Som Stina i Saltkråkan nästan sa:
Min mormor flyttade till Stockholm i slutet av 40-talet och bosatte sig på Söder, det som var Söder på den tiden innan stan blev så himla stor. Söder innanför tullarna, sa E.
Hon bodde på Krukmakargatan när jag blev så stor att jag började vara med när det var dags för Stockholmsresa. Vart hon bodde innan har jag ingen aning om. Hon var omgift med farbror Nisse, som körde taxi i Stockholm, så när vi kom med tåget blev vi alltid hämtade på stationen, som av en privatchaufför.
De bodde i gårdshuset på Krukmakargatan 46.
På lördagen, innan vi skulle till Cirkus och "We Will Rock You", hade vi en massa timmar till vad vi ville. Frågan gick laget runt och jag hade en specifik önskan: Att få komma till mormors gata - Krukis - och se om det var sig likt.
Mormor flyttade därifrån i början av 80-talet och sen dess har de installerat portkod och det har varit omöjligt att se något annat än ytterdörren på gathuset. Jag har varit där en gång efter hon flyttat och luktat på dörrhandtaget, för det gjorde jag alltid när jag var liten - det luktade mormor och det gjorde det den gången också.
Vi åkte dit i lätt regnväder och jag hurtade ut och nerför backen till 46:an.
BESVIKELSE! De hade bytt ut den gamla dörren med järnhandtaget.
M E N !
Det vände snabbt, vid portkodsdosan satt en lapp: Öppna med nyckel, kodlåset är trasigt. Inte hade jag någon nyckel, men jag kände på dörren och den var konstigt nog, öppen.
Jag steg in i första farstun. Samma golv fortfarande, det kändes otroligt.
Längst bort dörren ut till gården - samma dörr, det är inte klokt, hur gammal är den? Ett sånt järnhandtag var det på ytterdörren också förut.
Jag tassade vidare in mot gårdshuset - mormors hus.
Samma dörr kvar där också.
Jag kände mig lite som en inkräktare, men det var jag egentligen inte.
In i nästa farstu. Det var som om tiden stått stilla.
Samma stentrappor och samma runda trappräcke.
Nu var jag bara tvungen att gå två trappor upp och kolla in dörren också.
Faktum är att jag tror det är samma dörr också, men ommålad från brun till grå och naturligtvis mycket nyare och säkrare lås.
Utsikten från mormors köksfönster är precis samma som genom trappfönstret. Hur många 100 gånger har jag inte hängt där för att se om det hände något därnere vid soptunnorna, om Eva från gathuset kom ut eller om någon var på väg till eller från det gemensamma badrummet i gathusets källare. Då var det bara ett högt plank, där det nu är uthus.
Växtlighet och trädgårdsmöbler fanns inte på "min tid".
Det var många minnen som dök upp på rad medan jag gick där och jag kände mig väldigt nöjd med den här lilla nostalgitrippen tillbaka till barndomen.
Tänk att jag kom in. Vad roligt det var!!!!
gillar gatunamnet skarpt....
;)
sådana nostalgitripper är så sköna för själen, då mår man gott
Sv: ja inte kan julen hjälpa att det råkar vara vinter när den är här
ha det gott - kramar
Så kul!!! Vi var och spanade på behörigt avtånd på min mormors hus i Finland förrförra sommaren; så litet allt var!!!! Inte mindes jag det så!
Kan tänka mig det var en mysig nostalgitripp, där din mormor bodde
och tänk att så mycket är samma som förut.
Fina bilder
kram
Ann-Britt, Där skulle du bo, eller hur? Jag förstår dig till 100%. Kram.
Ansepanse, Jag håller med, jag kände mig väldigt, väldigt nöjd efter besöket på Krukis. Kram.
Anne, Det är intressant, hur litet allt är när man kommer tillbaka som vuxen.
Inger Maryissa, Det var verkligen en nostalgitripp och jag blev uppriktigt förvånad att så mycket var kvar av det som är sååååå gammalt. Kram!
Jag minns ju Din mormor, en frejdig liten dam med skinn på näsan.
Visst är det speciellt att hälsa på gamla platser som man inte längre har "behörighet" till. Glömmer aldrig när min mamma o jag darrade oss intill hennes uppväxt hus; Norsborg för länge sedan och blev bryskt avvisade av den som ägde huset. Det var obehagligt. Men nu har jag ju planer på att så småningom besöka en anmoders födelseplats, får se när det blir av.
Men åh, så spännande att kunna återvända till "det förflutna" så där - och dessutom upptäcka att det mesta är sej likt! :-)
Många tack för kommentarerna du lämnade i min blogg igår. :-) Det där att vi inte är nöjda med Telias fasta (gäller både bredband och hemtelefon) beror precis som du misstänkte på var vi bor. På vischan i ett område som drabbades rejält av stormen Gudrun för snart 6 år sen! Teleledningarna här ser mest ut som en lång lina ihopknutna skosnören... Det finns hur många skarvar som helst på dem där de gick av när träden blåste ner över dem. Och nånstans där kryper väl antingen fukt in, eller så läcker effekten rätt och slätt ut!? Känns inte som vi får vad vi faktiskt betalar för i vårt abonnemang, om jag så säger... Och det är inte aktuellt med några ledningsbyten, så därför byter vi leverantör istället - eller framförallt leverantörssätt! Via etern i fortsättningen alltså, och vi bor bara några hundra meter från Telenors mobiltelefonimast... Så att! :-)
Ha en fin dag!!
Inga, Det är klart att du minns mormor, vem som har träffat henne kan glömma henne? Hon var världens snällaste tyckte jag när jag var liten. Jag önskar jag haft modet att ringa på dörren, men det var lördag förmiddag, så det kändes inte så bra. Nästa gång kanske...
Anna KK, Det var en riktigt tillbakatripp till barndomen. Jättekul! Återkomer till din blogg!
Jag förstår att det var en härlig nostalgitripp! Sådana tror jag är nyttiga för hälsan för jag brukar alltid må så bra inombords efter nostalgitripper.
