Passion för jorden
Den här helgen har jag lägtat till, ingenting inbokat, vi gör det vi får lust till och det tycker jag ska bli skönt.
Förra helgen hade kören hade en fullspäckad helg. Vi gjorde ett verk som heter "Passion till jorden", av Karin Liungman och George Riedel. Det roligaste var att George själv kom och var med och spelade.
Lördagen sjöng vi i Nikolai kyrkan, det är liksom vår "hemmaarena". Vi heter ju Nikolai Motettkör och är en kyrkokör, men vi gör en del annat också, t ex det här och våra körresor inte att förglömma.
Lördagen var det samling för repetition redan klockan 11. Jag hade vaknat vid 8 med en sprängande huvudvärk, som det ofta blir när veckan varit stressig, sömnen undermålig och så sover man lite extra på lördagmorgonen. För mig kommer huvudvärken som ett brev på posten.
Jag lyckades ändå kurera mig, så att jag var på plats 11.30. George Riedel och vår maestro anlände ungefär då, så jag hade bara missat uppsjungningen.
Sedan övade vi och övade och övade och det var så vackert med pianot och kontrans komp. George var väldigt trevlig, kom med lite ideér om hur han ville ha vissa bitar av körverket.
16.00 var det konsert. Kyrkan var fullsatt, kärestan var där och han kanske var lite trött, eller så var det så vackert att han knappt kunde hålla sig vaken, för han blundade och nickade lite med huvudet.
Söndagen var det samling 15.00 för avfärd mot Stora Mellösa kyrka och konsert nummer 2. Då hade jag kameran med mig.
Här är lite bilder.
Det fanns en tvåmanssoffa framme i koret. Kan det ha varit en soffa för brudpar?
Den såg gammal ut, med lejontassar och krusiduller. Två av tenorerna i kören satt på den när vi övade. De såg då inte ut som något brudpar, men det syntes tydligt, när de satt där, att det var en tvåmanssoffa.
Det gick mycket bättre den här andra gången, inte alls konstigt egentligen. Gårdagen var ju premiären för oss alla, nu hade vi redan lite rutin.
Synd bara att man inte gör en sån här konsert mer än ett par gånger. Det var så otroligt vackert och tänkvärda texter, lite jazzinfluerat musikaliskt, som i alla fall tilltalade mig väldigt mycket.
Kyrkan hade en del gamla detaljer, en bit av en runsten inmurad i väggen t ex.
Utanför en annan runsten.
På skylten står:
Jag har försökt hitta en länk där man kan lyssna lite på körverket, men tyvärr....
Hmmm vilket vackert urnordiskt namn!! ;-)
Inga, Jag förmodar att du syftar på damen som lät rista runstenen? :-)
Ja, inte lär Inga ha syftat på Aslak (min mamma har en bekant med detta uråldriga namn!)...
Så roligt det måste vara att sjunga i kör! Jag har aldrig gjort det, har väl i ärlighetens namn inte mycket röst även om jag nynnar (och låter som Dotter kallar det) mest hela tiden...
Sv. Jag hann inte spana in Maritas prislista, jag drack vin och babblade med henne. Maken kollade in den däremot, de mindre tavlorna låg runt 900, de stora som syns bakom Dotter i senaste inlägget runt 4000 trodde han och den vackra vinternypontavlan som vi ville ha men som redan var såld kostade 1700. Inte så farligt dyrt med andra ord.
Men hon är hobbymålare och målar bara på inspiration, inte på beställning. Så det gäller väl att ha koll på henne mest hela tiden så man hinner hugga det man vill ha framöver. Utställningen pågår till nästa helg har jag för mig.
Anne, Jag har aldrig hört talas om någon som hetat eller heter Aslak, det kanske kommer tillbaka, de flesta namn verkar göra det.
Morning o tack för dina goa rader hos mig! Jättefina bilder hos dig...körsång verkar så himla roligt! Men jag föddes inte med nån sångröst så...fniss!
Du din ros lite längre ner...tror det är en Peace-ros?
Kramen!
Ragnvi
Ragnvi har nog rätt om rosen, jag tror jag haft Peace-rosor som gjort samma sak, dvs blivit prickiga.
Härligt med körsång. Med min uppväxt hörde körsång till även om jag och flera med mej sjöng hellre än bra. Tveksamheten låg dock hos mig, inte hos andra. I vuxen ålder har jag sjungit ett par år, tidigare, i en kör för oss som just sjunger hellre än bra. Har ett kasettband med ganska svåra sånger...tror knappt att jag var med alltså inte i Din stil men olika afrikanska låtar, folksånger osv som kan vara svårt för undertecknad. Mannen har en systerson som är gift med en av Örebros körledare förresten!
Mmm.... att sjunga i kör ska vara väldigt avkopplande och upplyftande för kropp och själ. Trist nog så kan jag inte sjunga... Blir litet "avis" på dig när jag läser ditt inlägg. Härliga bilder
Herta, Jag har alltid önskat att få vara med i någon grupp och sjunga afrikanska sånger. Det verkar jättehärligt. Så långt har jag inte kommit, trots min önskan. Alla kan dock sjunga, det är aldrig för sent!
Mia, Det finns körer för alla, du kan säkert hitta en som är för såna som tror att de inte kan sjunga. Jag känner flera stycken som har börjat på senare år. Kolla upp det!
