Högenbesök 2010
Det var dragningen till Högen som kom som ett brev på posten. I år har det pyrt mer än vanligt där i underjorden och öppningsdatumet fick lov att flyttas fram, tills det var säkert att släppa upp oss människor dit.
Jag har längtat efter att se den nya skulpturen som heter "Var finns konstverket". Det är Marc Broos som gjort den och som står där och spanar. De som sitter är hans hustru Karin och hans vän Lars Lerin. Hos Inga kan man läsa mycket om Lars Lerin och se många bilder. Hon har bloggat om honom flera gånger.
Den här gången frågade jag min kära dotter om hon ville följa med och tänk, det ville hon. Vi tog förstås med oss Babusjka också, för den här skulpturutställningen är helt hundtillåten.
Jag blev nästan chockad när hon - dottern J - säger att hon aldrig varit där förut. Varför har både jag, kärestan, hennes gudmor, Jimmy, bror och far varit där, men inte hon? Varken hon eller jag visste.
Nu blev det i alla fall en tur dit och hon såväl som alla andra tyckte att backen upp var väldigt brant, nästan lite otäck med hårnålskurvorna mitt i branten. Upp kom vi och det var många fler än vi som lyckats med det den här dagen.
Redan vid parkeringen kändes svaveldoften och man såg röken upp från underjorden. Babusjka verkade aningen konfunderad, hon blev stående länge och bara vädrade runt i luften. Till höger om "Sju" rök det rejält och doftade intensivt. Jag blundade och tänkte på Island!
En bit därifrån var det också riktigt mycket rök.
Mittemot står Lars Vilks "Waaaal" under en himmel som gjorde den obegripliga skapelsen riktigt mäktig och aningen hotfull.
Nu var det ju inte för röken vi kommit dit, så jag drog iväg med barn och hund på den sedvanliga rundan för att få med alla konstverken. Glatt insåg jag att J tyckte det var intressant, hon fotograferade ganska mycket och hon frågade mig om jag hade någon favorit däruppe.
Jo, jag har ju Ebba Matz "Rännil" som jag är väldigt förtjust i och även Ulf Rollofs "Bröstskål".
Här har jag fotat landskapet med bröstskålens undersida som tak.
Sedan gick vi för att titta på "Rännil" och då blev jag besviken. Den var så inbäddad i högt, torrt gräs att den var svår att hitta. Pölen som rinner ut ur ett betongrör en bit ifrån var helt övertäckt.
Här lägger jag in två bilder av "Rännil" från 2008, som visar hur fin den är. Tack min käre själsbror Jimmy som fotograferat, jag kan inte fråga om lov om jag får använda dem, för du är inte hemma! Hoppas du har trevligt därborta!
Med risk för fästingar var jag bara tvungen att göra en liten insats och krafsa fram den hjälpligt.
Skärpning Kumla kommun!
J tyckte i alla fall som jag, att den var väldigt fin.
Oj, vad det blåste. Mitt hår stod rakt upp och Babusjka blundade när vi satte oss hos dem som undrar var konstverket finns.
När jag satt där upptäckte jag att Lars Lerin sitter och håller i en smurf.
Myrstacken stod kvar sedan den förra utställningen i Arken - "Myriader" av Anna Molander.
Nu var det en annan utställning där inne av Björn Engström, "På insidan" . Det var väldigt blandad konst. Jag tog kort på dem jag tyckte om.
De andra var papperskonstverk, målade, knövlade kartonger, uppspikade pocketböcker med gulmarkerade rader här och där mm. Jag förstår inte konsten i detta konstiga, är inte tillräckligt djup brukar jag säga.
Här har jag fångat J som njuter av utsikten (eller koncentrerar sig kanske, med tanke på konstverkets namn), genom öppningen på Torgny Larssons "Koncentrator". Där inne kan det bli rejält varmt när solen ligger på.
Hon, mitt yngsta barn, tyckte mycket om Kent Karlssons "Absit Omen" också. Kyrkan som jag brukar kalla den för enkelhetens skull.
Tilläggas bör kanske, att Högen = Kvarntorpshögen.
Kaffe och Hemjord
Det ska vara GOTT!
* Nescafé - NEJ TACK!
* Inte heller för svagt, det är och har alltid varit en styggelse, rentav hälsovådligt.
* Inga tillbehör som socker, mjölk eller grädde - om det inte är Irish Coffee förstås.
Jag köper mitt kaffe av Björn, på Hemjord i Nora eller på Bladet & Bönan i Karlskoga.
Det var inte alls så att jag var utan kaffe, men det vi hade på semestern - da Matteo "Sommar" - tog slut två dagar innan semestern var slut. MYCKET GOTT och väldigt begärligt. Jag ville ha mer.
Sommar – bryggblandning
50% Kebado Dara, Etiopien
50% Chelba, Etiopien
Smakprofil: Frisk, fyllig, röda bär, lemonad
Sommar är en bryggblandning som består av lika mängd kaffe från två sammanslutningar av gårdar i Etiopien. Chelba, som är torkat med fruktköttet på och därmed sött och bärigt och Kebado Dara som är ett tvättat kaffe och därmed frisk och blommig. Tillsammans får dom med sig allt det som är viktigt i sommaren. Bär, blommor, lite lemonad och mycket sötma. Kaffet passar utmärkt att dricka på en picknick i en park eller en skärgård.
Sagt och gjort, det var bara att bege sig till Hemjord och det gör jag gärna. Ann-Britt har en ny utställning i trädgården, då skulle jag få se den och samtidigt köpa en påse till av det gudagoda kaffet.
Lilla mjukisen Foppa finns alltid på plats och vill som alla andra katter vara medelpunkten. Var placerar man då lämpligast sin mjuka lilla kropp?
VAR GOD : S T Ö R E J ! ! ! ! !
Jag bråkar inte gärna med en katt som njuter. Jag gick ut och tog mig en titt på keramikfoppan och alla andra fina saker.
Hon är duktig, Ann-Britt. Jag blir lika imponerad varje år när jag ser hennes utställning. Här kommer ett smakprov på årets. Åk till Nora och titta på den. Den finns i trädgården bakom affären Hemjord och är väl värd ett besök!
Det är lätt att se vem som suttit modell för kattdelen av utställningen.
Jag gick därifrån med två andra kaffepåsar, för Sommar var tillfälligt slut. Dessutom lite annat smått och framförallt gott.
Dessutom köpte jag en ny mjölkkanna i svart keramik, eller snäcka som det hette förr. Det var som en liten ihopvikt "påse" med keramikknapp uppepå. Igår invigde jag den när jag bjöd grannen på gott kaffe. Den fungerade perfekt. Inte minsta droppe utanför!
Mitt utflyktstips!
ÅK TILL NORA, TITTA PÅ UTSTÄLLNINGEN OCH ALLT FINT SOM FINNS INNE I BUTIKEN.
KÖP NÅGOT ROLIGT OCH KÖP NÅGOT GOTT.
Den kyrkokulturella delen av semestern
Vi låg inte bara och läste och åt en massa gott därnere i Hamburgsund, även om tanken med semestern var att bara vara. Ibland kändes gräset grönare lite längre bort och då drog vi iväg.
Dessutom fick vi lite turistbroschyrer av vår värd B, så det fanns ett och annat som kittlade vår nyfikenhet.
Jag har som bekant en förkärlek för gamla kyrkogårdar med tillhörande kyrkor då förstås. Mycket nära Hamburgsund ligger Svenneby gamla kyrka. Den hör till de allra äldsta i Bohuslän och den ville jag gärna se.
Som tur är har kärestan inget emot min faiblesse för dylika byggnader, så han hängde glatt med.
Den är från 1100-talet och ligger strategiskt placerad, skyddad mot hårda vindar, bredvid ett ganska högt berg med rak sida. Uppe på berget i sin tur står klockstapeln. 
Klockan är från 1200-talet och den sköts manuellt. Repet hänger ner längs berget. 
Det var fina målningar i både taket och på framsidan av läktarna. 
Det obligatoriska votivskeppet i kustkyrkor och kapell - 
- och fattigbössan. Låsen sticker ut lite, men de behövs förstås.
Det här båset funderade jag mycket över, men lyckades läsa mig till att det var bänkar för prästerskapet.
Men, vad hade de luckan till? Det svaret hittade jag inte.
Här finns uppenbarligen inget intressant för kyrktjuvar, för kyrkan är öppen dagligen till klockan 18.00. Själv tyckte jag det var mycket fint att titta på.
Ute på kyrkogården såg jag en annorlunda krans på en av gravarna. Fast här på kusten kanske den är vanlig?
Bokenäs gamla kyrka i Uddevalla kommun fick också ett besök av oss.
(Denna bild från nätet).
Den är troligen också en 1100-talskyrka. Där fanns en annorlunda grav som var välskött, trots att den härrör från första världskriget.
Votivskeppet och takmålning.
Mycket fina dörrar in till kyrkbänkarna.
Några gamla tennplåtar med namn fanns samlade, den person som var äldst var född 1769.
Altaret med sin utsmyckning. Första gången jag ser ett lamm så där.
En nästan svart Jesusgestalt. Jag kommer osökt att tänka på den Svarta madonnan i Montserrat utanför Barcelona, som vi var och tittade på i våras.
Vi hoppades på att komma in i Svenneby nya kyrka, men det var låst. Vi fick nöja oss med att konstatera hur skickligt stenhuggarna hade gjort granitblocken som både kyrkan och stenräcket runtom var byggda av.
Kyrkan är betydligt mycket yngre än den gamla, den här byggdes 1912-15. Graniten bröts i närheten av byggplatsen och har också använts i den kyrkoterrass som kyrkan står på.
Bottna kyrka kom också i vår väg en dag när vi var ute och åkte. Den låg ganska nära oss, men inte efter stora vägen. 
Det är också en 1100-talskyrka och tyvärr låst när vi kom dit. Den gamla portalen finns kvar och har en huggen stenrelief som föreställer Gunnar i ormgården. Jag tog flera kort av den, men det var väldigt svårt att se att det föreställde något.
Kyrkogården hade flera stenar med titlar jag aldrig förr har sett på en gravsten.
Jag förmodar att de donerat pengar ? ! ?
Här är det donatorerna och hustrun, hon var kanske medellös?
Ett ankare är ganska logiskt så här nära havet.
Till sist lite annat som jag inte heller sett förut.
Efter detta kanske det passar att säga Amen?
Gamla hus i Hallsberg
I Hallsberg fanns länge tre riktigt gamla hus längs Storgatan, faktiskt den äldsta bebyggelsen som finns kvar i tätorten.
De kallades Tripp, Trapp, Trull, förmodligen p g a sitt utseende med olika storlek.
För ett par år sen revs det minsta -Tripp, förfallet hade gått för långt och sen dess har det förts en diskussion om de andra ska bevaras eller rivas. Alldeles nyligen kom ett beslut att de skulle bevaras och rustas som ett kulturminnesmärke.
I måndags brann Trapp, det har varit tillhåll för ungdomar, som gamla hus gärna blir, i synnerhet numera när varenda ungdomsgård stängts för att man ska spara pengar.
Jag och kära dottern var i närheten och hade tänkt åka till Hallsberg och köpa glass.
Så här såg det ut, fasaden har inte brunnit, men hela trapphuset på baksidan är borta och det har brunnit invändigt.
Det gula huset Trull mår inte heller så bra och det är inte så längesen det fortfarande bodde folk där och fanns en aktiv affär.
Jag antar, att fler än jag funderar över hur det blir nu?
Det vore synd om hela den gamla miljön försvann. Telegrafhuset bredvid är också gammalt och anrikt och alldeles i närheten liggen också Bergööska huset med Carl Larssonmålningarna.
Den som lever får se, jag hoppas fortfarande på återuppbyggnad och ett bevarande för framtiden.
Hamburgsund - 2 utflykter till samma mål
Vi körde länsvägen söderut och svängde där vi tyckte namnet på målet verkade intressant.
Kärestan ville ner mot Heestrand och se om det var något intressant där, men det var mest hus och sommarstugor, vad det nu är för skillnad på dem. Brevlådesamlingen tyckte jag var lite rolig. Det brukar se ut så på sommarorterna.
Vi snirklade runt där ett tag och tittade på husen, sedan upp på länsvägen igen.
Nästa gång blev det jag som ville ner på en sidoväg. Valön - naturreservat stod det då. (Länken visar kartan)
Det blev en fullträff. Vi körde in på en liten grusväg och kom fram till en parkering, sedan blev det apostlahästarna för att komma vidare. Det bodde bofast folk både utan- och innanför parkeringen. Jag var lite fascinerad av att man kan bo i ett naturreservat.
Campa fick man däremot inte!
Det var en smal grusväg och man var tvungen att gå genom en grind, för det fanns lös boskap där inne.
Bergen var släta och fina och nere vid vattnet gick en massa nötkreatur.
Jag tänkte på Kurt Olsson: "Har du koskräck?" Det har inte jag!
Vi följde en stig längs vattnet, men jag hade riktigt olämpliga skor, så det var lite svårt att gå.
Nöjda med det vi sett vände vi, sedan vi sett ett svanpar komma simmande majästätiskt, med några meters mellanrum, genom ett smalt sund.
Väl hemma berättade vi för vårt värdpar att vi varit där och fick då reda på, att runt udden längst ut är klipporna så otroligt vackra, ljusa och alldeles släta. Det väckte vår nyfikenhet, så andra veckan bar det av till Valön en gång till. Den här gången hade vi med oss både vatten, kaffe och lämpliga skor, för nu skulle det klättras i berg.
Här kommer MÅNGA bilder från andra besöket på Valön!
Kubbungar
Det ser ut som en förstenad björnram.
Okända bär, jag trodde det var olvon, men de är visst röda?
Trift
På tillbakavägen hade hela kohögen ockuperat stigen.
Då kändes det nästan som om kärestan hade koskräck. Jag försäkrade honom om att jag skulle skydda honom med mitt eget skinn om det skulle behövas. Sedan drog vi rakt igenom skocken.
De hade bara upptäckt att gräset var lite grönare på andra sidan stigen.
Fin vit digitalis på hemvägen.
Det fanns ett litet hus till salu där. Utgångsbudet var 8.000 000. Kolla in vad man får för 8 mille på västkusten!
Avsmakning
Nu har jag avsmakat en av mina födelsedagspresenter. Den här fick jag av min brorsdotter med familj och ikväll kände jag vilddjuret vakna inom mig - HAHAHA!
Den är godisgod, nästan som Baileys, inte fullt så söt. Jag kommer att njuta i mig det mesta själv, kärestan är inte tilltalad av den här sortens drycker, men jag ska bjuda givaren, för hon var lite nyfiken på den.
Kapsylen tilltalar mig mycket, små detaljer är viktiga!
Bokredovisning
Tanken var att slippa bära hem lika många som vi tog med oss och det gick ganska bra. Vi lämnade dem på den lokala loppisen, värdfolket hade böcker så de klarade sig och mer därtill.
Här kommer min lista för juli månad (hittills?)!
* Anna Grue: "Judaskyssen" - Kärlek, bedrägerier, lite allt möjligt blandat med honom på J. Jag tyckte den var bra.
* Sabine Deitmer: "Kalla kyssar" - Styckmord och diverse ruskigheter. Så där, inte så särskilt bra. Jag läser dock nästan alltid ut alla, oavsett hur de är.
* Margaret Drabble: "De sju systrarna" - Trög början, sedan riktigt bra. Om en frånskild, mogen kvinna och hennes liv och leverne.
* Mark Mills: "Amagansett" - Bra intrig, mord mm "hjälten" är fiskare och krigsveteran. Mycket bra, jag behöll boken!
* Joy Fielding: "Låtsasleken" - Lättläst (som alla Fieldings böcker). Sorglig om Matties sjukdom och familjens liv.
* Will Lavender: "Blind lydnad" - Mycket knepig collegehistoria, psykologi och väldigt rörig. "Var är Polly?" Läs inte om du inte är väldigt intresserad av psykologiska intriger! Jag är det inte!
* Danuta Reah: "Dödvatten" - Konstutställning om "Dödens triumf" och en massa mord och förvecklingar. Inte heller så värst bra.
* Fay Weldon: "Inga små kvinnor" - Intressant, kvinnor i olika faser av sina liv, dock lite rörig, samtidigt rolig, då det var en hel del minnen från de olika perioderna.
* Rosellen Brown: "Före och efter" - Bra, sorglig, tung, realistisk med USA-mått mätt. Kämpande familj.
* Jane Jonsson: "Den tionde gåvan" - Två historier som vävs ihop. Broderi går igenom hela historien. BRA!
Det var vad jag läste i Hamburgsund. Sedan har jag läst två till sen jag kom hem.
* Vibeke Olsson: "Sågverksungen" - Om det strävsamma livet som arbetare på sågverk i Sundsvallstrakten. En bok som berörde mig ganska mycket då min farfar var sågställare, kom från Sundsvall och flyttade runt med familjen för arbetets skull. Bra.
* Mikael Andersson: "Armlös, benlös men inte hopplös" - Mycket BRA! Livsbejakande. Mikael berättar som sitt liv, från födseln och fram till idag. Alla borde läsa den! Jag tänker köpa den!
Nu håller jag på med "Det blödande hjärtat" av Andrew Taylor, en hittills aningen obegriplig, ganska ihoprörd berättelse. Jag hoppas och tror det klarnar lite längre fram, jag kan i alla fall inte sluta läsa den.
Lässemester är verkligen inte dumt!
Tvärtom, det är en av de bästa semestrar vi haft, det är vi rörande överens om! Rekommenderas med andra ord och det var ett genidrag att lämna datorn hemma.
Hamburgsund - fortsättning
Det är Hamburgsund på bilden, vi är på färjan.
Vi var där flera gånger under de här två veckorna, det var allt annat än lättcyklat, lika mycket höga berg som på fastlandet. Kärestan hade mountainbike, jag min gamla 5-växlade trotjänare från 1976. Det är lätt att räkna ut vem av oss som gick upp för alla backarna, ledande sin cykel.
Å ja, i början gick han också för den delen.
De här nybyggda husen ligger på fastlandssidan, de kostar runt 15 miljoner. Det är hisnande priser och det är närheten till vattnet som gör dem så erbarmeligt höga. Det ska byggas fler fick vi veta.
Hamburgö har haft en stor campingplats vid Boviken. Där är det enbart badvik numera. På lite omvägar cyklade vi dit första gången vi for över till ön.
Vid "Vänd igen", fanns en brygga och och man hade fri vy mot andra sidan.
Där låg ett riktigt stort nybygge, innan var det inte mycket med husen, sas det, men inköpspriset för tomt med befintlig bebyggelse var 18 miljoner. Sedan lär det ha rustats för lika mycket till. Det var norrmän som bodde där - oljemiljonärer kanske?
Båtarna hängde i luften när de inte användes och båthuset hade galjonsfigur.
Annars var det mest gammal bebyggelse och sjöbodar där på den sidan, så här långt ut.
Av ett bofast par fick vi reda på att det fanns en liten väg tvärs över, från Vänd igen och till Boviken, dit vi var på väg.
Elefantstigen heter den.
Stigen blev rejält smal bitvis, jag steg av och gick. Med min balans är det inte helt säkert att cykla på en stenig stig, bredvid vassa snår.
Jag hade förstås kunnat landa mitt i landskapsblomman om jag vurpat, men sånt vet man inte. Alltså gick jag för att vara på den säkra sidan. Å andra sidan kunde jag fotografera det jag såg.
Kaprifol - Bohusläns blomma
INGEN badade! Vi var nästan ensamma där ute vid badplatsen.
Det var massor med maneter av den här sorten i vattnet = inga badande.
Det gjorde alltså inte så mycket att vi inte tagit med oss badkläderna.
Vi klättrade omkring på bergen där i Boviken och tittade på båtar och ut över havet. Kärestan hade tänkt på att ta med sig kikaren. Själv hade jag en flaska saft och kameran.
Vi cyklade vidare och ner på flera andra småvägar, som alla slutade vid havet och nya saker att titta på.
Dessutom luktar det så otroligt gott i den friska luften, att det räckte med att bara stå och andas in om det mot förmodan inte fanns något intressant att fästa blicken på. (Men det fanns det alltid).
Havstulpaner i stora mängder!
Även på stenarna nere i vattnet.
Sedan var det att trampa på igen upp - och nerför backar tills vi kom tillbaka till färjeläget.
Matlagningen prioriterade vi inte, däremot var vi noga med att vi skulle äta gott varenda dag. Jordgubbar var obligatoriskt för min del, dels i yoghurten på morgonen, dels som plockgodis och dessert.
Här äter vi ostbricka med bl a den otroligt goda osten jag, med flera köpte på Island. Jag äter förstås en massa räkor också, det gjorde jag ofta.
Om någon vet att osten går att få tag på här i Sverige, var vänlig skriv en kommentar och tala om var den finns. TACK!
En annan dag beställde vi laxfat nere på fiskaffären. 4 sorters lax och 3 olika såser.
Vi hade dessutom köpt en nygjord potatissallad med räkor och rom i. Jag kan väl tala om det direkt, att inte gick vi ner i vikt, trots att vi cyklade och gick som riktiga fullblodsmotionärer, å andra sidan gick vi inte upp heller, (mer än lite grann.)
Nu får det räcka för idag, det kommer mera en annan dag!
Äntligen Göta kanal och lite till
Vi låg där i "rännan" hela dagen tillsammans med cirka 140 andra människor som var där i samma syfte.
Vädret varierade från sol till regn, inne var det ganska kvalmigt och ute var det trångt, men jag NJÖT av varenda minut hela dagen. Periodvis lyckades jag få en plats i fören och där halvsatt jag de sista två timmarna på uppresan och bara tittade på det vi flöt förbi. Helt underbart och 100% avslappnad var jag, trots den eländiga, sneda järnkanten jag satt på.
Innan vi kom så långt som till avresan med Wasa Lejon skulle vi åka till Linköping för att lyxa oss och bo på Radisson i två nätter. Kärestan hade planerat att vi skulle ta vägen om Söderköping innan vi åkte till hotellet. Okej för min del, jag hade aldrig varit där, men det har jag nu.
Vi parkerade vid kanalen, solen sken och det var turister överallt. Vattnet var "tjockt", brungrumligt och där badade glada barn bredvid en fin skultur.
Vi strosade längs kajen och en viss seglingsabstinens infann sig hos mig.
Sedan gick vi upp i samhället och flanerade några kvarter. Det fanns en del gamla hus och det var mycket som var upplagt för turisterna. Så klart man ska utnyttja det om man kan.
Det här plåtskjulet tilltalade kärestan. "Titta på Puchskylten," sa han. Jag tittade och fattade noll om man säger så. "Det är en gammal skylt," sa han då, men jag blev inte ett dugg klokare för det. "Puch som Puch," tyckte jag. Det tyckte inte han. (Pucko kanske han tänkte, jag vet inte?)
Som sagt, i Söderköping fanns en del gammalt kvar....
Vi for till Linköping på småvägar och lyckades trassla oss fram till hotellgaraget.
Vi åt middag och tog en liten promenad innan vi gjorde kväll. Träffade en väldigt söt samojedhundvalp på 11 veckor, som verkligen inte ville det matte ville. Kort sagt, den totalvägrade att resa sig och gå. Allt runt omkring verkade roligare än det.
Vi tog en titt på portarna till domkyrkan, för in kom vi inte, det har buset sett till!
Nästa morgon var det dags. Göta kanal, här kommer jag (vi alltså) !!!!!
Där vid kajen i Berg fanns en minigolfbana med slussarna och allt i miniatyr.
Båten -
och de fiffiga "fendrarna" som skyddade skrovet i alla slussarna.
Bergs slussar nerifrån.
När vi gick ombord blev alla tilldelade ett bord. Jättebra, det blev ingen hets och trängsel till "bästa platsen". Sedan ombads man sitta tills alla kommit på plats och beställt mat om det var så att man ville äta.
Vi fick ett minibord mitt i en passage, framför beställningsdisken, men ingenting spelade någon roll. Jag hade inte tänkt sitta där hela resan ändå.
Vår miniatyrbordsblomma av äkta plast. Snygg???
Vi bestämde oss för att äta 14.30 och beställde fjordlax med vitvissås, till efterrätt mandeltårta med jordgubbar och vispgrädde. Visst lät det gott?
DET VAR DET INTE! Det var det enda dåliga med hela dagen.
Potatisen hade ett 5 mm tjockt skinn, såsen var tjock, mandeltårtan var en delicatotårtbit, jordgubbarna var upptinade frusna (mitt i bästa jordgubbssäsongen) och grädden, fejkgrädde ur sprayflaska. Laxen var dock okej.
Första slussen på väg mot Borensberg.
Vi var på väg! Det var uppehållsväder vid avfärden och många ute på däck.
Nu kommer bilder från hela vägen, med och utan kommentarer.
Det var en lite märklig känsla att ha vattenytan precis i ögonhöjd.
Sedan var vi tvungna att stå i aktern ett tag och titta på slussarna den vägen.
Vi stod ute i det lätta regnet och upptäckte att sidan av kanalen, från strandkanten och ner under vattnet, verkade täckt med duk. Vi hade olika funderingar på syftet, men enades om att det förmodligen skulle förhindra jord och sand mellan stenarna att sköljas bort. Någon som vet?
Vi åkte nära vägen, fartkameran var dock inget problem för vår del.
Jag hängde ut över relingen för att kunna ta den här bilden. Båt och broöppning.
Syns det hur tillfreds jag är med dagen, trots regn och halvdålig mat?
Vi passerade många fina brovaktarbostäder.
Om jag inte minns fel var det kanalbolagets får som gick fritt och höll efter gräs och sly. Eller? Har jag fabulerat ihop alltihopa för att jag tycker det låter som en god idé?
Vem behöver söka skydd? Fåren eller cyklisterna längs kanalen?
Sammanlagt enkel väg, passerade vi 9 slussar och 2 akvedukter. Här är Borensberg.
Vi får möte strax innan Borensberg och de höll på att ränna rakt in i en sten. Skepparn fick ropa ut i högtalaren åt dem att det var risk för grundstötning inne vid kanten.
Vid varje krök på kanalen tutade han högt och länge. Wasa Lejon var ganska bred och behövde utrymme.
Känd byggnad för alla som varit där eller sett filmen........
Kort paus i Borensberg som förr hette Husbyfjöl. Sedan tillbaka till Berg.
Fina Airedaleterriers på kajen som viftar adjö till någon "anhörig" ombord.
Kanalen är tydligen en härlig plats för lek och äventyr också, fast ungarna väntade tills vi kom mitt för, sedan utbröt en väldigt hoppaktivitet. De är säkert på bild i mångas kameror.
Det kändes läskigare att slussa ner än upp. Tänk om båten skulle ränna rakt in i slussportarna?
Inne i slussen
Framme vid Bergs slussar igen.
Nu var det betydligt fler som frekventerade minigolfbanan.
Hej då Bergs slussar!
Jag är så nöjd och glad att jag nu gjort den här resan som jag önskat så länge! Som sagt, jag hade inte en tråkig minut på hela tiden, bara njutning! Tack än en gång, min käre man! !
Ut och flaxa igen!
Torsdag till Berg för att åka Göta kanal och slussa och tillbaka igen.
Åter till Linköping för ännu en lyxnatt, för att inte tala om frukosten.
Samtliga bilder "lånade" från nätet!
Sen blir det Hamburgsundberättelser igen och lite annat! Göta kanal kanske och mina egna bilder? Det är mycket nu finns det någon som säger. Tur att det rör lite på sig efter totalavslappningen i Hamburgsund.
Ses!
Lite skriftligt från Hamburgssund
Det här var den mest avslappnande, trevliga, berikande, sköna, varma, lugna, vederkvickande (för att använda ett gammalt ord), roliga, läsvänliga osv osv osv, i all oändlighet om jag inte bryter nu och nu kommer slutorden: semester vi haft på flera år.
Vi kom fram till Hamburgsund vid 15-tiden på lördagen 3 juli. Tack och lov för att jag äntligen har en bil med AC istället för KD.
För den oupplyste betyder KD korsdrag, vilket är det enda jag haft tills jag köpte mitt blåa underverk som går under namnet Sidney!
Där bak hängde våra cyklar, för vi hade tänkt att cykla lite mellan böckerna.
De vi skulle hyra av S och B, var mycket underbara människor som bodde snett över gatan, båda pensionärer sedan ett antal år. De välkomnade oss och visade oss runt i "stugan", som vårt hus kallas. Den är från 1897.
Utanför en stor trädgård med fruktträd, blommor, trädgårdsmöbler och ett löfte om en hängmatta där jag skulle ligga och läsa enligt planerna. Den satte kärestan upp första morgonen.
Vi packade upp och cyklade ner till samhällets lilla centrum för att titta runt och få i oss lite mat.
Hjärtat i "byn", Ica på ena sidan parkeringen, fiskaffären på den andra.
Vi åt på Nolhåtten, jag åt fisksoppa, här ska frossas i fisk och skaldjur var mitt motto för våra 2 veckor. Min käre "karnivor" åt något filéaktigt med pommes frites. Båda var vi nöjda och det var huvudsaken.
Dag 2 åt vi pizza, mest för att vi upptäckte att det fanns en pizzeria och det doftade så gott.
Jag åt Ibrahims special, proppad med färska räkor och kräftstjärtar och en hel del annat mumsigt + en hemlig sås med vitlök. 140 kronor, mitt livs dyraste pizza.
Ibrahim var mycket noga med att berätta att räkorna var handskalade. Det borgar för kvalitet och dessutom var de från Strömstad vilket också var viktigt.
Specialsåsen hade han själv blandat till. När jag frågade om det var majonäs i, vilket jag inte tål så bra, svarade han ja. Då ville jag inte ha den.
Han undrade varför och jag förklarade att jag inte tål fett, att jag får ont i magen av det, men hör och häpna. Hans majonäs var inte fet, den var gjord av vatten.
Kärestan skojade om detta hela semstern, t ex: "Akta dig så du inte får majonäs i håret när du öppnar kranen i duschen," eller "Vill du ha lite sås, skruva bara på vattenkranen."
Jag åt pizzan med vattenmajonässåsen och jag fick jätteont i magen, men den var URGOD!
En titt nere i hamnen och över till Hamburgö där kommunens kyrka står på höjden.
Vi hade en mycket brant backe upp till vårt hus. Det vi inte hade i början var kondition. Jag trodde jag skulle stupa redan första dagen och att cykla upp blev det aldrig tal om på hela tiden.
De första dagarna prisade jag den okände Evald varje gång vi var på hemväg.
Evalds söffa stod drygt halvvägs uppe i backen, just efter det allra brantaste.
Frukost ute på framsidan
Fåglar i rabatten
Hamburgsund har en lång tradition av bl a stenhuggeri bakom sig. Vi hade stora bergknallar precis bakom där vi bodde och där var vi flera gånger och hoppade omkring bland stenarna.
Från högsta bergen hade man fin utsikt över samhället.
Det var gästhamn på båda sidor sundet. Kundparkeringen var rolig.
För friluftsfolk, mest seglare då förstås, fanns det lokala regler. Grilla gjorde man inte på mer än ett ställe och engångsgrillarna skulle i grillsoptunnan. Bra tycker jag.
På en gång utkristalliserades det en dygnsrytm som passade oss båda till 100%.
Utan att vi ens pratat om det blev det så här: Vi gick och la oss mellan 22.00 och midnatt. Läste till 1.30 - 2.00. Sov ostört som björnar i ide, till 6-tiden på morgonen. Ibland vaknade en av oss då, ibland båda. Läste igen tills ögonen for ihop och sov vidare till 11 ungefär och då blev det dusch och frukost.
Lässemestern har börjat!
Intermezzo!
Andra dagen i hängmattan låg jag där i godan ro med en bok och gungade lite, lite fram och tillbaka.
Så hör jag ett knakande och inte vet jag hur det gick till, men reflexmässigt kastade jag mig handlöst ur hängmattan, landade en bit ifrån och över alltihopa, där jag nyss låg, brakar 1/4 av äppelträdet ner.
Den tjocka sidostammen vi knutit fast den i var helt rutten inuti. Det syntes inte ett dugg av det från utsidan. Enda skadan jag fick var ett litet skrubbsår på utsidan av ena benet.
Vår käre hyresfarbror B sa: "Det var tur att du inte skadade dig, du hoppade ur, vig som en gasell." Gasell vid min ålder, man tackar!
Efter det var jag lite avvaktande till hängmattsliggande, men till slut låg jag ändå där igen, dock utan att gunga. Det gick bra!
Det kommer några fler "kapitel" från Hamburgsund med omnejd, framöver. Det är lite si och så med bloggandet för tillfället.
Åter till "fosterjorden"
Jag kommer att berätta om Hamburgsund så fort jag hinner, men vi är snart på språng igen. Jag ska få ut min födelsedagspresent och åka på Göta Kanal en dag den här veckan. Då passar vi på att lyxa oss och bo på hotell natten före och efter, så mera bloggtystnad väntar!
Igår var det "Öppen trädgård" över hela Sverige, anordnat av Land.
Det har vi bara bevistat en gång tidigare, när vi var på mc-semester på Gotland.
Så här i efterhand kan jag fundera på hur vi kunde komma på tanken, att iklädd full mc-utrustning åka iväg för att gå runt i någons trädgård och titta, men det gjorde vi och med stor behållning vill jag minnas.
Igår tog vi bilen, lätt klädda. Vi tog med svärmor som även hon tycker om blommor och sedan gav vi oss ut för att titta på två trädgårdar.
Det var här i Närke och det var så njutbart, att idag kommer jag inte ihåg riktigt var vi var. Jag vet att den första låg mellan Mullhyttan och Svartå och jag tror kvinnan heter Ulrika. Kan det vara värmen, eller åldern som ger mig detta hjärnsläpp, eller är det semesterhjärnan som är för slapp?
De hade i alla fall höns, för dagen bakom galler, men normalt sett lösgående.
Här är några, det var inga vanliga raser.
Trädgården var härligt tät, slingriga gångar och roliga detaljer lite överallt. Dammar, portar, stenar och diverse fina och många annorlunda växter. Jag tyckte om den.
Fika fanns att köpa, så vi satt ner en stund med kaffe och en god kaka mitt i grönskan, sedan gick vi ett tag till och tittade.
Den här spretiga granen heter Ormgran.
Här är det trolldruvor
Fiffiga stora krukor, gjorda av taknockpannor, trodde kärestan.
Till sist en vacker lilja innan vi for till nästa.
Där var jag smart nog att ta ett kort på namnet. Fick förmodligen en kick av kaffet.
En hoper vackra eller intressanta blommor som jag inte kunde motstå.
Här fanns också "husdjur", men inga hönor. De här var visst från Italien.
En ny bekantskap
Är detta "Skönheten och Odjuret" tänkte jag.
Den här trädgården var stor, väldigt välordnad och otroligt fin. Bra med skyltar i kryddgården och Agneta som ägde hela härligheten gick runt hela tiden och svarade på frågor.
Man kunde köpa plantor och nyslungad honung och det gjorde jag föstås.
Jag antar att Agneta ligger bakom den här "skylten".
En SKÖN dag som vi avslutade hemma hos sväror med hattprovning. Hon hade vunnit den här läckra skapelsen förra veckan.
Jag som ser helt lobotomerad ut i mössa, tycker att jag är riktigt bra i hatt, eller?
Nästan en dam........................HÖHÖHÖ!!!
Kval
Det innebär att jag inte kommer att blogga ett endaste litet inlägg förrän runt den 18 juli, då jag åter nöter denna stol och detta tangentbord, i min iver att berätta det som tränger på.
Vi far på semester imorgon, en lässemester som kärestan flämtade fram som en önskan för ungefär ett år sedan. Det var då vi for, som skållade illrar runt Irland och upplevde det ena efter det andra.
På tolfte dagen, efter många mil i hällregn, vänstertrafik och total avsaknad av både matställen och B&B, gnydde han fram: "Nästa år vill jag vara hemma och ha en lässemester i 14 dagar.
Jag nappade direkt, med den lilla brasklappen, att jag ville att den skulle förläggas till västkusten. Så blev det och imorgon bär det iväg med minst 20 olästa böcker i en stor kasse.
Återkommer med nya hisnande sanna episoder ur våra liv runt 18 - 20 juli!
Ha det så bra tills dess och sola med måtta. Jag tänker ligga i hängmattan i skuggan och läsa!
Traditionell årlig utflykt
När man gjort en sak ett antal gånger är det väl tradition?
Vi försöker att åka till Elsa Anderssons i Norberg en gång om året för att fika. Bara för att så där..... Det är fin miljö och en lämplig dagsutflykt med motorcykeln.
Kopparbunkarna väl förankrade mot ev. stöldförsök.
Mitt emot hade antikaffären bytts ut till
Det var ganska dyra saker, fina förstås, men inget jag behövde akut
På en hylla stod en rad klockor som jag inte heller behöver, men roliga var de
Det jag inte fotograferade var Evelyns Bageri som låg alldelse bredvid.
Jag antar att hon hade tänkt något mer med sin hemsida, men men. Jag länkar den i alla fall, för är man i närheten av Norberg, vore det dumt att inte åka till Evelyn och köpa med sig ett eller ett par bröd hem. Det är ekologiskt, surdeg, många olika sorter och bakas dagligen av henne själv.
Jag köpte den godaste valnöts-surdegslimpa jag någonsin ätit. Hon talade om att hon hållit på sen i oktober förra året och att det verkade som det skulle gå bra.
Jag säger bara: VILKET FANTASTISKT BRÖD!!!
Evelyns Bageri ligger alldeles till höger om Amazonen. (Till vänster är Hemma hos Alice)
Jag kombinerar gärna utflykten till Elsas med omvägen om Engelsberg när vi åker hem. Bruksmiljön har vi vandrat omkring i ganska många gånger vid det här laget, men skulpturparken förändras från år till år och det är den jag gärna vill se.
Årets tema
Nu raddar jag upp mina bilder från rundvandringen bland alla skulpturerna.
Gräsanden är levande, men inte de andra, han håller just på att vakna och är absolut inte skadad. Sträcker sig efter sin slummer bara.
Här filosoferar vi, jag och de andra
Tyvärr missade jag namnen på både skulpturer och skulptörer i början
Mitt bland skulpturerna och mitt i Bergslagen som vi är, en liten mur av slaggsten.
"RESPEKTERA KÄNSLAN OCH LIVETS KRAFTER BÄR BLOMSTRANDE DOFTER"
Så står det på stenen ovanför "dörröppningen" på stubben.
"Örnen" av Gea Sibola Hansen
"Trattgubbar" av Peter Tillberg
"Svalan" hette den här av vem.....? I bakgrunden en av Lars Vilks träskapelser
"Hammarkraft" av Björn Jäderås
I den grå monokeln finns ett litet, litet hål och om man kikar genom det ser man det här.
Det sitter en del till hjulet på var och en av de 4 stolparna och i det lilla hålet går de ihop till ett hjul.
"Rythm - Vi ger järnet" av Annika Heed
"Watergate - Ge Fe" av Emir Krajisnik
Från ena hållet -
-och andra. Det såg ut som en liten laxtrappa med ringar att hoppa genom
Den alldeles naturliga bron, ingår alltså inte i skulpturutställningen.
De här bara stod där ute i vattnet, jag tror de är kvar från något tidigare år.
"Den vilda sidan" av Birgitta Muhr
Jag undrar lite tamt, var är det vilda i det här? Jag är inte tillräckligt djup för att förstå.
"Puzzled choir" av Kent Wahlbeck
"Filosofiska bänken" av Sture Collin, de små gubbarna jag poserade med nyss.
"Ängelsberg bävern" av Gea Sibola Hansen
Sedan blev det raka vägen hem, möra i rumpan och stela i ryggen, men efter en härlig dag med massor av intryck i sinnet och intag via munnen.
Höga bord och djupa stolar
Vi halvt ruinerade oss på Body Shop och efter en sån ekonomisk chock är det ändå kört, så jag föreslog en räkmacka på Vasa, med handskalade räkor och på min bekostnad.
Hon var inte svår att övertala.
Vi gick dit, beställde och bestämde oss att sitta ute, det är ändå sommar och VARMT!
Det blev som det blev, de som beställde utemöblerna hade inte direkt synkroniserat höjden på stolar och bord. Lilla livet som inte är lika lång som sin moder fick vissa problem.
Tilläggas bör, att även jag hade vissa problem att nå upp bekvämt!
Samsala
När jag var 11, nästan 12 flyttade vi till en liten by utanför Hallsberg som heter Samsala.
Idag bor min brorsdotter där med sin familj och en massa djur, precis som det var på min tid. En massa djur alltså är samma som förr, det är bara människorna som är utbytta till en yngre generation i släkten.
När man står längst ner på ägorna och tittar ut över gärdena (som vi sa) var det nära till kompisen Inga. Om man sprang över gärdena och bakom dungen, bort mot höger, finns huset där hon bodde.
Kära brorsdottern är hon som fick en get på sin födelsedag och nu var den och två till, installerade och hade fått eget hus och en hage. Jag åkte dit och hälsade på en kväll.
Det är Lukas, den grå, Trassel och Ida (den som är vit på huvudet tror jag.)
De har en fin hage, med roliga saker och en massa gott att äta. I alla fall när de kom. Getter har en förmåga att äta det mesta och ganska fort dessutom.
Ida
Trassel
Lukas, som var keligare än en kattunge, ville bara gosa och bli kliad (vem vill inte bli det?) Han ställde sig på bakbenen och krafsade på mig med frambenen, som en hund.
Gruppbild (ursäkta lilla hjärtat, men du är en av dem).
De har fått det gamla kaninhuset till lekstuga och det gillar de.
Höns tjatade jag om att vi skulle ha när vi bodde där, men inte förrän nu är det verklighet.
Sixten av Hedemoraras, med två av sina 3 fruar, vilken sort har jag glömt.
Här fick jag dem i samlad tropp.
Sedan ett par av de nya Hedemora, där det verkar som det bara är en enda höna.
Solen, Smilla, Murre och Musse - katterna, Alma och Nillan - hundarna och Lille Skutt - kaninen fick inte vara med på bild denna gång. Råttan och akvariet vet jag inte om de finns kvar, men kanske? Jag hade allt fokus på getter och höns den här gången.
Slutligen kan jag konstatera, att de små pinnarna Rosenhallon, som jag släpade hem från en kompis moster i Åsbro i slutet av 90-talet, har blivit ett stort, vackert buskage. Vad fina de är!
Jag kanske skulle ta med några pinnar hem till mig själv så är cirkeln sluten.
