Jordgubbar
Jag åkte förbi en skylt nere i samhället där det stod "JORDGUBBAR SJÄLVPLOCKNING 1 km".
Hem och ringde dottern som genast var beredd och kom med älskade Otto så klart. Vi stärkte oss med en fika innan vi for och Otto var med och satt i sin nya stol som hette något jag inte har en aning om just nu.
Den var väldigt bra, han satt stadigt och hade fullt sjå att hinna med att titta på oss alla 3 som satt runt bordet.
Så blev det lite tråkigt och genast såg jag min chans och hivade upp honom i knät.
Den här dagen övade han något slags torrsim och kastade sig framåt, eller så var det för att bilen som kärestan plockat fram, stod där på bordet.
Den skulle han bara ha och nu har han börjat greppa riktigt bra, så "vi" kämpade på!
Jodå, han fick tag på den och höll i den ett tag, sedan var det något annat som var mer intressant och den damp i backen.
Vi for iväg till Råsta, där självplocken var.
Otto skulle så klart vara med och kära dotter tog honom i bärselen.
Det gick bra ett tag, men sedan blev han less på att sitta där och när vi plockade stående, blev han hängande, så jag tog honom ett tag. Istället för att plocka i hinken, ställde jag Otto i den.
Och ingenting såg han. Tur att jag upptäckte det med en gång, annars hade det blivit tråkigt för honom, men han hade säkert låtit göra sig hörd om jag inte märkt något.
Det var inte någon vidare genial idé att ställa honom i hinken. Han skulle ju vara med och plocka tyckte han, så han hävde sig framåt, över kanten och ryckte lite blad.
Jag kunde bara plocka någon enstaka gubbe i och med att han blev så engagerad.
Fast, vi hade lite tur, för han blev plötsligt trött, så där som bara små barn kan bli och modern hämtade bilbarnstolen och vips fick vi plocka i vårt eget tempo, för det var som att blåsa ut ett ljus.
När vi plockat 12 liter kände vi oss nöjda. Kära dotter fick bestämma hur mycket hon ville ha och hon ville ha 4 liter och jag fick 8. Så kom vi till betalningsögonblicket och där och då, bestämde jag mig för att inte åka på självplock någon mer gång. Det kostade 238 kronor för 12 liter och bara 2 dagar innan, hade kärstan köpt alldeles utmärkta jordgubbar till mig, för 10 kronor litern.
Visserligen hade vi roligt och vi smaskade och åt medan vi plockade, (isynnerhet jag) och det kostade förstås inget extra. Ont i ryggen fick jag också på köpet.
Nästa år slår jag nog till på 10 liter när de når lägsta prisnivån, man blir ju inte yngre precis.....
Otto var då nöjd och glad, för han vaknade lagom som vi skulle åka hem.
På kvällen gjorde jag 7 burkar jordgubbssylt, satte 1liter bär i sprit, socker och kardemummakärnor för att göra jordgubbslikör och resterande mosade jag och frös in för att ha som sommarminne i yoghurten i höst.
Jag är absolut nöjd, men någon större förtjänst var det inte!
Idag Askersund och lite till
Kärestan hade fått förfrågan av L, om han ville följa med på visning och auktion av gamla traktorer någonstans utanför Askersund.
Gissa vad han svarade.
Det ville han!!!!
Vad skulle då jag och M hitta på? Vi bestämde oss för att följa med och hoppa av i Askersund och så att säga "göra stan". Klockan 8.00 i morse stod de här utanför och väntade med bilen, solen sken och det kändes som en perfekt dag för en utflykt.
De släppte av oss nere i hamnen och for vidare, varvid vi tog till apostlahästarna och gick in på de små gatorna.
Inte många människor var ute så här dags, så det kändes ganska lyxigt att kunna gå där mitt i vägen och titta på alla fina hus, med intressanta detaljer, trädgårdar och vad som nu kom i vår väg.
Oj, vilka pelare, tyckte vi båda två när vi kom till det här huset. Det var ett trähus och jag tyckte det kändes lite malplacé med den kombinationen.
Torn är jag väldigt svag för, skulle gärna ha haft ett sådant själv, men nu är det nog kört med den saken.
Tre fina Höganäskrus stod därinne med blommor i
Gammalt och nytt avlöser varandra
Även på det "ruckligaste" hus kan man satsa med ett nytt tak tydligen. Det kan inte ha varit helt lätt att lägga det teglet med tanke på formen på taket.
Medan jag står och låter mig hänföras av pionerna......
........ hör jag M fnittra till. Här var det en som redan var ute och klippte gräs.
Vi fortsatte och stötte ihop med Doris!
Att jag vet att hon heter så, berodde på att hennes matte såg att jag klappade henne och förmodligen trodde att jag var kattjuv, för hon kom utilande från huset och ropade "Doris, DORIS", varpå katten snällt följde med henne in.
Någons bostad, eller matställe låg kasserat i det höga gräset.
Vi kom fram till ett gammalt fabriksområde, ganska nära vattnet.
Området från andra hållet
Det blir nog fint när de sanerat och tänk vilka otroliga hyror, när det är nära vattnet. Vatten i närheten av boende, är något alldeles EXTRA!
Vi passerade en hel del fin växtlighet och våra kameror fick jobba på bra i händerna på oss.
OJDÅ, så stor den kan bli, någon slags Hortensia sa M.... och vi som nyss köpt en till trädgården. Måtte det inte vara en sådan.
Så dök det upp ett loppis!
JA, jag handlade. En blomkruka och en sockerströare från Tupperware - summa 50 kronor.
Gamla bevarade dörrar/portar
Hospitalsgatan låter också gammalt.
Nästa skylt hade stor dragningskraft på oss och vi tvekade inte en sekund.
Bageriet låg runt hörnet!
Vilka bullar!!!!!
Vi tog varsin och sedan tog vi varsin otroligt, smarrig mandelkaka också och medan M höll på att konversera en äldre dam som dansade in, (hon dansade verkligen, för hon sa att det gick bättre eftersom hon hade dålig balans) tog jag lite bilder på interiören.
Bakom fanns en ljuvlig trädgård där man också kunde sitta, så det fick bli lite exteriörbilder också medan jag väntade på M och fikat.
USCH - askkoppar, men det är verkligen så, koppar för aska och fina är de också.
Äntligen dags att sätta tänderna i godsakerna!
Det var inte svårt att tugga i sig detta, det smakde ljuvligt. De runda kakorna, är halvmjuka mandelbottnar med en sagolik kräm emellan och det var verkligen inte snålt tilltaget. Vi njöt i fulla drag, både av fikat och miljön!
Underbart är som bekant, kort! Så även denna gång.
Tack för oss Lilla Cafeét. När vi gick ut, såg vi att de hade Bed & Breakfast också. Bra tips till dig som bor lite längre bort än vad vi gör. Missa dock INTE ett fika här om du är i Askersund!
M tog med mig till en klädbutik och jag skulle inte ha något, trodde jag. Vi shoppade båda två och sedan ringde våra män och var redo för nästa etapp. Vi möttes nere vid hamnen och gick runt lite, men de var hungriga så vi for till Stjernsunds Slottscafé där det fanns lunchbuffeé.
Vädret var fint, efter ett par regnskurar, så vi strosade ner dit, för att mötas av en prischock. Lunchbuffé lördagar och söndagar - 195 kronor/person. Det såg helt okej ut, men alldeles för litet utbud för den summan, även om man fick ta hur mycket man ville.
Vi gick tillbaka igen, men ingen var utsvulten, så vi tog det lugnt.
En bok, med en inneboende rönn.
För det är väl bok?
Kom fram till vagnsmuseét, där jag fascinerades av dörrens låsanordning.
Därinne stod en hel del åkdon, bl a en sådan trilla som stod kvar på gården till huset som mina föräldrar köpte 1962 och där jag växte upp.
L kände också igen en enmanssläde från förr, med en liten bevarad tygdetalj
Bredvid låg stallet
Vi lämnade Stjernsund och for tillbaka till Askersund för att se om vi kunde hitta något annat ställe att äta på.
Raka spåret är svårt att gå, när det finns så mycket fint att titta på.
Genial - en liten butik med finheter.
Sedan kom matstället! Tror inte det hette Fullriggaren Askersund, men den här skylten satt ovanför dörren.
Lite halvskum inredning här och där.....
.......men en förträfflig matsedel
Utan att diskutera med varandra, beställde samtliga strömming med potatismos och den var så utsökt, att inte förrän jag slukat sista tuggan insåg jag att det var omöjligt att fota av anrättningen.
Nå, det fick bli en tom tallrik, bara för att visa något.
Dags för hemfärd, då kom vi till en fantastisk klätterros och där fastnade så klart kärestan och stoppade in näsan i den ljuvliga doften.
Jag fastnade också vid en, tur att han inte gjorde likadant på den!
På hemvägen, en tur in till Karintorps tomatodligar.
Det har expanderat sedan starten, kan man lugnt säga
Så var den här roliga dagen tillsammans med M och L nästan slut och då kom regnet, med stort R!
Närvaro eller ej!
Det är lite si och så med närvaron i blogglivet just nu - både skrivandet och läsandet!
Vi håller på med en massa praktiskt, värmepumpen har mer eller mindre sagt upp sig och dessutom är det en läcka i expansionskärlet, vattnet bara strilar och rinner. Vi har bestämt oss för att byta ut alltihopa, så det är nytt och fräscht ett bra tag framöver.
Idag har vi varit till banken och rådgjort med "vår" bankkille och bestämt hur vi löser det ekonomiska - det är en liten nätt summa på drygt 78.000.... Där finns dock ett rotavdrag på 10% som man kan använda sig av och då blir det aningen mindre.
Pumpen måste stängas av och sättas på med oregelbundenhet, beroende på vad vi behöver vatten till. Igår t ex, tvättade vi och då gick det mer vatten än normalt och det jobbade på som bara den där inne i apparatrummet. Som om inte det var nog, så diskade vi en maskin också.
Det gick så mycket vatten att hela det stora reningssystemet gick igång, vilket sker mycket oftare nu när det läcker ut hela tiden. Vi har alltså en massa rening på vattnet innan det kommer så långt som till kranarna. Kvaliteén i vår brunn var inte så bra tidigare - men det var det förra ägaren som fixade till. Vi har både saltrening, kalkrening och UV-ljusrening.
Så skulle jag duscha i morse. Först kom det nästan inget vatten alls, sedan kom det vatten med skum, efter det var det alldeles beigegult och till sist flöt det runt en massa små prickar i glaset som vi testade de olika omgångarna i. Efter det gjorde jag en hedelig gammeldags tvagning á la min mormor, istället för att duscha och tänk...... jag som MåSTE duscha varje dag, överlevde utan problem!
Imorgon ska jag dock duscha har jag tänkt! Annars får det väl bli Hjälmaren nästa och min nästa tanke för kommande dagar är, att så småningom hoppas jag återgå till ett normalt bloggande också.
Det är mycket nu!
Regn och dess konsekvenser för den här dagen
Idag sprack nästan alla våra planer. Vi skulle åka motorcykel till Hajstorp - en årlig tradition där det alltid är väldigt mycket trevligt för alla och envar och det brukar vara en heldagsutflykt.
Där finns gamla bilar av olika slag, hantverksförsäljning, gott fika med "hembakat", massor med mc-folk och båtar på Göta kanal som rinner förbi i sakta mak och många olika personer att prata med en stund + en hel del annat. Minst en gång varje sommar åker vi dit när det är de här bilträffarna, som en av oss är mycket förtjust i!!!!!
I vårt liv är det en del ge och ta och det fungerar mycket bra, även om jag har fyllt min kvot av gamla fordon för en lång tid framåt, nästan hela min livstid känns det som ibland.
Å andra sidan, har kärestan säkert fyllt sin kvot av jul- och antikmarknader och sådana besöker vi också varje år. Det funkar bra för oss och livet går vidare utan gnöl.
Kärestan håller på och bygger om ute vid gäststugan. Han upptäckte att alla stolpar till taket vid sidan om stugan var helt ruttna, under förvarades våra cyklar, ved och ett stort antal takpannor. Först har han flyttat alla takpannor och all ved, sedan rensat bort allt skräp. Igår var vi och köpte virke mm mm och han höll på hela em, medan jag hade fullt upp inomhus (därav ingen blogg).
Idag såg vi fram emot en avslappnande dag med motorcykelutflykt och vila från arbete!
REGN, REGN, REGN!
(Lånad bild)
Det är vad vi har och marken gläds åtminstone, så det får väl vi också göra. Kärestan har gått ut och står under taket och grejar och jag tror jag går till köket och bakar lite bröd!
Storheter från jorden
Nu, är det som redan skrivet i ett tidigare inlägg - Jordgubbstid.
Jag bad kärestan köpa hem lite till mig och i midsommartid är de som dyrast, men det får man ta. 45 - 65 kronor litern och så kort som säsongen är, är de värda det.
Inte nog med att de var dyra, de var stora också!!!!!
När jag la 5 av dem på skärbrädan, insåg jag att det var svårt att visa storleken, eller hur? Inget att jämföra med, när man inte vet hur stor skärbräda jag har - eller liten!
Då tog jag dem i handen istället, men trots att jag har storlek 8 på handskar, fick jag bara rum med 4 av dem.
Sedan var det full hand! Är det möjligen en pokerterm? Nu funkar det på jordgubbar också!
Midsommarafton 2013
Årets midsommarfirande tillbringade vi några mil härifrån, hos de mycket goda vännerna B o B. Jag brukar roa mig med att slå ihop dem och kalla dem Bob!
De har alltid traditionellt midsommarfirande och bjöd omedelbart in oss när jag sa att vi tänkte vara här hemma. Då kommer ni till oss sa B och det var inte så mycket att fundera på, för vi har alltid jättetrevligt med dem.
Flera midsommarstänger fanns det och ett par gäster från vårt västra grannland också, som äras med den här stången.
En massa god mat bjöds det på.
Det var dukat långbord utomhus, men under tak, för det kunde bli regn, (men det blev det inte!)
Mycket mat och frikostigt med dryck till maten var det också, allas smaker skulle tillgodoses och jag kan lugna den som funderar, att ingen blev berusad, eller ens lite slirig, trots mängden.
Häften med nubbevisor fanns det också, men vi var så många som kunde ändå och speciellt en man - L, var en fena på roliga visor. Vi skrattade så det hördes ända ner till Hjälmaren när han drog igång.
När de som inte körde drack snaps, drack vi andra "Pure"! Det var en mousserande dryck från Systembolaget och jag var en av dem som körde, så jag avnjöt den i mitt snapsglas och var med och skrålade inför varje skål. Det smakade nästan som fruktsoda, men mycket fräschare och godare.
Vi satt länge och åt och inga foton blev det under tiden, men när vi dukat av och jag ställt mig vid diskhon, med två torkerskor vid min sida, slog sig värdinnan B ner på kökspallen och åt upp det sista av den utsökta räkpajen och det förevigades.
Trogna läsare av Leontinas öden och äventyr, känner säkert igen min Ålandsresekompis varje sportlov!
När besticken var diskade och torkade, tog herrarna över och skulle sortera ner dem i sina lådor. Det var otroligt roligt för oss som stod bredvid och bevittnade hur de slet för att få till det rätt.
Vi skrattade så vi tjöt, men de lät sig inte bekomma av det lilla störningsmomentet, de bara plockade på med knivar, gafflar och skedar, kors och tvärs.
Till slut grep B.s syster L in och gav dem lite handledning.
Då gick det bättre ett tag, men sen sprack det igen när de försökte få på locket.
Då upptäckte jag att det stod ett lock till på golvet, vid bordsbenet och det skulle vara med för att det skulle gå ihop, så till slut blev det som det skulle, men många glada skratt gav det, medan det pågick.
Jag lämnade över diskbaljan till B, som insisterade på det var hennes tur och gick ut till blomstren.
Hemma hos BoB finns det gott om både vänner och blommor!
Vi vilade från ätande en stund, en del satt kvar och umgicks, medan andra gick till köket - företrädesvis kvinnor.......
Hur är det med jämställdheten? Nå, karlarna lade förstås lång tid och stark koncentration på besticken med sina lådor, så kanske det gick jämt ut?
Nu ställdes nya drycker ut, för nu skulle det bli kaffe och jordgubbstårta
K var en utmärkt tårtgeneral, för det var delikata skapelser hon åstadkom. Nötbottnar med färska jordgubbar och grädde!!! Bättre kan det inte gärna vara.
B gjorde en massa kaffe
- och tårtmakerskan gjorde färdigt med den äran!
I samband med jordgubbstårtorna blev det också vattenmelon i stora mängder. Mycket gott!
Jag körde som sagt bil, men lukta får man och den svarta Renaulten doftade himmelskt!
B testade en Mümmelmann, men det var inte riktigt hennes smak! Kärestan däremot, tycker bra om den.
Visst är hennes halsband oerhört vackert?
Vid kaffet blev det även dags för cigarren, den är med då och då! Det är den manlige B som avnjuter den.
När vi satt där blev vi som de yngre generationerna! Vi upptäckte att vi var flera som spelade både Quizkampen och Candy Crush, mm, men det kom protester från dem som inte spelade, så vi la ner efter en kort stund.
Istället fick vi en ingående genomgång om en exellent toaborste som nyanskaffats till hushållet från Tyskland och än en gång fick vi skratta så vi tjöt.
Den ena B var såld på den, den andra hade redan bestämt sig för att totalvägra städa med den.
Bildkavalkad över skeendet! Bestäm själv vad du tycker och tror!!! Jag vet att jag inte vlll ha någon.
B som inte heller vill, visar upp den.
Som ett våffel- eller struvjärn tycker jag!
Sedan B som vill ha den och argumenterar för!
Vi tackar för en fantastiskt trevlig midsommarafton där vi åt och drack mest hela tiden och trots det hann umgås så mycket, i olika konstellationer.
Den som hördes mest, var inte ens bjuden, men gjorde sin stämma hörd ett antal gånger under hela eftermiddagen och kvällen. Grannens häst!
Jag ser redan fram emot nästa års midsommar, för det är redan bestämt att vi ska dit igen. Tack för det kära BoB!
Glad midsommar
Jag vill önska alla er som hälsar på här hos Leontina, en riktigt trevlig och glad midsommar.
NJUT av den underbara midsommarbuketten jag fått av vår mycket goda vän M, i nästa by!
Den står så klart på köksbordet normalt sett, men där var för soligt för att bilden skulle bli bra!
Hälsosamt för mamma-barn
Igår blev det en "mamma-barndag" igen, som kära dottern kallar det. Det innebär kort och gott att vi umgås och det är väldigt värdefullt tycker vi båda två. Önskar att sonen inte bodde 70 mil bort, utan att vi också kunde ta en mamma-barndag ibland.
Egentligen skulle det heta mamma-barn X 2, för nu är vi 2 mammor och 2 barn som träffas, fast bara 3 personer.
Dotter J skulle åka til Hallsberg och köpa te. Hon är svårt begiven på ett te som hon inte hittat någon annanstans är på Hallsbergs Hälsohandel.
Snabbt erbjöd jag mig att följa med och till slut blev så att vi tog min bil som har AC. Otto mår bättre om det inte är så varmt, för så klart skulle han med och för första gången sedan han föddes tog jag inte ett enda kort på honom...........
Det blev lite mer än bara te, men så är det nästan jämt och för de flesta människor skulle jag tro. Lite hungriga blev vi också, så vi gick torgbacken upp till Landals exellenta konditori efter vi handlat färdigt på Hälsohandeln och Världsbutiken som ligger vägg i vägg.
Det är helt otroligt att de har ett sådant bra konditori i lilla Hallsberg och med ett stort utbud av allt det goda man vill ha när det är fikadags.
Aldrig blir jag för gammal att vilja ha en rosa maräng - där fastnar blicken en extra stund.
Fast det blev inte mitt förstahandsval idag, det fanns ännu smarrigare saker att stoppa i munnen.
Just när vi beställt fick vi syn på gammeldags rågsiktkakor, jag som brukar baka sådana, det hade jag glömt bort och nu låg de där 2 och 2 och var till salu utan stök i köket.
"Ja tack," sa vi, "vi tar varsin påse."
De avsamakdes hemma och de smakade exakt som de jag brukar göra. JÄTTEGODA!
Nere vid Puttlabäcken fanns bord och bänkar, Otto hade somnat och vi satte oss i solen med vårt fika.
Kaffe, Festis, som plötsligt hette Smakis och varsin rågmacka med ost och grönsaker.
Marängen då? Neej, det ligger något annat i påsen.
Lite sött ska man ha när man ätit, det är bra för matsmältningen, har jag hört en gång för längesedan och det har jag tagit fasta på, då är det legitimt att stoppa i sig någon liten godbit efter nyttigheterna.
Den med choklad är min, det var päronmandelfyllning och jag lovar: Den var DELIKAT!!!! Avnjöts i små, små tuggor. Syltstrasskakan var J.s val och enligt henne mycket GOD!
Jag gillar grön fyllning, undrar varför? Inbillar jag mig att det är nyttigare då?
Tandläkaren igen
I förrgår fick jag ett sms att jag hade tid hos tandläkaren dagen därpå, alltså igår. Jag klurade lite på vad de ville, men tänkte att det nog var kontroll efter tandoperationen, så jag tog mig ner till stan och gick in.
"Hej Susanne," sa de, "kom in och sätt dig" och det gjorde jag. Sköterskan kom och satte på mig en haklapp och jag lutade mig tillbaka. Det är jätteskönt hos min tandläkare, de har Tempurstolar. Det heter förmodligen något annat, men det är sådant material i stolen och jag ligger väldigt skönt och avslappnat.
Så kom sköterskan tillbaka och jag frågade varför jag var där. Hon tittade lite frågande på mig, sedan i pappren och sa: "Jo, det är den där 4:8:an"
"Ja men, den har jag inte kvar", sa jag.
"Jo, vi ska byta fyllning i den, det är bara ett provisorium"
"Men jag har inte kvar den", sa jag igen.
Då ropade hon på tandläkaren och upprepade vad jag sagt, hon kom in och stack in pekfingret längst bak i munnen på mig och kände.
"NEEJ, hon har ingen tand där!" Sedan skrattade vi alla tre och jag sa:"Jag sa ju det!"
Då visade det sig, att de inte hade fått något besked från kliniken där jag var och opererade ut tanden, så de hade ingen aning om att det redan var klart och OJ vad det hade gått fort att få en operationstid.
"Jaha, vad gör jag här då," sa jag.
"Ingenting", sa tandläkaren, "du kan gå hem igen."
Tänk om det var lika lätt alla gånger - och lika roligt! Fast jag är inte rädd, men roligare kan man ju ha, så det var ett lyckat tandläkarbesök!
Nu blir det Ottotjat igen!
Jag kunde inte avhålla mig från en tur in till Ottos familj på väg hem.
Som alla andra mor- och farföräldrar, tycker jag att han är den abolut finaste och sötaste pojken i hela världen. Detta trots att jag inte alls sett alla de andra och att jag vet att varenda mormor och farmor tycker likadant.
Han hade fått en liten minitamburin av sin pappas moster.
Undrar om det är genetiskt?
Hans pappa är trummis!!!!
Skytteparken
I Stadsparken här i Örebro finns förutom den vanliga lekparken, en som heter Skytteparken. Den är handikappanpassad och riktigt fin och funktionell för den målgruppen och även för barn utan funktionshinder.
Vi har ofta gått dit med våra särskoleklasser och även om de kanske är i största laget, har de lika roligt som de som är lite mindre. Dessutom är allt så lättillgängligt och största favoriten är nog det här.
Det är ett stort nät som synes, där ryms flera samtidigt, det är lite knepigt att röra sig på nätet, så oftast funkar att krypa bäst. Jag kan inte gå på det, skulle garanterat trampa igenom och fastna, så jag håller mig utanför. Ibland ligger de 3-4 på rad och pratar, efter att ha testat en massa annat och behöver pusta lite.
I den här rutschkanan ryms man även som vuxen.
Den här typen av karusell minns jag från min egen barndom, fast då var det bänkar på dem också. Då kunde jag åka hur länge som helst, nu som vuxen blir jag åksjuk efter 4-5 varv.
Olika sorters gungor är det också, så det passar de flesta.
Gångarna runt lekparken är asfalterade, det finns en slinga att gå runt på.
Den här stenen kan jag inte förklara. Jag har aldrig fattat vad den är till för och den kanske inte hör till Skytteparken, även om den står alldeles bredvid.
Ramp för rullstolar finns fram till det härliga nätet jag visade i början.
Min skola ligger väldigt nära Skytteparken, det uppskattar vi mycket och den är ett perfekt utflyktsmål.
Min bästa tid är nu!
Äntligen!
Jag är uppfödd med jordgubbsodling, en av bästa kompisarna under uppväxtåren hade också samma förmån.
Jag kan inte minnas att varken hon eller jag var så särskilt förtjusta i de läckra bären då, i alla fall inte efter ett par veckor. Detta kan förstås ha att göra med, att vi inte direkt kunde välja bort att hjälpa till med jordgubbsplockningen. VARJE DAG!
Eller så här i efterhand kanske jag minns fel, att vi inte alls behövde plocka varje dag. Inga, hur var det? Plockade vi dagligen? Eller hade vi andra uppdrag, självpåtagnai stallet t ex? Jag minns inte, minns bara att jag inte tyckte jordgubbar var högsta lyckan då.
Idag ÄLSKAR jag bären. Jag köper varje dag så länge säsongen varar, svenska vill jag ha, men blir abstinensen svår i slutet av sommaren, kan det nog slinka ner några långväga gästgubbar också.
De är jättegoda i frukostyoghurten, för att inte tala om vaniljvisp som verkligen inte är fel - tvärtom!
Den liter vi köpte idag har bara ett fel. Den är redan slut!
Ahtis syster
Var på besök hos kära dotter med familj och djur på hemvägen!
Ahtis syster var riktigt gosig och ville umgås. Allra skönast på det dyra fårskinnet så klart! De vet att ta för sig, de små fyrfota vännerna.
Söt är hon i alla fall och inte helt olik sin syster som bor här.
Fina Indra! Idag fick hon öronen tvättade av Puka - Leonbergern.
Bortbjudna
I helgen som var tog vi en cykeltur till goda vännerna en bit bort i nästnästa by.
Det är ingen större bedrift, för en del byar är väldigt långa, men kanske inte mer än 100 meter breda. Det har visst att göra med att bönderna förr ville ha mark ända ner mot Hjälmaren och då blev skiftena väldigt långsmala.
Sedan vet jag inte om det stämmer, men längst ner vid stranden fick ingen äga marken - kan allemansrätten ha funnits redan då - när det nu var? I alla fall hade det med fiskevatten att göra också, så man kanske hoppade över ägandet av sista strandbiten och så fick man en bit ut i sjön istället. Så har min hjärna tänkt ut det och kanske det är så också?
M hade precis bakat och ville att vi skulle stanna på fika. Tyvärr hade vi inte tid med det och fick tacka nej, varpå hon genast kontrade med, att då fick vi komma tilbaka senare och då kunde vi få mat också.
Vilka vänner man har! Ja tack, sa vi, eller snarare JA TACK och vi skyndade oss hem så att jag också hann göra något att bidra med till ätandet senare på eftermiddagen.
Bordet är dukat!
Titta på matbrödet! Det var så otroligt gott, konstigt att det alltid smakar bättre när man äter någon annans bröd och M och jag brukar dela med oss bröd till varandra, så även denna gång, så jag har av det goda i frysen.
Vi satt i växthuset där de också har bord och stolar = skön värme och myggfritt - perfekt!
Lite nostalgi på en av hyllorna.
Desserten var fräsch och härligt god.
Så småningom blev det dags för kaffe och då gick vi till lilla stugan som inte har någon el. Däremot en kamin, så vi fick tända en brasa på kvällskvisten. Det hade blivit lite kyligt, men det gick snart över, för det värmde gott.
M hade inte bara bakat matbröd, det blev både jordgubbsrulltårta och ljuvliga kakor med mandelbotten och päron, som bara smälte i munnen. Jag var proppmätt jag jag ätit en av varje, men vi satt där så länge och pratade att jag lyckades pressa i mig en till. Äta kan jag som bekant och det var delikat!
Det var bra att vi cyklade, några kalorier brände vi nog, samtidigt som det var väldigt skönt med en cykeltur frampå den sena kvällstimmen. Vi har alltid så trevligt, att det oftast blir sent när vi träffas. Tack kära vännerna!
Svamptider?
Lika grann och gul som herr Kantarell med familj är det som växer på en ek utanför skolan. Jag är helt övertygad om att det inte är någon matsvamp, men färgen får mig att längta tills det är dags att trava ut i skogen och känna glädjen när det plötsligt kryllar av kantareller i marken.
Jag har inte sett den här typen av svamp på träd tidigare, men det är inte helt olikt kantareller, eller hur?
Som tur är sitter de ganska högt upp, så eleverna kommer inte åt dem.
Kalas
På nationaldagen var vi på 65-årskalas! Det var bonussonen och hans sambo som fyllde 65 tillsammans och de fyller så nära varandra, att de oftast slår ihop dagarna.
De bor i ny lägenhet med stor och solig uteplats och hade önskat sig "ätbara" växter. Vi köpte ett ganska stort olivträd och körsbärstomater. Sedan fick de kryddväxter och paprika också, av någon annan + en hänglobelia.
Det var en fantastiskt solig sommardag och vi njöt där på uteplatsen. Det var vilsamt att se bonussonen stå och grilla en massa gott och veta att vi inte behövde göra mer än duka av efter oss.
Inne stod tillbehören, inte bara gott, utan vackert också!
ALLT smakade underbart och vi tömde faten, men vi var ganska många - 9 vuxna och 3 barn.
Som synes var det både stora och små som firade denna dag.
Lilla A, som fyller dagen före julafton och inte räknas in på sommaren, fick också en present som hon genast tog i bruk! Månstol, tror jag den hette.
Efter maten blev det tårta, med SVENSKA jordgubbar och gissa om jag njöt! Nu börjar "min" bärsäsong och vad jag längtar att priset ska sjunka från de 55 kronor litern som dessa kostade. Jag vill nämligen ha jordgubbar helst varenda dag.
Det fanns de som ville ha socker på, dock inte jag!
Hela familjen - så otroligt fina!!!!!!!!
Tack kära ni!
Bästa besöket
Kära dotter och Otto har inte varit här på länge, vi missade nämligen förra fredagens mamma&barndag, så jag hade svår abstinens. De kom i helgen och det var som vanligt helt underbart!
Mormor hade köpt en present - ovanligt ELLER?
För första gången var Otto intresserad av paketet, som jag bara hade lagt ett silkespapper om.
Att han fick en ljuvlig glassbody, var han däremot inte ett dugg intresserad av, men hans moders TJUT fick honom att spärra upp ögonen, för hon blev väldigt glad.
Lite mat och vila vaken på uterummet var toppen! Han är den ljuvligaste lilla pojke som finns på denna jord och jag är inte ett dugg partiskt! För så är det bara!!!!!!!
Åter kontakt med nätet och nu blir det ORSA!
Ibland är det lite si och så med uppkopplingen här ute på landet. Jag tjurar rejält när jag är skrivnödig och inte får kontakt.
Jag brukar fippla lite och då händer det att uppkopplingen fungerar, men andra gånger hjälper ingenting och jag har för längesedan slutat med att vara arg över de döda tingen, som inte vill det jag vill. Det tar bara kraft!
Här och nu är jag ute och kan blogga! Orsa får det bli.
I helgen var vi till söstra mi i Orsa. Jag fick biljetter till "Tältet" när jag fyllde, dvs entré till en av inspelningarna med Kalle Moreaus som har en massa artister på besök i ett gigantiskt tält nere vid Orsasjön och massor med bra musik. Ibland blir det omtagningar och man får höra allt snack som inte kommer med i TV sedan, men jag tycker bara det är roligt.
Vi åkte bil och första stopp blev i Grängesberg för att fika. Mittemot hästen och den "arbetande" statyn fanns ett konditori.
Citykonditoriet till och med!
Det var ett riktigt WOW-ställe! Inte jättemycket bröd, men det som fanns var alldeles tillräckligt och bland de godare bakverk vi testat - och vi har testat MÅNGA!
På disken kakburk och mockakoppar som fick mig att minnas barndomen. Jag sparade på exakt likadan koppar när jag var liten.
Sedan fick jag tänka på mormor, hon bakade alltid Brysselkex och jag brukade få välja vilken färg hon skulle ha på strösockret runtom.
I disken under låg något riktigt maffigt!
Det var dubbelvikta munkar (utan hål) med vaniljkrämsfyllning. Jag hade inga problem med att välja kan man säga och just som jag sagt att jag ville ha en sådan, fick jag syn på Jitterbuggar på disken. "Och så en Jitterbugg, tack", skyndade jag mig att säga.
Förmodligen är jag väldigt stilledande när det gäller fika, för kärestan tog exakt likadant. Vi satte oss ute, för nu är det sommar!
Närbild av läckerheten!
Det var ursmarrigt och från Grängesberg körde jag. I Leksand blev nästa stopp.
4 lådor knäckebröd inhandlades, till oss och till goda vännerna här i byn.
Högt i tak kan man säga! I det här inre rummet säljs 2:a sortering
I rummet utanför prima vara och skillnaden är väl mest estetisk, för smaken är densamma.
Vi kom till Orsa och hälsades välkomna av Kurre.
Efter att vi ätit mat promenerade vi ner till sjön och tältet.
Vi kom dit vid 16-tiden, insläpp från 17.00
Det var bara att vänta! Vädret var underbart, så det var inte särskilt betungande
Efter 17.00 när vi väl blivit insläppta, blev det mera väntan, tidigast 18.00 började insläppet i tältet. Vi strosade runt, njöt av sommarvärmen och kollade in omgivningarna.
Förberedelser för aftonens inspelning
Jag kikade in i tältet från baksidan, är man bloggare så är man!
Så kom soffan och lite inredning, bl a kristallkronan..... och där ska alla inblandade sitta och efterfesta när inspelningen är färdig.
Vi gick ner till sjön och satte oss
Det var en underbar kväll
En husbåt kom glidande, en något speciell! Alla sätt är bra, utom de dåliga, sägs det ju!
Till slut blev vi insläppta. Nytt för i år är numrerade platser och enligt söstra mi, var det en enorm skillnad mot tidigare år. De har ju vanan inne kan man lugnt säga.
Naturen med Orsasjön som bakgrundskuliss var fantastisk
Studiomannen instruerade oss noggrannt och vi lydde snällt!
Orkestern på plats och så kom Kalle
Orsa folkdansare inledde
Sedan var det dags för Oskar Lindros
Han var väldigt bra och glada blev vi, när inte inspelningen blev perfekt, då fick vi höra låten en gång till. Sedan lite eftersnack med Kalle.
Sedan Lisa Nilsson - så otroligt bra!!!!!!
Naturligtvis prat med Kalle också, det hör till programmet.
Nästa artist Jasmin Kara från Örebro!!!!
Här säger Kalle ungefär så här: "Om jag hade lite mera hår, skulle jag ha samma frisyr som du!"
Sista artist för dagen var Sven-Bertil Taube.
Så bra han var, svårt att tänka sig att han är, eller ska fylla 79 år i år.
Bäst av allt var en duett med Lisa Nilsson - "Så länge skutan kan gå" och den fick vi också höra två gånger. Det tackade vi extra för!
Eftersnack Kalle med båda två! Huvudet gick från sida till sida.
Så var det roliga slut och vi tog en sista titt på platsen för efterfesten. Nu var allt på plats och nu var det avspärrat, men man har väl zoom!.
Tack för oss, vi fick med oss lite växter hem till trädgården, dock inte dessa. De pryder söstras framsida + många gånger fler inomhus.
Jag tror jag ska önska mig samma sak till födelsedagen nästa år också! Tack kära syster och svåger!
Meddelande på andra sidan midnatt
NU, när jag just ska till att sova kom jag på att datorn stod på och var passiv. Den har nämligen vägrat samarbeta i afton och jag som hade ett sådan trevligt kalas att rapportera från.
TJI fick jag och du som brukar läsa, men imorgon kanske jag gör ett nytt försök, sent i så fall, för jag är lite upptagen mest hela dagen. Kanske blir det på lördag!
Just nu, är jag i alla fall uppkopplad igen och det känns riktigt bra, även om jag ska säga God Natt!
Återkommer!
Avrostning
Någonstans har jag hört, att första motorcykelfärden på våren kallas "avrostning".
När jag hamnade bakom denna, förmodligen förhoppningsfulla och glada yngling, fick jag mig en fundering på vad man ska kalla hans färd i sin stora bil.
Säger inget mera, bilderna får tala!
För hans del skulle det definitivt inte vara fel med en avrostning, modell större!
Högen var det
Vi var ute och åkte på småvägar här i trakten. Mitt lokalsinne är som bekant obefintligt. På ett ungefär visste jag var vi var, men kärestan kan varenda kostig i hela Svealand och en bit av Götaland också, därför vet jag inte alltid exakt var vi befinner oss.
I Norrland däremot går han bet och då kan jag träda in.........höhöhö! Eller så kommer vi vilse, men det vet vi inte än.
Hur som helst, jag fick syn på en bekant vy framför oss.
"Ööh, det där känner jag igen," får jag ur mig och i samma stund hade vi kommit närmare.
Högen var det, Kvarntopshögen alltså, med sin skulpturpark på toppen - Konst på hög!
I sommar är det dags för ett besök igen och nu längtar jag riktigt mycket, för det är så härligt och annorlunda att vara där. Förra året blev det inget alls, för då höll jag på med hus, både försäljning och köp, för att inte tala om flytten - hu så jobbigt det var, inte en chans att tänka på Högen då, men i år bara ska det bli av igen, det är ett som är säkert!
Här var det vitaminer
Syster yster I-M tyckte att jag klagade lite över allt ogräs som växer och frodas här på landet. Det är kirskål, knölklocka, brännässlor, vattsarv, revsmörblomma, målla och jag vet inte vad.
Vi har ätit riktigt god nässelsoppa hos dem, men dit har jag inte kommit än, däremot tände jag på ett annat av hennes förslag.
Ska vi nu dras med brännässlor, ska jag åtminstone göra ett försök att använda dem.
Jag har plockat en försvarlig mängd, som sköljts och nu hänger på tork. Sedan ska bladen smulas och förtäras uppepå frukostyoghurten i vinter när det är ont om primörer.
Jag är helt säker på att jag hinner skörda ett par omgångar till, men det är nog bäst att jag testäter innan, så jag vet om jag tycker om det.
Förresten kan jag visst blanda det i matbröddegen också, tror jag hon sa. Det ska jag nog testa redan nu.
Bona
På väg hem från Vadstena svängde plötsligt kärestan in på en lite mindre väg. Han hade tittat på kartan innan och rådfrågat mig om det var grusväg mellan Bona och Godegård. Mig..... människan totalt utan lokalsinne, dessutom inget vidar minne för vägar heller.
Alltså tog han ett eget beslut och till Bona kom vi. Vi trodde att det varit sanatorium, men det var inte rätt miljö och husen såg inte heller ut som gamla sanatorier brukar, med stora ligghallar ut mot skogen. Googlade när vi kom hem och nu vet vi att det varit en uppfostrningsanstalt för kriminella ynglingar och när det avskaffades, mentalsjukhus. Efter det flyktingförläggning och sedan några år som folkhögskola.
Nu var det övergivet och öde, inte omskött alls och en lite sorgsen känsla fick vi när vi klev av hojen och började gå runt och titta.
Vi gick runt alla byggnader, kikade in där det gick, diskuterade och spekulerade. Där på plats, visste vi ju inte vad det använts till.
Det var gott om olika hus
På en dörr stod det så här, aningen förbryllande, det är ju lätt att förstå, men inte svenska
Ett hus hade namn.....
....och ett par dörrar hade någon slags kod påmålad
Området var stort
Såg vi rätt, var det ett lusthus, eller vad? I samma försummade tillstånd som husen förstås.
Kikade in genom ett trasigt fönster. Allt bara övergivet tycktes det.
En gång i tiden var det nog väldigt vacket, med den lilla dammen eller om det är en sjö.
Rundade sista byggnaden på väg tillbaka till motorcykeln, där stod en stor lastbil och till salu var den också.
Fast, den blir nog aldrig såld, såg vi ganska snabbt. Däcken hade sjunkit ner och skräp samlats både här och där.
På foten av huset fanns små luckor och en av dem stod lite på glänt och jag dristade mig till att glänta på den.
Så otroligt tacksam jag är att jag gått på spindelfobiträning i nästan 2 år under 90-talet och blivit botad, annars hade det blivit jobbigt för kärestan att få mig tillbaka till ett normalt beteende. Nu konstaterade jag lugnt, att det nog var en av Sveriges största spindlar, kanske "Stor husspindel," som gillar att bo i källare, på vindar o dyl.
Hade det varit innan jag blivit botad, hade jag blivit ett darrande, illamående, hysteriskt gråtande vrak med frossa och skrik och totalt oförmögen att sätta mig bak på en motorcykel och åka vidare!
Nu stängde jag bara luckan och gick vidare. De ville inte mig något, även om jag var övertygad om motsatsen förr.
En sista översiktsbild innan vi for hemåt!
Det finns onekligen en hel del bortglömda, men intressanta ställen runt om i landet.
Vadstena mm
Kärestan och jag har insett att vi nästan snöat in helt här med vårt nya hus. Vi bökar och gräver, köper växter och planterar, gräver upp, gräver ner, flyttar en del och låter andra stå kvar, fast vi ser till att de får det de behöver som t ex en spalje att klättra på el dyl. Det är mycket som lämnats åt sig själv här har vi insett och vi tycker det är roligt, så därför blir det så, att nästan all ledig tid går åt till hus och trädgård.
NU bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt med vår kära motorcykel, vad ska man annars ha den till. Söderköping var målet, men sedan kollade vi vädret och det såg inte så lovande ut.
Forsvik?
Hjo?
Norberg (Elsa Anderssons)?
Eskilstuna?
Nej, nej, nej! Nu skulle vi förnya oss och vem av oss som sa det förlösande ordet vet jag inte, men Vadstena blev det!
Vilken ljuvlig dag vi har haft och nu ska du också få vara med om den.
Vi tog första stopp i Motala, bara för få att vila rumpan och benen.
Kärestan - antimobilanvändaren - satte sig på en pollare och hade ett långt samtal med en av sina söner. Jag tog kameran och gick på mina egna vägar där runt rastplatsen. Det var vid Borenshult, men jag tror det stod Motala slussar någonstans också.
Det var väldigt fint där, titta själv.
Andra hållet
Bron över slussarna
Neråt, mot Vättern
- och ett varningsord!
En del träd hade inte slagit ut, trots denna värme som råder just nu.
När jag kom tillbaka efter min lilla utflykt på egen hand, hade kärestan avslutat samtalet och vi kunde fortsätta till Vadstena, som var dagens mål.
Vi parkerade, gick in på Turistbyrån och frågade efter något lämpligt café och fick till svar, att ALLA var lika bra! Tack, sa vi, som är fostrade enligt den gamla stammen och gick iväg utan att vara ett dugg klokare.
Det fanns en gågata med en massa små trevliga affärer, fast nu hade vi ju inte kommit dit för att shoppa. (Det blev dock lite inköp för min del - är man julklappsinriktad året runt, så blir det lätt så).
Sedan denna skylt, som var väldigt lokal, måste man väl säga.
Och mer spetsar kom det längre ner på gatan.
Det var en väldigt trevlig gata, med varierat utbud.
Inne i den här butiken blev jag kvar en stund, för kvinnan som har den, är också "Dockdoktor" och min Kajsa född cirka 1956, är numera enögd. Hennes ena öga ligger i magen på henne och skramlar. Kanske kan hon få "synen tillbaka"?
Det var en snabb färd tillbaka till barndomen att gå in i butiken "Ögontröst". Där satt Maj-Britt Andersson och sa, att hon kanske kunde fixa detta.
Utanför satt kärestan på en bänk i solen och lät meddela, att medan jag konsulterat dockdoktorn, hade han blivit fikasugen. Ack så enkelt att avhjälpa jämfört med en ögonoperation! Jag som älskar att fika Vi gick in på första ställe vi stötte på och så otroligt GOTT det var. Han bjöd dessutom!
Urvalet var stort!
Det blev både macka och slisk för oss båda. Det syns inte här, för han biter just av en stor bit av sin kruskamacka, när jag knäpper bilden. Jag som inte får äta segt på minst 3 veckor, för då kan käkbenet gå av, sa tandlkirurgen, (gäller hårda saker också). Jag valde en räkmacka och en nougatmazarin med mandelmassa (JÄTTEGOTT båda två)!
Där såldes också gräddglass och skylten var riktigt rolig! "från" står det, där blixten tagit bort texten.
Så skulle vi då strosa vidare och naturligtvis hamnade jag i en annan butik. Jag har en underbar man, för han satte sig bara på nästa bänk och väntade och numera när jag vet detta, tar jag det lugnt, gör det jag ska och då går det betydligt snabbare, än när jag trodde jag var tvungen att skynda mig. Han skulle kunna exemplifiera begreppet "Carpe Diem", för han stressar varken mig, andra eller sig själv.
MYCKET finheter fanns det där! Här är några exempel
Jag var väldigt nöjd, för jag hittade en julklapp till en god vän.
Gammeldags campingbord med stolar såldes på ett annat ställe.
Gågatan tog slut och vi närmade oss det kulturella och lite annat också så klart.
Just detta är exempel på "lite annat" - glassförsäljning, med tillhörade stolar att sitta och lapa i sig sin glass i.
Gammalt och nytt! Vår utforskande promenad fortsätter.
En pilfink som "badar" sig grå på grusgången.
Vart vi än går, är det en påminnelse om Vadstenasystrarna och Den heliga Birgitta, vårt eget helgon.
När vi sedan går ut ur den ena historiska miljön, hamnar vi i en annan, fast mer modern. Kärestan får syn på en fin gammal (fast inte antik) motorcykel.
Den såg helt ny ut och där blev han väldigt länge med den äldre ägaren till denna fina hoj. De pratade och pratade och hade hur mycket som helst att säga till varandra och med tanke på hur han väntat på mig utanför alla affärer, kände jag att han skulle få stå där så länge han ville. Jag lät meddela att vi kunde ses vid ett hus längre fram, så fick han stå där så länge han ville och prata motorcyklar. Tänk, vad skönt vi har det som kan se varandras behov så lätt.
Jag gick och han stod kvar!
Här är vad jag tittade på, medan han och ägaren stod och stirrade på Hondan, alltmedan de pratade motorcyklar.
Litet uterum!
Black& White! Det är två BH:ar som hänger på tork ,mitt i portöppningen!
Ungefär här, kom han ikapp mig och vi fortsatte genom de små gatorna tillsammans.
Någon som vet vad detta är?
Sedan kom vi plötsligt in på s.k. "helig mark".
Vi gick vidare, jag stötte dels på en modell av hur det sett ut......
....... dels den "Heliga Birgitta"
Sedan kom vi fram till kyrkan och jag gick in för att tända ljus för mina föräldrar.
Där anmodades tystnad, för det var en vigsel på gång. Vips, hamnade vi på bröllop, för kärestan kom också in för att tända ljus.
Vi smög ut, efter att ha sjungit med i "Sommarpsalm". Passerade kyrkogården.....
....och träffade åter på Birgitta.
Då säger kärestan - mannen med ett medfött lokalsinne någonstans i sitt inre: "Var det vid det där tornet vi ställde motorcykeln?"
Jag svarar och pekar: "Nej, det var därborta!"
RÄTT!
Detta är för mig helt obegripligt. När vi är på "okänd mark", är det jag som har koll på riktning och befintlighet, jag som har problem överallt där jag rör mig normatl! Vi gick dit jag pekade och där stod motorcykeln.
En underbar dag i Vadstena gick mot sitt slut! ÅK DIT!!!! Du kommer att njuta lika mycket som vi!
