrika ryggsäck. Herrarna stod kvar på berget och drack sitt -
- men jag tog med mig min mugg och gick nerströms för att kolla hur det var där.
Det var precis lika vackert som uppströms och jag tog hur mycket bilder som helst. Detta med vatten är något magiskt för mig, inte nog med det, jag gillar stenar också!
En naturlig trappa rätt ner till vattnet, det var bara det, att varje steg var närmare en meter höga. Jag var förstås tvungen att gå ner i alla fall, med viss möda - och sedan upp igen, för därnere kunde jag inte stanna och inte komma vidare.
Växtkraften är enorm!
Det här är stenarnas naturliga utseende och det hette något jag inte minns.
Precis nere vid kanten såg stenarna ut som de var utsågade och ditlagda.
Halvvägs mellan vägen och grillplatsen fanns t o m en toalett och på taket växte både mossa och små träd.
Här slutar del 1 av lördagen, men fortsättning följer förhoppningsvis redan imorgon.
En rolig utkik mellan 3 tallar som stod där så lägligt.
Renlaven mjukt och ulligt fin.
Stenarna i kanten som utsöndrade röd "färg". Någon sorts sandsten som "blödde".
På väggen, precis under lampan hade nattflyna sitt morgonmöte.
Efter frukost klädde vi på oss och gick ner till byn. Det var disigt och vi tog vägen över den gamla bron. Den ligger under rivningshot, fick vi höra därnere och det var inget roligt besked, för den används flitigt av de som promenerar, cyklar, åker skidor osv. Den andra bron är för biltrafik, väldigt smal och saknar trottoar eller gångbana.
Kyrkan mitt i byn som är det vanliga, tyvärr låst, men kyrkogården fanns ju.
En titt bland gravarna, 2 mil från Sverige, såg det annorlunda ut här?
Jodå, det gjorde det, även om skillnaden inte var alltför stor.
Inbyggd gravlykta såg vi på flera gravar
Inget märkvärdigt att en barnmorska dött, men jordmor låter så fint.
En med en fjäril som utsmyckning på korset.
Här kan jag lugnt säga att det sprack mot min smak.
Sist någon slags minnessten som släkten låtit resa.
Dags för affärsrundan, det fanns ett Coop + en annan affär med liknande sortiment. En bensinmack med lite allt möjligt och en turistbyrå som också tillhandahöll ett och annat. Vi var in i båda affärerna och jag måste säga att där fanns det mesta för att normaltillvaron skulle fungera utan störningar.
Coop hade kampanj på köttfärs - kjøttdeig.
Inne i butiken kunde man köpa sig en korv med bröd. Selfservice! En ensam liten korv låg kvar i spadet och bara en halv lompe (brödet), men vi kom ju direkt från frukostbordet, så på oss gick ingen nöd.
På den andra affären kunde man köpa kött till får i kål.
"MMMmmmm," sa jag, kärestan rös!
På byns anslagstavla efterlystes en försvunnen norsk skogskatt (gissar jag).
Och så fanns det förstås diverse ombud för annan samhällsservice.
Tillbaka tog vi den andra bron, det var väldigt disigt, men solen kämpade för att komma fram.
Där gick vi förbi ett kanotuthyrningscenter. Uppblåsbara som gummiflottar, fast i kanotform. Det är nog härligt att åka utför forsarna med de där. Uppblåsta förstås :-)
Vi gick hem, en snabbis in, då I och L packade en ryggsäck och sedan var det dags att dra iväg igen på en hemlig utflykt, först med bil, sen en liten bit till fots. Jag väntade ute och satt och gonade mig i solen, som nu lyckats tränga igenom molnen och gav oss en sagolikt skön dag.
Första stopp var vid en liten hängbro som vi skulle ha gått över, men ideén hade förkastats och det tror jag min käre särbo var innerligt tacksam för. Nog kan han gå på broar, trots att han inte gillar det, men den här svajade betänkligt när jag tog några steg ut på den.
Vi åkte vidare och här är den svenske vissångaren Gunde Johanssons stuga. Den låg väldigt vackert precis vid älven.
Här var målet för vår utflykt, vi parkerade och gick en bit till fots.
Jag som ÄLSKAR vatten, i synnerhet brusande. Här fick jag mitt lystmäte.
Vi gick uppströms en bit och den bron gick vi på allihopa utom L.
Han var kvar och gjorde upp eld nere vid de stora fallen där det var en grillplats.
Det var otroligt vackert och rofyllt därute i skogen. Vi NJÖT ! ! ! ! !
Där luften är riktigt ren trivs laven, experter i ämnet får gärna namnge den om den heter något annat än "Skägglav", som är min gissning.
Stenen i marken var väldigt röd på sina ställen och skiktade sig som skiffer.
När vi kom tillbaka brann elden för fullt och det var dags för korvgrillning.
Den här bilden har jag "lånat", men precis sådana lomperullar fick vi också.
J Ä T T E GO D A ! ! !
Efter vi ätit en massa gott fanns det också en kaffetermos i L.s innehållsrika ryggsäck. Herrarna stod kvar på berget och drack sitt -
- men jag tog med mig min mugg och gick nerströms för att kolla hur det var där.
Det var precis lika vackert som uppströms och jag tog hur mycket bilder som helst. Detta med vatten är något magiskt för mig, inte nog med det, jag gillar stenar också!
En naturlig trappa rätt ner till vattnet, det var bara det, att varje steg var närmare en meter höga. Jag var förstås tvungen att gå ner i alla fall, med viss möda - och sedan upp igen, för därnere kunde jag inte stanna och inte komma vidare.
Växtkraften är enorm!
Det här är stenarnas naturliga utseende och det hette något jag inte minns.
Precis nere vid kanten såg stenarna ut som de var utsågade och ditlagda.
Halvvägs mellan vägen och grillplatsen fanns t o m en toalett och på taket växte både mossa och små träd.
Här slutar del 1 av lördagen, men fortsättning följer förhoppningsvis redan imorgon.
Norgehelgen i delar, här börjar det!
Vilken fantastiskt, underbar helg vi fick i vårt västra grannland!
Vi åkte tillsammans med kompisarna I och L i deras bil. L hade gjort fikaväska med jättegoda mackor. Jag som fick ett infall på "Kanelbullens dag", bidrog med bullar.
Halvvägs någonstans stannade vi på en fin rastplats och smorde kråset. 
Hon som står där i ur och skur, var inte lika bra, som fiskaren på andra sidan sjön.
Mackan var som en smärre landgång, fast som rund kanske det heter landflotte???
Väl framme i Dalarna kunde jag konstatera att suggorna är dalahästar.
På Gotland är de gutefår. Sånt gillar jag!
Vi åkte över till Norge vid Sälen. Här är stugan. Jättefin!
Taket är ett sticktak. Ett mycket intressant hantverk från förr.
Och en passande vindflöjel när man är i Norge!
Här bodde vi, jag låg överst, äldst men vigast! HAHAHA!!!!!!!!!!
På menyn stod Janssons och till dessert mandelskorpor och Limocello!
Vi var ganska trötta efter arbetsdagen och resan upp, så vi slötittade lite på norska "Så ska det låta" och fattade väl ungefär hälften - jag alltså.
Koncentrationen var inte på topp och vi hade så mycket annat att prata om. TV.n var inte prio ett, men det var lite roligt med den norska varianten som inte var helt lik den svenska.
På soffan ligger Vegard Ulvang och håller koll på allt och alla!
Han var väldigt mjuk, söt och en älsklig bekantskap!
Allt som fanns i stugan passade perfekt och jag bara njöt av alla detaljer.
En jättefin, iordningjord gammal ugnslucka från Näfveqvarns bruk i Sörmland.
När det är ont om förvaringsutrymmen gäller det att tänka kreativt, det kunde de, det kan jag intyga. Det var fiffiga lösningar både här och där. 
Sängbord till en överslaf på våningssängen, hur ordnar man det?
Så här!
Det fungerade perfekt, jag hade tidning, två böcker, glasögon och cerat inom räckhåll.
Norska kartan i tallriksformat, bit för bit av landet och "inramat!" Det fattas några, men sökning pågår efter fler.
Det fanns lite Lofoten i stugan också. I och L hade några tavlor med ungefär samma motiv, men av olika konstnärer och i olika teknik. En riktigt rolig samlaridé, tycker jag.
Bilden till höger är på I, som står där vid Lofoten med en av tavlorna som hon förmodligen köpt där på platsen.
Imorgon ska jag berätta mera, för vi har som sagt haft en fantastisk helg!
Helginformation
Det blir inga inlägg alls förrän tidigast söndag här hos mig.
Jag åker utomlands!!!!!
Om det syns på den lilla kartan så är det lätt att förstå att vi inte ska så jättelångt bort, men det ska bli sååååååååå roligt, för nu är det tredje gången gillt vi försöker följa med våra goda vänner till deras stuga och den här gången verkar vi hålla oss friska, så imorgon bär det iväg.
Det blir säkert något att berätta när vi kommer tillbaka till fosterlandet!
TREVLIG HELG !
Jag åker utomlands!!!!!
Om det syns på den lilla kartan så är det lätt att förstå att vi inte ska så jättelångt bort, men det ska bli sååååååååå roligt, för nu är det tredje gången gillt vi försöker följa med våra goda vänner till deras stuga och den här gången verkar vi hålla oss friska, så imorgon bär det iväg.
Det blir säkert något att berätta när vi kommer tillbaka till fosterlandet!
TREVLIG HELG !
Vacker okänd växt
Vid USÖ växer den här busken.
Jag gick förbi där i fredags och var tvungen att stanna till och hiva fram kameran och ta några bilder. Den var så vacker, dessutom för min del, både ovanlig och totalt okänd.
Någon som vet vad det är? Den är köttig inuti om det kan vara en ledtråd.
Fortbildningshelg
Helgen som gick var jag på fortbildning i musikterapi (FMT). Vi har det regelbundet, två gånger om året och det har blivit ganska många trevliga resor till andra orter runtom i Sverige.
Det var inte så långt hemifrån den här gången, tyvärr........
Jag fick resa 27 km så var jag framme. Hallsberg är nu en gång för alla ganska enkelt att ta sig till från många orter i Sverige, tack vare att det är en stor järnvägsknut.
Framför stationshuset ligger torgbacken och i den hotell Stinsen, där det hela gick av stapeln.
Att det var enkelt och bra med Hallsberg tyckte föreningen (RFDM), förra året också, så jag har haft det stora "nöjet" att återvända till platsen för min födelse och uppväxt, två år i rad.
Det var väldigt givande, en mycket bra kurs och avslutningen på lördagen var en gemensam tre-rätters middag. Vi fick renköttsstubbe på salladsbädd till förrätt, oxfilé med potatisgratäng till varmrätt och sedan ......desserten, se bild.
Den är svår att orda om, den måste upplevas, men jag försöker!
Det är en halvfrusen citronglassbakelse på hallonsåsbädd. Utanpå ett krispigt skal som smälter i munnen och inuti finns en liten klump citronkräm, typ lemon curd.
Det är en himmelsk smakkombination, hallonsåsen och citronen. Jag sitter här och känner snålvattnet.
Hallsberg nästa år igen kan vara okej, förutsatt att vi får den då också!!!!!
Det var inte så långt hemifrån den här gången, tyvärr........
Jag fick resa 27 km så var jag framme. Hallsberg är nu en gång för alla ganska enkelt att ta sig till från många orter i Sverige, tack vare att det är en stor järnvägsknut.
Framför stationshuset ligger torgbacken och i den hotell Stinsen, där det hela gick av stapeln.
Att det var enkelt och bra med Hallsberg tyckte föreningen (RFDM), förra året också, så jag har haft det stora "nöjet" att återvända till platsen för min födelse och uppväxt, två år i rad.
Det var väldigt givande, en mycket bra kurs och avslutningen på lördagen var en gemensam tre-rätters middag. Vi fick renköttsstubbe på salladsbädd till förrätt, oxfilé med potatisgratäng till varmrätt och sedan ......desserten, se bild.
Den är svår att orda om, den måste upplevas, men jag försöker!
Det är en halvfrusen citronglassbakelse på hallonsåsbädd. Utanpå ett krispigt skal som smälter i munnen och inuti finns en liten klump citronkräm, typ lemon curd.
Det är en himmelsk smakkombination, hallonsåsen och citronen. Jag sitter här och känner snålvattnet.
Hallsberg nästa år igen kan vara okej, förutsatt att vi får den då också!!!!!
Kattmormor
Jag är kattvakt till Ahti och Indra, det är J.s katter, alltså är jag kattmormor. Hon och sambon kuskar runt uppe i Västerbotten och har tack och lov Babusjkan med sig. Hundvakt klarar jag bara av att vara några timmar.
Katterna är väldigt hemtama här hos mig och gör lite som de vill!
Kvällsmat - stereoätning.
Och, de kan absolut inte tänka sig att dricka vatten ur en skål.
Att slänga sig upp på bokhyllan och kliva runt går däremot väldigt bra.
Kattmormor är väldigt snäll och ordnar varma, sköna sovplatser till de små godingarna.
På tisdag åker de hem till sig igen, det blir lugnt och TOMT!
Katterna är väldigt hemtama här hos mig och gör lite som de vill!
Kvällsmat - stereoätning.
Och, de kan absolut inte tänka sig att dricka vatten ur en skål.
Att slänga sig upp på bokhyllan och kliva runt går däremot väldigt bra.
Kattmormor är väldigt snäll och ordnar varma, sköna sovplatser till de små godingarna.
På tisdag åker de hem till sig igen, det blir lugnt och TOMT!
Morrande möte hos frisören
Jag, dotter J och hennes hund Babusjka for iväg till frisören, det var J som behövde toppa håret. Både hon och vår frisör har gått hos samma hundexpert och var nu nyfikna på varandras hundar, så att Babusjka skulle med var inplanerat.
Jag blev alldeles paff när jag fick se hur otroligt långt hår mitt kära barn hade. Hon har det aldrig utsläppt när vi ses.
Klippningen gick fort och lätt, de pratade hund hela tiden och hundmormor satt i en stol med "barnet", läsande Se & Hör eller vad det nu var för skvallertidning.
När håret var fixat blev det dags för Atlas att komma in och visa upp sig.
Det tyckte Babusjka inte jättemycket om, morrande satte hon sig i trygghet och kollade in killen som kom in genom dörren.
Han är fortfarande ganska valpig och ville genast lukta på den lilla tjejen.
Hon däremot var inte intresserad, han var inte alls i hennes smak, så: "Nu går jag!"
"Jag ser mormor därborta, hon är stor, tryggg och ett bra ställe att krypa in bakom."
Inte brydde han sig om det, han bara skulle fram och lukta på henne, trots att hon morrade.
Babusjka var väldigt svårflörtad och vägrade gå fram och nosa. Till slut ålade sig Atlas fram längs golvet, dit J och Babusjka satt och försökte lukta in vem hon var.
"Oh shit, vad jobbig han är, nu åker vi hem!" 
Atlas är jättemysig och glad, men tycke uppstod definitivt inte, hon ville inte ens lukta på honom, så var det bara.
Alla kan ju inte älska alla här i världen!
Redan slukad!
Det godaste godiset på Island enligt min, och flera andras smak var Þristur
I tisdags på vår återträff fanns de i överflöd. Så kändes det i alla fall för oss som inte har någon given kontakt på Island, som kan skicka oss en påse eller fler, då och då.
Jag hade sparat den jag tog på slutet för att njuta av vid något speciellt tillfälle.
Jag som givit mig tillfälligt godisstopp under veckorna, för obestämd tid framåt, la in den i ett köksskåp med låsbar dörr när jag kom hem på tisdagskvällen. Jag var väldigt mätt ända till nästa dag, alltså onsdag och fram till dess var det lugnt. Tacka för det, jag var på jobbet fram till nästan 17.00, så det var inga problem.
MEN, när jag kom hem poppade minnet av den upp och låg där och gnagde i mitt medvetande. Jag förde ett mycket seriöst, lutheranskt inre samtal med mig själv om vådan av att rucka på principerna för en så liten bit av det förbjudna. Det var ett fasligt velande i mitt inre och inte gav jag vika, för karaktär brukar jag skryta med att jag har.
Så duktig var jag och en lika duktig snärt hade jag i bortknäppandet av Luther, där han satt på min axel och pickade mig i skallen för att jag skulle stå emot.
Den inre rösten talade med mig än en gång och den sa:
"Tänk om du glömmer bort din sista Þristur och du hittar den någon gång i finaste tussilagotiden i vår, hård och osmaklig, så otroligt ledsen du skulle bli då."
Det räckte!
Inga tveksamheter över en dålig karaktär. Inte heller. Jag gjorde ju en insats för min inre själsfrid.
Iväg till skåpet, låsa upp och fram med det som skulle sparas. Av med pappret och innehållet var blottat!
Den ljuvliga lilla godbiten räckte till tre små tuggor. De avnjöts relativt långsamt, så långsamt som är möjligt med något så underbart. Sen låg pappret där och slut var det. Inget att göra åt.
Gissa om jag varit lugn sedan dess!
YES!
Ingenting som stör och jag är återigen en godisförnekare under veckorna. Jag tog mig helt enkelt ett mycket litet återfall och vandrar åter den smala stigen fram.
Brasklapp: Om nu någon gärna vill skicka till mig lite Þristur dagtingar jag gärna med mitt samvete igen. Inga som helst problem!
I tisdags på vår återträff fanns de i överflöd. Så kändes det i alla fall för oss som inte har någon given kontakt på Island, som kan skicka oss en påse eller fler, då och då.
Jag hade sparat den jag tog på slutet för att njuta av vid något speciellt tillfälle.
Jag som givit mig tillfälligt godisstopp under veckorna, för obestämd tid framåt, la in den i ett köksskåp med låsbar dörr när jag kom hem på tisdagskvällen. Jag var väldigt mätt ända till nästa dag, alltså onsdag och fram till dess var det lugnt. Tacka för det, jag var på jobbet fram till nästan 17.00, så det var inga problem.
MEN, när jag kom hem poppade minnet av den upp och låg där och gnagde i mitt medvetande. Jag förde ett mycket seriöst, lutheranskt inre samtal med mig själv om vådan av att rucka på principerna för en så liten bit av det förbjudna. Det var ett fasligt velande i mitt inre och inte gav jag vika, för karaktär brukar jag skryta med att jag har.
Så duktig var jag och en lika duktig snärt hade jag i bortknäppandet av Luther, där han satt på min axel och pickade mig i skallen för att jag skulle stå emot.
Den inre rösten talade med mig än en gång och den sa:
"Tänk om du glömmer bort din sista Þristur och du hittar den någon gång i finaste tussilagotiden i vår, hård och osmaklig, så otroligt ledsen du skulle bli då."
Det räckte!
Inga tveksamheter över en dålig karaktär. Inte heller. Jag gjorde ju en insats för min inre själsfrid.
Iväg till skåpet, låsa upp och fram med det som skulle sparas. Av med pappret och innehållet var blottat!
Den ljuvliga lilla godbiten räckte till tre små tuggor. De avnjöts relativt långsamt, så långsamt som är möjligt med något så underbart. Sen låg pappret där och slut var det. Inget att göra åt.
Gissa om jag varit lugn sedan dess!
YES!
Ingenting som stör och jag är återigen en godisförnekare under veckorna. Jag tog mig helt enkelt ett mycket litet återfall och vandrar åter den smala stigen fram.
Brasklapp: Om nu någon gärna vill skicka till mig lite Þristur dagtingar jag gärna med mitt samvete igen. Inga som helst problem!
