Leontina

Nyanskaffningar

När man får barnbarn, kommer det plötsligt en massa nya saker i ens hem.

 

Efter att kärestan blivit farfar, gjorde jag iordning en korg med saker lämpliga för små barn att greja med när de kom på besök. Amelia, som är "vårt" äldsta barnbarn har mycket roligt varje gång hon är här och den packas också ur helt och hållet, för man vet inte vad kan finnasl längst ner?

 

När Majken var här hände naturligtvis samma sak och snart är det Ottos tur att ge sig på den. Jag lägger dit nya saker då och då, det kan vara efter mina barn, eller något som jag köpt.

Där finns förutom leksaker, lite böcker, Bamsetidning, målarbok, kritor och ritpapper och till och med sådant som jag själv hade som barn, bl a en gammal minimjölkflaska, eller hämtare som man säger i Västerbotten.

 

För ett par veckor sedan fick jag den här av Monica - kompisen som bor här i närheten.

 

 

I fantasin ser alla tre barnen på den, fast inte samtidigt. Längtar tills jag får testa med Otto som är den som är här oftast.

 

Så frågade en arbetskamrat om jag ville ha en sittvagn. Jag svarade att det ville jag, förutsatt att den fungerade. Han var på väg till Röda Korset med en massa saker, bl a den. 

 

Jaha, nu har jag tagit isär den och tvättat klädseln och har en alldeles exellent vagn att erbjuda när småkottarna dyker upp utan vagn och vi gärna vill gå på promenad.

 

 

Resesäng köpte vi samtidigt som Ottos flashiga bil (som egentligen är en gåstol, men det vägrar jag tillstå).

 

Nu får vi se vad det blir härnäst och även om det blir grejer som ska härbärgeras tills de inte behövs längre, känns det bra. Så här var det hemma hos mor och far också när vi kom på besök, så jag tycker det är som det ska vara!

Monica Z

Rosängen

Först vill jag bara säga att jag är en usel bloggare just nu, det är oerhört mycket som ska fixas på skolan de första veckorna och jag är UTMATTAD när jag sent omsider lämnar stället och åker hem.

 

Väl hemma väntar vår kära katt och är såååååååååååååååååå sällskapssjuk att jag snart får använda öronproppar. Hon talar hela tiden och det mesta handlar om mat och kärlek, eller för att citera kära dottern, som låtit mig överta Ahti. Hon säger så här: "Du behöver inte bry dig så mycket, hon vill bara ha uppmärksamhet." Kanhända att det är så, men det tar tid i alla fall att göra henne nöjd.

 

Det leder i alla fall till, att datorn har låg prioritet just nu, men det reder sig snart, det brukar det göra.

 

Nå, Rosängen var det. Förut skrev jag alltid Miljövårdscentrum, men numera heter butiken Rosängen och för första gången någonsin, fick jag chansen att visa stället för kärestan. Det enda jag skulle köpa var en god gurka, för det odlar vi inte själva, så det var en snabbvisit.

 

Butiken är likadan, trots att namnet var nytt för mig och jag gick in i grönsaksrummet och fick mig ett gott skratt. Där på den gamla vågen låg några tomater,

 

 

närmare bestämt den här trion!

 

 

Jag tog med mig min gurka ut i butiken, där köpte jag även spanska mandlar, som är urgoda och en förpackning naturgodis Mango&Kokos, som enligt tjejen bakom disken bara smälter i munnen. Det gjorde de och de produceras av North&South Fair Trade. Tror de kostade 35 kronor och jag garanterar att jag kommer att köpa dem igen. Till och med kärestan nästan flämtade till när han fick smaka en, vilket naturligtvis ledde till att han ville ha några till. 

 

Han fick det!

 

Utanför byggnaderna finns den fina örtagården och jag passade på att knäppa några bilder i all hast när vi var på väg till bilen.

 

 

Det är annat än mina örtodlingar, 2 sorters Basilika och Rosmarin i krukor, men jag är nöjd med det. Jag har skördat massor.

Efter detta susade vi vidare till Granngården, men det är då ingenting att blogga om - 5 säckar salt till vattenreningen och 4 säckar täckbark!

 

 

Min nya passion

Jag har skaffat mig en ny passion! 

 

Jag är fullkomligt galen i den och måste begränsa mig, vilket inte är roligt! Jag vet, att när jag hittar något nytt som blir till en passion, är det lätt att jag överdoserar och sedan tröttnar för gott - hemska tanke.

 

Det skulle vara väldigt, mycket, otroligt TRÅKIGT om jag plötsligt kände att jag inte ville ha denna mumsighet längre, bara för att jag är så omåttlig och bara vill ha mer och mer just nu.

 

 

                                                                                     SMOOTHIE

 

Värre än så är det inte, men det är ju så gott att jag vill ha det nästan varje dag.

 

I frysen har jag hur mycket jordgubbar som helst i olika former och det jag har allra mest av är jordgubbsmos. Det passar utmärkt till smoothie!

Förra veckan valde jag naturell yoghurt, jordgubbar, banan eller nektarin, men det blev lite surt, så jag var tvungen att söta den aningens lite.

 

Den här veckan har jag vaniljyoghurt och nu går det bra utan sötningsmedel, för den är ju redan smaksatt med vanilj. Förmodligen är den lättsockrad också, men det har jag inte sett än, så här sitter jag nu och känner mig nyttig!

 

Det är inte så dumt!

Kattvakt

Ibland är jag kattvakt hos kära dotterns familj, när de någon enstaka gång reser bort ett par dagar och det har jag varit även i sommar.

 

För att planera lite hur lång tid jag skulle vara där hade jag kollat om de skulle gå ut.

 

Nej, det behövdes inte , för de var inte ute alla dagar och just då var inte vädret något vidare heller och för övrigt var det så att Indra - Ahtis syster - inte går ut om inte dörren alltid står öppen, sas det.

 

Det var lugnt med andra ord.

 

Fast det tyckte inte katterna! Indra ville gärna gå ut, så jag lät dörren stå öppen medan jag vattnade och bara tog det lite lugnt medan jag väntade. Hon gick bara ut på bron och satte sig på räcket, så det var inga problem.

 

 

Då sa det SVISCH och ut flög Yama. Nej, det är ingen fågel, även om det kändes så när hon susade förbi. Yama är siamesen som verkligen är utekatt och hon for rakt upp i trädet utanför.

 

 

Det fanns annat som var intressant där ute, för det verkade ha varit en liten slakt tidigare. Det var nog vildkatterna som ombesörjt detta. Det bor nämligen 2 vildkatter där också - Herr Grå och Fröken Blyg.

 

 

Förre hyresgästen bara lämnade dem när han flyttade och min godhjärtade dotter och måg matar och sköter om dem så de ska ha det så bra det bara går. Mågen har till och med byggt en viterbonad koja till dem uppe på loftet med fårskinnsfällar och sköna korgar. Dessutom har de blivit ganska tama, så till och med  jag har gosat med Herr Grå. Han är rejält välväxt, som det brukar heta när man är lite för tjock, så de har det nog inte så illa ändå, trots att de inte bor inne. 

 

Det är tur att innekatterna är så tama att man kan locka på dem annars hade det blivit en lång kattvaktssejour, för upp i några äppelträd klättar inte jag för att få ner en katt.

Maggie och jag på Sjökrogen

Sista kvällen Maggie var här, gick vi till Sjökrogen för att äta. Har man en sådan bra restaurang alldeles i närheten, vore det dumt att inte utnyttja det.

 

 

Vi valde att sitta ute, för trots regnvarning var det väldigt skönt ute och absolut inget regn.

 

 

Efter man har beställt får man alltid in ett fat med ett par sorters bröd och något slags preparerat smör med saltflingor på.

 

 

Själv preparerade jag mitt vatten med lime och jordgubbe - estetiskt tilltalande.

 

 

Eftersom det var Maggies första besök på Sjökrogen tittade hon runt åt alla håll och upptäckte en bröllopsfest uppe vid huvudbyggnaden.

 

 

Ute på sjön knattrade en vattenskoter

 

 

Sedan fick vi in maten och då var vårt fokus det goda vi just fått på bordet.

 

Jag valde Boeuf Bourguignon och Maggie hängmörad entrecote. Det är extra tacksamt att blogga om mat när den är så här estetiskt tilltalande.

 

 

När jag fotograferar som mest, tar även Maggie upp sin telefon och gör samma sak. Blogg också, skulle kärestan ha utbrustit, det gör han ofta när jag mitt i allt, vad det nu är, plötsligt måste fota det jag har framför mig.

 

 

Mätta och belåtna delade vi på notan, tackade för oss och påbörjade promenaden hemåt. Då fick jag se en nummerplåt som lockade mig för mycket för att bara passera.

 

JAMES BOND hade varit på bröllopet, eller..... kanske inte?

 

 

Skrattande åt den nummerplåten började vi gå igen, när jag fick syn på nästa. Hade gynekologen också varit med....???

 

 

Sedan tyckte Maggie att hon fått nog av skyltar, ända tills den här dök upp och här stod hon ett tag och funderade på vad det var som var förbjudet för hundar! Att campa kanske?

 

 

Det fanns dock en självklar skylt och vi utgick från att den var på brudparet.

 

 

Inte lider livet långt ute på landet brist på upplevelser! Här händer hur mycket som helst om man bara är med lite.

Jag odlar

Jag är ingen agrar människa, men ändå har jag odlat lite. Vi har ett ännu större uterum här, än jag hade i mitt hus inne i stan. Det är egentligen för varmt när sommaren är som den här har varit och då är det nog tänkt att man ska sitta utomhus. Däremot har det fungerat som ett växthus och det har verkligen gett resultat.

 

Jag fick en miniplanta Physalis av söstra mi när vi var i Orsa i våras. Idag ser den ut så här.

 

 

Den släpper färdiga "bär" eller vad det är för namn på frukterna/bären Physalis (förr sa man Kapkrusbär). De är underbart goda och kära dottern är helt galen i dem.

 

 

Vi har skördat minst 100 redan och det är många, kvar som synes. Kompisen M har redan varit här och tagit för sig för att kunna odla nästa år och jag ska nog också testa igen. Det räcker med 1 bär, för de innehåller en massa små frön.

 

Tomaterna har också fått "härja fritt" på uterummet.

 

På golvet står den gigantiska busktomaten som fått stöd på 3 - 4 av grenarna, som knäckts av sin egen tyngd. 

 

 

Det kryllar av tomater på den.

 

Sedan de långa rangliga små tomaterna, som är så söta att man bara vill ha mer och mer och mer.....

 

 

Detta är bara en av grenarna, de ger massor, men jag kan också äta massor, så det går jämnt upp.

 

Nästa år förväntar jag mig fikon också

 

 

Krassen växer ute, men har producerat massor av frön till nästa år och fler blir det. Roligt, för jag har haft en riktigt mörkt röd variant, som jag aldrig haft tidigare, så jag hoppas att några av fröna är från den delen av blomman.

 

 

Så såg jag på vårt lilla skruttiga äppelträd att det släppt ner en av sina frukter. Kärestan hade tänkt såga ner det, han ansåg att det var dött, men då blev jag trädkramare och protesterade högljutt.

 

 

Varenda gren var full med lav av något slag, men jag har gnuggat lite här och där varenda gång jag varit i närheten, för att ge det en chans.

 

 

Det saknas bark på många ställen och det behöver stöttor som synes, men nog gav det frukt, om än inte i några stora mängder.

 

Jag lämnade 7-8 äpplen kvar på trädet och det här är vad jag fick sedan jag plockat ner resten.

 

 

Förra ägarna hade ingen aning om vilken sort det är, men jag är ganska säker på att det är Transparent Blanche. JÄTTEGODA!

 

På lilla minialtanen utanför sovrummet har pellan i den gröna krukan stått utan blom hela sommaren, men nu plötsligt fick jag se att det är en röd rosenknoppspelargon som stod där och bara stod. Så blir det vinterförvaring i garaget för den också framöver.

 

 

Det mesta av det vi försökte oss på att odla i det gamla hägnet blev ingenting. Mycket jordgubbar och lite ärtpungar, men annars just inget alls. Jag är dock väldigt nöjd över det vi har åstadkommit vårt första år här på landet, så får vi se vad vi gör nästa år. Reser utomlands kanske och köper våra grönsaker? Man vet aldrig!

Utflykt till Brevens Bruk

Jag inser att jag ligger ungefär 1 månad back med detta inlägg. Bilderna har helt enkelt blivit bortglömda, så kan det vara när man har mycket att berätta om och inte lika mycket tid.

 

En av sommarens alla fina dagar bytte kärestan och jag sjö. Vi började med ett besök på Englas Skafferi för att köpa GOTT surdegsbröd.

 

 

Det med bl a apelsinjuice i, som jag helst ville ha stod i ugnen, så vi beställde ett för senare avhämtning + köpte ett till av en annan sort.

 

 

SYND att Englas bara har öppet under sommarmånaderna! Det är en ljuvlig oas.

 

Sedan gav vi oss ut på riktiga småvägar för att så småningom landa vid sjön Botaren i Brevens Bruk. Där var det ljuvligt att bada, långgrunt och + 24.

 

 

Sjön suger som bekant och det gör även ett härligt bad, så vi torkade oss och for in till byn för att fika.

 

 

Vi satte oss ut mot vägen, där det var lite skuggigt under en stor kastanj och där satt vi länge och bara njöt av sommaren och...

 

 

...vårt goda fika.

Kärestan överraskade med att ta en baguette, följaktligen är citronpajen min! Den var ljuvlig, bara smälte i munnen. Det är inte jag som skurit till den stora biten, de var sådana! 

 

 

Till slut tackade vi för oss och när vi skulle gå frågade kvinnan i cafeét/affären, om vi inte ville se bruksmuseét. Det ville vi så klart och fick låna hennes nyckelkort och gick iväg genom byn. 

 

Det är verkligen fint i Breven med sin gamla bruksmiljö.

 

 

Den berömda midsommarstången med sina kransar av bl a tusentals liljkonvaljblad står kvar hela sommaren.

 

 

 

Det var mycket intressant att titta på därinne och här kommer lite av allt vi såg.

 

Jag tror det är en motorsåg på huggkubben

 

 

Järnhantering är vad Brevens Bruk är känt för och man tillverkade mycket gjutjärnprodukter och det syntes verkligen därinne.

 

 

Den fina sköldpaddan tillverkades för att fungera som spottkopp - SYND!!!!! För det ger lite äckelfaktor!

 

 

Ett inbyggt våffeljärn

 

 

 

Så den vackra Brevensspegeln, som jag ägde en en gång i tiden, men det var då det!

 

 

 På kyrkogården i Breven är det inte bara gravstenar, utan även gjutna gravvårdar, mestadels kors. De gjöts också här på bruket förstås.

 

 

Det är också mycket gott om hjortar och rådjur i de här trakterna och det avspeglades på hur man skyddar sina uteväxter.

 

 

Nu var vi färdiga med Brevens Bruk för den här gången och styrde kosan tillbaka till Englas. Då fick jag se att jag har möjlighet att få mina favoritbröd även i fortsättningen.

 

 

YES, YES, YES! Jag som älskar att baka, snart kan jag fixa mitt apelsinjuicebröd här hemma!

 

Jag ska självklart köpa boken när den kommer ut, där berättar Englafolket även om resor och sin tillvaro på  Nya Zeeland.

Rättelse!

Brittas nostalgidos - Varning för låååångt, men roligt, inlägg!!!

När Britta fyllde 65 här i somras, fick hon ett presentkort av oss på en "Nostalgidos". Hon fattade inte så mycket mer än att det handlade om något att göra och som hade med tillbakablickar att göra.

 

I lördags var det dags och när vi for iväg alla fyra satt hon och orerade om att nu skulle vi besöka alla platser som hade med hennes och min bekantskap att göra - från 27 års ålder för hennes del och fram till nu.

Jag och kärestan som hittat på altihopa sa förstås ingenting, varken ja elle nej.

 

Vi for till nostalgibyn Hosta, som ligger mellan Frövi och Fellingsbro. Kärestan och jag har varit där flera gånger, men efter att ha konsulterat Brittas man, visste vi att hon aldrig varit i närheten, inte ens hade en aning om hur häftigt det faktiskt är.

 

 

ELVIS konsum var bland det första vi såg. Jag antar att det syftar på en dam vid namn Elvi, inte Elvis P, men säkert vet jag inte, fast vad skulle Elvis P ha gjort på ett litet konsum någonstans i Sverige?

 

 

Den gamla moppen lockade till sig Britta.

 

 

Cyklarna i cykelstället var inte heller av dags dato.

 

 

Tänk att den lilla verktygsväskan på pakethållaren fanns kvar.

 

 

Vi gick in på konsum och där var även ställets loppis. Man tog med sig det man ville köpa in till cafeét och betalade. Riktigt roligt var det att gå runt och titta och minnas och det var väldigt mycket nytt sedan sist.

 

 

När jag var liten och Perstorpsplattan kom och revolutionerade köksborden, köpte mina föräldrar ett nästan likadant bord som det här och 4 likadana stolar.

 

 

Jag minns blomskärpet! Man köpte blommorna styckvis och satte själv ihop den längd man behövde.

 

 

Benga försjönk i minnet av en vit nylonskjorta

 

 

På en hylla stod en likadan farinsockerburk, som jag fortfarande använder.

 

 

Den hade kostat:

 

 

Det var då det! Dagens pris var:

 

 

80 KRONOR! Undrar om jag skulle få det för min? Fast jag vill ha den kvar, var ska jag annars ha mitt farinsocker?

 

Så hamnade vi nere vid macken.

 

 

Där på väggen bakom Benga hänger en hoper fläktremmar från tiden, som de säger i Antikrundan.

 

 

Dags att fortsätta dosen nostalgi med ett fika på Babsans fik i tidstypisk miljö och i viss mån även fikabrödet. Där finns t ex exellenta landgångar, stora räkmackor, parisersmörgåsar, biskvier och en hel del annat.

 

 

Miljöbilder

 

 

Till och med flickan (Babsan?) bakom disken hade rätt ålder på sin klänning!

 

 

Det här fick det bli för oss!

 

 

Fina mackor, eller hur?

 

 

Gott var det så det räckte och blev över. Det smakade prima!

 

Här visar Britta upp sista lilla biten av sin parisersmörgås som det fanns plats för i ett hörn av magen efter räkmackan.

 

 

Ett par kiosker av olika slag.

 

 

Efter allt detta skulle vi besöka toaletten, som man sa på den tiden. Den visade sig vara så häftig att det blev en massa fotograferande därinne också och förtjänade epitetet "Damrummet istället.

 

 

Så fick jag veta att det tillverkats gasol i Kvarntorp.

 

 

I en bil som stod där fanns en av de första bilbarnstolarna. Min brorsdotter född -70, satt i något liknande minns jag.

 

 

Varuautomaten känns inte så väldigt gammal, men texten längst ner däremot är verkligen inte helt modern, så den har nog ett antal år "på nacken."

 

 

Medan herrarna fördjupar sig i motorminnen....

 

 

..... får Britta syn på ett tåg som skjutsat runt folk på Skansen innan det hamnade här

 

 

Så avslutar vi besöket i nostalgibyn med en liten 2-hjulssulky och en gammal skylt!

 

 

Du kan ju gissa om Britta var nöjd med presenten och det var även vi som kom på detta trevliga sätt att uppvakta. Vi hade minst lika roligt som hon!

Uterummet

En del dagar känns vårt uterum mer som en djungel, än ett extra rum utanpå huset.

 

 

Jag fick två små skott i våras, en vanlig basilika och en bloddito. De har nog befunnit sig i sitt rätta element kan man lugnt säga. Trots att jag använt blad under sommaren har de växt sig från bordshöjd och högt över mitt huvud.

 

I bakgrunden 2 av 4 tomater som också verkar ha haft en optimal sommar där på uterummet. En av dem fick vi flytta ut för en månad sedan, för trots att jag toppade den, fortsatte den högt upp under taket. Nu är de här två också där, men snart är säsongen över, så de får stå kvar inne.

 

Nu har jag en liten fikonträdplanta som nästa år, förhoppningsvis ska tycka att uterumsmiljön är lika perfekt som de här växterna. Detta förutsatt att den övervintrar i garaget förstås.

Vi går till kanalen

När barnens gudmor var här i 4 dagar skulle vi naturligtvis göra ett besök hos kära dotter med familj, eftersom dottern är ett av gudbarnen. Gudmodern kallar sig också "Gammelgudan" eftersom det numera finns två som är yngre än gudbarnen.

 

Vi for iväg ännu längre ut på landet än vad detta är och när vi kom fram var det dags för en promenad och då skulle vi gå till kanalen. Inte oss emot, vi går gärna och speciellt i sällskap med Ottos familj och hundarna.

 

Otto var färdig först av alla, vilket i och för sig är helt naturligt. Han är ett harmoniskt barn, som väntar utan att kinka, nyfiket betraktande oss alla.

 

 

Här går de, hela högen av två- och fyrbeningar.

 

 

Det finns mycket intressant längs vägen, t ex en hönsgård med halvvuxna hönor.

 

 

Gammelgudan siktade något gulorange inne i skogen och kastade sig in för att kolla.

 

 

Vilket naturligtvis fick Otto att titta extra noga.

 

 

Pyttsan, inte fanns det några kantareller där, inte ens små knoppar, så det blev inget.

 

Stigen var lång och slingrig, solen sken ner mellan grenarna och det enda som hördes var lite fågelsång och vårt småprat sinsemellan. Verkligen njutbart.

 

 

Så öppnade sig skogen och där var rågen mogen....

 

 

.... och får på andra sidan! 

 

 

I diket kaveldun, varav en del "exploderat" i stora vita tussar.

 

 

Så kom vi fram till kanalen

 

 

Där fanns en förbudskylt, där bäst före nog gått ut för längesedan.

 

 

Jag undrar om den bron ens skulle hålla för 1 ton?

 

En biodlare hade en massa kupor alldeles i närheten

 

 

Puka, som älskar att bada, erbjöds ett dopp av husse. Han sitter på huk och visar henne.

 

 

Hon är dock inte ett dugg intresserad, vänder om och tycker nog att han kan ta sig ett dopp själv om han vill.

 

 

 Där vände vi och efter en stund siktade vi idyllen där Otto med folk och fä bor.

  

 

Tre generationer besöker Ostbiten i Granhammar

 Första arbetsveckan avklarad och jag sitter och tittar på lite bilder från "i somras" :-)

 

Innan jag fick på mig arbetsselen igen for jag, dottern och Otto till Granhammar för att njuta och köpa ost. Njuta i detta fall var tänkt som att titta på allt vackert som är där, men när vi tagit oss upp till loftet var det ju café där uppe. Eftersom vi hade ett ganska späckat program, utöver dotterns ostinköp, bestämde vi oss för en liten sockerkick innan.

 

 Morotskakan såg väldigt lockande ut, men ännu svårare att stå emot var......

 

 

 .....mördegsformarna med vitchokladnånting, grädde från gårdens kor och hallon. Jag tyckte inte om hallon förut, men för 3 - 4 år sedan blev jag helt besatt av dessa underbara bär.

MEN, en sån där då, sa barnet (inte Otto, utan mitt), så det blev en tosca att dela på också. Ska det vara så ska det! 

 

 

Koppar av olika slag hängde där så fint

 

 

 Te valde man genom att lukta sig fram ur "provburkarna" och det gjorde kära dottern.

 

 

Jag som ville ha kaffe, fick det i ett glas på fot. Det var gott att dricka det så. Varm skummad mjölk hörde till. 

 

 

Otto då? Vad fick han?

Jo, han smaskade och åt små bitar av våra hallon och det blev han jätteglad av som synes på nedre bilden.

 

 

"Vad säger du", undrar hans mor och gör en rolig min och det var ännu roligare än att äta hallon. Otto stortrivdes däruppe på loftet i den fina miljön med mamma och mormor. Huvudet for från sida till sida på allt han ville se.

 

 

 Titta själv så mycket ljuvligheter där finns.

 

Är du i närheten av Örebro, gillar ost och lite annat smått och gott, missa inte ett besök här i Granhammar. Jag har bloggat om detta ställe flera gånger tidigare, men det skadar aldrig med en repris och nya läsare av bloggen kan ha kommit till sen sist jag skrev.

 

 

Underbart vackra fårskinn i grått och vitt, samt garn och saker tillverkade av ull och fårskinn finns till salu, bl a jättefina gungfår, som en variant på den klassiska gunghästen.

 

 

Stickcafé ordnas då och då, det är bara att vara ute i tid och anmäla sig.

 

 

Små fina sittgrupper 

 

 

 Till slut gick vi ut från allt det vackra, det var ändå ostinköp som var huvudsyftet med besöket i Granhammar. Kära dottern skulle överraska en kompis och hennes mamma som fyllt jämt, genom att  bjuda på en riktigt ostfrossa med de godaste ostar som finns att få. 

 

Det de båda tittar på är gårdens alla får som gick i hagen precis bredvid. Höns finns det också av ovanliga raser och äggen de värper är delikata och finns också till försäljning

 

 

 När vi handlat färdigt och precis skulle åka därifrån, fick jag syn på det gamla bordet med liten fin, marin, utsmyckning. 

 

 

 Vi är helsålda på detta ställe, så är det bara!

Mormor är barnvakt

Ottos mamma och pappa kom på att mormor kunde vara barnvakt, så skulle de gå på Sjökrogen i lugn och ro och äta en middag på tumanhand för första gången sedan de blev föräldrar.

 

Det tyckte Ottos mormor var en utmärkt idé. De beställde bord till 18.00 och kom hit i god tid, så den lille juvelen skulle vänja sig ordentligt vid mormors anlete. När de suttit ett tag och allt var lugnt sa de: "Nu går vi, vi kommer nog inte hem förrän vid 20.30." "HA," sa jag, som mindes första gången vi lämnade sonen till en barnvakt och oroade oss genom hela konserten som vi var på och bara önskade att det skulle ta slut.

 

Jag plockade fram lite leksaker, bl a den här bilen som "morfar J" har gett till Otto. Den är förmodligen kvar efter hans barn, för Linjeflyg flög inte över våra hustak igår precis. Otto är alldeles galen i den här bilen och som tur var fanns det två, så han har en här och en hemma.

 

 

Alldeles nyss har han kommit på, att det roligaste är att släppa ner den på golvet. Det smäller och han hänger sig ut över kanten på barnstolen och stirrar, sedan skrattar han. Strax efter ligger ju bilen där på bordet igen och han kan börja om.

 

 

"Tjong vad fort jag har lärt mig att slänga!"

 

 

Det kan bli lite tröttsamt att vara så aktiv, så efter en god kvällsmat i nappflaskan, passade mormors säng lika bra som den egna därhemma.

 

 

Älskade lilla Otto! Han hann knappt somna, så stod de i dörren igen, närmare bestämt 19.20. Allt går igen!!!

 

 

Söndagmiddag

Leontinas matblogg....... kan det vara något? 

 

Jag tycker det är väldigt mycket god mat som jag gärna vill visa, men hur intressant är det egentligen?

 

Vi har i alla fall lyckats lära oss att grilla under lock, något som var helt otänkbart för några år sedan, för då skulle allt kvävas. Inte vet jag om det är vi eller utformandet av grillar som blivit bättre, men så gott som det här köttet blev, har vi aldrig förr fått det och det har legat under lock efter att vi brynt det lite på båda sidor.

 

Potatisgratäng till var utsökt.

 

 

Snart kanske vi grillar i samma omfattning som Fredde i Solsidan, nu när det blir så bra?

Vadan detta?

Jag höll sånär på att köra rakt upp på gatstenen som kantar trädplanteringen jag passerade. Blicken fastnade som klistrad på det jag såg framför mig.

 

Är det redan höst????? 

 

Hela marken alldeles gul!!!

 

 

Träden står ju vackert gröna, så när jag hade stannat en bit längre bort insåg jag att det nog är nedfallna blomställningar "på något vis".

 

Dock vill jag fortfarande se gröna gräsmattor ganska länge än! Tack så mycket Gubben Höst, håll dig i skinnet!

 

Liten drinkfest för 3

Årets begivenhet - min drinkfest - blev inställd av en massa anledningar. Datum som krockade med annat, sjukdom hos en och en ammande mamma som inte ville fylla sin bebis, vilket ändå aldrig varit aktuellt.

 

Britta, även kallad Jullan av mig och som inte hade förhinder, skulle komma på en kväll på tumanhand. Jag hade bjudit henne hit på mat. Vi skulle äta tillsammans och sedan experimentera lite inför nästa år.

När det då blev aktuellt att Maggie skulle komma hit bjöd jag in henne också till denna kväll. Det blev väldigt lyckat och vi skrattade och hade roligt från cirka 15.30 till långt efter midnatt.

 

Jag började med att bjuda dem på varsin Gin och fläder, medan pajen värmdes i ugnen.

 

 

Vi hann äta färdigt innan jag fick fram kameran igen. 

 

 

Sedan fick vi smaka Brittas Cosmopolitan och den var väldigt god.

 

 

Det gick åt en hel del lime.

 

 

 Sedan hade jag experimenterat fram en egen komposition som fick namnet 523! Den uppskattades också av oss alla.

 

 

Sommaren har som bekant varit riktigt varm och skön, vilket avspeglades på det fina äppelljuset, som nu äntligen skulle få tändas, eftersom prydnaden liksom sjunkit ihop. 

 

 

Drinkstilar

 

 

Maggie som har stuga i Norrmjöle i Västerbotten hade med sig Norrmjöle Special, det var den som Britta senare på kvällen bytte namn på - Norrlandsmjöd!

 

 

Jag som insåg att en sådan här afton behövs det salt, hade köpt "Salta pinnar" och även dristat mig till att köpa en påse chips. Det hade en strykande åtgång och plötsligt mitt i skratten och glammet hoppar Ahti upp på bordet och kör ner nosen i den nästan tömda chipsskålen.

 

 

"Nej, nej, nej," sa jag, för chips är verkligen inte bra för katter + att jag inte ville ha henne där. "Vem bryr sig", tycktes hon säga och lyckades hitta ett kvarglömt chips som hon knastrade i sig med stort välbehag.

 

Sedan kom vi till att nu skulle Britta och jag lista ut vad den s.k. Norrlandsmjöden innehöll - alltså Norrmjöle Special. Maggie avslöjade det ganska snart. Det var något vin (jag kan absolut INGENTING om viner) som heter Rosita, blandat med ett annat vin som såg ut så här..

 

 

..och eftersom jag är så kass på viner skulle jag vara övertydlig och använda bildstöd (= yrkesskadad), varpå Britta brast ut i aftonens gapflabb!

 

 

När mörkret började falla var det dags för en uppryckning. Kaffe brukar hjälpa när orken tryter, men det ville de inte ha. Då gjorde jag en annan uppiggare - Kaluha med Coca cola  -  och det dög minsann.

 

 

Precis som inte det innehåller massor med koffein? Eller i alla fall något liknande. Man sover inte så bra på Coca cola.

 

I och med mörkrets inbrott blev också dags att äntligen tända lite ljus

 

 

Det blev som andra andningen och vi släpade fram de gamla singel- och LP-skivorna eftersom jag numera har en fungerande grammofon.

 

 

Maggie gick igång på de gamla 60-talslåtarna - dock inte fullt så galen som hon ser ut.

 

 

Britta hade med sig 3 burkar Mojito och det blev aftonens sista dryck. Den var inte så stark och passade bra som en liten "Nightcap". Jag tassade ut i natten och plockade in lite färsk mynta, bara för att det skulle bli estetiskt tilltalande.

 

 

Någon gång senare, när det blivit ny dag, kom Benga för att hämta hem sin dam, men blev sittande ett tag med oss där i skuggan av min gigantiska basilika. Han dricker mineralvatten med Lemon/limesmak, vilket vi också övergick till efter Mojiton.

 

 

När de farit och Maggie gått och lagt sig, tog jag mig an disken. Det var inte lika många glas som när vi är 5 - 6 stycken på festen, men jag hade ändå 21 stycken att ta hand om.

 

 

Vi hade mycket, mycket trevligt och väldigt roligt! Fortsättning följer nästa år någon gång under sommaren.

 

Matlycka

Mina barns gudmor, älskade Maggie, som följt mig genom nästan hela vuxenlivet är här just nu. Vi blev riktiga själssystrar ganska direkt vi träffades och är så fortfarande. I torsdags kom hon äntligen och ska stanna veckan ut.

 

Igår var vi på mataffären och där stod en trevlig dam och demade (ska jag någonsin vänja mig vid detta nyord?) goda ostar till kräftorna och surströmmingen.

 

MMMmm, det var goda ostar och jag KVED till: "Vem ska jag äta surströmming med?"

 

Min son som varit min matkamrat medan han bodde här bor nu 70 mil bort, kärestan och dotter vägrar och här sitter jag och lider. Maggie tittar lite frågande på mig och säger: "Med mig"!

 

Det var igår och efter att ha misslyckats ett tag med att få upp burken, samt slängt en dysfunktionell konservöppnare till skogs (hon gjorde nästan det, men den landade halvvägs till skogskanten,) satt vi äntligen bänkade på uterummet, hon och jag.

 

 

Vi fick lov att köpa färdigfileéade, för annars hade det blivit en bautaburk. Det gick det med, ingen av oss ville ändå ha rommen, lite svårare att rensa bara.

 

Mandelpotatis, lök och tunnbröd från Berghem Umeå, som jag sparat i hopp om att hitta någon suriskompis.

 

 

Gissa om jag njöt! Det var nästan överjordiskt och jag hoppas jag hittar någon mer som är sugen på en klämma tillsammans med mig framöver.

 

 

Idag blir det något annat, lite Norrlandsmjöd kanske? Förklaring på mjöden kommer i nästa inlägg!

Inte så mycket bloggande idag

Imorgon får jag främmande, varav en som övernattar och det ska bli roligt. Jag har dock för avsikt att gå och göra en paj att bjuda på imorgon och det blir ingen så länge jag sitter här.

 

Det får bli ett svep från trädgården.

 

Titta och njut, det gör vi! (Fast vi sköter om det hela också så klart, annars blir det inget att njuta av).

 

 

Här har jag fixat mina egna farthinder. En del kör som rena fartdårarna på den här lilla grusvägen och vi som har både katt och barnbarn. Det hjälpte rätt så bra kan jag tala om.

 

 

Dags att gå till köket! Vi får se när jag återvänder, kanske redan imorgon, men troligen inte förrän på fredag.

 

Ottos nya favorit

Jag fyndade på Erikshjälpen när jag var med söstra i Rättvik och nu har Otto fått den.

 

Det är väldigt roligt och intressant att trycka på de olika knapparna och ett får, en björn, en elefant och ett lejon hoppar upp.

 

 

Fast att bara titta på dem är inte det roligaste.

 

 

Det är att smaka och bita på dem. Allt ska i munnen, precis som det står i alla böcker om små barn. Det är där det egna utforskandet av världen börjar.

 

Tur jag var så noga när jag tvättade den innan han fick den och tur att de sitter fast.

 

Idag ska jag vara barnvakt för första gången, så nu får vi se när jag återkommer på bloggen, jag kanske behöver vila upp mig efteråt. Man vet aldrig med sådana här små hur de reagerar när plötsligt "bara" mormor är närvarande. Jag har dock garderat mig med en ny intressant sak som man kan tugga och smaka på hur mycket som helst. 

Gäststugan, med högt uppsatt gäst

Utanför vår gäststuga har jag gjort iordning en gammal stege där jag ställt en hoper pelargoner som får vara uteblommor under sommaren. 

 

Jag tittar till dem dagligen och kollar om de står kvar, för det är inga breda stegbrädor de står på, om de vill ha vatten, eller fått för mycket. Den här dagen var det dock inte pellorna som fångade min blick när jag tittade ut.

 

 

Ett nytt tak att utforska tyckte katten Ahti.

 

Hon sitter däruppe på nocken och ser ut att fråga: "Vad är det med dig, har du aldrig sett en katt på taket förr?"

 

 

Hon kanske har en droppe apblod i sig, som tar sig upp överallt.

Sjökrogen

Idag på eftermiddagen har vi varit på Sjökrogen med nästan alla barnen och barnbarnen. Tyvärr är det för långt för dem i Västerbotten att komma med en sån här gång, när det bara handlar om några timmars umgänge.

 

Tillsammans blev vi 7 vuxna och 2 barn som skulle testa Sjökrogens Räk- och kräftsmörgås, en rätt som återfinns under rubriken: "Alltid på Sjökrogen".

 

Nå, barnen skulle inte ha det, i synnerhet inte Otto som bara är ett halvår.

 

 

Lilla A - kärestans barnbarn, som viskar till sin farbror M, att hon älskar honom, ville inte heller ha räkor.

 

 

Hon valde en annan rätt från "Alltid på Sjökrogen". Hamburgare och pommesfrites, med mjölk. 

 

 

När det är ett barn som ska äta, gör de en miniportion med exakt samma ingredienser. Sådant gillar jag, jag tycker det är så trist när allt små barn har att välja på är köttbullar och korv, med mos eller makaroner.

 

Innan vi gick dit, fick A sin önskan uppfylld. Hon ville att Otto skulle sitta i hennes knä och det gick bara bra!

 

 

De är ju att betrakta som kusiner, trots att vi inte alls är släkt.

 

Efter maten gick vi hem och åt dessert och kaffe. Jag hade bakat en bärkaka som vi tog glass till och det var perfekt en sådan här varm sommardag.

 

Otto var helfascinerad över "kusinen", en människa som var nästan in hans storlek. Han tittade och pratade med henne hela tiden och hon var lika intresserad hon och visade honom allt möjligt, bland annat en kåldocka som Ottos mamma har haft.

 

 

Det var riktigt roligt att se hur nyfiken han var på henne. Vi vuxna var tämligen ointressanta så länge A satt nedanför honom och lekte och visade olika saker för honom, men allra mest tittade han på henne.

 

 

Det blir nog ännu roligare när han blir lite större får vi hoppas.

 

 

Framme i Hajstorp

Framme! Den här skylten sitter på huset där man bl a fikar, men jag kommer mig aldrig för att fråga vad Ö. står för? En ö är det väl inte, kanske östra? Någon som vet?

 

 

Vi parkerade bland alla de andra motorcyklarna.

 

 

Så tittade vi bort över kanalen, gick över bron och kom över till veteranfordonen.

 

 

Det blev inte många meter förrän kärestan hade siktat något riktigt intressant och då vet jag hur det blir. Ingen ide för mig att stå bredvid, för han hittar alltid minst en likasinnad och sedan talar de med stort T. Jag är glad att han har egna intressen, så trist vi skulle ha det annars. 

 

Som f.d. seglare stod jag och njöt av de två segelbåtarna som hade ankrat på andra sidan. Mindes alla härliga stunder på havet och har helt glömt alla oväder, kyla, regn, blåst rakt framifrån så man bara kunnat kryssa, gnälliga barn och blött, blött, blött. Minnet sorterar gärna och det tycker jag är bra!

 

 

Så log jag lite när jag kom hit

 

 

På övervåningen i magasinet fick de som ville göra sin egen barkbåt, därav skylten.

 

 

Jag tittade lite på de gamla hojarna, helst vill jag ha en likadan moped som jag hade när jag var 15, det fanns några gamla, men ingen sådan.

 

 

Saabar har jag haft, ganska många dessutom, men nästan bara tvåtaktare. Här stod jag en stund och "nostade" lite  (egen böjning av ordet nostalgi).

 

 

Sedan fick jag ögonen på alla fina kylarprydnader (som kanske har ett eget namn?) och det tyckte jag var intressant

 

 

Efter det var jag nöjd och gick mot Hantverksmagasinet. 

 

Mötte polisen, men det var det ju inte!

 

 

Skylten talar för sig själv

 

 

Jag lägger in bilderna utan kommentarer. Titta och njut! Googla om du är mer intresserad.

 

 

Övervåningen hade en utställning hur man levde förr och visade några olika, uppbyggda miljöer.

 

I Snickerboa slöjdar ett par barn, kanske det ska bli barkbåtar?

 

 

En gammal kälke

 

 

De visade också hur man tvättade förr i tiden.

 

 

Sedan tvärstannade jag, för där hamnade jag i samspråk med 2 herrar. Farbröder skulle jag sånär vilja säga,för så gammal är jag inte som de var och de hade aldrig sett något likande som det här

 

 

"Men, det är ju en mangel," sa jag och kände mig som jag var minst 100 år.

 

Jag minns mycket väl hur jag var med mor och mormor när de tvättade lakan o dyl i en stor tvättstuga nere på samhället och där manglade de med en sådan här.

Jag minns också att jag förmanades att inte ha fingrarna emellan, för då skulle de krossas och jag skulle aldrig kunna använda dem mer och jag som spelade piano - HU! Det var med skräckslagen förtjusning jag deltog i manglingen.

 

Sedan insåg jag, att dessa "farbröder" nog aldrig hade deltagit i hemmets tvättning och mangling när det pågick utanför hemmets dörrar och då blev jag genast min vanliga ålder igen.

 

Avslutningsvis kan du repetera vilka det är som har långa och vilka som har korta strån av våra 4 sädesslag.

 

 

De flesta blandar ihop råg och korn och en del känner inte ens igen havre, trots att det är det enda som har vippor.

På väg till Hajstorp

Det är inte många år sedan som jag fick vetskap om ett ställe som heter Hajstorp.

 

Numera brukar vi åka dit en gång varje sommar. Det handlar om gamla fordon, i huvudsak bilar och jag har ju redan fyllt min livskvot av sådant, så jag brukar inte följa med längre när det är den typen av utflykt, med ett undantag! Är denna bilbegivenhet kombinerad med något annat går det bra.

 

I Hajstorp finns det ett väldigt fint hantverksmagasin, med en massa olika konsthantverkare representerade och det passar mig. Vi åker oftast motorcykel, så det är väderberoende också, men den här sommaren har det inte varit svårt att pricka mc-väder med Hajstorponsdagen (som visst är 1 gång i månaden).

 

Kärestan utlovade redan på hemmaplan att jag skulle bli bjuden på mat också, han tänkte börja i Forsvik, där de har ett fantastiskt mat/fikaställe och glad var jag, som slapp laga mat den dagen.

 

Vi var hungriga redan när vi for, så vi såg verkligen fram emot det, men när vi väl kom till Forsvik blev det ingenting! "Stängt idag på grund av sjukdom" stod det på en lapp på dörren. Besvikelse!

 

Vi slussen skulle det dock finnas ett ställe till med mat. Vi gick dit!

 

 

Här funderar jag på om det är någon lustigkurre som försökt sudda bort de två första orden så att det blir en fråga istället? "SERVERAR VI GOD MAT?" 

 

Vi gick in och nog är fabriksfärdiga, micrade pajer helt okej som mat, men det var inte det vi ville ha. De kunde göra goda mackor också, men vi ville inte ha det heller eftersom vi inte ätit mat på hela dagen. Jag tror dock att de har ett större utbud på helgerna.

 

En ensam Klings kokosbulle stod på ett fat! Den blev min ersättning för mat just då.

 

 

Stor, god och maffig!

 

Kärestan vände om för att hämta motorcykeln som stod vid första stället och jag gick ner mot kvarnen för att titta lite. Det är inte helt bekvämt att promenera i mc-kläder.

 

 

Hade vi haft bil, hade jag köpt lokalproducerat mjöl. Det är nackdelen med att åka mc, det går inte att handla med sig särskilt mycket hem, fast på ett sätt är det bra också, det blir inte så mycket onödigt som följer med.

 

 

Tänk att stå och baka med anor från medeltiden......

 

Miljön vid kvarnen

 

 

På hungriga magar fick vi fortsätta till Töreboda och där hittade vi till slut ett matställe och det kändes som vi prickat en välrenommerad restaurang ur Michelinguiden.

 

 

Jag kan lova, att två kokta med mos och tillbehör var utsökt. Man ska inte förakta grillar och korvkiosker, det inser jag! Jag har ätit på många finare ställen, där det inte alls var i klass med det här.

 

Jag var så hungrig att jag ätit upp drygt hälften när jag kom ihåg att jag skulle fota!

 

 

Dricka ingick och som ett undantag från mina mineralvattenvanor, valde jag en exotisk Fanta!!!!!!

 

 

Sedan vände vi styret mot Forsvik, men det får du vet mer om imorgon....... ! 

Det är mycket Hallsberg nu

En av mina kära brorsdöttrar bor i Hallsberg. Ibland styr bilen in till henne, när jag inte har för bråttom hem. Tack och lov för sommar och ledighet, så att det blir lite oftare än vintertid.

 

Lilla T, som börjar bli stor, tog emot med Hebbe i famnen.

 

 

Det är den absolut mjukaste katt jag någonsin klappat! Ingen perser kan ens ha hans silkespäls.

 

Varje gång jag är där måste jag kolla in alla djuren och hönorna är nog mina favoriter, men där i hönsgården var det ganska tomt och väldigt små "hönor".

 

 

Hönsen och tuppen brukar vara ute och sprätta omkring i trädgården och det hade de varit även för några dagar sedan, men nu var det slut på det, för Mickel Räv hade upptäckt detta utmärkta ställe att plocka mat på. 

Jag tror räven hade tagit 6 hönor, samt sargat den stolta tuppen, så att stjärtfjädrarna inte satt där de skulle på ett par veckor.

 

 

En höna hade legat lugnt kvar inne i hönshuset, hon låg nämligen och ruvade.

 

 

Två kycklingar var redan ute ur äggen och den tredje höll på att komma ut. Tro inte att hon lät oss titta och det kan nog vara lika bra att de är rädda om sin avkomma.

 

Getterna hade inte skadats alls, men en av hönorna hade sprungit in i gethuset när räven for fram och klarade på så sätt livhanken. Är de så smarta, var min tanke?!

 

 

Nu kom katten Smilla och genast var T tvungen att gosa lite. Det ska vara rättvist.

 

 

Det är rena rama idyllen där ute och jag är glad att jag fått växa upp där och att platsen finns kvar, så att säga inom familjen.

 

 

Hallsberg i mitt hjärta, som jag brukar säga. Snart är jag nog där igen!