Leontina

Så här kommer kärestan och jag att supera i afton, på tu man hand, vilket är alldeles självvalt. Lite mer blir det förstås, men huvudrätten är 1 ½ kilo svenska kräftor. 




På tolvslaget går vi ut och deltar i en av bästa grannarnas stora fyrverkeri och sedan beger vi oss till motorvägsbron för att titta på allt som skjuts upp i rymden denna afton. Där brukar inte vara trängsel, men vi är definitivt inte ensamma om att utnyttja detta gratisnöje.

GOTT NYTT ÅR till alla er som tittar in här hos Leontina då och då, eller dagligen!

---

Babusjka som tar en liten paus i moderskapet



Jag och kära dottern var och hälsade på Babusjka som har valpat. Hon är foderhund hos dottern och nu har hon nedkommit med sexlingar för 6 veckor sedan.

Här är 4 av dem som undrar vad deras mamma håller på med.



Jo, hon gosar med matte, som kollar in magen med alla tuttarna



Här hälsar en av de små på sin människo-mormor.



Nog är de som små leksakshundar, minimini!





Är dottern mormor nu, så är väl jag mormorsmor om det ska stämma?



Utanför valpburen verkar mycket roligare, kan man gnaga sig ut tro?



Lite mat för att orka en stund till



"Nog är jag ganska söt, för att inte säga VÄLDIGT SÖT till och med?"




Nu är vi trötta, men vi finns på Bisen.se, titta gärna där!

De kom ett stort kuvert med erbjudande om någon prenumeration här om dagen.

Jag tittade inte så noga just då, för det är ingen brist på tidningar i mitt liv för närvarande.

Ikväll gick jag igenom posthögen som hamnat på köksbordet.


                               VAD STåR DET????????





Hur kan de placera ett låtsasfrimärke så att erbjudandet blir ett helt annat?

Jag avstod från även denna tidskrift  -  Mitt kök!

Trevligt att vara på banan igen. Nu har jag en fungerande skärm, men det ska nog göras lite finjusteringar som inte jag begriper mig på, för allt är väldigt brett och ihoptryckt.

Trist att den pajade just när jag skulle sätta in lite GOD JUL önskningar och bilder, men tekniken rår över mig än så länge, så det var inget jag kunde styra.
Ingrids trevliga julfrågesport missade jag också slutet på, men nästa år..... då!!!!!

Igår var det i alla fall julafton och då hade jag annat att göra än sitta vid datorn.

Jag och kära dotter +  hunden Puka, startade julaftonen här hemma. De kom vid 11.30 och vi fikade lite.

Sedan rullade dagen på enligt samma gamla traditioner, oavsett om vi är 2 eller 8 personer.

Vi hade diskuterat igenom vad och hur mycket mat vi skulle ha och kommit fram till att inte ha så mycket som vi brukar. I sista minuten drog också jag in på Jansson, den ska sparas till egen måltid någon dag framöver.

Den gravade laxen uteblev tyvärr också pga felköp. Jag var så trött att jag lyckades köpa 2 kallrökta istället för en av varje. Grava egen fanns inte ork till i år.

Här är det kalla vi dukade upp, bortsett från ostbrickan, för den kom senare.



På spisen stod det varma - köttbullar, älgbullar, prinskorv och doppspad





Puka placerade sig under matbordet, där doftade det antagligen väldigt gott



Sover hon med öppna ögon, eller låtsassover hon bara?



Tallen ser lite gles ut, men den är faktiskt ovanligt fin i år



Väldigt mycket julklappar blev det till slut, för båda våra kära män medförde ännu fler än dem vi lagt dit redan på förmiddagen.



Just den här, till mig, gav mig en del funderingar, vad kunde det vara????




De är bra roliga de små liven. Jag lånade ut min bilsnöspade till dem förra vintern. Sedan har jag tjatat då och då, att den ska tillbaka till ägaren innan snön kommer. Så kom snön, men ingen spade dök upp. 
Det blev julafton och detta paket ställdes bredvid tallen. Riktigt kul, tyckte jag som inte hade en aning om vad det var..... eller????

Kvällen förflöt under stor trivsel och fotografering glömdes nästa helt bort.

Jag lyckades fota dotter och måg när vi skulle fika, men sedan blev det stopp.

Hon tycker att jag har det väldigt kallt, det är hon dock ensam om!



Hur som helst hade vi en toppen julafton och jag fick det jag önskat mig och mer till.

GOD FORTSÄTTNING, NU HOPPAS JAG ALLT SKA FUNGERA IGEN!

Så här i nattimmen vill jag önska alla mina bloggvänner och de som inte bloggar också, en riktigt GOD JUL!

Varför har jag inte bloggat eller lagt in ett enda inlägg på ett par dagar?

JO, min kära datorskärm valde att dö i förrgår och så var det inte mer med det. Jag kunde starta datorn, men hade inte chans att se, för skärmen var kolsvart.

Nu är jag på banan igen, sen några timmar tillbaka, så nu finns det hopp om en fortsättning för Leontina.

Som sagt: GOD JUL!

Nu ramlar de in i brevlådan och då menar jag julkorten.

Jag sitter här i skinkdoft och tittar på dagens skörd och där är det mest bedårande julkort jag kan tänka mig. Det kommer från E, min kära Umeåvän som också hatar vintern och längtar "hem" mellan varven.

Hennes mor är en otroligt duktig akvarellmålare och här är en av alla hennes ljuvliga små bilder som hon gör kort och annat av.





Kunde inte passa en kattälskare bättre! Kommer att sparas!

Jullan och hennes sambo var här och åt förra helgen. Då fick jag en liten present när de kom. Hon hade varit på vår fantastiska 50- 60-talsbutik Kavalkad här i stan och fyndat.

Hon och jag var in där för ett tag sedan och jag tittade på gamla julkulor. Nu är jag dessutom väldigt förtjust i prickigt på allt möjligt och de hade ett antal sådana. Detta noterade hon och styrde stegen dit innan de kom hit. Hon bad även affärsinnehavarna att inte sälja några prickiga kulor till mig, om det nu var så att jag kom in i det ärendet före helgen.

Jag undrar hur de skulle ha kunnat hindra mig, om jag nu gått dit?

Här är de i alla fall och så snart de har fått nya upphängningsband är de redo för jultallen.



Det ser ut som det snöat på dem tycker jag!

Livet består inte bara av skumtomtar!

Sedan jag väl fått tag på mina försvunna julkort, har lugnet lagt sig i mitt sinne som en varm, luddig vante. Vid frukosten upplyste jag kärestan om hur lugn jag kände mig och hur skönt det var.

Sådant får dock konsekvenser i mitt liv. Jag är inte gjord för att bara slappna av, tyvärr, kan jag väl tillägga. Jag önskar att jag kunde ligga "laidback" på soffan eller sängen och läsa en ickeläst tidning eller zappa mellan en massa kanaler på TV.n.

Det går inte! Jag orkar inte med att bara sitta/ligga. Det är bara när jag är sjuk som jag ligger som en död hök i sängen eller soffan och gör inget mer än sover, läser, tittar på filmer och tillfrisknar.

Igår var det läggdags, men vi har just nu en provvecka från Comhem med massor med bra program och kärestan har den förmågan jag inte har, så han låg i soffan och såg på motorsport.

DÅ!  Istället för att gå i säng och lägga mig och läsa, vad gör jag?

Jag drog igång lite julgodistillverkning. Detta kan jag verkligen rekommendera.

URSMARRIGT och ser även lite proffsigt ut, som det skulle vara svårt att åstadkomma. 

                               TRILLINGNÖT! 
         


Jag antar att någon likasinnad, vill testa själv.

Recept: Rosta hasselnötter (alltså själva nöten så klart). Gnid av skalen.
            Smält en stor kaka mjölkchoklad i vattenbad.
            Häv i nötterna och rör om.
            Ta upp dem tre och tre och lägg på ett bakplåtspapper eller som i mitt fall, på ett teflondito.
            Förvaras kallt (och bakom lås och bom - har en försvinnande åtgång).

OBS: Jag rostade 200 g nötter till 200 g choklad, det blev för mycket nötter, ska kompetteringshandla choklad idag och göra några till.
Häll alltså inte i alla nötter på en gång, för man vill gärna ha det lite extra chokladigt runt nötterna.

När vi hade Öppet hus på första advent hade jag förberett allt i god tid.

Ibland är man ute i för god tid, för skumtomtarna var nästan slut, innan första gästerna hade anlänt. Jag ringde kärestan, som var iväg och hämtade sin moder, och bad honom köpa med ett par påsar från närmaste butik.

Då upptäcker jag att något har hänt på skumtomtefronten. Den ena påsen var av gammalt klassiskt slag, men den andra......



Min nya favorit och så till den grad, att nästa gång vi hade gäster på mat och annat, hällde jag först ner polkatomtarna i skålen och så de traditionella överst. Ni kan ju gissa från vilket skikt jag tog mina tomtar...... Lite ojuste kanske, eller ......... ?

Allt tog i alla fall slut, så jag tror att även gästerna fick i sig några Polkatomtar.

Nu undrar jag: Kommer de tillbaka till nästa jul, eller måste jag hamstra? Förresten, det går ju ändå inte att spara dem ett år, för då får de byta namn till tandknäckartomtar.

Jag börjar nästan känna mig normal, en angenäm, men lite ovan känsla efter senaste veckans förvirring.

Älskade söstra mi ringde tidigt i morse och inledde samtalet med att skratta. Hon hade läst min blogg och hon hade det precis likadant. Jag vet inte om det var det som fick mig att inse, att någon Alzheimer hade jag inte drabbats av, utan bara en släng av julhets/stress.

Idag har det som sagt mojnat som det heter till havs.

Julkorten var inte postade, jag hade tagit med dem till jobbet, för att posta på hemvägen. Där hade de blivit skymda av min jacka. Vi hade en ovanligt sen dag igår och när den äntligen var slut, sträckte jag bara in handen och rev åt mig jackan. Inte såg jag påsen med julkort då.

I morse såg jag den! Nu är de postade. Det är också de sista paketen som ska någon annanstans.

De döda blommorna är borta, klockan petade jag till, så nu går den, om än inte rätt. Det fixar klockmannen = kärestan, som snart anländer.

Bordet ser dock likadant ut som igår.

Jag tog och gjorde julfint i lillhallen istället för att ta mig an bordet. Det var mycket roligare och kan leda till en och annan kyss. Så klart jag fixar det först.

I som här inträden: Fukta läpparna, var beredd på en kyss, eller stig åt sidan!



Tomtemor och tomtefar står där så fint vid enriskrukan



I hörnet vid ekskåpet hänger de små julbroderierna som jag åstadkom någon gång innan jag hade bloggen att tänka på och istället hade lite mer fritid ...... eller det kanske inte bara den det beror på, att jag inte hinner allt jag vill.

Oavsett vilket, dessa syddes för ganska längsen till någon jul och numera är de en del i jultraditionen.



Mosjötomtarna står inte i klump i år, nu är de utspridda lite här och där i huset.




Så var det nästan färdigt i den lilla delen av huset. Några små detaljer som fattas bara och sen kan jag fortsätta tomta till det.

Kakbakning och köttbullerullning väntar, men det är ingen stress med det, bara roligt!

Jag som är så välorganiserad och börjar med julklappar direkt efter julafton undrar lite över livet just nu!?

Ett år köpte jag faktiskt första julklappen för kommande jul på juldagen. Det var 2 halvantika mässingsljusstakar som lilla dottern ville ha, men de var så svinigt dyra före jul, att jag inte hade råd. På juldagen var det 50% på dem, men de på butiken tyckte att jag var aningen konstig som ville ha dem inslagna som julklapp!

Hur som helst, stiltjen har definitivt släppt. Det har blåst upp till kaos istället!!!!!!

Jag såg mig omkring i mitt s.k. hem på eftermiddagen, eller var det kanske kvällen? Jag kom hem 17.30 efter en arbetsdag som började 7.45. Lite tungt kändes det.

Sedan har jag skrivit de sista julkorten, tappat minnet huruvida jag postat den stora insamlingspåsen som alla de andra ligger i, eller om jag har lagt den på något säkert ställe för att inte glömma att posta den. OBS: Detta är faktiskt sant! Får ni inga julkort ligger de på sitt ställe som jag inte har en aning om för tillfället.

Jag har gjort iordning det sista paketet som ska postas till Umeå, snabbvärmt en Billys Panpizza (nödmat), tryckt i mig den, samt sköljt ner den med ett glas vatten, vattnat alla blommor sedan jag insett att jag försummat dem och just nu ser mitt hem inte så bra ut. Det är bl a det som kaoset!

                                              DÖDA!




                                     STANNAT !




                                         KAOS !



Det är precis som på havet, man vet aldrig när stiltjen blir till storm! Nu ska jag skära prinskorvar till "grisfötter" innan det är blir horisontalläge. Helst hinna läsa lite bloggar också.

Imorgon är en annan dag!

Min bloggskalle är som ett enda, stort, utbrett stiltjebälte just nu!




Jag kan inte klämma ur mig minsta lilla som kan intressera den som klickar in sig hos Leontina. Jag får nog sätta mig i julklappsrummet en stund, meditera lite och slå in några paket, så kanske det börjar blåsa upp lite där inne i hjärnvinklingarna.

Det var allt för idag och även gårdagen, som var lika lugn.........!

Imorgon kanske jag är på hugget igen!

Den lilla tomten jag köpte på julmarknaden skulle få en plats på tomtefatet.

Jag gick ut och letade en lämplig liten kvist, som skulle få föreställa ett avlövat träd. Det var lättare sagt än gjort. Antingen hade den inte tillräckligt med små förgreningar, eller så var den för vek.

Till slut hittade jag en kruttorr och den var tillräckligt hård för att orka bära upp tomten i sin lilla valnötsgunga.



Det blev fint tycker jag!

Varje söndag under advent är det julmarknad i Wadköping. Förr flängde vi runt på flera olika, men med åren minskar behoven, t o m av att bara titta. Hur som helst, vi var inte där idag, vi var där förra söndagen, men det har jag glömt bort att berätta om.

Här kommer det, rapport från julmarknad i Wadköping 4 december!

Vi började med att gå in i Stadsparken, för med den hösten vi haft ville vi se vad rosorna höll på med.

Nog höll de på alltid, det var både knoppar och nästan utslagna!
Här ett par exempel på det.




Sedan drog vi oss bort mot marknaden




Just på den här julmarknaden är det mycket som har bra kvalitet och inte så mycket "bjäfs".

Jag har som tradition att alltid köpa en viss sorts tomte till ett litet landskap som kära dottern gjorde tillsammans en pojkvän för länge, längesedan. En del år finns de inte, men i år hade jag tur.



Det fanns fina klänningar och vi som har varsitt flickbarnbarn... men vi stod emot!



I ett stånd fanns jättefina sittpuffar och otroligt vackra skrivböcker med läderpärmar.




Tyvärr har jag förlagt (låter bättre än slarvat bort) kortet med adressen till paret som tillverkat allt detta fina. Kommer det fram lovar jag att publicera det.

I Wadköping finns alltid Gudrun Haglund-Eriksson med alla sina fina får- och ullrelaterade alster.




Av henne har kärestan köpt min älskade, varma fårboa, som jag så vanvördigt kallar för "fårtarmen". Den värmer mig väldigt skönt hela den kalla årstiden och ibland annars också när jag är extra frusen.

Vi gick bort till innergården där det också var marknadsstånd.



Nästa fråga: "Ska vi fika?"

NEEEJ, inte står jag i den kön och inte kärestan heller.



Gott kaffe har vi hemma och goda bullar finns på Jeremiasbageriet.



Ville vi ha en adventsgran för en ringa penning?



Nej, inte ens en sån liten kändes nödvändig.



Alldeles bredvid stod en hel radda med den fina Örebrohästen. Nu försöker jag länka till mitt gamla inlägg om samma häst och hästsnidare, Anders Ärlegård. Jag tycker fortfarande att de är helt bedårande, en utmärkt minnessak från Örebro.



De goda bullarna liksom brände i påsen och vi tyckte att det var dags att åka hem. Vi tog genvägen genom huset mellan handelsboden och cafeét.

Där stannade kärestan och blev lite nostalgisk över de gamla julbonaderna.



Trodde jag ja!!!!!!!!!!

Han stod och stirrade på en detalj på en av dem och varför skulle han inte det????



Klockmannen i mitt liv funderade om det var en Junghans eller en Gustaf Becker.

Det blev inte mycket handlat, 2 bullar, en liten tomte, ostkaka och 4 lotter var, som samtliga var nitlotter. Vi var nöjda och det är huvudsaken! Länken till Örebrohästen fungerade inte, inlägget heter Norra Vätterns Bild & Formkonstnärer och Örebrohästen och finns i april 2011 om du vill titta på den.

Idag har vi varit och handlat julklappar på stan. Där "har" jag och många fler med mig, en parkering som vi använder kvällstid, för då är den tom och det är fritt fram för oss icke betalande.

Vi chansade och ställde oss där idag också. Det var tomt, så vi tyckte inte det var så mycket att fundera på. Så här års tar det längre tid än normalt med inköpen, för det är ganska mycket folk i rörelse, så vi var nog på stan 2½ - 3 timmar.

När vi kom tillbaka hade vi en lapp på rutan



Kärestan tog loss den och gav till mig.



Är det någon som skämtar med mig, eller hade hyresgästen till "min" parkering plötsligt blivit stadssugen en lördag? Jag lär kanske aldrig få svaret, men såååååååå skönt att det inte var ett inbetalningskort.

Jag vill köpa julklappar för mina pengar, inte betala parkeringsböter

När jag var liten visste jag ganska tidigt vad jag skulle bli när jag blev stor.

Jag skulle bli skridskoprinsessa! Det var bara så!

Det fanns inga konstfrusna isar på den tiden, utan det vara till att invänta vintern och med den även minusgrader, så att det frös på t ex Tisaren. Där hade vi sommarstuga och inte var den till för vinterbruk, men ibland skulle far och bror fiska och då åkte vi dit.

Sedan fanns "Dammen", den låg utanför samhället upp mot Hjälmsätter. Där åkte vi också skridskor någon gång, men mest åkte vi på den spolade banan i Tallbacken, nära där vi bodde.

Hur vi kom till dessa ställen utanför samhället har jag ingen aning om, för vi hade ingen bil och varken far eller mor hade körkort. Vi fick förmodligen följa med någon som hade, för inte kan jag tänka mig att de åkte moped med oss bakpå mitt i vintern.


Lånad bild

Jag var inte så gammal när jag fick mina första riktiga skridskor och det var konståkningsskridskor.
Det var säkert då drömmen tändes, för innan dess hade jag åkt på sådana med 2 medar, som spändes fast på skorna. På dem gör man inga konster överhuvudtaget, det är en konst i sig att ta sig fram.

De hette dessutom Sessan, så mitt livsval var givet i samma stund jag öppnade paketet.

Med dessa underverk på fötterna gav jag mig ut på isen och det var SVÅRT!

Nej, det var till och med JÄTTESVÅRT!

Fram kom jag stapplande och visst gick det lite bättre efter ett tag, men det var stört omöjligt att åka bakåt. Så fort jag fick lite grepp om tekniken, hakade taggarna i och jag ramlade.

Efter många, många sådana erfarenheter dök min reservplan upp. Om det nu var så illa att jag aldrig lärde mig backa, fick jag väl kapitulera och bli vanlig prinsessa.

Lånad bild

Så var det problemet ur världen.

Sedan gick det som det gick och jag är varken det ena eller det andra, men här om dagen dök ännu en chans upp att vara prinsessa, åtminstone för en stund.

I Kumla såg jag den här och där inne skulle jag kunna stå ett tag och låtsas.

Jag hade med mig kameran till jazzklubben i tisdags och när jag gick till bilen i den sena kvällen var det rejält mörkt. Det var innan det hade börjat trilla ner vitt skräp från himlen.

Jag vände mig om när jag kom till övergångsstället på genomfartsleden och tog en bild över Köpmangatan med sina röda, fina julprydnader.



Från träden på gatan är det "istappar", där ljuset rinner ner genom tappen + runda bollar som lyser samtidigt. Lite svårt att beskriva märker jag och inte syns det riktigt bra på bilden heller. Man får ha lite fantasi!



Det är hur läckert som helst och nöjd med bilden av de röda bollarna, lyfte jag blicken uppåt och såg mycket mer som lyste. Jag hävdar bestämt att jag gillar den här mörka årstiden, det är faktiskt sant. Det är så otroligt vackert med allt som lyser åt olika håll.




En balkong



Hela det huset med balkongen var ovanligt vackert den här kvällen.



Just nu är det stor skillnad när jag går till bilparkeringen. Det brukar vara kolsvart och jag pratar med kärestan i telefonen hela vägen, för jag gillar inte att gå där ensam i mörkret. Inte kändes det så nu, jag bara njöt!

Tisdagen fortsatte konsertlyssnandet för min del.

Efter lunch var vi med skolan på Konserthuset för att lyssna på "En annorlunda julsaga." Nu ser inte jag vad jag skriver, för blogg.se "beter sig". Jag hoppas det blir rätt.

Scenen var fylld med musiker som inledde.



Vi satt uppe på läktaren och både såg och hörde bra.

Det kom in en massa små vättar och älvor som dansade fram över scenen




Gamla farmor satt där också och läste ur stora julboken, med två av sina barnbarn.



Tomten dök också upp och skulle sjunga



Han hade en sextett med sig som stod bakom och körade



Det var väldigt blandat, precis som en julkonsert ska vara - både vackert och roligt.
Den här lilla flickan sjöng solo på "Nu tändas tusen juleljus". Otroligt bra!



Till slut stod samtliga medverkande på scenen i ett sista framträdande.



Efter jag slutat för dagen hann jag hem och få mig lite fysisk spis också, sedan bar det av till jazzklubben för en säsongsavslutning med:

"Good Morning Blues"



MYCKET MYCKET MYCKET BRA! Det får räcka som omdöme.

Det kan hända att det blev lite för mycket musik på en och samma dag, för jag försov mig för första gången på jag vet inte när???? Vaknade 1 timme och 20 minuter senare än jag brukar! Hur jag nu snodde ihop det hela hann jag både duscha, äta frukost, borsta tänderna och få på mig lite färg på ögonfransarna ändå.

Jag kanske inte behöver gå upp klockan 6 som jag brukar? Fast, morgontidningen fick lov att bli kvällstidning och det är inte roligt. Jag fortsätter nog som jag är van!

I god tid var vi på Stortorget igår kväll, tillsammans med 24.998 andra personer, för att vi var 25.000 som stod där, uttalades helt säkert flera gånger.



I år var det äntligen en professionell konfecier som stod på scenen, Örebros egen Peter Flack och han kan, vilket vi var så tacksamma över. Förra året med Ernst var som en mycket dålig fars, det räcker inte med att vara barfotamysig i detta sammanhang.

Jenny Wåhlander var också med i år och hon gav det hela en humoristisk inramning. De är ett bra radarpar och hon och Peter Flack och gjorde en urrolig tolkning av "Tänd ett ljus".

Så här såg scenen ut igår innan det hade börjat. Lite skillnad om man jämför med den jag visade från i fredags.



Efter dessa två bilder, ber jag om ursäkt för de riktigt usla dito som följer. Det var nästan omöjligt att ens få fram kameran, sedan bidrog trängseln och mörkret med resten, för i princip varenda en är högst undermålig. Jag lägger dock ingen prestige i det, jag visar dem ändå.

Innan julkonserten gick igång var det lucköppning i Rådhusets kalender.




Peter Flack, han är sällan så här luddigt, suddig. Han var jättebra igår!



Kören sjöng så att jag rös varje gång de tog ton. Det var Risbergska skolans vokalensemble och delar av Kammarkören.

Ibland var det dansare i fina dräkter som  virvlade runt där framme....



..... ibland en hoper små tomtar



Kvällens yngsta stjärna hette Elise Nestor, hon var helt otrolig och framförde "Jag såg mamma kyssa tomten" utan tillstymmelse till nervositet eller felsjungning. Jag skulle gissa att hon är i mellanstadieålder.



Övriga artister var årets lokalartist Olivia Thörn som sjöng "This Christmas" den hade jag inte hört förut. De s.k. kändisar som deltog var Shirley Clamp och Di Leva. Av dem föredrar jag helt klart Di Leva. Båda sjöng sololåtar och även en duett. Di Leva framförde sin nya singel och meddelade, att alla intäkter från den skulle gå till de hemlösa.

Han svepte in i sin fina, lila festkaftan och sjöng väldigt bra.




OBS: Han är inte flintis, det vet väl alla? Det blev något slags ljusfenomen. Jag gilllar ändå den bilden, träden är spökaktigt blå i bakgrunden och han sälv ser alldeles varm ut. Färgerna blev jätteläckra tillsammans.



Det var ömsom allsång, ömsom konsert från scenen, men kvällens absoluta höjdpunkt för min del - och säkert många andras också - var när Las Cleveman som avslutning sjöng "O Helga Natt." Då var jag helt tillfreds med alltihopa.



Nu kan julen komma, nu har jag hört sången som är ett måste varje år!

Du kan själv se konserten på TV, den sänds på julafton!

Jag var på väg till banken i fredags. Jag parkerade i Oskarsparken och gick upp mot Drottninggatan.

Det var en fin eftermiddag och kameran var med. När jag har med mig den får jag ett helt annat fokus än normalt, när jag tittar på omgivningen.

Den här skylten på ett hus bredvid parken, hade jag inte noterat förut och med tanke på innehållet i texten, har den suttit där längre än min levnad kan jag nog tänka mig.



Det där med elektricitet kittlar min fantasi. Vad hade de den till?

Fortsätter uppåt och tycker nog, att när de här två husen sammanfogades skedde det en liten stilbrytning som inte tilltalar mitt estetiska sinne.



Jag går upp mot Stortorget och får se Rådhusets julkalender.



Lucka 1 är öppen. Årets tema är "Nära".



Högst upp på torget, vid gatan, ligger Nikolaikyrkan. Ja visst ja, de riggar scenen för Sveriges största julkonsert O Helga Natt!



Folk passerar som om allt är som vanligt, hela gatan är stängd för alla trafik medan detta pågår. Idag är det dags att stå där och trängas med tusentals andra för att få julsångerna direkt, istället för via TV på julafton. Snart ska vi iväg för att inte hamna nere i Oskarsparken.



Tuppen på Nikolai kyrkan glimmar i det svaga solljuset och jag minns vad vi fick höra om den, när vi var på studiebesök där för någon vecka sedan.



Tornet restaurerades för några år sedan, då kom man även upp till tuppen. Den skulle fräschas upp och väl uppe får de se, att det varit fågeljägare i farten, eller tuppjägare kanske är mer rätt att säga.

Tuppen hade ett kulhål rakt igenom sig. Ingen har en aning om när och hur det gått till, men han blev så klart nedtagen och lagad. Även om tuppen ser ut som en liten guldprick däruppe, är han drygt 1½ meter i hög!

Det var observationer med kameraögat på en ganska kort promenad i centrum.

För ett tag sedan var jag och arbetskamraten P på Överskottscentralen för att titta om vi kunde hitta ett stort bord till vårt klassrum.

Det fanns ett som passade och medan P diskuterade med personalen irrade jag runt i lokalerna och kom till en liten butik - Parboden, i anslutning till Ö-centralen.

Där fanns massor med fina saker, tillverkade av dem som arbetar där och jag som är så galen i fårskinn hittade en bunt perfekta rumpvärmare.
Jag avskyr att sätta mig i en kall bil och tänkte direkt: "JIIIPPII! En sån ska jag ha."



Sagt och gjort, jag köpte den. Den var prismärkt 250, men när jag skulle betala var det 200 som gällde.

Motgång! De tog inte kort.

Lösningsorienterad kvinna i kassan, hon sa: "Ta den och skicka med pengar när de levererar bordet."

TACK, jag var helt nöjd och tog min lilla fårsits och gick tillbaka till P.

När vi kommit in i hans bil slängde jag upp mitt nya "får" på instrumentbrädan för att visa honom......



.... då säger han (glädjedödaren). "Har inte du värmesitsar i din bil?"

                                 JO, DET HAR JAG!!!!!!!!

Nu ligger fårskinnet på den slitna pallen innaför ytterdörren i hallen. Det är jättefint och passar perfekt, trots att skinnet är runt och pallen fyrkantig. Mig stör det dock inte!