Kokböcker
Söstra mi ringde och frågade om jag kunde gissa hur många kokböcker hon har. Hon håller nämligen på att städa i sina bokhyllor.
Jag bad henne vänta medan jag gick ut i köket för att kolla hur många jag har, för jag misstänkte att hon hade något flera (vi har olika grad av galenskap när det gäller det mesta och hon är värre på kokbokssidan än jag).
Så här såg min kökshylla ut, det var ganska många insåg jag.
Om jag räknar allt, från "Mingelmat och Jamie Oliver, till Rumfords lilla bakpulverhäfte med recept, hade jag 87 stycken.
DET ÄR JU INTE RIKTIGT KLOKT!
ALDRIG ATT JAG TRODDE JAG HADE SÅ MÅNGA!
Sedan blev jag lite lugnare, för hon hade 157 stycken!!!!!!!! 1 5 7 !
Jag bad henne vänta medan jag gick ut i köket för att kolla hur många jag har, för jag misstänkte att hon hade något flera (vi har olika grad av galenskap när det gäller det mesta och hon är värre på kokbokssidan än jag).
Så här såg min kökshylla ut, det var ganska många insåg jag.
Om jag räknar allt, från "Mingelmat och Jamie Oliver, till Rumfords lilla bakpulverhäfte med recept, hade jag 87 stycken.
DET ÄR JU INTE RIKTIGT KLOKT!
ALDRIG ATT JAG TRODDE JAG HADE SÅ MÅNGA!
Sedan blev jag lite lugnare, för hon hade 157 stycken!!!!!!!! 1 5 7 !
Ordspråk
På helgerna och semestrarna när vi är heltidssambos, jag och kärestan, gäller andra regler än när jag är ensam.
Som f.d. kattägare båda två och numera nyblivna dito, vet vi hur de små liven beter sig och vi har olika åsikter om vad som är tillåtet och inte.
Lilla Ahti, som nyförvärvet heter, har en förkärlek för höga ställen, vilket är lätt att förstå med tanke på alla de andra djuren hon delat hus med tidigare.
Nu har jag gjort om ett ordspråk lite grann, det är "När katten är borta, dansar råttorna på bordet".
Här hos oss heter det: "När husse är borta, ligger katten på bordet!" 
Jag tycker inte heller hon ska ligga där, men jag har inte så ont av det som han!
Helgen
Vi har haft främmande i helgen, det var barnens gudmor M, tillika min själssyster sedan snart 40 år tillbaka, som var här. Då var ett besök hos gudbarnet - min kära dotter - med familj givet.
Då både dottern och gudmoran är djurtokiga var hon för säkerhets skull där från förmiddagen, medan vi dök upp på eftermiddagen för att äta middag tillsammans.
Det finns de som vet vilken färg som matchar ens ögon bäst - Yama! (från IKEA?)
Lilla Babusjka rusar ut i regnet för att blöta ner gräset lite till.
Så skulle jag ta kort på mågen när han skär upp mitt bidrag till middagen, men just då stack M fram sin kamera och då blev det så här.
Ett nytt försök
Vi fick Harissasallad, som är mycket, mycket gott och till det hade jag improviserat ett örtbröd som också blev väldigt bra.
Vi bänkar oss, men av någon underlig anledning höll alla utom mågen sig borta så fort jag tog fram kameran. Tur att åtminstone han törs stanna kvar framför linsen, så jag inte bara fotograferar djur hela tiden.
Sedan for vi hem till oss på landet och där blev vi sittande på uterummet med lite goda ostar och tillbehör, nästan hela kvällen och när det blev för kallt fortsatte vi sittandet och pratandet inne i soffan.
Lilla Ahti och M fann varandra ganska fort och det var inte ett dugg förvånande.
Ahti på sin favoritplats, som prinsessan på ärten, fast utan ärta! Lycklig som få över att någon gosar, klappar och kliar henne oavbrutet.
Söndag åkte M hem och tog med sig en del av mitt hjärta. Så är det!
Då både dottern och gudmoran är djurtokiga var hon för säkerhets skull där från förmiddagen, medan vi dök upp på eftermiddagen för att äta middag tillsammans.
Det finns de som vet vilken färg som matchar ens ögon bäst - Yama! (från IKEA?)
Lilla Babusjka rusar ut i regnet för att blöta ner gräset lite till.
Så skulle jag ta kort på mågen när han skär upp mitt bidrag till middagen, men just då stack M fram sin kamera och då blev det så här.
Ett nytt försök
Vi fick Harissasallad, som är mycket, mycket gott och till det hade jag improviserat ett örtbröd som också blev väldigt bra.
Vi bänkar oss, men av någon underlig anledning höll alla utom mågen sig borta så fort jag tog fram kameran. Tur att åtminstone han törs stanna kvar framför linsen, så jag inte bara fotograferar djur hela tiden.
Sedan for vi hem till oss på landet och där blev vi sittande på uterummet med lite goda ostar och tillbehör, nästan hela kvällen och när det blev för kallt fortsatte vi sittandet och pratandet inne i soffan.
Lilla Ahti och M fann varandra ganska fort och det var inte ett dugg förvånande.
Ahti på sin favoritplats, som prinsessan på ärten, fast utan ärta! Lycklig som få över att någon gosar, klappar och kliar henne oavbrutet.
Söndag åkte M hem och tog med sig en del av mitt hjärta. Så är det!
Bakingredienser
Det är väl okej att man tar hand om mat o dyl, även om datum har gått ut?
Jag upptäckte nyss att den Dubbeldajm jag hade tänkt baka på, hade blivit för gammal.
Inte ska man väl riskera att förstöra en annars god kaka, med en Dajm som "gått ut"?
Jag tyckte det kändes helt fel att chansa att det skulle gå bra, dessutom alldeles onödigt.
Jag tog hand om det på mitt sätt!!!!!
Det var inget fel på den, jag hade kunnat baka, men nu är det för sent!
Jag upptäckte nyss att den Dubbeldajm jag hade tänkt baka på, hade blivit för gammal.
Inte ska man väl riskera att förstöra en annars god kaka, med en Dajm som "gått ut"?
Jag tyckte det kändes helt fel att chansa att det skulle gå bra, dessutom alldeles onödigt.
Jag tog hand om det på mitt sätt!!!!!
Det var inget fel på den, jag hade kunnat baka, men nu är det för sent!
Gångna dagars fröjder och ofröjd
Det är lika bra jag börjar med ofröjden!
Plötsligt ville inte datorn vara med....... Jag som nyss återuppstått som Leontina och här satt jag ute på vischan och undrade varför den bara bråkade med mig. Jag testade det jag tyckte jag kunde (och det var inte mycket), men till slut resignerade jag och sedan blev det helg och fröjderna började. Kärestan anlände och fipplade lite här i datorrummet, sedan höll han på till och från under helgen och nu är jag igång igen.
Första fröjden delas med många, men långt ifrån alla!
Vi med flera, var bjudna till kompisaran E och B på surströmming. Som jag har längtat efter denna delikatess och nu äntligen var det dags. Kärestan tillhör motståndsrörelsen, tillika med värdparet och någon mer.
Det var dukat långbord - utomhus. E ville slippa, citat: "Äckellukten inomhus". En helt obegriplig kommentar för mig!
På den här delen av bordet var det en vanlig pappersduk, den skulle direkt till destruktion efter avslutad måltid.....
På andra delen av bordet satt karnivorerna vid en flergångsduk, köttspill luktar uppenbarligen inte om det hamnar på duken........hmmmm.
De åt Burgundisk köttgryta. Tyvärr glömde jag, i glädjeruset över surisen bort, att bilddokumentera denna rätt.
Kolla in min saliga min!!!!!!
Rensa, skala, dela!
Fylla tunnbrödet med delikatesserna
ÄTA!
Sedan fick vi glass med varma hallon, passade bra efter det salta - GODA!
Vi hade väldigt trevligt och inte förrän mörkret fallit kom E och jag på att vi skulle ut på Mördarsnigeljakt.
Vi rustade oss med ficklampa och salt och gick till skogs. FY FARAO vilka äckliga djur. De såg ut som hundbajs där de låg på stigen Är de ens djur? Hur kom de hit egentiligen? Vi gick där, jag lyste och E saltade tills det var slut i paketet. På vägen tillbaka såg det ut som det låg små snöhögar på stigen där vi gick.
Myggen anlände något för sent för att få ett skrovmål liknande vårt, för vi flyttade inomhus och åt lite till, samt drack kaffe och te.
Surströmming!!!! Det är livet, stackars dem som inte vågat prova.
Plötsligt ville inte datorn vara med....... Jag som nyss återuppstått som Leontina och här satt jag ute på vischan och undrade varför den bara bråkade med mig. Jag testade det jag tyckte jag kunde (och det var inte mycket), men till slut resignerade jag och sedan blev det helg och fröjderna började. Kärestan anlände och fipplade lite här i datorrummet, sedan höll han på till och från under helgen och nu är jag igång igen.
Första fröjden delas med många, men långt ifrån alla!
Vi med flera, var bjudna till kompisaran E och B på surströmming. Som jag har längtat efter denna delikatess och nu äntligen var det dags. Kärestan tillhör motståndsrörelsen, tillika med värdparet och någon mer.
Det var dukat långbord - utomhus. E ville slippa, citat: "Äckellukten inomhus". En helt obegriplig kommentar för mig!
På den här delen av bordet var det en vanlig pappersduk, den skulle direkt till destruktion efter avslutad måltid.....
På andra delen av bordet satt karnivorerna vid en flergångsduk, köttspill luktar uppenbarligen inte om det hamnar på duken........hmmmm.
De åt Burgundisk köttgryta. Tyvärr glömde jag, i glädjeruset över surisen bort, att bilddokumentera denna rätt.
Kolla in min saliga min!!!!!!
Rensa, skala, dela!
Fylla tunnbrödet med delikatesserna
ÄTA!
Sedan fick vi glass med varma hallon, passade bra efter det salta - GODA!
Vi hade väldigt trevligt och inte förrän mörkret fallit kom E och jag på att vi skulle ut på Mördarsnigeljakt.
Vi rustade oss med ficklampa och salt och gick till skogs. FY FARAO vilka äckliga djur. De såg ut som hundbajs där de låg på stigen Är de ens djur? Hur kom de hit egentiligen? Vi gick där, jag lyste och E saltade tills det var slut i paketet. På vägen tillbaka såg det ut som det låg små snöhögar på stigen där vi gick.
Myggen anlände något för sent för att få ett skrovmål liknande vårt, för vi flyttade inomhus och åt lite till, samt drack kaffe och te.
Surströmming!!!! Det är livet, stackars dem som inte vågat prova.
Mormor
Det är snart jag det! Bara så ni vet!
Fast, det är inte riktigt än, men här ligger i alla fall den lilla och växer.....
I slutet av januari år det dags för det lilla livet att visa sig och gissa om vi väntar!
Modern vägrade dock tyvärr att visa sitt vackra ansikte, men just idag var bebisen det viktigaste här på bloggen.
Fast, det är inte riktigt än, men här ligger i alla fall den lilla och växer.....
I slutet av januari år det dags för det lilla livet att visa sig och gissa om vi väntar!
Modern vägrade dock tyvärr att visa sitt vackra ansikte, men just idag var bebisen det viktigaste här på bloggen.
Vad gör "de" med frukten?
Jag har allvarliga funderingar på vad "de" gör med frukt som vi så gärna importerar för att få lite variation på det vi odlar själva här i landet.
I somras, medan vi fortfarande var stadsbor, hade vi en härlig måltid på uterummet. Det var jordgubbar, gott bröd och ost, te och en mycket smaskig, saftig honungsmelon.
Kärestan hade köpt 2 meloner, för det var melonsäsong, det var den 30 juni och jag valde den som var mest mogen till vår nyttiga måltid.
Trogna läsare kanske minns detta inlägg? Eller kanske inte....
Hur som helst, den andra melonen blev inte uppäten innan flytten, den fick följa med hit ut till Mörby och med ojämna mellanrum har kärestan frågat om vi inte skulle ta den till efterrätt, eller bara när som helst. Det har dock varit så mycket med flyttkartonger, bananlådor, försvunna skärbräden och när väl de kom fram - försvunna knivar. Melonen blev kvar på köksbänken.
Där ligger den fortfarande, nästan lika fin som när den var nyinköpt den 30 juni. Den är inte ihoptorkad, utan känns precis som i juni när man knackar och trycker på den.
Jag undrar: Vad gör "de" med frukten innan den kommer hit? Jag är tveksam om jag tänker äta melon i fortsättningen.
I somras, medan vi fortfarande var stadsbor, hade vi en härlig måltid på uterummet. Det var jordgubbar, gott bröd och ost, te och en mycket smaskig, saftig honungsmelon.
Kärestan hade köpt 2 meloner, för det var melonsäsong, det var den 30 juni och jag valde den som var mest mogen till vår nyttiga måltid.
Trogna läsare kanske minns detta inlägg? Eller kanske inte....
Hur som helst, den andra melonen blev inte uppäten innan flytten, den fick följa med hit ut till Mörby och med ojämna mellanrum har kärestan frågat om vi inte skulle ta den till efterrätt, eller bara när som helst. Det har dock varit så mycket med flyttkartonger, bananlådor, försvunna skärbräden och när väl de kom fram - försvunna knivar. Melonen blev kvar på köksbänken.
Där ligger den fortfarande, nästan lika fin som när den var nyinköpt den 30 juni. Den är inte ihoptorkad, utan känns precis som i juni när man knackar och trycker på den.
Jag undrar: Vad gör "de" med frukten innan den kommer hit? Jag är tveksam om jag tänker äta melon i fortsättningen.
Bidrag från huskatten
I morse fick jag förstärkt frukost, eller hade fått om jag accepterat erbjudandet!
Just när jag skulle åka kom Ahti in genom kattluckan och utstötte ett antal gutturala läten. Jag hejade mig i hallen för att se varför hon lät så.
Hon stod där med en tofs gräs i ena mungipan och något slags blad i den andra. Inne i munnen hade hon en saligen insomnad näbbmus. Eftersom katter inte äter dylika, förärade hon mig den.
Jag berömde och strök henne, tog tacksamt emot gåvan och förpassade den till soptunnan. Så har vi då en jägare i familjen och det tar vi tacksamt emot. Nu börjar de snart förflytta sig inomhus de små mössen.
Så har hon också kommit in med 4 fästingar som jag inte alls vill ha. Hon är dock droppad med Frontline, så de sitter bara i hennes päls och väntar på nästa matbord som inte är droppat. En har lyckats ta sig vidare till nästa värd..........
..........I lördags morse blev det jag som var matbordet!
Inte så kul, det aset hade placerat sig mitt på ett av mina gallstensärr - jag råkar ha fler än ett. Närsynt som jag är, insåg jag inte varför ärret plötsligt var mörkt i mitten när jag var nyduschad. Sedan gick sanningen upp för mig.
Nu har jag dock varit förutseende och på dotterns inrådan införskaffat en grunka som visade sig vara helt suverän och som jag härmed gärna vill rekommendera till alla som ännu inte har en sådan.
Lätt som en plätt var det och nu hoppas jag den uslingen var smittfri!
Just när jag skulle åka kom Ahti in genom kattluckan och utstötte ett antal gutturala läten. Jag hejade mig i hallen för att se varför hon lät så.
Hon stod där med en tofs gräs i ena mungipan och något slags blad i den andra. Inne i munnen hade hon en saligen insomnad näbbmus. Eftersom katter inte äter dylika, förärade hon mig den.
Jag berömde och strök henne, tog tacksamt emot gåvan och förpassade den till soptunnan. Så har vi då en jägare i familjen och det tar vi tacksamt emot. Nu börjar de snart förflytta sig inomhus de små mössen.
Så har hon också kommit in med 4 fästingar som jag inte alls vill ha. Hon är dock droppad med Frontline, så de sitter bara i hennes päls och väntar på nästa matbord som inte är droppat. En har lyckats ta sig vidare till nästa värd..........
..........I lördags morse blev det jag som var matbordet!
Inte så kul, det aset hade placerat sig mitt på ett av mina gallstensärr - jag råkar ha fler än ett. Närsynt som jag är, insåg jag inte varför ärret plötsligt var mörkt i mitten när jag var nyduschad. Sedan gick sanningen upp för mig.
Nu har jag dock varit förutseende och på dotterns inrådan införskaffat en grunka som visade sig vara helt suverän och som jag härmed gärna vill rekommendera till alla som ännu inte har en sådan.
Lätt som en plätt var det och nu hoppas jag den uslingen var smittfri!
Katten Ahti
Lika bra att jag berättar katten Ahtis historia eftersom hon är huskatt här i Mörby numera, istället för en av 5 i flocken hon hörde till förut.
Katten som numera är vår, är min dotters katt från början. Hon och hennes syster Indra blev kära dotterns första egna djur till både hennes och min förnöjelse. Vi hade haft svår kattabstinens sedan älskade Kosmos for till de saligas ängder där det myllrar av möra råttor, färsk strömming och andra härligheter.
Så små de var då för ett antal år sedan. Det är Ahti som sover!
Eftersom dottern är en stor djurvän var det inte nog med de två systrarna. Hon tog hand om en siameshane - Zano - som inte gick ihop med sin flock.
Han blev inte Ahtis bästis, däremot gick det bra med Indra.
Sedan blev det dags för en hund, då kom Vicke och det var väl inte så jättepopulärt när man är katt, i synnerhet inte när man heter Ahti.
Efter flyttning till landet för Ahti med folk och fä, förändrades djurbeståndet. Istället för Vicke, som tyvär inte blev så gammal, fick dottern förfrågan om hon ville bli fodervärd och lilla Babusjka införlivades i familjen.
Zano drabbades av en propp i ryggraden och gick inte att rädda, så även han blev kattängel. Genast dök det upp en ny siames som behövde ett annat hem och inte sa mitt lilla barn nej, det var inte ens på tal.
Nu kom Yama, en blåögd, brunmaskad skönhet. Jag tyckte det var jätteroligt, för jag gillar siameser. Det gör inte Ahti!
Droppen kom när Puka dundrade in i den lilla familjen, som inte var så liten längre. En härlig Leonbergertik.
Nu blev det åter ommöblering i flocken. Babusjka blev den givna ledaren trots sin litenhet, hon var ändå först in. Puka och Yama blev bästisar, Indra klarade av allihopa, för när hundarna busar som värst, kan man som katt alltid hoppa upp till en skyddad plats dit de inte når.
Ahti, hon blev bara trött på allihopa och drog sig tillbaka till något tryggt ställe, högt upp eller väldigt lågt ner. När jag hälsade på kunde hon komma och gosa lite, stångas panna mot panna, men mest ville hon vara ifred.
Då sa jag, att om jag någon gång flyttar till landet, där man kan ha katt utan att grannarna klagar, ska jag "befria" lilla Ahti.
Nu är det gjort och hon är en ganska kaxig dam som går ut och in genom sin kattlucka som hon vill. Nätterna utomhus i Mörby måste vara något alldeles extra, för inne är hon då inte.
Många bra span- och sovställen finns det också och ingen som helst konkurrens.
Vi är så nöjda över att åter vara kattägare och Ahti är så nöjd över oss - sitt folk!
Katten som numera är vår, är min dotters katt från början. Hon och hennes syster Indra blev kära dotterns första egna djur till både hennes och min förnöjelse. Vi hade haft svår kattabstinens sedan älskade Kosmos for till de saligas ängder där det myllrar av möra råttor, färsk strömming och andra härligheter.
Så små de var då för ett antal år sedan. Det är Ahti som sover!
Eftersom dottern är en stor djurvän var det inte nog med de två systrarna. Hon tog hand om en siameshane - Zano - som inte gick ihop med sin flock.
Han blev inte Ahtis bästis, däremot gick det bra med Indra.
Sedan blev det dags för en hund, då kom Vicke och det var väl inte så jättepopulärt när man är katt, i synnerhet inte när man heter Ahti.
Efter flyttning till landet för Ahti med folk och fä, förändrades djurbeståndet. Istället för Vicke, som tyvär inte blev så gammal, fick dottern förfrågan om hon ville bli fodervärd och lilla Babusjka införlivades i familjen.
Zano drabbades av en propp i ryggraden och gick inte att rädda, så även han blev kattängel. Genast dök det upp en ny siames som behövde ett annat hem och inte sa mitt lilla barn nej, det var inte ens på tal.
Nu kom Yama, en blåögd, brunmaskad skönhet. Jag tyckte det var jätteroligt, för jag gillar siameser. Det gör inte Ahti!
Droppen kom när Puka dundrade in i den lilla familjen, som inte var så liten längre. En härlig Leonbergertik.
Nu blev det åter ommöblering i flocken. Babusjka blev den givna ledaren trots sin litenhet, hon var ändå först in. Puka och Yama blev bästisar, Indra klarade av allihopa, för när hundarna busar som värst, kan man som katt alltid hoppa upp till en skyddad plats dit de inte når.
Ahti, hon blev bara trött på allihopa och drog sig tillbaka till något tryggt ställe, högt upp eller väldigt lågt ner. När jag hälsade på kunde hon komma och gosa lite, stångas panna mot panna, men mest ville hon vara ifred.
Då sa jag, att om jag någon gång flyttar till landet, där man kan ha katt utan att grannarna klagar, ska jag "befria" lilla Ahti.
Nu är det gjort och hon är en ganska kaxig dam som går ut och in genom sin kattlucka som hon vill. Nätterna utomhus i Mörby måste vara något alldeles extra, för inne är hon då inte.
Många bra span- och sovställen finns det också och ingen som helst konkurrens.
Vi är så nöjda över att åter vara kattägare och Ahti är så nöjd över oss - sitt folk!
Här har jag varit framme
På framsidan ville jag ha en liten trädgårdsmöbel, för där är soligt och skönt på eftermiddagarna. Den stod på framsidan i stan också, liksom blomlådan som fick följa med redan innan flyttlasset gått. Den har jag planterat, det har känts lagom hittills...... + lite krukor här och där.
Jag gillar att odla i krukor, fast bara blommor.
Pellorna växer väldigt oregelbundet här i Mörby, antingen är de två yttersta plantorna till höger klena, eller så är det någon annan omständighet som gör att de blommar så ynkligt.
Fixa fika är jag bra på och då passar det bra att ha ett litet bord att duka på. Vi fick lov att byta ut framsidesmöbeln mot en annan, för utanför sovrummet fanns en minialtan där den forna framsidesmöbeln passade perfekt. 
Titta noga, det är jättesmarrigt och den fina miljön bara förstärker njutningen!!!!!
Kära söstra mi kom med sambo och försenade födelsedagspresenter. Här är en av dem jag fick, jag blev jätteglad, för jag har inte kommit längre än till att köpa boken hur man tillverkar dylika.
Kronan på verket blev tillökningen i familjen! Katten Ahti! Hon kommer säkert att uppskatta fågelbadet!!!! Färsk fågel, smakar MUMS!
Allt är frid och fröjd här på landet, vi stortrivs och så kommer det nog att förbli!
Kärestans "revir" - rosenträdgården
Kärestan är som bekant en stor rosfantast, det kan inte vara någon nyhet.
Jag tror att en av anledningarna att vi köpte huset var lockelsen att få vårda en ganska stor rosenträdgård. Det är inget jag någonsin drömt om, men visst är det skönt att man inte tycker likadant. Nu får jag njuta med mina sinnen, utan alltför stor ansträngning, medan han från njuta frukten av allt sitt bökande i jorden.
Onödigt att orera om detta, när bilder kan tala så bra utan ord!
Jag har bidragit med en liten tanig buske, rosen som tidigare stod vid mitt hus inne i stan. Innan den stod där, hade jag den på baksidan av huset i Umeå och före det fanns den på sitt ursprungsställe - Åsbro i södra Närke. Tala om en berest blomma och den verkar klara alla flyttningar med betydligt mindre blessyrer än oss människor.
Det är den lilla utan blommor, till höger om den som möjligen heter "Flammentanz". Det är en gammeldags ros, med små täta, underbart doftande rosa blommor.
Namnbestämning av rosorna emottages tacksamt.
Idag har vi fått tillökning i rabatten på gaveln, kärestan bidrog med den första ur sitt bestånd hemifrån. Det är en "Abraham Darby" som fört en tynande tillvaro där på hans skogstomt och som rena delikatessbutiken för rådjuren som förser sig av det han, så att säga, erbjuder.
Så här lär den visst ska bli om inte knopparna hamnar i rådjursmagar.
Imorgon ska jag visa mina odlingar......hehehe!
Jag tror att en av anledningarna att vi köpte huset var lockelsen att få vårda en ganska stor rosenträdgård. Det är inget jag någonsin drömt om, men visst är det skönt att man inte tycker likadant. Nu får jag njuta med mina sinnen, utan alltför stor ansträngning, medan han från njuta frukten av allt sitt bökande i jorden.
Onödigt att orera om detta, när bilder kan tala så bra utan ord!
Jag har bidragit med en liten tanig buske, rosen som tidigare stod vid mitt hus inne i stan. Innan den stod där, hade jag den på baksidan av huset i Umeå och före det fanns den på sitt ursprungsställe - Åsbro i södra Närke. Tala om en berest blomma och den verkar klara alla flyttningar med betydligt mindre blessyrer än oss människor.
Det är den lilla utan blommor, till höger om den som möjligen heter "Flammentanz". Det är en gammeldags ros, med små täta, underbart doftande rosa blommor.
Namnbestämning av rosorna emottages tacksamt.
Idag har vi fått tillökning i rabatten på gaveln, kärestan bidrog med den första ur sitt bestånd hemifrån. Det är en "Abraham Darby" som fört en tynande tillvaro där på hans skogstomt och som rena delikatessbutiken för rådjuren som förser sig av det han, så att säga, erbjuder.
Så här lär den visst ska bli om inte knopparna hamnar i rådjursmagar.
Imorgon ska jag visa mina odlingar......hehehe!
Återuppstånden
Kan man använda sig av detta högtidliga ord när det handlar om att komma tillbaka som bloggare? Jag gör då det i alla fall.
Ikväll ÄNTLIGEN, känner jag att jag kan sätta mig en stund och bara "sagga" (som man säger i Närke) i skrift. Jag har saknat bloggen, riktigt mycket, men det har inte funnits ork och när jag haft lite tid över har det alltid varit en flyttlåda, eller banankartong, som pockat på min uppmärksamhet.
Dessutom, ett nytt arbete på det som också tagit (och tar) energi.
Lite bildstöd som kan vara bra för minnet.
Del av framsidan på vårt underbara hus på landet!
Lilla trädgårdsmöbeln på plats, den stod på framsidan inne i stan också.
De här första tre bilderna är från dagarna innan flyttlasset skulle gå, vilket var 7 juli. Vi hyrde en stor kärra och körde ut en hel del på egen hand, innan älskade dottern och mågen skulle komma med flyttbussen på utsatt datum.
Baksidan, där körde vi in med bilen för att slippa släpa så långt. (Många tunga boklådor var det)
Den här dagen hade vi med stora trädgårdsmöbeln också, som skulle stå på uterummet, precis som i stan. Kärestan ägnade all tid åt att få ihop den, medan jag grejade med blommor och annat och såg till att vi fick i oss lite fika när det blev dags för paus.
Pellorna fick komma inomhus i sin fina, utrangerade back från Umebagar'n.
Jo minsann, fungerande vedspis i köket. Jag studerade hela konstruktionen noggrant och sände en tanke till M-B, Ingas mamma, som bakade de mest underbara bullar man kan tänka sig, på en dito i Bäck. Dem kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever.
Tyvärr kan jag inte göra om bedriften, trots att vi nu begåvats med vedspis.
Några dagar senare gick då det stora lasset och efter det, blev huset väldigt rörigt. Det blev mitt huvud också och det har inte upphört än, men nu är det i alla fall bättre (om än inte alls färdigt och bra än) och jag är skrivbar och så här fick vi det då.
Titta och ta en funderare på om du orkar flytta, jag kommer inte att göra det igen om jag inte blir nödd och tvungen! Frivilligt gör jag inte om det!!!!!
Matbord och soffa såg vi till att få på plats så att vi kunde äta och sitta ner en stund och tur var väl det. Så trötta har vi aldrig varit som dessa veckor när vi höll på som värst. Jag somnade på 2 sekunder kväll efter kväll och boken på nattduksbordet samlade rejält med damm.
Förhoppningsvis återkommer jag ganska snart med nya rapporter från livet på landet, samt bilder!
På återseende!!!!!
Ikväll ÄNTLIGEN, känner jag att jag kan sätta mig en stund och bara "sagga" (som man säger i Närke) i skrift. Jag har saknat bloggen, riktigt mycket, men det har inte funnits ork och när jag haft lite tid över har det alltid varit en flyttlåda, eller banankartong, som pockat på min uppmärksamhet.
Dessutom, ett nytt arbete på det som också tagit (och tar) energi.
Lite bildstöd som kan vara bra för minnet.
Del av framsidan på vårt underbara hus på landet!
Lilla trädgårdsmöbeln på plats, den stod på framsidan inne i stan också.
De här första tre bilderna är från dagarna innan flyttlasset skulle gå, vilket var 7 juli. Vi hyrde en stor kärra och körde ut en hel del på egen hand, innan älskade dottern och mågen skulle komma med flyttbussen på utsatt datum.
Baksidan, där körde vi in med bilen för att slippa släpa så långt. (Många tunga boklådor var det)
Den här dagen hade vi med stora trädgårdsmöbeln också, som skulle stå på uterummet, precis som i stan. Kärestan ägnade all tid åt att få ihop den, medan jag grejade med blommor och annat och såg till att vi fick i oss lite fika när det blev dags för paus.
Pellorna fick komma inomhus i sin fina, utrangerade back från Umebagar'n.
Jo minsann, fungerande vedspis i köket. Jag studerade hela konstruktionen noggrant och sände en tanke till M-B, Ingas mamma, som bakade de mest underbara bullar man kan tänka sig, på en dito i Bäck. Dem kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever.
Tyvärr kan jag inte göra om bedriften, trots att vi nu begåvats med vedspis.
Några dagar senare gick då det stora lasset och efter det, blev huset väldigt rörigt. Det blev mitt huvud också och det har inte upphört än, men nu är det i alla fall bättre (om än inte alls färdigt och bra än) och jag är skrivbar och så här fick vi det då.
Titta och ta en funderare på om du orkar flytta, jag kommer inte att göra det igen om jag inte blir nödd och tvungen! Frivilligt gör jag inte om det!!!!!
Matbord och soffa såg vi till att få på plats så att vi kunde äta och sitta ner en stund och tur var väl det. Så trötta har vi aldrig varit som dessa veckor när vi höll på som värst. Jag somnade på 2 sekunder kväll efter kväll och boken på nattduksbordet samlade rejält med damm.
Förhoppningsvis återkommer jag ganska snart med nya rapporter från livet på landet, samt bilder!
På återseende!!!!!
