Missnöjd
Nu tänker jag klaga!
Mina sommarblomster blev aldrig så där stora och fina som jag är van vid. Det är helt mitt eget fel, hade jag inte rasslat runt på Irland i två veckor, utan varit hemma istället, pysslat, vattnat och skött om blomstren hade det varit samma prakt som jag blivit van vid sen jag bytte breddgrad.
För några veckor sen insåg jag, precis som en del andra, att nu var det Bollkryss som gällde. Drog alltså iväg en dag efter jobbet och investerade i en riktigt stor, inte någon liten 39 kronors, ljuslila var den. Jag placerade den mellan krukan med de taniga mörklila Petuniorna och krukan med de något kraftigare röda Flitiga lisorna, som växte runt en rätt så fin Marguerit.
Snyggt blev det, speciellt som krukorna var likadana, fast i olika storlek..
Förra veckan fick jag lov att ansa "Bollen", det var premiär för min del. Jag talade med den och frågade varför den hade en massa bruna torra blommor. Den svarade inte!
Förmodligen blev den sårad och surnade till ordentligt, för igår var hela brun och nu ligger den där i komposten för den eviga vilan, medan Lisan står där och prunkar, hon som inte brukar tåla att vara ute när det är bilrutsskraparväder. Förresten lever Petuniorna också.
Det är slut mellan mig och Bollkryss för det här året, kanske för alltid.
Tacka vet jag ljung när det blir dags för höstblomster!
Mina sommarblomster blev aldrig så där stora och fina som jag är van vid. Det är helt mitt eget fel, hade jag inte rasslat runt på Irland i två veckor, utan varit hemma istället, pysslat, vattnat och skött om blomstren hade det varit samma prakt som jag blivit van vid sen jag bytte breddgrad.
För några veckor sen insåg jag, precis som en del andra, att nu var det Bollkryss som gällde. Drog alltså iväg en dag efter jobbet och investerade i en riktigt stor, inte någon liten 39 kronors, ljuslila var den. Jag placerade den mellan krukan med de taniga mörklila Petuniorna och krukan med de något kraftigare röda Flitiga lisorna, som växte runt en rätt så fin Marguerit.
Snyggt blev det, speciellt som krukorna var likadana, fast i olika storlek..
Förra veckan fick jag lov att ansa "Bollen", det var premiär för min del. Jag talade med den och frågade varför den hade en massa bruna torra blommor. Den svarade inte!
Förmodligen blev den sårad och surnade till ordentligt, för igår var hela brun och nu ligger den där i komposten för den eviga vilan, medan Lisan står där och prunkar, hon som inte brukar tåla att vara ute när det är bilrutsskraparväder. Förresten lever Petuniorna också.
Det är slut mellan mig och Bollkryss för det här året, kanske för alltid.
Tacka vet jag ljung när det blir dags för höstblomster!
Skrapa skrapa skrapa
Nu kan jag bara säga ett ord, som jag brukade säga när jag bodde i Västerbotten och som passar alldeles utmärkt här också just nu.
H U V A !
I morse var första dagen som jag var tvungen att skrapa bilrutorna och det var inte klokt vad det frusit hårt. Jag fick ta i allt jag orkade. Huva igen!
Jag är ingen vintervän, men den kommer ändå, trots att jag gör motstånd. Jag kan stå ute när det vräksnöar, med blicken riktad uppåt och vråla :"SLUTA SNÖA!"
Precis som nån skulle bry sig, bara grannarna, de stirrar på galningen som står och skriker. I de här lägena säger kärestan till mig att klä mig ordentligt så ska vi gå ut och ta en vinterpromenad och då gör jag det.
Det händer att jag gör det, jag har faktiskt köpt mössor sen jag flyttade hit. I Umeå gick jag aldrig ut från oktober till april, bara till och från bilen, garaget och huset.
Tack och lov hade inte de fantastiska blomstren i Varberga centrum frusit sönder. Än har jag lite dispens!
H U V A !
I morse var första dagen som jag var tvungen att skrapa bilrutorna och det var inte klokt vad det frusit hårt. Jag fick ta i allt jag orkade. Huva igen!
Jag är ingen vintervän, men den kommer ändå, trots att jag gör motstånd. Jag kan stå ute när det vräksnöar, med blicken riktad uppåt och vråla :"SLUTA SNÖA!"
Precis som nån skulle bry sig, bara grannarna, de stirrar på galningen som står och skriker. I de här lägena säger kärestan till mig att klä mig ordentligt så ska vi gå ut och ta en vinterpromenad och då gör jag det.
Det händer att jag gör det, jag har faktiskt köpt mössor sen jag flyttade hit. I Umeå gick jag aldrig ut från oktober till april, bara till och från bilen, garaget och huset.
Tack och lov hade inte de fantastiska blomstren i Varberga centrum frusit sönder. Än har jag lite dispens!
Fiskrens
Helt utan vidare sprang jag på en ny butik på söder. Fiskrens design.
Genom skyltfönstret kunde jag skönja kort och det är jag svårt beroende av, trots att jag vid det här laget har minst 2 byrålådor fulla. Jajajaja, tjata inte, man kan ha värre laster och tvångs!
Fort in och där stod innehavaren som jag tror heter Petra.
Jag hade sett rätt, det var kort och vilka härliga sen. Mysiga djur som alla har olika karaktärer.
Jag hittade genast några favoriter, Fröken Flodin t ex, som liksom jag tycker det blir lite extra jobbigt när det blir för varmt med långbyxor och tröja på stranden, då när bikinin ska fram och den feta fronten är ett faktum.
Glenn är också väldigt söt i sin försynthet, samt Jeanette och Conny m fl. Man kan läsa om dem där det står "Om djuren."
De fanns som underlägg också och ...............
.............. små necessärer eller börsar eller vad man vill ha dem till.
Så fanns en baby- barnshop också. NEJ, man kan INTE köpa sig en bebis eller ett barn där, men en hel del ljuvligheter till det lilla livet man har i åtanke.
Det fanns en hel del andra produkter också och jag hoppade runt som en känguru därinne och fotograferade, allt medan jag pratade med Petra, om det nu var hon, vilket jag är ganska säker på.
Det var helt okej att jag skrev om hennes butik på bloggen och då ville hon att jag skulle nämna att hon har en webbshop också, alltså fiskrens design (länk högst upp.)
Förutom ett litet kort, bara ett enda, för jag behärskade mig, köpte jag en wettexduk.
Det fanns många att välja på där också!
Detta var bara första besöket, men absolut inte det sista, jättetrevlig affär!
Genom skyltfönstret kunde jag skönja kort och det är jag svårt beroende av, trots att jag vid det här laget har minst 2 byrålådor fulla. Jajajaja, tjata inte, man kan ha värre laster och tvångs!
Fort in och där stod innehavaren som jag tror heter Petra.
Jag hade sett rätt, det var kort och vilka härliga sen. Mysiga djur som alla har olika karaktärer.
Jag hittade genast några favoriter, Fröken Flodin t ex, som liksom jag tycker det blir lite extra jobbigt när det blir för varmt med långbyxor och tröja på stranden, då när bikinin ska fram och den feta fronten är ett faktum.
Glenn är också väldigt söt i sin försynthet, samt Jeanette och Conny m fl. Man kan läsa om dem där det står "Om djuren."
De fanns som underlägg också och ...............
.............. små necessärer eller börsar eller vad man vill ha dem till.
Så fanns en baby- barnshop också. NEJ, man kan INTE köpa sig en bebis eller ett barn där, men en hel del ljuvligheter till det lilla livet man har i åtanke.
Det fanns en hel del andra produkter också och jag hoppade runt som en känguru därinne och fotograferade, allt medan jag pratade med Petra, om det nu var hon, vilket jag är ganska säker på.
Det var helt okej att jag skrev om hennes butik på bloggen och då ville hon att jag skulle nämna att hon har en webbshop också, alltså fiskrens design (länk högst upp.)
Förutom ett litet kort, bara ett enda, för jag behärskade mig, köpte jag en wettexduk.
Det fanns många att välja på där också!
Detta var bara första besöket, men absolut inte det sista, jättetrevlig affär!
Hösten kommer
När vi var nere på stan igår och såg biogasbussarna, var egentligen vårt syfte att titta på "Bondens Marknad" på Olof Palmes torg.
Den återkommer under slutet av augusti och hela september varje år och är en sann fröjd när man som jag, har vuxit upp på landet.
Jag är van vid att man hämtar det man behöver direkt från jorden. Numera nöjer jag mig med att odla (hahaha) gräslök och rabarber. Då är det tur att det finns bondens marknad, så man ändå får sina jordiga morötter och söta, goda välsmakande tomater mm.
Där finns förstås också min favorit Karin från Ostbiten i Granhammar med alla goda ostar, lokalt producerade ostkakor, sylt, ägg, bröd, mjöl, kött mm mm.
Det mesta tar slut, så vill man ha något speciellt får man masa sig upp ur sängvärmen i tid och åka dit.
Därifrån strosade vi vidare över stan och det var lätt att konstatera att hösten anlänt. Utanför teatern var det extra tydligt.
Nu gillar jag hösten skarpt, så för mig är det absolut inget trauma att sommaren är slut. Det härrör från den tiden jag led av svår spindelfobi och visste, att när det blev höst drog de sig tillbaka och faran blåste över för flera månader framåt. Hur jag blev botad kan jag berätta om en annan gång.
Vätskepaus på oasen Konditori Vasa. De har stans godaste bullar, doppade i socker och kanel med en bautastor klick mandelmassa i mitten. Mycket begärliga och klart kaloririka!
När vi gick förbi SCB fick vi ännu en påminnelse om hösten med sina vackra färger. Säkert ett uttjatat ämne och även bilderna, men hur vackert är det inte? Helt otroligt!
Kärestan försvann i fjärran när jag jagade runt i vildvinet och tog kort, men jag kom ikapp och vi närmade oss bilen som stod parkerad på andra sidan järnvägen.
Där stod Kinnekulletåget! Det har jag aldrig sett tidigare, undrar om det finns många tåg som heter något liknande? Åker det bara från Kinnekulle, förresten, finns det järnväg på Kinnekulle. Nu började det snurra i min fantasirika skalle igen, sen fick jag gå och klura på det och inte få något svar.
Sista höstbilden för dagen på en liten ranka vildvin som förirrat sig till en annan stam än sin egen att klättra på.
Den återkommer under slutet av augusti och hela september varje år och är en sann fröjd när man som jag, har vuxit upp på landet.
Jag är van vid att man hämtar det man behöver direkt från jorden. Numera nöjer jag mig med att odla (hahaha) gräslök och rabarber. Då är det tur att det finns bondens marknad, så man ändå får sina jordiga morötter och söta, goda välsmakande tomater mm.
Där finns förstås också min favorit Karin från Ostbiten i Granhammar med alla goda ostar, lokalt producerade ostkakor, sylt, ägg, bröd, mjöl, kött mm mm.
Det mesta tar slut, så vill man ha något speciellt får man masa sig upp ur sängvärmen i tid och åka dit.
Därifrån strosade vi vidare över stan och det var lätt att konstatera att hösten anlänt. Utanför teatern var det extra tydligt.
Nu gillar jag hösten skarpt, så för mig är det absolut inget trauma att sommaren är slut. Det härrör från den tiden jag led av svår spindelfobi och visste, att när det blev höst drog de sig tillbaka och faran blåste över för flera månader framåt. Hur jag blev botad kan jag berätta om en annan gång.
Vätskepaus på oasen Konditori Vasa. De har stans godaste bullar, doppade i socker och kanel med en bautastor klick mandelmassa i mitten. Mycket begärliga och klart kaloririka!
När vi gick förbi SCB fick vi ännu en påminnelse om hösten med sina vackra färger. Säkert ett uttjatat ämne och även bilderna, men hur vackert är det inte? Helt otroligt!
Kärestan försvann i fjärran när jag jagade runt i vildvinet och tog kort, men jag kom ikapp och vi närmade oss bilen som stod parkerad på andra sidan järnvägen.
Där stod Kinnekulletåget! Det har jag aldrig sett tidigare, undrar om det finns många tåg som heter något liknande? Åker det bara från Kinnekulle, förresten, finns det järnväg på Kinnekulle. Nu började det snurra i min fantasirika skalle igen, sen fick jag gå och klura på det och inte få något svar.
Sista höstbilden för dagen på en liten ranka vildvin som förirrat sig till en annan stam än sin egen att klättra på.
Biogasbussar
Örebro ska få nya bussar, eller rättare sagt, vi har fått. De ska drivas med biogas och även få namn efter kända Örebroare. Folk har fått skicka in namnförslag och nu ska de namnges och tas i bruk.
Det är dock ett litet aber. Stan, eller om det heter kommunen numera, har inte lyckats få fram tillräckligt med biobränsle i tid, anläggningen är visst inte riktigt färdig eller hur det var. Så ett tag får de drivas med fossilt bränsle.
Hur som helst var det visning på Stortorget idag och visst är de fina. Jag vill gärna åka lila buss när jag ska hem från stan.
Särbon var inte lika entusiastisk som jag. Han gick där och muttrade lite och sa:
"Äh, det är väl bara motorn som är intressant."
"Gå och titta på den då", sa jag och tog lite kort istället.
Så här himla intressant var den!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det stod en massa folk i kö och väntade på att få gå in i bussen, de fipplade med pengar och jag fattade noll och intet. Då upplyste mig en kunnig kvinna på torget, att man kunde få rabatt om man fyllde på sitt busskort just idag. Jag vet inte hur mycket, men inte ställde jag mig i den kön för att få lite rabatt.
Fin färg i alla fall och alltid retar det nån. Lila ansågs väldigt vänstervridet för inte alltför längesen!
Det är dock ett litet aber. Stan, eller om det heter kommunen numera, har inte lyckats få fram tillräckligt med biobränsle i tid, anläggningen är visst inte riktigt färdig eller hur det var. Så ett tag får de drivas med fossilt bränsle.
Hur som helst var det visning på Stortorget idag och visst är de fina. Jag vill gärna åka lila buss när jag ska hem från stan.
Särbon var inte lika entusiastisk som jag. Han gick där och muttrade lite och sa:
"Äh, det är väl bara motorn som är intressant."
"Gå och titta på den då", sa jag och tog lite kort istället.
Så här himla intressant var den!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det stod en massa folk i kö och väntade på att få gå in i bussen, de fipplade med pengar och jag fattade noll och intet. Då upplyste mig en kunnig kvinna på torget, att man kunde få rabatt om man fyllde på sitt busskort just idag. Jag vet inte hur mycket, men inte ställde jag mig i den kön för att få lite rabatt.
Fin färg i alla fall och alltid retar det nån. Lila ansågs väldigt vänstervridet för inte alltför längesen!
Vem? Vad?
Jag var till tandläkaren efter jobbet idag. Det var ett positivt besök, röntgenbilderna visade ingenting och jag fick beskedet att jag inte kommer att tappa mina tänder, trots att jag blir äldre.
Hon påstod, att om jag skulle få sådana problem skulle det redan ha börjat visa sig.
TACKAR, NIGER och till och med BOCKAR!
Sen offrar jag väl en eller ett par getter på att hon talade sanning!
Glad i hågen stegade jag ut därifrån för att göra en snabbis in på Boddan (Body Shop alltså). Tack Inga, att du uppmanat mig att alltid ha kameran med mig, nu fick jag ta lite annorlunda bilder.
VEM har hittat på att balkonger kan se ut så här?
En helt genomskinlig glaslåda! Ett växthus, eller vad är det tänkt som? Jag skulle nog inte hasa ut där på morgonen för att lufta täcket, inte heller ligga lättklädd och sola.
Hur varmt blir det mitt i sommaren? Vill man att alla ska se allt man gör på sin balkong?
Det man ser från dessa glashistorier är ett parkeringshus och en parkeringsplats, några träd i kanten och ett annat hus. Inte så kul tyckte jag och hivade upp kameran. Två damer stod vid en bil, stirrade på mig, sen på vad det var jag tog kort på och slutligen tappade de hakorna och stirrade på mig en gång till.
Tyvärr kunde jag inte avgöra om de tog mig för rena galningen, eller om de trodde jag var arktiekten, som nöjd förevigade mitt verk.
Knallade vidare upp mot Drottninggatan. Våghustorget är helt ödelagt, alla träd borttagna, men ryktet säger att det är nya på väg. Kan det här vara planteringsgroparna med stödramar?
Torget är avspärrat och ser urtrist ut! Bra att visa lite fulheter här på bloggen ibland.
Gallerian Träffpunkt genomgår också någon slags metamorfos, vad gör de på taket? Jag är tydligen ganska ovetande vad som händer mitt på stan. Det kan bero på att jag helst inte vill vara där, men när jag nu ändå måste ibland passar jag på att se mig omkring.
Vad ska det bli? Ett bostadshus? Har jag missat all information senaste halvåret?
Nästan uppe på Drottningatan upptäcker jag i alla fall var min bästa Umeåkompis E kan komma att arbeta, om hon kan tänka sig att slita sig från kylan och snön ovan där. Jag väntar!!!!!
Här kära syster har du ditt nästa ställe, det bara väntar på dig!!!!!
Hon påstod, att om jag skulle få sådana problem skulle det redan ha börjat visa sig.
TACKAR, NIGER och till och med BOCKAR!
Sen offrar jag väl en eller ett par getter på att hon talade sanning!
Glad i hågen stegade jag ut därifrån för att göra en snabbis in på Boddan (Body Shop alltså). Tack Inga, att du uppmanat mig att alltid ha kameran med mig, nu fick jag ta lite annorlunda bilder.
VEM har hittat på att balkonger kan se ut så här?
En helt genomskinlig glaslåda! Ett växthus, eller vad är det tänkt som? Jag skulle nog inte hasa ut där på morgonen för att lufta täcket, inte heller ligga lättklädd och sola.
Hur varmt blir det mitt i sommaren? Vill man att alla ska se allt man gör på sin balkong?
Det man ser från dessa glashistorier är ett parkeringshus och en parkeringsplats, några träd i kanten och ett annat hus. Inte så kul tyckte jag och hivade upp kameran. Två damer stod vid en bil, stirrade på mig, sen på vad det var jag tog kort på och slutligen tappade de hakorna och stirrade på mig en gång till.
Tyvärr kunde jag inte avgöra om de tog mig för rena galningen, eller om de trodde jag var arktiekten, som nöjd förevigade mitt verk.
Knallade vidare upp mot Drottninggatan. Våghustorget är helt ödelagt, alla träd borttagna, men ryktet säger att det är nya på väg. Kan det här vara planteringsgroparna med stödramar?
Torget är avspärrat och ser urtrist ut! Bra att visa lite fulheter här på bloggen ibland.
Gallerian Träffpunkt genomgår också någon slags metamorfos, vad gör de på taket? Jag är tydligen ganska ovetande vad som händer mitt på stan. Det kan bero på att jag helst inte vill vara där, men när jag nu ändå måste ibland passar jag på att se mig omkring.
Vad ska det bli? Ett bostadshus? Har jag missat all information senaste halvåret?
Nästan uppe på Drottningatan upptäcker jag i alla fall var min bästa Umeåkompis E kan komma att arbeta, om hon kan tänka sig att slita sig från kylan och snön ovan där. Jag väntar!!!!!
Här kära syster har du ditt nästa ställe, det bara väntar på dig!!!!!
HOSTA
Jag har drabbats av hosta av ett slag jag sällan varit med om.
I söndagskväll när jag hade lagt mig vid 23-tiden började jag bara helt akut att hosta och HOSTA och HOSTA!
Det gav sig inte och sen dess har jag hållit på.
Det blir tack och lov inget mer heller verkar det som, i alla fall inte än.
Jag har fått basröst, kan inte sjunga, talar så lite som möjligt, för inte ens min kära dotter tycker om min nya röst.
Det tar väldigt mycket energi också att hålla på så här och allra värst är det i horisontalläge.
Vad gör man? Hostar på och ser glad ut? Sitta och sova kan jag inte och inga tabletter hjälper.
Jag har dock upptäckt att en liten slurk cognac lindrar. Jag testade det häromkvällen på uppmaning av en annan god vän som inte heller uppskattade mitt nya läte. Då somnade jag ganska lugnt. Det är dock synd på den dyra drycken som normalt sett bara tas fram vid mycket högtidliga tillfällen.
Kan man få det på recept tro?
I söndagskväll när jag hade lagt mig vid 23-tiden började jag bara helt akut att hosta och HOSTA och HOSTA!
Det gav sig inte och sen dess har jag hållit på.
Det blir tack och lov inget mer heller verkar det som, i alla fall inte än.
Jag har fått basröst, kan inte sjunga, talar så lite som möjligt, för inte ens min kära dotter tycker om min nya röst.
Det tar väldigt mycket energi också att hålla på så här och allra värst är det i horisontalläge.
Vad gör man? Hostar på och ser glad ut? Sitta och sova kan jag inte och inga tabletter hjälper.
Jag har dock upptäckt att en liten slurk cognac lindrar. Jag testade det häromkvällen på uppmaning av en annan god vän som inte heller uppskattade mitt nya läte. Då somnade jag ganska lugnt. Det är dock synd på den dyra drycken som normalt sett bara tas fram vid mycket högtidliga tillfällen.
Kan man få det på recept tro?
Mitt i stan
Mitt i stan ligger Oskarsparken, eller möjligen om det stavas med c?
Spelar ingen roll för någon annan än den Oskar den är uppkallad efter. Där finns bara träd, inte en enda blomrabatt och den står inte särskilt högt på min lista över ställen jag längtar till. Det är dock praktiskt att parkera därnere om man ska göra något ärende på stan.
Parken ligger i närheten av Gröna Grodan, där vi var och åt här om dagen. På väg till bilen lyfte jag precis som i den gamla psalmen, ögat mot himmelen och fick syn på vilka fina hus det var som låg där vid kanten av parken.
Inte farao behöver man åka till Prag för att se vackra husfasader och utsmyckningar.
Jag hade inte särskilt lång tid på mig, det var bara en lunch mitt i arbetsdagen, men några bilder hann jag ändå knäppa.
Detaljen över varenda fönster i hela nedre raden tilltalar i alla fall mig.
Huset mitt emot hade jättefina smidesbalkonger
Här är den lilla runda, som hamnade i skuggan.
På gaveln fanns olika utsmyckningar, de här hann jag med att fota -
- och högst upp på huset fick man veta hur gammalt det är.
Någon ledig dag ska jag ge mig själv mer tid och strosa runt nere i stan bland alla gamla hus som tack och lov finns kvar. Det här var bara de två vi gick förbi från bilen till Grodan.
Spelar ingen roll för någon annan än den Oskar den är uppkallad efter. Där finns bara träd, inte en enda blomrabatt och den står inte särskilt högt på min lista över ställen jag längtar till. Det är dock praktiskt att parkera därnere om man ska göra något ärende på stan.
Parken ligger i närheten av Gröna Grodan, där vi var och åt här om dagen. På väg till bilen lyfte jag precis som i den gamla psalmen, ögat mot himmelen och fick syn på vilka fina hus det var som låg där vid kanten av parken.
Inte farao behöver man åka till Prag för att se vackra husfasader och utsmyckningar.
Jag hade inte särskilt lång tid på mig, det var bara en lunch mitt i arbetsdagen, men några bilder hann jag ändå knäppa.
Detaljen över varenda fönster i hela nedre raden tilltalar i alla fall mig.
Huset mitt emot hade jättefina smidesbalkonger
Här är den lilla runda, som hamnade i skuggan.
På gaveln fanns olika utsmyckningar, de här hann jag med att fota -
- och högst upp på huset fick man veta hur gammalt det är.
Någon ledig dag ska jag ge mig själv mer tid och strosa runt nere i stan bland alla gamla hus som tack och lov finns kvar. Det här var bara de två vi gick förbi från bilen till Grodan.
Gröna Grodan
Gamla Hamncafeét i Örebro har uppstått i ny skepnad och heter numera Gröna Grodan. Det är en härlig restaurang som jag testat några gånger med jobbarkompisarna när det varit planeringsdagar och vi ätit ute. Lunchmenyn är billigare än kvällstid vill jag tro.
Första gången tog jag bakad potatis, som jag tycker är onödigt gott, sen satt jag och suktade över de andras salladstallrikar.
De har en färdig salladsgrund med allt möjligt gott. Sedan väljer man pasta, bulgur eller quinoa och 3 valfria tillbehör, beroende på vad man känner för just den dagen. Det hela toppas med valfri dressing/sås. 
Igår var vi där igen, för då var det återigen planeringsdag. På Sommarro var det isterband och stuvad potatis på lunchmenyn, på Gröna Grodan hägrade salladen. Vi är 7 i arbetslaget, 5 kvinnor och 2 män. Lätt att gissa vilka som valde vad, eller har jag fördomar nu?
Våra herrar är inte så salladsinriktade om man säger så!
Det ser inte så mycket ut på bilden som det verkligen är.
Igår valde jag rostbiffröra - helt sanslöst god, går inte att beskriva, knaperstekt bacon och parmaskinka. Ceasardressing skopades på som kronan på verket.
Orkar man sen kan man köpa fritt antal kulor av en mycket delikat italiensk glass. Jag orkade bara en igår, det fick bli panna cotta. Kaffe/te ingår så klart i priset. Bränt restaurangkaffe tilltalar mig, så det tog jag till glassen.
Gott om grodor är det också därinne och barnvänligt med för den delen.
Gröna Grodan, kom ihåg det. Jag var mätt hela dagen!
40-årsfest
I lördags, samma dag som vi varit i Hajstorp var det ännu en rolig begivenhet på gång. Vi skulle på 40-årsfest i Hallsberg. Äldsta brorsdotterns man U börjar närma sig oss och snart är vi lika gamla, för vi har ju slutat tänka på ålder för ett antal år sen.
Kalaset skulle gå av stapeln i valvet på Bergööska huset. Som gammal Hallsbergare blev jag lite överrumplad när brorsdottern informerade mig om detta. Jag hade aldrig hört talas om att det fanns ett valv under huset och där man dessutom kunde hyra in sig för att ha fest. Å andra sidan när jag googlade på det, visade det sig att det invigdes 7 februari i år, så det var inte så konstigt då.
Ingången var på baksidan av huset och det var jättefint därinne. Helt klart en källarvåning, men hur passande som helst som festlokal. Valvet är verkligen rätt namn på det.
Här syns det klart och tydligt att det är ett valv och det är faktiskt jag som är uppstyrd i lite andra kläder än T-shirt och jeans. Hör och häpna, jag hade t o m klackskor!!!!!!! Det är mycket unikt kan jag tala om. Synd bara att det inte finns bildbevis.
Festföremålet stod utanför och tog emot gästerna och han hade fullt upp ett bra tag, för det skulle komma 50 stycken. Yngste gäst var 12 år och äldste en bra bit över 70.
Jag är gammelfaster till de här söta tjejerna och faster till den tredje söta som är i bakgrunden -
- och även gammelfaster till den här godingen som står och klyver en kastanj med en sten, i väntan på att festen ska börja.
Det här sötingen är min yngsta brorsdotter F, hon var toastmaster och skötte det hela som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv.
Stolt över att dessa 4 tjejer och enda killen tillhör mig lite grann också.
Det var en otroligt rolig fest, massor med trevliga människor och en hel radda mer eller mindre galna uppdrag.
Först fick vi gå en tipspromenad under valven och testa hur mycket kunskap vi hade om festföremålet. Ingen hade alla rätt, som var 11, men det var en hög om hade 10 rätt, bl a jag. Tyvärr torskade jag på hur fort den blivande 40-åringen sprungit något lopp i Stockholm som var 1 mil. Jaja, jag brukar hävda att jag inte kan vinna, för jag har sån himla tur i kärlek..............!!!!
Det sjöngs en massa visor varenda gång vi skulle skåla för U också och sen fick varje bord ett uppdrag. På en given melodi och med några stödord som passade in på jubilaren skulle vi skriva en ny sång. Det var väldigt kul, nu fick samtliga därinne bl a veta
- att han blivit jagad av en galen grävling en mörk kväll när han skulle ut och rasta hunden innan läggdags.
- att han var Djurgårdare
- att han gillar film och sin Ford
- och självklart fanns ordet springa med också med tanke på milloppet.
Alla de nykomponerade sångerna hade fått med grävlingen, vilket nog roade oss mer än han som blivit jagad. Det verkade som han inte var riktigt trovärdig i sin familjs ögon.....
Såg den ut så här? I så fall var det en grävling!
När vi kom fick samtliga ta en lott. Här pågår dragningen. Det var 12 priser.
Det här tyckte jag var en jätterolig idé. Jag tror det var U.s syster som hittat på det.
Alla vinsterna var en pappersrulle med text och det gick ut på att man skulle göra något med jubilaren, t ex
"Du ska bjuda mig på en semla i mars", eller
"Du ska bjuda mig på kräftor eller surströmming i augusti".
Alla vinsterna var placerade i varsin månad på året och skulle även dokumenteras med foton för att sen bli ett minne av första året som 40-åring.
När vi ätit dök Lady Magi upp. Det blev en stunds trolleri.
Festen började 18.00 och rätt som det var började det kännas tungt i ögonlocken och när jag frågade kärestan vad klockan var hade den redan passerat midnatt för ett tag sen.
Tiden går fort när man har roligt! Vi tackade för oss en stund senare och passerade presentbordet på vägen ut. Himmel så roligt att öppna alla de där presenterna.
Det var verkligen en fantastiskt rolig fest och otroligt god förtäring!
Tusen tack från mig och min käre man.
1.45 kom vi hem och klockan 2 släckte jag lampan, men allt roligt surrade runt ett bra tag i huvudet på mig innan jag somnade.
Kalaset skulle gå av stapeln i valvet på Bergööska huset. Som gammal Hallsbergare blev jag lite överrumplad när brorsdottern informerade mig om detta. Jag hade aldrig hört talas om att det fanns ett valv under huset och där man dessutom kunde hyra in sig för att ha fest. Å andra sidan när jag googlade på det, visade det sig att det invigdes 7 februari i år, så det var inte så konstigt då.
Ingången var på baksidan av huset och det var jättefint därinne. Helt klart en källarvåning, men hur passande som helst som festlokal. Valvet är verkligen rätt namn på det.
Här syns det klart och tydligt att det är ett valv och det är faktiskt jag som är uppstyrd i lite andra kläder än T-shirt och jeans. Hör och häpna, jag hade t o m klackskor!!!!!!! Det är mycket unikt kan jag tala om. Synd bara att det inte finns bildbevis.
Festföremålet stod utanför och tog emot gästerna och han hade fullt upp ett bra tag, för det skulle komma 50 stycken. Yngste gäst var 12 år och äldste en bra bit över 70.
Jag är gammelfaster till de här söta tjejerna och faster till den tredje söta som är i bakgrunden -
- och även gammelfaster till den här godingen som står och klyver en kastanj med en sten, i väntan på att festen ska börja.
Det här sötingen är min yngsta brorsdotter F, hon var toastmaster och skötte det hela som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv.
Stolt över att dessa 4 tjejer och enda killen tillhör mig lite grann också.
Det var en otroligt rolig fest, massor med trevliga människor och en hel radda mer eller mindre galna uppdrag.
Först fick vi gå en tipspromenad under valven och testa hur mycket kunskap vi hade om festföremålet. Ingen hade alla rätt, som var 11, men det var en hög om hade 10 rätt, bl a jag. Tyvärr torskade jag på hur fort den blivande 40-åringen sprungit något lopp i Stockholm som var 1 mil. Jaja, jag brukar hävda att jag inte kan vinna, för jag har sån himla tur i kärlek..............!!!!
Det sjöngs en massa visor varenda gång vi skulle skåla för U också och sen fick varje bord ett uppdrag. På en given melodi och med några stödord som passade in på jubilaren skulle vi skriva en ny sång. Det var väldigt kul, nu fick samtliga därinne bl a veta
- att han blivit jagad av en galen grävling en mörk kväll när han skulle ut och rasta hunden innan läggdags.
- att han var Djurgårdare
- att han gillar film och sin Ford
- och självklart fanns ordet springa med också med tanke på milloppet.
Alla de nykomponerade sångerna hade fått med grävlingen, vilket nog roade oss mer än han som blivit jagad. Det verkade som han inte var riktigt trovärdig i sin familjs ögon.....
Såg den ut så här? I så fall var det en grävling!
När vi kom fick samtliga ta en lott. Här pågår dragningen. Det var 12 priser.
Det här tyckte jag var en jätterolig idé. Jag tror det var U.s syster som hittat på det.
Alla vinsterna var en pappersrulle med text och det gick ut på att man skulle göra något med jubilaren, t ex
"Du ska bjuda mig på en semla i mars", eller
"Du ska bjuda mig på kräftor eller surströmming i augusti".
Alla vinsterna var placerade i varsin månad på året och skulle även dokumenteras med foton för att sen bli ett minne av första året som 40-åring.
När vi ätit dök Lady Magi upp. Det blev en stunds trolleri.
Festen började 18.00 och rätt som det var började det kännas tungt i ögonlocken och när jag frågade kärestan vad klockan var hade den redan passerat midnatt för ett tag sen.
Tiden går fort när man har roligt! Vi tackade för oss en stund senare och passerade presentbordet på vägen ut. Himmel så roligt att öppna alla de där presenterna.
Det var verkligen en fantastiskt rolig fest och otroligt god förtäring!
Tusen tack från mig och min käre man.
1.45 kom vi hem och klockan 2 släckte jag lampan, men allt roligt surrade runt ett bra tag i huvudet på mig innan jag somnade.
Hajstorp i skördetider
Nästan varenda helg så här års, flänger vi iväg på nånting som händer inte allt för långt hemifrån. Igår var det Skörde- och Kulturfest i Hajstorp.
Hajstorp ligger någonstans i Västergötland, det är så litet att det inte fanns med i vår annars så superba kartbok över Sverige.
Jag tror det är mellan Lyrestad och Töreboda. Vi + kompisen I åkte för en gångs skull bil, annars är det just I vi brukar åka motorcykel tillsammans med.
Vi var där en gång förra året, då var det mest veteranbilar. Det är definitivt inte mitt huvudintresse, men när man har en trevlig man, om än särbo, följer man gärna med och går bredvid.
Dock hände något inom mig för ungefär ett år sen. Jag kände att min kvot av gamla fordon var fylld för flera år framåt, så när förslaget om Hajstorp kom upp på fredagseftermiddagen var jag tveksam.
Sen kom lockbetet: SKÖRDEFEST! Det kan innebära mycket och jag nappade på kroken som en utsvulten gädda. Desto gladare blev jag när I var intresserad av att följa med, då kunde vi dela på oss. Jag går gärna för mig själv och kuckelurar över det jag ser.
Vi åt sen lördagsfrukost och löste Melodikrysset och just när vi fyllt i sista ordet stod I på tröskeln och vi for iväg.
Det var en stor äng som var upplåten till fordonsparkering.
Med tanke på att det även var kvällsaktiviteter hade de löst belysningsproblemet över "parkeringen" på ett alldeles speciellt sätt. I fick sig ett gott skratt, som vi instämde i när han pekade och visade oss arrangemanget.
Göta Kanal passerar genom Hajstorp och det fanns möjlighet att åka båt för den som ville.
Jag hade gärna gett mig ut på skilsmässodiket, som kanalen så skämtsamt kallas bland båtfolk, men käre särbon är ingen vän av fordon på vatten, det är tyvärr så, vilket nästan är smärtsamt för min del. Jag är precis tvärtom, väldigt förtjust i det, men får av naturliga skäl behärska mig!
Vi följdes in i en gammal smedja, där jag var mer fascinerad av den gamla fotskrapan, än de nysmidda sakerna till salu på bordet framför ässjan.
När vi kom ut därifrån fick jag syn på raden av gamla bilar och bad herrarna att gå för sig själva och vi bestämde att ses för en fika 45 minuter senare.
Jag är inte helt anti, för jag såg en fin kylarprydnad eller vad det nu heter.
Kanske var det en Valiant, sen gillar jag "skärmen" på lyktan också.
Fri att gå som jag ville - SKÖNT!
Det är jobbigt att ha världens bästa särbo som tåligt står och väntar medan jag funderar ut det nödvändiga i att jag kanske behöver en sköld för trofeér el dyl.
Äsch, jag skämtar. Jag gled glad i hågen ut på marknadsgatan i ensamt majestät, dvs inte helt ensam, det var ju fler marknadsbesökare än jag där, men utan männen!
Här i Hajstorp hade de verkligen kommit ihåg att marknadsfolk även består av små människor, dvs barn. Det fanns massor med roligheter för dem också.
I kanalen låg en flotte som jag antar symboliserade skörden.
Där låg också en flytande badtunna och jag blev lika nyfiken som de som stod "ombord", vad det var som tutade långt därborta på vattnet.
K A N A L B Å T E N B E L L E V U E
Tappade jag lusten att åka båt nu? Inte direkt, tvärtom! Hur ska jag göra för att få med mig särbon ut på vattnet? Han nappar inte ens på en tur till Finland eller Tallin.......
Skylt inne i ett av magasinen längs med kanalen. Inaktuell förmodar jag.
Fin titel: SLUSSINSPEKTOREN
Jag fortsatte min promenad med marknadsstånden på ena sidan och kanalen på den andra.
Loppis
Ost
Bröd
Växter och kransar
Nu hade jag förbrukat 41 av mina 45 minuter och drog mig till mötesplatsen. Där stod de och vänatade på mig för att vi skulle gå och fika.
Först skickade de in mig för att välja vad jag ville ha, sedan blev jag lämnad utanför att bevaka så att vi kunde få ett ledigt bord i trädgården, precis bredvid kanalen i solskenet.
Vad ville jag ha undrade de innan de gick in? Jo, te - INTE LIPTON GUL - och en bulle!
Vännen I lyssnar på mig, vilket inte särbon gjorde. När de kom ut igen hade I fixat en tepåse som var citron, medan särbon ställer ner ett flottigt wienerbröd framför mig, dessutom med sylt i vaniljkrämen.
Vilket helgerån! För det första äter jag så gott som aldrig wienerbröd, de är för feta för min usla galla, för det andra får inte vaniljkräm besudlas med sylt och för det tredje kan ett wienerbröd aldrig någonsin kvala in under kategorien bullar.
Han försökte bortförklara det med att det inte fanns några bullar och ändå visste båda två att jag varit inne och valt innan jag sa "bulle". Man ska inte öda tid på skitprat, jag tog fatet med syltwienerbrödet och gick in och fick byta till bullen jag ville ha.
Garanterat fri från sylt!
Då säger min kära särbo till mig, jag, en av de värsta godisråttor som finns:
"Jag trodde det var för mycket socker på den för att du skulle vilja ha den!"
Jag bara skakade på huvudet, sen högg jag in. Den var späckad med gräddvaniljkräm!
Det kom ett par herrar och ville dela bord med oss, det gick bara fint.
Särbon kom i samspråk med dem om gamla fordon och för mig obegripliga styckdetaljer ur motorer, så jag och I gick iväg till slut. Det var en liten del av skördemarknaden kvar + konstmagasinet.
De pressade äppelmust på gammalt vis. Först krossa frukten.....
....... sedan pressa ut juicen.
När det blev dags för en runda i konstmagasinet blev jag ensam intressent igen. I gick för att se om särbon slitit sig från sina nya bekantingar och jag gick in.
Där inne vet jag att det finns mycket "Vill ha, vill ha, vill ha - saker" och jag önskar att jag och själsbroder J fick vara där tillsammans.
Jag köpte ingenting därinne, men utanför blev det lite ätbart att ta med hem - bröd, ost, korv och senap.
I lyckades med konsstycket att få ihop vår splittrade flock och på väg ner till bilen tittade vi på två monsterhojar, som ingen av oss var spekulant på om de ev. varit till salu.
Tack och adjö Hajstorp för den här gången. Utfart till höger!
Hajstorp ligger någonstans i Västergötland, det är så litet att det inte fanns med i vår annars så superba kartbok över Sverige.
Jag tror det är mellan Lyrestad och Töreboda. Vi + kompisen I åkte för en gångs skull bil, annars är det just I vi brukar åka motorcykel tillsammans med.
Vi var där en gång förra året, då var det mest veteranbilar. Det är definitivt inte mitt huvudintresse, men när man har en trevlig man, om än särbo, följer man gärna med och går bredvid.
Dock hände något inom mig för ungefär ett år sen. Jag kände att min kvot av gamla fordon var fylld för flera år framåt, så när förslaget om Hajstorp kom upp på fredagseftermiddagen var jag tveksam.
Sen kom lockbetet: SKÖRDEFEST! Det kan innebära mycket och jag nappade på kroken som en utsvulten gädda. Desto gladare blev jag när I var intresserad av att följa med, då kunde vi dela på oss. Jag går gärna för mig själv och kuckelurar över det jag ser.
Vi åt sen lördagsfrukost och löste Melodikrysset och just när vi fyllt i sista ordet stod I på tröskeln och vi for iväg.
Det var en stor äng som var upplåten till fordonsparkering.
Med tanke på att det även var kvällsaktiviteter hade de löst belysningsproblemet över "parkeringen" på ett alldeles speciellt sätt. I fick sig ett gott skratt, som vi instämde i när han pekade och visade oss arrangemanget.
Göta Kanal passerar genom Hajstorp och det fanns möjlighet att åka båt för den som ville.
Jag hade gärna gett mig ut på skilsmässodiket, som kanalen så skämtsamt kallas bland båtfolk, men käre särbon är ingen vän av fordon på vatten, det är tyvärr så, vilket nästan är smärtsamt för min del. Jag är precis tvärtom, väldigt förtjust i det, men får av naturliga skäl behärska mig!
Vi följdes in i en gammal smedja, där jag var mer fascinerad av den gamla fotskrapan, än de nysmidda sakerna till salu på bordet framför ässjan.
När vi kom ut därifrån fick jag syn på raden av gamla bilar och bad herrarna att gå för sig själva och vi bestämde att ses för en fika 45 minuter senare.
Jag är inte helt anti, för jag såg en fin kylarprydnad eller vad det nu heter.
Kanske var det en Valiant, sen gillar jag "skärmen" på lyktan också.
Fri att gå som jag ville - SKÖNT!
Det är jobbigt att ha världens bästa särbo som tåligt står och väntar medan jag funderar ut det nödvändiga i att jag kanske behöver en sköld för trofeér el dyl.
Äsch, jag skämtar. Jag gled glad i hågen ut på marknadsgatan i ensamt majestät, dvs inte helt ensam, det var ju fler marknadsbesökare än jag där, men utan männen!
Här i Hajstorp hade de verkligen kommit ihåg att marknadsfolk även består av små människor, dvs barn. Det fanns massor med roligheter för dem också.
I kanalen låg en flotte som jag antar symboliserade skörden.
Där låg också en flytande badtunna och jag blev lika nyfiken som de som stod "ombord", vad det var som tutade långt därborta på vattnet.
K A N A L B Å T E N B E L L E V U E
Tappade jag lusten att åka båt nu? Inte direkt, tvärtom! Hur ska jag göra för att få med mig särbon ut på vattnet? Han nappar inte ens på en tur till Finland eller Tallin.......
Skylt inne i ett av magasinen längs med kanalen. Inaktuell förmodar jag.
Fin titel: SLUSSINSPEKTOREN
Jag fortsatte min promenad med marknadsstånden på ena sidan och kanalen på den andra.
Loppis
Ost
Bröd
Växter och kransar
Nu hade jag förbrukat 41 av mina 45 minuter och drog mig till mötesplatsen. Där stod de och vänatade på mig för att vi skulle gå och fika.
Först skickade de in mig för att välja vad jag ville ha, sedan blev jag lämnad utanför att bevaka så att vi kunde få ett ledigt bord i trädgården, precis bredvid kanalen i solskenet.
Vad ville jag ha undrade de innan de gick in? Jo, te - INTE LIPTON GUL - och en bulle!
Vännen I lyssnar på mig, vilket inte särbon gjorde. När de kom ut igen hade I fixat en tepåse som var citron, medan särbon ställer ner ett flottigt wienerbröd framför mig, dessutom med sylt i vaniljkrämen.
Vilket helgerån! För det första äter jag så gott som aldrig wienerbröd, de är för feta för min usla galla, för det andra får inte vaniljkräm besudlas med sylt och för det tredje kan ett wienerbröd aldrig någonsin kvala in under kategorien bullar.
Han försökte bortförklara det med att det inte fanns några bullar och ändå visste båda två att jag varit inne och valt innan jag sa "bulle". Man ska inte öda tid på skitprat, jag tog fatet med syltwienerbrödet och gick in och fick byta till bullen jag ville ha.
Garanterat fri från sylt!
Då säger min kära särbo till mig, jag, en av de värsta godisråttor som finns:
"Jag trodde det var för mycket socker på den för att du skulle vilja ha den!"
Jag bara skakade på huvudet, sen högg jag in. Den var späckad med gräddvaniljkräm!
Det kom ett par herrar och ville dela bord med oss, det gick bara fint.
Särbon kom i samspråk med dem om gamla fordon och för mig obegripliga styckdetaljer ur motorer, så jag och I gick iväg till slut. Det var en liten del av skördemarknaden kvar + konstmagasinet.
De pressade äppelmust på gammalt vis. Först krossa frukten.....
....... sedan pressa ut juicen.
När det blev dags för en runda i konstmagasinet blev jag ensam intressent igen. I gick för att se om särbon slitit sig från sina nya bekantingar och jag gick in.
Där inne vet jag att det finns mycket "Vill ha, vill ha, vill ha - saker" och jag önskar att jag och själsbroder J fick vara där tillsammans.
Jag köpte ingenting därinne, men utanför blev det lite ätbart att ta med hem - bröd, ost, korv och senap.
I lyckades med konsstycket att få ihop vår splittrade flock och på väg ner till bilen tittade vi på två monsterhojar, som ingen av oss var spekulant på om de ev. varit till salu.
Tack och adjö Hajstorp för den här gången. Utfart till höger!
Lördag
Idag har vi varit borta halva dagen på en jätterolig skördemarknad. Nu ska vi bli borta hela kvällen också, på en jätteroligt 40-årsfest, så mer än så här blir det inte idag.
Imorgon kommer med all säkerhet en massa bilder och prat om dagens upplevelser.
Imorgon kommer med all säkerhet en massa bilder och prat om dagens upplevelser.
Trevlig em och kväll
J, en mycket god vän ända sen vi var barn, mailade för ett tag sen och ville bjuda mig på en öl någon kväll.
Jag brukar alltid vara den som kör bil när vi träffas i vår s.k. "Damklubb". Det är inte så seriöst som det låter. Vi är 6 tjejer som träffas oregelbundet hos varandra, ett antal gånger om året. Vi äter mat tillsammans och pratar, framför allt PRATAR!
Fem av oss klasskompisar sen tonårstiden och den sjätte har halkat med, för hon är syster till en av de andra.
Vi är bara två som bor i Örebro och då skjutsar jag alltid J. Sen betalar hon skjutsen med en öl på Bishop Arms då och då. Igår var det just "då och då" och det var så längesen vi sågs att jag riktigt längtade att få sitta ner några timmar, äta lite, ta en öl och framför allt prata om allt och inget.
Jag gick till stan, en promenad på ungefär 40 minuter. Puben öppnar 17.00 och jag hade tänkt hinna till Stallbackens Handelsbod och köpa müsli innan.
Stallbacken ligger mitt i stan, numera heter området lite pompöst "Gamla Stan" därnere på Engelbrektsgatan.
Vart namnet Stallbacken kommer ifrån vet jag inte, men man kan ju alltid misstänka att det funnits hästar där en gång i världen. Förresten finns där fortfarande en häst när jag tänker efter.
Handelsboden har inga gamla anor alls, anno 2005 står det på skylten, men den ligger i ett gammalt hus och är en härlig affär.
Jag kom dit 16.40 och hade alltså ganska gott om tid.
När nästansystern fyllde år helt nyligen var jag där och botaniserade bland hyllorna och hittade ett ganska stort sortiment från Renée Voltaire. Hon ena systern med kokböckerna. Hon har gjort en egen också för ett tag sen.
Hennes müsli är bl a bovetecrunch och persiska röda bär som visst har fått ett för mig helt okänt, svenskt namn numera. Den är riktigt god att toppa frukostyoghurten med och jag är redan beroende, trots att jag bara inmundigat en påse hittills.
Handelsboden väcker många barndomsminnen med sina karamellburkar -
och en hylla med burkar till salu. Burkar "från tiden," som de säger i Antikrundan. Vilken tid brukar jag tänka, för de använder det uttrycket till lite allt möjligt.
När jag letar efter det där lilla extra, som inte finns i massupplaga överallt brukar jag gå hit.
Titta bara på de här ljuvliga korten av Fröken Röd/Lena Emilsson
Eller temat svamp, som jag själv kört fast i nu ett tag
När jag gjort mina inköp och fått mitt lystmäte att bara "glo" på allt fint knallade jag upp till puben.
Jag var där i tid för att hänga på låset och stövlade raskt förbi de tre herrar som var före mig, för att vi skulle få plats i de bekväma fåtöljerna framför den konstgjorda brasan. Nu körde jag inte över någon, för de valde frivilligt andra sittplatser. En hade sitt stamställe i hörnet och de andra två valde att sitta utomhus. Inte vet jag, de kanske var fakirer, för så varmt var det inte att det ens var ett alternativ för mig.
J kom strax efter och här kommer hon balanserande med våra öl.
Hon dricker Leffe och jag Guinness.
Jag tipsade henne och nu alla er, att nynna luciasången för att inte spilla. Det fungerar oväntat bra för de flesta kvinnor. När vi hör just luciasången, nynnar den eller har den molande i skallen, har vi en tendens att skrida fram, istället för att spänna oss och gå försiktigt för att inte spilla. Testa gärna. Det är mina egna slutsatser, men på mig stämmer det väldigt bra. Herrar är inte lika vana lucior, dem har jag heller inte testat det på.
Hon tog sig fram torrskodd och min Guinness var lika god som på Irland.
20.30 tog jag bussen hem, snacka om att snacka! Himmel vad vi pratade och trevligt hade vi!
Jag brukar alltid vara den som kör bil när vi träffas i vår s.k. "Damklubb". Det är inte så seriöst som det låter. Vi är 6 tjejer som träffas oregelbundet hos varandra, ett antal gånger om året. Vi äter mat tillsammans och pratar, framför allt PRATAR!
Fem av oss klasskompisar sen tonårstiden och den sjätte har halkat med, för hon är syster till en av de andra.
Vi är bara två som bor i Örebro och då skjutsar jag alltid J. Sen betalar hon skjutsen med en öl på Bishop Arms då och då. Igår var det just "då och då" och det var så längesen vi sågs att jag riktigt längtade att få sitta ner några timmar, äta lite, ta en öl och framför allt prata om allt och inget.
Jag gick till stan, en promenad på ungefär 40 minuter. Puben öppnar 17.00 och jag hade tänkt hinna till Stallbackens Handelsbod och köpa müsli innan.
Stallbacken ligger mitt i stan, numera heter området lite pompöst "Gamla Stan" därnere på Engelbrektsgatan.
Vart namnet Stallbacken kommer ifrån vet jag inte, men man kan ju alltid misstänka att det funnits hästar där en gång i världen. Förresten finns där fortfarande en häst när jag tänker efter.
Handelsboden har inga gamla anor alls, anno 2005 står det på skylten, men den ligger i ett gammalt hus och är en härlig affär.
Jag kom dit 16.40 och hade alltså ganska gott om tid.
När nästansystern fyllde år helt nyligen var jag där och botaniserade bland hyllorna och hittade ett ganska stort sortiment från Renée Voltaire. Hon ena systern med kokböckerna. Hon har gjort en egen också för ett tag sen.
Hennes müsli är bl a bovetecrunch och persiska röda bär som visst har fått ett för mig helt okänt, svenskt namn numera. Den är riktigt god att toppa frukostyoghurten med och jag är redan beroende, trots att jag bara inmundigat en påse hittills.
Handelsboden väcker många barndomsminnen med sina karamellburkar -
och en hylla med burkar till salu. Burkar "från tiden," som de säger i Antikrundan. Vilken tid brukar jag tänka, för de använder det uttrycket till lite allt möjligt.
När jag letar efter det där lilla extra, som inte finns i massupplaga överallt brukar jag gå hit.
Titta bara på de här ljuvliga korten av Fröken Röd/Lena Emilsson
Eller temat svamp, som jag själv kört fast i nu ett tag
När jag gjort mina inköp och fått mitt lystmäte att bara "glo" på allt fint knallade jag upp till puben.
Jag var där i tid för att hänga på låset och stövlade raskt förbi de tre herrar som var före mig, för att vi skulle få plats i de bekväma fåtöljerna framför den konstgjorda brasan. Nu körde jag inte över någon, för de valde frivilligt andra sittplatser. En hade sitt stamställe i hörnet och de andra två valde att sitta utomhus. Inte vet jag, de kanske var fakirer, för så varmt var det inte att det ens var ett alternativ för mig.
J kom strax efter och här kommer hon balanserande med våra öl.
Hon dricker Leffe och jag Guinness.
Jag tipsade henne och nu alla er, att nynna luciasången för att inte spilla. Det fungerar oväntat bra för de flesta kvinnor. När vi hör just luciasången, nynnar den eller har den molande i skallen, har vi en tendens att skrida fram, istället för att spänna oss och gå försiktigt för att inte spilla. Testa gärna. Det är mina egna slutsatser, men på mig stämmer det väldigt bra. Herrar är inte lika vana lucior, dem har jag heller inte testat det på.
Hon tog sig fram torrskodd och min Guinness var lika god som på Irland.
20.30 tog jag bussen hem, snacka om att snacka! Himmel vad vi pratade och trevligt hade vi!
Svamp
Mycket mat blir det här på bloggen. En av mina kompisar tyckte att det verkar som vi äter en hel del gott och inte alltid så "magra" saker.
Helgens skörd tog jag tillvara på redan på måndagskvällen, men minnet är sämre än förmågan att raka hem en massa gott från skogen. Jag kom inte ihåg vad jag hållit på med förrän ikväll, när jag var hem till samma kompis och det stod en massa nystekta kantareller i en stekpanna på spisen hos henne.
Min måndagkväll tillbringade jag som en kvinna de gamla reaktionärerna hade uppskattat. Jag stod vid spisen! Tack och lov födde jag inga barn, men åstadkom en hel del finfinemangsmaskigheter. (Måste vara ett nyord).
Jag smörstekte alla de gula kantarellerna som jag behållit, för kära dottern med sambo fick en del kantareller också. De fick all taggsvamp och som kronan på verket, det bästa det lilla livet vet - smörsopp. Jag hade lyckats hitta 4 stycken som inte masken hunnit fram till. Hon fick dem och hon var salig, trots att det inte var mer.
Hälften av trattisarna blev en underbar soppa som vi ska äta på söndag. Den är OTROLIGT god! Den bidar sin tid i frysen och det blev till mer än en middag som tur är.
Resten förvällde jag och det ligger också i frysen i väntan på kargare tider då inget finns att hämta i skogen.
Naturligtvis hoppas jag på en runda den här helgen också. Så länge det finns svamp och blåbär måste jag dit.
Helgens skörd tog jag tillvara på redan på måndagskvällen, men minnet är sämre än förmågan att raka hem en massa gott från skogen. Jag kom inte ihåg vad jag hållit på med förrän ikväll, när jag var hem till samma kompis och det stod en massa nystekta kantareller i en stekpanna på spisen hos henne.
Min måndagkväll tillbringade jag som en kvinna de gamla reaktionärerna hade uppskattat. Jag stod vid spisen! Tack och lov födde jag inga barn, men åstadkom en hel del finfinemangsmaskigheter. (Måste vara ett nyord).
Jag smörstekte alla de gula kantarellerna som jag behållit, för kära dottern med sambo fick en del kantareller också. De fick all taggsvamp och som kronan på verket, det bästa det lilla livet vet - smörsopp. Jag hade lyckats hitta 4 stycken som inte masken hunnit fram till. Hon fick dem och hon var salig, trots att det inte var mer.
Hälften av trattisarna blev en underbar soppa som vi ska äta på söndag. Den är OTROLIGT god! Den bidar sin tid i frysen och det blev till mer än en middag som tur är.
Resten förvällde jag och det ligger också i frysen i väntan på kargare tider då inget finns att hämta i skogen.
Naturligtvis hoppas jag på en runda den här helgen också. Så länge det finns svamp och blåbär måste jag dit.
Garanterat iskallt
Vi var på fest hos en kompis för ett tag sen. Han bjöd på en riktigt maffig, god smörgåstårta med mycket räkor.
Jag är väldigt förtjust i just det skaldjuret, så jag trivdes bra och försökte se till att få mig en bit där de verkligen hade flockats.
Herrarna gillar snaps, jag gör inte det, men de tycker det hör till och ett av de viktigaste kriterierna på en perfekt snaps, är att den är isande iskall. Jag var fullt nöjd med min öl till maten, samt mängden räkor.
Värden i huset hade kommit på en helt genial ide, som jag härmed delar med mig av. Jag hade aldrig sett något liknande innan. Vi skrattade gott åt hans lösning på att servera den ulitmata issnapsen.
Viktigt är att det är en plastflaska, så den inte spricker. Här infrusen i en urdiskad mjölkkartong.
Smart va?
Jag är väldigt förtjust i just det skaldjuret, så jag trivdes bra och försökte se till att få mig en bit där de verkligen hade flockats.
Herrarna gillar snaps, jag gör inte det, men de tycker det hör till och ett av de viktigaste kriterierna på en perfekt snaps, är att den är isande iskall. Jag var fullt nöjd med min öl till maten, samt mängden räkor.
Värden i huset hade kommit på en helt genial ide, som jag härmed delar med mig av. Jag hade aldrig sett något liknande innan. Vi skrattade gott åt hans lösning på att servera den ulitmata issnapsen.
Viktigt är att det är en plastflaska, så den inte spricker. Här infrusen i en urdiskad mjölkkartong.
Smart va?
Tyg som väcker minnen
På någon av alla marknader som är så här års gjorde jag ett litet fynd, som jag betecknar som gulligt.
Den är inte större än att plånboken, telefonen och en näsduk får plats, men det var inte miniformatet jag föll för, det var valet av tyg i kassen.
Den kostade bara 10 kronor och det skulle inte jag sitta och sy den för, men glad var jag förstås över det låga priset.
Minnet som väcks, är när jag som tonåring glad i hågen kom hem till min mor och visade upp det nya tyget jag köpt och skulle sy en kjol av. Exakt likadant som det här. Hennes reaktion var helt obetalbar.
Skulle hennes dotter gå omkring i ett madrassvar och visa sig bland folk?
Vad skulle de tänka och tro?
Menade jag verkligen allvar?
Var jag egentligen riktigt frisk?
Jag vet inte vad det blev av tygbiten, bara att det aldrig blev någon kjol. Nu har jag i alla fall en liten minikasse och den är bara gullig!
Alternativ väg hem
Efter fröjderna på Chokladsalongen skulle vi tillbaka till Örebro. Det är alltid roligare att åka en annan väg hem och det gjorde vi utan större diskussion.
Vi åkte vägen mot Vretstorp, för där har vi varit en tidig vårdag, och haft fikakorg med oss, vid nån liten sjö. Nu ville vi se om det var lika naturskönt om hösten.
Det får jag nog lov att säga att det var, även om jag saknade alla fågelläten och kvitter som hördes där under våren.
Av med hjälmarna för att njuta lite frisk luft en stund.
Det är vid såna här tillfällen som jag hör en inre röst mala och säga: "Jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö."
Ja, det vill jag, men det kanske är lite sent påtänkt i livet?
Det är något naturområde, för där fanns en övergång, när jag i full mundering travade iväg nerför stigen och möttes av en grind och en trappa över staketet.
Det var nu jag än en gång saknade den där kameran, som jag kan ta extrema närbilder med. Den är inte inköpt än, så jag lär få fortsätta sakna den.
Ryssgubbe, kan det vara en sån här? Och bären i bakgrunden? Inte rönn!
Kärestan ville ta en bild på mig, med anledning av att det var så vacker bakgrund.........Men kära nån då, jag sitter ju i förgrunden, vad menar han??????
Vi fortsatte på ännu fler småvägar, men det blev bara att njuta med ögat. Kameran låg nerpackad! Hur han körde vet jag inte, men vi kom ut på motorvägen vid Marieberg.
Vi åkte vägen mot Vretstorp, för där har vi varit en tidig vårdag, och haft fikakorg med oss, vid nån liten sjö. Nu ville vi se om det var lika naturskönt om hösten.
Det får jag nog lov att säga att det var, även om jag saknade alla fågelläten och kvitter som hördes där under våren.
Av med hjälmarna för att njuta lite frisk luft en stund.
Det är vid såna här tillfällen som jag hör en inre röst mala och säga: "Jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö."
Ja, det vill jag, men det kanske är lite sent påtänkt i livet?
Det är något naturområde, för där fanns en övergång, när jag i full mundering travade iväg nerför stigen och möttes av en grind och en trappa över staketet.
Det var nu jag än en gång saknade den där kameran, som jag kan ta extrema närbilder med. Den är inte inköpt än, så jag lär få fortsätta sakna den.
Ryssgubbe, kan det vara en sån här? Och bären i bakgrunden? Inte rönn!
Kärestan ville ta en bild på mig, med anledning av att det var så vacker bakgrund.........Men kära nån då, jag sitter ju i förgrunden, vad menar han??????
Vi fortsatte på ännu fler småvägar, men det blev bara att njuta med ögat. Kameran låg nerpackad! Hur han körde vet jag inte, men vi kom ut på motorvägen vid Marieberg.
Chokladsalongen i Askersund
11 - 13 september har det varit den s.k. Chokladsalongen i Askersund. Vi har varit där en gång tidigare och nu var det dags för ett återbesök tyckte vi. Vädret var vackert och då måste man passa på att lufta motorcyklen lite. Har man sen ett så "sött" mål som chokladsalongen är allt perfekt.
Vi kom dit ganska tidigt och det var skönt, för sen blev det otroligt mycket folk.
Vi var inte så intresserade av alla olika provningar man kunde delta i, utan vi ville titta, smaka och handla. Vi parkerade vid torget och styrde stegen ner mot hamnen där det mesta gick av stapeln. Där var en scen och en man i orange tröja, som stod och pratade med en knutte, som tydligen hade fått avsmaka en pralin och skulle uttala sig om den.
Jag var så fokuserade på choklad, att jag inte förrän lite senare upptäckte att det var Richard Sjöberg som var årets programvärd.
In i tältet där ett av mina mål var Bräutigams med sina chokladcigarrer.
Två för 100 kronor och då fick man en marsipangris på köpet. Med tanke på årstiden var grisen förvandlad till marsipanlimpa. Just den tog slut ganska fort! Jag åt upp den, för den var för söt tyckte särbon, hur han nu kunde veta det utan att smaka.
Jag köpte Calvados- och Rom&Russincigarrer.
Sen spelade vi en gång på chokladhjulet och nu vann särbon en Center.
Efter cigarrinköp gick vi tillbaka till hojen för att packa ner dem och passade på att fika på Tutingen. Vi satt i trädgården och hamnade mitt under ett plommonträd. Jag fick tillåtelse att smaka och behövde 3 stycken för att känna hur otroligt goda de var.
Smultronen lät jag däremot bli.
Otroligt att det fortfarande finns bär kvar, t o m kart fanns det.
Nu hade vi samlat lite kraft och gick ner en andra gång, men ack och oh, vad mycket folk det hade kommit. Vi var dessutom ganska varmt klädda, även om vi skalat av oss en del av utrusningen.
Ganska fort blev jag ensam där inne i hamnmagasinet, särbon satte sig utanför och väntade. Jag trängde mig igenom folkmassan till några olika försäljare.
En kakaofrukt fångade mitt intresse.
Bredvid den fanns massor med olika skålar med olika chokladsorter till avsmakning. Gissa om jag smakade. Det resulterade i ytterligare ett 100-kronors inköp. Tre kakor för 100, det blev citron, körsbär och björnbär, samtliga med mörk choklad som är väldigt gott.
Så kom jag till ett ställe där det fanns de gamla traditionella tjärtabletterna som jag har för mig, bara fanns i Finland förr, eller fanns de här också? I alla fall kommer de från Finland, det vet jag!
Förr kostade de inte 15 kronor asken heller, det vet jag också.
Sista stopp innan jag flämtande tog mig ut var vid en mycket lockande pralindisk.
Numera kunde man köpa fyllningen för sig, men jag nöjde mig med två praliner som efterrätt till dagens middag. Inte kände jag för att försöka bli pralinmakare också, det räcker att jag bakar som en besatt!
Vi kom dit ganska tidigt och det var skönt, för sen blev det otroligt mycket folk.
Vi var inte så intresserade av alla olika provningar man kunde delta i, utan vi ville titta, smaka och handla. Vi parkerade vid torget och styrde stegen ner mot hamnen där det mesta gick av stapeln. Där var en scen och en man i orange tröja, som stod och pratade med en knutte, som tydligen hade fått avsmaka en pralin och skulle uttala sig om den.
Jag var så fokuserade på choklad, att jag inte förrän lite senare upptäckte att det var Richard Sjöberg som var årets programvärd.
In i tältet där ett av mina mål var Bräutigams med sina chokladcigarrer.
Två för 100 kronor och då fick man en marsipangris på köpet. Med tanke på årstiden var grisen förvandlad till marsipanlimpa. Just den tog slut ganska fort! Jag åt upp den, för den var för söt tyckte särbon, hur han nu kunde veta det utan att smaka.
Jag köpte Calvados- och Rom&Russincigarrer.
Sen spelade vi en gång på chokladhjulet och nu vann särbon en Center.
Efter cigarrinköp gick vi tillbaka till hojen för att packa ner dem och passade på att fika på Tutingen. Vi satt i trädgården och hamnade mitt under ett plommonträd. Jag fick tillåtelse att smaka och behövde 3 stycken för att känna hur otroligt goda de var.
Smultronen lät jag däremot bli.
Otroligt att det fortfarande finns bär kvar, t o m kart fanns det.
Nu hade vi samlat lite kraft och gick ner en andra gång, men ack och oh, vad mycket folk det hade kommit. Vi var dessutom ganska varmt klädda, även om vi skalat av oss en del av utrusningen.
Ganska fort blev jag ensam där inne i hamnmagasinet, särbon satte sig utanför och väntade. Jag trängde mig igenom folkmassan till några olika försäljare.
En kakaofrukt fångade mitt intresse.
Bredvid den fanns massor med olika skålar med olika chokladsorter till avsmakning. Gissa om jag smakade. Det resulterade i ytterligare ett 100-kronors inköp. Tre kakor för 100, det blev citron, körsbär och björnbär, samtliga med mörk choklad som är väldigt gott.
Så kom jag till ett ställe där det fanns de gamla traditionella tjärtabletterna som jag har för mig, bara fanns i Finland förr, eller fanns de här också? I alla fall kommer de från Finland, det vet jag!
Förr kostade de inte 15 kronor asken heller, det vet jag också.
Sista stopp innan jag flämtande tog mig ut var vid en mycket lockande pralindisk.
Numera kunde man köpa fyllningen för sig, men jag nöjde mig med två praliner som efterrätt till dagens middag. Inte kände jag för att försöka bli pralinmakare också, det räcker att jag bakar som en besatt!
Takläggning
Väcks av något i denna tidiga morgonstund då jag inte brukar röra på mig förrän vid 9.30, om det inte är något speciellt på gång. Det är det idag, men jag hade inte tänkt vakna före 7 som jag gjorde idag. Det var någon som väsnades, men jag säger inga namn, då kan kärestan bli putt!
Igår slet han som hantlangare till sin son, som var här för att få mitt nya tak på uterummet på plats. Själv hade jag förflyttat uteplatsens möbler och blommor till andra änden på min "gigantiska" radhusträdgård och sprang runt och fotograferade det hela.
Sonen kröp omkring på det gamla murkna taket och det knakade och brakade och jag var allvarligt oroad att han skulle braka igenom. Själv var han lugn som en filbunke. "Det finns ju takstolar," sa han och sen var det inte mer med det.
Jag var tvungen att ta en bild underifrån också
Självklart hade han rätt, han kan sin sak och ganska snart var det precis som en boktitel av särbons favoritförfattare Dan Korn: "Se himlen genom taket", det var det jag gjorde när jag kom ut nästa gång för att kolla att han inte fallit ner.
Jag var i köket och bakade i väntan på att männen skulle komma in och vara fikasugna.
Nu har jag testat att göra rödbetskakor, liknande dem vi fick när vi var i Ockelbo på Wiij. De blev jättegoda, men smakade inte riktigt så som originalet. Jag hade kanske för lite rödbetor i dem, trots att jag hade i 5 dl rivna. Hur som helst hade de en strykande åtgång.
VARNING: Kan vara beroendeframkallande!
Igår slet han som hantlangare till sin son, som var här för att få mitt nya tak på uterummet på plats. Själv hade jag förflyttat uteplatsens möbler och blommor till andra änden på min "gigantiska" radhusträdgård och sprang runt och fotograferade det hela.
Sonen kröp omkring på det gamla murkna taket och det knakade och brakade och jag var allvarligt oroad att han skulle braka igenom. Själv var han lugn som en filbunke. "Det finns ju takstolar," sa han och sen var det inte mer med det.
Jag var tvungen att ta en bild underifrån också
Självklart hade han rätt, han kan sin sak och ganska snart var det precis som en boktitel av särbons favoritförfattare Dan Korn: "Se himlen genom taket", det var det jag gjorde när jag kom ut nästa gång för att kolla att han inte fallit ner.
Jag var i köket och bakade i väntan på att männen skulle komma in och vara fikasugna.
Nu har jag testat att göra rödbetskakor, liknande dem vi fick när vi var i Ockelbo på Wiij. De blev jättegoda, men smakade inte riktigt så som originalet. Jag hade kanske för lite rödbetor i dem, trots att jag hade i 5 dl rivna. Hur som helst hade de en strykande åtgång.
VARNING: Kan vara beroendeframkallande!
Slut tankeverksamhet
Här blir det inte mycket ikväll, eller om det är natt nu?
En fullspäckad vecka avslutades idag med byte av tak på uterummet (fast det gjorde yngste bonussonen), medan jag stod i köket och producerade en massa bakverk.
Efter det en halvdöd känsla hos båda soffpotatisarna = oss två, som halvlåg i soffan HELA KVÄLLEN, med fjärrkontrollen på bordet och zappade från det ena programmet till det andra. T o m "Kändisdjungeln" hängde vi kvar och tittade på. Äckligt med alla larver på Fritiofhsson (var han nu har det där onödiga h:et placerat i sitt namn). Han var modig!
Nu har vi släpat oss upp till sovrummet och jag bara längtar att få tippa baklänges, för då landar jag i min säng. Jag är FRUKTANSVÄRT avundsjuk på kärestan som redan intagit horisontalen.
Imorgon återkommer jag med en massa intressant information om allt möjligt!
Sova gott ska jag!
En fullspäckad vecka avslutades idag med byte av tak på uterummet (fast det gjorde yngste bonussonen), medan jag stod i köket och producerade en massa bakverk.
Efter det en halvdöd känsla hos båda soffpotatisarna = oss två, som halvlåg i soffan HELA KVÄLLEN, med fjärrkontrollen på bordet och zappade från det ena programmet till det andra. T o m "Kändisdjungeln" hängde vi kvar och tittade på. Äckligt med alla larver på Fritiofhsson (var han nu har det där onödiga h:et placerat i sitt namn). Han var modig!
Nu har vi släpat oss upp till sovrummet och jag bara längtar att få tippa baklänges, för då landar jag i min säng. Jag är FRUKTANSVÄRT avundsjuk på kärestan som redan intagit horisontalen.
Imorgon återkommer jag med en massa intressant information om allt möjligt!
Sova gott ska jag!
Bästa onödan
När nästansystern och jag var i England i våras "fastnade" vi ju på en husgerådsaffär, något som jag skrev om då. En sak som jag inte hade en aning om att den existerade var en "Tea squeezer" och där fastnade jag.
Jag stod länge och höll i den, vände och vred på den, begrundade, funderade och klämde ur en tänkt tepåse. Var det verkligen något jag behövde?
Jag dricker mest löste, det är mycket godare, men som en av de fumligare personerna i arla morgonstund har jag alltför många gånger drällt ut det lösa teet, både i torrt och vått tillstånd. När jag sen hittade utmärkt goda tepåsar, även dem från England och som smakar som frukostte ska, har jag övergått till tepåse till just frukosten.
De heter P G Tips och är tetraformade. Mycket gott och neutralt.
Innan England fiskade jag upp tepåsen med en sked, det tog lite tid och oftast spillde jag, för det rann så klart om den.
Efter England är det lätt som en plätt, för jag kom loss till slut och då hade jag den i min varukorg.
Så här ser underverket ut
Och så här fungerar den.
Rekommenderas å det allra varmaste. Undrar om de finns i Sverige?
Hönan och ägget
Jag var och köpte ägg på mitt vanliga ställe häromdagen. Där man tar vad man vill ha och lägger pengar i en låda.
Det är jättegoda ägg och de finns i olika storlekar.
Det är precis som i klädbutiken, små, medium och large. Jag brukar köpa large, för jag tycker inte om när det blir för lite.
Kärestan brukar säga att jag är så omåttlig, jag ska ha MYCKET av allting. Så är det nog allt som oftast, men det är inte till någon större nackdel så länge det inte drabbar någon annan negativt.
Jag steg in där i äggboden och greppade en karta av de största. Sen ser jag.........ETT MASTODONTÄGG mitt ibland de som var "large". Har det varit en stor gås och hälsat på i hönsgården och lagt ett ägg, för även om det är stort, så någon struts är det inte.
Nej, det måste vara en vanlig höna, men hur ser hon ut efter att ha klämt ut det där?
Jag tror det gjorde ont!
Det är jättegoda ägg och de finns i olika storlekar.
Det är precis som i klädbutiken, små, medium och large. Jag brukar köpa large, för jag tycker inte om när det blir för lite.
Kärestan brukar säga att jag är så omåttlig, jag ska ha MYCKET av allting. Så är det nog allt som oftast, men det är inte till någon större nackdel så länge det inte drabbar någon annan negativt.
Jag steg in där i äggboden och greppade en karta av de största. Sen ser jag.........ETT MASTODONTÄGG mitt ibland de som var "large". Har det varit en stor gås och hälsat på i hönsgården och lagt ett ägg, för även om det är stort, så någon struts är det inte.
Nej, det måste vara en vanlig höna, men hur ser hon ut efter att ha klämt ut det där?
Jag tror det gjorde ont!
Kräftfest
Igår var jag hos en kollega B, som arbetar i en annan kommun. Vi brukar träffas regelbundet och prata arbete, för att slippa gagga om skolan och allt det för med sig, när vi träffas för att umgås. Det där lät lite konstigt känner jag. Fri tolkning av innebörden anbefalles.
Allra först inleder vi med en friskvårdande aktivitet, en ganska lång promenad. Vi går upp på Storgatan, där fick jag se att en del bussar fått ny outfit som det heter på modespråk. Beklädnad på svenska, eller vad?
Vidare ner förbi USÖ och gångvägen längs Svartån.
Numera jagar mina ögon alltid intressanta saker och jag fick syn på en elcentral eller något dylikt och konstaterade att antingen har någon tänkt till ordentligt, eller så har slumpen lyckats 100 % med utseendet på huset och alldeles bredvid, stenarna vid den lilla trappan.
Exakt samma stuk på de övre vinklarna på taket och stenarna. MMMmm, vad jag tycker om sånt.
Vi travade på, för hemma väntade kräftor, det visste jag.
Vi pratade i dubbel fart, för att hinna med allt vi ville diskutera och fort var vi förbi Wadköping och på väg in i Stadsparken. På lekplatsen finns en härlig staty där man får klättra, gräva, hälla sand och fantisera som man vill med rävarna som lekkamrater.
Vidare in mot rosenträdgården för att se om det fanns några kvar, men blicken fastnade i detta gula hav, precis innan vi kom fram till rosorna.
UNDERBART! Vilken park vi har här i stan.
Rosorna fanns kvar, men vi pinnande på och var strax vid utgången, som egentligen är ingången, för där står ju "Inträdet" till höger när man är på väg in.
Till vänster står den här skulpturen, som jag är oerhört förtjust i. Så vacker. Jag tolkar den som ett musikinstrument där det strilande vattnet är strängar.
Slut på det vackra, vi går över Stortorget och här i centrum har man "pyntat" papperskorgarna i ett försök att få folk att inte skräpa ner så förbaskat när de går på stan.
Alldeles bredvid ligger "Likkistan" som den heter i folkmun. Jag har ingen aning om dess rätta namn, men folkets namn är mitt i prick.
Äntligen hemma igen och dags att lämna pratet och börja slurpa och smaska. Jag hade tagit med mig en blomma som skulle symbolisera de röda kräftorna och dillen.
De små godingarna låg där och läskade oss.
Trots att det var måndagkväll var det dukat med både stora och små glas. Rostat bröd och ost skulle vi också ha.
Lilla buteljen var full och isande kall.
Vi åt och drack, skrålade och sjöng. 6 gånger sjöng vi snapsvisor och två stora glas drack vi till maten. Vid tredje visan kom B.s man ut i köket, tittade på oss och sa: "Ni är inte riktigt kloka"!
Vi hade nämligen bara vanligt vatten i både de stora och de små glasen, men vi skrålade och skålade ändå.
Idag har vi varit på våra arbeten fräscha som rosenknoppar tack vare detta kloka val av måltidsdryck!
Allra först inleder vi med en friskvårdande aktivitet, en ganska lång promenad. Vi går upp på Storgatan, där fick jag se att en del bussar fått ny outfit som det heter på modespråk. Beklädnad på svenska, eller vad?
Vidare ner förbi USÖ och gångvägen längs Svartån.
Numera jagar mina ögon alltid intressanta saker och jag fick syn på en elcentral eller något dylikt och konstaterade att antingen har någon tänkt till ordentligt, eller så har slumpen lyckats 100 % med utseendet på huset och alldeles bredvid, stenarna vid den lilla trappan.
Exakt samma stuk på de övre vinklarna på taket och stenarna. MMMmm, vad jag tycker om sånt.
Vi travade på, för hemma väntade kräftor, det visste jag.
Vi pratade i dubbel fart, för att hinna med allt vi ville diskutera och fort var vi förbi Wadköping och på väg in i Stadsparken. På lekplatsen finns en härlig staty där man får klättra, gräva, hälla sand och fantisera som man vill med rävarna som lekkamrater.
Vidare in mot rosenträdgården för att se om det fanns några kvar, men blicken fastnade i detta gula hav, precis innan vi kom fram till rosorna.
UNDERBART! Vilken park vi har här i stan.
Rosorna fanns kvar, men vi pinnande på och var strax vid utgången, som egentligen är ingången, för där står ju "Inträdet" till höger när man är på väg in.
Till vänster står den här skulpturen, som jag är oerhört förtjust i. Så vacker. Jag tolkar den som ett musikinstrument där det strilande vattnet är strängar.
Slut på det vackra, vi går över Stortorget och här i centrum har man "pyntat" papperskorgarna i ett försök att få folk att inte skräpa ner så förbaskat när de går på stan.
Alldeles bredvid ligger "Likkistan" som den heter i folkmun. Jag har ingen aning om dess rätta namn, men folkets namn är mitt i prick.
Äntligen hemma igen och dags att lämna pratet och börja slurpa och smaska. Jag hade tagit med mig en blomma som skulle symbolisera de röda kräftorna och dillen.
De små godingarna låg där och läskade oss.
Trots att det var måndagkväll var det dukat med både stora och små glas. Rostat bröd och ost skulle vi också ha.
Lilla buteljen var full och isande kall.
Vi åt och drack, skrålade och sjöng. 6 gånger sjöng vi snapsvisor och två stora glas drack vi till maten. Vid tredje visan kom B.s man ut i köket, tittade på oss och sa: "Ni är inte riktigt kloka"!
Vi hade nämligen bara vanligt vatten i både de stora och de små glasen, men vi skrålade och skålade ändå.
Idag har vi varit på våra arbeten fräscha som rosenknoppar tack vare detta kloka val av måltidsdryck!
Om hur det gick för mig när vi skulle plocka lingon
Söndagen hade vi avsatt för skogen. Nu var det dags att plocka årets dos av lingon. Vi brukar förära min kära brorsdotter en hink de åren det är god tillgång och jag ville föryngra vårt eget, 3 år gamla frysförråd, lite grann också.
Sagt och gjort! Viktigast var dock fikakorgen, för kaffe- och tepaus i skogen är bland det mest njutbara som finns.
Särbon tog fram hinkar och våra bärplockare och i sista sekunden slet jag åt mig min kära "Plocken" och lilla 1-litershinken, för tänk om det fortfarande fanns blåbär.
Väl framme vid vårat ställe hinner jag bara ut ur bilen när jag ser att snåren är alldeles fulla av blåbär, nästan som krusbär i storlek.
Jag blev som Alfons - "Jag ska bara ..." Inte kunde jag lämna dem och trava iväg in i skogen till lingonstället. Nej, jag sa att jag skulle plocka av de där tuvorna så skulle jag ansluta till lingonriset lite senare.
Jag drog och rafsade med plocken och min hink fylldes ganska fort. Jag rensar medan jag häller ur plocken och ner i hinken och hade just fått litern nästan full när jag hör kärestans stämma ljuda:
"Nu vill jag ha kaffe". Jag svarade:
"Ja, jag också, kom då så fikar vi".
Där kommer karln ut ur skogen med hela stora hinken full av lingon. Jag HÄPNADE!
"Det är alldeles rött därinne", sa han.
Han i sin tur tyckte att jag fått ihop mycket blåbär på den korta tiden.
Det smakade ljuvligt, vi satt där i solen ett tag, sen bar det av in bland tuvorna igen för kärestan. Jag kunde dock inte riktigt slita mig från mitt blåbärsris än, men tog med mig både bärplockaren, plocken och lilla hinken. Jag tror jag är besatt av blåbär, för jag kan inte sluta.
Jag plockade raskt en halv liten hink till med blåbär innan jag travade iväg och anslöt mig till lingonplockaren. Pliktskyldigast rakade jag ihop en plockare full, sen koncentrerade jag mig på blåbären igen, för det var lika gott om dem därinne i skogen.
Det tog inte lång stund förrän hink två var full med lingon och då hade även jag 1 liter blåbär till. Tur att jag hade med mig en extra plastburk att hälla över i.
Lingonskörden! Rätt bra gjort på ett par timmar, med en rejält lång fikapaus mitt i.
Idag har jag varit iväg och levererat största hinken till min lilla S. Hon i sin tur gav mig en hel ask med massor av olika sorters tomater från sitt växthus! Ge och få, det gillar jag. Tyvärr kan jag inte visa dem, för jag proppade i mig mer än hälften i bilen på vägen hem.
Förresten fick jag två bruna ägg också från hennes hönshus, de ska vi ha till lördagsfrukosten!
Sagt och gjort! Viktigast var dock fikakorgen, för kaffe- och tepaus i skogen är bland det mest njutbara som finns.
Särbon tog fram hinkar och våra bärplockare och i sista sekunden slet jag åt mig min kära "Plocken" och lilla 1-litershinken, för tänk om det fortfarande fanns blåbär.
Väl framme vid vårat ställe hinner jag bara ut ur bilen när jag ser att snåren är alldeles fulla av blåbär, nästan som krusbär i storlek.
Jag blev som Alfons - "Jag ska bara ..." Inte kunde jag lämna dem och trava iväg in i skogen till lingonstället. Nej, jag sa att jag skulle plocka av de där tuvorna så skulle jag ansluta till lingonriset lite senare.
Jag drog och rafsade med plocken och min hink fylldes ganska fort. Jag rensar medan jag häller ur plocken och ner i hinken och hade just fått litern nästan full när jag hör kärestans stämma ljuda:
"Nu vill jag ha kaffe". Jag svarade:
"Ja, jag också, kom då så fikar vi".
Där kommer karln ut ur skogen med hela stora hinken full av lingon. Jag HÄPNADE!
"Det är alldeles rött därinne", sa han.
Han i sin tur tyckte att jag fått ihop mycket blåbär på den korta tiden.
Det smakade ljuvligt, vi satt där i solen ett tag, sen bar det av in bland tuvorna igen för kärestan. Jag kunde dock inte riktigt slita mig från mitt blåbärsris än, men tog med mig både bärplockaren, plocken och lilla hinken. Jag tror jag är besatt av blåbär, för jag kan inte sluta.
Jag plockade raskt en halv liten hink till med blåbär innan jag travade iväg och anslöt mig till lingonplockaren. Pliktskyldigast rakade jag ihop en plockare full, sen koncentrerade jag mig på blåbären igen, för det var lika gott om dem därinne i skogen.
Det tog inte lång stund förrän hink två var full med lingon och då hade även jag 1 liter blåbär till. Tur att jag hade med mig en extra plastburk att hälla över i.
Lingonskörden! Rätt bra gjort på ett par timmar, med en rejält lång fikapaus mitt i.
Idag har jag varit iväg och levererat största hinken till min lilla S. Hon i sin tur gav mig en hel ask med massor av olika sorters tomater från sitt växthus! Ge och få, det gillar jag. Tyvärr kan jag inte visa dem, för jag proppade i mig mer än hälften i bilen på vägen hem.
Förresten fick jag två bruna ägg också från hennes hönshus, de ska vi ha till lördagsfrukosten!
Jädersbruk del 2
Vi lämnade platsen för drängtvagningen och kom in på de gamla motorerna och alla tillbehör.
Särbon försvann in i en annan dimension och jag gick med en liten stund, för egentligen skulle vi till ängen där det skulle bli uppvisning med veterancrossmotorcyklar och då skulle jag med hade jag tänkt.
Jag får lära mig en hel del nytt när vi är på såna här tillställningar. Konstruktionen med tunnan är en kylare till en motor, förmodligen det gröna schabraket som står bakom. Det heta vattnet från motorns kylsystem matas över i behållaren överst, sen rinner det ner längs repen och kyls av. Fiffigt, men inte så praktiskt kanske och definitivt inte godkänt av skyddsombudet. Det var dock obefintligt på den här kylarens tid.
När vi kom till den här lilla hojen utbrister särbon:
"Åh, en Tribsa", sen försvann han in i sig själv igen. Den var tydligen speciell, för på kvällen när vi kollade på bilderna sa han samma sak än en gång.
En Monark som också gav upphov till en del prat med ägaren.
På väg till ängen passerar man en "järnväg".
Det finns ett fungerande tåg som åker fram och tillbaka längs kanten på ängen, uppför backen och ner igen samma väg. Jätterolig attraktion för många barn, i år kunde man även åka hölass runt ängen och marknadsområdet och det roade både stora och små kunde jag konstatera.
Här kommer tåget med sitt gula "lok" och vagnen med bänkar för passagerarna och bakom kommer traktorn med hölasset.
Grålleklubben har alltid en massa gamla traktorer med på Jäders, där samlas herrar i alla åldrar, mest äldre dock, tittar och ser nostaligiska ut. Det är deras intresse så klart, jag är inte på samma våglängd, även om jag gick traktorkurs en gång i min ungdom.
Plötsligt fick jag syn på Elvis Presley, men det fick jag ju inte! Vad knäpp jag är!
Nu började det smattra och smälla längst nere i backen och här kom första veteranen susande i banan och strax efter kom det flera.
"Nej", sa jag, "nu går jag ner till marknaden och tittar istället." Vi bestämde en tid och en plats att träffas på och sen gick jag.
Jag drogs som en asgam till en gammal rutten antilop, när jag kände lukten av brända mandlar. Det hör också till dagen på Jäders. Det var mitt första inköp, varma brända mandlar, jag kan bara säga "MMMMmmmmmm!"
Köpings museum hade en rolig invit till den som kände sig hågad.
Sen kom jag till en ost - och korvförsäljning. Jädersbruksost, vad är det?
Jo, det är Prästost från Falbygden som de köpt in utan märkning, långlagrat i 2 år och sen beroende på vilken marknad de är på ger de osten indirekt marknadens namn. För när jag sen läste på skylten insåg jag att det inte alls stod "Jädersbruksost", utan "Lagrad ost Jädersbruk". Smart!
Dessutom var den himmelskt god, smälte i munnen och alla bitar kostade 69 kronor. Naturligtvis köpte jag en.
Mera ost blev det, den trevlige mannen från Kloten stod där med sina enormt goda salladsostar.
Han ser ut som kliven ut ur historieboken, osten är som sagt bland det godaste som finns när det gäller salladsost och jag handlar alltid av honom när han finns med dit vi kommer.
Det är inte så smart att handla tunga saker så där i början, men väntar man händer det att det är slut när man väl kommer tillbaka.
Nu hade kära särbon slitit sig från motorcyklar och kommit tillbaka. Då var det fikadags.
5 kronor för te, 10 kronor för kaffe och 10 kronor/bröd = 55 kronor. Allt hembakat och mumsigt!
Nu fick vi ny energi och gav oss ut i vimlet igen. Han ville se mera motorer, det var ju det som var årets tema. "Gå du," sa jag, som mycket väl klarar mig själv. Vi bestämde ny tid och mötesplats lite senare.
Jag fick syn på båten med tändkulemotor, den gör en sväng på ån med alla som är sugna på en tur och är ett måste för oss också varje år.
Sen föll blicken på en del av bilparkeringen borta på gärdet. Jäders är verkligen folkfest!
Lövsågskonst fanns till salu -
- och sågaren själv satt där i full koncentration med något nytt motiv.
Så hittade jag en stor utställning av små traktorer mm och där blev jag stående ett tag. Vilket pillergöra att få ihop alla de här olika, för det var riktigt många. Det här tilltalade mig och när jag sen sammanstrålade med kärestan hade han missat just det, så jag fick ta med honom och visa. Han blev också imponerad.
Av någon anledning fick vi för oss att det är mannen med den blå mössan som är konstruktören.
Veternamopparna fräste förbi medan vi stod där, i år var det inte alls särskilt många som tagit sig dit på sina juveler. Lite synd, för det tycker jag är riktigt roligt.
Nu drog vi oss ner mot båten, även där fanns en utställning, passligt nog med gamla utombordsmotorer.
Vi klev ombord och åkte ut i Amazonas, i alla fall nästan.
Det är bara en kort tur, han vänder mitt ute på vattnet och styr in till "hemmahamnen" för att hämta nya passagerare. Det kostar 10 kronor i frivillig avgift.
Några badsugna hundar hade just lyckats övertyga sina människor om nyttan av att ta sig ett dopp.
Vi började dra oss mot utgången, då kom kärestan just på att det nog var någon mer gammal motor han inte tittat ordentligt på, så vi gick åt varsitt håll än en gång. Jag drog mig till slottet och konstuställningen på loftet.
Utanför slottet stod tre riktigt tjusiga bilar. När de är såna förstår jag fascinationen för gamla bilar.
Kolla kylarprydnaden, helt livsfarlig vid en krock, men så vacker!
Den här är en Hudson och igår visste jag vad de andra två hette också, men inte idag. Långtidsminnet är inte vad det var, i alla fall inte när det gäller bilar. Jag tror en hette Lincoln och den tredje .....????
Slottet är under upprustning, de driver ett slottscafé på nedervåningen, oftast på helgerna. Jag skulle inte fika, men steg in för att se om det hänt något sen sist.
De hade en utställning med gamla kartor över bygden från olika tidsperioder.
Jag avslutade min Jädersbruksdag med att gå till loftet och titta på konsthantverken, utställning och försäljning. I år var det keramiken som tilltalade mig allra mest.
Dags att åka hem, en sista bild på ett udda fordon. Liten och gullig, om en "bil" kan ha det epitetet.
Särbon försvann in i en annan dimension och jag gick med en liten stund, för egentligen skulle vi till ängen där det skulle bli uppvisning med veterancrossmotorcyklar och då skulle jag med hade jag tänkt.
Jag får lära mig en hel del nytt när vi är på såna här tillställningar. Konstruktionen med tunnan är en kylare till en motor, förmodligen det gröna schabraket som står bakom. Det heta vattnet från motorns kylsystem matas över i behållaren överst, sen rinner det ner längs repen och kyls av. Fiffigt, men inte så praktiskt kanske och definitivt inte godkänt av skyddsombudet. Det var dock obefintligt på den här kylarens tid.
När vi kom till den här lilla hojen utbrister särbon:
"Åh, en Tribsa", sen försvann han in i sig själv igen. Den var tydligen speciell, för på kvällen när vi kollade på bilderna sa han samma sak än en gång.
En Monark som också gav upphov till en del prat med ägaren.
På väg till ängen passerar man en "järnväg".
Det finns ett fungerande tåg som åker fram och tillbaka längs kanten på ängen, uppför backen och ner igen samma väg. Jätterolig attraktion för många barn, i år kunde man även åka hölass runt ängen och marknadsområdet och det roade både stora och små kunde jag konstatera.
Här kommer tåget med sitt gula "lok" och vagnen med bänkar för passagerarna och bakom kommer traktorn med hölasset.
Grålleklubben har alltid en massa gamla traktorer med på Jäders, där samlas herrar i alla åldrar, mest äldre dock, tittar och ser nostaligiska ut. Det är deras intresse så klart, jag är inte på samma våglängd, även om jag gick traktorkurs en gång i min ungdom.
Plötsligt fick jag syn på Elvis Presley, men det fick jag ju inte! Vad knäpp jag är!
Nu började det smattra och smälla längst nere i backen och här kom första veteranen susande i banan och strax efter kom det flera.
"Nej", sa jag, "nu går jag ner till marknaden och tittar istället." Vi bestämde en tid och en plats att träffas på och sen gick jag.
Jag drogs som en asgam till en gammal rutten antilop, när jag kände lukten av brända mandlar. Det hör också till dagen på Jäders. Det var mitt första inköp, varma brända mandlar, jag kan bara säga "MMMMmmmmmm!"
Köpings museum hade en rolig invit till den som kände sig hågad.
Sen kom jag till en ost - och korvförsäljning. Jädersbruksost, vad är det?
Jo, det är Prästost från Falbygden som de köpt in utan märkning, långlagrat i 2 år och sen beroende på vilken marknad de är på ger de osten indirekt marknadens namn. För när jag sen läste på skylten insåg jag att det inte alls stod "Jädersbruksost", utan "Lagrad ost Jädersbruk". Smart!
Dessutom var den himmelskt god, smälte i munnen och alla bitar kostade 69 kronor. Naturligtvis köpte jag en.
Mera ost blev det, den trevlige mannen från Kloten stod där med sina enormt goda salladsostar.
Han ser ut som kliven ut ur historieboken, osten är som sagt bland det godaste som finns när det gäller salladsost och jag handlar alltid av honom när han finns med dit vi kommer.
Det är inte så smart att handla tunga saker så där i början, men väntar man händer det att det är slut när man väl kommer tillbaka.
Nu hade kära särbon slitit sig från motorcyklar och kommit tillbaka. Då var det fikadags.
5 kronor för te, 10 kronor för kaffe och 10 kronor/bröd = 55 kronor. Allt hembakat och mumsigt!
Nu fick vi ny energi och gav oss ut i vimlet igen. Han ville se mera motorer, det var ju det som var årets tema. "Gå du," sa jag, som mycket väl klarar mig själv. Vi bestämde ny tid och mötesplats lite senare.
Jag fick syn på båten med tändkulemotor, den gör en sväng på ån med alla som är sugna på en tur och är ett måste för oss också varje år.
Sen föll blicken på en del av bilparkeringen borta på gärdet. Jäders är verkligen folkfest!
Lövsågskonst fanns till salu -
- och sågaren själv satt där i full koncentration med något nytt motiv.
Så hittade jag en stor utställning av små traktorer mm och där blev jag stående ett tag. Vilket pillergöra att få ihop alla de här olika, för det var riktigt många. Det här tilltalade mig och när jag sen sammanstrålade med kärestan hade han missat just det, så jag fick ta med honom och visa. Han blev också imponerad.
Av någon anledning fick vi för oss att det är mannen med den blå mössan som är konstruktören.
Veternamopparna fräste förbi medan vi stod där, i år var det inte alls särskilt många som tagit sig dit på sina juveler. Lite synd, för det tycker jag är riktigt roligt.
Nu drog vi oss ner mot båten, även där fanns en utställning, passligt nog med gamla utombordsmotorer.
Vi klev ombord och åkte ut i Amazonas, i alla fall nästan.
Det är bara en kort tur, han vänder mitt ute på vattnet och styr in till "hemmahamnen" för att hämta nya passagerare. Det kostar 10 kronor i frivillig avgift.
Några badsugna hundar hade just lyckats övertyga sina människor om nyttan av att ta sig ett dopp.
Vi började dra oss mot utgången, då kom kärestan just på att det nog var någon mer gammal motor han inte tittat ordentligt på, så vi gick åt varsitt håll än en gång. Jag drog mig till slottet och konstuställningen på loftet.
Utanför slottet stod tre riktigt tjusiga bilar. När de är såna förstår jag fascinationen för gamla bilar.
Kolla kylarprydnaden, helt livsfarlig vid en krock, men så vacker!
Den här är en Hudson och igår visste jag vad de andra två hette också, men inte idag. Långtidsminnet är inte vad det var, i alla fall inte när det gäller bilar. Jag tror en hette Lincoln och den tredje .....????
Slottet är under upprustning, de driver ett slottscafé på nedervåningen, oftast på helgerna. Jag skulle inte fika, men steg in för att se om det hänt något sen sist.
De hade en utställning med gamla kartor över bygden från olika tidsperioder.
Jag avslutade min Jädersbruksdag med att gå till loftet och titta på konsthantverken, utställning och försäljning. I år var det keramiken som tilltalade mig allra mest.
Dags att åka hem, en sista bild på ett udda fordon. Liten och gullig, om en "bil" kan ha det epitetet.
Jädersbruk del 1
Idag och imorgon är det Jädersbruksdagarna. Vi brukar åka dit varje år, ända sen vi upptäckte att det existerade för 5 - 6 år sen.
Jag var inte med förra året, då var det bara kärestan och nästansysterns man, för jag var på spa med kära "syster som fyllde år. Numera ger jag gärna bort uppleveleser och då kan man själv vara med på ett hörn också.
I år tog vi hojen och for iväg. Himlen var grå, men SMHI hade lovat i princip uppehållsväder.
Det var massor med trafik som skulle svänga på samma infart som vi. Kön var evighetslång, men det klarar inte min kamera.
Har man motorcykel får man köra om alla bilar, vi har t o m en egen parkering där på ett gärde.
Det kostar 40 kronor att gå in och det är det verkligen värt. Årets tema var motorer, det gillade särbon. Jag har andra favoritställen där på Jäders, jag vill se på marknaden, gamla mopeder, fika gott med hembakt bröd, åka båt osv.
Direkt innanför entren erbjuds man detta och ........
.......överallt inne på området står stora kärl med solrosor.
Tyvärr kan jag inte få med mig en bukett hem, även om mannen som sålde tillträde till odlingarna tyckte att jag kunde lägga buketten fram på bröstet, innanför jackan. "Jaha," sa jag, "se ut som Sophia Loren alltså?" Han var tydligen med på filmstjärnetiden, för han skrattade gott.
I början av området står alla veteranbilar finputsade och glänsande. (Inte mitt största intresse)
Fast Saabar tycker jag mycket om, jag har haft jättemånga.
Sen kommer tvåhjulingarna, de gillar jag bättre än bilarna
Där vid ett av fikaborden satt en av förarna i tidstypiska kläder av brunt läder. Byxorna var av ridbyxmodell såg jag senare. Skyddsglasögonen var häftiga tycker jag.
I år hade det kommit dit en hel gammal Essomack.
och på baksidan, det som oftast satt lite i skymundan. Vilken skillnad mot idag!
Det var mycket vatten i Arbogaån, det brusade och skvätte och jag trivdes.
Där vid sidan står den där konstiga manicken, som är nån slags evighetsmaskin, och pumpar upp vatten på något sinnrikt sätt som jag inte riktigt förstått än. Kärestan vet, men han sover tydligen middag, för jag får inget svar när jag hojtar och frågar.
Precis på andra sidan bron håller motorsågsmannen till. Intressant, han är väldigt skicklig med motorsågen, men jag vill absolut inte äga ett sådant konstverk, vare sig inne eller ute.
I de här tunnorna ska drängtvagningen gå av stapeln lite senare, då lär det vara omöjligt att närma sig med en kamera, det är ett stort folknöje, jag har sett det en gång, så jag tänker inte köa där i år. 
Här blir det paus, återkommer när tillfälle ges, senare ikväll eller imorgon!
Höga hus
Idag var jag till några hotell för att lämna program om höstens konserter på jazzklubben.
Vid Gustafsvik ligger hotell Ibis och det var min sista anhalt. När jag kom ut därifrån föll min blick på Örebros gamla vattentorn och jag insåg hur fint det är och vad glad jag kände mig att det är bevarat.
Tidigare har det varit klätterväggar därinne, någon förening har drivit det under flera år. Nu är de ute ur bilden, inte för att de ville, utan för att det skulle göras något annat av tornet.
När jag stod där och funderade på vad det skulle bli av det hela slogs jag av en tanke att det var något som inte stämde.
Kan du se felet?
Sen styrde jag kylaren hemåt och blev stående vid rödljusen vid södra station. Där är också höga hus numera. Behrns nybygge, med så svindyra lägenheter att jag undrar vem som ska ha råd att bo där.
Jag stod vid trafikljuset och tog bilderna genom vindrutan, det blev lite snett. 
Jag kan bara konstatera, att av alla sorters hus som finns, kommer höghus sist på min lista!
Högendagen eller Högerdagen?
Idag är det exakt 42 år sen vi gick över till högertrafik här i Sverige. Jag var inte tillräckligt gammal för körkort, men jag körde moped. Vi bodde på landet och natten före åkte jag ner till samhället och sov över hos en kompis, för att få vara med lite vid omläggningen till högertrafik.
Klockan 5 på morgonen var jag ute och åkte moppe på "fel" sida, fast det i ett nafs blivit rätt sida. För de som inte var med är det nog svårt att förstå vilket enormt arrangemang det var med omläggningen.
Det var verkligen inte det jag skulle skriva om, men när jag började med rubriken och såg ordens likhet, slog det mig att det är årsdagen av denna händelse.
Jag skulle skriva lite om Högen och det ledde osökt in tankarna på ovanstående reflektioner över vilken historisk händelse jag levde mitt uppi 1967. Tids nog blir den väl historisk, kanske inte under min livstid, men nog om det.
HÖGEN! Det är Kvarntorp det handlar om. Kvarntorpshögen alltså. Denna f.d. sophög som numera är en stor tursitattraktion med mängder av skulpturer av mer eller mindre kända konstnärer. "Konst på hög" heter det.
"Utan titel" av Peter Johansson, ett konstverk som väckte många arga röster när det monterades upp.
Minst en gång om året måste jag dit och allra helst vill jag ha min själsbroder J med mig ditupp. Tyvärr bor han väldigt långt härifrån, så det är inte bara att slå en pling och fråga om han ska med upp.
Kärestan är inte överdrivet intresserad, men i söndags, när jag föreslog en picknick tillsammans med svärmor nappade han. Då fick hon komma ut på en helgutflykt, han fick söndagsfika och jag fick högen. Vilken fulländad kombination.
Sagt och gjort, vi hämtade henne och styrde bilen mot Kvarntorp. Det är inte så idylliskt som det låter. Högen är i själva verket en avfallshög efter det de bröt upp ur marken och sen de utvunnit olja ur skiffern, som fanns i riklig mängd. Samhället som blomstrade under tiden 1940 - 1965 är mer eller mindre ett spöksamhälle.
Vi skulle dock upp på högen och upp kom vi, även om vägen var rejält sönderregnad.
Trots att kärestans familj bott alldeles i närheten hade svärmor aldrig förr varit där uppe. Vi gick rundan bland konstverken, de travade på och jag sprang omkring med kameran i högsta hugg och kom rejält på efterkälken.
"Tur med vädret", av Eva Löfdahl. Ett för mig obegripligt namn på de små husen. Är det för att de är utan tak, eller vad menas?
"Synergi" av Eva Marklund
När skyltarna med "Hett område" dyker upp känns det lite extra. Då vet man att någonstans därunder glöder det fortfarande. Man har förgäves försökt släcka hela högen, men än pyr det lite här och där och då kan marken bli underminerad och man ska absolut inte gå där. Dessutom luktar det svavel, precis som när vi var små och det luktade pytom från Kvarntorpshållet.
Idag med den lilla dos svavelos man känner är det inga problem. Tvärtom!
"Bröstskål" av Ulf Rollof tillhör en av mina favoriter.
"Makt" och "Karyatid" av Richard Brixel
"Den som älskar soluppgången", av Olle Medin, ny för i år.
"Malanganer" av Lenny Clarhäll. Här frågade kärestan mig vad det föreställde. "Malanganer", svarade jag. Vad skulle jag säga? Det är ju det!
Den här kallar jag för kyrkan, men den heter "Absit Omen" av Kent Karlsson.
"Bunker" av James Bates. Luckorna fungerar utmärkt som klätterstöd har jag sett när det är barn på Högen. Det hade nog inte James tänkt sig.
Nedanför lite åt andra hållet ligger Sakabs anläggning. Inte så rolig utsikt. Vi rundade stugan på toppen, där finns ett café och lite information om Högen och dess historia.
Helt passligt fanns även några bord och bänkar och nu var det fikadags.
Det är mycket med blåbär just nu, blåbärsbulle och blåbärsmuffins. Det smakade underbart, trots att det blåste så vi fick lov att hålla i precis allting, för att det inte skulle hamna i Kumla med vindens hjälp.
Underbart är kort, men vi hann fika. Himlen förändrades och de mörkgrå moln vi sett vid horisonten kom emot oss ganska fort. Vi såg tydligt hur det regnade därborta, så det var bara att packa korgen igen och dra sig mot bilen.
Jag var dock inte riktigt nöjd, medan de andra gick till bilen sprang jag iväg och tog kort på Lars Vilks "Waaaall". I den klättrar man upp på egen risk.
Ner för kullen för att ta kort på "Sju" av Mats Caldeborg..........
..........och när jag hänger där, lätt över kanten, känner jag den karaktäristiska doften av svavel och tittar neråt. Det RYKER! Ett nytt ställe där det glöder och ryker. Nytt för mig i alla fall. Det var just här och då, som jag fick en ENORM längtan efter broder J, önskade han varit med.
Jag ilade till bilen och hojtade: "Det ryker, det ryker därborta. MMMMmmm, vad det luktar gott!"
Blicken jag fick av min käre man och hans mor antydde att de tvivlade på mina förståndsgåvor, för se gott hade det väl aldrig luktat om högen!?!
De fyra första korten har nämnde själsbroder J tagit vid ett tidigare tillfälle. Tack för lånet!
Klockan 5 på morgonen var jag ute och åkte moppe på "fel" sida, fast det i ett nafs blivit rätt sida. För de som inte var med är det nog svårt att förstå vilket enormt arrangemang det var med omläggningen.
Det var verkligen inte det jag skulle skriva om, men när jag började med rubriken och såg ordens likhet, slog det mig att det är årsdagen av denna händelse.
Jag skulle skriva lite om Högen och det ledde osökt in tankarna på ovanstående reflektioner över vilken historisk händelse jag levde mitt uppi 1967. Tids nog blir den väl historisk, kanske inte under min livstid, men nog om det.
HÖGEN! Det är Kvarntorp det handlar om. Kvarntorpshögen alltså. Denna f.d. sophög som numera är en stor tursitattraktion med mängder av skulpturer av mer eller mindre kända konstnärer. "Konst på hög" heter det.
"Utan titel" av Peter Johansson, ett konstverk som väckte många arga röster när det monterades upp.
Minst en gång om året måste jag dit och allra helst vill jag ha min själsbroder J med mig ditupp. Tyvärr bor han väldigt långt härifrån, så det är inte bara att slå en pling och fråga om han ska med upp.
Kärestan är inte överdrivet intresserad, men i söndags, när jag föreslog en picknick tillsammans med svärmor nappade han. Då fick hon komma ut på en helgutflykt, han fick söndagsfika och jag fick högen. Vilken fulländad kombination.
Sagt och gjort, vi hämtade henne och styrde bilen mot Kvarntorp. Det är inte så idylliskt som det låter. Högen är i själva verket en avfallshög efter det de bröt upp ur marken och sen de utvunnit olja ur skiffern, som fanns i riklig mängd. Samhället som blomstrade under tiden 1940 - 1965 är mer eller mindre ett spöksamhälle.
Vi skulle dock upp på högen och upp kom vi, även om vägen var rejält sönderregnad.
Trots att kärestans familj bott alldeles i närheten hade svärmor aldrig förr varit där uppe. Vi gick rundan bland konstverken, de travade på och jag sprang omkring med kameran i högsta hugg och kom rejält på efterkälken.
"Tur med vädret", av Eva Löfdahl. Ett för mig obegripligt namn på de små husen. Är det för att de är utan tak, eller vad menas?
"Synergi" av Eva Marklund
När skyltarna med "Hett område" dyker upp känns det lite extra. Då vet man att någonstans därunder glöder det fortfarande. Man har förgäves försökt släcka hela högen, men än pyr det lite här och där och då kan marken bli underminerad och man ska absolut inte gå där. Dessutom luktar det svavel, precis som när vi var små och det luktade pytom från Kvarntorpshållet.
Idag med den lilla dos svavelos man känner är det inga problem. Tvärtom!
"Bröstskål" av Ulf Rollof tillhör en av mina favoriter.
"Makt" och "Karyatid" av Richard Brixel
"Den som älskar soluppgången", av Olle Medin, ny för i år.
"Malanganer" av Lenny Clarhäll. Här frågade kärestan mig vad det föreställde. "Malanganer", svarade jag. Vad skulle jag säga? Det är ju det!
Den här kallar jag för kyrkan, men den heter "Absit Omen" av Kent Karlsson.
"Bunker" av James Bates. Luckorna fungerar utmärkt som klätterstöd har jag sett när det är barn på Högen. Det hade nog inte James tänkt sig.
Nedanför lite åt andra hållet ligger Sakabs anläggning. Inte så rolig utsikt. Vi rundade stugan på toppen, där finns ett café och lite information om Högen och dess historia.
Helt passligt fanns även några bord och bänkar och nu var det fikadags.
Det är mycket med blåbär just nu, blåbärsbulle och blåbärsmuffins. Det smakade underbart, trots att det blåste så vi fick lov att hålla i precis allting, för att det inte skulle hamna i Kumla med vindens hjälp.
Underbart är kort, men vi hann fika. Himlen förändrades och de mörkgrå moln vi sett vid horisonten kom emot oss ganska fort. Vi såg tydligt hur det regnade därborta, så det var bara att packa korgen igen och dra sig mot bilen.
Jag var dock inte riktigt nöjd, medan de andra gick till bilen sprang jag iväg och tog kort på Lars Vilks "Waaaall". I den klättrar man upp på egen risk.
Ner för kullen för att ta kort på "Sju" av Mats Caldeborg..........
..........och när jag hänger där, lätt över kanten, känner jag den karaktäristiska doften av svavel och tittar neråt. Det RYKER! Ett nytt ställe där det glöder och ryker. Nytt för mig i alla fall. Det var just här och då, som jag fick en ENORM längtan efter broder J, önskade han varit med.
Jag ilade till bilen och hojtade: "Det ryker, det ryker därborta. MMMMmmm, vad det luktar gott!"
Blicken jag fick av min käre man och hans mor antydde att de tvivlade på mina förståndsgåvor, för se gott hade det väl aldrig luktat om högen!?!
De fyra första korten har nämnde själsbroder J tagit vid ett tidigare tillfälle. Tack för lånet!
Funderingar om just ingenting
Nu skriver jag mest för att testa om det är lika segt så här dags på dygnet. Egentligen har jag inte tid, jag kom nyss hem och ska iväg på kören om 35 minuter.
Jag kan ändå inte låta bli och så funderar jag på varför jag oftast kommer på alla de smarta ideérna när det redan är för sent?
Jag var på Coop och handlade i förrgår, nya reklambladet hade kommit och de lockade bl a med en nyutgåva av Stig Lindbergs fallande löv, möjligen blad. Det var 2-pack muggar, handduk, servetter och konstigt nog kaffe. En s.k. limited edition. Jag hade förstås önskat att det stått begränsad utgåva, men nu bor jag ju i Sverige, så då måste det väl heta limited edition?
Jag behöver ABSOLUT och DEFINITIVT INTE fler muggar, varpå jag raskt plockade ner 2 stycken 2-pack i min varupåse.
Hur snygga var de inte?
Man fick bara köpa 3 förpackningar, men kära dottern tog den tredje.
Sen dess har det molat i min "Vill ha"-del av hjärnan. Ilade alltså dit idag efter arbetet för att köpa tre till, bra att ha saker att ge bort i present var min klena ursäkt till mig själv. Att lagra "på stack" som jag och nästansystern brukar säga (man kan ju råka slå sönder de gamla).
SLUT! Det fanns kaffe och servetter kvar.
Efterklok! Jag hade kunnat gå igen samma tillfälle och köpt tre till, eller ännu enklare, dotra hade kunnat köpa tre och jag tre. Tji fick jag!
Kände att jag behövde trösta mig lite. Det har vräkregnat, då hittar man inga blommor utomhus, utan jag styde kosan till den förträffliga blomsterhandeln i Varberga centrum.
En ljusrosa eller ljusgul gerbera, med något till skulle jag ha!
SLUT! Det fanns orange och någon konstig röd. Tji fick jag igen. Jag skulle ha någon av de färgerna för att matcha med bordduken.
Germiner tror jag de heter, fanns i vitt, den såg intetsägande ut, men så fick jag syn på en blå tofsliknande historia och när då Anette i affären hör mitt dilemma säger hon frankt: "Du får byta duk!"
Så enkelt allt blev helt plötsligt och så fint det blev i köket!
Nu ska jag packa körväskan och kan även konstatera att sirapen runnit ur bloggen!
Nya sämre tider även här
Det verkar inte som det ger sig med segheten här, bloggsidan följer tidsandan och är sämre än förut? Eller vad ska man tro?
Inte sätter jag mig och väntar 1 minut eller mer för varje bild jag vill lägga in, i alla fall inte när jag inte loggar in här förrän så här dags........
Jag är nog inte riktigt klok, jag borde ligga, och om inte sova, så åtminstone läsa. Klockan är snart 23.00 och jag är inte ens halvvägs i säng än.
Jag har bakat! Det gör jag ganska ofta börjar jag inse och snart får jag sluta tjata om det här och börja skriva om något annat.
Imorgon är det första körövningen för terminen och jag och Knocksyster C ska stå för fikat. Då fick det bli hallongrottor till 40 - 50 personer. Sen för att variera lite har de gjorts om till blåbärsgrottor.
Jag kokade så otroligt god blåbärssylt tidigare i höst, med äkta vanilj i och den blev jättegod. Sen hör det till saken, att jag nästan aldrig äter sylt, så det blev en liten mini innovation när jag bakade. Nu är det bara en burk kvar, för jag har gett bort två och bakat upp en.
Det blev nästan 60 grottor! GODA!!!!
Inte sätter jag mig och väntar 1 minut eller mer för varje bild jag vill lägga in, i alla fall inte när jag inte loggar in här förrän så här dags........
Jag är nog inte riktigt klok, jag borde ligga, och om inte sova, så åtminstone läsa. Klockan är snart 23.00 och jag är inte ens halvvägs i säng än.
Jag har bakat! Det gör jag ganska ofta börjar jag inse och snart får jag sluta tjata om det här och börja skriva om något annat.
Imorgon är det första körövningen för terminen och jag och Knocksyster C ska stå för fikat. Då fick det bli hallongrottor till 40 - 50 personer. Sen för att variera lite har de gjorts om till blåbärsgrottor.
Jag kokade så otroligt god blåbärssylt tidigare i höst, med äkta vanilj i och den blev jättegod. Sen hör det till saken, att jag nästan aldrig äter sylt, så det blev en liten mini innovation när jag bakade. Nu är det bara en burk kvar, för jag har gett bort två och bakat upp en.
Det blev nästan 60 grottor! GODA!!!!
