Leontina

19 april

Jag vaknade 7 och var pigg. Ute var lite mulet, så det fick bli långbyxor. Idag skulle flickorna följa med till hålet och äta frukost med oss. De visste nog inte riktigt vad som väntade.



Vid pass 9 stod vi och vår snedmunnade vän från igår utanför och väntade på klartecken att få gå in. Vi mötte denne trevlige man igår och idag var vi redan goda vänner, trots att vi bara talat lite teckenspråk med varandra under gårdagen.



Det var lika gott idag och det var tur att det var tidigt på morgonen så att vi var något så när stabila, för golven var hala som nyspolad is. Det var dock inga problem för oss den här tiden på dygnet. Vi gled runt därinne som skridskoprinsessor och vår nye vän var pratsugen idag också.

Jag är inte spansktalade och just inte de andra heller, men J fick ta det, för hon kunde en del. Han berättade för henne att hans ansikte blivit snett efter en operation som inte lyckades så bra. Ansiktsnerven blev väl skadad kan man tro och I-M hade i och för sig redan ställt den diagnosen.



Han blev jätteglad när jag radade upp hela vårt sällskap för ett foto och han fick stå i mitten. Han var så rar och trevlig, så det var bara roligt.

Sagrada Familia hade blivit färdig inuti sedan förra året och vi ville se den allihopa. Vi tog metron till Sagrada och där var redan dubbelradig kö runt nästan hela kyrkan, trots att det var på morgonen.



Ingen av oss kände för att stå i den, men vi gick runt hela bygget och tittade och kunde konstatera att det hänt en del även på utsidan sen sist, men att kranar och byggnation fanns kvar.



Alla ljusa byggdetaljer tillhör de nyare.







Strax utanför staketet satt en kille och sålde små fat med uddkant. De var fina, men vad var det? Det var en massa människor runt honom och nästan alla ville köpa. 1 euro styck kostade de.



Här är svaret! Vilken smarting, jag gillar sånt. Fort och lätt flätade han ihop ett nytt fat och många var det som ville välja sort och fanns det inte rotade han runt i säcken tills han hittade rätt.




Jag köpte också en, en röd Estrella.

Vi lämnade Sagrada bakom oss för att ev. komma tillbaka senare.



Precis när vi började dra oss därifrån hände något. Lätt kalabalik utbröt och strax efter kom en massa utryckningsfordon och det tutade och tjöt. Eftersom ingen av oss får in vare sig fler än en kanal på vår TV, eller kan hitta text-tv.n, samt inte befinner sig i hemmet under sändningstid, lär vi aldrig få reda på vad det var.

Modell i skyltfönster, det är väl så här det ska bli någon gång i framtiden.



Dags för vårt nästa mål, så vi gick vidare mot Hospital de Sant Pau, som var Barcelonas första moderna sjukhus och stannade för en morgonfika på ett litet trevligt café. Alla drack någon form av kaffe och ett sött, förmodligen fett bakverk till. Gott var det i alla fall.



på en liten hylla stod en rad små coca-colaflaskor som dekor



Vi gick gatan upp och såg vårt mål i slutet av den.



Den statyn var jag tvungen att fotografera från andra hållet, den var fin!



Det här är vad jag kan tyda ut, som stod på sockeln.



EL BON TEMPS PERSEGUNINT LA TEMPESTA
APE-LES FENOSA ESCULTOR 1978 - 1979

Gaudi fanns representerad på den här gatan också, men i lite annan form, jag vet inte vad.




Precis överst på gatan fanns en härlig fontän, det tyckte i alla fall duvorna.



Vi kom fram till hospitalet som vi skymtat i fjärran och nu börjar det kännas som vår vanliga otur när vi kommer fram till sevärdheter. Det var stängt! Hela komplexet är under uppfräschning och i parken bakom, som hör till, fick vi inte komma in.






Man kunde gå in på en liten innergård, för där låg biljettkontoret. De visade en väldigt liten del av hela komplexet, men man fick inte komma in i huset. Vi avstod, men jag passade på att fotografera lite där på baksidan. Det är en väldigt vacker byggnad.







Duvan var i alla fall nöjd kan jag anta! Den sitter säker, som de säger i Idol.



Gatan ner igen och där fanns en skoaffär med enbart barnskor och mest märkesskor.



SVINDYRT!



Med dessa dyrgripar är det slut för idag!