Leontina

Precis utanför stugan var en liten fågelmatservering i den lilla björken.




En rolig utkik mellan 3 tallar som stod där så lägligt.



Renlaven mjukt och ulligt fin.




Stenarna i kanten som utsöndrade röd "färg". Någon sorts sandsten som "blödde".



På väggen, precis under lampan hade nattflyna sitt morgonmöte.



Efter frukost klädde vi på oss och gick ner till byn. Det var disigt och vi tog vägen över den gamla bron. Den ligger under rivningshot,  fick vi höra därnere och det var inget roligt besked, för den används flitigt av de som promenerar, cyklar, åker skidor osv. Den andra bron är för biltrafik, väldigt smal och saknar trottoar eller gångbana.




Kyrkan mitt i byn som är det vanliga, tyvärr låst, men kyrkogården fanns ju.




En titt bland gravarna, 2 mil från Sverige, såg det annorlunda ut här?

Jodå, det gjorde det, även om skillnaden inte var alltför stor.



                         Inbyggd gravlykta såg vi på flera gravar


Inget märkvärdigt att en barnmorska dött, men jordmor låter så fint.



                  En med en fjäril som utsmyckning på korset.



         Här kan jag lugnt säga att det sprack mot min smak.



       Sist någon slags minnessten som släkten låtit resa.



Dags för affärsrundan, det fanns ett Coop + en annan affär med liknande sortiment. En bensinmack med lite allt möjligt och en turistbyrå som också tillhandahöll ett och annat. Vi var in i båda affärerna och jag måste säga att där fanns det mesta för att normaltillvaron skulle fungera utan störningar.

                 Coop hade kampanj på köttfärs - kjøttdeig.



Inne i butiken kunde man köpa sig en korv med bröd. Selfservice! En ensam liten korv låg kvar i spadet och bara en halv lompe (brödet), men vi kom ju direkt från frukostbordet, så på oss gick ingen nöd.



På den andra affären kunde man köpa kött till får i kål.
"MMMmmmm," sa jag, kärestan rös!



På byns anslagstavla efterlystes en försvunnen norsk skogskatt (gissar jag).



Och så fanns det förstås diverse ombud för annan samhällsservice.



Tillbaka tog vi den andra bron, det var väldigt disigt, men solen kämpade för att komma fram.



Där gick vi förbi ett kanotuthyrningscenter. Uppblåsbara som gummiflottar, fast i kanotform. Det är nog härligt att åka utför forsarna med de där. Uppblåsta förstås :-)



Vi gick hem, en snabbis in, då I och L packade en ryggsäck och sedan var det dags att dra iväg igen på en hemlig utflykt, först med bil, sen en liten bit till fots. Jag väntade ute och satt och gonade mig i solen, som nu lyckats tränga igenom molnen och gav oss en sagolikt skön dag.



Första stopp var vid en liten hängbro som vi skulle ha gått över, men ideén hade förkastats och det tror jag min käre särbo var innerligt tacksam för. Nog kan han gå på broar, trots att han inte gillar det, men den här svajade betänkligt när jag tog några steg ut på den.




Vi åkte vidare och här är den svenske vissångaren Gunde Johanssons stuga. Den låg väldigt vackert precis vid älven.




Här var målet för vår utflykt, vi parkerade och gick en bit till fots.





Jag som ÄLSKAR vatten, i synnerhet brusande. Här fick jag mitt lystmäte.





Vi gick uppströms en bit och den bron gick vi på allihopa utom L.




Han var kvar och gjorde upp eld nere vid de stora fallen där det var en grillplats.

Det var otroligt vackert och rofyllt därute i skogen. Vi NJÖT ! ! ! ! !



Där luften är riktigt ren trivs laven, experter i ämnet får gärna namnge den om den heter något annat än "Skägglav", som är min gissning.



Stenen i marken var väldigt röd på sina ställen och skiktade sig som skiffer.





När vi kom tillbaka brann elden för fullt och det var dags för korvgrillning.




Den här bilden har jag "lånat", men precis sådana lomperullar fick vi också.

            J Ä T T E GO D A ! ! !


Efter vi ätit en massa gott fanns det också en kaffetermos i L.s innehållsrika ryggsäck. Herrarna stod kvar på berget och drack sitt -



- men jag tog med mig min mugg och gick nerströms för att kolla hur det var där.



Det var precis lika vackert som uppströms och jag tog hur mycket bilder som helst. Detta med vatten är något magiskt för mig, inte nog med det, jag gillar stenar också!

En naturlig trappa rätt ner till vattnet, det var bara det, att varje steg var närmare en meter höga. Jag var förstås tvungen att gå ner i alla fall, med viss möda - och sedan upp igen, för därnere kunde jag inte stanna och inte komma vidare.



Växtkraften är enorm!



Det här är stenarnas naturliga utseende och det hette något jag inte minns.




Precis nere vid kanten såg stenarna ut som de var utsågade och ditlagda.



Halvvägs mellan vägen och grillplatsen fanns t o m en toalett och på taket växte både mossa och små träd.



Här slutar del 1 av lördagen, men fortsättning följer förhoppningsvis redan imorgon.