Island dag 5 - del 2 och dag 6 - hemresa!
Fortsättning tisdag 15 juni
Var låg valbåten?
S ringde och kollade. Vi skulle gå förbi nybygget som ska bli konserthus, gå förbi några gröna hus och sedan skulle vi se det.
Vi gick i mycket rask takt, mot röd gubbe, över parkeringar och upp på en gräsvall för att komma mot havssidan. Där stod vi som 8 fågelholkar och gapade mot en lång, stensatt strandlinje. Långt borta kunde vi se några kryssningsbåtar och inte ett grönt hus så långt ögat nådde.
S ringde igen, mitt i samtalet var det som någon tryckt på en startknapp och hon började gå åt exakt det håll vi kom i från.
Vi hakade på. Full fart mot röda gubbar igen, bilar stannade t o m när vi kom forsande. Vi såg nog ut som Folkets Befrielsefront där vi kom marscherande i rask takt med maniskt stirrande blick och en enda tanke i huvudet:
Var var de gröna husen?
Bara vi passerat dem skulle vi ju se valbåten. S ringde en gång till och nu kom vi fram till Samarkand, dvs valskådningsbåtarna.
I stressen råkade jag köpa en biljett för mycket. S skulle ju inte med. Stressa tilllbaka och som tur var köpte de tillbaka den, sedan med lilla löpsteget mot båten och där en bit bort stod LR och väntade på mig. Det var väldigt omtänksamt, jag blev jätteglad över det.
Eltvåhjulingar fanns till uthyrning därnere i hamnen. (El-Bike)
Vi letade oss till Elding som vår båt hette och hittade de andra som väntade på att få gå ombord.
Vi var inte så många, så det var gott om plats. Jag, LR och M satt på ena sidan vid relingen och de andra på andra sidan. P gick ganska fort högst upp och ställde sig. Det var lite gammal sjö och vi åkte rakt ut mot vinden, så det var ganska sugande sjö med upp och ner i vågorna.
Rakt ut från Reykjavik styrde de -
och LR och jag klädde på oss det mesta vi hade med oss. Vi är de som fryser mest. Inledningsvis hade jag långkalsonger och jeans, linne, långärmad tröja, fleecetröja och regnjacka, sjal, yllemössa, fodrade handskar och kapuschongen uppe. 
Sedan hämtade jag filtar åt oss alla 3 och så småningom tog jag på mig en fleecetröja till, min nya, fina, blå från 66 North.
Efter 45 minuters färd rakt ut började de prata i högtalarna att vi skulle spana efter valar. Om man såg något skulle det anges i klockslag, där fören var klockan 12 - smart tyckte jag.
Jag önskar någon hade filmat oss lite von oben. Där stod nästan alla längs relingen och i fören och 95 % hade en kamera i brösthöjd, beredda att trycka av om det skulle dyka upp någon val. Samtligas sökarögon gick från sida till sida medan tjejen/guiden höll koll från styrhytten.
Jag trodde inte vi skulle få se något, men hade fått veta att här hade man den märkligaste garanti jag någonsin hört talas om. "Valgaranti!" Hur kan man ge det?
Jodå, efter ett tag dök det upp en "Minkwhale", en stor, svart rygg på klockan 10. Jag lyckades t o m få med en liten liggande halvmåneformad svart klump mitt i havet när den var på väg ner i djupet.
Jooodå, det är det där något mörkare strecket ungefär mitt i bilden.
Sedan höll det på så där någon dryg timme.
"Something at 2 ò clock". "Someone seen something at 11 ò clock osv.
Och jag fick ett mörkt streck till på bild, som också var en val. Tänk om jag fått med stjärten ändå.
Av oss var det ett par som hade mått bättre och stackars LR blev riktigt dålig, så hennes goda halva macka fick gå tillbaka tilll naturen. Dock hann hon njuta ett bra tag innan dess, med sol och frisk luft ute på däck. Tur var väl det.
Vi andra satt väl inpackade i våra kläder och hade det rätt gott.
Det var gott om lunnefåglar och de är ju hur fina som helst, ser ut som gigantiska kolibris när de kommer flygande. Sedan guppar de omkring på vågorna och när man just zoomat in dem med kameran, försvinner de ner i djupet.
På hemvägen tog båten en sväng förbi "Lunnefågelön - Puffin Island". De lever i lägenhet med rent sovrum och ett annat för andra bestyr - renliga fåglar alltså.
Vid 20-tiden låg vi åter vid kajen. LR hade återuppstått som en något blekare kopia av sitt forna jag och S stod där och väntade på oss. Icelandic Fish&Chips låg tvärs över gatan och väntade också på oss och idag var det 3 till som beställde hummer.
Mitt i njutningen tog jag slut!
Det var det för mig kända "torsdagssyndromet" som slog till. Det som drabbar mig några gånger/termin när jag kört för hårt och sovit för lite och alldeles för länge för att det ska vara nyttigt.
Jag bara kände att maten inte smakade, trots att det var så gott och jag mådde inte alls bra. Jag satt en stund och väntade, men det släppte inte, så jag skickade resten av mina ljuvliga hummerstjärtar till S, som åt Fish&chips även idag. Å tog min ena foccacia och jag kände att det var skönt att det inte gick till spillo.
Jag drack mineralvatten och satt lugnt och stilla och samlade kraft. Det var nog bra att jag inte tvingade i mig resten, för när jag vilat en stund började jag känna mig normal igen.
Ett "övergående" brukade min mor säga när det blev så här.
Bilder från hamnen.
Vi betalade, åkte förbi J.s hus och lämnade tillbaka Berit (GPS.n), vinkade adjö till honom och Nökkvi och for hem till det lilla pesthuset på den isländska prärien. S körde och försökte hinna med så många lagöverträdelser som möjligt från Reykjavik till Keplavik. Hon bara skrattade och vi med henne.
Vi tankade upp bussen för att ha det gjort och bestämde tid för avfärd imorgon bitti. 5.00 avgår bussen mot flygplatsen.
Dagens samlade inköpsskörd!
Det var aningen kaotiskt till fram emot midnatt, men vid tolvslaget och efter mycket ojande, ackande och ett antal svordomar hade samtliga fått ner så gott som allt tokshoppande som gjorts under de här dagarna.
Hade jag tänkt köpa 4 jackor på 66 North?
NEEJ, verkligen inte, möjligen några isländska muffinsformar och lite kort.
Korten lyckades jag med, men i mycket liten mängd + ett par små fina böcker att skriva resedagbok i och någon enstaka julklapp.
Imorgon blir det den välklädda undertecknad som åker till flygplatsen, iklädd tjock fleecetröja, jacka, handbagage med allt som inte gick ner i resväskan + en liten kasse med det ömtåliga, min Emma t ex.
Jag läste godnattsaga för kidsen och la mig för att sova cirka 4 timmar.
Imorgon är det slut Island. Det är trist! Här är väldigt mycket kvar att göra.
Onsdag 16 juni
LN låg och "klickade" igår, som hon gör utan att ha en aning om det och just innan hon ska till att somna.
Vi hade släckt, det var knäpptyst och jag trodde att det bara var jag som inte somnat när klickandet kom. Efter några stycken hör jag A säga:
"ÅÅÅÅÅH, NEEEJ!"
"Vad är det", undrade jag
"Ja men, klickljudet", sa hon.
Vi började skratta alla tre, för det visade sig att LR också var vaken och då upphörde ljudet så klart, för då vaknade LN också och frågade lite halvstressat:
"Klickar jag nu igen?"
Det kunde vi förstås bekräfta och hon försökte lägga sig så hon skulle somna tyst. Vi tystnade också och lugnet lägrade sig över rummet, men det varade bara några minuter så lät hon igen och jag som var så övertrött började fnissa hysteriskt, varpå A stämde in.
Stackars LN, hon vågade knappt somna, men hur det nu gick till var klockan plötsligt 4 och LR steg upp och hoppade in i duschen och det var morgon.
Det blev lite tvagning, deo, coca cola, tandborstning, mousse, mascara och en låneplats i Å.s väska för hajen mm.
Vi våldstängde våra väskor, M fick lite morgon massage av Å och sen iväg ut i regnet mot flygplatsen.
S körde, det gick snabbt och lätt och 100% laglydigt. Hon lastade av oss, allt vårt bagage och sitt, med 4 djupfrysta lammlår bl a och for och lämnade tillbaka bussen.
Vi checkade in och hamnade på olika platser allihopa och så skönt att bli av med de tunga väskorna.
Hetsdricka det sista innan säkerhetskontrollen, fast före det var det jakten på den sista stämpeln för att få det skattefria att gälla.
Det var en pärs innan vi klarat av det, killen i luckan trodde oss inte, när vi inte kunde visa upp allt vi köpt. Det var ju redan incheckat, dessutom var han seg som Karlssons kalasklister.
Till slut var det ändå klart. Raska steg in i taxfreebutiken. STOR besvikelse över lakritsutbudet, som var mycket bättre på ditresan. Trots detta lyckades vi alla få ihop en försvarlig mängd. Lite andra inköp blev det också innan vi gick för att få i oss lite frukost.
Kaffefrukost med flatbröd med lammkött och en croissant. 
Avslut med en Draumur - MYCKET njutbart. 
M fick en Peter Flacktofs av A, nu när vi ska tillbaka till Örebro.
Sedan en sista raid in efter en lakritspåse till kära dotter med sambo.
Jag fick gräddplatsen på planet. Nr 8A vid dörren och fönstret. Kan vräka ut långbenen och se moln och land.
Fint väder hemma och snart ska jag utplåna mögelkällarnålfiltmattlukten ur mitt liv.
Lite bilder från inflygningen över ett helt klart Stockholm.
En HELT fantastisk resa!
TACK Svanfríður!
Island dag 5 - del 1
Tisdag 15 juni
S kom in till oss innan vi ens var halvvägs med morgonbestyren och gav oss förutsättningen för vår lyxfrukost. Vi hade bestämt oss för Hilton.
Den skulle vara slut för insläpp redan klockan 10, så paniken utbröt. A hade nyss klivit ur duschen, Å och M låg fortfarande och sov.
Vi i vår tur berättade om lampan som blinkade rött i bussen, S ringde och de kom från biluthyrningen och upplyste oss om att det var helt normalt.
En lampa som ser ut som en bil och blinkar ilsket rött, är fullständigt normalt..........???? Jag fattar inte riktigt det. Ett bevis att larmet fungerar, sa han!
Vi hann, vi var på Hilton 9.15 och ute i foajén igen 10.45. Vi åt alltså i princip i 1½ timme. S är imponerad av vår ätkapacitet och det får man verkligen hålla med om.
Äta kan vi, det är cementerat och maten processar för fullt inombords. (Fritt ur Floskeltoppen.)
Första åsynen av frukostutbudet.
Jag börjar alltid med äggröra och bacon när det finns, så även den här gången.
Samtliga tallrikar härunder är delar av min frukost! SANT ! Jag drack kaffe också.
Jag är TRÖTT och jag kan inte påstå att någon av de andra ser ut att vilja ge sig ut i joggingspåret. Vi hade dock ett program för den här dagen också, så det var inte läge att bli liggande i en fåtölj på Hilton i Reykkjavik.
Först åkte vi tillbaka till Öskjuhlíðarskóli och lämnade presenten som tack för att de tog emot oss och visade skolan. Sedan skulle vi till något som hette Kringlan. På väg dit passerade vi Ormsson - roliga namn här på Island.
Kringlan är ett stort köpcentrum och där finns även en avdelning där man kan lösa in sina taxfreekvitton. Vi letade reda på det för att slippa hålla på i arla morgonstund på flygplatsen innan vi far hem. Då är det tillräckligt mycket ändå.
Nu gick det inte att göra det före klockan 13.00. Av vilken anledning fick vi inte veta. Vi delade på oss, fast inne på samma affär - Hagkaup. S styrde stegen mot fiskdisken, A och jag hängde med och vilken lycka. Jag trodde inte det var sant.
Det fanns rutten haj!!!! Vacumpackad dessutom. Present till sonen tänkte jag, sedan hittade jag en förpackning med en grå massa. Det var fårskallesylta, så jag tog en sån också och en liten forell eller vad det var.
Till mig själv köpte jag lamm i skivor, som vanlig smörgåsmat och en Dimón ost i en fin spånask. S ordnade så att vi fick ha all maten i deras kylrum sedan vi betalat den, för att bara hämta ut när det var dags att åka vidare.
Ut i det stora varuhuset och jag måste säga att det är inte "My cup of tea". Jag kan gå loss som en shopoholic på ett visst ställe, som igår t ex, men sådana här ställen som Kringlan gör mig ganska trött och då menar jag "ganska" som det används i Västerbotten och det är rätt så mycket.
A och jag gick tillsammans, hon skulle in på Jack&Jones och kolla efter jeans som utgått hemma. Har man tur kan man fynda om det finns något svenskt restlager som sålts eller skickats till "fjärran länder".
Jag satte mig på bänken utanför och fyllde i mina taxfreepapper. Det satt en man bredvid mig, men i motsatt riktning.
En annan man kom gående, han var STOR, 2 meter lång och 1 meter bred, gråsprängd, långskäggig och hade riktigt usel tandstatus. De språkade en stund, sedan hör jag hur "Skägget" frågar den andre om jag var hans fru. Hehe, jag förstår lite isländska ibland, trots att jag inte kan säga Gullfoss.
Sedan kom han fram till mig och då förstod jag inte isländska längre, han böjde sig ner och visade sitt halvruttna garnityr mitt framför mig. Jag i min tur vräkte fram mitt stomatolleende och sa på ren och klar svenska: Jag förstår inte, jag är turist.
Fort var den eventuella flirten över och lika glad var jag.
Vår vana trogen drog vi oss till en bokhandel. Där fanns en hel avdelning med tidningar - typ glättade magasin och även andra vecko/månadstidningar. Där fanns också en skön stol och i den satt en dam i 40-50-årsåldern, behagligt avslappnad och läste den ena skvallerblaskan efter den andra.
Det skulle ha varit hemma det, där man på sin höjd kan läsa framsidan när de står i tidningsstället. Fascinerande!
Vi blev så utmattade av denna Kringla sen vi varit på Bonus (en annan mataffär) och insett att vi hade överbetalat det mesta av våra goda saker, så vi hamnade i en svacka.
Det blev en ny drickapaus, en underbar fruktjuice på ananas, kokosnöt och lite apelsin. Genast vaknade livsandarna och med den smaken komponerade A en tänkt, god drink.
Vi gick tillbaka till taxfreeutbetalningsstället och där var vi då alla åter församlade.
Plötsligt, vårt sista dygn här på ön, har hela vår grupp utrustats med kontanter, en ny känsla. Ingenstans där jag varit används betalkort så flitigt som här, om man så bara köper en lakritsrem använder man kort.
Efter vi fått ut pengarna blev det ett sista ryck inne på Kringlan, sedan for vi ner på stan, för S ville visa oss rådhuset.
Vi tittade på väldigt fina islandsbilder på en utställning och en stor modell av hela Island, med toppar och glaciärer.
Några av bilderna
Modellen över Island
Eyjaflallajökull
Jätteintressant, samtidigt som det fanns ett stort blädderblock med kartor över hela Island i olika delar så man kunde orientera sig och se vilken topp som var vilken, t ex vilken vulkan som var Hekla.
Efter detta var vi några som ville ha kaffe. Vi drog oss mot cafeterian och då plötsligt vällde det in folk, det var massor med pressfotografer som trängdes där i hallen och det blev ett himla palaver ute vid entrén. Jag frågade en kvinna med kamera vad som var på gång. Jo, vi hade hamnat mitt i installationen av den nya borgmästaren.
Vad allt får vi inte vara med om!
Ut igen, för killen i cafeterian hade inte tänkt på att man behövde brygga en ny kanna kaffe när den gamla tog slut och de hade inte snabbryggarvarianten. En pralin kändes inte heller rätt.
Det blev fika på ett annat ställe och det var jättegott. Jag och LR delade på en baguett så vi hade något nyttigt i oss, inte bara lakrits.
Tillbaka till bussen där vi klädde på oss nästan allt vi hade med oss, sånär som på badkläderna, för nu var det dags för valsafari.
Fortsättning och slut på Islandsresan följer snarast, så att jag kan skriva om allt annat roligt jag haft för mig på sistone.
S kom in till oss innan vi ens var halvvägs med morgonbestyren och gav oss förutsättningen för vår lyxfrukost. Vi hade bestämt oss för Hilton.
Den skulle vara slut för insläpp redan klockan 10, så paniken utbröt. A hade nyss klivit ur duschen, Å och M låg fortfarande och sov.
Vi i vår tur berättade om lampan som blinkade rött i bussen, S ringde och de kom från biluthyrningen och upplyste oss om att det var helt normalt.
En lampa som ser ut som en bil och blinkar ilsket rött, är fullständigt normalt..........???? Jag fattar inte riktigt det. Ett bevis att larmet fungerar, sa han!
Vi hann, vi var på Hilton 9.15 och ute i foajén igen 10.45. Vi åt alltså i princip i 1½ timme. S är imponerad av vår ätkapacitet och det får man verkligen hålla med om.
Äta kan vi, det är cementerat och maten processar för fullt inombords. (Fritt ur Floskeltoppen.)
Första åsynen av frukostutbudet.
Jag börjar alltid med äggröra och bacon när det finns, så även den här gången.
Samtliga tallrikar härunder är delar av min frukost! SANT ! Jag drack kaffe också.
Jag är TRÖTT och jag kan inte påstå att någon av de andra ser ut att vilja ge sig ut i joggingspåret. Vi hade dock ett program för den här dagen också, så det var inte läge att bli liggande i en fåtölj på Hilton i Reykkjavik.
Först åkte vi tillbaka till Öskjuhlíðarskóli och lämnade presenten som tack för att de tog emot oss och visade skolan. Sedan skulle vi till något som hette Kringlan. På väg dit passerade vi Ormsson - roliga namn här på Island.
Kringlan är ett stort köpcentrum och där finns även en avdelning där man kan lösa in sina taxfreekvitton. Vi letade reda på det för att slippa hålla på i arla morgonstund på flygplatsen innan vi far hem. Då är det tillräckligt mycket ändå.
Nu gick det inte att göra det före klockan 13.00. Av vilken anledning fick vi inte veta. Vi delade på oss, fast inne på samma affär - Hagkaup. S styrde stegen mot fiskdisken, A och jag hängde med och vilken lycka. Jag trodde inte det var sant.
Det fanns rutten haj!!!! Vacumpackad dessutom. Present till sonen tänkte jag, sedan hittade jag en förpackning med en grå massa. Det var fårskallesylta, så jag tog en sån också och en liten forell eller vad det var.
Till mig själv köpte jag lamm i skivor, som vanlig smörgåsmat och en Dimón ost i en fin spånask. S ordnade så att vi fick ha all maten i deras kylrum sedan vi betalat den, för att bara hämta ut när det var dags att åka vidare.
Ut i det stora varuhuset och jag måste säga att det är inte "My cup of tea". Jag kan gå loss som en shopoholic på ett visst ställe, som igår t ex, men sådana här ställen som Kringlan gör mig ganska trött och då menar jag "ganska" som det används i Västerbotten och det är rätt så mycket.
A och jag gick tillsammans, hon skulle in på Jack&Jones och kolla efter jeans som utgått hemma. Har man tur kan man fynda om det finns något svenskt restlager som sålts eller skickats till "fjärran länder".
Jag satte mig på bänken utanför och fyllde i mina taxfreepapper. Det satt en man bredvid mig, men i motsatt riktning.
En annan man kom gående, han var STOR, 2 meter lång och 1 meter bred, gråsprängd, långskäggig och hade riktigt usel tandstatus. De språkade en stund, sedan hör jag hur "Skägget" frågar den andre om jag var hans fru. Hehe, jag förstår lite isländska ibland, trots att jag inte kan säga Gullfoss.
Sedan kom han fram till mig och då förstod jag inte isländska längre, han böjde sig ner och visade sitt halvruttna garnityr mitt framför mig. Jag i min tur vräkte fram mitt stomatolleende och sa på ren och klar svenska: Jag förstår inte, jag är turist.
Fort var den eventuella flirten över och lika glad var jag.
Vår vana trogen drog vi oss till en bokhandel. Där fanns en hel avdelning med tidningar - typ glättade magasin och även andra vecko/månadstidningar. Där fanns också en skön stol och i den satt en dam i 40-50-årsåldern, behagligt avslappnad och läste den ena skvallerblaskan efter den andra.
Det skulle ha varit hemma det, där man på sin höjd kan läsa framsidan när de står i tidningsstället. Fascinerande!
Vi blev så utmattade av denna Kringla sen vi varit på Bonus (en annan mataffär) och insett att vi hade överbetalat det mesta av våra goda saker, så vi hamnade i en svacka.
Det blev en ny drickapaus, en underbar fruktjuice på ananas, kokosnöt och lite apelsin. Genast vaknade livsandarna och med den smaken komponerade A en tänkt, god drink.
Vi gick tillbaka till taxfreeutbetalningsstället och där var vi då alla åter församlade.
Plötsligt, vårt sista dygn här på ön, har hela vår grupp utrustats med kontanter, en ny känsla. Ingenstans där jag varit används betalkort så flitigt som här, om man så bara köper en lakritsrem använder man kort.
Efter vi fått ut pengarna blev det ett sista ryck inne på Kringlan, sedan for vi ner på stan, för S ville visa oss rådhuset.
Vi tittade på väldigt fina islandsbilder på en utställning och en stor modell av hela Island, med toppar och glaciärer.
Några av bilderna
Modellen över Island
Eyjaflallajökull
Jätteintressant, samtidigt som det fanns ett stort blädderblock med kartor över hela Island i olika delar så man kunde orientera sig och se vilken topp som var vilken, t ex vilken vulkan som var Hekla.
Efter detta var vi några som ville ha kaffe. Vi drog oss mot cafeterian och då plötsligt vällde det in folk, det var massor med pressfotografer som trängdes där i hallen och det blev ett himla palaver ute vid entrén. Jag frågade en kvinna med kamera vad som var på gång. Jo, vi hade hamnat mitt i installationen av den nya borgmästaren.
Vad allt får vi inte vara med om!
Ut igen, för killen i cafeterian hade inte tänkt på att man behövde brygga en ny kanna kaffe när den gamla tog slut och de hade inte snabbryggarvarianten. En pralin kändes inte heller rätt.
Det blev fika på ett annat ställe och det var jättegott. Jag och LR delade på en baguett så vi hade något nyttigt i oss, inte bara lakrits.
Tillbaka till bussen där vi klädde på oss nästan allt vi hade med oss, sånär som på badkläderna, för nu var det dags för valsafari.
Fortsättning och slut på Islandsresan följer snarast, så att jag kan skriva om allt annat roligt jag haft för mig på sistone.
Island dag 4 - del 2
Fortsättning Måndag 14 juni
Till slut tog vi oss ut från 66 North och på väg tillbaka till bussen hamnade vi på ännu en outlet. Det var bara att svänga in genom dörrarna.
Där hängde en himla fin, blå funktionströja och kostade 4990 isl. kronor = ungefär 165 kronor. En liten tant kom tassande och sa något oartikulerat till mig. Jag förstod noll, så hon testade med engelska och när jag då förstod var det plötligt halva priset av det som stod på prislappen, som hon försökte förmedla.
Inte nog med det, sedan kom hon med en liten kupong och visade att jag kunde få köpa 4 T-shirts till halva priset bara jag hade kupongen.
Nu fick jag problem, inte behövde jag 4 T-shirts, men då kom P till min hjälp. Han ville ha 1 till sin son. Skönt kändes det. Inte för att man var tvungen, men det är svårt att stå emot små viskande damer som får en att känna sig utvald.
OJ, jag var både nöjd och förvånad över mitt beteende, dock mest nöjd. Fast, jag tänker nog inte ha min 66 North jacka samtidigt som kärestan har sin. De råkar nämligen ha samma färg.
Vi åkte tillbaka mot centrum.
Jag fick äntligen min efterlängtade förbudstraktorskylt på bild.
Telefonkontakt med S som skulle umgås med sin bror ikväll och vi drog ut på stan på egna ben.
Vi parkerade på samma ställe och gick runt i centrum ett tag.
Ljusslingor med diverse klockor och blommor är tydligen populärt här.
En fläkt av Irland på Island. House of Guiness.
En skymt av hamnen
Utsmyckning vid en entre till något viktigt hus - inte min smak!
Bygget som ska bli det nya konsert/musikhuset
När alla var hungriga igen, enades om att testa Hummerhuset. Inte har jag problem med att äta hummer två gånger om dagen, då vore jag väl galen.
Tyvärr var det dyrt i överkant för vår kära Clara (fonddonatorn), så vi vände på trappan efter att ha läst matsedeln utanför.
Vi var också in på Irländska puben och vände, för att slutligen hamna på Café Paris. De hade en diger matsedel utanför dörren och vi fick ett bord för 7 när vi väl kommit in. Som vanligt, antagligen för att vi skulle dricka mycket, fick vi måltidsdrycken på en gång.
Hunts ketchup hade en lite rolig etikett.
Mycket gott åt vi, A.s ostburgare med bacon och ägg slog de flesta hamburgare jag sett.
Själv åt jag lamm, någon åt kött och det var flera hamburgare på bordet.
M som drogs med en hemsk hosta fick en dos Jäger av oss andra. Jag vet inte
direkt om det hjälpte, men gladare blev hon.
De tappraste beställde in Banana Split efter denna mastiga måltid - P, LR, Å, LN och jag. Kaffedrinkar blev det också några stycken, men vår chaufför den rena Lena, drack grönt te.
Imorgonkväll kör någon annan, då får vi se vad hon väljer.
Det regnade när vi kom ut efter att ha betalat och idag har vi verkligen överskridit vår budget. Min plånbok kvider, för det är inte bara vår gemensamma budget som farit illa, även min!
Själv är jag obehagligt, obekymrat nöjd med mina inköp!
Vi drog oss mot bussen, passerade den korvmoj som Barack Obama lär ha ätit vid då han besökte Island.
Iväg mot Keflavik, fast med ny chaufför och 7 passagerare i matkoma blev det lite felnavigerat.
Vi hamnade längst ut på en udde, med skyltar för mig att fotogafera och en kyrka i intressant arkitektur.
Kyrkan hette Seltjarnarneskirkja och taket såg nästan ut som segel.
En fyr fanns förstås därute på udden
- och en bra vy upp över Perlan, där vi var första kvällen - en hel evighet sen!
LN - tillfälligt självutnämnd logoped, så idrottslärare hon är, har haft intensivtrimming och träning av min innermun. Så här var instruktionerna:
"Ek, ek, ek-ljud! "
"Vad säger katten?"
"Tungan mot framtänderna. "
"Lite slem bak i halsen!"
"Samordna alltihopa!"
"Stöt ut!"
= Namnet på ett stort vattenfall på Island som är en ädel metall (au) + foss
G U L L F O S S !
S är någonstans, vi vet inte var, men hon är hemma här och kan ta vara på sig själv, så vi behövde inte oroa oss.
Jag har fått en lakritsslang inbakad på magen, från sida till sida.
Bilen är kaiko och imobiliserad, det lyser en blinkande röd bil på instrumentpanelen.
Livet leker!
Imorgon kan det bli lek med valar eller Blå Lagunen efter vi shoppat loss igen.
Shoppat loss ja! Så här såg det ut på rummet efter 66 Northraiden.
Min säng..................! Imorgon måste jag packa ner allt detta!
Snart är vi hemma, nu när jag snart har fått till munmotoriken vad det gäller vattenfall och inte behöver den mer.
SUCK!
Till slut tog vi oss ut från 66 North och på väg tillbaka till bussen hamnade vi på ännu en outlet. Det var bara att svänga in genom dörrarna.
Där hängde en himla fin, blå funktionströja och kostade 4990 isl. kronor = ungefär 165 kronor. En liten tant kom tassande och sa något oartikulerat till mig. Jag förstod noll, så hon testade med engelska och när jag då förstod var det plötligt halva priset av det som stod på prislappen, som hon försökte förmedla.
Inte nog med det, sedan kom hon med en liten kupong och visade att jag kunde få köpa 4 T-shirts till halva priset bara jag hade kupongen.
Nu fick jag problem, inte behövde jag 4 T-shirts, men då kom P till min hjälp. Han ville ha 1 till sin son. Skönt kändes det. Inte för att man var tvungen, men det är svårt att stå emot små viskande damer som får en att känna sig utvald.
OJ, jag var både nöjd och förvånad över mitt beteende, dock mest nöjd. Fast, jag tänker nog inte ha min 66 North jacka samtidigt som kärestan har sin. De råkar nämligen ha samma färg.
Vi åkte tillbaka mot centrum.
Jag fick äntligen min efterlängtade förbudstraktorskylt på bild.
Telefonkontakt med S som skulle umgås med sin bror ikväll och vi drog ut på stan på egna ben.
Vi parkerade på samma ställe och gick runt i centrum ett tag.
Ljusslingor med diverse klockor och blommor är tydligen populärt här.
En fläkt av Irland på Island. House of Guiness.
En skymt av hamnen
Utsmyckning vid en entre till något viktigt hus - inte min smak!
Bygget som ska bli det nya konsert/musikhuset
När alla var hungriga igen, enades om att testa Hummerhuset. Inte har jag problem med att äta hummer två gånger om dagen, då vore jag väl galen.
Tyvärr var det dyrt i överkant för vår kära Clara (fonddonatorn), så vi vände på trappan efter att ha läst matsedeln utanför.
Vi var också in på Irländska puben och vände, för att slutligen hamna på Café Paris. De hade en diger matsedel utanför dörren och vi fick ett bord för 7 när vi väl kommit in. Som vanligt, antagligen för att vi skulle dricka mycket, fick vi måltidsdrycken på en gång.
Hunts ketchup hade en lite rolig etikett.
Mycket gott åt vi, A.s ostburgare med bacon och ägg slog de flesta hamburgare jag sett.
Själv åt jag lamm, någon åt kött och det var flera hamburgare på bordet.
M som drogs med en hemsk hosta fick en dos Jäger av oss andra. Jag vet inte
direkt om det hjälpte, men gladare blev hon.
De tappraste beställde in Banana Split efter denna mastiga måltid - P, LR, Å, LN och jag. Kaffedrinkar blev det också några stycken, men vår chaufför den rena Lena, drack grönt te.
Imorgonkväll kör någon annan, då får vi se vad hon väljer.
Det regnade när vi kom ut efter att ha betalat och idag har vi verkligen överskridit vår budget. Min plånbok kvider, för det är inte bara vår gemensamma budget som farit illa, även min!
Själv är jag obehagligt, obekymrat nöjd med mina inköp!
Vi drog oss mot bussen, passerade den korvmoj som Barack Obama lär ha ätit vid då han besökte Island.
Iväg mot Keflavik, fast med ny chaufför och 7 passagerare i matkoma blev det lite felnavigerat.
Vi hamnade längst ut på en udde, med skyltar för mig att fotogafera och en kyrka i intressant arkitektur.
Kyrkan hette Seltjarnarneskirkja och taket såg nästan ut som segel.
En fyr fanns förstås därute på udden
- och en bra vy upp över Perlan, där vi var första kvällen - en hel evighet sen!
LN - tillfälligt självutnämnd logoped, så idrottslärare hon är, har haft intensivtrimming och träning av min innermun. Så här var instruktionerna:
"Ek, ek, ek-ljud! "
"Vad säger katten?"
"Tungan mot framtänderna. "
"Lite slem bak i halsen!"
"Samordna alltihopa!"
"Stöt ut!"
= Namnet på ett stort vattenfall på Island som är en ädel metall (au) + foss
G U L L F O S S !
S är någonstans, vi vet inte var, men hon är hemma här och kan ta vara på sig själv, så vi behövde inte oroa oss.
Jag har fått en lakritsslang inbakad på magen, från sida till sida.
Bilen är kaiko och imobiliserad, det lyser en blinkande röd bil på instrumentpanelen.
Livet leker!
Imorgon kan det bli lek med valar eller Blå Lagunen efter vi shoppat loss igen.
Shoppat loss ja! Så här såg det ut på rummet efter 66 Northraiden.
Min säng..................! Imorgon måste jag packa ner allt detta!
Snart är vi hemma, nu när jag snart har fått till munmotoriken vad det gäller vattenfall och inte behöver den mer.
SUCK!
Island dag 4 - del 1
Måndag 14 juni
Idag var vi lite trötta och hade som tur var gjort ett duschschema redan igår kväll. Jag stod som nummer 2, före A som tur var.
Frukosten kändes väldigt klen idag, så i demokratisk anda har P och jag beslutat att vi ska åka till något finare hotell imorgon och äta brunch.
Min tur att köra, på vägen in till Reykjavik åker vi alltid förbi Ali Bacon och Gunnars Majonäs.
Vi sitter på Öskjuhlíðarskóli och pratar. Vi har fått en fin guidning på skolan.
Vi överrumplade rektor Dagný med att be om att få se ett piano det första vi gjorde, vi hade sagt att en av oss (jag) var så otroligt intresserad av att få se ett piano överallt jag kom. Sedan intog jag det, de andra ställde sig runt pianot och vi rev loss Owe Thörnqvists Dagny det första vi gjorde.
Vi fick många intressanta tips för egen del under rundvandringen i de olika rummen och när man ser alla utrymmen, olika specialrum, små rum osv, undrar åtminstone jag, om det i vissa lägen inte var bättre förr, före den normaliserande (?) integreringen? Den gamla reaktionären har talat! HUGH!
På träslöjden kunde vi verkligen se att det var eleverna själva som tillverkat sina saker. Jättefina tyckte vi allihopa.
Efter rundvandringen och visningen blev vi inbjudna på kaffe och där på bordet tronade två stora kakburkar. En genomskinlig där vi kunde skymta något av choklad, typ chokladtryffelmuffins och en plåtburk med locket på glänt.
Här sitter vi och pratar och suktar och jag passar på att skriva lite.
P och jag spekulerar om det är så att gästerna är de som ska ta initiativet. LN har försökt få kontakt med småfolket som finns i underjorden här på Island, A och jag har försökt med hypnosliknande överföringstankar. Inget fungerar. Frustrationen är stor när vi nu upparbetat en så enormt hög sockernivå i kroppen.
Vi frågade S sedan och det var som P och jag trodde, vi skulle bara ha tagit för oss. Kulturkrock kan man väl säga?
Det får bli lakritschock nästa. Kolla gärna på mer på Islandsbloggen. Det har varit en sida vi läst väldigt flitigt innan vi for till Island.
Rolig affisch hur man skyddar sig mot svininfluensan.
Skylt på parkeringen och skolans sandlåda med svart lavasand (obs, ej aska.)
Dagný erbjöd sig att köra före oss till en bra parkering. Jag hängde på med vår Toyotatraktor, det gick ganska bra.
Vi satt och såg hur trevligt S och Dagný hade - de är gamla klasskamrater från förr. De pratade och gestikulerade och ibland tror jag inte de var medvetna vare sig om oss eller var vi var.
En gång stannade de strax efter de hade passerat en korsning och där blev vi stående bakom dem, med bakdelen av bussen mitt i korsningen. Inga problem, ingen tutade. Den här mentaliteten i trafiken gillar jag.
Icelandic Fish&Chips var vårt mål.
Det blev några inhopp i butiker efter vägen, bl a Frida Fraenkas antikaffär.
Jag har köpt en Lisa Larsson Emma för 5000 isl. kronor = cirka 310 kronor = CHOCKPRIS!
Ägarinnan till antikaffären sa att ingen islänning någonsin skulle ha köpt den, ingen klok i alla fall och att hon förstått att den skulle gå tillbaka till Sverige. Hur det var med mitt mentala tillstånd uttalade hon sig inte om.
Jag köpte också en ask med amerikanska gem, någon slags dubbelvariant som jag aldrig sett förr.
Efter detta en av dödssynderna.
F R O S S E R I !
OCH, vad vi frossade och njöt! Alla utom LN, LR och jag åt fish&chips.
Vi 3 åt grillade hummerstjärtar med vitlöksyoghurt (Den isländska gräddkrämiga, magra yoghurten som heter Skyr, en helt fantastisk produkt) och foccacia med örter. Vi fick varsin stor skål och vi åt upp varenda liten stjärt, i alla fall LR och jag. LN gav visst upp när hon hade 2 kvar.
Till slut masade vi oss ut och gick och förlängde parkeringstiden. Det blev lite strul med betalkorten, efter att ha testat mina 2 och LR.s ena kom LN, den smarta, och stoppade in sitt i parkeringsautomaten. Hennes var giltigt, för hon hade placerat magnetremsan neråt, vilket var rätt såg vi då. Det fanns en micropil som vi förväntades förstå. Detta säger dock inget om oss andra och vår IQ........hoppas vi!
Det tog oss hårt, vi bestämde oss för att gå i kyrkan. På vägen dit tappade vi M, hon hakade på S som skulle till garnaffären och sedan var hon väck med pusta.
Vi lyckades också bli 2 grupper, men inför Leifr Ericsson framför Hallgrimskyrkan, som såg ut som en rymdraket, var vi åter alla församlade, sånär som på den förlorade dottern M.
LN, P och jag var in i ett par butiker efter vägen. Jag har än en gång fått mina kamrater att förstå att jag inte passar i mössa.
Expediten undrade om vi inte var intresserade av en "sälpåse" att krypa in i.
Alla hus är byggda av sten och många har ett yttre skal av korrugerad plåt.
Minns jag rätt? Var det detta fina hus som var eller varit fängelse?
Kyrkan var en mäktig upplevelse när vi kom fram.
Leifr stod där på sin sockel
Ytterdörrens skylt om någon vill läsa isländska -
och den ena av pardörrarna in till helgedomen.
Kyrkan vackert vit och enkel inuti.
Därinne fick A och jag en gemensam "uppenbarelse." Det slutade med att vi förenades under Spritual Mastern Sri Chinmoys beskydd på Ecstasrys Heart Garden över en Ginger Ale och ett toalettbesök.
En ren reflexinitierad reaktion kan man säga.
Nu mår vi bättre och ska kolla in algutbudet i hälsokostaffären i nästa dörr.
Jag satt kvar och skrev lite resedagbok, sedan gick jag in en stund efter A och där stod hon och såg upphängd och nersläppt ut. Det var hon också för hon stirrade på mig med tomma, (lerfria) ögon och sa: "Jag förstår ingenting". Sedan tog hon sin algpåse och gick och betalde. Det var så att jag började undra vad det varit i hennes Ginger Ale, men jag hade ju druckit en likadan.
Vi drog nerför backen, jag fotografeade lite efter vägen och då ringde kamraterna och undrade var vi var.
Fin liten trädgård mitt i stan.
"Vi fick magknip", sa A, "men vi kommer nu".
Roligheter efter vägen.
DU GÅR MOT RÖTT!!!!!
På lite omvägar och med hjälp av ett antal inmundigade þristur tog vi oss till bussen.
Nu körde inte jag längre, det blev LN vid ratten och rätt ut ur stan till 66 North. De hade en outlet en bit utanför stan.
Det var rejäla dobbar på de stövlarna!
Jag skulle inget ha, men det blev ju som vanligt när jag väl blir indragen i en klädaffärl Jag som för 4 dagar sen var som en 100% oskuld när det gällde 66 North.
Det var bra priser och de ytterplaggen alla var intresserade av är både vind- och fukttäta + varma och normalpriset är över 4000 kronor för en sån jacka som jag köpte för 1200.
Sedan fick jag syn på LN och Å, som stod vid ett vädringsställ där det hängde kläder och de lyste som solar.
Jag gick dit och det var rena fyndgruvan. JIIPIII!!! Jag köpte två till, till kärestan och kära dottern och det till rena vrakpriserna. Mindre än hälften av vad min kostade, så det fick följa med en urhärlig fleecetröja till mig också, i en perfekt blå färg.
Sånt faller jag för - F Y N D!
Fortsättning följer, men förmodligen inte imorgon.
Ibland gör jag annat än bloggar, finns på datorfri plats t ex. Så blir det nog fram till imorgon kväll. Kanske, kanske inte skriver jag lite om jag kommer hem i rimlig tid!
Idag var vi lite trötta och hade som tur var gjort ett duschschema redan igår kväll. Jag stod som nummer 2, före A som tur var.
Frukosten kändes väldigt klen idag, så i demokratisk anda har P och jag beslutat att vi ska åka till något finare hotell imorgon och äta brunch.
Min tur att köra, på vägen in till Reykjavik åker vi alltid förbi Ali Bacon och Gunnars Majonäs.
Vi sitter på Öskjuhlíðarskóli och pratar. Vi har fått en fin guidning på skolan.
Vi överrumplade rektor Dagný med att be om att få se ett piano det första vi gjorde, vi hade sagt att en av oss (jag) var så otroligt intresserad av att få se ett piano överallt jag kom. Sedan intog jag det, de andra ställde sig runt pianot och vi rev loss Owe Thörnqvists Dagny det första vi gjorde.
Vi fick många intressanta tips för egen del under rundvandringen i de olika rummen och när man ser alla utrymmen, olika specialrum, små rum osv, undrar åtminstone jag, om det i vissa lägen inte var bättre förr, före den normaliserande (?) integreringen? Den gamla reaktionären har talat! HUGH!
På träslöjden kunde vi verkligen se att det var eleverna själva som tillverkat sina saker. Jättefina tyckte vi allihopa.
Efter rundvandringen och visningen blev vi inbjudna på kaffe och där på bordet tronade två stora kakburkar. En genomskinlig där vi kunde skymta något av choklad, typ chokladtryffelmuffins och en plåtburk med locket på glänt.
Här sitter vi och pratar och suktar och jag passar på att skriva lite.
P och jag spekulerar om det är så att gästerna är de som ska ta initiativet. LN har försökt få kontakt med småfolket som finns i underjorden här på Island, A och jag har försökt med hypnosliknande överföringstankar. Inget fungerar. Frustrationen är stor när vi nu upparbetat en så enormt hög sockernivå i kroppen.
Vi frågade S sedan och det var som P och jag trodde, vi skulle bara ha tagit för oss. Kulturkrock kan man väl säga?
Det får bli lakritschock nästa. Kolla gärna på mer på Islandsbloggen. Det har varit en sida vi läst väldigt flitigt innan vi for till Island.
Rolig affisch hur man skyddar sig mot svininfluensan.
Skylt på parkeringen och skolans sandlåda med svart lavasand (obs, ej aska.)
Dagný erbjöd sig att köra före oss till en bra parkering. Jag hängde på med vår Toyotatraktor, det gick ganska bra.
Vi satt och såg hur trevligt S och Dagný hade - de är gamla klasskamrater från förr. De pratade och gestikulerade och ibland tror jag inte de var medvetna vare sig om oss eller var vi var.
En gång stannade de strax efter de hade passerat en korsning och där blev vi stående bakom dem, med bakdelen av bussen mitt i korsningen. Inga problem, ingen tutade. Den här mentaliteten i trafiken gillar jag.
Icelandic Fish&Chips var vårt mål.
Det blev några inhopp i butiker efter vägen, bl a Frida Fraenkas antikaffär.
Jag har köpt en Lisa Larsson Emma för 5000 isl. kronor = cirka 310 kronor = CHOCKPRIS!
Ägarinnan till antikaffären sa att ingen islänning någonsin skulle ha köpt den, ingen klok i alla fall och att hon förstått att den skulle gå tillbaka till Sverige. Hur det var med mitt mentala tillstånd uttalade hon sig inte om.
Jag köpte också en ask med amerikanska gem, någon slags dubbelvariant som jag aldrig sett förr.
Efter detta en av dödssynderna.
F R O S S E R I !
OCH, vad vi frossade och njöt! Alla utom LN, LR och jag åt fish&chips.
Vi 3 åt grillade hummerstjärtar med vitlöksyoghurt (Den isländska gräddkrämiga, magra yoghurten som heter Skyr, en helt fantastisk produkt) och foccacia med örter. Vi fick varsin stor skål och vi åt upp varenda liten stjärt, i alla fall LR och jag. LN gav visst upp när hon hade 2 kvar.
Till slut masade vi oss ut och gick och förlängde parkeringstiden. Det blev lite strul med betalkorten, efter att ha testat mina 2 och LR.s ena kom LN, den smarta, och stoppade in sitt i parkeringsautomaten. Hennes var giltigt, för hon hade placerat magnetremsan neråt, vilket var rätt såg vi då. Det fanns en micropil som vi förväntades förstå. Detta säger dock inget om oss andra och vår IQ........hoppas vi!
Det tog oss hårt, vi bestämde oss för att gå i kyrkan. På vägen dit tappade vi M, hon hakade på S som skulle till garnaffären och sedan var hon väck med pusta.
Vi lyckades också bli 2 grupper, men inför Leifr Ericsson framför Hallgrimskyrkan, som såg ut som en rymdraket, var vi åter alla församlade, sånär som på den förlorade dottern M.
LN, P och jag var in i ett par butiker efter vägen. Jag har än en gång fått mina kamrater att förstå att jag inte passar i mössa.
Expediten undrade om vi inte var intresserade av en "sälpåse" att krypa in i.
Alla hus är byggda av sten och många har ett yttre skal av korrugerad plåt.
Minns jag rätt? Var det detta fina hus som var eller varit fängelse?
Kyrkan var en mäktig upplevelse när vi kom fram.
Leifr stod där på sin sockel
Ytterdörrens skylt om någon vill läsa isländska -
och den ena av pardörrarna in till helgedomen.
Kyrkan vackert vit och enkel inuti.
Därinne fick A och jag en gemensam "uppenbarelse." Det slutade med att vi förenades under Spritual Mastern Sri Chinmoys beskydd på Ecstasrys Heart Garden över en Ginger Ale och ett toalettbesök.
En ren reflexinitierad reaktion kan man säga.
Nu mår vi bättre och ska kolla in algutbudet i hälsokostaffären i nästa dörr.
Jag satt kvar och skrev lite resedagbok, sedan gick jag in en stund efter A och där stod hon och såg upphängd och nersläppt ut. Det var hon också för hon stirrade på mig med tomma, (lerfria) ögon och sa: "Jag förstår ingenting". Sedan tog hon sin algpåse och gick och betalde. Det var så att jag började undra vad det varit i hennes Ginger Ale, men jag hade ju druckit en likadan.
Vi drog nerför backen, jag fotografeade lite efter vägen och då ringde kamraterna och undrade var vi var.
Fin liten trädgård mitt i stan.
"Vi fick magknip", sa A, "men vi kommer nu".
Roligheter efter vägen.
DU GÅR MOT RÖTT!!!!!
På lite omvägar och med hjälp av ett antal inmundigade þristur tog vi oss till bussen.
Nu körde inte jag längre, det blev LN vid ratten och rätt ut ur stan till 66 North. De hade en outlet en bit utanför stan.
Det var rejäla dobbar på de stövlarna!
Jag skulle inget ha, men det blev ju som vanligt när jag väl blir indragen i en klädaffärl Jag som för 4 dagar sen var som en 100% oskuld när det gällde 66 North.
Det var bra priser och de ytterplaggen alla var intresserade av är både vind- och fukttäta + varma och normalpriset är över 4000 kronor för en sån jacka som jag köpte för 1200.
Sedan fick jag syn på LN och Å, som stod vid ett vädringsställ där det hängde kläder och de lyste som solar.
Jag gick dit och det var rena fyndgruvan. JIIPIII!!! Jag köpte två till, till kärestan och kära dottern och det till rena vrakpriserna. Mindre än hälften av vad min kostade, så det fick följa med en urhärlig fleecetröja till mig också, i en perfekt blå färg.
Sånt faller jag för - F Y N D!
Fortsättning följer, men förmodligen inte imorgon.
Ibland gör jag annat än bloggar, finns på datorfri plats t ex. Så blir det nog fram till imorgon kväll. Kanske, kanske inte skriver jag lite om jag kommer hem i rimlig tid!
Island dag 3 - del 2
Fortfarande söndag 13 juni
Dagens middag skulle vi äta på Hestheimar och där fanns även möjlighet att få rida islandshäst.
S hade förbeställt middag till oss, vi skulle äta lammsadel med tillbehör och vid det här laget var vi ganska hungriga så det var så skönt att få gå in och känna en härlig doft av mat.
Fortfarande söndag 13 juni
Vi sitter till bords efter en rundvandring här på Hestheimar.
Det är ägarnas bostad som också fungerar som restaurang och hotell. Stallet ligger nere i backen och utsikten är sagolik.
Syskonen S o J har gnabbats ganska länge om vilken av vulkanerna vi sett efter vägen som är Hekla. Lillebror J avgick med segern. Han kom dansande efter oss när vi gick runt och tittade, sedan han kollat upp att han hade rätt och nu får S sina fiskar varma - vad han njuter!!!!!
Tillbaka in till maten, nu var vi utsvultna, efter alla upplevelser.
Gissar att så här håller man vinet rätt tempererat!
Vi njuter av en hästcarpaccio med sylt, creme fraichesås och havsalger
Rätt nummer två: Lammsadel och lammfiol med karamelliserad potatis, grönsaker, rabarbermarmelad, rödkål, görna ärtor och de var konserverade, så jag var salig. Konserverade ärtor är barndom för mig.
Sedan fick vi rabarberpaj med två sorters glass, hemgjord tror jag. Det var choklad och vanilj, sedan var det skålar med chokladöverdragna russin och tre sorters glassåser.
Det var tur att kaffet var flytande, annars hade vi inte fått ner det. Nu rann det ner mellan lammet och ärtorna.
Snabbt ner till stallet och nu hände det! Lea på Hestheimar frågade hur många som skulle rida av oss 8 och jag hör mig säga att jag skulle det. Ett förbehåll dock, jag ville ha en lugn och snäll häst.
Jag fick Amma, hon till vänster på bilden. Det betyder mormor och hon brukar bära runt på funktionshindrade.
Det kändes som hand i handske, för sällan har jag känt mig så dysfunktionell. Jag var 15 eller 16 senast jag red ordentligt.
Vid 25 års ålder satt jag upp på Eva Wilhelmssons häst i Botsmark och jag var inte mer än 2 minuter äldre när jag satt av. Det var förfärligt högt över marken!
Nu däremot fick jag några enkla instruktioner av Lea och sedan skumpade vi runt därinne i ridhuset ett par varv. Jag andades lugnt och hade säkerhetstigbyglar, så vad kunde gå fel egentligen?
MYCKET sammanbiten tar jag emot lite goda råd inför ridturen. Jag har packat på mig min stora fleecetröja under vårjackan, så jag kände mig som en stoppad korv.
Det var bara M och LR som inte red. Vi andra skrittade ut på en rad och det var jättehärligt.
Jag har ridit genom vatten 2 gånger, jag har töltat en liten liten stund, jag har suttit kvar medan Amma hade bergsgetsbeteende och medan S.s häst kastade av henne. Jag satt t o m kvar trots att jag tappade ena stigbygeln 3 gånger, när Amma klättrade omkring på sluttningarna på en smal stig.
Hem gick jättebra och jag hade gärna gått ett varv till. Vi som inte ville rida fort, gick in och satt av.
Det var bara jag och Å som inte skulle ut igen. De andra töltade 3 varv på en ovalbana, sedan var det som de trodde var uppvärmning, i själva verket slutet på ritten. Jag var jättenöjd!
Sedan fick jag gosa med stallkatten också, så det var hur bra som helst.
Vi tittade på deras uthyrningsstugor, betalade och for mot stan.
Jag har problem med Gullfoss, jag kan inte uttala de två ll som är i namnet. Det ska liksom "gucka" istället för låta som L och det funkar inte för mig. Nu har jag fått det på hjärnan, så jag går runt och kluckar och guckar som en gammal kalkon. "Gukk!"
Ingen orkade något mer efter detta, så nu är det GOD NATT!
P.S. Vi har lärt oss en radda fulord, men de lämpar sig inte i tryck!
Dagens middag skulle vi äta på Hestheimar och där fanns även möjlighet att få rida islandshäst.
S hade förbeställt middag till oss, vi skulle äta lammsadel med tillbehör och vid det här laget var vi ganska hungriga så det var så skönt att få gå in och känna en härlig doft av mat.
Fortfarande söndag 13 juni
Vi sitter till bords efter en rundvandring här på Hestheimar.
Det är ägarnas bostad som också fungerar som restaurang och hotell. Stallet ligger nere i backen och utsikten är sagolik.
Syskonen S o J har gnabbats ganska länge om vilken av vulkanerna vi sett efter vägen som är Hekla. Lillebror J avgick med segern. Han kom dansande efter oss när vi gick runt och tittade, sedan han kollat upp att han hade rätt och nu får S sina fiskar varma - vad han njuter!!!!!
Tillbaka in till maten, nu var vi utsvultna, efter alla upplevelser.
Gissar att så här håller man vinet rätt tempererat!
Vi njuter av en hästcarpaccio med sylt, creme fraichesås och havsalger
Rätt nummer två: Lammsadel och lammfiol med karamelliserad potatis, grönsaker, rabarbermarmelad, rödkål, görna ärtor och de var konserverade, så jag var salig. Konserverade ärtor är barndom för mig.
Sedan fick vi rabarberpaj med två sorters glass, hemgjord tror jag. Det var choklad och vanilj, sedan var det skålar med chokladöverdragna russin och tre sorters glassåser.
Det var tur att kaffet var flytande, annars hade vi inte fått ner det. Nu rann det ner mellan lammet och ärtorna.
Snabbt ner till stallet och nu hände det! Lea på Hestheimar frågade hur många som skulle rida av oss 8 och jag hör mig säga att jag skulle det. Ett förbehåll dock, jag ville ha en lugn och snäll häst.
Jag fick Amma, hon till vänster på bilden. Det betyder mormor och hon brukar bära runt på funktionshindrade.
Det kändes som hand i handske, för sällan har jag känt mig så dysfunktionell. Jag var 15 eller 16 senast jag red ordentligt.
Vid 25 års ålder satt jag upp på Eva Wilhelmssons häst i Botsmark och jag var inte mer än 2 minuter äldre när jag satt av. Det var förfärligt högt över marken!
Nu däremot fick jag några enkla instruktioner av Lea och sedan skumpade vi runt därinne i ridhuset ett par varv. Jag andades lugnt och hade säkerhetstigbyglar, så vad kunde gå fel egentligen?
MYCKET sammanbiten tar jag emot lite goda råd inför ridturen. Jag har packat på mig min stora fleecetröja under vårjackan, så jag kände mig som en stoppad korv.
Det var bara M och LR som inte red. Vi andra skrittade ut på en rad och det var jättehärligt.
Jag har ridit genom vatten 2 gånger, jag har töltat en liten liten stund, jag har suttit kvar medan Amma hade bergsgetsbeteende och medan S.s häst kastade av henne. Jag satt t o m kvar trots att jag tappade ena stigbygeln 3 gånger, när Amma klättrade omkring på sluttningarna på en smal stig.
Hem gick jättebra och jag hade gärna gått ett varv till. Vi som inte ville rida fort, gick in och satt av.
Det var bara jag och Å som inte skulle ut igen. De andra töltade 3 varv på en ovalbana, sedan var det som de trodde var uppvärmning, i själva verket slutet på ritten. Jag var jättenöjd!
Sedan fick jag gosa med stallkatten också, så det var hur bra som helst.
Vi tittade på deras uthyrningsstugor, betalade och for mot stan.
Jag har problem med Gullfoss, jag kan inte uttala de två ll som är i namnet. Det ska liksom "gucka" istället för låta som L och det funkar inte för mig. Nu har jag fått det på hjärnan, så jag går runt och kluckar och guckar som en gammal kalkon. "Gukk!"
Ingen orkade något mer efter detta, så nu är det GOD NATT!
P.S. Vi har lärt oss en radda fulord, men de lämpar sig inte i tryck!
Hoppsan, drinkfesten kom emellan
Island ligger och vilar sig lite, igår var det dags för den årliga, traditionella drinkfesten här hos mig, så allt fokus har legat på att fixa uterummet, laga mat och klura ut en god drink att bjuda på.
De 4 "damerna" anlände vi 18-tiden medförande diverse klirr i sina väskor.
Så här går det till: Först bjuder jag på en välkomstdrink, det var Creme de Cassis med fuskchampagne = JÄTTEGOTT och somrigt.
Sedan äter vi mat så vi har en stadig grund att stå på, för sedan bjuder alla alla kan man säga.
Var och en har med sig ingredienser till en drink som ska räcka tilll 5 personer och ingen vet vad den andra har hittat på. Hittills har det fungerat så vi sluppit dricka 2 av samma. Det här är fjäde året och det är lika roligt varje gång.
I år satt vi utanför uterummet ett par timmar, vädret var strålande.
Många viktiga och oviktiga frågor stöts och blöts från olika håll.
Det här är en vidareutveckling av shoten "Kamikaze" som A testade på Island. I den här tappningen har hon kallat den "Fox terrier suicide". JÄTTEGOD!
Det är bäst att se till att "de" inte bara dricker, utan äter också!!!!!!!!
Mycket fibrer blev det, eller................
Olika stilar hur man inmundigar en "Fox terrier suicide"
Nattens sista var min och den hade jag googlat fram genom att söka på Bacardi lemon, som jag hade i mitt förråd. Tyvärr vet jag inte vad den hette?
Den var i alla fall jättegod, jag hade provgjort en kvällen före så jag visste vad jag bjöd på. Den innehåller Bacardi lemon, Blå curaçao, Cointreau och Bols Peach, sedan fyller man upp med Schweppes Ginger Ale och is.
De andra drinkarna var Coffee Norway (B.s eget namn), White Lady och Sour Red Berry Cola.
Man kan inte göra så stora eller starka drinkar eftersom det blir så många man ska smaka. Å andra sidan har de här kvällarna en tendens att bli väldigt lååååååååååååååånga och otroligt roliga!
E åkte hem lite tidigare än de andra. Hon är den enda av oss som skulle arbeta idag, men inte förrän 13.00 som tur var.
Det är inte så farligt som det ser ut. När de åkt städade och diskade jag alltihopa, så jag inte skulle behöva komma ner till ett veritabelt kaos idag.
Jag gick och la mig strax efter 3 och festen började 18.00, så idag var det sovmorgon!
Snart återvänder jag till Island, det är mycket kvar att berätta!
De 4 "damerna" anlände vi 18-tiden medförande diverse klirr i sina väskor.
Så här går det till: Först bjuder jag på en välkomstdrink, det var Creme de Cassis med fuskchampagne = JÄTTEGOTT och somrigt.
Sedan äter vi mat så vi har en stadig grund att stå på, för sedan bjuder alla alla kan man säga.
Var och en har med sig ingredienser till en drink som ska räcka tilll 5 personer och ingen vet vad den andra har hittat på. Hittills har det fungerat så vi sluppit dricka 2 av samma. Det här är fjäde året och det är lika roligt varje gång.
I år satt vi utanför uterummet ett par timmar, vädret var strålande.
Många viktiga och oviktiga frågor stöts och blöts från olika håll.
Det här är en vidareutveckling av shoten "Kamikaze" som A testade på Island. I den här tappningen har hon kallat den "Fox terrier suicide". JÄTTEGOD!
Det är bäst att se till att "de" inte bara dricker, utan äter också!!!!!!!!
Mycket fibrer blev det, eller................
Olika stilar hur man inmundigar en "Fox terrier suicide"
Nattens sista var min och den hade jag googlat fram genom att söka på Bacardi lemon, som jag hade i mitt förråd. Tyvärr vet jag inte vad den hette?
Den var i alla fall jättegod, jag hade provgjort en kvällen före så jag visste vad jag bjöd på. Den innehåller Bacardi lemon, Blå curaçao, Cointreau och Bols Peach, sedan fyller man upp med Schweppes Ginger Ale och is.
De andra drinkarna var Coffee Norway (B.s eget namn), White Lady och Sour Red Berry Cola.
Man kan inte göra så stora eller starka drinkar eftersom det blir så många man ska smaka. Å andra sidan har de här kvällarna en tendens att bli väldigt lååååååååååååååånga och otroligt roliga!
E åkte hem lite tidigare än de andra. Hon är den enda av oss som skulle arbeta idag, men inte förrän 13.00 som tur var.
Det är inte så farligt som det ser ut. När de åkt städade och diskade jag alltihopa, så jag inte skulle behöva komma ner till ett veritabelt kaos idag.
Jag gick och la mig strax efter 3 och festen började 18.00, så idag var det sovmorgon!
Snart återvänder jag till Island, det är mycket kvar att berätta!
Island dag 3 - del 1
Söndag 13 juni
Alla har sovit och det var en aning segt på morgonen.
A var inte på topp, vaknade med lera i ögonen, sedan försvann hennes klocka, men nåja, det var ändå en billig, so what, tyckte hon.
Dags för tandborstning - ingen tandkräm. Då skulle jag skoja med henne och tog min lilla resetub och placerade uppe på vårt gemensamma skåp.
När hon kom in i rummet lyste hon upp och sa:
- "MEN, var hittade du den?"
- "Den är min," sa jag och då trodde hon mig inte. Hon hade en likadan och visste inte jag när jag skämtade till det lite.
Hon såg lite tvivlande ut, men sedan hittade hon sin och något bättre blev det i vårt numera 4-mannarum.
Hennes hår var som kladdigt spunnet socker efter gårdagens svavelbad och inte hade varken lilla eller stora A infunnit sig. Det luktar inte bara svavel, utan också lite Bath.....
Några minuter senare hör jag:
- "Nämen!" och där står hon och viftar med klockan.
Nu ordnar det sig nog med A:na också.
Jag körde in till S bror J och han är dagens chaufför till Eyjafallajökull. Hans hund Nökkvi är också med. Vi tankade och på Island har de fortfarande personlig service på mackarna.
Det rök ur marken på ganska många ställen.
Vi började med att åka till en grotta, som direkt översatt heter "Rövhålsgrottan"! 1200 meter rakt in under jorden.
Vid pilen ovanför P-platsen var ingången.
Vi gav oss ner och in en bit.
Det var så kallt att det var snö kvar därnere, jag var tvungen att gå fram och känna om det verkligen var snö och inte en kalkhög el dyl.
En del är ju hurtigare än andra och längst in, där det blev kolsvart, gick bara LR, LN och P. Sedan stannade även de som tur var.
M stod ovanpå grottaket och vinkade ner till oss genom ett av hålen i marken.
När jag kom ut gick jag också upp till ett av hålen och tog kort på dem därnere.
Det var hål lite här och där, så det kändes en aning osäkert att gå ovanpå grottan.
Iväg och nästa sevärdhet blev ett fängelse "Litla Hraun", Islands största fängelse. Fast egentligen var det en liten fiskeby som S ville visa oss.
Vi gick ner till havet, det doftade gott av tång och förväntan steg tills vi kom upp över standvallen. Det var ebb och bara en massa tång.
Strandkanten
J var och frågade om det fanns någon fin strand. Jodå, längst bort i byn ungefär vid fängelset, där vi nyss vänt.
Tillbaka igen, genom byn och nästa strand, en svart lavasandstrand.
Den med den svarta lavasanden, var lika ful. Det fick vara med havet, vi tittade på fängelset en andra gång och åkte mot Eyjafjallajökull istället.
Lite regn hamnade vi i, men det varade inte så länge. Vi intog en halvklen lunch på en mack med hamburgar/smörgåsmeny och glass . Det fick duga, vi blev mätta.
Bilder fotograferade från bussen längs vägen.
Efter det har vi skådat vattenfall i olika storlek, blött ner oss och jag har lyckats fylla halva högerskon med rödlera.
Seljalandsfoss
S stötte ihop med en bekant som hon inte sett på över 20 år.
P och LR har gått bakom vattenfallet, man ser dem som små prickar till vänster om fallet
Sedan blev det äntligen askdags. Det låg mycket aska på sluttningarna och glaciärerna var alldeles svarta. Vi började närma oss Eyjafjallajökull.
S hade lovat en på sin skola att ta med aska från vulkanen hem och vi ville självklart också ha denna exklusiva souvernir.
J stannade längs vägkanten och alla vi tokiga svenskar, inklusive hans syster S, rusade dit och öste våra olika burkar och påsar fulla med vulkanaskan. J satt kvar i bussen och skakade på huvudet.
Det var väldigt mycket aska längs sluttningarna, på vissa ställen på marken var det alldeles mörkgrått och svart.
På en turistbutik inne i Reykjavik såg vi senare att de sålde små glasburkar med aska för 120 kronor styck. Det var ungefär 2 - 3 matskedar aska i varje. Om de sen gick att sälja vet jag inte!
Kratern på Eyjafjallajökull hade fyllts med smältvatten från glaciären och man befarade att det skulle bli en rejäl störtvåg om det blev oro i vulkanen. Därför höll man på och la upp stora vallar för att stoppa vattnet från att förstöra grödorna. Detta hände dock inte så länge vi var kvar i alla fall, fick vi veta sista dagen.
Askan hade inte lyckats kväva växtligheten, tvärtom, det växte riktigt bra där det inte var alltför tjocka lager och på andra ställen som här, kämpade vegetationen för att ta sig igenom.
Skógafoss
J och Nökkvi vid Skógafoss
P, LR, LN och Å har strävade hela vägen upp tlll toppen av fallet.
Jag gick så nära det gick att komma därnere istället, utan att bli alltför blöt.
Längs hela bergväggen intill fallet, var det fågelbon
Mycket blöt, mossig vegetation därframme
Vid vattendraget nedanför fallet var det svart, slemmig lera.
Där vid Skógafoss blåste det så hemska vindbyar fulla med aska, att det var bara att blunda för att inte få ögonen fulla. J talade om att det gått ut en varning på radion för folk med kontaktlinser.
Jag ledde A till bussen, hon fick en liten aning om ett liv som blind.
Tyvärr kom vi inte längre än till foten av Eyjafjallajökull. Vägen var avstängd p g a vattenanhopningen i kratern som kunde komma farande när som helst.
Vi vände och gjorde ett flertal stopp för att se hur askan påverkat människor och natur.
Här yr askan omkring i vinden.
Allt är svart, ingen skymt av någon glaciär, normalt sett ska de synas.
Vi var många fotografer i bussen
Sprickor i berget
Vi såg en intressant byggnation också på ett ställe......
.....och jag som älskar skyltar var bara tvungen att fotografera den här.
Fortsättning med mat och hästar följer !
Alla har sovit och det var en aning segt på morgonen.
A var inte på topp, vaknade med lera i ögonen, sedan försvann hennes klocka, men nåja, det var ändå en billig, so what, tyckte hon.
Dags för tandborstning - ingen tandkräm. Då skulle jag skoja med henne och tog min lilla resetub och placerade uppe på vårt gemensamma skåp.
När hon kom in i rummet lyste hon upp och sa:
- "MEN, var hittade du den?"
- "Den är min," sa jag och då trodde hon mig inte. Hon hade en likadan och visste inte jag när jag skämtade till det lite.
Hon såg lite tvivlande ut, men sedan hittade hon sin och något bättre blev det i vårt numera 4-mannarum.
Hennes hår var som kladdigt spunnet socker efter gårdagens svavelbad och inte hade varken lilla eller stora A infunnit sig. Det luktar inte bara svavel, utan också lite Bath.....
Några minuter senare hör jag:
- "Nämen!" och där står hon och viftar med klockan.
Nu ordnar det sig nog med A:na också.
Jag körde in till S bror J och han är dagens chaufför till Eyjafallajökull. Hans hund Nökkvi är också med. Vi tankade och på Island har de fortfarande personlig service på mackarna.
Det rök ur marken på ganska många ställen.
Vi började med att åka till en grotta, som direkt översatt heter "Rövhålsgrottan"! 1200 meter rakt in under jorden.
Vid pilen ovanför P-platsen var ingången.
Vi gav oss ner och in en bit.
Det var så kallt att det var snö kvar därnere, jag var tvungen att gå fram och känna om det verkligen var snö och inte en kalkhög el dyl.
En del är ju hurtigare än andra och längst in, där det blev kolsvart, gick bara LR, LN och P. Sedan stannade även de som tur var.
M stod ovanpå grottaket och vinkade ner till oss genom ett av hålen i marken.
När jag kom ut gick jag också upp till ett av hålen och tog kort på dem därnere.
Det var hål lite här och där, så det kändes en aning osäkert att gå ovanpå grottan.
Iväg och nästa sevärdhet blev ett fängelse "Litla Hraun", Islands största fängelse. Fast egentligen var det en liten fiskeby som S ville visa oss.
Vi gick ner till havet, det doftade gott av tång och förväntan steg tills vi kom upp över standvallen. Det var ebb och bara en massa tång.
Strandkanten
J var och frågade om det fanns någon fin strand. Jodå, längst bort i byn ungefär vid fängelset, där vi nyss vänt.
Tillbaka igen, genom byn och nästa strand, en svart lavasandstrand.
Den med den svarta lavasanden, var lika ful. Det fick vara med havet, vi tittade på fängelset en andra gång och åkte mot Eyjafjallajökull istället.
Lite regn hamnade vi i, men det varade inte så länge. Vi intog en halvklen lunch på en mack med hamburgar/smörgåsmeny och glass . Det fick duga, vi blev mätta.
Bilder fotograferade från bussen längs vägen.
Efter det har vi skådat vattenfall i olika storlek, blött ner oss och jag har lyckats fylla halva högerskon med rödlera.
Seljalandsfoss
S stötte ihop med en bekant som hon inte sett på över 20 år.
P och LR har gått bakom vattenfallet, man ser dem som små prickar till vänster om fallet
Sedan blev det äntligen askdags. Det låg mycket aska på sluttningarna och glaciärerna var alldeles svarta. Vi började närma oss Eyjafjallajökull.
S hade lovat en på sin skola att ta med aska från vulkanen hem och vi ville självklart också ha denna exklusiva souvernir.
J stannade längs vägkanten och alla vi tokiga svenskar, inklusive hans syster S, rusade dit och öste våra olika burkar och påsar fulla med vulkanaskan. J satt kvar i bussen och skakade på huvudet.
Det var väldigt mycket aska längs sluttningarna, på vissa ställen på marken var det alldeles mörkgrått och svart.
På en turistbutik inne i Reykjavik såg vi senare att de sålde små glasburkar med aska för 120 kronor styck. Det var ungefär 2 - 3 matskedar aska i varje. Om de sen gick att sälja vet jag inte!
Kratern på Eyjafjallajökull hade fyllts med smältvatten från glaciären och man befarade att det skulle bli en rejäl störtvåg om det blev oro i vulkanen. Därför höll man på och la upp stora vallar för att stoppa vattnet från att förstöra grödorna. Detta hände dock inte så länge vi var kvar i alla fall, fick vi veta sista dagen.
Askan hade inte lyckats kväva växtligheten, tvärtom, det växte riktigt bra där det inte var alltför tjocka lager och på andra ställen som här, kämpade vegetationen för att ta sig igenom.
Skógafoss
J och Nökkvi vid Skógafoss
P, LR, LN och Å har strävade hela vägen upp tlll toppen av fallet.
Jag gick så nära det gick att komma därnere istället, utan att bli alltför blöt.
Längs hela bergväggen intill fallet, var det fågelbon
Mycket blöt, mossig vegetation därframme
Vid vattendraget nedanför fallet var det svart, slemmig lera.
Där vid Skógafoss blåste det så hemska vindbyar fulla med aska, att det var bara att blunda för att inte få ögonen fulla. J talade om att det gått ut en varning på radion för folk med kontaktlinser.
Jag ledde A till bussen, hon fick en liten aning om ett liv som blind.
Tyvärr kom vi inte längre än till foten av Eyjafjallajökull. Vägen var avstängd p g a vattenanhopningen i kratern som kunde komma farande när som helst.
Vi vände och gjorde ett flertal stopp för att se hur askan påverkat människor och natur.
Här yr askan omkring i vinden.
Allt är svart, ingen skymt av någon glaciär, normalt sett ska de synas.
Vi var många fotografer i bussen
Sprickor i berget
Vi såg en intressant byggnation också på ett ställe......
.....och jag som älskar skyltar var bara tvungen att fotografera den här.
Fortsättning med mat och hästar följer !
Island dag 2 - del 3
Nu var det Gullfoss!
W O W och H A L L E L U J A ! ! !
Jag bara älskar vattenfall, ju mer det brusar och vräker ner, desto bättre.
Det var så mäktigt och vackert och underbart och stort och alla ord jag kan komma på som är positiva gällande vattenfallsupplevelser. Därav mängden bilder på samma ställe.
Stenarna har den här formen naturligt.
Det är jobbarkompisen LR som står här som en galjonsfigur i blåsten.
Även här fanns en turistshop som vi tittade in i och nu fick jag äntligen mina arbetskamrater att förstå att jag faktiskt inte passar i mössa! Strumpor däremot går bara fint!
Jag hade kunnat stanna hur länge som helst vid vattenfallet, men vi hade ju en planering att följa och islandshästridningen var i farozonen tidsmässigt för längesen, trots att S trodde vi skulle hinna.
Att äta middag 19.00 hade vi redan avskrivit.
Hur som helst, även ridningen ställdes in, S ringde sin bror och det vräkregnade i Reykjavik och hur det nu var skulle vi rida i Laxness och vad det hade med regnet i Reykjavik att göra förstod jag aldrig, men de visste nog bättre än vi turister. Kanske Laxness låg i samma zon, jag frågade aldrig.
Det blev ett omkast i planeringen och vi är jätteflexibla, så det var okej.
Vi tog en liten besträckare vid en fin bäck.
Mitt i gruset en liten blommande tuss! (Internt skämt).
Vi vände och for mot Blå Lagunen som nu helt plötsligt blivit nästa mål och dagens sista. Det blev en annan väg tillbaka och vi fick se ganska mycket rök rakt upp ur marken här och där.
Alla hus verkar värmas med jordvärme, naturligt nog och gott om uppvärmda växthus är det också.
Ibland känns det som vi är i Skottland, ibland på månen. Landskapet är helt otroligt!
Det regnade mer och mer ju närmare målet vi kom.
Berit förvandlades till Beirut, precis som jag hade befarat. Det skedde när S programmerade in Blå Lagunen och P som körde, hamnade på villospår.
"Äh," tyckte S, "sväng ändå", trots att han stod 3 filer bort från vänstersvängen. Han vägrade! Klokt!
Nu ÖSREGNADE det och blåste rejält. Här ser vi Blå Lagunen från bussen.
När vi kom fram till parkeringen var det inte särkilt många bilar där. Ute var temperaturen + 8, men bada skulle vi.
Vägen fram till entren gick mellan svarta lavahögar, som murar.
(Bilderna tagna efter att regnet avtagit lite)
Det blåste rakt emot oss och regnet landade med stora, tunga droppar. Samtliga hade dyngsura jeans och skor efter den promenaden från parkeringen och in.
Vi betalade och fick plastarmband som vi nästan kunde styra hela anläggningen med. Dusch och sen ut i det rykande blå.
VAD KALLT DET VAR FRÅN DÖRR TILL VATTNET!
Vi tassade ut som en rad älvor för att inte halka. P låg redan i blöt, med en stor papperstuss i ena näsborren. Han hade passat på att åderlåta sig lite innan badet.
På ett par ställen fanns vit, mineralrik lera i hinkar att göra ansiktismask med. Man skopade upp en sked mellan spjärlorna i "locket" och kladdade in det i ansiktet.
(Okänd från nätet)
Vi testade lite här och där, armarna, ryggen osv och vi blev både vackrare och lena som barnrumpor i huden.
Om bilderna av lagunen ser konstiga ut och med underliga vinklar och speglingar, beror det på att samtliga är fotograferade genom fönstret på anläggningen.
Och så en från nätet i fint väder!
Det turkosblå vattnet doftade svavel och var rejält salt, man flöt som en kork. Vi simmade runt, alltmedan regnet piskade ner. Lite kallt var det, men sedan hittade vi ett riktigt varmt ställe, som ett turkiskt bad och där stannade vi ganska länge, flöt omkring och njöt.
Vid 21-tiden simmade vi bort till en grotta och där utanför fanns en dörr rätt i. Vi slapp springa en gång till i det iskalla regnet.
Så skönt det var att duscha. Varmdusch istället för regnduschen på den långa vägen från parkeringen och in. Samtligas jeans var fortfarande genomblöta på hela framsidan. Jag försökte torka mina med en hårtork, men det gick inte så bra.
Överallt verkar det finnas shoppingmöjligheter, så även här.
Den mineralrika leran har visat sig vara nyttig för diverse hudåkommor. Därför har det tagits fram en hel serie med hudprodukter som fanns till försäljning. T o m psoriasis påverkas mycket positivt av någon av krämerna fick vi veta.
Klockan var över 22.00 när vi lämnade den regniga, men härliga Blå Lagunen.
MAT, ropade mina kamrater. Jag var trött och inte särskilt hungrig. Efter att ha åkt omkring i Keflavik utan att hitta någon godkänd pizzeria eller annat matställe blev det ett kvällsöppet snabbköp, där var och en plockade ihop något ätbart.
Det var det mesta från pop corn till någon leverhistoria instoppad i en ihopsydd fårmage. Den rätten nobbade jag på vår gemensamma plockkvällsmat. Inte lever, det är mitt livsmotto!
Däremot knaprade jag i mig lite torkad fisk, det var gott.
Vi gjorde långbord, satt och glammade och åt och tog en massa mer eller mindre helknäppa bilder.
Alla var jättetrötta, A hade fått lagunlera innanför linserna och var halvblind.
(Där kom blindhuvudet upp igen från LN). P hade kört hela dagen och att bada tog verkligen kraft, hur skönt det än var.
Nu har vi baxat in LR.s säng i vårt rum, så hon slipper sova i ljudridån som vår kära M lägger vareviga natt och som Å sover i helt obesvärad. Det är hon dock ensam om att klara av.
Så var den dagen slut med råge!
W O W och H A L L E L U J A ! ! !
Jag bara älskar vattenfall, ju mer det brusar och vräker ner, desto bättre.
Det var så mäktigt och vackert och underbart och stort och alla ord jag kan komma på som är positiva gällande vattenfallsupplevelser. Därav mängden bilder på samma ställe.
Stenarna har den här formen naturligt.
Det är jobbarkompisen LR som står här som en galjonsfigur i blåsten.
Även här fanns en turistshop som vi tittade in i och nu fick jag äntligen mina arbetskamrater att förstå att jag faktiskt inte passar i mössa! Strumpor däremot går bara fint!
Jag hade kunnat stanna hur länge som helst vid vattenfallet, men vi hade ju en planering att följa och islandshästridningen var i farozonen tidsmässigt för längesen, trots att S trodde vi skulle hinna.
Att äta middag 19.00 hade vi redan avskrivit.
Hur som helst, även ridningen ställdes in, S ringde sin bror och det vräkregnade i Reykjavik och hur det nu var skulle vi rida i Laxness och vad det hade med regnet i Reykjavik att göra förstod jag aldrig, men de visste nog bättre än vi turister. Kanske Laxness låg i samma zon, jag frågade aldrig.
Det blev ett omkast i planeringen och vi är jätteflexibla, så det var okej.
Vi tog en liten besträckare vid en fin bäck.
Mitt i gruset en liten blommande tuss! (Internt skämt).
Vi vände och for mot Blå Lagunen som nu helt plötsligt blivit nästa mål och dagens sista. Det blev en annan väg tillbaka och vi fick se ganska mycket rök rakt upp ur marken här och där.
Alla hus verkar värmas med jordvärme, naturligt nog och gott om uppvärmda växthus är det också.
Ibland känns det som vi är i Skottland, ibland på månen. Landskapet är helt otroligt!
Det regnade mer och mer ju närmare målet vi kom.
Berit förvandlades till Beirut, precis som jag hade befarat. Det skedde när S programmerade in Blå Lagunen och P som körde, hamnade på villospår.
"Äh," tyckte S, "sväng ändå", trots att han stod 3 filer bort från vänstersvängen. Han vägrade! Klokt!
Nu ÖSREGNADE det och blåste rejält. Här ser vi Blå Lagunen från bussen.
När vi kom fram till parkeringen var det inte särkilt många bilar där. Ute var temperaturen + 8, men bada skulle vi.
Vägen fram till entren gick mellan svarta lavahögar, som murar.
(Bilderna tagna efter att regnet avtagit lite)
Det blåste rakt emot oss och regnet landade med stora, tunga droppar. Samtliga hade dyngsura jeans och skor efter den promenaden från parkeringen och in.
Vi betalade och fick plastarmband som vi nästan kunde styra hela anläggningen med. Dusch och sen ut i det rykande blå.
VAD KALLT DET VAR FRÅN DÖRR TILL VATTNET!
Vi tassade ut som en rad älvor för att inte halka. P låg redan i blöt, med en stor papperstuss i ena näsborren. Han hade passat på att åderlåta sig lite innan badet.
På ett par ställen fanns vit, mineralrik lera i hinkar att göra ansiktismask med. Man skopade upp en sked mellan spjärlorna i "locket" och kladdade in det i ansiktet.
(Okänd från nätet)
Vi testade lite här och där, armarna, ryggen osv och vi blev både vackrare och lena som barnrumpor i huden.
Om bilderna av lagunen ser konstiga ut och med underliga vinklar och speglingar, beror det på att samtliga är fotograferade genom fönstret på anläggningen.
Och så en från nätet i fint väder!
Det turkosblå vattnet doftade svavel och var rejält salt, man flöt som en kork. Vi simmade runt, alltmedan regnet piskade ner. Lite kallt var det, men sedan hittade vi ett riktigt varmt ställe, som ett turkiskt bad och där stannade vi ganska länge, flöt omkring och njöt.
Vid 21-tiden simmade vi bort till en grotta och där utanför fanns en dörr rätt i. Vi slapp springa en gång till i det iskalla regnet.
Så skönt det var att duscha. Varmdusch istället för regnduschen på den långa vägen från parkeringen och in. Samtligas jeans var fortfarande genomblöta på hela framsidan. Jag försökte torka mina med en hårtork, men det gick inte så bra.
Överallt verkar det finnas shoppingmöjligheter, så även här.
Den mineralrika leran har visat sig vara nyttig för diverse hudåkommor. Därför har det tagits fram en hel serie med hudprodukter som fanns till försäljning. T o m psoriasis påverkas mycket positivt av någon av krämerna fick vi veta.
Klockan var över 22.00 när vi lämnade den regniga, men härliga Blå Lagunen.
MAT, ropade mina kamrater. Jag var trött och inte särskilt hungrig. Efter att ha åkt omkring i Keflavik utan att hitta någon godkänd pizzeria eller annat matställe blev det ett kvällsöppet snabbköp, där var och en plockade ihop något ätbart.
Det var det mesta från pop corn till någon leverhistoria instoppad i en ihopsydd fårmage. Den rätten nobbade jag på vår gemensamma plockkvällsmat. Inte lever, det är mitt livsmotto!
Däremot knaprade jag i mig lite torkad fisk, det var gott.
Vi gjorde långbord, satt och glammade och åt och tog en massa mer eller mindre helknäppa bilder.
Alla var jättetrötta, A hade fått lagunlera innanför linserna och var halvblind.
(Där kom blindhuvudet upp igen från LN). P hade kört hela dagen och att bada tog verkligen kraft, hur skönt det än var.
Nu har vi baxat in LR.s säng i vårt rum, så hon slipper sova i ljudridån som vår kära M lägger vareviga natt och som Å sover i helt obesvärad. Det är hon dock ensam om att klara av.
Så var den dagen slut med råge!
Island dag 2 - del 2
Nu till Geysir.
Där hade det byggts upp ett litet turistcenter sen S var där senast.
Lavastenar i hög utanför huset.
Brevlåda mitt ute i ödemarken
Vi kom till ett område med varma källor som bubblade och sprutade varma kaskader rakt upp, oregelbundet, men ofta. Det luktade svavel och rök ur marken.
De olika källorna var olika heta och hade också olika namn.
Den största "Strokkur" var inhägnad, men man kom ändå ganska nära.
Precis innan den sköt upp sin jättekaskad blev den alldeles turkos längst ner.
Efter att ha stått och stirrat som en dåre, bland alla de andra likasinnade och med kameran i ett stadigt grepp riktad mot Strokkur, i hopp om att få den perfekta bilden - vilket jag tyckte jag fick efter ganska många klickanden, stoppade jag ner kameran.
Jag skymtade A i ångorna och gick till henne.
Sedan drog vi i oss värsta svaveloset och inväntade nästa utbrott stående där i "röken". Det kom, dimman tätnade och sedan kom varmduschen. A sprang, men jag stod kvar med ryggen emot och tog skuren ( i regnjacka förstås), men sedan sprang jag också. Storskrattande var vi båda två.
Att vi njuter så mycket av svaveloset, när inträdde detta märkliga begär hos oss?
Vi gick runt ett tag bland de olika källorna och bubblet.
Efter det drog vi oss ner till turistbutiken och tittade runt. Både M och Å kom ut därifrån med varsin Islandströja - båda var fina.
Bak i bussen dukade P upp allt gott vi hade köpt inne på bageriet och sedan var det gående matplockning.
Mycket gott åt vi och det var en skön picknick på betongtrappan.
Det här var också stunden för russinpungarna att komma fram och det gjorde de!
Ingen är riktigt klok av oss, det är för det vi trivs så otroligt bra ihop!
Vi avslutade med att köpa kaffe + 1 mugg vatten till LN, som hon på något sätt fick gratis, trots att den först skulle kosta 100 isl. kronor.
När sedan LR kom med sin vattenmugg, hade tjejen i kassan lagt upp en strategi och sa att hon verkligen var tvungen att ta 50 isl. kronor för den.
Jag tror hon improviserade, vem tar betalt för varmvatten på Island, där hela underjorden är full av det? (Nåja, det är förstås inte rent dricksvatten).
De här bullarna luras, de skulle vi sliska i oss efter maten, men de fick bli djurmat ute på lavafältet istället. Tänk något som ser så gott ut och smakar ingenting mer än sött av glasyren.
Ett par bilar på parkeringen. En med askregnsrester......
....... och en som fraktar fiskespöna på ett smart och fiffigt sätt.
Efter Geysir, svavel, turistshop, picknick och kaffe kom vi till slut iväg till nästa vatten.
Där hade det byggts upp ett litet turistcenter sen S var där senast.
Lavastenar i hög utanför huset.
Brevlåda mitt ute i ödemarken
Vi kom till ett område med varma källor som bubblade och sprutade varma kaskader rakt upp, oregelbundet, men ofta. Det luktade svavel och rök ur marken.
De olika källorna var olika heta och hade också olika namn.
Den största "Strokkur" var inhägnad, men man kom ändå ganska nära.
Precis innan den sköt upp sin jättekaskad blev den alldeles turkos längst ner.
Efter att ha stått och stirrat som en dåre, bland alla de andra likasinnade och med kameran i ett stadigt grepp riktad mot Strokkur, i hopp om att få den perfekta bilden - vilket jag tyckte jag fick efter ganska många klickanden, stoppade jag ner kameran.
Jag skymtade A i ångorna och gick till henne.
Sedan drog vi i oss värsta svaveloset och inväntade nästa utbrott stående där i "röken". Det kom, dimman tätnade och sedan kom varmduschen. A sprang, men jag stod kvar med ryggen emot och tog skuren ( i regnjacka förstås), men sedan sprang jag också. Storskrattande var vi båda två.
Att vi njuter så mycket av svaveloset, när inträdde detta märkliga begär hos oss?
Vi gick runt ett tag bland de olika källorna och bubblet.
Efter det drog vi oss ner till turistbutiken och tittade runt. Både M och Å kom ut därifrån med varsin Islandströja - båda var fina.
Bak i bussen dukade P upp allt gott vi hade köpt inne på bageriet och sedan var det gående matplockning.
Mycket gott åt vi och det var en skön picknick på betongtrappan.
Det här var också stunden för russinpungarna att komma fram och det gjorde de!
Ingen är riktigt klok av oss, det är för det vi trivs så otroligt bra ihop!
Vi avslutade med att köpa kaffe + 1 mugg vatten till LN, som hon på något sätt fick gratis, trots att den först skulle kosta 100 isl. kronor.
När sedan LR kom med sin vattenmugg, hade tjejen i kassan lagt upp en strategi och sa att hon verkligen var tvungen att ta 50 isl. kronor för den.
Jag tror hon improviserade, vem tar betalt för varmvatten på Island, där hela underjorden är full av det? (Nåja, det är förstås inte rent dricksvatten).
De här bullarna luras, de skulle vi sliska i oss efter maten, men de fick bli djurmat ute på lavafältet istället. Tänk något som ser så gott ut och smakar ingenting mer än sött av glasyren.
Ett par bilar på parkeringen. En med askregnsrester......
....... och en som fraktar fiskespöna på ett smart och fiffigt sätt.
Efter Geysir, svavel, turistshop, picknick och kaffe kom vi till slut iväg till nästa vatten.
Island dag 2 - del 1
Lördag 12 juni
Jag luktar fukt, källare och gammal unken heltäckningsmatta, å andra sidan luktar de andra likadant.
Det var kö till det enda badrummet. A hann först och jag gick ut och satte mig på kistan i hallen för att inte störa LN som sov. Där satt jag och hörde M sova gott i det andra rummet - det HÖRS kan man säga.
Så småningom var vi då alla församlade till en typisk s.k. kontinental frukost. Färdigskivat, uppuffat, vitt bröd att rosta, marmelad, färdigskivad ost och även en färdigskivad skinka. Juiceimitation, te och kaffe.
Det REGNADE!!!!!!!!! Och det håller på hela tiden.
Vi for till S.s bror Johann för att låna en isländsk Berit, dvs en GPS.
Det är jag som kallar alla GPS:er för Berit, ibland kraschar dem totalt och då blir det Beirut. Jag vet, det är ett dåligt skämt, men jag står för det! Är det kaos så är det, oavsett om det är i Reykjavik eller Beirut.
Vi skulle ge oss ut på den Gyllene Cirkeln och se allt vackert längs vägen.
Medan vi väntade utanför hans hus hoppade vi runt ett tag på lavastenarna utanför.
Vi såg också de små vita blommorna som M skymtat från bilen på väg mot stan och som vi inte vad det är för sort.
Sedan for vi till Mosfellsbaer för att köpa lunch att ta med.
Där i bageributiken hade de också en disk med goda ostar, pålägg, röror och man kan lugnt säga att vi shoppade loss på delikatessavdelningen.
Sedan blev det sliskdisken och där fick LN ett frispel och började hojta om att hon ville smaka på ballar. Det är fler än vår förra medarbetare T, som kan hålla sig under bältet. Det var inte bara hon som ville ha en sån, det var bara det att bakverket hette pungar, närmare bestämt russinpungar, en liten ordförväxling. Ibland är det bra att vi talar olika språk.....!
De var 5 som ville äta russinpungar, vi andra tog toscakakor av stort format.
Vårt första mål var Þingvalla / Thingvellir.
Där hölls första tinget på 850 - 900-talet där alla vikingahövdigar träffades och platsen användes även som domstol.
Där finns också den stora kontinentalsprickan som "delar landet" mitt itu. Från sydväst till nordost.
Det var hur mäktigt som helst och att gå där mitt emellan var en speciell känsla.
På många ställen på Island, bl a här, är det förbjudet att gå på gräset = att nöta på gräset. Det hjälper till att behålla jord och mylla, som annars försvinner bort med ovädren. Det är också därför lupinerna kom dit en gång i världen. Nu är det nästan lite för gott om just dem.
Här t ex var gräset helt bornött ner till sprickan/grottan i berget och där är nu bara slammig lera som inte går att gå på.
Vi åkte vidare, genom ett blandat landskap rätt ut i ingenting och ju längre vi kom, desto mer fantastiska vyer blev det.
Till slut blev det grusväg och den var som en tvättbräda. Dessutom var naturen så otrolig att vi inte kom många meter i taget innan någon var tvungen att gå ut och fotografera.
Nu kommer ett antal bilder av en natur jag aldrig sett någon annanstans.
OJ, vad mycket kort vi tog. Ibland tog vägen slut på krönet och man visste inte åt vilket håll den fortsatte på andra sidan.
Blindhuvud, sa vi våra ljushuvuden, för det roade oss väldigt....!
Efter detta månlandskap var det Geysir som hägrade. Ett område med varma källor som bubblade och sprutade rakt upp mot skyn, oregelbundet, men ganska ofta.
När vi närmade oss såg vi hur det rök ur marken och nu kändes det verkligen att vi var i ett helt annorlunda landskap.
Fortsättning följer och den är ganska häftig, tycker jag i alla fall.
Jag luktar fukt, källare och gammal unken heltäckningsmatta, å andra sidan luktar de andra likadant.
Det var kö till det enda badrummet. A hann först och jag gick ut och satte mig på kistan i hallen för att inte störa LN som sov. Där satt jag och hörde M sova gott i det andra rummet - det HÖRS kan man säga.
Så småningom var vi då alla församlade till en typisk s.k. kontinental frukost. Färdigskivat, uppuffat, vitt bröd att rosta, marmelad, färdigskivad ost och även en färdigskivad skinka. Juiceimitation, te och kaffe.
Det REGNADE!!!!!!!!! Och det håller på hela tiden.
Vi for till S.s bror Johann för att låna en isländsk Berit, dvs en GPS.
Det är jag som kallar alla GPS:er för Berit, ibland kraschar dem totalt och då blir det Beirut. Jag vet, det är ett dåligt skämt, men jag står för det! Är det kaos så är det, oavsett om det är i Reykjavik eller Beirut.
Vi skulle ge oss ut på den Gyllene Cirkeln och se allt vackert längs vägen.
Medan vi väntade utanför hans hus hoppade vi runt ett tag på lavastenarna utanför.
Vi såg också de små vita blommorna som M skymtat från bilen på väg mot stan och som vi inte vad det är för sort.
Sedan for vi till Mosfellsbaer för att köpa lunch att ta med.
Där i bageributiken hade de också en disk med goda ostar, pålägg, röror och man kan lugnt säga att vi shoppade loss på delikatessavdelningen.
Sedan blev det sliskdisken och där fick LN ett frispel och började hojta om att hon ville smaka på ballar. Det är fler än vår förra medarbetare T, som kan hålla sig under bältet. Det var inte bara hon som ville ha en sån, det var bara det att bakverket hette pungar, närmare bestämt russinpungar, en liten ordförväxling. Ibland är det bra att vi talar olika språk.....!
De var 5 som ville äta russinpungar, vi andra tog toscakakor av stort format.
Vårt första mål var Þingvalla / Thingvellir.
Där hölls första tinget på 850 - 900-talet där alla vikingahövdigar träffades och platsen användes även som domstol.
Där finns också den stora kontinentalsprickan som "delar landet" mitt itu. Från sydväst till nordost.
Det var hur mäktigt som helst och att gå där mitt emellan var en speciell känsla.
På många ställen på Island, bl a här, är det förbjudet att gå på gräset = att nöta på gräset. Det hjälper till att behålla jord och mylla, som annars försvinner bort med ovädren. Det är också därför lupinerna kom dit en gång i världen. Nu är det nästan lite för gott om just dem.
Här t ex var gräset helt bornött ner till sprickan/grottan i berget och där är nu bara slammig lera som inte går att gå på.
Vi åkte vidare, genom ett blandat landskap rätt ut i ingenting och ju längre vi kom, desto mer fantastiska vyer blev det.
Till slut blev det grusväg och den var som en tvättbräda. Dessutom var naturen så otrolig att vi inte kom många meter i taget innan någon var tvungen att gå ut och fotografera.
Nu kommer ett antal bilder av en natur jag aldrig sett någon annanstans.
OJ, vad mycket kort vi tog. Ibland tog vägen slut på krönet och man visste inte åt vilket håll den fortsatte på andra sidan.
Blindhuvud, sa vi våra ljushuvuden, för det roade oss väldigt....!
Efter detta månlandskap var det Geysir som hägrade. Ett område med varma källor som bubblade och sprutade rakt upp mot skyn, oregelbundet, men ganska ofta.
När vi närmade oss såg vi hur det rök ur marken och nu kändes det verkligen att vi var i ett helt annorlunda landskap.
Fortsättning följer och den är ganska häftig, tycker jag i alla fall.
Island dag 1 - del 2
Fortfarande fredag 11 juni
När jag tittar på kartan över Island, ser jag hur otroligt lite vi sett, trots att vi sovit och vilat minimalt, mest varit på språng hela tiden och varit och tittat på och upplevt olika saker.
Det är i huvudsak nere i sydvästra hörnet vi åkt runt. I början på den runda sydligaste delen ligger Eiyafjallajökull och dit var vi som längst bort från Reykjavik, samt en annan dag in i landet och åkte på "Gyllene cirkeln".
(Måste jag åka dit igen tro? Vem vet, jag kanske är tvungen).
Första kvällen skulle vi äta på Perlan hade S bestämt. Eftersom hon är isländska la vi så gott som alla beslut i hennes händer.
Perlan är en roterande restaurang på toppen av de stora varmvattencisternerna som försörjer hela stan med omnejd. Det var mycket sevärt inne i den byggnaden, från bottenvåningen och ända upp i kupolen av glas, där restaurangen är belägen.
Staty utanför Perlan där nästan alla, fast inte vi, lät sig fotograferas inne bland figurerna.
Utsikt över en del av stan.
Takkupolen
Längst ner i källarplanet fanns en konstgjord gejser, en försmak av vad som komma skulle.
Perlan byggnaderna (Island)
Reykjaviks kännetecken, Perlan, ligger på toppen av en kulle i utkanten av staden. Här lagras Reykjaviks geotermiska vattenreservoarer i sex stora behållare, och ovanpå dessa är den karakteristiska glaskupolen Perlan placerad (Detta kursiverade stycke tog jag från nätet.)
Allt varmt vatten kommer från underjorden och man kunde stå i duschen hur länge som helst utan att varmvattnet tog slut. En svag doft (i mitt och A.s tycke, en god sådan) av svavel kunde skönjas.
Vi gick ett varv på utsidan för att se på utsikten, innan vi gick in för att äta.
Några hade tydligen haft ett litet eget partaj där på utsiktsdäcket.
En bit ner i slänten fanns en varm källa som det rök och doftade svavel ur.
Den ska utforskas efter maten, tänkte jag när jag såg den.
Jag älskar skyltar överallt i världen. Här är nödutgången!
Isländska kronan är låg för tillfället.
Här sitter vi nu och lyxar oss, om än ganska trötta.
Vi äter en utsökt 4-rätters middag.
Innan maten blev det bröd med smörros och pesto.
Just nu är vi inne på huvudrätten. Först åt vi en lax med blini, rom och färskost, jag var så hungrig att den låg i magen innan jag kom ihåg att jag hade en kamera med mig.
Sedan en hummersoppa med underbart stark, men mild smak och med krispigt goda hummerstjärtar. Det är nog den godaste soppa jag ätit.
Nu har vi snart avverkat dagens fiskfångst med risotto och en ljuvlig sås, respektive 2 olika lammrätter med en massa goda tillbehör. Jag valde fisken.
Så här såg lammrätten ut!
S satt och berättade om sig och sina "tvångs" när det gäller ordning och reda. Inga lösa papper på hennes skrivbord inte.
Sedan kom vi in på tvätten, hur hon bestämt sig för att sluta stryka sina påslakan - OBS STRYKA med strykjärn. Hon hade bäddat, de gick och la sig. Klockan 3 på natten väckte hon sin man och det var bara att stiga upp och bädda om med strukna lakan.
Då testade hon ett nytt grepp, att lämna in tvätten och få den struken. Tji blev det, den kom tillbaka utan att banden var strukna, så det var fullständigt uteslutet.
Vi har fått många glada skratt redan den här första dagen.
Dags för desserten.
Jag ser vad det är, minns smaken, men inte vad det var. Någon fruktmousse med den läckraste sorbet jag smakat, vid sidan om. Olika frukter i både glaset och "hacket" bredvid.
Var det efter detta vräkätande någon som ville ha kaffe???? Jodå, alla utom tedrickarna, dit jag inte hör 100% längre. Kaffe är GOTT, snacka om att mina smakramar gjort en helomvändning !
Om vi nu mot förmodan inte blivit mätta fick vi tre små munsbitar till.
Nu har vi kommit till slutet av den här långa måltiden. Restaurangen har snurrat drygt 1 varv och det är betydligt mindre än det snurrar i våra huvuden, åtminstone för en del av oss.
Ny skylt på vägen ut. Snyrting är alltså toalett.
Jag stack ut lite i förväg, ville kolla in det som rök.
Lavastenar fanns det gott om.........
........och lupiner som var den mest förekommande vildväxande blomman
S har visat sig vara lika galen som oss andra och passar perfekt i vårt lag. Härligt! Kanske hon borde byta skola?
A längtar till rummet, till sitt sköna frottelakan och att få sträcka ut. Själv längtar jag att att få sträcka ut över vidderna imorgon när vi ska till Laxnessgården och leka familjen Cartwright. Jag som inte suttit på en häst sen jag var 25 år.
Snart ska P föra oss hem, lugnt och stilla. Jag konstaterar just på notan, att lättöl - Pilsner, kostar mer än än flaska Viking 6%.
Vi rullade ut från restaurangen, passerade ett roligt byggt radhus.
Trots att det nästan är ljust dygnet runt hann det bli solnedgång innan vi åkt våra 5 mil "hem" till Keflavik.
Här har vi tre damer LN, A och jag installerat oss......
Min säng !
och mina rumskamrater.
Vi kanske skulle försöka ta lite intryck av S och hennes ordningssinne?
När jag tittar på kartan över Island, ser jag hur otroligt lite vi sett, trots att vi sovit och vilat minimalt, mest varit på språng hela tiden och varit och tittat på och upplevt olika saker.
Det är i huvudsak nere i sydvästra hörnet vi åkt runt. I början på den runda sydligaste delen ligger Eiyafjallajökull och dit var vi som längst bort från Reykjavik, samt en annan dag in i landet och åkte på "Gyllene cirkeln".
(Måste jag åka dit igen tro? Vem vet, jag kanske är tvungen).
Första kvällen skulle vi äta på Perlan hade S bestämt. Eftersom hon är isländska la vi så gott som alla beslut i hennes händer.
Perlan är en roterande restaurang på toppen av de stora varmvattencisternerna som försörjer hela stan med omnejd. Det var mycket sevärt inne i den byggnaden, från bottenvåningen och ända upp i kupolen av glas, där restaurangen är belägen.
Staty utanför Perlan där nästan alla, fast inte vi, lät sig fotograferas inne bland figurerna.
Utsikt över en del av stan.
Takkupolen
Längst ner i källarplanet fanns en konstgjord gejser, en försmak av vad som komma skulle.
Perlan byggnaderna (Island)
Reykjaviks kännetecken, Perlan, ligger på toppen av en kulle i utkanten av staden. Här lagras Reykjaviks geotermiska vattenreservoarer i sex stora behållare, och ovanpå dessa är den karakteristiska glaskupolen Perlan placerad (Detta kursiverade stycke tog jag från nätet.)
Allt varmt vatten kommer från underjorden och man kunde stå i duschen hur länge som helst utan att varmvattnet tog slut. En svag doft (i mitt och A.s tycke, en god sådan) av svavel kunde skönjas.
Vi gick ett varv på utsidan för att se på utsikten, innan vi gick in för att äta.
Några hade tydligen haft ett litet eget partaj där på utsiktsdäcket.
En bit ner i slänten fanns en varm källa som det rök och doftade svavel ur.
Den ska utforskas efter maten, tänkte jag när jag såg den.
Jag älskar skyltar överallt i världen. Här är nödutgången!
Isländska kronan är låg för tillfället.
Här sitter vi nu och lyxar oss, om än ganska trötta.
Vi äter en utsökt 4-rätters middag.
Innan maten blev det bröd med smörros och pesto.
Just nu är vi inne på huvudrätten. Först åt vi en lax med blini, rom och färskost, jag var så hungrig att den låg i magen innan jag kom ihåg att jag hade en kamera med mig.
Sedan en hummersoppa med underbart stark, men mild smak och med krispigt goda hummerstjärtar. Det är nog den godaste soppa jag ätit.
Nu har vi snart avverkat dagens fiskfångst med risotto och en ljuvlig sås, respektive 2 olika lammrätter med en massa goda tillbehör. Jag valde fisken.
Så här såg lammrätten ut!
S satt och berättade om sig och sina "tvångs" när det gäller ordning och reda. Inga lösa papper på hennes skrivbord inte.
Sedan kom vi in på tvätten, hur hon bestämt sig för att sluta stryka sina påslakan - OBS STRYKA med strykjärn. Hon hade bäddat, de gick och la sig. Klockan 3 på natten väckte hon sin man och det var bara att stiga upp och bädda om med strukna lakan.
Då testade hon ett nytt grepp, att lämna in tvätten och få den struken. Tji blev det, den kom tillbaka utan att banden var strukna, så det var fullständigt uteslutet.
Vi har fått många glada skratt redan den här första dagen.
Dags för desserten.
Jag ser vad det är, minns smaken, men inte vad det var. Någon fruktmousse med den läckraste sorbet jag smakat, vid sidan om. Olika frukter i både glaset och "hacket" bredvid.
Var det efter detta vräkätande någon som ville ha kaffe???? Jodå, alla utom tedrickarna, dit jag inte hör 100% längre. Kaffe är GOTT, snacka om att mina smakramar gjort en helomvändning !
Om vi nu mot förmodan inte blivit mätta fick vi tre små munsbitar till.
Nu har vi kommit till slutet av den här långa måltiden. Restaurangen har snurrat drygt 1 varv och det är betydligt mindre än det snurrar i våra huvuden, åtminstone för en del av oss.
Ny skylt på vägen ut. Snyrting är alltså toalett.
Jag stack ut lite i förväg, ville kolla in det som rök.
Lavastenar fanns det gott om.........
........och lupiner som var den mest förekommande vildväxande blomman
S har visat sig vara lika galen som oss andra och passar perfekt i vårt lag. Härligt! Kanske hon borde byta skola?
A längtar till rummet, till sitt sköna frottelakan och att få sträcka ut. Själv längtar jag att att få sträcka ut över vidderna imorgon när vi ska till Laxnessgården och leka familjen Cartwright. Jag som inte suttit på en häst sen jag var 25 år.
Snart ska P föra oss hem, lugnt och stilla. Jag konstaterar just på notan, att lättöl - Pilsner, kostar mer än än flaska Viking 6%.
Vi rullade ut från restaurangen, passerade ett roligt byggt radhus.
Trots att det nästan är ljust dygnet runt hann det bli solnedgång innan vi åkt våra 5 mil "hem" till Keflavik.
Här har vi tre damer LN, A och jag installerat oss......
Min säng !
och mina rumskamrater.
Vi kanske skulle försöka ta lite intryck av S och hennes ordningssinne?
Island dag 1 - del 1
Fredag 11 juni
Med arbetslaget till Island + medföljande "sällskapsdamer" LN och S (LN är vår idrottslärare och medföljande S arbetar på en annan skola än vår och är isländska).
Här börjar äventyret!
Sverige idag är grått och lite småregnigt. Vi har fått veta att på Island är det lite oro i underjorden, under vulkanen Eiyaflallajökull, enligt P som lyssnat på morgonnyheterna.
Jaha, tänker jag genast, så här oinformerad har jag sällan hållit mig, men nu har vi S med oss och jag utgår från att hon har koll.
Inte vet jag var vi ska bo och nu vet jag inte ens om vi kommer hem som planerat.
Paus i Hummelsta. Vi fyller på koffein/teinförrådet och utnyttjar ställets bekvämlighetsinrättning.
Arlanda 13.30
Vi har fikat, en anledning till nya reflektioner !
En tepåse på Arlanda kostar uppenbarligen 27 kronor.
Jag backade vid det priset och bad om en kopp hett vatten och tänkte att det nog kunde kosta en 5-krona. Det var dock gratis! En kopp te kostar 27 kronor och då får man en tepåse till gratisvattnet. En kopp te = 27 kronors kostnad, alltså är det tepåsen som betingar detta höga värde.
Arlanda är verkligen exklusivit! ! ! !
Jag hade en Earl Grey i bakfickan, det har jag nästan jämt. Man vill ju inte riskera att bli utsatt för en Lipton Gul och denna gång sparade jag dessutom 27 kronor. Är jag snål eller smart?
Får jag bestämma sjäv väljer jag alternativ 2.
Ombord och planet är knökfullt. Vi sitter utspridda, men jag fick A till höger om mig och det är perfekt ressällskap för min del.
Prov på isländska språket här ombord.
* Sitjid med saetisolar spenntar. Björgunarvesti undis saetum
* Matur og drykkir
* Frönsk handsnyrting
* Kvikmyndir
Vi har flugit norr om Bergen, över Färöarna och har mindre än 1 timme kvar till Keflavik, där flygplatsen är. Det har varit klart väder och vi såg hela Island under oss, med vulkaner och allt. Tyvärr hade vi en dam på fönsterplatsen, men viga som vi är, hängde vi hit och dit och lyckades se en hel del.
På Reykjaviks flygplats var det bara att styra raka vägen in på taxfreen och vi fick en instruktiv guidning av S genom hela lakritshyllan. Jag hade ingen aning om att Island är lakritsens förlovade land, men nu vet jag. Den påsen och den påsen och den påsen osv.
Sedan gick vi vidare och därinne var det avsmakning av vin - 4 sorters i små plastsnapsglas. Jag avstod, däremot avsmakade jag ölet Gull som serverades som smakprov vid infarten till taxfreeavdelningen. Det var ganska blekt.
Tänk att man fick handla taxfree på inresan!
Jodå, vi handlade rejält mycket godis - mest lakrits. Sedan stegade vi iväg till sprithyllan, för S hade berättat om Topas och Opal.
Inga ädelstenar inte, långt därifrån. Det är snaps som är gjord på halstabletter och brännvin - mycket intressant, det måste vi förstås också testa. Snaps heter det halvgulliga ordet "Snafs" på isländska.
Mycket nytt blir det!
Till slut hade vi handlat färdigt och nästa steg var biluthyrningen. S gick iväg och sedan kom hon rusande tillbaka och hämtade mig. Det var ju jag som skulle lösa ut bilen.
Bilder från flygplatsen - vår första glutt på Island !
Herr Gårman är fortfarande gul på Island.
Iväg till parkeringen med alla lakritsväskor och sedan var det fel buss vi blivit anvisade. Det blev dock snabbt åtgärdat och vi åkte iväg till vårt boende GG och............. ja!
Möglig, unken källare luktade det för oss 3 + 3 som skulle bo i den delen. Vi är 6 stycken som ska dela på 1 badrum + att ett rum är outhyrt nere hos oss. Har vi otur blir vi ännu fler som ska samsas.
S och P fick sina rum en halvtrappa upp i huvudbyggnaden och de hade ett snäpp upp på stjärnskalan, det var nog nästan 1-stjärnigt hos dem.
I samma rum som jag ligger A och LN på frotteöverdrag och jag har ett av trikå på min säng. De ligger direkt på resårbotten, bäddmadrasserna under överdragen.
Vi öppnade ett litet fönster, så det blev något bättre luft därinne.
Raggardusch, betala hyran för 5 nätter och iväg till stan = Reykjavik! Det var mycket annorlunda och intressant natur hela vägen in.
Vi bor 5 mil utanför, i Keflavik, nära flygplatsen.
Flygplats heter så här på isländska, något som väckte munterhet.
Fortsättning följer, nu när jag äntligen kommit igång!
Med arbetslaget till Island + medföljande "sällskapsdamer" LN och S (LN är vår idrottslärare och medföljande S arbetar på en annan skola än vår och är isländska).
Här börjar äventyret!
Sverige idag är grått och lite småregnigt. Vi har fått veta att på Island är det lite oro i underjorden, under vulkanen Eiyaflallajökull, enligt P som lyssnat på morgonnyheterna.
Jaha, tänker jag genast, så här oinformerad har jag sällan hållit mig, men nu har vi S med oss och jag utgår från att hon har koll.
Inte vet jag var vi ska bo och nu vet jag inte ens om vi kommer hem som planerat.
Paus i Hummelsta. Vi fyller på koffein/teinförrådet och utnyttjar ställets bekvämlighetsinrättning.
Arlanda 13.30
Vi har fikat, en anledning till nya reflektioner !
En tepåse på Arlanda kostar uppenbarligen 27 kronor.
Jag backade vid det priset och bad om en kopp hett vatten och tänkte att det nog kunde kosta en 5-krona. Det var dock gratis! En kopp te kostar 27 kronor och då får man en tepåse till gratisvattnet. En kopp te = 27 kronors kostnad, alltså är det tepåsen som betingar detta höga värde.
Arlanda är verkligen exklusivit! ! ! !
Jag hade en Earl Grey i bakfickan, det har jag nästan jämt. Man vill ju inte riskera att bli utsatt för en Lipton Gul och denna gång sparade jag dessutom 27 kronor. Är jag snål eller smart?
Får jag bestämma sjäv väljer jag alternativ 2.
Ombord och planet är knökfullt. Vi sitter utspridda, men jag fick A till höger om mig och det är perfekt ressällskap för min del.
Prov på isländska språket här ombord.
* Sitjid med saetisolar spenntar. Björgunarvesti undis saetum
* Matur og drykkir
* Frönsk handsnyrting
* Kvikmyndir
Vi har flugit norr om Bergen, över Färöarna och har mindre än 1 timme kvar till Keflavik, där flygplatsen är. Det har varit klart väder och vi såg hela Island under oss, med vulkaner och allt. Tyvärr hade vi en dam på fönsterplatsen, men viga som vi är, hängde vi hit och dit och lyckades se en hel del.
På Reykjaviks flygplats var det bara att styra raka vägen in på taxfreen och vi fick en instruktiv guidning av S genom hela lakritshyllan. Jag hade ingen aning om att Island är lakritsens förlovade land, men nu vet jag. Den påsen och den påsen och den påsen osv.
Sedan gick vi vidare och därinne var det avsmakning av vin - 4 sorters i små plastsnapsglas. Jag avstod, däremot avsmakade jag ölet Gull som serverades som smakprov vid infarten till taxfreeavdelningen. Det var ganska blekt.
Tänk att man fick handla taxfree på inresan!
Jodå, vi handlade rejält mycket godis - mest lakrits. Sedan stegade vi iväg till sprithyllan, för S hade berättat om Topas och Opal.
Inga ädelstenar inte, långt därifrån. Det är snaps som är gjord på halstabletter och brännvin - mycket intressant, det måste vi förstås också testa. Snaps heter det halvgulliga ordet "Snafs" på isländska.
Mycket nytt blir det!
Till slut hade vi handlat färdigt och nästa steg var biluthyrningen. S gick iväg och sedan kom hon rusande tillbaka och hämtade mig. Det var ju jag som skulle lösa ut bilen.
Bilder från flygplatsen - vår första glutt på Island !
Herr Gårman är fortfarande gul på Island.
Iväg till parkeringen med alla lakritsväskor och sedan var det fel buss vi blivit anvisade. Det blev dock snabbt åtgärdat och vi åkte iväg till vårt boende GG och............. ja!
Möglig, unken källare luktade det för oss 3 + 3 som skulle bo i den delen. Vi är 6 stycken som ska dela på 1 badrum + att ett rum är outhyrt nere hos oss. Har vi otur blir vi ännu fler som ska samsas.
S och P fick sina rum en halvtrappa upp i huvudbyggnaden och de hade ett snäpp upp på stjärnskalan, det var nog nästan 1-stjärnigt hos dem.
I samma rum som jag ligger A och LN på frotteöverdrag och jag har ett av trikå på min säng. De ligger direkt på resårbotten, bäddmadrasserna under överdragen.
Vi öppnade ett litet fönster, så det blev något bättre luft därinne.
Raggardusch, betala hyran för 5 nätter och iväg till stan = Reykjavik! Det var mycket annorlunda och intressant natur hela vägen in.
Vi bor 5 mil utanför, i Keflavik, nära flygplatsen.
Flygplats heter så här på isländska, något som väckte munterhet.
Fortsättning följer, nu när jag äntligen kommit igång!
Ojojoj,
Nu kom min käre granne och ville att vi skulle grilla med dem - ikväll också. Vi var där förra helgen och gjorde samma sak och för att citera honom: "Vad spelar det för roll?"
Nej, ingen roll alls, mer än att det är väldigt osvenskt att gå och äta hos samma personer om och om igen. De är så otroligt gästfria och jag bär över bröd när jag bakar och försöker bjuda igen, men tycker ändå att det alltid är vi som sitter hos dem.
Nu ska vi dit igen och min Islandsrapportering kommer möjligen lite senare ikväll (läs natt).
Jag ser att det ryker från deras grill, bäst jag masar mig ut och hjälper kärestan som kör högtryckstvätt på mina f.d. terracottafärgade plattor på baksidan, så vi blir färdiga i tid. Plattorna återfår sin ursprungsfärg efter att ha skiftat i grönt sen snön försvann.
Jag återkommer, men nu slutar jag upp med att säga när!!!!!
Trevlig fredag så länge!
Nej, ingen roll alls, mer än att det är väldigt osvenskt att gå och äta hos samma personer om och om igen. De är så otroligt gästfria och jag bär över bröd när jag bakar och försöker bjuda igen, men tycker ändå att det alltid är vi som sitter hos dem.
Nu ska vi dit igen och min Islandsrapportering kommer möjligen lite senare ikväll (läs natt).
Jag ser att det ryker från deras grill, bäst jag masar mig ut och hjälper kärestan som kör högtryckstvätt på mina f.d. terracottafärgade plattor på baksidan, så vi blir färdiga i tid. Plattorna återfår sin ursprungsfärg efter att ha skiftat i grönt sen snön försvann.
Jag återkommer, men nu slutar jag upp med att säga när!!!!!
Trevlig fredag så länge!
Frånvaro
Imorgon bitti klockan 9 bär det av!
Jag återkommer i slutet av nästa vecka!!!
Läkerol
Jag tror att tandläkarkåren och Läkerol har ett samarbete!
Mina Läkerolfavoriter är Salvi och Granatäpple.
I förrgår kände jag att jag behövde en miniuppiggare och tog en, endast en tablett - Salvi var det.
Nu i efterhand har jag analyserat hur jag beter mig när jag äter läkerol. Jag stoppar in den eller oftast dem, men igår var det bara en (1 alltså).
Så fort den landat på tungan skickar jag fram den mellan framtänderna och biter lite några gånger, liksom kör runt med den innan jag låter den gå tillbaka till tungan. Det fastnar små bitar på framtänderna ibland, de är ganska klistriga.
Det är bevis nummer 1 i alliansen Tandläkarna&Läkerol. Jag tror den alliansen heter "Tandläkerolerna".
I förrgår fastnade det lite på baksidan, längs en framtand i nederkäken. När väl tabletten var slut, satt det kvar en sträng på tanden! Jag slickade på den, men den satt som berget.
Bevis 2, sitter de tillräckligt länge kan det bli karies (eller är alla sockerfria numera?)
Till slut fick jag stoppa in fingret och skrapa med nageln.
Det satt fast, nu började jag ana ugglor i mossen. Vad i .....?
Det satt inte fast någon tablettrest, det hade åkt ner i magen för längesen, tillsammans med en bit av min tand......!
KUL! Det är andra gången det händer. Förra gången fick jag kosta på mig en krona (runt 6000 kronor). Då satt bara den gamla plomben kvar.
Island fredagmorgon och en sylvass tand som saknar en bit av baksidan. En tand som aldrig någonsin varit lagad.
Jag kände mig minst sagt beprövad. Hur många tusenlappar?
Som tur är har jag en underbar tandläkare och de klämde in mig som en dubbelbokning bara för att göra en koll.
Igår em var jag där och visst hade jag rätt. Det fattades en bit.
Det blev en kort utfrågning vad jag ätit och en något längre instruktion hur jag ska bete mig med mina Läkerol i fortsättningen.
SLUTA ANVÄNDA TÄNDERNA!
Sug på den, sa hon.
Det är väl ingen feeling, det är ju det sega småtugget som är härligt!
En snabb putsning på tanden och några minuter senare var allt det vassa borta.
Lättad och glad över att det inte behövdes något större ingrepp reste jag mig leende och det leendet gick nästan runt skallen när hon säger så här: "Det där bjuder vi på".
Tandläkerolerna kanske bara är en produkt av min livliga fantasi?
Fast när jag kom tillbaka till jobbet och berättade fick jag veta att jag ingalunda var ensam om att det där hade hänt. Det var 3 till som haft liknande incidenter där det rykt både tandbitar och plomber på just Läkerol.
Vad ska man tro?
Mina Läkerolfavoriter är Salvi och Granatäpple.
I förrgår kände jag att jag behövde en miniuppiggare och tog en, endast en tablett - Salvi var det.
Nu i efterhand har jag analyserat hur jag beter mig när jag äter läkerol. Jag stoppar in den eller oftast dem, men igår var det bara en (1 alltså).
Så fort den landat på tungan skickar jag fram den mellan framtänderna och biter lite några gånger, liksom kör runt med den innan jag låter den gå tillbaka till tungan. Det fastnar små bitar på framtänderna ibland, de är ganska klistriga.
Det är bevis nummer 1 i alliansen Tandläkarna&Läkerol. Jag tror den alliansen heter "Tandläkerolerna".
I förrgår fastnade det lite på baksidan, längs en framtand i nederkäken. När väl tabletten var slut, satt det kvar en sträng på tanden! Jag slickade på den, men den satt som berget.
Bevis 2, sitter de tillräckligt länge kan det bli karies (eller är alla sockerfria numera?)
Till slut fick jag stoppa in fingret och skrapa med nageln.
Det satt fast, nu började jag ana ugglor i mossen. Vad i .....?
Det satt inte fast någon tablettrest, det hade åkt ner i magen för längesen, tillsammans med en bit av min tand......!
KUL! Det är andra gången det händer. Förra gången fick jag kosta på mig en krona (runt 6000 kronor). Då satt bara den gamla plomben kvar.
Island fredagmorgon och en sylvass tand som saknar en bit av baksidan. En tand som aldrig någonsin varit lagad.
Jag kände mig minst sagt beprövad. Hur många tusenlappar?
Som tur är har jag en underbar tandläkare och de klämde in mig som en dubbelbokning bara för att göra en koll.
Igår em var jag där och visst hade jag rätt. Det fattades en bit.
Det blev en kort utfrågning vad jag ätit och en något längre instruktion hur jag ska bete mig med mina Läkerol i fortsättningen.
SLUTA ANVÄNDA TÄNDERNA!
Sug på den, sa hon.
Det är väl ingen feeling, det är ju det sega småtugget som är härligt!
En snabb putsning på tanden och några minuter senare var allt det vassa borta.
Lättad och glad över att det inte behövdes något större ingrepp reste jag mig leende och det leendet gick nästan runt skallen när hon säger så här: "Det där bjuder vi på".
Tandläkerolerna kanske bara är en produkt av min livliga fantasi?
Fast när jag kom tillbaka till jobbet och berättade fick jag veta att jag ingalunda var ensam om att det där hade hänt. Det var 3 till som haft liknande incidenter där det rykt både tandbitar och plomber på just Läkerol.
Vad ska man tro?
Himlen
När Eyjafjallajökull betedde sig och gick an som värst stod jag då och då och stirrade upp mot himlen, för tänk om just jag skulle få se något som visade sig vara askmolnet!!!
Sedan hörde jag att man nog inte kunde se det. Bilden är från Islandsbloggen
Det är en mycket intressant blogg som jag och mina arbetskamrater följt ett längre tag nu, till och från. På fredag åker vi nämligen till Island på studieresa i 5 dagar. Jag lovar att det kommer inlägg därifrån ur min resedagbok när vi kommit hem igen.
Himlen kan ändå fascinera.
Är det jordens undergång som närmar sig tror jag säkert de funderade över förr, när man mest gissade vad naturfenomen berodde på.
Jag trodde inte det var domedagen, bara en ovanligt vacker kvällshimmel.
Det går fort, snart är det mörkt på kvällarna igen, nu när jag inte bor i Västerbotten längre!
Sedan hörde jag att man nog inte kunde se det. Bilden är från Islandsbloggen
Det är en mycket intressant blogg som jag och mina arbetskamrater följt ett längre tag nu, till och från. På fredag åker vi nämligen till Island på studieresa i 5 dagar. Jag lovar att det kommer inlägg därifrån ur min resedagbok när vi kommit hem igen.
Himlen kan ändå fascinera.
Är det jordens undergång som närmar sig tror jag säkert de funderade över förr, när man mest gissade vad naturfenomen berodde på.
Jag trodde inte det var domedagen, bara en ovanligt vacker kvällshimmel.
Det går fort, snart är det mörkt på kvällarna igen, nu när jag inte bor i Västerbotten längre!
Paradiset
Förra fredagen skulle jag ha skrivit om för längesen, men bättre sent än aldrig, för då var vi nästan i Paradiset och det vill jag gärna berätta om.
Min barndomskompis A och hennes man R har flyttat till "sjön." Är man från Hallsberg, som vi är från begynnelsen, vet man att sjön = Tisaren.
A och R var på mitt kalas och där var även ett annat par B och E. Vi kvinnor känner varandra sen barnsben, via föräldrar, simskola, barngymnastik osv. Dessutom har både B.s och min barndomsfamilj haft sommarstuga vid "sjön".
Då på kalaset satt vi och blev väldigt nostalgiska och det ena minnet efter det andra poppade upp. Till slut bestämde vi att den här dagen skulle vi träffas hos dem,uppe vid "sjön", för att fortsätta det trevliga umgänget.
Vi bjuder på mat, sa A och så blev det.
De har flyttat dit permanent, byggt ett fantastiskt, väl genomtänkt hus, lagom för 2 personer.
Precis vid vattnet dessutom! Bara att gå rätt ut och ta morgondoppet!
Det var lite regnigt och grått när vi kom dit, så det blev en första snabbtitt på omgivningarna. Vi fuskade, vi stod under tak mot sjösidan och jag fotograferade i skydd för regnet.
Sjöfåglar var det gott om!
Måsen ligger på ägg!
Det fina köket, vars planering A ligger bakom, är fullt av små härliga detaljer.
Den inbyggda bänken t ex, som är lilla barnbarnet E:s favoritplats.
En otroligt praktisk lucka vid bänken. Gissa vad det är! Svar i slutet av inlägget.
Nu kände jag att jag snodde runt benen på A, som stod vid spisen och brassade tonfisk. Jag drog mig lite tillbaka med mitt fotograferande. Fisken ser ut som stora köttbitar, men det är bara en synvilla.
Den färdiga anrättningen som smakade himmelskt med färsk potatis
R har förstått att Tjeckien ligger i topp, när det gäller god smak på öl.
Han har också förstått att jag är en särdeles STOR fryslort. Det var väldigt skönt med en kamin, fullpackad med ved, precis bakom ryggen.
Efter maten hade det slutat regna, då skulle vi ut och uppleva gamla barndomsminnen. Gå på minnenas stigar kan man säga.
Först förbi campingen som verkligen har svällt sen vi var små.
Vi brukade gå längs vägkanten och plocka smultron i väntan på badbussen. Trädde dem på strån och åt raskt upp dem när vi väl fått dit dem.
Fram till kiosken där det finns en allmänhetens anslagstavla.
Ett par exempel på tjänster som erbjuds
Här gick vi i simskola, jag hatade att hoppa från tornet som fortfarande låg på marken i väntan på badsäsongen.
Jag som var som en säl, kunde inte förlika mig med att klättra upp och kasta mig ut i intet för att landa därnere med ett plask. Allt annat gjorde jag med stor förtjusning.
Deras hus från sjösidan, det är PARADISET!
Här står de, B och A. Till vänster "Södra land", helt obebott sånär som på en jaktstuga som funnits där i minst hela min livstid och det är ganska länge vid det här laget.
När myggorna insåg att det fanns gott om färskt människoblod ute och gick, fick vi nog. Fort inomhus och då blev det kaffe och biskvier!
Vad det var bakom luckan! En jättesmart förvaring!
Min barndomskompis A och hennes man R har flyttat till "sjön." Är man från Hallsberg, som vi är från begynnelsen, vet man att sjön = Tisaren.
A och R var på mitt kalas och där var även ett annat par B och E. Vi kvinnor känner varandra sen barnsben, via föräldrar, simskola, barngymnastik osv. Dessutom har både B.s och min barndomsfamilj haft sommarstuga vid "sjön".
Då på kalaset satt vi och blev väldigt nostalgiska och det ena minnet efter det andra poppade upp. Till slut bestämde vi att den här dagen skulle vi träffas hos dem,uppe vid "sjön", för att fortsätta det trevliga umgänget.
Vi bjuder på mat, sa A och så blev det.
De har flyttat dit permanent, byggt ett fantastiskt, väl genomtänkt hus, lagom för 2 personer.
Precis vid vattnet dessutom! Bara att gå rätt ut och ta morgondoppet!
Det var lite regnigt och grått när vi kom dit, så det blev en första snabbtitt på omgivningarna. Vi fuskade, vi stod under tak mot sjösidan och jag fotograferade i skydd för regnet.
Sjöfåglar var det gott om!
Måsen ligger på ägg!
Det fina köket, vars planering A ligger bakom, är fullt av små härliga detaljer.
Den inbyggda bänken t ex, som är lilla barnbarnet E:s favoritplats.
En otroligt praktisk lucka vid bänken. Gissa vad det är! Svar i slutet av inlägget.
Nu kände jag att jag snodde runt benen på A, som stod vid spisen och brassade tonfisk. Jag drog mig lite tillbaka med mitt fotograferande. Fisken ser ut som stora köttbitar, men det är bara en synvilla.
Den färdiga anrättningen som smakade himmelskt med färsk potatis
R har förstått att Tjeckien ligger i topp, när det gäller god smak på öl.
Han har också förstått att jag är en särdeles STOR fryslort. Det var väldigt skönt med en kamin, fullpackad med ved, precis bakom ryggen.
Efter maten hade det slutat regna, då skulle vi ut och uppleva gamla barndomsminnen. Gå på minnenas stigar kan man säga.
Först förbi campingen som verkligen har svällt sen vi var små.
Vi brukade gå längs vägkanten och plocka smultron i väntan på badbussen. Trädde dem på strån och åt raskt upp dem när vi väl fått dit dem.
Fram till kiosken där det finns en allmänhetens anslagstavla.
Ett par exempel på tjänster som erbjuds
Här gick vi i simskola, jag hatade att hoppa från tornet som fortfarande låg på marken i väntan på badsäsongen.
Jag som var som en säl, kunde inte förlika mig med att klättra upp och kasta mig ut i intet för att landa därnere med ett plask. Allt annat gjorde jag med stor förtjusning.
Deras hus från sjösidan, det är PARADISET!
Här står de, B och A. Till vänster "Södra land", helt obebott sånär som på en jaktstuga som funnits där i minst hela min livstid och det är ganska länge vid det här laget.
När myggorna insåg att det fanns gott om färskt människoblod ute och gick, fick vi nog. Fort inomhus och då blev det kaffe och biskvier!
Vad det var bakom luckan! En jättesmart förvaring!
Galna Busjka
Jag fick finfrämmande i fredags. Min älskade dotter och hennes lilla Babusjka.
Vi gick en lång, lång promenad på omkring 1 timme. Vi gick längst bort mot Mellringe för att titta på de nya husen som byggs där. Det är något slags eko-boende, men jag kan inte hela konceptet.
Husen vid en 4-vägskorsning och hur fina de än är, är det inte drömläget för mig i alla fall.
När vi kom tillbaka och hade druckit vatten gick vi ut på baksidan. Då blev Busjkan helt galen. Det var en oemotståndlig lukt i gräsmattan, eller jorden under, som bara hon kände.
Hon gick till attack mot marken.....
........for runt som ett löv om hösten
.........grävde mer......
...... gnuggade hela sig.......
....om och om igen, tills hon slutligen var nöjd med...... ja vad?
Snacka om energi!
Hon försöker t o m se oberörd ut, fast lite "mosig" på ögonen.
Vi diskuterade om de vill gnugga in sin egen lukt på en "bra" plats, eller om det är något i marken som de vill gnugga in i sin päls - "hundparfym", kamouflera sin egen lukt kanske?
Vår gamla hund Bess, som nästan såg ut så här och...
...ängel sedan lång tid tillbaka, brukade föredra hönsskit när sådant fanns tillgängligt. Tyvärr fanns det lite för ofta, men hon var salig!
Vet någon varför det håller på som de gör?
Vi gick en lång, lång promenad på omkring 1 timme. Vi gick längst bort mot Mellringe för att titta på de nya husen som byggs där. Det är något slags eko-boende, men jag kan inte hela konceptet.
Husen vid en 4-vägskorsning och hur fina de än är, är det inte drömläget för mig i alla fall.
När vi kom tillbaka och hade druckit vatten gick vi ut på baksidan. Då blev Busjkan helt galen. Det var en oemotståndlig lukt i gräsmattan, eller jorden under, som bara hon kände.
Hon gick till attack mot marken.....
........for runt som ett löv om hösten
.........grävde mer......
...... gnuggade hela sig.......
....om och om igen, tills hon slutligen var nöjd med...... ja vad?
Snacka om energi!
Hon försöker t o m se oberörd ut, fast lite "mosig" på ögonen.
Vi diskuterade om de vill gnugga in sin egen lukt på en "bra" plats, eller om det är något i marken som de vill gnugga in i sin päls - "hundparfym", kamouflera sin egen lukt kanske?
Vår gamla hund Bess, som nästan såg ut så här och...
...ängel sedan lång tid tillbaka, brukade föredra hönsskit när sådant fanns tillgängligt. Tyvärr fanns det lite för ofta, men hon var salig!
Vet någon varför det håller på som de gör?
Mot Viby
Kärestan kom på motorcykeln i fredags, han hade läst någonstans att det skulle luftas gamla mopeder i Viby. Närkingar är vi båda två, även om jag mest bott någon annanstans sen jag flyttade hemifrån och ändå var jag tvungen att ställa den här frågan:
"Var ligger Viby?"
Jojojojojo! Jag vet var Viby är, men det är inte så stort, det kryllar av små vägar i de trakterna och vi har en tendens att svänga där det ser fint ut och då blir det fel ibland.
Inte blev det bättre av att han svarade så här:
"Jag vet inte!"
Sedan skrattade vi hjärtligt båda två och han hämtade kartboken, slog upp inre Närke och memorerade raskt varenda liten väg, korsning och riktning.
Fixa nytt fika att ta med, bullar den här gången och sen ut på hojen och iväg.
Ganska fort var vi framme på mopedåkarnas väg, körde om en radda och ställde oss på ett ställe lämpligt för publik. 
Det tog bara en liten stund så kom de första knattrande.
Under tiden de passerade, passade vi på att fika. Bullarna från Jeremiasbageriet.
"Bordet" hade vi med oss......!
Det var många moppeåkare som lockats ut i det fina vädret och vi stod inte illa där vi stod, men till sist mattades det ändå av och vi gjorde som mannen i svarta hjälmen - fortsatte vägen fram.
På småvägar och med besök hos goda vänner tog vi oss hem till slut. En minnesglimt från barndomen kom för mig när vi passerade den här skylten.
När jag var liten kom bryggarbilen till vår gata med jämna mellanrum. Det hände någon gång, att vi skulle köpa något - läsk eller svagdricka och de gångerna ropade alltid min mor: "Nu kommer Mörtsjön". Det var ett lyckorop för oss, det betydde att det kunde finnas en läsk istället för saft och det var inte särskilt ofta, så det var FEST!
Inte förrän jag blev vuxen och åkte igenom Mörtsjön insåg jag, att bryggaren inte alls hette Mörtsjön, något som jag trott hela min barndom och fram tills det gick upp för mig att bryggeriet/lagret låg i Mörtsjön.
Så tänker barn!
Morgonstund har guld i mund!
Idag steg vi upp klockan 5.
Äntligen skulle jag vilja säga, för vi har pratat om det i flera år, att åka ner till Oset och lyssna på fågelsång, ha med kikaren och njuta av naturen. Vi åkte ner till Naturens hus och Rynningeviken.
Att fika på där på tillbakavägen var uteslutet i denna arla timma.
Detta hade vi förutsett och gjort frukost och tagit med. Vi tog korgen med oss och gick för att hitta en lämplig plats att äta.
Det var bara vi därnere och bedövande vackert. Solen sken och fågelsång överallt.
Månen var fortfarande högt på himlen, trots solskenet.
Blommor
Gott om djur, mestadels fåglar.
Vi kände oss iakttagna, vem mer var därnere?
Hon skulle förmodligen också äta frukost.
Mest ymnigt förekommande från djurriket var MYGGOR!!!!!!!
Var vi än stannade surrade det runt huvudena på oss. Vi gick fram till Svartån, där fläktade det lite, följaktligen nästan ingen mygg alls.
Det fanns t o m bord och bänkar så där dukade vi upp!
Här kommer kärestan med på bild, något som han undanbett sig och ändå ställer han sig så han kommer med, trots att han vet att jag lägger ut bilden.
Notera klädseln, jag hade linne, tjocktröja, sjal, fleecejacka och handskar.
Han står i nedre högra hörnet.........
Vi blev genast uppvaktade av Herr och fru Gräsand som nyss vaknat.
Ingen gång är det så gott att äta som vid sådana här tillfällen.
Vilken lyxfrukost och vad vi njöt!
Så upptäckte vi att nya bron över till Oset var färdig.
Vi lämnade korgen i bilen och gick över till Oset. Där har jag hört näktergal förut så här års och det hoppades vi på idag också.
På stigen var det gott om dessa slemmiga "vandrare", är det mördarvarianten?
Vi träffade även vandrare på två ben. Ornitologer som höll på att inventera Kärrsångare och just hade fått syn på en som inte var ringmärkt. Den skulle fångas in i nät, märkas och släppas igen.
Jag passade på att fråga om de hört näktergal eftersom jag inte är 100 % säker på lätet. De bekräftade att det var den vi hörde, för de sjöng överallt i snåren.
Vi gick en runda ut på oset också, lika vackert överallt, vare sig det är nyutslagna blommor eller döda träd, här såg det ut som det varit blixtnedslag.
Vi klättrade upp i fågeltornet och spanade en stund.
Sedan kom vi fram till vattnet igen och började gå mot bilen.
Då hör vi en riktig serenad rakt ovanför våra huvuden. Där satt rödhaken och sjöng som en galning, om och om igen drillade han och lät sig snällt fotograferas.
Längs Svartån satt nu en man och fiskade, vi var inte ensamma längre.
När vi kom tillbaka till bilen skrattade vi båda två. Hela parkeringen tom sånär som på min bil och en till och vilken plats hade den föraren valt?
Tätt intill min lilla bil!
Gruppmentalitet!
Vi kom hem strax före 8, gick och la oss igen. Plötsligt var klockan 10 och vi väcktes av telefonen.
En fantastisk njutbar morgon!
Äntligen skulle jag vilja säga, för vi har pratat om det i flera år, att åka ner till Oset och lyssna på fågelsång, ha med kikaren och njuta av naturen. Vi åkte ner till Naturens hus och Rynningeviken.
Att fika på där på tillbakavägen var uteslutet i denna arla timma.
Detta hade vi förutsett och gjort frukost och tagit med. Vi tog korgen med oss och gick för att hitta en lämplig plats att äta.
Det var bara vi därnere och bedövande vackert. Solen sken och fågelsång överallt.
Månen var fortfarande högt på himlen, trots solskenet.
Blommor
Gott om djur, mestadels fåglar.
Vi kände oss iakttagna, vem mer var därnere?
Hon skulle förmodligen också äta frukost.
Mest ymnigt förekommande från djurriket var MYGGOR!!!!!!!
Var vi än stannade surrade det runt huvudena på oss. Vi gick fram till Svartån, där fläktade det lite, följaktligen nästan ingen mygg alls.
Det fanns t o m bord och bänkar så där dukade vi upp!
Här kommer kärestan med på bild, något som han undanbett sig och ändå ställer han sig så han kommer med, trots att han vet att jag lägger ut bilden.
Notera klädseln, jag hade linne, tjocktröja, sjal, fleecejacka och handskar.
Han står i nedre högra hörnet.........
Vi blev genast uppvaktade av Herr och fru Gräsand som nyss vaknat.
Ingen gång är det så gott att äta som vid sådana här tillfällen.
Vilken lyxfrukost och vad vi njöt!
Så upptäckte vi att nya bron över till Oset var färdig.
Vi lämnade korgen i bilen och gick över till Oset. Där har jag hört näktergal förut så här års och det hoppades vi på idag också.
På stigen var det gott om dessa slemmiga "vandrare", är det mördarvarianten?
Vi träffade även vandrare på två ben. Ornitologer som höll på att inventera Kärrsångare och just hade fått syn på en som inte var ringmärkt. Den skulle fångas in i nät, märkas och släppas igen.
Jag passade på att fråga om de hört näktergal eftersom jag inte är 100 % säker på lätet. De bekräftade att det var den vi hörde, för de sjöng överallt i snåren.
Vi gick en runda ut på oset också, lika vackert överallt, vare sig det är nyutslagna blommor eller döda träd, här såg det ut som det varit blixtnedslag.
Vi klättrade upp i fågeltornet och spanade en stund.
Sedan kom vi fram till vattnet igen och började gå mot bilen.
Då hör vi en riktig serenad rakt ovanför våra huvuden. Där satt rödhaken och sjöng som en galning, om och om igen drillade han och lät sig snällt fotograferas.
Längs Svartån satt nu en man och fiskade, vi var inte ensamma längre.
När vi kom tillbaka till bilen skrattade vi båda två. Hela parkeringen tom sånär som på min bil och en till och vilken plats hade den föraren valt?
Tätt intill min lilla bil!
Gruppmentalitet!
Vi kom hem strax före 8, gick och la oss igen. Plötsligt var klockan 10 och vi väcktes av telefonen.
En fantastisk njutbar morgon!
Bedövande
Varje natt ligger jag i en bedövande, ljuvlig doftkokong.
Jag vaknar varje morgon av ett otroligt kvitter och när näsan också vaknat till liv drar jag in det som symboliserar sommar för mig ända sen barnsben.
Det här har jag precis utanför mitt sovrumsfönster och jag sover alltid med det öppet! 
Lila till höger och vitt till vänster, ytterligare lite till vänster står en lila till.
Även om morgontiden är min allra segaste på hela dygnet, är det en sann njutning att vakna just nu, trots att jag är hur trött som helst så här i terminsslut!
Junikväll
Ja, det var en kväll i juni, då när sommarn var som bäst.
Då satt jag och kära väninnan I-M (hon från Sunbury, London-resan) på Bishop och åt en underbar ½ Ceasarsallad och drack öl respektive vin istället för att jag satt ensam hemma och bloggade.
Hur det kan bli och mer än så blev det inte ikväll, men jag mår kanon och ska nu inta horisontalen, för det är ganska jobbigt att vara på topp en hel kväll, efter en hård dag på arbetet.
Då satt jag och kära väninnan I-M (hon från Sunbury, London-resan) på Bishop och åt en underbar ½ Ceasarsallad och drack öl respektive vin istället för att jag satt ensam hemma och bloggade.
Hur det kan bli och mer än så blev det inte ikväll, men jag mår kanon och ska nu inta horisontalen, för det är ganska jobbigt att vara på topp en hel kväll, efter en hård dag på arbetet.
För någon vecka sedan
Inte långt härifrån finns ett hus som ser ganska tråkigt ut.
På våren, för någon eller ett par veckor sen såg det ut så här i trädgården. Vi gick förbi där i helgen, det är inte lika mycket kvar, men nästa år är det likadant igen.
Vi kallar det Gullvivshuset!
På våren, för någon eller ett par veckor sen såg det ut så här i trädgården. Vi gick förbi där i helgen, det är inte lika mycket kvar, men nästa år är det likadant igen.
Vi kallar det Gullvivshuset!
