Leontina

Härligt att kunna blogga lite igen, jag snikade mig in på jobbet för att meddela att Comhem hade stängt av mig och grannarna för något arbete. Jag fick ringa broder J i Skåne för att få reda på detta, men nu är det som vanligt ett tag igen.

Onsdag hade vi studiedag och hade bokat in ett besök på Spiragården för hela arbetslaget. Det är ett arbetskooperativ med ekologisk inriktning, som bl a ser gården som en pedagogisk resurs och arbetar med små grupper. Det handlar om elever som behöver mer, för att få lika mycket. Bra uttryck tycker jag, som jag fått av en kollega.




Där finns djur och människor som lever i samspel med naturen och de var självförsörjande på det mesta. Det ligger ett par mil utanför Örebro och hur fint som helst. Jag hade kunnat stanna kvar, jag längtar ut från stan!

När vi kom var det dags att mata djuren, vi fick följa med om vi ville och det ville alla förstås. Jag ville till hönsen först och där fanns även en ståtlig tupp.



Skogen ligger helt nära, men trots att hönsen sprätter omkring lite som de vill har inte räven lyckats döda någon än, däremot har några blivit falk- eller hökmat.

Strax bredvid fanns kaninerna. De hade ungar och var tama och aningen rymningsbenägna, åtminstone den vita, som drog in i vedboden när hon fick chansen.




"Har ni inga katter", undrade jag, som alltid är redo för en ny kattbekantskap.

Jodå, Frasse kom som på beställning och det tog honom inte många sekunder förrän han hade satt sig tillrätta på min arm och gosade och spann som om han hade betalt för det.



Jag vet inte vem som njöt mest - han eller jag? (Jag spann också.)



Korna fick också mat, den svarta hade nyss fått kalv.



Han var VÄLDIGT VÄLDIGT SÖT!!!!!!!! (Vilken kalv är inte det?)




Alldeles bredvid dem var fåren.



Lilla Ulla var flasklamm, hennes mamma hade ingen mjölk till henne. Därför var hon mer social än de andra fåren och ville gärna kolla vad vi var för folk.





Små, vassa tänder hade hon, för hon ville gärna snutta lite på fingret om det möjligen skulle finnas lite mjölk i det.

Det fanns det förstås inte, men väl i nappflaskan som kom som på beställning.




Lite gosigt blev det också när hon ätit! Hon stångades lite.......



............. och la nosen? mulen? (VAD HETER DET på får? ) i min hand.



Rätt som det var klev hon bara över bräderna i inhägnaden och kom ut till oss.



Kalven ville tydligen inte vara sämre och även han gjorde en utbrytning.



Då blev det fart på korna, båda två larmade direkt och stod och bevakade situationen tills han blev inlyft igen i tryggheten.



Vi fick gå in och titta i stora huset, det var jättevackert byggt med en stor eldstad som var murad av lera och halm. 



 På alla hyllor stod sålådor och små krukor med nysådda frön och plantor som väntar på sommaren.




All mat och allt bröd lagas och bakas där och allt är ekologiskt. De t o m mal sitt mjöl själva, av egenodlad säd eller som de köper från en ekobonde i närheten. 

En del av gårdens djur äts alltså upp, precis som det alltid varit på bondgårdar, även om många av dagens barn och ungdomar inte har varit med om det.

En sån kvarn vill jag också ha och mala mjöl på.



Utanför huset fanns en vedeldad ugn.




En bit ifrån var vedboden, alldeles bredvid kaninerna och hönsen på hörnet.


På väg till ett annat hus en bit ifrån, för att prata lite och fika, upptäckte vi att det inte var första gången Ulla var på rymmen.



Här ska det vara majbrasa om drygt en månad. Det känns väldigt avlägset just nu.



I det huset vi kom till fanns också delar av den gamla inredningen kvar - eller nybyggt i gammal stil. Jag glömde att fråga.






Där var också rum för skapande och de gör sin egen logga på äggkartongerna.




Vi satt länge och pratade om Spiragården och dess ideologi, pedagogiska inriktning och blev bara mer och mer imponerade över helheten och arbetssättet. Under tiden drack vi kaffe med kuddmackor och ost och rätt som det var kom det in en kille med nybakade kladdkaka och vispgrädde till oss.




Den satt som en smäck! Allt som fattas har vi glufsat i oss!

Den godaste jag någonsin smakat och det var vi rörade överens om!

Som avslutning fick vi med oss en inspirationsbok om gården som pedagogisk resurs.




Det är den BÄSTA studiedag jag haft på många, många år!