Leontina

Eva och jag var till Stockholm förra året, en heldag då vi bara var där och åkte runt och tittade på olika ställen, fikade, åt, slappnade av och hade roligt.

Jag har länge velat åka till Uppsala för att se om en av "mina" favoritkeramiker fanns kvar på "Öster om ån." Jag ville komplettera mina muggar så att jag har 6 stycken.

Eva hon är med på det mesta, så i morse hämtade jag upp henne vid stationen 8.10 och sen drog vi direkt för en liknande dag, fast nu  i Uppsala.

Det handlar mycket om ätande, eller rättare sagt fikande när vi är ute. Första stopp blev på Tammerfors konditori i Enköping.
           Det historiska fotot av konditoriet hängde precis där vi satt.




Inte en chans att bestämma sig för bulle eller kaka, det fick bli båda. Sen fick inte tepåsen blöta ner min kaka heller, och eftersom kvinnor inte har tre armar, något som min mor alltid tyckte vi borde haft, får man använda munnen.



Det var mycket gott, precis vad vi behövde 9.45 på en regnig tisdagmorgon i Enköping.

Det vräkregnade, men vi satt i bilen och susade till Uppsala. Körde rakt in i stan och hittade en bra parkering bara en liten bit från centrum. Tog på oss regnjackor och stegade iväg in på stan.

Vad trivsamt det är i Uppsala, det kunde gott ligga lite närmare. Jag gjorde mitt viktigaste ärende på en gång och tack och lov fanns Marie-Louise Sundqvist kvar med "mina" muggar.

Jag köpte en vackert blå, utan katt denna gång, men väl med "ankor" och hjärta och bad att den skulle få stå och vänta tills vi kom tillbaka för att hämta bilen. Det gick bara bra.




Sedan intog vi stan. Vad roligt det är med en annan stad än sin egen. Inte för att vi är några shopoholics, men titta och småhandla lite är alltid roligt.



Åhlenshuset och Nordeahuset kompar inte så bra ihop arkitektoniskt, det tycker i alla fall inte jag.



Designtorget tog väldigt lång tid att beta av, Eva köpte lite presenter och jag köpte en julklapp - hemligt, hemligt alltihopa! Vi säger inte ens till vem det är.

Till slut hade vi gått hela shoppinggatan ända ner till Stora Hotellet, väskorna var lite tyngre och plånboken lite tunnare. Därnere var en liten minipark och då blev det dags att testa självutlösaren på kameran,  det funkade idag också. Jag börjar vänja mig vid min nya kamera, som inte är så ny längre.



Vi bytte gata och gick längs Fyrisån ett tag, vad fint det är med alla små broar och vatten är något jag alltid dras till.





Nu hade det faktiskt gått några timmar sen vi fikade i Enköping och anrika Ofvandahls lockade oss. Fika är nödvändigt för ett gott leverne, magra dagar kommer sen, det är bara så.



Nu kära anrika café är jag ledsen att behöva säga det, men jag säger som de gamla reaktionärerna: "Det var bättre förr". Jag tycker inte det levde upp till mina minnen av tidigare gånger i Uppsala. Visst är det fint inomhus, men ack så slitet och ganska ostädat här och där. Inte bra.




Räkmackan var okej, kakan jättegod, men......... Nej, nästa gång går vi någon annanstans.



En repa till över stan, jag hämtade ut min kära mugg, nu har jag halvdussinet fullt och alla är olika, men ändå så lika. Precis som jag vill ha det.



Domkyrkan var tvungen att få ett litet besök, vad vacker den är!



Nu har jag lyckats zooma tuppen, snart du bruna kärrhök är det din tur!



Gamle Nathan Söderblom var också på plats där på kyrkbacken



På väg hem blev det stopp vid "vattenhålet" i Hummelsta. Oj, oj, oj, vilka mängder!





                   Jeansen får fortsätta strama ett tag till!