Början till slutet? - och lite till!
På förmiddagen passerade jag Stortorget i rask promenadtakt, på väg till ett möte. Då ser jag 2 män vid en bil, vid foten av kaninen och för all del även Engelbrekt. Bilen har en sådan där lyftanordning på flaket och de håller på att lasta av något.
Jag har verkligen bråttom, sliter bara upp kameran och trycker av.
Det känns som de förbereder början till slutet för den, vid det här laget, rikskända kaninen på Stortorget i Örebro.
Så får jag syn på Engelbrekt.
Har han fått peruk? Trots att jag har rejält bråttom, MÅSTE jag bara stanna och kolla in vad som hänt. Han får ofta extra attribut av glada nattmedborgare.
Peruk och banderoll, men jag hinner inte stanna och försöka läsa vad det står.
Han var riktigt stilig den gamle ärgade - till skillnad mot ärrade - mannen.
Efter mötet, tog jag en annan väg och hamnade i den s.k. "Gamla stan". Där står den fina hästen mitt på den öppna platsen och även den hade fått lite extra utsmyckning.
Någon slags sadel, eller? Glasåtervinning kanske?
Gnällbältet? Nja, snarare humorbältet.
Sånt här är tämligen oförargligt, både peruken och "flasksadeln", i alla fall tycker jag det. Jag ler och inser att ganska många medborgare här i stan, har en väldigt kreativ hjärna.
Jag har verkligen bråttom, sliter bara upp kameran och trycker av.
Det känns som de förbereder början till slutet för den, vid det här laget, rikskända kaninen på Stortorget i Örebro.
Så får jag syn på Engelbrekt.
Har han fått peruk? Trots att jag har rejält bråttom, MÅSTE jag bara stanna och kolla in vad som hänt. Han får ofta extra attribut av glada nattmedborgare.
Peruk och banderoll, men jag hinner inte stanna och försöka läsa vad det står.
Han var riktigt stilig den gamle ärgade - till skillnad mot ärrade - mannen.
Efter mötet, tog jag en annan väg och hamnade i den s.k. "Gamla stan". Där står den fina hästen mitt på den öppna platsen och även den hade fått lite extra utsmyckning.
Någon slags sadel, eller? Glasåtervinning kanske?
Gnällbältet? Nja, snarare humorbältet.
Sånt här är tämligen oförargligt, både peruken och "flasksadeln", i alla fall tycker jag det. Jag ler och inser att ganska många medborgare här i stan, har en väldigt kreativ hjärna.
Vad håller de på med?
Jag bara undrar!
Fattar de inte att säsongen är över?
Det är höst!
Vad håller de på med?
Jag tror jag vet, de försöker övertyga mig om att jag ska övervintra dem, så de får vara med om en sommar till.
Konstkoll 24 september
I lördagens tidning, (möjligen fredagens,) var det bild på ett nytt konstverk som placerats vid en av ingångarna till Stadsparken i Örebro.
Det var av betong, men såg ut som en skön, blommig fåtölj. Konstnären, en kvinna, satt bekvämt tillbakalutad i sitt alster. Jag är en nyfiken typ och vill gärna se saker och ting med egna ögon. Alltså äntrade kärestan och jag våra velocipeder och trampade iväg på en lång cykeltur, för att slutligen landa i Stadsparken.
Kärstan undrade vilken ingång det var. Inte kom jag ihåg det, men tyckte att parken inte är större än att vi kunde kolla alla. Så kunde vi snusa lite på de rosor som fanns kvar och bara njuta av en osedvanligt vacker lördagseftermiddag på samma gång.
Till slut kom vi ändå fram till rätt ingång, fast från insidan så att säga. Där var den, jag såg den på håll.
Hur kul var det då?
Vad var detta?
Jag såg den ju i tidningen alldeles nyss.
Förklaringen fanns mitt emot!
Nästa gång ska jag läsa mera noggrannt, men cykelturen var ändå skön.
Jag återkommer med avtäckt bild nästa gång jag varit i parken!
Det var av betong, men såg ut som en skön, blommig fåtölj. Konstnären, en kvinna, satt bekvämt tillbakalutad i sitt alster. Jag är en nyfiken typ och vill gärna se saker och ting med egna ögon. Alltså äntrade kärestan och jag våra velocipeder och trampade iväg på en lång cykeltur, för att slutligen landa i Stadsparken.
Kärstan undrade vilken ingång det var. Inte kom jag ihåg det, men tyckte att parken inte är större än att vi kunde kolla alla. Så kunde vi snusa lite på de rosor som fanns kvar och bara njuta av en osedvanligt vacker lördagseftermiddag på samma gång.
Till slut kom vi ändå fram till rätt ingång, fast från insidan så att säga. Där var den, jag såg den på håll.
Hur kul var det då?
Vad var detta?
Jag såg den ju i tidningen alldeles nyss.
Förklaringen fanns mitt emot!
Nästa gång ska jag läsa mera noggrannt, men cykelturen var ändå skön.
Jag återkommer med avtäckt bild nästa gång jag varit i parken!
Söndagmiddag
Igår hade vi tänkt att äta fisk och det var kärestan som skulle laga maten. Jag vet inte vad som hände, men han gjorde potatismos (äkta vara) och pannbiffar som vi fyndade i frysen. Väldigt gott tyckte vi båda två.
Förra söndagen skulle vi också äta fisk och det gick så här.
Jag ler när jag ser bilden, för den här rätten kan jag nog göra i sömnen. Förra gången jag visade upp tacotallriken såg det nästan likadant ut.
Nyttigt??? Vet inte, men gott är det!
Tuppkam
Jag får blommor av min käresta väldigt ofta. Han själv älskar rosor och älskar att ge dem till mig också.
Det är något jag blir både glad och lycklig över, men ibland händer det att de vissnar och bordet känns lite tomt. Så var det i torsdags.
På hemväg från jobbet stannade jag hos Anette på Varberga blommor - bästa blomsteraffären så långt jag känner till. Jag är stamkund där för övrigt, köper nästan allt jag ger till andra + en hel del till mig själv.
Så fort jag kom innanför dörren fick jag syn på den som nu står på köksbordet.
En Tuppkam! Visst är den mopsig?
Det är något jag blir både glad och lycklig över, men ibland händer det att de vissnar och bordet känns lite tomt. Så var det i torsdags.
På hemväg från jobbet stannade jag hos Anette på Varberga blommor - bästa blomsteraffären så långt jag känner till. Jag är stamkund där för övrigt, köper nästan allt jag ger till andra + en hel del till mig själv.
Så fort jag kom innanför dörren fick jag syn på den som nu står på köksbordet.
En Tuppkam! Visst är den mopsig?
Jim Henson
Jag var tvungen att just googla, om Jim Henson när jag såg bilden på dagens Google.
Han skulle ha fyllt 75 idag - 23 september - om han fått leva. Det är mycket roligt han har gjort och tänk vilken yrkestitel han hade: "Dockdesigner."
Han skulle ha fyllt 75 idag - 23 september - om han fått leva. Det är mycket roligt han har gjort och tänk vilken yrkestitel han hade: "Dockdesigner."
Lördag och nya smaker
Jag överlevde natten och uppvaknadet utan några större trauman.
Cognac i lagom dos är mer att betrakta som medicin tycker jag mig ha hört. Gott var det i alla fall och jag tror jag är bättre i halsen idag än tidigare i veckan. Min slutsats av detta resultat är, att det alltså är att betrakta som medicin om man inte överdoserar?
Kan det vara så????
Kärestan är på vift, inte någon rolig viftarlördag. Han är hemma i sin bostadsrättsförening och höststädar med grannarna. Själv är jag kvar här efter en liten utflykt till Fröken Brogrens konditori där lördagens sötsak inhandlades.
Den är redan slut, jag avnjöt den med kokkaffe på nymalda bönor.
Det är en saltlakritsbiskvi och den smakade verkligen lakrits!
MMMMMMmmmmmmm....... !
MYCKET GOTT - Om man gillar lakrits vill säga. Det gör jag!
Cognac i lagom dos är mer att betrakta som medicin tycker jag mig ha hört. Gott var det i alla fall och jag tror jag är bättre i halsen idag än tidigare i veckan. Min slutsats av detta resultat är, att det alltså är att betrakta som medicin om man inte överdoserar?
Kan det vara så????
Kärestan är på vift, inte någon rolig viftarlördag. Han är hemma i sin bostadsrättsförening och höststädar med grannarna. Själv är jag kvar här efter en liten utflykt till Fröken Brogrens konditori där lördagens sötsak inhandlades.
Den är redan slut, jag avnjöt den med kokkaffe på nymalda bönor.
Det är en saltlakritsbiskvi och den smakade verkligen lakrits!
MMMMMMmmmmmmm....... !
MYCKET GOTT - Om man gillar lakrits vill säga. Det gör jag!
Cognac
Jaha, ikväll blev det inget bloggande. Jag har suttit hos mina rumänska grannar med kärestan hela kvällen och ätit starka korvar och druckit cognac.
Det var bara jag som drack cognac, de andra drack lite öl till de starka korvarna och även kyckling med vitlökssås som var jättegod, men brände i munnen.
Inte kan man blogga med cognac i blodet, det kan inte gå väl!
Det var bara jag som drack cognac, de andra drack lite öl till de starka korvarna och även kyckling med vitlökssås som var jättegod, men brände i munnen.
Inte kan man blogga med cognac i blodet, det kan inte gå väl!
Yngsta brorsdottern
Mina två barn har två kusiner, det är allt! Alla 4 är som många andra i deras generation - tatuerade.
Jag tror att yngsta brorsdottern var den allra första att göra en och om jag minns rätt var de en grupp tjejer som var ute på au pairjobb efter gymnasiet. Innan de skildes efter avslutat arbete tatuerade de sig och 2 - 3 stycken varav min brorsdotter var en, hoppade fallskärm också.
Tatueringen är riktigt söt, jag har förlikat mig med denna kropputsmyckning numera, eftersom alla "mina" 4 kära ungar har en eller flera (många flera).
Hälsosamt?
Jag har två funderingar när det gäller den här?
Ska kexchoklad vara så här små i fortsättningen?
Är de mer hälsosamma när de innehåller blåbär?
Gott var det i alla fall och det var mer än man kunde säga om bananvarianten! Den smakade "instängt" och med en fadd eftersmak.
Sedan skulle det finnas hallon också, men det fanns inte i min butik. Detta tolkar jag som att de måste ha varit de bästa och de nyttigaste, en sannolik slutsats enligt mig själv.
Open Art sjunger på sista versen
Florentijn Hofmans konstverk, den stora, gula och i mitt tycke, underbara kaninens öde verkar vara beseglat.
Den är till salu, men hittills har ingen velat ha den. Nu hörde jag att det var ett upprop om att komma och "dansa ut den" på fredag, för på måndag monteras den ner.
Monteras ner i det här fallet betyder "Sågas isär med motorsåg." Måtte alla glada barn vara hemma, på sina förskolor eller i skolan då. Jag skulle bli helt förkrossad om jag såg den massakreras av motorsågar, i synnerhet om jag var 5 - 6 år. Jag tycker det är illa nog nu.
Ett annat konstverk jag inte sett förrän förra veckan var detta.
Här behövs i alla fall ingen motorsåg, det är bara att inta horisontalen och börja äta!
Kolarkojorna i Tived
Utanför Bakstugan, där vi intog vårt underbara fika i lördags, fanns den här skylten. Nyfiken som jag är, frågade jag den trevlige mannen vad det var.
Ja, sa han, det var kolarkojor och de kunde man hyra och övernatta i om man kände för ett skogsäventyr med vänner, arbetet el dyl.
Det ville vi förstås titta på, trots att vi hade tjocka motorcykelkläder på oss. Det var inte så farligt, de låg bara 60 - 70 meter in i skogen, sa mannen. Vi gick iväg.
Det var rätt, det var inte alls långt och snart såg vi den första
Man kunde kika in i dem och det var två träbritsar och en eldstad därinne. Primitivt så det förslår, men om det är det man vill ha för en natt eller två är det ju idealiskt.
Man har i alla fall en "dörr" att ställa för öppningen in. Låsa gick inte, det gjorde nog inte kolarna heller.
Det fanns 4 stycken kojor spridda där i gläntan, på ganska lagom avstånd från varandra
I mitten fanns ett större hus, inte alls så primitivt som kojorna. Inne var det bänkar runt väggarna och i mitten en grillstad.
Det låg ett hus till lite längre bort från kojorna. Jag gick inte dit, men kan väl gissa att det var någon form av tvätt-toalettutrymmen.
Det var ett intressant ställe Bakstugan med kolarkojorna. Så mycket det finns som man inte har en aning om och aldrig skulle få reda på om man inte var så himla nyfiken - eller fikasugen.......!
Upptäckte nu, att det finns en länk dit också.
Ja, sa han, det var kolarkojor och de kunde man hyra och övernatta i om man kände för ett skogsäventyr med vänner, arbetet el dyl.
Det ville vi förstås titta på, trots att vi hade tjocka motorcykelkläder på oss. Det var inte så farligt, de låg bara 60 - 70 meter in i skogen, sa mannen. Vi gick iväg.
Det var rätt, det var inte alls långt och snart såg vi den första
Man kunde kika in i dem och det var två träbritsar och en eldstad därinne. Primitivt så det förslår, men om det är det man vill ha för en natt eller två är det ju idealiskt.
Man har i alla fall en "dörr" att ställa för öppningen in. Låsa gick inte, det gjorde nog inte kolarna heller.
Det fanns 4 stycken kojor spridda där i gläntan, på ganska lagom avstånd från varandra
I mitten fanns ett större hus, inte alls så primitivt som kojorna. Inne var det bänkar runt väggarna och i mitten en grillstad.
Det låg ett hus till lite längre bort från kojorna. Jag gick inte dit, men kan väl gissa att det var någon form av tvätt-toalettutrymmen.
Det var ett intressant ställe Bakstugan med kolarkojorna. Så mycket det finns som man inte har en aning om och aldrig skulle få reda på om man inte var så himla nyfiken - eller fikasugen.......!
Upptäckte nu, att det finns en länk dit också.
Bakstugan i Tived
Åter till gårdagen.
Vi satte oss upp på hojen igen och for tillbaka mot Åtorp (Inga, det är där stenbron är).
Vid ena brofästet hade vi sett en skylt om Kaffestuga el dyl. Åtorp är inte så stort, så den hittade vi lätt, enda felet var att den inte öppnade förrän 13.00 och för en gångs skull var vi väldigt tidigt ute och for.
Vi åker vidare bestämde vi, för så fikasugna var vi inte än. Jag hade studerat kartan och vi valde en ny väg som också visade sig vara en bit av Sverigeleden och det brukar alltid vara trevliga vägar. Det var den också och vi fortsatte njuta av dagen, trots att teknikdelen av den uteblivit.
Vi satt nog båda och klurade på var vi skulle fika, men kärestan hann först. Han föreslog Tutingen vid torget i Askersund. MMMMMmm, tänkte jag och svarade genast JA! För där har de smarrigt fika, både nyttigt och onyttigt.
Medan vi satt där och slöåkte någonstans i Tiveden dök det upp en skylt som sa:
BAKSTUGAN
Öppet lördagar och söndagar och så var det klockslag angivet.
"Ska vi ta det istället?" undrade kärestan.
"Ja, det tycker jag," svarade jag och med det styrde han in på grusvägen vid skylten. 4 km var det dit och innan vi kom fram hade vi nästan börjat misströsta. Det blev mer och mer skog och nästan inga hus alls.
Så öppnade sig en stor glänta och där låg den, hade t o m ramp för rullstolar.
Inte en bil på parkeringen.
"Det är nog stängt, " sa kärestan. "Aldrig," svarade jag snabbt och stegade fram och kände på dörren. Nog var det öppet och så otroligt trevlig miljö.
"Inga Delicatokakor, hoppas jag," sa han då. Det var det definitivt INTE!
En liten glasdisk med fikabröd - hembakat alltihopa.
En riktigt rejäl vedkamin mitt i rummet
Gedigna träbord och stolar, öppet och ljust och en mycket trevlig man kom fram bakom draperiet och undrade vad vi ville ha.
Han ursäktade sig att de hade lite dåligt sortiment, men det var inte precis säsong nu och han höll på att koka äppelmos och då kunde han lika gärna ha öppet också om någon skulle komma förbi.
Mitt emot disken fanns en hylla med annan försäljning, nybakade brödkakor och olika sorters ekologiskt mjöl bl a.
Drickan var Syrensaft, det har jag aldrig sett eller hört talas om förrän nu.
Trots att det inte var så stort urval såg allt väldigt gott ut och jag blev plötsligt tvungen att få 2 saker att äta till kaffet, för jag kunde inte bestämma mig. Tänk, då var kärestan inte sen att följa mitt exempel. Vilken tur att ingen av oss får ett renlevnadsryck i just sådana ögonblick.
Vi tog exakt lika, varsin sådan här dos "välbefinnande".
Priset chockade oss!
2 koppar kaffe
2 bullar
2 tjocka skivor drömtårta
Summa för båda: 56 kronor! ! ! ! ! ! ! ! DET ÄR SANT!
Det var fantastiskt gott, bullen bara smälte i munnen och det är inte alltid bullar är så goda att man får den känslan.
Jag köpte brödkakor till söndagsfrukosten också, för att slippa äta mitt eget bröd jämt. Det kostade 20 kronor för 2 stycken. Så åkte det med en 5 kg.s påse mjöl också, sedan var packboxen full.
Som en liten bonus på slutet fanns det en fortsättning på grusvägen ut till den asfalterade som vi lämnat och den biten var bara 2 km.
Detta ställe BAKSTUGAN kan jag rekommendera till alla. Det var väldigt mysigt och trevligt och visade sig ha lite mer utanför knuten.
Men, det kommer imorgon, så det är bäst att hänga med här!
Teknikdagen som försvann
I Rudskoga, nära Gullspång finns det något som heter Teknikdagen och jag tror att det går av stapeln en gång om året.
Första gången vi var där var det rena slumpen, vi var ute och åkte motorcykel utan mål mer än att stanna och fika på något fint ställe. Så kom vi plötsligt fram till några hus (i just Rudskoga skulle det visa sig) och där pågick en hel massa. Det var folk, bilar, marknadsstånd, andra fordon etc etc. Vi blev förstås nyfikna och stannade.
På en skylt stod det "Teknikdagen i Rudskoga". Det var riktigt roligt, ungefär som Jädersbruksdagarna, fast i mindre skala. Efter den gången har vi varit där några gånger till och tidigare i veckan sa kärestan, att just idag var det "Teknikdagen i Rudskoga". Han hade läst det i någon motortidning el dyl som han lånat av en kompis.
Dagen idag, bjöd också på ett fröjdefullt väder för mc-folk, så efter avklarat Melodikryss och frukost drog vi iväg. Kärestan väljer alltid roliga vägar, vi är inte mycket för snabba transporter på motorvägarna när det är en nöjestripp, så vi hade mycket att titta på medan vi åkte.
Till slut var vi framme i Åtorp som har en otroligt vacker, gammal stenbro och varje gång vi närmar oss tänker jag att jag vill fotografera den. Det har dock inte varit läge att stanna hittills och idag sa jag inte ens något, bara tänkte.
Vi fortsatte fram till Rudskoga. Det var soprent på planen där man brukar parkera och på själva området vid Erk Orsas i Revsten...... inte ens en katt, än mindre någon teknikdag.
Så föll våra ögon på huset som står mitt i alltihopa och som syntes väldigt tydligt just idag pga tomheten runt om det. Där fanns en stor skylt.
Teknikdagen i Rudskoga
Alltid sista söndagen i juli
Jag fick ett rejält skrattanfall när han stannat och jag kunde kliva av. Sedan kunde jag inte sluta, kärestan såg så rolig ut och där stod vi skrattande och tittade ut på en stor, tom gräsplan. Till slut sa jag: "Nu vet vi i alla fall när det är dags nästa år".
På väg tillbaka fick jag äntligen stanna och ta den efterlängtade bilden på stenbron.
Siktet ställdes in på något trevligt ställe att fika på! Den som hänger med här får snart reda på hur det gick, men inte ikväll, för nu är det stängningsdags på bloggen.
Första gången vi var där var det rena slumpen, vi var ute och åkte motorcykel utan mål mer än att stanna och fika på något fint ställe. Så kom vi plötsligt fram till några hus (i just Rudskoga skulle det visa sig) och där pågick en hel massa. Det var folk, bilar, marknadsstånd, andra fordon etc etc. Vi blev förstås nyfikna och stannade.
På en skylt stod det "Teknikdagen i Rudskoga". Det var riktigt roligt, ungefär som Jädersbruksdagarna, fast i mindre skala. Efter den gången har vi varit där några gånger till och tidigare i veckan sa kärestan, att just idag var det "Teknikdagen i Rudskoga". Han hade läst det i någon motortidning el dyl som han lånat av en kompis.
Dagen idag, bjöd också på ett fröjdefullt väder för mc-folk, så efter avklarat Melodikryss och frukost drog vi iväg. Kärestan väljer alltid roliga vägar, vi är inte mycket för snabba transporter på motorvägarna när det är en nöjestripp, så vi hade mycket att titta på medan vi åkte.
Till slut var vi framme i Åtorp som har en otroligt vacker, gammal stenbro och varje gång vi närmar oss tänker jag att jag vill fotografera den. Det har dock inte varit läge att stanna hittills och idag sa jag inte ens något, bara tänkte.
Vi fortsatte fram till Rudskoga. Det var soprent på planen där man brukar parkera och på själva området vid Erk Orsas i Revsten...... inte ens en katt, än mindre någon teknikdag.
Så föll våra ögon på huset som står mitt i alltihopa och som syntes väldigt tydligt just idag pga tomheten runt om det. Där fanns en stor skylt.
Teknikdagen i Rudskoga
Alltid sista söndagen i juli
Jag fick ett rejält skrattanfall när han stannat och jag kunde kliva av. Sedan kunde jag inte sluta, kärestan såg så rolig ut och där stod vi skrattande och tittade ut på en stor, tom gräsplan. Till slut sa jag: "Nu vet vi i alla fall när det är dags nästa år".
På väg tillbaka fick jag äntligen stanna och ta den efterlängtade bilden på stenbron.
Siktet ställdes in på något trevligt ställe att fika på! Den som hänger med här får snart reda på hur det gick, men inte ikväll, för nu är det stängningsdags på bloggen.
Här går man
Jag är inte bara farmor, jag är bonusfarmor också.
Kärestan är farfar till en ljuvlig liten tös A, som snart är 9 månader. Min son uttryckte det väldigt gulligt när de fick sin lilla M i maj.
Så här sa han: "Ja, man kan ju säga att de blir som ett slags kusiner M och A". Det ligger något i det han säger, kan jag tycka.
Senast vi var och hälsade på hos A med familj, hade hon fått en "Lära gå vagn", för hon drar sig upp överallt och vill helst testa att gå så länge hon orkar.
Nu har hon vagnen till hjälp, det gäller bara att få ordning på tårna också, sedan tror jag nog att hon snart spatserar iväg på egen hand (eller fot).
Kärestan är farfar till en ljuvlig liten tös A, som snart är 9 månader. Min son uttryckte det väldigt gulligt när de fick sin lilla M i maj.
Så här sa han: "Ja, man kan ju säga att de blir som ett slags kusiner M och A". Det ligger något i det han säger, kan jag tycka.
Senast vi var och hälsade på hos A med familj, hade hon fått en "Lära gå vagn", för hon drar sig upp överallt och vill helst testa att gå så länge hon orkar.
Nu har hon vagnen till hjälp, det gäller bara att få ordning på tårna också, sedan tror jag nog att hon snart spatserar iväg på egen hand (eller fot).
Oj då
Det är visst slut dag kvar upptäcker jag nu. Inte har jag lagt in några bilder heller att skriva om.
Jag har bara jobbat hela dagen, onsdagar är konferensdag = lång dag.
Så har jag bara också varit på ett personalmöte i ett annat arbetslag och berättat om arbetet som musikterapeut i skolan.
Sedan har jag bara förberett för ett långkok som ska vara färdigt på fredag.
Efter det har jag bara varit på kören och kom hem 21.30
Sedan har jag bara avslutat det sista skalandet, hackandet, strimlandet, stekandet och avslutat det sista föreberedande.
Samt bara avbokat ett mycket trevligt besök med goda vännen A, på puben imorgon.
Konstigt att jag inte hann blogga, men som sagt, det är visst slut dag kvar.
GOD NATT då! Hoppas på en bättre planering av min tid imorgon och inte så mycket "Jag ska bara!"
Jag har bara jobbat hela dagen, onsdagar är konferensdag = lång dag.
Så har jag bara också varit på ett personalmöte i ett annat arbetslag och berättat om arbetet som musikterapeut i skolan.
Sedan har jag bara förberett för ett långkok som ska vara färdigt på fredag.
Efter det har jag bara varit på kören och kom hem 21.30
Sedan har jag bara avslutat det sista skalandet, hackandet, strimlandet, stekandet och avslutat det sista föreberedande.
Samt bara avbokat ett mycket trevligt besök med goda vännen A, på puben imorgon.
Konstigt att jag inte hann blogga, men som sagt, det är visst slut dag kvar.
GOD NATT då! Hoppas på en bättre planering av min tid imorgon och inte så mycket "Jag ska bara!"
Farmors hjärtegull!
Äntligen får jag visa upp släktens goding nummer 1 !
Nu har de varit i tidningen och här är hon med sina stolta föräldrar!
Denna lilla ljuvliga pralin är jag farmor till!
MAJKEN! Finast i hela världen, så är det bara!
(Fast föräldrarna är jättefina de också, men Majken är ändå finast)
Var var jag? Vad såg jag?
I kön vid trafikljuset på en av stans mest trafikerade gator får jag plötsligt en känsla av en amerikansk såpa el dyl, som min kära dotter med kompisar och en massa andra damer njöt av för ett antal år sedan.
Var kom plötsligt denna känsla ifrån?
Jag kollar igen, för trafikljuset lyser fortfarande ilsket rött.
HAHAHAHAHAHAHA! Jag skrattar högt för mig själv!
En frisör!
Var kom plötsligt denna känsla ifrån?
Jag kollar igen, för trafikljuset lyser fortfarande ilsket rött.
HAHAHAHAHAHAHA! Jag skrattar högt för mig själv!
En frisör!
Varför jag inte bloggat i helgen
En mycket passiv helg vad det gäller bloggandet för min del.
Jag har varit upptagen och jag har bildbevis.
Fredag eftermiddag
Lördag
Söndag
Det blev inte mer än så när det var förvällt och paketerat. Fast kantarellerna från båda dagarna hamnade i ett par goda såser + det lilla som ligger smörstekt på tallriken, som ska ätas som snacks!
Trattisarna i burken ska bli soppa imorgon.
Den ensamma påsen med annorlunda färg är röd trumpetsvamp.
Så fick jag en påse äpplen i onsdags också av en god vän på kören.
Här är de som blev kvar
Och här är 5 liter klyftade som ligger i hink och ska bli äppelmust.
Nog har jag haft fullt upp i helgen utan dator och bloggande. Känner mig nöjd ändå!
Jag har varit upptagen och jag har bildbevis.
Fredag eftermiddag
Lördag
Söndag
Det blev inte mer än så när det var förvällt och paketerat. Fast kantarellerna från båda dagarna hamnade i ett par goda såser + det lilla som ligger smörstekt på tallriken, som ska ätas som snacks!
Trattisarna i burken ska bli soppa imorgon.
Den ensamma påsen med annorlunda färg är röd trumpetsvamp.
Så fick jag en påse äpplen i onsdags också av en god vän på kören.
Här är de som blev kvar
Och här är 5 liter klyftade som ligger i hink och ska bli äppelmust.
Nog har jag haft fullt upp i helgen utan dator och bloggande. Känner mig nöjd ändå!
Jag är kär tror jag
Kan man vara kär i en katt?
Om man kan så är jag det!
Min mycket goda vän E och jag var och på Tupperwareparty hemma hos min kära brorsdotter. Det var ganska vanligt en tid på världen, men inte alls särskilt ofta numera för min del.
Det var riktigt roligt att sitta där och lyssna och fundera över om jag verkligen behövde det som visades fram. Jag hade bestämt mig för att köpa en ny förvaringsburk till mitt kruskakli, för att ha lite enhetligt i skåpet och en tät och bra förvaring.
Dyrt är det så det räcker till, men jag har fortfarande kvar buttar som jag använder och är felfria, som jag fick av min mor på 70-talet, så slår man ut det över åren är det inte så farligt.
Nu blev det lite mer, men inte mycket. Den största behållningen av kvällen var min nya kärlek.
Han heter Herbert, Hebbe kallad och är det ljuvligaste jag träffat på mycket länge
Titta bara och njut!
Avtuppad i mitt knä, med Tupperwarekatalogen under huvudet!
Lite senare på husses arm, för att inte slinka ner i min väska när jag skulle hem!
Han har bara bott där i 6 dagar än, så färsk är han. Hur underbar som helst!
En sista koll på Open Art
När jag läste i foldern om Open Art, insåg jag att det var ett antal vi inte hade sett och övertalade kärestan att vi skulle cykla ner till stan och åka runt och titta på en del av dem.
Det gjorde vi och hade med förteckningen över alla konstverken. Nog missade vi en del nu också, men ambitionen var inte att se alla, ambitionen var en cykeltur mot ett mål, samt att se några till.
Det allra första vi stannade vid hörde inte ens till Open Art.
Det är en läcker trollslända, "Mitt ödmjuka bidrag till Open Art" för att använda konstnärens egna ord - keramikern Patrick Bentham Radley, som är verksam i i Örebro. Mycket fin tycker jag där den sitter på sitt gigantiska näckrosblad i Svartån mitt i stan.
Följande bild är från nätet
Vi cyklade vidare och här är vad vi tittade på, med blandade känslor kan jag tillägga.
Först det nya soldäcket nere vid slottet, det har inget med Open Art att göra
Lilla sälen hör däremot dit och ligger strax utanför soldäcket
Liksom resten av dessa. Som sagt, alla är inte i min smak!
Sedan har vi någon som stickar halsdukar till träden här i stan också.
Det har inte heller med Open Art att göra. Det är förresten snart slut på det nu, den 11 september är sista dagen.
Kaninen på Stortorget är till salu, men om någon köpare uppenbarat sig vet jag inte. Den låg i alla fall kvar igår och är fortfarandet MYCKET populär, den "lilla" sötingen.
Det gjorde vi och hade med förteckningen över alla konstverken. Nog missade vi en del nu också, men ambitionen var inte att se alla, ambitionen var en cykeltur mot ett mål, samt att se några till.
Det allra första vi stannade vid hörde inte ens till Open Art.
Det är en läcker trollslända, "Mitt ödmjuka bidrag till Open Art" för att använda konstnärens egna ord - keramikern Patrick Bentham Radley, som är verksam i i Örebro. Mycket fin tycker jag där den sitter på sitt gigantiska näckrosblad i Svartån mitt i stan.
Följande bild är från nätet
Vi cyklade vidare och här är vad vi tittade på, med blandade känslor kan jag tillägga.
Först det nya soldäcket nere vid slottet, det har inget med Open Art att göra
Lilla sälen hör däremot dit och ligger strax utanför soldäcket
Liksom resten av dessa. Som sagt, alla är inte i min smak!
Sedan har vi någon som stickar halsdukar till träden här i stan också.
Det har inte heller med Open Art att göra. Det är förresten snart slut på det nu, den 11 september är sista dagen.
Kaninen på Stortorget är till salu, men om någon köpare uppenbarat sig vet jag inte. Den låg i alla fall kvar igår och är fortfarandet MYCKET populär, den "lilla" sötingen.
Middag, eller.....?
För det mesta är kärestan och jag väldigt noga med vad vi äter. Det ska vara gott, inte för fett och mycket grönsaker.
Ibland är vi lata och äter ute och kanske inte lika nyttigt, men om man fingranskar "Gormbrickan" uppfyller den nästan alla ovan nämnda kraven. Så vad gör det om vi fastnar på puben någon gång när vi är ute och cyklar?
Ibland är vi lata och äter ute och kanske inte lika nyttigt, men om man fingranskar "Gormbrickan" uppfyller den nästan alla ovan nämnda kraven. Så vad gör det om vi fastnar på puben någon gång när vi är ute och cyklar?
Notering i Stadsparken
Vid samma tillfälle som jag såg fågelburen där DBF varit i farten i Stadsparken, var jag med om en annan intressant och lite udda händelse.
Jag stod vid nyponbusken och försökte fotografera en humla som hade fullt upp med att samla det sista ur blomman, innan hösten. Den brummade och levde om så att det var en sann fröjd att stå där och titta på den.
Jag siktar på en systemkamera nästa gång, men bilden blev rätt okej.
Medan jag står där mer eller mindre skymd i busken hör jag ett par prata vid sidan om. Färdig med fotograferandet går jag för att ta ett äpple från en hög som låg på marken bredvid dem. Man får nämligen ta av fallfrukten fick jag veta vid gråpäronträdet en annan höst, när jag frågade.
Tanten står med en påse i handen och håller på och plockar i högen med fallfrukt. Jag går fram till henne och säger: "Oj, vad mycket fallfrukt, jag tänkte ta ett." Så gjorde jag det och hon såg lite rolig ut.
Farbrodern pekar upp mot trädets topp och säger: "Vi skulle vilja ha de där." Jag tittar upp, där hängde en hoper riktigt fina äpplen.
Då säger tanten: "Det spelar ingen roll hur vi skakar, vi får inte ner dem." Jag tittar förvånat på dem, sedan på kärestan som står en bit bort och ser lika förvånad ut han. Så tar jag upp kameran, för en bild på ett pensionärspar som pallar äpplen i Stadsparken, tycker jag skulle vara lite annorlunda.
Då, kliver farbror'n iväg med raska steg, utom kamerahåll och kvar står tanten med sin kasse med pallade äpplen.
Jag kände mig lite fnissig, jag bryr mig väl inte om det, men tillåtet tror jag inte att det är, att fylla sitt husbehov nere i parken och definitivt inte att skaka ner frukten från träden. ....om det inte blivit nya regler förstås.
Jag stod vid nyponbusken och försökte fotografera en humla som hade fullt upp med att samla det sista ur blomman, innan hösten. Den brummade och levde om så att det var en sann fröjd att stå där och titta på den.
Jag siktar på en systemkamera nästa gång, men bilden blev rätt okej.
Medan jag står där mer eller mindre skymd i busken hör jag ett par prata vid sidan om. Färdig med fotograferandet går jag för att ta ett äpple från en hög som låg på marken bredvid dem. Man får nämligen ta av fallfrukten fick jag veta vid gråpäronträdet en annan höst, när jag frågade.
Tanten står med en påse i handen och håller på och plockar i högen med fallfrukt. Jag går fram till henne och säger: "Oj, vad mycket fallfrukt, jag tänkte ta ett." Så gjorde jag det och hon såg lite rolig ut.
Farbrodern pekar upp mot trädets topp och säger: "Vi skulle vilja ha de där." Jag tittar upp, där hängde en hoper riktigt fina äpplen.
Då säger tanten: "Det spelar ingen roll hur vi skakar, vi får inte ner dem." Jag tittar förvånat på dem, sedan på kärestan som står en bit bort och ser lika förvånad ut han. Så tar jag upp kameran, för en bild på ett pensionärspar som pallar äpplen i Stadsparken, tycker jag skulle vara lite annorlunda.
Då, kliver farbror'n iväg med raska steg, utom kamerahåll och kvar står tanten med sin kasse med pallade äpplen.
Jag kände mig lite fnissig, jag bryr mig väl inte om det, men tillåtet tror jag inte att det är, att fylla sitt husbehov nere i parken och definitivt inte att skaka ner frukten från träden. ....om det inte blivit nya regler förstås.
Jädersbruksdagarna 2011
I helgen är det Jädersbruksdagarna - lördag och söndag.
Vi brukar alltid åka dit, det har liksom blivit tradition och när jag har varit med har alltid haft fint väder, så vi har kunnat ta motorcykeln.
En enda gång har jag inte varit med, det var det året då söstra mi fyllde jämt och vi tillbringade dagen på Spa istället, som var min present till henne. Då for våra män till Jäders i bil, för det var risk för regn. Det regnade så mycket att de flesta fick dras loss ur leran på parkeringen.
Morgonen var mulen, men dagen blev fin, riktigt varmt var det. Vi parkerade på ängen nedanför området och redan där blev första stopp. Ett fordon skulle inspekteras och jag stod bredvid och funderade på vad det var för särskilt med den?
Hade någon frågat vad det var, hade jag svarat motorcykel med sidovagn.
Det är ALLTID solrosor på Jäders. Man kan plocka sin egen bukett, eller köpa en och de kostar 20 kronor. Hittills har jag åkt hem utan, det gör sig inte att frakta solrosbuketter på hojen, men jag skulle gärna ha en bukett på bordet hemma.
Vackra är de i alla fall och pryder området vart man går, i stort eller litet format.
Det är intressant att gå tillsammans på ett ställe, där det är mannen som gör halt precis när och var som helst och jag inte riktigt fattar vad det är att titta på. Ofta är det ju tvärtom, han följer med mig på loppisar och annat och står också undrande inför mina abrupta stopp vid t ex en gammal plåtburk.
Här blev hans första stopp och.................. ja, där stod han en stund.
Till slut frågade jag vad han tittade på. Jo, han tittade på motorn. Det såg jag väl, men inte blev jag klokare av hans svar, förresten vad skulle jag haft den klokskapen till ändå?
Jag gillade det här flaket mycket bättre, även om det har smugit sig in några katter bland hermelinerna där i den ena metallkorgen
Vi gick runt lite, första programpunkt sedan vi anlänt var motorcross med veteranmotorcyklar på ängen. Det kan jag också gärna titta på, vi följdes dit och placerade oss mitt i uppförsbacken och väntade på starten.
Där vi stod, kunde de dra på så att de kunde göra ett hopp om de ville.
Allra äldsta föraren gjorde en vurpa i nerförsbacken och fick hjälp från depån.
Men det dröjde inte länge förrän han var på banan igen. Strongt!
Det var en till som hamnade på backen och det gick bara fint för honom också.
Den här gossen, med nummer 42 på sin hoj, gjorde rejäla höjdhopp!
Efter detta var det fikadags, men som så ofta på Jäders är det något som drar till sig ens intrese. Inte mitt den här gången, men titta kan jag alltid. Det kan komma mig till godo någon gång och sådant kan vara bra att ha på lager.
En gräv "någonting", som kunde resa sig, så klart kärestan ville kolla.
Promenad till herrgården för ett gott fika, för det har de alltid.
Kärestan gick i förväg och tog plats nere vid ån, där det fanns ett ledigt bord.
Det är han som är nyttig och äter macka. Tyvärr fanns bara en kvar av det 3 i brödfatet och jag köpte den sista till honom. På grund av detta såg mig nödgad att ta både bulle och jordgubbsmoussetårta för att matcha mättnaden han skulle uppnå med sin macka. Vilken (o)tur jag hade, att smörgåsarna tog slut så precis.
Vi satt bra därnere vid ån och tittade på folkmyllret vid herrgårdscafeét.
Tänk om vi fått tillträde till flytbryggan, men det var avspärrat med röda band.
Tillbaka upp till området för lite mera nostalgi. Mopperacet!
Vid den här blev kärestan stående länge och pratade med ägaren.
Medan han fördjupade sig i mopedprat gjorde jag ännu en egen runda och hittade den mest förtjusande lilla miniträdgård man kan tänka sig - i en hink! Kolla solstolen.
Avslutar Jädersdagen med en bild på en loppis mest för herrar, även om det stod en kvinna där just då. Det var nog den enda jag såg vid det ståndet och just då råkade jag fotografera....!
Vi var mycket nöjda med dagen, som trots svarta moln inte gav en droppe regn.
Vi brukar alltid åka dit, det har liksom blivit tradition och när jag har varit med har alltid haft fint väder, så vi har kunnat ta motorcykeln.
En enda gång har jag inte varit med, det var det året då söstra mi fyllde jämt och vi tillbringade dagen på Spa istället, som var min present till henne. Då for våra män till Jäders i bil, för det var risk för regn. Det regnade så mycket att de flesta fick dras loss ur leran på parkeringen.
Morgonen var mulen, men dagen blev fin, riktigt varmt var det. Vi parkerade på ängen nedanför området och redan där blev första stopp. Ett fordon skulle inspekteras och jag stod bredvid och funderade på vad det var för särskilt med den?
Hade någon frågat vad det var, hade jag svarat motorcykel med sidovagn.
Det är ALLTID solrosor på Jäders. Man kan plocka sin egen bukett, eller köpa en och de kostar 20 kronor. Hittills har jag åkt hem utan, det gör sig inte att frakta solrosbuketter på hojen, men jag skulle gärna ha en bukett på bordet hemma.
Vackra är de i alla fall och pryder området vart man går, i stort eller litet format.
Det är intressant att gå tillsammans på ett ställe, där det är mannen som gör halt precis när och var som helst och jag inte riktigt fattar vad det är att titta på. Ofta är det ju tvärtom, han följer med mig på loppisar och annat och står också undrande inför mina abrupta stopp vid t ex en gammal plåtburk.
Här blev hans första stopp och.................. ja, där stod han en stund.
Till slut frågade jag vad han tittade på. Jo, han tittade på motorn. Det såg jag väl, men inte blev jag klokare av hans svar, förresten vad skulle jag haft den klokskapen till ändå?
Jag gillade det här flaket mycket bättre, även om det har smugit sig in några katter bland hermelinerna där i den ena metallkorgen
Vi gick runt lite, första programpunkt sedan vi anlänt var motorcross med veteranmotorcyklar på ängen. Det kan jag också gärna titta på, vi följdes dit och placerade oss mitt i uppförsbacken och väntade på starten.
Där vi stod, kunde de dra på så att de kunde göra ett hopp om de ville.
Allra äldsta föraren gjorde en vurpa i nerförsbacken och fick hjälp från depån.
Men det dröjde inte länge förrän han var på banan igen. Strongt!
Det var en till som hamnade på backen och det gick bara fint för honom också.
Den här gossen, med nummer 42 på sin hoj, gjorde rejäla höjdhopp!
Efter detta var det fikadags, men som så ofta på Jäders är det något som drar till sig ens intrese. Inte mitt den här gången, men titta kan jag alltid. Det kan komma mig till godo någon gång och sådant kan vara bra att ha på lager.
En gräv "någonting", som kunde resa sig, så klart kärestan ville kolla.
Promenad till herrgården för ett gott fika, för det har de alltid.
Kärestan gick i förväg och tog plats nere vid ån, där det fanns ett ledigt bord.
Det är han som är nyttig och äter macka. Tyvärr fanns bara en kvar av det 3 i brödfatet och jag köpte den sista till honom. På grund av detta såg mig nödgad att ta både bulle och jordgubbsmoussetårta för att matcha mättnaden han skulle uppnå med sin macka. Vilken (o)tur jag hade, att smörgåsarna tog slut så precis.
Vi satt bra därnere vid ån och tittade på folkmyllret vid herrgårdscafeét.
Tänk om vi fått tillträde till flytbryggan, men det var avspärrat med röda band.
Tillbaka upp till området för lite mera nostalgi. Mopperacet!
Vid den här blev kärestan stående länge och pratade med ägaren.
Medan han fördjupade sig i mopedprat gjorde jag ännu en egen runda och hittade den mest förtjusande lilla miniträdgård man kan tänka sig - i en hink! Kolla solstolen.
Avslutar Jädersdagen med en bild på en loppis mest för herrar, även om det stod en kvinna där just då. Det var nog den enda jag såg vid det ståndet och just då råkade jag fotografera....!
Vi var mycket nöjda med dagen, som trots svarta moln inte gav en droppe regn.
Jag förbereder mig så sakteliga
Hur jag än strävar emot kan jag inte påverka det som komma skall.
Jag är väldigt, mycket anti, eller nästan rabiat när det börjar närma sig
Eftersom det är tämligen meningslöst att sträva emot försöker jag, så att säga, rätta in mig i ledet, bita i det sura äpplet, andas lugnt och försöka stå ut. Det finns liksom ingen bakväg när jag nu envisas med att bo och leva här där jag är.
V I N T E R N !
Lånad bild
Det är snart dags och jag måste gå ut, så är det bara!
FRYSER gör jag, spelar ingen roll hur mycket underhudsfett jag har, jag fryser ändå, inte heller hur mycket jag klär på mig. Lika bra då att inte äta upp sig som en annan isbjörn, även om det är frestande, utan hellre packa på mig ännu mera värmande detaljer.
Hur som helst, jag har insett att det kommer en vår och sommar också efteråt, för att inte tala om hösten, som jag tycker väldigt mycket om. Just nu njuter jag av det mesta, bortsett från tröttheten av att stiga upp 6 varje morgon.
På hantverksmarknaden i Wadköping hittade jag ett par ännu bättre muddar än de jag köpte förra året, på julmarknaden på slottet. De är i och för sig jättesköna, men lite korta.
De här blev mina i ett nafs. Jag tvekade aldrig, bara köpte för 250 kronor.
De är jättesköna, jag har haft dem flera gånger redan, men bara här hemma, för att de är så mjuka, sköna och vackra att se på.
Som sagt, jag förbereder mig. Undrar vad jag hittar på Jäders imorgon?
Jag är väldigt, mycket anti, eller nästan rabiat när det börjar närma sig
Eftersom det är tämligen meningslöst att sträva emot försöker jag, så att säga, rätta in mig i ledet, bita i det sura äpplet, andas lugnt och försöka stå ut. Det finns liksom ingen bakväg när jag nu envisas med att bo och leva här där jag är.
V I N T E R N !
Lånad bild
Det är snart dags och jag måste gå ut, så är det bara!
FRYSER gör jag, spelar ingen roll hur mycket underhudsfett jag har, jag fryser ändå, inte heller hur mycket jag klär på mig. Lika bra då att inte äta upp sig som en annan isbjörn, även om det är frestande, utan hellre packa på mig ännu mera värmande detaljer.
Hur som helst, jag har insett att det kommer en vår och sommar också efteråt, för att inte tala om hösten, som jag tycker väldigt mycket om. Just nu njuter jag av det mesta, bortsett från tröttheten av att stiga upp 6 varje morgon.
På hantverksmarknaden i Wadköping hittade jag ett par ännu bättre muddar än de jag köpte förra året, på julmarknaden på slottet. De är i och för sig jättesköna, men lite korta.
De här blev mina i ett nafs. Jag tvekade aldrig, bara köpte för 250 kronor.
De är jättesköna, jag har haft dem flera gånger redan, men bara här hemma, för att de är så mjuka, sköna och vackra att se på.
Som sagt, jag förbereder mig. Undrar vad jag hittar på Jäders imorgon?
