Leontina

Sipputflykt

I helgen gjorde vi den traditionella, årliga utflykten för att titta hur långt våren kommit. Det handlar då om olika sorters sippor.

 

Vi har ett ställe vi alltid åker till, men sedan vi flyttade hit ut på landet, har kontrollplatserna utöktas med ännu en. Nu måste vi se hur långt våren kommit när det gäller backsippor också.

 

Vi stannade först till där det brukar lysa lila av tusentals backsippor. Jag hoppade ur och gick ner i backen. Det syntes ingenting

 

 

Fast sedan såg jag lite grå tussar.

 

 

AHA, knopp!

 

Jag ropade på kärestan att han skulle komma och plötsligt var det blommor både här och där och vi såg fler och fler ju längre vi spanade. När det är som mest, är hela marken lila och rosa i olika nyanser, men det som var nu var helt tillräckligt för att vi skulle känna våren spritta i benen.

 

 

Det hade även en surrande humla upptäckt, för den kravlade runt bland löv och gräs och sökte utslagna blommor.

 

 

 Som vanligt, när vi lämnar hemmet gör vi fler än ett ärende. Den här gången hade vi hela bagaget fullt med sopor. Eftersom vi har valt att ha sophämtning bara en gång i månaden är vi väldigt noga med att sopsortera. Jag gjorde det i när jag bodde i stan också, så det är inga problem. 

När vi kom ner till sopstationen i Odensbacken insåg vi att de hade öppet för alla sorters avfall denna lördag. Det var lång kö för att komma dit in. Som tur var skulle vi bara till vanliga sorteringsstället, så vi behövde inte vänta alls.

 

 

Vi stannade till på konditoriet och köpte lite fikabröd och sedan for vi till de andra sipporna. Det lyste blått i alla tänkbara nyanser, ända till rosa, när vi kom.

 

 

 Den gamla industrirälsen är snart ett med naturen

 

 

 På en liten, smal trädplanta hade mossan börjat slingra sig uppåt.

 

 

En bit bort var det dags för vitsippor

 

 

Då sa kärestan: Minns du ett annat år, då hittade du tussilago, blåsippor och vitsippa på samma ställe? 

Jo, det mindes jag och dit for vi för att fika, för där finns ett vindskydd med en bänk som går att lyfta fram i solen. Det gjorde vi även denna gång!

 

 

 Det var njutbart och smakar väldigt, mycket, extra gott när man fikar så här och det var så vackert. Marken var ännu blåare här än på förra stället.

 

 

Efter fikat trasslade jag mig in i snåren där jag fotat alla tre blommorna förra gången och det gick bra även den här gången.

 

 

Jag vet inte om jag förvandlat mina barndomsminnen, men jag tycker att då kom först tussilagon, när den var slut var det dags för blåsipporna, sedan vitsippor och sist kom gullvivorna. Efter det var det så gott som sommar. Någon som minns samma sak?

 

Kärestan fokuserade på lite annat, han hojtade att jag skulle komma. Där hade det suttit en saltsten pår en stubbe, dessutom hade råbock och kanske även hjort fejat hornen mot stubben så den var alldeles kal.

 

 

Björkstammarna var som en målning av han........???????? Ja, vad heter han nu då?

 

 

Efter detta for vi vidare till sista utflyktsmålet för dagen och det ska inte du läsa Anne, om det är så att du läser mig blogg just nu, för då handlar det om kräldjur. 

 

Det kommer imorgon, så ingen som har ormfobi blir utsatt för "FARA" i onödan. Jag vet precis hur det är att ha en fobi, även om jag är botad numera.

 

 

Lars Lerin kanske.

Också i mitt minne kom blommorna i den ordning som du beskriver.

Fina blombilder! De där ulliga sipporna ser vi inte här alls, men väl blåsippor och vitsippor. DEt är lika roligt varje år att följa ordningen när de slår ut och tack o lov verkar det vara som vanligt.

Jag hade ju missat det här inlägget och därmed också kräldjursvarningen. Nu gör det inte så mycket, för jag hämtade mig kvickt efter chocken.
Fast jag måste säga att jag gillar det här inlägget bra mycket bättre. Nu har du sett en sippa mer än jag har gjort, för ännu har jag inte upptäckt någon backsippa, men det kommer väl.
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid