Leontina

 Här kommer först informationen från C, precis som jag förutsåg. Hon har stenkoll!!! Gissa om jag älskar att resa med henne!

 

"Den heter Carlos Lopez Pavilion. Var med på en världsutställning men flyttad tillbaka och nu fått namn efter en känd portugisisk idrottare."

 

 

Neråt gick lite fortare, men balkonghäng ger efterverkningar, så jag fick huka ner mig bakom ett par träd nära häcken och bevattna parken lite. Det var bara vi tre där, så inga problem alls. Mörkret hade verkligen kommit fort, jag testade att fota mina damer utan blixt! De syns, men inte är det mer.

 

Vi fortsatte ner till lite mer centrala delar för att hitta ett vettigt och bra matställe.

 

Sophanteringen verkar inte fungera lika bra som hemma.

 

Istället för brunnslock, ägnade jag min energi åt de lyxiga butikernas skyltfönster, som vi passerade längs vår väg mot aftonens måltid.

 

Till slut blev det en italiensk restaurang och den valde vi mest för att den inkastaren var minst påstridig och menyn ganska varierad. Han vann oss och det kan man kalla högvinst - hahaha! Tre blonda damer från högan Nord!

 

Som på de flesta restauranger vi besökt började det med en skål oliver och jag är otroligt förtjust i den startern.

 

Det var god mat och gratis Wi-Fi, så mina damer blev väldigt upptagna helt plötsligt i väntan på maten. Jag har ju mina resedagboksskriverier för mig överallt, så det var lugnt, men jag fick mig ett skratt när jag såg dem sitta där med huvudena nerböjda som i bön, över sina telefoner. Här finns inga generationsklyftor, lika för alla åldrar!

 

Jag valde en kycklingrätt med färsk spenat och den var underbar!

 

Vi avslutade måltiden med 2 kaffe - de och 1 glasskula lemon - jag. 

 

Vi betalade och gick hemåt i natten.

 

De sista små snacksen avåts vid det sista skälvande värmeljuset och så städade vi upp efter oss.

 

Senare

Packat och klart kan man säga. 3 tjocka - alla expanders utnyttjade - sprickfärdiga väskor med extra bagageremmar står och inväntar morgondagen. Hade jag låtit bli Brandyn, hade min varit mer hanterlig än den sprickfärdiga 20-kiloskolossen som står där vid fotänden av sängen. Det gick trots detta packande där vi utnyttjat varje kvadratcm, ganska bra.

 

Vi kom i säng till slut, trötta och fnittriga och A föreslog att vi skulle fixa en liten ljusshow med alla våra strömbrytare till rummens lampor - vi har 8 stycken sammanlagt. Lika bra att vi ligger alla 3 och att vi avstår från ljusshowen. Vem vet vilka signaler vi skulle kunna sända ut i natten?

 

Så - GODNATT LISBOA!