På väg hem från Vadstena svängde plötsligt kärestan in på en lite mindre väg. Han hade tittat på kartan innan och rådfrågat mig om det var grusväg mellan Bona och Godegård. Mig..... människan totalt utan lokalsinne, dessutom inget vidar minne för vägar heller.
Alltså tog han ett eget beslut och till
Bona kom vi. Vi trodde att det varit sanatorium, men det var inte rätt miljö och husen såg inte heller ut som gamla sanatorier brukar, med stora ligghallar ut mot skogen. Googlade när vi kom hem och nu vet vi att det varit en uppfostrningsanstalt för kriminella ynglingar och när det avskaffades, mentalsjukhus. Efter det flyktingförläggning och sedan några år som folkhögskola.
Nu var det övergivet och öde, inte omskött alls och en lite sorgsen känsla fick vi när vi klev av hojen och började gå runt och titta.
Vi gick runt alla byggnader, kikade in där det gick, diskuterade och spekulerade. Där på plats, visste vi ju inte vad det använts till.
Det var gott om olika hus
På en dörr stod det så här, aningen förbryllande, det är ju lätt att förstå, men inte svenska
Ett hus hade namn.....
....och ett par dörrar hade någon slags kod påmålad
Området var stort
Såg vi rätt, var det ett lusthus, eller vad? I samma försummade tillstånd som husen förstås.
Kikade in genom ett trasigt fönster. Allt bara övergivet tycktes det.
En gång i tiden var det nog väldigt vacket, med den lilla dammen eller om det är en sjö.
Rundade sista byggnaden på väg tillbaka till motorcykeln, där stod en stor lastbil och till salu var den också.
Fast, den blir nog aldrig såld, såg vi ganska snabbt. Däcken hade sjunkit ner och skräp samlats både här och där.
På foten av huset fanns små luckor och en av dem stod lite på glänt och jag dristade mig till att glänta på den.
Så otroligt tacksam jag är att jag gått på spindelfobiträning i nästan 2 år under 90-talet och blivit botad, annars hade det blivit jobbigt för kärestan att få mig tillbaka till ett normalt beteende. Nu konstaterade jag lugnt, att det nog var en av Sveriges största spindlar, kanske "Stor husspindel," som gillar att bo i källare, på vindar o dyl.
Hade det varit innan jag blivit botad, hade jag blivit ett darrande, illamående, hysteriskt gråtande vrak med frossa och skrik och totalt oförmögen att sätta mig bak på en motorcykel och åka vidare!
Nu stängde jag bara luckan och gick vidare. De ville inte mig något, även om jag var övertygad om motsatsen förr.
En sista översiktsbild innan vi for hemåt!
Det finns onekligen en hel del bortglömda, men intressanta ställen runt om i landet.
