Inte mycket kvar av Umeåvistelsen - här är det sista
Nu när jag tittar vad jag har för bilder kvar från vår Umeåresa inser jag att jag kunde tagit med dem i förra inlägget, så lite är det!
Först ett svenskt brunnslock som omväxling, dessutom fyrkantigt, så egentligen gills det inte.
Sista kvällen skulle vi åka ut mot flygplatsen, för att få iväg ett viktigt konvolut som skulle med posten samma dag. Åt det hållet ligger också Strömpilen, ett stort köpcentrum där förr gamla Bowaters var beläget. I rondellen, där man svänger in till Strömpilen, finns en av de häftigaste skulpturer jag har sett. Jag vet inte varför den tilltalar mig så mycket, men jag blir sååååå glad av den. Jag har visat den förut här på bloggen, men då var det full vinter och den syntes inte lika bra.
Visst är den läcker? Tittar man noga, ser man att "de" springer åt olika håll.
För första gången fick jag färdas över den nya (för mig) bron över älven, till Tegssidan. Pylonbro minsann. (OBS, det är inte jag som kör och fotar samtidigt. Jag är passagerare).
Värmeverket är läckert målat
Efter det blev det inte mer fotograferat.
Så var det slut på Umevistelsen och vi for hemåt samma tidpunkt i arla morgonstund som när vi for dit. Dvs klockan 5 på morgonen.
Otto sov så sött i över 2 timmar på uppresan, men i Närke är det mörkt som natten så dags, det är det inte i Västerbotten, så inte somnade han. Jag körde och till slut var vi tvungna att rasta, så han fick springa omkring lite. Det var på en OK-mack där vi tankade och medan jag betalade, passade han på att plocka ut alla Whiskasburkar från hyllan och ställa dem på golvet, samt möblera om bland Läkerolaskarna. Mannen på macken bara log och sa: "Vi har också ett sånt där litet underbart barnbarn, så jag vet hur det är". Sånt värmer!
I Tönnebro stannade vi för att äta. Kära dotter valde hamburgare och pommes frites. Jag en grillad panini, som syns i kanten. Otto fick köttbullar och mos.
God mat tyckte Otto......
......mera köttbullar, tack!
Utanför fanns ett intressant vatten som skulle utforskas efter maten.
Wow, en sten att stå på
Sedan blev han äntligen trött och nu var det kära dotter som körde. Då ville han ha lite mammatrygghet och sökte hennes hand - visst är det fint?
Det tog bara någon minut, så sov han som en stock
Någon gång efter 15.00 var vi hemma igen och trötta så att vi knappt hängde ihop, men en rolig resa var det och många gamal minnen upplevdes längs vägen som vi åkt oräkneliga gånger i båda riktningarna.
Kommentarer
Postat av: Mia
En sådan härlig resa ni gjorde tillsammans, ni tre generationer. Många fina minnen med er hem i bagaget också...
Postat av: Ingrid
Sötaste Otto!
Det var väl skönt för honom att få knoppa in lite efter köttbullarna. Jag förstår mer än väl att ni var trötta innan ni kom hem.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Trackback
