Leontina

Tre generationer far till Umeå

Jag hade länge tänkt åka till de mina i Umeå och det har legat i mitt inre och bearbetat sig. Mot denna känsla har den totala tröttheten och utmattningen också legat som ett motargument.

 

DÅ! Jag bara bestämde mig, man kan inte ha sina nära, kära så långt borta, samtidigt som lediga dagar, utan att pussla ihop detta. Nämnde det för kära dottern som bor mycket nära och genast sa: "Då kanske jag och Otto följer med!" MYCKET roligt tyckte jag - kände mig plötsligt som den stora MATRIARKEN som tar de sina under sina trygga vingar och för dem till målet.

 

Söndagen kom och uppvaknandet denna morgon kom oerhört tidigt. 3.45 ringde väckarklockan, väskan var packad och stod redan i bilen. Det blev morgonbestyr mitt i natten, koll av det sista och iväg hemifrån 4.30. Väl framme hos dottern fick jag PANIK!!!! Först möten med rådjur och hjortar på olika ställen längs vägen och när den hjärtklappningen lugnat ner sig och jag var framme, var hennes bil redan borta!!!!!!!!

 

Djup suck ur hjärtat, när jag fick syn på den på uppfarten, utanför huset. Älskade Otto yrvaken (mer än mig), vi packade in oss och med henne vid ratten inledningsvis drog vi norrut.

 

Vi kom bara 200 meter när hon siktade ett vildsvin till höger, stannade mycket föredömligt medan svinet passerade oss 5 meter framför bilen. Hon var exalterad, jag var måttligt road. Jag vill inte ha dem inpå oss, men det har vi.

 

Det gick bra med åkandet. Otto åt välling, jag drack mitt morgonte i termosmuggen och snart var vi i Valbo utanför Gävle på det förhatliga McDonalds som är det enda som är öppet så tidigt.

 

Otto var i toppform, han hade ju redan ätit frukost, samt sovit.

 

 

Sugrör kan man ha mycket roligt med, medan mamma och mormor petar i sig lite frulle! Olika färger fanns det också.

 

 

I Sundsvall bygger de ny genomfartsled.

 

 

Där åt vi en tidig lunch på MAX. Jag äter inte ofta snabbmat, men är jag ute och far i Sverige, blir det ofta på MAX, för jag tycker faktiskt att det är gott....... Otto fick medhavd lunch, medan vi vuxna åt varsitt mål.

 

 

Han var klart intresserad av vårt, men tyvärr, modern är noga med vad han äter, så det blev lax för hans del, värmd på plats i en undermålig micro.

 

Så kom vi då fram till Umeå och jag fick ÄNTLIGEN träffa mitt första lilla barnbarn igen. Som jag har längtat!!

 

Älskade Majken!

 

 

Det blev presentöppning och sedan fika och kusinerna hade så roligt tillsammans.

 

 

Pappa är med och kollar vad det är

 

 

Roliga kritor med djurhuvuden, måste testas genast.

 

 

Puss älskade pappa!

 

 

Sedan fika, en underbar kladdkaka med mintsmak, grädde och glass! Har redan hamnat på min favvolista!

 

 

Man får olika, beroende på ålder. Otto äter majskrokar (smakar frigolit, eller något liknande, för jag har inte smakat frigolit, bara tänker mig hur det skulle vara efter att ha smakat majskrokar.)

 

 

"Va? Vad äter du?"

 

 

"Kladdkaka med grädde, vad äter du?"

 

 

"Majskrokar, vill du smaka?" 

Det ville hon, men han får vänta på kladdkakan ett tag till.

 

 

"Nu får vi lov att dricka lite, det blev torrt det här!"

 

 

Sedan blev det lekar med Majkens saker. Otto som älskar trummor hittade sin favorit.

 

 

Gos med morbror/pappa när de behövde vila lite

 

 

Otto: "Nu ska jag snart pussa Majken"

 

 

JAAAA!!!!

 

 

Dags för mat, det blir musselsoppa med räkor och fortsättning av denna lååååååånga dag följer!.

 

 

 

 

 

Åh, vilket härligt inlägg! Så söta kusiner som verkar gilla varandra, trots att de inte ses så ofta.

Det var en riktigt äventyrsresa med både hjortar, rådjur och vildsvin. Tur att ni inte körde på något.
Så härliga fotona på dina barnbarn är. Otto är ju vansinnigt söt som vanligt, men Majken är jättefin hon också. Jag kan tänka mig att de hade roligt.
Ha en fin fortsättning på helgen!
Kram, Ingrid