Leontina

Fortsättning 17 april

Så språngade vi iväg igen och gick förbi lite fina ocn även kända hus.



Det där runda tegeltornet i gränden såg väldigt bekant ut och tänk........ jag är ändå inte helt hopplöst "lost". Lite lokalsinne kan jag uppbåda när jag inte är på hemmaplan och vad stolt jag blev när jag insåg att jag visste var jag var.

Det var Palau de Musica, där vi var på konsert förra året.
I den här länken finns bilder från nätet därifrån.






Jag tittar ofta uppåt, för vem vet vad som finns där? En fin mosakikupol t ex.




Sedan en något vansklig placering däruppe kan jag tycka, men förmodligen har de inga stora hundar som hoppar upp mot räcket, ej heller otämjda barn. Fin blomma i alla fall, jag gillar den sorten.



Vi mötte ännu en liten procession där alla hade olika bladruskor att vifta med.




Vi fortsatte och närmade oss Triumfbågen.





Där pågick något. Vad?

När vi kom närmare såg vi baksidan på det kända Antikärnkraftmärket inne i bågen.




En Antikärnkraft- och återvinningsmarknad. Så roligt!

Nästan allt som var till salu var gjort av återvunnet material,




Det tog ett tag för oss att se vad lampskärmen var gjord av, men vi knäckte det.





Undantag fanns förstås. Smycken!



Inköp gjordes



Det var varmt och knökfullt med folk och väldigt trevligt!





Ett litet par mitt i vimlet var bedårande söta.



Precis här, blev I-M och jag stående. Nu var det dags för lite slisk.



En sådan, fylld med vaniljkräm och i bitar tack!



Efter att ha förtärt den på nolltid orkade vi ända fram till parken som var vårt mål.

Parken heter Parc de la Ciutadella. Trevlig park tyckte vi, inte så mycket blommor, men grönska och blommande träd, statyer och stor fontän.







Alldeles i början av parken, där vi gick in, glimmade det som guld mot himlen. Var det Elias himmelsfärd tänkte jag? Detta fordrade en ordentlig titt.



När vi kom fram såg vi att det var toppen av den stora fontänen.



Vi gick närmare




Här pågick något, fontänen var torrlagd, en massa herrar i uniformer och med ett tjänstefordon, höll på med en avspärrning där vid kanten. Är det bombhotat minns jag att vi pratade om och varför gick vi fram i så fall? En släng av solsting kanske, men vi var ju nyfikna så klart.



Herrarna i uniform travade fram och tillbaka nere på den torra botten, något var inslaget i hundbajsliknande påsar och låg i en hög.





Där borta vid kanten var en stackars gåsfamilj, mamma, pappa och tre ungar.



De såg lite stressade och skärrade och män är som de är (ursäkta mig alla män...), så pappan flydde fältet medan mamman stod stoiskt kvar med de tre små. Sedan fann hon för gott att förflytta sin lilla flock lite längre in.




Plötsligt kom de med en stege som kläddes in med plast och den lades ner mot botten. Sedan spärrade de av ett stort område på grusplanen framför fontänen.



Nu hade vi stått där så länge att vi inte orkade stå kvar för att se fortsättningen. Vi tror att de tänkte flytta den lilla familjen för att de inte skulle ha fontänen till sin toalett. Lite längre bort fanns en liten damm och där simmade pappan omkring i godan ro och såg nöjd och lugn ut. Han dyker ner mot botten mitt emellan båtarna. Vi hoppas de fick dit de andra också.



Det fanns instruktiva förbudsskyltar här och där.



Inte rasta eller mata fåglarna :-), men spela för allmänheten gick bra.



Vi strosade vidare genom parken. Jag tömde skorna på sand, för att genast ha dem fulla igen. Mot utgången var det som gällde nu, men var fanns den? Vi passerade ett träd med en riktigt mäktig nederdel.



Vilka rötter, önskar jag hade kunnat fråga vad det var.



Vi tog oss ut till slut, sedan jag talat min första ettordsmening på spanska. Jag sa "Salida" till en vakt och han pekade ut riktningen till oss.
Vi gick in på närmaste supermercado där vi handlade en massa vi inte pratat om, dock inget toalettpapper, som vi snart är utan.

Nu blev det lite halvsiesta på takterassen. Sol, öl, cava och flams. Tjejerna kom hem och intog varsin solsäng och allt var bara så fröjdefullt. Sms:n ramlade in med gratulationer på min ytterst ojämna födelsedag och kärestan ringde mitt i alltihopa och gratulerade. Det var härligt att prata med honom. Vi åkte hemifrån igår, men det kändes som vi inte pratat på länge, länge, länge.

Vi blev kvar på taket ett bra tag, det var sol, värme, improviserad picknick och glad tillvaro på alla vis. Solen var het och törsten släcktes. I-M tog en liten siesta på rummet och vi andra fortsatte till allt av vår terasspicknick var slut och vi gick ner. Dessutom hade vi då fått sällskap av ett annat gäng som uppenbarligen också hyrt in sig på taket. De kunde få vara ifred tyckte vi, även om taket var stort nog för oss alla.

Nu blev det uppfräschning och ombyte, lite sminkning och hårfix och till slut var vi redo för utträde ur lyan för att äta middag.

C stack iväg för att kolla ett speciellt tapasställe, medan A och jag visade I-M vår kyrka. Vi köpte varsina ljus och tände. C kom tillbaka och meddelade att det var stängt dit vi hade tänkt gå. Jaha!

Då drog vi ner till sportrestaurangen från i fjol som var så bra och den var öppen. Vi bänkade oss, fick matsedlarna, läste dem och reste oss igen. Nu var det inte någon vardags 3-rättersmeny för 10 Euro, nu var det kväll och de visste att ta betalt.

Vi gick vidare ner mot Barceloneta och längs vägen där alla restauranger ligger. Många inkastare var det och samtliga försökte övertyga oss om att just deras ställe var bäst.

Till slut bestämde vi oss.



Vi tog en 3-rätters för 18 E, med fördrink Sangria och dryck till maten.

Jag åt linguine med bläckfisk och aioli och fick smaka ett par färska sparrisar av kamraterna.



Huvudrätten kort sagt på svenska: Lax och potatis - grillat var det och GOTT!



I-M och C åt bläckfisk till huvudrätt.



Till dessert valde jag och A jordgubbar med grädde. MUMSIGT!



Alla åt inte lika, men alla var nöjda, trots att det var kallt att sitta ute. Jag hade inte med min jacka och följaktligen ingen sjal heller, man jag svepte servetten om nacken och den värmde skönt.

Efter vi ätit blev det en ny runda på en supermercado. Nu köpte vi toapapper, så nu är det lugnt.

C var inte redo att gå hem än, men vi andra tre valde de 78 stegen mot höjden, för vi frös.

A som var förkyld och hostig drack juice, när vi kommit in.



Optimistiskt att tro att den skulle hjälpa. Jag erbjöd henne en kaffe Carajillo, för nu hade jag köpt mig en spansk cognac - Torres. Hon tackade omedelbart ja. Jag gjorde en var och tänk så varma och bra vi blev!

C kom tillbaka och gav mig en liten present. Jag fick hela Sagrada Familia i en glaskub av henne, den låg i en liten ask. Bättre avslutning på födelesdagen kunde jag inte fått. JOOO, om kärestan varit här förstås, med det är han nu inte. Dock, med mitt trevliga resesällskap, en god kaffe med Torres och en egen kyrka i glas är det ändå så bra att jag är helt och hållet nöjd!

Nu laddar vi för morgondagen på olika sätt. Kartor läses och vi väntar på att allting ska öppnas igen efter helgen. I-M tycker att vi har plåtmagar och tar som medicin ett glas rött och lite snacks. Här är det ingen som vansläktas. C hetsäter M-kulor till sitt rödvin och A sväljer ner ett huvudvärkspulver med kaffe med cognac.

Själv är jag renlärig som den värsta asketen! MEN, jag ljuger lite för att det ska låta bra!

Har man födelsedag är det tillåtet tror jag!