NÄÄÄÄÄÄÄ
Nu VRÄKSNÖAR det igen, jag går och drar något gammalt över mig och tittar fram igen när solen behagar göra samma sak.
Jag har fått nog av den vita varan.
Det var allt för idag!
Souvenirer och dess förvaring
Själv har jag lite ligger i den lådan och något sitter där i ett album, i en annan låda ligger något annat och det mesta ligger på det där säkra stället som jag aldrig hittar, när jag ska ha just den saken.
Det här måste vara det perfekta bordet om man vill spara på något och ha kvar "det där speciella", från just "det där" tillfället, som jag tror att väldigt många av oss gör. Ingen risk att det försvinner, för det ligger så klart en glasskiva över.
Lyx
Älskad och utvald känner jag mig också, förresten är jag det, det vet jag!
Tänk vilken lycka att ha träffat en man som är GALEN i rosor!
Olika val
Jag går lite upp och ner i vikt och försöker hålla mig på trivselnivå, där jag kan ha mina kläder. Mager är jag inte, men inte direkt fet heller.
Alltså! Jag kan unna mig en bulle till fikat då och då och i synnerhet på helgen. Speciellt som jag bakat extremt goda kardemummabullar som bara ligger där i frysen och väntar på en stöt från micron.
"Ska du ha en bulle till kaffet", hojtade jag i helgen.
"NEEEJ TACK, jag tar en skorpa."
"En skorpa? Ska du bara ha en skorpa?"
"Jaaa, det får räcka, jag är så glad att jag börjat gå ner i vikt."
Så var det med det och jag dukade fram!
Resultatet! Kärestan: "Får inte jag nån bullle? Jag vill ha en bulle!"
Jag åt min bulle och kärestan åt sin skorpa + en bulle. Hur det kan bli när man håller igen.
Gunde, Lennart med flera....
Man måste inte åka dit varje år, men ändå måste man, i alla fall vi. Igår tog vi en paus mitt på dagen, innan våra gäster skulle komma, och åkte dit för att se om det var några fåglar på plats.
Det kan man lugnt konstatera att det var!
Dagens notering vid 13-tiden
Kanadagässen räknar de inte ens och de ser onekligen ut att fundera över vart de har hamnat. Om de kunde tänka som vi är det lätt att sätta pratbubblor vid dem.
"Ser du något?"
"NEEEEJ, det är bara vitt, vitt, vitt överallt."
"Jaaa, jag känner mig helt vilse i pannkakan!"
Det var förvånande lite Kanadagäss och med dagens notering på svan var 2632 + 8 = 2640, kan man lätt förstå att gässen kände sig lite alienerade.
Ett par grågäss fanns också mitt ibland allt det vita.
Hela tiden flög det in nya svanar, i par eller flock.
Häpnadsväckande nog räcker det med de här små skyltarna, folk respekterar det.
Som så ofta sker blir det en massa kringarrangemang när man har ett gratis naturfenomen som drar folk. Det finns kafe och galleri, restaurang där man kan abonnera om man är en grupp och lite annat.
Även barnen får sitt, en labyrint att springa runt i.
Grilla, grilla, grilla, grilla!
Moderna svanar! De flaxade i den kalla vinden!
Vi flaxade hem och ställde fram trädgårdsmöbeln, som en påminnelse om sommartiden.
Oj oj oj
Vi har haft gäster hela kvällen och det har varit JÄTTETREVLIGT! Inte en enda bild har jag tagit av vare sig mat eller folk.
Vi har umgåtts, pratat, ätit, druckit, spelat och sjungit! En fantastisk kväll med mycket goda vänner. Tiden flög och här sitter jag och orkar inte berätta vad kärestan och jag gjorde på förmiddagen. Det får komma imorgon istället.
Med det vill jag önska samtliga en God Natt och välkommen imorgon när vi har sommartid. Jag tänker lägga mig nu när det nästan redan är imorgon, fast det inte blir förrän vid 2 inatt.
Sov gott!
Nu är det mycket blommor i min blogg
Blommor dock det kan hon aldrig få för mycket av, så här är presenten.
Hon såväl som jag har ett inglasat uterum och där ska den stå har vi tänkt! Hoppas hon blir glad, det blir jag av den här vårkorgen!
OBS! Komponerad och gjord av Nettan på Varberga blommor!
Den här dagen
Lång dag på skolan, det var det första. Sedan gjorde jag sista pellarycket, så nu är varenda en omplanterad och står i sina respektive krukor och myser - hoppas jag, i den mån blommor myser.
Torka jord från diskbänken och som följd av det + omplanteringen - dammsuga golvet.
Så kom nästa tokryck, dammsuga soffan och puffa om kuddarna så den blir bekväm igen. Det rasslade rätt bra när jag drog längs botten på soffstommen, dock inga pengar. Soffan blev mjuk och skön.
Sedan kom kärestan in en stund, jag trodde vi skulle fika och umgås framför Antikrundan, men han hade mer kvar på sitt dagsprogram än jag, så jag skickade med honom matbrödet hem istället.
Antikrundan avklarad, sedan i med en maskin tvätt, förflytta föremål inom hemmet, fixa med pappersinsamlingen och fylla på burkar i skafferiet.
BLOGGEN! ! ! ! ! ! !
Jag gick just in och fick en fantastisk länk från C, en i Barcagänget som snart drar iväg igen. OBS: Jag är också en av dem så klart.
http://www.barcelonaresan.se/chokladmuseum/
Det här är väl något för dig.
Jag hoppas vi går hit!! Mig passar det då verkligen! Hon skriver ju faktiskt: "Det här är väl något för dig". - och det kan vem som helst se. Man känner sina löss på gången, som min moder alltid sa!
Insnöad
Snöa in kan man göra utan att bli insnöad.
Det är precis vad som hänt mig.
Jag har totalt snöat in på ranunkler, vilka fantastiska blommor. Jag bara älskar dem och njuter i fulla drag över hur de kommer i min ägo som små runda knoppar och sedan puffar ut sig mer och mer och mer och mer för att slutligen börja tappa bladen som är underst. De torkar lite och faller av.
De här slängde jag i komposten i helgen, de stod i nästan 3 veckor.
Jag köpte nya för mer än en vecka sedan, för jag trodde aldrig de här andra skulle ha så lång livslängd. Inte nog med att de var långlivade, på en och samma stjälk slog det ut 3 blommor. Det är ovanligt, en extra knopp kan man lyckas få i blom, men inte två. Det kan dock inte jag ta åt mig äran av, det skötte blomman om alldeles själv.
De nya var tvungna att gå i samma färgskala, för just nu gillar jag rosa blommor.
Det är ju inte klokt vad vackra de är!
I fredags när kärestan kom sa han: "Vad är det för fina rosor du har på bordet?"
"Ja, det kan man undra," sa jag, "de heter Ranunkel"
Helgpromenaden
Nu blev det ändå nästan jag som bestämde, för nu ville jag inte se mer bilar och höra motorbrus, ändå ville jag inte ta bilen och åka någonannanstans.
Sagt och gjort, vi inledde med att gå längs en väg som är ganska mycket trafikerad dagtid, men nu har det ofattbara inträffat.
Jag stiger upp och går ut innan jag ätit frukost, trots att jag är ledig och kan ligga kvar i sänghalmen nästan hur länge som helst. Nej då, nu hurtas det upp och på med kläderna från igår, som man kan svettas fritt i och sen ut i friska luften innan jag normalt sett inte ens är vaken.
Jag känner mig som jag vansläktas, för hurtighet har aldrig varit mitt motto. Lik förbaskat mår jag jättebra när jag väl sitter där vid frukostbordet, nyduschad och pigg. Något konstigt är det!
Tillbaka till den nya rutten. Vi svängde av vägen vid början av bostadsområdet Mellringe. Där gick vi ner mot Varbergaskogen, fast inte ända fram, utan till gång- och cykelvägen hitom skogen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Inte ett billjud så långt örat nådde.
Vi NJÖT!
Så kom vi fram till något jag inte sett förut.
Jag gick där och grunnade och kom fram till att det nog var boulébanor, gott om 50 + lägenheter i närheten kanske, tänkte jag? Pensionärer lär spela boulé, sedan prins Bertil höll på. Är det så tro?
Nästa fundering, varför en stor grind på en boulébana?
Jag frågade kärestan vad det kunde vara för något.
Naturligtvis hade han svaret! Hur kunde han veta det? Sedan kom vi fram till skylten och nog hade han rätt.
Då fick jag det bekräftat och vad fint det kommer att bli till sommaren när det prunkar av alla grönsaker och blommor som tidigare odlats på de tillfälliga lotterna lite här och där i området.
Vi fortsatte och så kom nästa nyhet (för mig alltså), betydligt enklare att identifiera.
Det är roligt när det satsas på ett så pass gammalt bostadsområde som Varberga är. Det behövs lite nytt och fräscht för att hålla uppe standarden.
Varberga bebyggdes med flerfamiljshus under åren 1962-66. Totalt finns det c:a 1600 lägenheter, det finns förskolor, vårdcentral, och ett utomhusbad, för att inte tala om stans bästa blomsterhandel - Varberga blommor med Nettan bakom disken!
Från nätet: "Skogen intill bostadsområdet Varberga är ett naturreservat fr.o.m. maj 2009. Reservatet är 93 ha. Inom området finns flera olika skogstyper - ljus björkskog, tallskog och tätare "trollskog". Reservatet erbjuder en miljö rik på växter och fåglar."
Inte behöver vi välja Tråkrundan något mer, när vi kan gå här längs skogskanten och lyssna på fler och fler fåglar för varje dag som går.
(Lånad bild)
Nisse
Nu har jag fått ett till säkert vårtecken.
Min granne Nisse har kommit ut. Det gjorde han igår!
Då menar jag inte ur garderoben, eller som bög eller något annat. Helt enkelt: Nisse har kommit ut och jag är sprittande glad över det! Han föredrar inomhus den kalla årstiden och jag förstår honom.
Som vi gosade, jag höll på att bli kvar där hela förmiddagen och jag har fått kärleksbett i både tummen och andra delar av handen.
Han är en riktig liten goding och nu har jag stillat min kattabstinens en smula!
Islandsfisk
Samtliga vi som var på Island i juni blev helt galna i deras fantastiska godis. Vi har googlat hit och dit, sökt på nätet, jag fick den ljuvliga försändelsen från Anne (bloggare) med Djupur, som jag omsorgsfullt mosade in i mig själv hela laddningen, men de andra har suktat och längtat (jag bjöd ingen mer än kärestan på dem jag fick med posten).
Å - en av oss på skolan som också var med på Island och som också blev helfrälst på godiset tog på sig att ordna en beställning hos Islandsfisk. Det var det stället som verkade mest lovande av dem vi hittade.
Enl. Google finns detta ljuvliga godis även i Stockholm, på Folkkungagatans Tobak eller något sånt, men dit har vi inte lyckats skicka någon bulvan, inte heller blev det beställning från nammi.is som också har bl a godis.
Islandsfisk levererar 4 gånger om året till en massa platser i Norden och idag var det vår tur här i Örebro. Vi hade gjort en gigantisk beställning av bara godis, sånär som på en förpackning jäst haj, den var det jag som hade på min lista.
Vi ville ha Djupur, Thristur, Draumur, Appolo rullur och lakrits med choklad. Ganska stora mängder också.
Lite trist blev det innan det var vår tur att få leveransen. Å fick besked när hon beställde, att Thristur redan var slut - OCH DÅ VAR DET VI SOM BAD ATT DE SKULLE LÄGGA TILL JUST DEN TILL SITT SORTIMENT!
Inte nog med det, Djupur fanns inte så många som vi ville ha, men resten skulle vi få.
I morse var jag där på parkeringen vid Scandic för att hämta ut vår sötkasse.
OBS: Det står "Bra hälsa" på bilen. Fint att godis leder till bra hälsa. Det känns tryggt!
Jag talade länge med islänningen vid ratten. Appolo rullur - slut, Thristur - slut, lakrits med choklad - slut och Djupur minus 8 påsar. SUCK!
Jag betalade det vi fick och gick till utlämningen där bak på bilen.
Först kylutrymmet och innanför det, frysdito.
Islänning 2 packar här Djupur med glad min, han tror förmodligen att det är jag ensam som ska äta upp alla påsarna, eftersom vi slagit ihop vår beställning för att spara på fraktkostnaden.
En liten tröst var, att Islänningen vid ratten lovade att skicka Thristur till mig, dvs till Å, som han trodde var jag. Fraktfritt skulle det också bli, men han bleknade lite när jag sa att jag ville ha 14 stycken.... Inte mindes jag hur många vi hade på ursprungsbeställningen, jag bara höftade till ett antal.
Om jag förstod honom rätt sa han att det skulle bli fraktfritt i alla fall, men säker är jag inte.
Nog för jag har en halv kasse Djupur hemma på mitt köksbord, men hur fort trycker man inte in en påse sådana i gapet för destruering lite längre ner. 
Jag ligger redan en back! De andra får sitt imorgon, dock reducerat antal.
Kalasdags
Hon hade gjort en smarrig smörgåstårta efter LCHF recept, en diet som hon följer och lyckats bra med.
Vi andra - så att säga vanliga ätare fick en lite mindre, men i samma stuk, också med en massa räkor.
Den här var vi dock tvungna att avsmaka. Den var bakad av mandel- och nötmjöl. JÄTTEGOD! Fast det är ingen diet jag tänker anamma, fett är det jag har svårast för, jag klarar bara inte av några större mängder.
Åh, vad jag tycker om dem, mina brorsdöttrar!
Födelsedagsbarnet S
och hennes syster F
Så en annan liten go tjej M. Hon är min brorsdotterdotter.
Gissa vilket lag mannen i familjen håller på!!!!
Efter en lång, lång sittning vid fikabordet, med 2 smörgåstårtor, 3 vanliga tårtor, en LCHF tårta och en LCHF kaka, bullar, kex och kakor, gick vi ut och tittade till djuren. Det är alltid lika roligt att se dem.
Alma och Nillan passade på att slinka med ut! Snön är så härlig!
Vi gick ner till getterna, det föddes en liten bockkilling i höstas - Flingan. Han och hans mamma Ida gick in när vi kom, man vet aldrig......
F försökte lite diskret att få dem att komma fram och lukta, men de höll sig på avstånd.
Lukas och Trassel däremot kom klivande med frejdiga steg i snön och ville gosa.
Det var gott om "pärlor" i snön, syntes bra gjorde de också.
Jag är väldigt förtjust i höns och det var nästa mål att se hur de hade det. Nog var de också ute och klev omkring, trots kylan. Jag tycker det skulle bli kallt om fötterna, men det var just ingen snö på deras uteplats.
S passade på att kolla i redena. "Titta M, 3 ägg har vi fått".
På pinnen satt ett par som nog tyckte det var skönast inne.
Medan vi var därinne blev vi kontrollerade av ett par andra som kom in och undrade vad vi höll på med egentligen.
Här ute har jag vuxit upp, nu bor min brorsdotter där med familj och djur och det är jag jätteglad för. De har byggt ett nytt hus - gult som det gamla, men omgivningarna är de samma och det känns alltid som att komma hem.
Inne trynar katter och hundar i soffvärmen. Väldigt skönt att sova tycker en del.
Bästa vänner, den stora Alma och lilla Nillan.
Tack för en skön eftermiddag kära S med familj!
Tråkvägar
Jag är som halva den där gamla gåtan om vad det är som går och går osv. Skillnaden är att jag kommer till dörren.
Dock, innan jag kommer tillbaka till dörren går jag på en massa tråkvägar. Nu är det ju så att jag inte måste gå, men jag bör gå för att råda bot på min onda rygg. Därför går jag!
Varje gång jag travar runt på asfaltsvägarna, stora eller små, längtar jag ut på landet, eller till en bostad som gränsar till skogen, samt grusvägar istället för asfalt.
Jag VILL INTE gå på asfalt, men det gör jag!
Jag vill inte höra bilbuller och motorer, men det gör jag!
Jag vill inte se på en massa fula saker efter vägen, men det gör jag!
Titta bara hur det ser ut när jag tar kort längs min promenadväg.
En Trädgård full med övertäckta bilar (c:a 8 stycken) istället för växtlighet.
Grå asfalt, snö, is och några enstaka björkar längs motorvägen.
För att inte tala om motorvägen själv. Hur roligt är det att lyssna och se på?
Som grädde på moset vaknade jag i morse till en ny fantastisk istid!
Så är läget, nu ska jag baka mig frisk!!!!! Snö blir jag sjuk av känner jag.
Plötsligt får man lön för mödan
Hon står i ensamt majestät än så länge, men nu är det bara att invänta nästa!
Lika bra jag planterar om de 10 (eller vad det var) som är kvar. Sen är det färdigt!
Nu snart......
Alltid en början kan man säga.
Snart vår på riktigt!! Det är så att jag börjar tro på det nu när jag såg detta!
Postkodmiljonären och dess konsekvenser
Jodå, jag har lott också, för jag skulle inte stå ut med att de ringer på grannens dörr med en check eller flera och inte på min. Under tiden jag inte vinner, känns det bra att hjälpa till lite i de många välgörenhetsorganisationerna som får ta del av våra lottpengar.
I helgen fick tittarfrågan oanade konsekvenser hemma hos oss.
Jag blev OMÅTTLIGT sugen på raggmunk och fläsk. Den rätten nämndes som ett alternativ till oss tittare, om jag nu ville ringa in för dyra pengar och tro att just jag skulle vinna 40.000.
Nej ringde, det gjorde jag inte! Sånt gör jag aldrig.
Det jag däremot gjorde var detta på söndagen.
MMMMmmmmm!!!!! Söndagmiddag - Raggmunk med fläsk! Det godaste jag vet.
Njutardag
Här går det fort från förslag till beslut!
Vi tog med oss blomsterälskande svärmodern också och åkte iväg.
Nu får min blogg tillfälligt heta "Leontinas blomsterblogg," för så mycket kommentarer från min sida tror jag inte behövs. Bilderna talar för sig själva.
VAR SÅ GOD OCH NJUT!
Denna bild är rättvänd, en ny idé man kan testa hemma om man vill. Den hänger över matbordet istället för ljuskrona och med "ljusen" neråt.
Måste vara någon slags förädlad vitsippa, blommorna var "fetare" än normalt, men vi tyckte att bladen stämde med skogsvarianten. Den syns i rundeln på bilden ovanför också.
Nu kommer ideér hur man kan använda och återanvända sådant man har hemma.
Här är ytterkrukorna kvistar, som lindats runt en glasburk med ståltråd/snöre
Pelargonhuset låg precis vägg i vägg. Där blev det bara en glutt genom fönstret. Se men inte komma i närheten. Tids nog öppnar de för allmänheten här också, men lite, lite hade jag gärna gått närmare om det varit tillåtet.
Vi fortsatte i de vanliga växthusen, men det får bli imorgon, för nu är det kaffedags!
Tjuvstart
Det var bara 250 gram och man förnimmer smaken av jordgubbar på ungefär 25 gram.
Det är helt klart ännu långt till denna sommarfröjd, det är väl därför de inte smakar som de svenska, solvarma, ljuvliga sommarbären.
Tur det förresten, då skulle den längtan och väntan vara puts väck.
Att vänta är utvecklande många gånger!
Hoppet vaknar
Nog för att solen lyser dagtid en del dagar, men så kommer andra dagar med stora lappvantar singlande, blöta dessutom, och lägger sig som stora blaffor överallt, långsamt smältande ner i håret, på jackan, bilrutan osv osv.
Idag dock, var det en spirande dag. Jag kom hem rejält trött efter en vecka på arbetet och sedan en raid i matbutiken. Där kom kärestan nästan samtidigt och jag sa surt: "Hade du inte kommit nu, hade jag gått ut och gått i 1 timme".
Varför sa jag så? I nästa sekund fick han både kram och puss, så skönt var det att han kom och vi ställde in min bil i garaget och travade iväg tillsammans.
Vi kryssade hit och dit i villakvarteren på andra sidan motorvägen, för jag kände inte för "tråkrundan" som passerar både ICA Maxi och Systembolaget. Tänk hetsen där en fredag eftermiddag.
Jag har som princip att aldrig stanna när vi går, osteopaten har uppmanat mig att gå och gå och gå och gå. Det gör jag och ryggen är MYCKET bättre.
Då stannar kärestan!
"TITTA!" säger han, med betydligt större bokstäver än jag kan åstadkomma här.
Jag tittar, rycker fram kameran, knäpper, zoomar, knäpper igen och LER!
Det känns som att VÅREN tänker ta över nu! ! ! ! !
Pust och puh
Många glada sms och telefonsamtal har jag också fått, tack för dem!
Käre själsbroder Jimmy har lagt in en länk så jag har tittat på mig en gång till och då kändes det lite bättre. Exakt 14 minuter in ska jag dyka upp.
http://svtplay.se/t/102764/antikrundan
Jag kan tala om, att de har klippt rejält i det som spelades in, för jag och A (som var där tillsammans med mig) såg hela inslaget direkt efter inspelningen.
Mina föräldrar hade ingen spik i skåpet, det var farbror Emil som hade det. Han var min mormors kusin och den som gav skåpet till min mor.
När skåpet stod i vårt uthus hade jag och min bror gamla serietidningar längst ner i överskåpet. Jag tror de låg till höger och till vänster var det pussel och spel.
Mor bar ut glas,porslin och husgeråd, som inte platsade inne längre, det fanns allt möjligt i skåpet och det var en utmärkt förvaringsmöbel, men in i huset kom det aldrig. Det var för stort och otympligt för en liten närkestuga som den vi bodde i.
Jag har också allt möjligt i det, men mest sådant som jag använder.
Nu är det gjort! Kul var det, men någon TV-stjärna blir jag aldrig!
Antikrundan på TV
Det kan hända att jag är med där, jag blev i alla fall filmad med mitt gamla skåp, men det är inte säkert det visas för det.
Jag kommer så klarrt att titta, för det gör jag alltid eftersom jag gillar programmet.
Oavsett hur det blir var det en otroligt rolig upplevelse att ha fått vara med mitt i händelsernas centrum, som jag skrivit om tidigare här på bloggen.
11 till
Ganska sent igår kväll fick jag ett tokryck måste jag säga och planterade om 11 till. Nu är slutet nära, även om det låter lite otäckt, så är det dock inte, det blir en fantastisk känsla när det sista fönstret också är avklarat.
Här står alla 11 nyfräscha pellorna och väntar på färdtjänst till andra våningen!
Jag somnade nöjd kan jag tala om!
Är det våren?
Himlen vackert blå och kala kvistar, det är som ett konstverk.
Det känns skönt när man ser att det smälter mer för varje dag och även om det är tråkig, ful asfalt som kommer fram är det ändå barmark och det räcker för att glädja mig.
På sista sträckan går vi igenom ett villaområde och "det som göms i snö, kommer upp i tö," är så sant som det är sagt. Eller har den kraschlandat?
Helgens goda sallad
Det är inget märkvärdigt alls, bara en hoper goda råvaror som hackats ihop, lite "strössel" ovanpå + Julitas förnämliga citronolja istället för en massa salladssås.
Det s.k. ogräset ruccolasallad tycker jag är en smakförhöjare i många sallader, när kärestan en gång hade hackat den, istället för att lägga i den hel, blev det ännu godare, så numera är det oftast hackad här hos oss.
Jag hävde i fetaost, cashewnötter och"strösslet som jag toppar med, är de godaste pistagemandlar jag någonsin ätit.
Jag köpte en rejält dyr, vaccumpackad påse sådana på Duå i Umeå och dem förvarar jag i kylskåpet för att de ska hålla sig. Nu är de snart slut, men mycket gott har det blivit. Självklart är de osaltade och utan skal. Så egentligen kanske de inte var så dyra när jag tänker efter.
Priset tar jag för vana att förtränga när jag tycker något är för dyrt, men ändå köper det. Så fort det är betalat har jag glömt och jag kommer att köpa en ny påse nästa gång jag är där!
Jag är i full gång
Han skulle tvätta min bil idag, något som varit försummat länge. Jag tvättar den inte själv och inte åker jag in en sån där tivolimaskin med färgglada borstar heller, för det vill jag bara inte. Tvättar ingen annan den så får den rena sig själv när det är väder för det.
När vi träffades för snart 9 år sedan hade jag en vit bil, som oftast var rätt grå. En dag efter någon månad eller två, frågade han om han skulle tvätta bilen åt mig. "JA TACK", sa jag förstås, så dum är jag inte att jag tackar nej när jag får en sån fråga.
Kärestan är en mycket noggrann person, så han började med att dammsuga den - Oj, tänkte jag, tyckte att han var väldigt noga och kände mig glad och priviligierad över att ha en sådan käresta och även få en fräsch bil. När det var färdigt sa han:
"Den var väldigt gluppig (=något eget ord för smutsig, kladdig etc) inuti. När städade du bilen senast?"
"Njaaaa", sa jag och drog på det, "det var ett tag sedan, kanske 1 år eller så, jag har förresten inte tvättat den sen jag flyttade hit."
Han såg skeptiskt på mig, lite undrande och frågade varför.
"Nej, jag gör bara inte det, sa jag, jag har haft för ont både här och där, det har det inte blivit av och så är det så himla tråkigt. Det har gått bra ändå."
Sedan dess tvättar han den alltid åt mig, jag gör annat. Idag t ex kände jag att jag borde bjuda honom på ett gott fika när han kom tillbaka med bilen. Jag bakade bullar. Mitt på blanka förmiddagen ställde jag mig och gjorde en vetedeg och bakade kardemummabullar.
De blev JÄTTEGODA! Vi drack kaffe och åt 3 var medan de var pinfärska!
Vi har också varit ute på en 1-timmes promenad och det var soligt och skönt, men blåste lite kallt. Dock var det ljuvligt med solen och fågelkvittret som blir starkare för var dag som går.
När vi passerade den här stora granen var vi tvungna att stanna och lyssna. Det var som den finaste konserten och vi tror att de satt i där i granen och tjoade på och sjöng om våren.
Nu ikväll hade jag överskottsenergi igen och satte igång att göra piroger. På promenaden kände jag starkt, att vårsolen nästan var här och snart ska vi ut på diverse utfärder med motorcykeln, så himla praktiskt att ha lite färdigmat i frysen då.
I år är jag resurs på hemkunskapen i skolan och där får man massor med ideér och tips på ätbarheter, vi har bland annat gjort just piroger.
Vid 18-tiden var fyllningen färdig och jag gjorde degen. Mitt i postkodmiljonären stod jag i köket och kavlade. Jag hörde TV.n och frågorna och 2 stycken åkte ut tidigt, så det var inga större utmaningar att försöka vara med och svara på deras svåra frågor, för de kom aldrig.
Det färdiga resultatet, det blev 12 stycken riktigt stora med köttfärsfyllning.
Det var längesen jag var så flitig en lördag, kan det vara solen som ger energi?
Prövningar
Det finns dock ett, säger ett, tillfälle när jag får anledning att be honom att coola ner och ta det lite lugnt, för SÅÅÅÅ farligt är det ändå inte.
Det är när vi ska sätta på nya påslakan på våra täcken. Då blir han nästan alltid bindgalen och häver ur sig den ena ilskna, arga kommentaren efter den andra.
Dagens moderna påslakan saknar oftast hål högst upp längs långsidorna.
Man har ingenstans att trä in händerna när man ska dra in täcket.
Han blir TOKIG!
Jag som annars kan visa ett koleriskt drag någon gång, är väldigt lugn i just de här situationerna.
Jag söker bara reda på hörnet, tar tag i det och fipplar sen in täckeshörnet och skakar till det hela. Sedan är det klart, inget högt blodtryck, ingen risk för stroke el dyl.
Se så fint min hand passar därinne i det fina satinpåslakanet jag fått av kära dottern.
Ikväll blir det inga utbrott, högt blodtryck eller hårda ord.
Jag har redan bäddat om och han slipper genomlida dessa prövningar!
Västra Mark - Väster Park
På Väster finns en samling ganska pampiga byggnader som till mestadels inrymmer bostäder. Det heter Väster Park och min uppfattning är att de tillhör de lite mer exklusiva här i stan. 
Det är i alla fall dyra lägenheter och hög hyra. Det ligger ute en 3:a just nu, på 88 kvm, utgångspris 1.250.000 kronor och en månadsavgift på 4950.
Det har inte alltid varit så, förr hette området Västra Mark och var inte ett särskilt fashionabelt ställe. Det var färdigt 1907 för militärt bruk och Kungliga Svea Trängkår tog det i besittning.
1927 flyttade Kungliga Svea Trängkår till Linköping och efter det kom Västra Mark att användas som sinnessjukhus för kvinnor. Den verksamheten pågick från 1931 fram till 1967.
Jag minns som barn att man talade om Västra Mark som ett lite otäckt, nästan farligt ställe. De hade höga gallerstaket och husen var stora, byggda av sten och såg i det närmaste ointagliga ut. Ut mot gatan var stora, höga grindar.
Som små ovetande bestar kunde vi skrämma varandra med t ex: "Akta dig så du inte hamnar på Västra Mark." Jag som inte ens är uppvuxen i Örebro hade egentligen ingen aning om vad det kunde innebära.
OBS: Alla bilder är fotograferade för någon vecka sedan, så här ser det ut idag, men byggnaderna är desamma, kanske inte staketen, det vet jag inte.
Jag googlade på Västra Mark och förundras än en gång över hur det kunde vara så ända in i vår tid, men med tanke på att de flesta utvecklingsstörda "satt på skogen" ända tills Karl Grunewald tog tag i saken och omsorgslagen kom 1968, är det inte så konstigt att de mentalsjuka, eller misstänkt mentalsjuka hade det så här.
Från internet:
Västra Marks sinnessjukhus (1931-1967) Västra Marks sjukhus utanför Örebro var ett av fyra stora, statligt drivna sjukhus för sinnesslöa i Sverige under 1900-talets mitt.
På Västra Marks sjukhus togs sinnesslöa kvinnor som klassificerades som ”asociala och imbecilla” in. Kvinnorna behandlades med sterilisering, äktenskapsförbud och internering. De ansågs även länge vara en fara för samhället.
Västra Marks sjukhus öppnades i Örebro år 1931. Dit skickades sinnesslöa kvinnor, som ansågs vara asociala, från hela Sverige. Några var straffriförklarade, andra våldsamma eller störande. En knapp fjärdedel av kvinnorna som ingick i Kristina Engwalls undersökning, kom till sjukhuset på grund av "sexuell opålitlighet".
Vilka var då kvinnorna på Västra Mark?
Utifrån patienternas journaler framträder en bild av en utsatt grupp kvinnor. 44 procent av dem har inte växt upp i sina biologiska hem och de har ibland skickats mellan olika fosterhem och anstalter. Var åttonde journal vittnar om övergrepp i barndomen. Sårbarheten fortsatte även i vuxen ålder då sexuella övergrepp finns dokumenterade.
Fram till 1960-talet dominerade dessutom en syn att kontakter med anhöriga inte var viktiga. Under 1960-talet förändrades synen och från sjukhusets sida sökte man upp anhöriga. Patienterna försökte påverka sin tillvaro genom skrivelser till Medicinalstyrelsen, men även genom rymningar och våldsamheter.
På Västra Mark såg man ibland möjligheter till samhällsanpassning för kvinnorna genom familjebildning och även för patienterna var en egen familj något eftersträvansvärt, en symbol för normalitet.
Egna reflektioner: När var man som kvinna "störande"? "Sexuellt opålitlig?" "Sinnesslö och asocial"?
Ingången till gamla Västar Mark, nuvarande Väster Park är pampig och dagens unga har ingen aning om hur det var innanför staketen förr!
Pelarhelgonen
Jag hade dessutom en strategi, mitt hem var sorgligt försummat å städningens vägnar. Jag klarar av när det är tussar på golvet och grus i hallen, men jag var rejält TRÖTT och det tillståndet varade i över 2 veckor. Under tiden upptäckte jag att man kunde bo kvar ändå, bara badrum, toaletter och säng var rena och så trött var jag inte att jag inte orkat med den delen.
Då, förra veckan alltså, var det sportlov och jag hade ett par dagar utan något speciellt på programmet (utlandsresan tog ju ett par dygn i anspråk). Alltså, dags för storstädning och pellavård.
Strategin var följande: Städa hela övervåningen grundligt, damma (hatar den delen), rensa bort onödiga kvitton och papper, torka hyllor, fönsterbräden, sängbord mm mm, dammsuga och torka golv.
Sedan ner till köket och plantera om pellorna, efter det samma städmanöver på nedervåningen när jag jordat ner hela golvet, som jag vet det blir. Jättesmart tyckte jag att jag var, för det fungerade precis som jag tänkt, ända tills jorden tog slut och jag var långt ifrån färdig.
Köksfönstret avklarat, där står de minsta.
Sovrummet också färdigt, där huserar storleken större än dessa + att fönstret är dubbelt så stort.
Dagsläget, så här en vecka senare:
* 25 blev omplanterade som planerat.
* Ingen mer jord har blivt hemköpt, för tid eller minne har saknats.
* Kvar i de andra rummen står 21 pelarhelgon och väntar på en ny vår, med gammal torr, utsugen jord runt fötterna/rötterna.
* SUMMA 46!
Hur kan jag ha 46 pelargoner förutom alla andra växter jag har? När jag dessutom bara har fönster åt två håll, jag bor i radhus!
Är jag normal?
