Leontina

Fortsättning torsdag 13 maj

Räkna var den usel på - GPS:n. Det var småvägar, vägarbete med stopp i ena riktningen och till slut en präktig "trafficjam".



Körledaren K-M ändrade förutsättningarna för hemkomsten 3 gånger. Sista och slutgiltiga budet blev: Snabbt in på rummet, byt till körklädsel, ta pärm och sjal/slips och iväg till bussen igen = 8 minuter!

Ett sånt rafsande och hafsande det blev. Busschauffören väntade och skjutsade oss till kyrkan 18.45. Fort in och upp på läktaren och 19.00 började vi sjunga.

Det var inte så mycket folk i kyrkan och ännu färre som brydde sig om vad vi, den svenska kören, höll på med däruppe. Lite frustrerande var det med alla som umgicks med varandra därnere, som på ett cocktailparty och sorlet steg upp till oss mellan sångerna.



Det var 9 ungdomar som skulle konfirmeras och vi skulle sjunga under ceremonien. Nå, unga och unga, det var ett par äldre också, tyckte jag.

Nya ceremonier, samtliga skulle döpas först. Det såg inte vi från läktaren, för det pågick precis under oss. Efter det blev det konfirmation och sedan nattvard, allt utfördes av en ny och ung biskop. Vi var med i liturgin så gott det gick.

Efter att konfirmanderna fått nattvarden var det församlingens tur. Nästan hela kören travade ner och knäböjde på de fina kuddarna och av allt folket i kyrkan var det bara min käresta och en annan köranhörig som inte tog den.



Sammanlagt höll det på cirka 2 timmar. Jag var alldeles yr innan det var färdigt (och jag hade inte tagit nattvarden och druckit av det lokala vinet), men intressant var det och den lille biskopen var där och deltog aktivt hela tiden.

Vi blev lotsade av en riktigt rekordelig kyrkans insatskvinna till "The Hall" - (församlingshemmet). Hon tog oss via prästens trädgård, mellan två höga häckar och över en parkeringsplats fram dit och där var uppdukat en liten buffé. Jag förstår nu, att vi i Sverige inte har fattat vad en liten buffé är.

Det var ett jättestort långbord fyllt med kall buffémat och sötsaker och ett nästan lika stort med glas som skulle fyllas med juice, vitt- och rött vin.

Det var bara att stoppa i sig. Jag åt en massa gott, en ägg- och salladsskottsmacka, en med lax, 2 rullar med sparris, en citronkrämsmuffin, en kokosboll, några långa brödhistorier med ost som gräddats in i brödet, 2 stycken chips (exakt 2 stycken), en kokoskaka och ett glas juice. Sedan var jag mätt - kanske inte så konstigt?

Rätt som det var kom en av prästerna med 4 stora raketer som skulle fyras av för: Fadern, sonen, den helige Ande och kyrkan.

Han drog med sig en massa av folket, bl a oss, ut på parkeringen och mitt ibland alla bilarna fyrade han av i tur och ordning FADERN, SONEN, den HELIGE ANDEN, sen blev det stopp! Det lyckades inte att få iväg den fjärde, men är det den heliga treenigheten så är det! Då kanske det inte går att dra in en fjärde part, inte ens om det är kyrkan?



Det var i alla fall fint i den svarta natten och luktade gott gjorde det också.

Vi i kören intog scenen när vi kom in och framförde en riktigt svensk visa: "Uti vår hage." Vi hade nog gärna sjungit lite mer, men det blev inte så. Biskopen ville umgås med vår körledare K-M.

Ganska snart efter detta drog vi oss hemåt. Vi gick längs Themsen och halvvägs när vi kom upp på trottoaren vid stora vägen gick våra vänner I-M och L där, så vi tog sällskap hem.

Jag brukade få sjöben förr när jag seglade. Idag tror jag att jag fick busskropp. Det snurrar till och gungar lite då och då och så länge kan väl inte en enda Guiness från Bath sitta i?



God Natt, idag sover kärestan före mig.

SPÄCKAD DAG!!!!!!!