London dag 1 och del av dag 2 - 22 o 23 juni
Resan inleddes var för sig med tåg. Jag for till Stockholms C och tog bussen ut till Arlanda. Den här gången kom jag först och checkade in på Rest&Fly. A skulle komma 22.00 och jag hade tänkt bädda åt oss.
Vi fick rum nr 50 och jag fick en chock när jag öppnade dörren. En CELL! 2 smala sängar - våningssäng, men det är det alltid, men inte smått, trätrappstege med breda brädor + 2 små pallar i varsitt hörn.
Vad har hänt med Rest&Fly där vi nästan alltid bor, för att ta morgonplanet?
Dessutom var det bara en uppsättning sängkläder, så jag gick ut igen till receptionen och tack och lov fick vi byta till ett vanligt rum. De är inte särskilit mycket större, sa flickan där ute, men tillräckligt tycker vi, för att det ska kännas bekvämt och inte så instängt. Det är inga fönster och helt ljudlöst, så lite cellkänsla har man även i de "större".
Medan jag grejade med detta hann A komma. Så var vi då ÄNTLIGEN på väg igen. Vi bäddade, och sänkte ner våra trötta kroppar i de sköna sängarna, medan våra huvuden fick vila på varsin fakirkudde à la sten. Jag misshandlade min i ena hörnet så huvudet åtminstone inte rullade av. Innan jag släckte tog jag en bild av vår packning, medan A höll på och stuvade undan den så hon inte skulle kliva rakt i väskorna när hon vaknade.
4.49 vaknade jag av att taklampan tändes - A var vaken och vi skulle ändå upp, så det var lika bra.
Måndag 23 juni - Dag 2 (kan man säga)
Tvagning, ihoppackning and off we went for London.
Nu sitter vi utsvultna och inknuvade nästan längst ner i planet med flera 100 andra. Ett alldeles nytt plan med jumbojetkänsla, 3 stolar vid varje fönsterrad och 4 i mitten, måste vara över 300 sittplatser, för vi satt på rad 36.
Vi beställde frukost - det kostade 100 kronor, men var väl värt det.
Man fick t o m müsli i en liten påse - knasig! Vi flög med Norweigen, så müslin hade ett norskt namn.
Lite roligt
Samtliga passagerare hade tillgång till en dator i ryggstödet framför, jag ägnade mig åt div. spel medan A försökte sova.
Landade fint och allt fungerade. Drottningen välkomnade oss från väggen med två stora porträtt tillverkade av små, små bilder som sammanfogats till hennes ansikte i unga år, såväl som idag.
Vi fick våra väskor och tog oss till Gatwick Express för att snabbt komma till stan.
Det fungerade också och nu skulle vi leta reda på hotellet. Så skönt att allt bara flöt på tänkte vi, men det skulle vi inte ha gjort, för "kraschen" var mycket nära.
Innan vi gick till hotellet behövde vi dock lite fika. Med tanke på det lilla kexet alla kunder fick, antar jag att vi fikade på Kamps!
Jag ville ha både smörgås och slisk och det fanns det gott om och gott var det.
Eftersom jag inte har någon skrivare hemma, hade jag skrivit upp hotellets namn på ett papper och vi var inte så långt därifrån, så vi promenerade mätta och nöjda, med våra nästan tomma väskor. Ganska enkelt.
Sedan tog det slut på det enkla, men det kommer i nästa avsnitt av resan - missa inte det!
Kommentarer
Postat av: Christina Cedergren
Ja, se det var en riktig cliffhanger det.
Trackback
