Julsaker
Eftersom jag är ett sånt stort julfreak har jag förstås en massa julsaker. Det mesta har jag skaffat själv, något har jag fått av min mor och något av andra personer. Trots att jullådan är knökfull för längesen och jag har fått börja lägga lite ömtåligare saker bland jultextilierna, för de har en egen låda, har jag en tendens att skaffa mer.
Nu kommer en bild på några av årets och fjolårets nytillskott, samt ett visningsex av mönstret på årets toarullar.
På toarullen står en liten sån där kula som det snöar i. Den blev jag av med redan dagen före julafton till dottern, dock glömde hon den här, så än så länge förgyller den min CD-hylla när den inte står på visningspallen.
Tomten som ligger och slappar framför rullen köpte jag efter jul förra året. Den var dyr (över 100 kr) och så exklusiv att den inte ens reades ut, jag köpte den ändå. Han är allt annat än snygg, men ack så charmig. Han fanns på "Två små rum" i Hallsberg. Tyvärr finns inte den trevliga butiken längre.
Bredvid toarullen står lilla Rudolf, inte bara mulen är röd. Han bodde på "min" blomsteraffär i Varberga innan han flyttade in här. En av hans enäggsbröder bor i Nora hos käre vännen I, som vi brukar åka hoj tillsammans med.
Jag avstod från Rudolf de första två gångerna jag såg honom. Sen fick jag nån konstig längtan efter honom strax innan jul, att jag bara slängde på mig jackan och tog en rask promenad ner till Varberga centrum och inhandlade en som hamnade i fönstret i rummet direkt. Rudolf kostade bara 45 kr.
Lilla glastomten fick jag istället för en blomma av kollegan A-C från Lindesberg. Han ser lite töntigt söt och frusen ut.
Tuppen är en ljussläckare från Hemslöjden i Mora, den kostade 69 kronor och jag var tvungen att ha den också.
50-talsänglarna är mina favoriter, de kommer från Kavalkad här i Örebro. Den affären är värd mer än ett besök, den är ett måste varje gång man är i närheten av Järntorget. De har massor, massor, massor av nostalgi från 50- och 60-talet. Jag har kompletterat en hel del av serviser, glas osv där. Änglarna har jag nog haft ett par år, men dem måste jag ändå bara visa, för sånt vackert julpynt görs inte längre.
Toapappret gillar jag inte så värst, det är fränt, men varje gång jag använt det för att snyta mig, tror jag att jag fått näsblod. Jag har lätt för att få det och snögubbens röda luva har lurat mig nu i ett par veckor. Ingen gång har det varit på riktigt.
Näsblod är så trist!
Nu kommer en bild på några av årets och fjolårets nytillskott, samt ett visningsex av mönstret på årets toarullar.
På toarullen står en liten sån där kula som det snöar i. Den blev jag av med redan dagen före julafton till dottern, dock glömde hon den här, så än så länge förgyller den min CD-hylla när den inte står på visningspallen.
Tomten som ligger och slappar framför rullen köpte jag efter jul förra året. Den var dyr (över 100 kr) och så exklusiv att den inte ens reades ut, jag köpte den ändå. Han är allt annat än snygg, men ack så charmig. Han fanns på "Två små rum" i Hallsberg. Tyvärr finns inte den trevliga butiken längre.
Bredvid toarullen står lilla Rudolf, inte bara mulen är röd. Han bodde på "min" blomsteraffär i Varberga innan han flyttade in här. En av hans enäggsbröder bor i Nora hos käre vännen I, som vi brukar åka hoj tillsammans med.
Jag avstod från Rudolf de första två gångerna jag såg honom. Sen fick jag nån konstig längtan efter honom strax innan jul, att jag bara slängde på mig jackan och tog en rask promenad ner till Varberga centrum och inhandlade en som hamnade i fönstret i rummet direkt. Rudolf kostade bara 45 kr.
Lilla glastomten fick jag istället för en blomma av kollegan A-C från Lindesberg. Han ser lite töntigt söt och frusen ut.
Tuppen är en ljussläckare från Hemslöjden i Mora, den kostade 69 kronor och jag var tvungen att ha den också.
50-talsänglarna är mina favoriter, de kommer från Kavalkad här i Örebro. Den affären är värd mer än ett besök, den är ett måste varje gång man är i närheten av Järntorget. De har massor, massor, massor av nostalgi från 50- och 60-talet. Jag har kompletterat en hel del av serviser, glas osv där. Änglarna har jag nog haft ett par år, men dem måste jag ändå bara visa, för sånt vackert julpynt görs inte längre.
Toapappret gillar jag inte så värst, det är fränt, men varje gång jag använt det för att snyta mig, tror jag att jag fått näsblod. Jag har lätt för att få det och snögubbens röda luva har lurat mig nu i ett par veckor. Ingen gång har det varit på riktigt.
Näsblod är så trist!
Kommentarer
Trackback
