Norra Vätterns Bild & Formkonstnärer och Örebrohästen
Vi hade inte bestämt någonting med någon, utan hade en alldeles tom lördag framför oss. Det är lyx! Vi bestämde oss för att åka iväg och titta hos några av konstnärerna på rundan.
Det fanns 60 olika ställen att besöka, från Hallsberg till Motala, så att hinna allt var en total omöjlighet. Jag tror inte ens det går om man är ute båda dagarna.
Ett annat år åkte vi motorcykel på rundan, men det var ganska svettigt varje gång vi stannade. Dessutom har jag lyckats dela med mig av de giftiga hals- och förkylningsbakterierna till kärestan, så han var inte så pigg på att köra motorcykel just idag.
Vi valde alltså bilen och vårt första stopp blev i Åsbro hos Leif Kugelberg som visade sina akvareller i Stationshuset där. Det var fina tavlor med naturmotiv och vi strosade runt inne i den gamla stationen till skön musik och tittade på alla tavlor.
Jag köpte ingen tavla, men väl en lott för 20 kronor och hoppas vinna något konstverk av någon av de 60 konstnärerna. Det är dock ganska många lotter i lotterier. På alla ställen finns listor där man kan köpa hur många lotter man vill, men man vet aldrig, kanske jag vinner. Jag tror jag köpte på 3 ställen, så en liten chans har jag.
En av Leifs tavlor, både blänket och siluetten av mig var oundvikligt.
Vi fortsatte till Teddy Sundquist som målade i olja och där var så mycket att titta på att jag totalt glömde bort att fotografera.
Han var mycket trevlig och vi pratade både konst och musik (som han också sysslade med) medan vi gick runt och tittade på alla tavlor. Jag länkar till honom istället, då finns mycket mer att läsa och titta på.
Vidare till Rönneshytta och Claudia Lewandowski som hade "Brukskeramik i stengods". Förra gången vi var där möttes vi av katten, så även den här gången. Vems katt vet jag inte, men väldigt social och kelig.
Jag gillar hennes keramik väldigt mycket, men lyckades hålla mig. Huset är fullt!
När vi sett oss mätta och gick mot bilen var det en annan katt som tog adjö.
Strax bredvid fanns Frida Anthin Broberg, även hon keramiker, men av en helt annan karaktär. Mycket fint där också, men jag höll mig lugn.
Utanför fanns en mycket bra idé till miniväxthus. Kanske något för en annan sommar. Enkelt och hur bra som helst, dekorativa också tycker jag.
Nu var det inte bara kärestans kaffetarm som skrek, han nästan skrek själv över hur kaffesugen han var och det var förstås Café Tutingen i Askersund som hägrade. Gärna, tyckte jag och fort styrde vi kosan ditåt.
Här väljer man vad man vill ha på två gamla dörrar - läckert!
För att sedan dyka ner framför disken och titta på de olika varianterna.
Medan kärestan beställde konstaterade jag att nu fanns Kusmite till försäljning.
Samma te serverades när man valde te som dryck, dock i påsform. Lite lurad blir man av att det står Lipton i locket. Lipton är ett hot snarare än ett gott te, i alla fall Lipton gul - HUVA!
Det var kalla vindar ute, därför satte vi oss inomhus, i finrummet.
Vem av oss två är den nyttiga idag tro?
Mmmmm, det var han, kärestan, även denna gång. Jag ÄLSKAR slisk!
I fönstren står gamla apoteksflaskor med obegripliga etiketter, åtminstone för mig.
Karvat vatten?
Vegetariskt karbonpreparat?
Tinktur med opium och bittert kalium mot depression?
NÄÄÄÄ, farmaceutiska anlag saknas helt hos mig, det är ett som är säkert!
Toaletten på Tutingen har vacker rosenbård under snedtaket....
.... och grodlika damer i guldram i kafferummet.
Stärkta och nöjda promenerade vi ner till hamnen. Jag gjorde en sväng i Konstmagasinet (tror jag det hette). Där fanns 1 verk av varje konstnär som är med på rundan.
Innan jag gick uppför trappan för att titta på dem föll min blick på en märklig duk. Den kom från Vävbruket.
Den är tillverkad av hårt, ihoprullade tidningar. Häftig och annorlunda!
Några bilder från övervåningen.
Iväg till nästa ställe som var vid Lilla Cafeét på Stöökagatan.
Där möttes vi av ännu en katt som helst ville vara mitt i gatan.
När vi kommit uppför trappan blev jag helt BETAGEN.
ÖREBROHÄSTEN!!!!! Varför har jag aldrig hört talas om den förr?
Den tillverkas av Anders Ärlegård och jag blev helt såld. Jag antar att det beror på att halva jag har ursprung från Dalarna och dalahästen var en del av barndomen, när vi var hemma hos farmor. Det följde med mer än en hem när vi varit där och jag äger en hel flock idag.
Anders gör hästarna från grunden, snidar fram ämnet och sen blir de som de blir - fantastiska!
Någon Örebrohäst hade jag däremot inte fram till idag.
De är helt bedårande och nu bor jag faktiskt i Örebro, ska man inte ha en sådan då? JOOOO, det ska man!!!
Jag hade kunnat köpa många, men nu fick det bli en och det blev Sven!
Här står han och poserar hemma hos mig på en gammal plåtburk, för nu är han min.
De kostar runt 200 kronor och det är de absolut värda! Jättefina och vilken rolig minnessak från Närke.
Anders målar och gör smycken också, men det glömde jag alldeles bort i euforin över hästen.
Nu var vi lite trötta och bestämde att sista stopp fick bli Skyllberg hos Liselott Ström, som målar akvarell. Hon håller till i Ateljé Motvalls mitt i Skyllberg i ett hus som tidigare var det gamla valsverkskontoret.
Liselott gör fina akvareller och de säljs också som tryck och konstkort. Nu kom mitt kortberoende fram och jag var bara tvungen att köpa mig några kort att lägga på lager i en av kortlådorna. Bra att ha!!!!!
Hon hade också målat några akvareller från sin barndom. Det är hon på bilderna.
På bordet fanns lite av Claudia Lewandowskis keramik också. Som sagt, den är väldigt fin och jag tycker mycket om den. Höll mig nu också, det fick räcka med hästen och korten. Disciplin!!!!
Nu var vi nöjda på konst och hungriga, dags att vända hemåt. En sista koll på en av alla de fantastiska vitsippsbackarna innan vi startade bilen mot stan för att installera Sven i sitt nya hem.
Nästa gång blir det fortsättning Barcelona!
Barcelona dag 2 - del 1
Jaha, idag fyller jag år och det känns inte ett dugg.
Vi har sovit mycket gott, visserligen med öronproppar, men det gör inte sömnen sämre.
Jag var knappt vaken när I-M tittade på våra fina påslakan och sa:
- Visst är det IKEA?
- Mmmmm, tror det.
Efter det hade hon en liten utläggning om Ingvar Kamprad och det när vi precis slagit upp ögonlocken. Jag fick bl a veta att han var tredje generationens invandrare från Sudetenland i Tyskland. Hon och hennes man hade just varit på Ingvar, teatern om Ingvar Kamprad och IKEA.
När hon kommit slutet fick jag ett hysteriskt skrattanfall så att tårarna rann. Hon fattade ingenting, låg där alldeles stilla och tyst och tittade frågande på mig. Jag förstod att det tarvade en förklaring, så jag berättade skillnaden på det här uppvaknandet mot det jag är van vid när kärestan väcker mig om morgnarna. Ofta är det:
- Ska vi gå ut och gå?
Eller så pickar han mig i skallen med pekfingret och säger:
- Vakna Tutthuvud ! ! ! (Hans eget smeknamn på mig)
Inget "God morgon älskling" eller en försiktig klapp på kinden, fast helst vill jag att han ska vara tyst, men det är han ALDRIG! Det kanske skulle vara bra med någon kort information om olika saker det första han gör, för efter I-Ms utläggning var jag pigg och nyter och hade också fått lära mig något nytt i den tidiga morgontimmen.
C hade varit ute på promenad och kom hem med kaffe och tunnelbanebiljetter till samtliga. J och H bjöd på munkar till frukost, de hade köpt det som nattamat och till det tog vi en kopp svart kaffe och det var väldigt gott och garanterat helt utan fibrer. (En uppslagen Barcakarta som bordduk).
Det var en avsevärd skillnad mot min vanliga frukost kan man säga. Jag äter naturell yoghurt från Hjordnära (ekologisk) med diverse kruska och frön + ett glas Pro-Viva.
So what? Nu är jag i Barca och då kan vad som helst stå på frukostbordet.
Vi gick till A.s och min kyrka när vi väl kom ut ur huset. Vi "mutade" nämligen in kyrkan Santa Maria del Mar som vår alldeles egen förra året.
Söndagen till trots var den stängd.
Då passade jag på att önska mig en sak, hänvisande till att det var min födelsedag - hålet i väggen.
Inga problem, vi travade iväg och på tungan kände jag smaken av den smaskiga, varma mackan med serrano och manchego.
Söndagsstängt gällde även där!
Fin dörrklapp, men vad hjälpte det? Ingen öppnade!
Det fick bli en varm dubbelmacka och en öl nere vid hamnen, där vi började vårt gemensamma Barcaliv förra året. La Cala upptäckte jag att stället heter. Öl förresten, nej bara en, damerna drack förstås cava.
Lite senare!
Nu har vi gått hela Ramblan, den var sig lik. Där förekom all slags kommers, precis som alltid. Jag har köpt mig en almanacka med Gaudimotiv, för nästa år, de är tidigt ute, men det är ju vi turister också, så den ekvationen går bra ihop.
I-M har fått tillbaka sin själsfrid, för nu har hon köpt en karta och slipper famla i blindo. En liten Barcafotbollströja till barnbarnet blev det också.
Från marknaden på Ramblan
De levande statyerna hade vaknat till liv och börjat sin förvandling från människa till staty.
Den stora påskprocessionen kom däremot inte i år. Vi såg ett par små och vi var in i en kyrka och var med och sjöng Sanctus också på ett ställe.
Däremot hade vi inget lagerris att vifta med till prelaten framme på scenen vid torget.
För tillfället sitter vi på "4 katterna" och intar lite förfriskningar. Jag tog en kaffe Carajillo som tyvärr var i svalaste laget, dock fullt drickbar och slut är den också.
Några interiörbilder från 4 Gats
Toaletten har fått en visit och snart är vi på språng igen.
Detta är toalettgolvet!
Ett intressant dörrhandtag någonstans där vi passerade.
Vi fortsatte, men plötsligt tvärstannade I-M och hyssjade på mig. Hon hörde en bekant stämma och gjorde precis som i psalmen, lyfte ögat mot himmelen.
Jag undrade vad hon höll på med, men det var lugnt, hon konverserade med en undulat.
Det är helt sant, de talade exakt samma språk och undulaten var nog mer konfunderad än jag. Det pågick en bra stund och jag var djupt imponerad över hennes kontakt med den lilla fågeln däruppe i buren. När de sagt adjö till varandra fortsatte vi.
Det är gott om vackra hus i Barcelona. Det här har tillhört en paraplymakare och ligger nära Ramblan (fast där var vi inte nu, men jag vill visa det innan jag slutar för dagen, för att det är så fint).
Fortsättning följer!
Inget Barca idag
Kärestan har sin "rätta" födelsedag idag och jag är hos honom för att fira. Under påsken slog vi ihop våra dagar, för jag passade på att ha min i Barcelona.
Vi har fikat jättegott, han har fått presenter, mest böcker och de flesta med rostema, för han är en mycket STOR rosfantast.
(Visst ser ordet rostema underligt ut?)
Imorgon hoppas jag återvända till resedagboken och bilderna jag har ligger hemma i min dator. Ni som vill veta mera får ge er till tåls, men jag lovar att hela resan kommer att finnas att dela med oss här på bloggen framöver.
Så var det inte mer idag!
Reseberättelse Barcelona i flera delar, här kommer del 1 - dag 1
Dags för årets Barcaresa, nu är det andra gången.
Dag 1
16 april på förmiddagen var det uppsamling på olika ställen i hemstaden, för avfärd mot Arlanda.
Vi åker motorvägen och solen lyser där ovanför oss, men det är inget mot vad som väntar - det är i alla fall vår förhoppning.
I andra färdriktningen möter vi en lång, stillastående dubbelkö som bildats pga en krock. Det är sådana gånger det känns som vi hade tur, som var på "rätt" sida, eftersom vi ska till Arlanda och har en tid att passa.
Vi kom fram helt utan problem, allt flöt på, våra yngre medresenärer, C.s dotter H och hennes kompis J, mötte upp på flygplatsen och vi letade reda på en italiensk restaurang för intagande av lunch. Jag hade en intressant diskussion med flickan i kassan.
- Ingår det dryck?
- Ja, om du vill.
- Jaha, men jag skulle vilja ha vatten också.
- Då blir det 89 kronor.
- Kostar vattnet?
- Nej, men om du tar dryck kostar det 99 kronor.
- Så då ingår det inte dryck?
- Jo, vatten och då blir det 89 kronor.
Jag suckade inombords och valde vatten.
Efter maten blev det en kaffe på Waynes för mig, I-M och A. Priserna är på topp på Arlanda, med tillhörande pappersmugg kostar en "mellan" 27 kronor och en "liten" 25 kronor. Sen blev det väntan på att få gå ombord.
Vi kom iväg utan mankemang, hade gjort en vända på taxfreen innan och sprutat på oss lite olika dofter för att se om vi skulle hitta någon ny favorit. Sedan satt vi där på rad 6, från A till E och väntade på att komma upp i luften. 6 damer på rad 6. Sexiga? Varför inte?!
Planet var helt knökfullt, solen lyste och öronen knastrade lika mycket som den spanska rösten i högtalaren.
Vi fick ett erbjudande om att förhandsbeställa taxfree till hemresan, väldigt smidigt tyckte vi och fyllde i lite av varje. Jag passade på att välja en mycket fin Courvoisier som skulle kosta över 800 över disk hemma. Här något på 300. Lite lyx och laster måste jag ha! 
Sedan skulle plötsligt jag få en ansvarsfull uppgift - att ansvara för den lilla kundtalongen på beställningslappen. Hur kunde det bli så? Vem vet vad en så osmidig person som jag är, dessutom i avsaknad av lokalsinne och med klent närminne, kan råka ut för? Lappen är inte stor, cirka 4 x 15 cm, men nu är det jag som är lappansvarig och då är det så! Jag ska nog visa dem att jag klarar det!
Vi fikade och åt lite på planet och nu är jag en erfarenhet rikare. Jag tog en kaffe och cognac. Den sistnämnda levererades som en liten savett, fast utan pappersbit inuti.
För säkerhets skull kollade jag att jag fått med alla de små dropparna.
Vi landade och mina öron, i synnerhet det vänstra, slog igen med ett SMACK! Det var faktiskt så det gjorde ont. Sedan stod vi där alla 6 och väntade och väntade på vårt bagage och till slut började I-M berätta om en gång när det visade sig att bagaget hade blivit kvar hemma......... OOOoopps!
Ah, till slut fick vi våra väskor, hamnade 3 och 3 i två taxibilar och i den där jag åkte underhölls vi med turkisk musik, medan chauffören konverserade A på något slags gutturalt språk, med inblandning av papegojskrianden som han gjorde med någon liten manick han hade i munnen. A som just inte talar spanska, satt där vid hans sida och nickade och skrattade och de hade ett trivsamt samtal verkade det som, tyckte vi i baksätet.
Det var en trevlig färd som slutade vid Placa del Palau. 
Jag kunde skymta hålet i väggen och en massa folk utanför - det kändes tryggt! Manana Cava!
Ett vackert blommande träd precis utanför vår ytterdörr, för nu hade vi letat oss fram till huset med vår våning med takterass.
Tänk, att jag inte insett förrän då, att för att få en takterass, måste man acceptera ett antal trappsteg...... närmare bestämt 78 stycken, dessutom lite ojämna och fördelade på 17 olika etager.
Vi möttes av vår "hyresvärdinna", hon följde oss uppför de smala trapporna, trångt och runt, runt gick det, trots att det var ett fyrkantigt hål i mitten.
Det var betydligt trevligare och fräschare i lägenheten än i trapphuset. Takterassen inspekterades också och den var härlig. Samtliga bilder från taket, är från dag 2, för det var mörkt när vi var uppe första gången. Spelar ingen som helst roll, det såg likadant ut hela tiden.
Vi hoppas förstås kunna utnyttja terassen, men så värst många gånger/dag tror jag inte vi kommer att kuta hem och uppför alla trappor för att sitta där en stund.
I varje rum fanns en Miro-inspirerad målad fondvägg Jag och I-M bodde tillsammans, men vi hade nästan bara kritvita väggar, för ett gigantiskt klädskåp med hängande fåglar vid sidorna skymde vår bild.
Vardagsrummet
Väggen i A och C.s rum
och den i H och J.s rum
H och J hade också eget badrum och där fanns en upplysande skylt!
Sånt kan ju vara bra att veta.
Vi installerade oss alltså två och två. Vi lite äldre damer delade ett badrum på 4 och de lite yngre fick sitt eget, det med skylten, att husera i.
I vårt badrum fanns också ett vackert skjutfönster - 
- och för att få erfarenheter och lära sig mera måste man utforska. Alltså öppnade jag fönstret för att titta ut.
FAST, det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det här är vad som var utanför.
Jag öppnade ingen mer gång.
Efter uppackning och konstateranden av olika slag, som t ex ett litet myrsamhälle i vårt badrum, ett till vackert klädskåp i A och C.s rum som tyvärr inte gick att öppna, 1 enda krok i badrummet, men 2 brödrostar och 3 kaffebryggare i köket, var planen att gå ut och hitta något bra matställe.
Nederst i trapphuset låg "Vem det nu var"? och önskade oss allt gott eller något sådant! Det kändes som något med andliga förtecken, kanske för att påsken var i antågande.
Det var också lite andra utsmyckningar där längst nere i trapphuset
Nu hägrade maten, dags att ta sig nerför alla trapporna.
Vi hittade ganska fort ett bra ställe nära oss. Restauranger är inte direkt en bristvara i Barca. Jag åt pasta med lax i gräddig sås och det smakade himmelskt.
Desserten tog vi på ett annat ställe och vad skulle det vara om inte Crema Catalana!
Nu slapp vi kuta ut mitt i natten för att vi inte ätit det första kvällen. Så var det nämligen förra året, då hade vi redan gått och lagt oss när vi fick ett omåttligt, tvångsbetingat sug efter just den efterrätten. Då var det bara att häva sig upp i stående igen och ge sig ut i mörkret.
Som avslutning till det söta, min fjolårsfavorit - Café Carajillo
Med lätt paltkoma och ganska trötta satt vi där och hängde för att orka gå hem, då C plötsligt reser sig, säger något snabbt och rusar ut i natten. Hon hade kommit på att snart var det försent att få tag på färskvatten, för allt höll på att stänga. När hon väl kommit tillbaka, betalade vi och hasade oss hemåt.
Vi var trötta i i olika omfattning och efter att ha tagit de 78 stegen uppåt....
...kändes det skönt att göra kväll.
0.30 var det avslutning runt köksbordet med en nightcap Cava för damerna, medan jag som fortfarande vägrar denna sura dryck (utom den rosa förstås) drack av det nyinköpta vattnet.
Bloggsugen, men ingen Barcaberättelse än
Hemma efter en fantastisk resa till Barca, rapport kommer framöver, men nu måste jag uppdatera mig om vårens enorma jättekliv här hemma.
Vår förresten, här i Närke där jag bor, har sommaren redan anlänt enligt SMHI. Det känns skönt och kärestan och jag insåg att vi var tvungna att kolla in hur det stod till nere i Stadsparken när det nu är så varmt att det anses vara sommar.
Vi var där under de här påskdagarna som jag har lite svårt att hålla isär, jag skulle nästan vilja gissa på långfredagen, för den dagen fick bli en "Ta dagen som den kommer", så trött var jag efter att ha kommit hem från Barcelona på skärtorsdagskvällen.
I Stadsparken var det väldigt fint och många fler än vi hade sökt sig dit.
Det pågick diverse aktiviteter av njutningskaraktär kunde vi konstatera medan vi strosade mot magnoliorna, som var vårt huvudsakliga mål.
En del magnolior var i full gång, andra hade just börjat och några vilade ännu.
Jag bara älskar det där ulliga skalet på knopparna, som en len kattpäls.
Nu är det inte bara magnolior i Stadsparken, där finns massor, men inte så mycket så här tidigt. Jag vet inte vad detta är för blomma, men den påminner väldigt mycket om min mors julros...... fast nu är det ju april??? Tacksam för rätt svar! Vi hade vit, här är både vit och mörkrosa.
I år kommer den stora planteringen vid grusplanen, att bestå av olika sorters tulpaner.
En liten tidig grupp!
På väg ut genom den ännu helt karga rosenträdgården och de knotiga trädgrenarna mot skyn....
...hör vi en skön fågelsång från ovan och där sitter han ju och kallar på sin käresta..
Fina, fina koltrasten!
Nog är det vår alltid och lite mer därtill!
Barca, nu kommer vi igen!
Här är väderprognosen för Barcelona de kommande 5 dagarna.
Nu ska jag visst rimma känns det som!
Torsdag är det risk för regn, annars är det noll,
men då ska vi åka hem, så vad spelar det för roll?
|
|
Imorgon16 apr |
Söndag17 apr |
Måndag18 apr |
Tisdag19 apr |
Onsdag20 apr |
Torsdag21 apr | |||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Max | Min | Max | Min | Max | Min | Max | Min | Max | Min | Max | Min | ||||||||||||||||
| 18° | 11° | 19° | 10° | 19° | 10° | 20° | 12° | 19° | 13° | 20° | 14° | ||||||||||||||||
Rapport följer när jag väl kommit till sans i vardagen igen. Det kommer att vara helt datorfritt såvitt jag vet och har tänkt mig. Vi ska bara fröjda, njuta och ta det lugnt.
Fyra damer i sina bästa år! Imorgon bitti bär det iväg. JIPPIIIII!!!!
Som vi har längtat!
Nu vet vi!
Idag var det dags för sanningens minut!
Låter allvarligt eller hur?
Det är inte så farligt, det var dags att se vad som fanns inne i chokladägget, samt smaka på det.
Ägget fick förflyttning till skolan igår, försiktigt fraktad i en hård kartong som det hade varit en glaskaraff i.
Cellofan av och så fick det stå på min dator för att förevigas, så att säga helt näck!
Det blev lite choklad mellan bokstäverna g, h och j, men inte mer än att datorn fungerade ändå. Ägget var väldigt fint utan omslag, det såg också VÄLDIGT mycket godare ut.
Vad fanns då inuti?
Igår ropade min förhoppningfulla arbetskamrat Å: "Tänk om det är Djupur!"
Jag tog på mig rollen att peta loss locket och även knäcka ägget. Först pilla loss blombuketten, sedan kyckligen som stod stadigt nedsänkt i chokladen högst upp.
Locket satt hårt, men med ett bockat, stort gem forcerade jag den spärren. Sedan var det bara att knacka till så gick det i två bitar.
Många små förpackningar med lite av varje. Dock ingen Djupur och inte särskilt mycket lakrits (vilket blev en liten besvikelse). Ut med allt på arbetsbordet.
Min bisittare P tog raskt itu med att öppna alla påsar och hällde ner innehållet i locket på ett alldeles vanligt pappersägg. 
Själv ägnade jag mig åt att stycka upp chokladen. Foten sparade vi till L som var med till Island, men inte tillhör arbetslaget. Vi plockade i lite av varje ur de små påsarna till henne och tänk....... hon dök upp bara någon timme efter att vi öppnat det hela.
Nuläge: Allt är SLUT! Denna status inträdde redan vid 15-tiden.
Som tidigare sagts av mig, om vårt arbetslag: ÄTA KAN VI!
Ska jag spela på någonting?
Nu kanske jag är i stim, för i M-magasin vann jag utan ansträngning på mitt prenumerationsnummer.
Jag hade ingen aning om detta förrän en kollega på skolan kom och gratulerade mig och jag fattade noll och intet. Inte vet jag vad jag har för prenumerationsnummer och visste jag det, skulle jag ändå inte sitta jag och kolla sånt på nätet.
Jag är nöjd med att tidningen kommer, när jag läst färdigt sparar jag dem till en väninna som får dem. De är för bra för att hamna i pappersinsamlingen. Vad hon gör med dem i sin tur, bryr jag mig inte om. Jag är nöjd med att de gör någon mer än mig glad.
Häromdagen damp det ner ett paket i min brevlåda. Det var vinsten!
En utfällbar necessär.
Mycket praktiskt, det vet jag, för jag har redan en sådan. Om den här nya inte får förflyttning till någon mig närstående, kvinnlig familjemedlem, får den väl hamna på den s.k. stacken i väntan på att den andra nöts ut.
Allt som är bra att ha lite längre fram ligger så att säga på "stack". Så har vi det, både jag och söstra mi! Det är väl något nedärvt sedan man var hamster eller dylikt! Ska jag kanske spela på något hasardspel?
Trassel
Jag gillar trassliga nystan, snören och sånt som snott ihop sig. Alltså, jag gillar att försöka reda ut det och få dem användbara igen. En något udda sysselsättning kanske, men jag har lite udda intressen.......hmmmm!
Förresten, är det ett intresse att hålla på med sånt, eller är det ett tvångs?
Är jag besatt?
Hur som helst, nu har ordet trassel fått ett "ansikte" och jag har insett att även jag har en övre gräns där mitt "intresse" inte väcks.
Vi frågade på textilslöjden om vi kunde få lite garn, tråd mm i olika färger som skulle användas till påskpyntet. Det här är vad vi fick, det är min arbetskamrat T som håller upp eländet!
N Ä R B I L D ! ! !
Innerst inne är jag kanske lite sugen att försöka reda ut det, men väldigt lite!
Påskägg
Det ser ut som Ella Fitzgerald vill ta sig en tugga, det kanske hon vill, vem vet?
Och till mina kära arbetskamrater vill jag bara säga att det kommer att finnas på plats nu i veckan.
Kom ihåg att det finns något inuti, som han sa, den isländske leverantören.
Södra station
Ett gammalt stationshus? Jo förvisso, men inte bara det. Minnesgoda bloggläsare kanske vet vad jag menar?
Det var dags även här, för vårens blomsterexplosion och gissa om det var njutbart.
Den här helgen har vi helt klart fyllt vår kvot av blomsternjutning.
Blåsippan ute i backarna står
Vid 8.30 tog vi den numera sedvanliga, promenaden före frukost. Solen sken och jag dristade mig till att låta vinterjackan hänga och tog den tunnare vårvarianten.
Det skulle jag inte ha gjort, jag frös! Inte är det vår än, tänkte jag då.
Sedan skulle vi ut på ärenden och jag kom på att jag ville sätta en påsklilja på graven hos mor och far, så det bar iväg mot Hallsberg efter vi gjort färdigt det vi skulle.
I Kumla blev första stopp för en fika på Sveas.
Här går det bra att få gissa vem som tog vad. Svar i slutet!
Det blev vårfint på graven, det kändes bra. Jag satte dit några små tussilago också och kände det som att det nog var vår i alla fall, åtminstone att den var ganska mycket på väg.
Kärestan som har bott där i tassemarkerna som pojke ska alltid åka på de minsta grusvägarna. Det är roligt tycker jag, så det var okej. Fast utan GPS var jag glad att han var med, för han har en inbyggd i näsan. Jag hade ingen aning om varken riktning eller befintlighet.
K O L L A !
- skrek han plötsligt till. Det var jag som körde, så jag bromsade in och stannade på infarten till en åker. Det var blått, gult och till och med lite vitt.
Min exellenta kamera är inte så bra på just sippor tyvärr.
Jag hoppade runt där bland fjolårslöven då han hojtade igen. Nu var det vårens första fjäril som kom fladdrande och slog sig ner bland tussilagona.
Jag testade att zooma ganska mycket och det blev riktigt bra, tycker jag.
Vi fortsatte och kom ut bland de gamla kalkbrotten nära Hällabrottet. Vattnet blänkte alldeles blått och det blev ett stopp till.
Trots att det anses att det här är STORA sår i naturen kan jag inte låta bli att fascineras och t o m tycka att det är vackert.
Kalkstensbrytningen ledde till att man upptäckte alunskiffern och det här är ett historiskt, mycket påtagligt dokument, från en knaper tid under andra världskriget, då man började bryta alunskiffer i stor skala, i Kvarntorp, nära Hällabrottet. Detta gjordes för att utvinna olja ur skiffern och så uppstod Kvarntorpshögen som består av slagg och aska från förbränningen.
"Högen" som det stora slaggberget kallas, i folkmun.
Den lilla byggnaden däruppe, är ett galleri som heter "Arken".
Nära här har vi vårt STORA blåsippsställe. Alltså var vi dit också för att kolla förekomsten av denna ljuva vårblomma.
NU ÄR DET SOM REDAN SAGTS : VÅR !
Måste bara visa lite mer blåsippsbilder och lite annat från det stället.
Här såg vi en citronfjäril också, men den behagade aldrig slå sig ner och bli fotograferad.
En underbar dag måste jag säga och nu snart kan jag gå utan strumpor och skor, precis som i visan!
Svar: Självklart var det jag som tog slisket, både bulle och Vesuvius dessutom.
Något gott
Han tog tydligen fasta på det, för rätt som det är kommer han med något skrammel i kassen. Det här är senaste exemplet.
Han "Urban" i flaskan smakade farligt nära barndomens svart vinbärssaft, om än med bubblor. Den gick dock ner fort och lätt och inte lämnade den några men efter sig heller.
Överraskningar är alltid trevligt!
P.S. Det är aldrig mer än 1!
Rött är sött
Mitt arbetslag består av 7 personer, 5 kvinnor och 2 män.
4 av oss, varav jag är en, har uppenbarligen samma smak.
Så här såg det ut i kapprummet idag när jag skulle gå hem.
Vi frågade chefen på arbetsplatsträffen igår, om vi kunde få bidrag till arbetskläder(= skor), men se det gick inte alls, fast hon tyckte också de var fina!
OBS, ett förtydligande: Ingen av männen är ägare till något av skoparen!
Det blommar
Idag däremot när jag kom hem lyste solen och då hade det hänt en hel del bara sedan igår.
GLAD blev jag och fort ut och fotograferade på framsidan.
Hela lilla hörnet fullt av krokusar. Eller är det lila hörnet???
Mitt bland alla fjolårslöv, som jag snart tänkte räfsa bort
Inte nog med det, en ensam liten "röding" också.
Nu får det bli handplockning av löv, ingen räfsa kommer i närheten av de här finheterna!
Garderob
I och med det, kan jag slå fast att jag sover i "garderoben", för oftast sover jag här, ibland hos kärestan. Hans hus är nog ännu mer en garderob och en sovplats, för vi är hos mig i princip varenda helg, detta mest beroende på att vi har alla nära och kära här och åt motsatt håll som han bor.
Nu har jag nyss kommit hem, ska ta en ostmacka och lite te och sedan iväg till jazzklubben.
Ikväll är det Pierre Dørge & New Jungle Orchestra. Söker jag i mitt minne har jag aldrig hört dem förr. Däremot har jag varit inne på deras hemsida och kollat.
I rabatten framför mitt hus blommar en blåsippa, krokus och sådana där små påskliljor som man köper i kruka och sedan hamnar i alla fall mina lökar i rabatten när de blommat över. Det hade jag kunnat skriva om idag och visat bilder, men......
.......det blir klent med blogginläggen om jag ska hålla på så här och flänga, men jag är nog en riktig flängare, så det är som det är. Tur att jag har min "gardeorob" att återvända till när jag blir trött.
Tjingeling, nu ska jag flänga i mig ostmackan!
En tidig afton på Bishop
Jag och en god vän sedan gymnasietiden uppvaktar varandra varje gång vi fyllt år. Denna uppvaktning går ut på att bjuda varandra på 2 öl på puben någon kväll när det passar oss båda. Nu råkade det bli en måndag, hela veckan kvar alltså. Å andra sidan är det inte någon större holmgång, vi sitter där i ett bås och pratar, pratar, pratar och dricker 2 öl var under ett antal timmar.
Idag började jag med en bitter öl från Närke kulturbryggeri. Kolla länken, den är värd det!
Sedan kunde jag inte låta bli, jag ville verkligen ha en .......
Från att ha totalnobbat mörk öl, är jag nu riktigt förtjust i den sorten. Efter besöket på Guiness i Dublin roar jag mig också med att "rita" en klöver i skummet. Det får man nämligen där.
Bilden är från Dublin och tittar man noga ser man treklövern!
Det blev 3½ timmes surr, mycket gamla minnen och en massa uppdateringar om nutid. JÄTTETREVLIGT
Kvällen här hemma blev väldigt kort, men vad gör det, det kommer en ny imorgon!
Ljuvligt
Tanken var att associera till blåsippor och det är inte svårt, eller hur?
Vilken härlig idé, att köpa en lite halvantik kopp och fylla den med en passande blomma. Tack kära väninna och själssyster!
SMEG
Vi for runt på både gigantiska och lite mer normala, men stora affärer och på ett ställe föll jag i trance. Osäker på om man får fotografera på sådana här affärer smög jag upp kameran och skyndade mig att knäppa.
Jag tycker det är urläckert, men tveksamt om det skulle passa hemma hos mig.
Vad är det då? Jag blev lurad!
När jag insåg att det inte var ett kylskåp bestämde jag mig för att jag skulle kunna ha den ljusblå. Jag var lite brydd varför man skulle ha en kran på sitt kylskåp, men SMEG är SMEG och då kanske det finns en vits med det också, tänkte jag.
Sedan insåg jag en sak till och det var att jag inte skulle kunna ha något av dem, det var när jag såg prislappen.
Precis bakom stod kylskåpet Union Jack, det har jag dock sett förut.
Inte gratis det heller och jag skulle nog bli less ganska fort att ha det hemma i köket!
