Hem från Arlanda
Vi åkte från Arlanda med blandade känslor, kärestan valde den finare vägen, över Sigtuna, eller vad det var. Som jag sagt förr, riktning och befintlighet är inte min starkaste sida. Det är därför mina älskade barn förärat mig en exellent GPS som jag valt att kalla Bridgit, eller när hon krånglar - Beirut!
Hur som helst, vi tuffade hemåt då i torsdags och när jag såg skylten "SKOKLOSTER" hojtade jag - "Sväng, jag har aldrig varit i Skokloster." I och i, det är ett slott, men jag ville se det!
Så blev det, kärestan är aldrig omöjlig!
En egen kyrka hade de också
Jag fascinerades av fönstret på tornet, det såg ut som flaskbottnar -
-och porten önskade jag hade varit öppen, vilken mäktig ingång. Dessutom hade jag velat se flaskbottenfönstret från insidan.
Så blev det inte, jag vet inte om det någonsin är öppet för turism, men på väg hem från Arlanda i slutet av april, är det definitivt inte någon säsong för turistande.
Vi fick nöja oss med att gå runt och titta utomhus.
Klockstapeln
En runsten. Vi som håller på med ett vikingatema i skolan, detta var riktigt roligt!
Det skulle dessutom komma mera på tillbakavägen visade det sig, men än var vi kvar här.
Nere vid stranden växte träden lite hur som helst. Törstande efter Mälaren kanske?
Stigen ner mot slottet lockade, för där såg det ut som det fanns en informationstavla, i form av en uppslagen bok.
Skoklosters slott byggdes av fältherren Carl Gustav Wrangel ........etc ....etc... Men det var så blåsigt och kallt att vi inte ville stå stilla och läsa.
I korthet, 1654 grävdes grunden, 14 år senare var takteglet på plats. Vi huttrade och föredrog att röra på oss, vi var ju klädda för ett annat klimat.
Vi fortsatte stigen och kom till Magasinet.
Det låg fint placerat framför slottet och skämde inte alls.
Efter stenhuset var vi nästan mätta på historia och drog oss mot bilen. Äppelträden var dock så gamla att de kändes lätt historiska de också.
Jag drog mig till minnes äppelträden som hängmattan hängde mellan på vår semester i Hamburgsund för snart 2 år sedan. Då när jag damp till marken för att ett av de gamla träden inte klarade tyngden av mig och min bok där jag låg och läste och njöt.
Det brakade till och 1/3 av trädet föll till marken, så snabb och smidig som jag var den gången har jag nog aldrig varit varken förr eller senare, för jag flög ur hängmattan och undkom med ett litet skrubbsår på ena benet när trädet brakade ner.
På väg till bilen fick jag syn på ännu en runsten
Och ännu en på väg från Skokloster.
Den här är från 1000-talet kunde jag läsa mig till på en omkullramlad skylt.
Detaljer från stenen
Efter denna avstickare for vi hem och bokade in oss på Gothia Towers i Göteborg och där har vi tilllbringat 3 härliga dygn och kommit hem ikväll. Malta är nog bra, men det är Göteborg också!
Lång bloggpaus slut...........!
Så var det med den Maltaresan, det är säkert fint och bra därnere, men vi är inte där.
Detta är så nära vi kom. Maltaboken på ett bord på Arlanda!
Vi bokade i november förra året via Apollo, (i samarbete med SAS.)
Från och med nu har jag avregistrerat mig som kund hos dem!
Inatt har vi sovit på Rest & Fly, för att vara på plats i tid, detta är ingen nyhet för oss, de rutinerna kan vi.
När vi kom upp till terminal 5 hade vi 65 minuter på oss att checka in och gå till planet. Där på displayen står då angivet att vårt plan ska gå en halvtimme tidigare än vi hade på vår biljett från Apollo.
KAOS och STRESS!
Självincheckningen fungerade inte (som så ofta annars). Vi får hjälp av en trevlig manlig personal, han kan inte heller, utan rekommenderar oss att gå till servicedisken. Vi gick inte, vi sprang!
De tittar på våra papper och rekommendationerna fortsätter, nu att vi ska gå direkt till den manuella incheckningen. Där är vi 5.40, det finns registrerat. Hon som satt där börjar ringa, medan vi hivar upp ena väskan på bandet. Sedan står vi där och hon knappar och knappar på sin telefon. Till slut tittar hon på oss och säger:
"Tyvärr har jag dåliga nyheter, ni kommer inte med, det enda ni kan göra är att ta kontakt med Apollo." Hon kunde inte låta oss ta väskorna som handbagage, för folk satt redan. Vi hade platser ombord och giltiga flygbiljetter.
Suck! Detta är sant!
Apollo öppnade inte förrän 8.00, då var planet redan halvvägs till Malta. Jag fick prata med en fantastisk kvinna på Göteborgskontoret - Åsa, hon skulle göra allt för att hjälpa oss.
Så småningom hamnade vi på huvudkontoret och där var det hårdare tag. Vi hade ju inte kollat av den andra flygbiljetten ordentligt, den som hörde ihop med reguljärflyget som Apollo anlitat för denna flight. Förvisso hade vi det, men missat att 3:an i 6.30, ändrats till en 0 (nolla).
Inte ett mail har vi fått, som upplyser oss om att det blivit en tidsändring, varken från SAS eller Apollo. Biljetterna fick jag ringa och efterlysa för de kom aldrig, vi fick dem 2 dagar innan vi skulle åka till Arlanda. Jag har pratat med Apollo flera gånger i biljettärendet och ingen gång har det nämnts någon ny avgångstid.
Droppen var, när flickan i incheckningen säger: "Den här avgångstiden ändrades i oktober, så det borde ni ha vetat om".
Vi bokade i november!
Hur som helst, jag är en stridis och nu får vi tillbaka alla pengarna för resan. Snart ska jag ta nästa strid, för vi vill ha ersättning för bensin, parkering och övernattning också.
Så var det med det och imorgon åker vi till Göteborg!
Det är också trevligt!!!! Dit tar vi bilen dessutom, så fram kommer vi.
Gothia Towers Hotel känns bra!
Pengarna sparar vi till en annan resa, till någon annan varm plats när det är sämre väder än så här, här hemma!
Kort bloggpaus alltså och sedan går livet vidare som vanligt igen.
Bloggpaus inträder från................
................... och med nu, fram till 5 - 6 maj!
Välkommen åter då till en ny resedagbok.
Vi hoppas på sol och värme
Madrid dag 5
Torsdag 5 april
KORT natt!
A och jag hade ställt våra telefoner på väckning. Hennes ringde före min och jag flög upp som ett skott.
En snabbis på toaletten med kattvätt och tandborstning före frukost som känns så knäppt.
Här ligger C och drar sig!!!!!
Allt flöt på jättebra, C hade fixat hotellnotan kvällen innan så det var inga hinder någonstans. Stan var inte riktigt vaken än.
Fort och lätt var vi på tunnelbanan mot flygplatsen.
Byte av tåg två gånger - omvänd ordning mot hitresan.
Incheckningen tog högst 5 minuter och A.s nya paraply passerade nålsögat säkerhetskontrollen, utan problem. Något förvånande kan man tycka.
Vi handlade lite på Taxfreén, det måste man och nu har jag köpt mig en spansk cognac/brandy, för att se om jag får någon ny favorit.
A hittade en olivolja i fin burk och den passar nog bra i vårt (obs, inte mitt) nya kök.
Vi gick till gaten, installerade oss på en rad med 5 stolar, för det var inget folk där. Sedan satt vi på varannan stol och hade dem emellan oss till bord.
Kaffe kunde man köpa från en giantisk maskin och man fick en liten ranglig plastmugg med en liten skvätt i, men gott var det och vi inmundigade vår sista Rexfrukost där på flygplatsen. Baguetten smakade himmelskt och A föll väl i någon slags trance över mackan, för hennes nya paraply blev kvar just här.
Mätta och trötta sitter vi nu i businessclass och brer ut oss. Jag vill ha mera kaffe, A sover och C läser Ronda Magazine. Vi flyger ovan molnen och i Stockholm är det + 3 får vi veta.
Kaffe köpte vi och fick äntligen en mugg som kan klara benämningen "STOR". Eftersom vi hade kvar lite av vår "packed lunch" från Rex blev det ett bra fika med muffins och små torra kex.
Där satt vi och jäste utan att ha betalat ett dugg extra för den s.k. lyxen. Jag läste mest hela tiden och det gjorde A och C också, bortsett från några korta powernaps.
Nu har vi gjort Madrid och sett massor med intressanta och fina ställen. Att en hel del gratisnöjen ingick var liksom grädden på moset, fast kanske inte för mina resedamer?
För dem var nog höjdpunkterna att jag har köpt både väska och skor
Isen är bruten!
Madrid dag 5
Dag 5
Onsdag 4 april
Plågornas morgon igen. Jag hade knallhuvudvärk (Mojitos, jag vet......!) A hade också ont, hennes piller var nog bara sockerpullor. C var dock alert och låg och läste medan vi låg och led, men hon hade för all del sitt igår natt.
Jag tog en Treo, en dusch och efter att ha ätit halva frukosten återvände livsandarna så pass att jag kom på att vi skulle göra baguetter med manchego och serrano till imorgon bitti. Vi ska lämna hotellet så tidigt att vi inte hinner äta, men vi har betalat för den frukosten också, så det kändes helt rätt.
Vi har ett utmärkt kylskåp på avsatsen utanför vårt fönster. Där placerade vi matsäcken och gjorde oss redo för en ny dag i Madrid.
Himlen var grå, C tog med sig paraplyet som besvärjelse. Tyvärr gjorde inte A och jag det, för vi var naiva nog att lita på väderprognosen som ständigt aktuell ??? sitter i lillhissen. Den sa sol, med enstaka moln och + 23.
Vi stegade ut på gatan, inget regn! Vi började gå mot Isabelgränden och keramikaffären - den berömda! På väg dit var det en stor skylt ovanför ett nöjesställe.
Är det de nya som är på väg in? Och vad gör de därinne?
Keramikaffären var stängd, trots en skylt med "Open". Jag ryckte lite i dörrhandtaget och där kom Mr Ceramics himself och öppnade.
Han såg plågad ut, tagelskjortan var nog på. Efteråt förstod vi hans begravningsmin lite bättre. Han var skräckslagen att vi skulle köpa någon av hans dyrgripar. En del fick vi inte ens röra, C fick bannor när hon skulle vända på ett fat och titta på priset och ett av rummen fick vi inte ens gå in i, trots att det var fullt med keramiksaker därinne.
Vi krusar inga surpular, så vi sa ett avmätt "Mille gracias" och gick. Han stängde dörren med bestämdhet efter oss.
Vi gick mot slottet, passerade huset som påminner om Manhattan
Fotograferade även det vanligaste motivet, som finns i många resehandböcker.
Det var massor med folk som stod och fotade där, tillsammans med oss förstås.
Statyn framför, var väldigt stor!
Vidare mot slottet. Idag skulle vi upp till bevis att vi var EU-medborgare och få oss ännu ett gratisnöje - Slottet! När vi närmade oss hörde vi en kakafoni av instrument. Spelade de, eller stämde de instrumenten?
När vi kom fram var det hästar med ryttare och massor med folk.
Till och med han gick igen och var där!
Vi insåg att här var något på gång och C konsulterade sin guidebok och det visade sig, att första onsdagen i varje månad var det lite extra festligheter med vaktavlösning framför slottet. Det var en bonus, så vi ställde upp oss bakom alla andra förväntansfulla och väntade och väntade.
Det stod en massa uniformerade herrar i porten och väntade de också.
Till slut kom det 2 fyrspann med varsin vagn, en med kanon och en med en låda på vagnen. 
De gick fram mitt framför oss och sedan kom en karl ridande på en annan typ av häst och ställde sig i täten.
Sedan väntade vi och väntade och väntade, liksom alla andra i den stora folkmassan. Efter ett långt tag, kom det ljusa hästar med ryttare och de gjorde som vi - väntade och vi fattade inte vad alla väntade på.
Till slut började vi undra om de väntade på att kriget skulle komma, men sedan fick vi reda på vad det var.
Det var regnet! Det kom och det med besked. 
I och med det kom nästa besked - Alltihopa blev inställt, ryttarna med ekipage vände och trippade hemåt till stallet igen. Då hade vi stått där så länge i droppandet från alla paraplyer och hällregnet utanför dem, att nu kommer vi hem med nytvättade kläder. Regnvatten lär vara mjukt, så det är bara en fördel.
Jag och A fick dela på C.s paraply och hon offrade sin, sånär heliga regncapé från Sagrada Familia. Jag och A såg ut som två dränkta råttor och C som en typisk helinne festivaldeltagare.
Vi dök in på närmaste hak och det var väl en överdrift att jag skrev dök in, för det blev stopp innan vi kommit över tröskeln. Det var fler än vi som kommit på samma ljusa - och torra - idé.
"Äh," sa C, "vi går till nästa."
Det var bara det, att detta Madrid, där man kan äta och dricka i princip dygnet runt, hade siesta på flera av de ställen vi passerade. Just passerade, för in kom vi inte!
Till slut kom vi dock dyngsura till en riktig sylta. Längst in var det bord med vita nystrukna dukar och där fick vi sitta vid ett.
Hela min jacka var genomsur, tröjärmarna likaså och jeansen ända upp till ljumskarna. Fötterna var i konstant fotbad inne i skorna. Gissa om jag frös!
Tack och lov för Café Carajillo
Det tog jag, de andra tog något annat och jag som alltid är så frusen, återvände till livet, men blev inte torrare för det.
Vi gick helt enkelt hemåt!
Vi undvek en rejäl skur genom att slinka in på Boquerian och därinne stod stora gasolvärmare med jämna mellanrum och där stod vi som häckande svanar och vände och vred på oss, även om vi fortfarande var lika genomblöta.
En runda bland godsakerna blev det innan vi gick.
Tur att det numera ingår hårtork på hotellen. Den fick bli skotork, jag körde den både på sulorna och inne i skorna. Jackan fick fortsätta vara tvåfärgad, dvs blöt och lite torr och till slut var vi på väg ut igen.
Nu var det sje-ljudet som gällde - "Chagall, Chateau, Chatedral, Chopping, Chava, Cherveza" och kanske något mer som schusade bort.
Chagall var förstås gratis på onsdagar, annars hade vi kanske inte varit där.
Det var en privatsamling som visades upp. C fick bannor för att hon fotograferat och hade en kvinnlig vakt som gick 3 steg bakom henne hela tiden. Det hade räckt att hon sagt till, men nej, hon skulle vakta!
Det var en härlig utställning och efter den var vi på väg igen.
Som lite extra krydda i tillvaron regnade det igen. Nu hade vi dock 3 paraplyer med oss ut. Vi stegade iväg med dem uppfällda mot slottet. Väl framme skulle vi med våra pass visa att vi var EU-medlemmar och få gå in gratis. Det var bara ett fel med det - vi skulle stå i samma kö som alla de betalande och den var inte kort om man säger så.
När vi kom till slutet av kön hade vi en kort överläggning och avstod från det gratisnöjet. Vi gick till katedralen istället som låg alldeles bredvid. En mycket vacker byggnad. Kön till slottet syns här och regnade gjorde det.
En av dörrarna
Invändigt var den häftigt modern, men mycket fin.
Fönster
Tak
När vi kom ut på gatan kom en buss med en rolig skylt!
Så var det dags för mat. Ganska fort hade vi hittat ett ställe med dagens 3-rätters för 10 E. Matsedeln var "handgjord!"
Jag åt en omelett med färska champinjoner
Varmrätt kalv och till dessert en härligt frisk citronsorbet och kaffe.
Det var gott! De hade flera färgglada bakverk om vi ville ha mer, men nej tack.
Kranen på toaletten var annorlunda, hur ska man annars uttrycka det?
Mätta och sköna styrde vi stegen mot shoppingen och kom förbi Flamencoklädesaffären. Korten tagna genom skyltfönstret, för det var säkert inte tillåtet att fota därinne.
Vi såg också en ny modell av brödrost på ett ställe, ganska söt!
Så var det dags för det andra Corte Ingles, den med matvaruavdelningen och där blev det matshopping inför hemresan - korvar, manchego, småflaskor med olivolja och en del annat. Hel skinka fick dock vara!
Tungt var det utan skinka, så vi gick hem och lastade av.
Vi ställde våra paraplyer på tork i badrummet, ett bra ställ fanns det.
Folk som har bidé, använder den sällan till det den är till för, utan till allt annat. Nu har uppfinningsrika A hittat ett användningsområde till. De andra 2 fick ligga i badkaret.
Sedan kollade jag telefonen!
DÅ!
Jag hade fått sms från mäklaren och budgivningen på mitt hus pågick för fullt! Plötsligt är allt vi hoppats på verklighet. Om nu inget händer som krånglar till det blir vi husägare i sommar!
Jag svävade!
Jag var tvungen att ringa hem till kärestan och bubbla ur mig en stund.
Kommer jag att somna inatt?
Dagen hade lidit mot kväll och det var åter dags för lite näringsintag och något gott att skåla i för att fira. För min del duger en vanlig cerveza mycket bra.
Vägen till kvällens matställe kantades av affärer och nu har jag tagit mig över det allra sista hindret och köpt mig ett par skor - eller kanske schor?
Mina kära resekamrater JUBLADE! Nu är jag en av dem, tycker de, men jag tycker fortfarande att skoaffärer är urtrist! De jag köpte råkade ligga mitt framför ögonen på mig när jag satt och väntade på att de skulle prova färdigt alla 324 paren de ville ha.
Jag skrev resedagbok och när jag lyfte blicken låg det ett par svarta med lite skaft i storlek 40. För att chocka dem provade jag den ena och den passade och var dessutom bekväm. Så såg jag priset - 15 E och då köpte jag dem!
Svårare var det inte och A och C gjorde vågen, eller i alla fall nästan.
Nu mat! Vi passerade en massa konstiga ställen och till slut var vi vid La Catedral och det passade perfekt. En stunds förvirring uppstod, för först skulle vi knappt få gå in när vi bara skulle dricka något. 
Bilden är från nätet. Därav bautaformatet!
Sedan fick vi gå in.
Näste man i "katedralen" dukade fram tabletter, servetter, bestick och bröd + en stor matsedel.
"Nej tack", vi skulle bara ha något att dricka.
Okej, bort med hela dukningen. Då kom C på att någon liten tapas kunde passa till Vino Tinto och min Sangria.
Nu blev det halvhetsigt. Skulle vi verkligen äta, undrade de. Jo, lite tapas kanske.
På med hela garnityret igen och nu gick det med raketfart. Vi bara log och var söta!
Tapas + tomatbröd kom och det var lite annorlunda tapas kan man säga.
Två trekantbitar manchego vilade lätt svettiga under en hög pommes frites, friterade kroketter och 3 små bitar kött. Som sagt, annorlunda, men gott. A och C tog det friterade och jag koncentrerade mig på resten.
Sangria till detta, var inget bra val, men det hade jag beställt innan ordet tapas nämndes. Jag fick ta in en liten cerveza till maten
Vi blev kvar där ganska länge, det var en skön miljö och genuint spanskt.
Till slut började vi gå hemåt för sista gången och vid Puerta del Sol var det stort hallaballo. Processionen!!!!
Den heliga madonnan på en stor vagn med glitter och guld, musik, en massa strutar stack upp här och där, som Ku Klux Klan eller Halloweenhattar. De var i lila sammet och enligt boken är det de som syndat under året som ska kläs i lila.
Det stod en massa folk uppe på kanten till fontänen och jag grabbade tag i en karl som höll i mig tills jag kom upp.
Det var trångt och folk stod och bad till madonnan som stod där på vagnen och vaggade - en docka så klart.
När vi sett oss mätta, tog vi parallellgatan upp mot kyrkan och där var det gott om lila strutar.
Det var proppat med folk i gränden och ännu en vagn, nu med Jesus, kom vaggande i otakt till musiken som också hörde till processionen.
Det brändes något heligt, så det var väldigt rökigt och nästan svårt att andas. Folk gick bredvid vagnen, bad och nästan föll i trance.
Någon kom med vatten och hällde i en av de unga gossarna
Det var mäktigt och intressant och det var rena rama slumpen att vi var på hemväg just när den här "paraden" gick.
Väl hemma packade vi. C kollade sitt senaste skopar - läckra kan jag väl säga, nu när isen är bruten med mig och skor.
Lite senare bevisade hon att hon kunde packa ner regncapen i sin lilla boll
Vi fick ihop våra väskor, allt rymdes och det blev precis som alla de andra kvällarna en sen natt med lite leftovers och vi var vakna en bra bit in på den nya och sista dagen i Madrid.
Madrid dag 4
Tisdag 3 april
Först av allt, konstnären bakom mobilen vid Reina Sofia heter Alexander Calder. Tack Christina!
Här börjar dag 4!
Vi har haft "one of those nights," i alla fall 2/3 av oss
Jag har köpt det nya huset om och om igen, sedan har det inte blivit av och i nästa stund har jag möblerat! Jag har snurrat som en galen dervish i sängen
C har haft Montezumas spanska motsvarighet på besök. A har sovit sött på kudden hela natten och inte märkt någonting.
Efter att ha konstaterat detta blev det en vanlig morgon. Det var personalbrist i matsalen, så vi fick duka själva, men nu kan vi ju rutinerna, så det var inga problem.
Brödrosten var inte i ordning denna morgon, man kan säga att den var underhettad. Det tog många vändor innan brödet var rostat. Vi åt en rejäl frukost, sedan en kort siesta innan vi drog ut.
Vi gick till Corte Inglés (det stora varuhuset) där vi skulle gå var och en för sig. Vi bestämde träff vid trädet utanför ingången ungefär 1½ timme senare. Det huset, med sina 5 - 6 våningar, var raskt avklarat, sen tog jag en tur till Fnac, alla våningar när jag ändå var på gång.
Efter det blev det gränderna upp och ner och allt jag handlade totalt, var ett vykort på loppisen El Rastro, som söstra mi ska få, så hon får något jämförelseobjekt till andra loppisar som hon brukar tala om.
Jag funderade lite över mannen som kom och bar en kanin på armen, det brukar ju vara barn som har dem som husdjur. Jag fick förklaringen en annan dag. (NEEEJ, den var inte till middagsgrytan!!!!!)
Den hundens matte hade också kioskförsäljning och lilla jycken ett eget liggunderlag som huvudkudde.
Vi var GLADA när vi återförenats och solen var också glad att få visa sig. Vi gick gatan ner och hittade genast ett näringsställe där vi nu har avnjutit manchego, oliver och de urgoda, salta, rostade mandlarna. Stället vi sitter på heter visst Traga Tapas och här kan man beställa in hinkar med 5 flaskor öl i varje, packade med is runtom. Det gjorde vi inte, mina resedamer föredrar vin och cava.
Vi vimlade runt i kvarteren runt Plaza Mayor, himlen tjurade till och blev mörkgrå och tänk, mitt framför en skoaffär öppnade den sig och här sitter nu jag och A i skydd från ösregnete, medan C offrar sig (hmmmm) och köper skor. Lågn skur verkar det vara också, så hon kanske kommer hem med mer än ett par.
Till slut lugnade det sig och vi kunde gå därifrån.
Vi gick lite hit och dit, tittade på alla vackra hus, fotograferade en del.
Hur kan man tillåtas sätte en STOR Rolexskylt på ett så vackert torn?
Här hade jag kunnat tänka mig att det var en gammal anrik biograf, men det lär vara en kontorsbyggnad.
Så finns det dem som leker tittut när man tittar uppåt!
Inte kom vi oss till hotellet, även om detta var vad vi tänkt. Vi blev akut kaffesugna, så när Café & Te bara låg där, stegade vi in och hittade ett minilitet bord för 3. Nu blev det sliskfika. C tog en vaniljbakelse med mandel, A tog äppepaj med vaniljkräm och jag pekannötpaj. Mäktigt, maffigt och bara helt underbart gott.
Hem och lasta av grejer och nu kom vi verkligen till hotellet där vi tog en kort siesta och sedan ut igen.
Nu skulle Gran Via utforskas, så vi gick i sakta mak och mötte en massa människor med paraplyet uppfällt. Varje gång sa C: "Det har slutat regna." De såg jätteroliga ut, men uppenbarligen var ingen svensk, för det fortsatte att gå där med paraplyn i vädret.
Det var skönt att strosa och mitt i strosandet när jag gick i egna tankar och plötsligt insåg att jag visste var jag var, fällde jag en replik som kanhända blir ett bevingat ord för mig.
"Allting är så kort, jag blir så förvirrad." (= Det var lätt att hitta i Madrid, jag är van att inte ha en aning om var jag är!)
Prado var vårt mål, men det blev ett mellanmål på vägen. En stor skylt stod mitt i vår väg och på den stod det "MOJITOS 3 E". Inte konstigt att vi inte kom fram där, vägen var ju spärrad.
C och jag beställde varsin, den var som söstra min brukar säga då och då om allt möjligt: ONÖDIGT GOD!
Å andra sidan kunde vi konstatera att den säkert var nyttig, det kryllade av grönt i den......
Till slut var vi i alla fall framme vid Prado och där var det kö vill jag lova, denna kväll var det Prado som hade gratis inträde, därav köerna.
Velázquez höll oss sällskap och han stod där för alltid!
Vi fick gå långt, längs med huset och ändå var det en halvtimme kvar innan portarna skulle slås upp.
Vi stod där stadigt och trampade och till slut var vi inne även på Prado.
Vi hade för en gångs skull en massa önskemål om vad vi ville se och med C.s organisationsförmåga fick vi se det mesta under den tiden det var öppet för gratisåskådare.
Vi var på väg till Boschs grymma sida, när alla vakter började klappa i händerna, vilket var signalen att nu skulle vi ut! Det gjorde inte så mycket, vi var helt nöjda med det vi fått - Goya, Rembrandt, Bosch, Velázquez med flera.
Lustarnas trädgård av Bosch, ett underbart verk
Lika smidigt som vi kommit in, lika smidigt gick det ut, trots att jag skulle hämta min inlämnade ryggsäck. Det här med gratismassor med folk, att släppa in och ut, det kan de i Madrid (under en filt kanske?)
Utanför Prado, på höjden, såg vi en väldigt vacker kyrka, den ville vi se lite närmare på.
Den var väldigt alldaglig innanför väggarna, vi gick ut igen och fick istället se Prados läckra exteriör.
Vi är eniga så gott som jämt och nu enades vi om den där Jesusgatan (Calle de Jesus) också. Där fanns en hel del outforskat och idag tänkte vi oss ett nytt ställe. Vi ville bara sitta på en vanlig stol och äta lite - inget barhäng för vår del efter två timmar i konstens underbara värld.
Himlen hade börjat mörkna, men vi fortsatte envist att promenera. Då får man se mycket mer intressant än om man sitter i en tunnelbanevagn.
Där på Café el diario - inte Jesus Bodega, som någon föreslog, på Calle de Jesus blev vi rejält granskade av en turist som satt 4 dm ifrån oss och dinerade med sin bordsdam. Han vrålstirrade på oss, en i taget, så det nästan brändes. Varje gång vi lyfte blicken satt hans ögon fastnitade på någon av oss.
Vi hade beställt i tapas och satt där och åt i godan ro, utan att bry oss. Vi hade lika trevlig som vi alltid har, så han fick väl stirra då.
Ett vackert skåp vid ena väggen
När vi återfått kraften och var mätta, betalade vi och vandrade ut i natten.
Någon sa "MOJITO"! Jag tror det var någon von oben!
Vi började gå och passerade ett par skyltfönster på en Seafoodrestaurang
Jadå, vi hamnade på 3 Eurostället. C tog oss dit fort och lätt och vår lockige vän kände förstås igen oss. Nu fick han göra 3 Mojitos, för nu skulle även A ha en. Det fick bli dagens nightcap!
Vi njöt av dem genom våra sörplande sugrör och när det var slut styrde vi stegen mot Rex, in en sväng på VIPS och provianterade förnödenheter för nattglammet.
Bilder på våra respektive sängbord, det första delar jag och C, det andra är A.s!
Nu ligger vi här på rad och talar och talar och talar och talar (fast jag skriver också) och nu blev det God Natt!
Madrid dag 3 - del 2
Dag 3 - del 2
Måndag 2 april
Nästa stopp gällde att hitta ett matställe och det lyckades vi också med efter några försök. Det var ett tjusigt ställe, fint inrett med svarta möbler och på borden stod brutna linneservetter och urhäftiga bestick.
Kniven kan "stå"
Där hade de dessutom dagens = 3 rätter för ungefär 10 Euro. Vi brukar försöka hitta sådana ställen, då blir man garanterat mätt, även om någon rätt inte blir det man tänkt sig.
Vi beställde alltså 3 dagens, men valde olika rätter.
Jag åt en pastasallad med skinka och hade väl hoppats på lufttorkad, men tydligen hade jag redan fyllt min kvot för dagen vid frukosten. Det var vanliga skinktärningar, inte så gott.
Sedan hade jag fisk tillagad med citron och den var desto bättre.
Desserten var en choklad/kaffesmakande tårtbit, verkligen jättegod.
Så var vi mätta, nöjda och TRÖTTA! A och C hade tänkt sig en tur till vår lilla butik, som fått nytt namn av dem och i vår lilla krets kallas 2:an.
Vi gick på kända och okända vägar mot "hemmet" och jag fotograferade det jag fastnade för medan vi gick där. 
Vem har bytt om här på trottoraren, funderade jag över. Kallingar och en sko?
En balkong där det uppenbarligen bor en regnbågsfamilj!
En något makaber klocka. Obs, i mitt tycke alltså!
Här var det Chelseagirls mitt i Madrid!
Vi orkade inte gå till 2:an, istället fick det bli närmaste supermercado och den visade sig vara rena labyrinten.
Först var det bara en liten avdelning, men den grenade ut sig åt alla håll och jag skulle ha bläckfisk till sonen. Mycket passligt kom där en kille som arbetade där som jag frågade, men vad "calamares" var, hade han inte en aning om.
Jag letade själv tills jag hittade hyllan och valde ett par helt okända. Samma sort som i Barca såg jag ingenstans. Jag får söka lite till någon annanstans.
På våning 2, eller om det var 2½ längst in i labyrinten i affären hittade jag en utmärkt siliconpensel till hushållet för det facila priset av 1.30 Euro. En sådan fick det också bli.
Detta + 2 öl stod mig dyrt. Jag lämnade en 20 Eurossedel och fick tillbaka på en 10:a. Inga argument hjälpte och inga bevis hade jag heller och till slut gick vi hem och tog en siesta. Det var jätteskönt.
A slumrade lite och C och jag låg och läste och till slut hade vi samlat nog kraft för att ge oss ut igen.
Första stopp blev kaffe, sen tog vi metron till nästan Arboga, men det hette något liknande. Vi är inte så petiga, vi kommer dit vi ska ändå.
Nu var det dags för ett av våra mål - Guernica på "Museo Nacional Centro de Arte REINA SOFIA".
Oj, vad jag har sett fram emot att stå framför Guernica och titta på den på riktigt. Faktiskt ända sedan jag i tonåren ofta sov över hemma hos Inez, min kompis, som hade den i snedtaket över sin säng. (I förminskat format förstås).
Från 19.00 var det gratis entré, sådant är C en mästare på att luska ut och det utnyttjar vi alltid. Vi hittade ett bord på en uteservering mitt emot museét och där passade jag på att bjuda mina kära resekamrater på en kanna Sangria för 3 Euro och det var en rejäl kanna. Vi fick två stora glas var.
Detta var också en slags besvärjelse inför husvisningen hemma hos mig som skulle gå av stapeln 19.00 denna afton. Min tanke var: Undrar hur det går, kommer vi att få sälja det och bli husägare till drömhuset nu?
Sangrian var lättdrucken, nästan farligt lätt och solen lyste, det var varmt och vi spann som katter. En fågel i trädet ovanför oss mådde så gott att den passade på att öppna kloaken just ovanför mitt högra lår. Fågelskit på svarta jeans är onekligen effektfullt, men jag behöver inga sådana effekter i mitt liv. Jag var dock tacksam att han missade håret på mig (det har jag varit med om på Skansen nämligen)
Jag tvättade bort det med servett doppad i Sangria, det blev mycket vitt på det svarta! Inte bra, jag fick gnugga bort det med ett 2-centsmynt och det funkade bättre, även om det inte försvann helt.
19.00 var kön ganska lång. Då betalade jag, vi reste oss och ställde oss där vi också. Strax efter var kön dubbelt så lång.
Vi kom in ganska fort och fick vår gratisbiljett.
Hissen upp till andra våningen och rum 206!
Där var den och det var naturligtvis massor med vakter och kameraförbud! Måste upplevas, den är riktigt stor 349 x 776 cm. Jag är så nöjd och glad att ha stått "öga mot öga" med Guernica. Vi gick vidare efter att ha stått där ett bra tag och begrundat.
Det var flera Picasso och många tavlor med förarbeten till det som till sist blev den färdiga slutprodukten som han själv var nöjd med.
Vi såg Dali, Miro med flera och i andra salar fick man fotografera.
Naturligtvis kan man inte se allt i ett så stort konstmuseum på en gång, vi gick igenom alla rummen på samma plan, sedan åkte vi högst upp med glashissen och tittade på utsikten.
Skiss över de olika våningarna i museét
Till sist gick vi ut i trädgården på innergården och där var en stor skulptur som såg olika ut på fram- och baksidan.
Konstnärens initialer, men tyvärr har jag glömt namnet (C minns säkert)
Efter det kände vi oss nöjda och gick ut i den sköna kvällen. Då slog det mig att min husvisning var över...... Hur hade det gått tro?
Det blev lite mer väsk- och skotittande och jag tar mig, för jag led inte ett dugg.
Vi gick upp mot stan igen, eller om det var ner? Vad vet en människa utan lokalsinne om riktning och befintlighet? Vi kom i alla fall till någon Jesusgata och där fanns en kattpub, med en helt osannolik inredning.
En Moto Guzzi i taket bredvid ett tjurhuvud med hjälm, en madonna med 2 tända, röda ljus placerad bredvid en stor våg, tomma ölfat som pallar, en frisörstol med hårtork vid ett bord och en tandläkarstol vid ett annat.
Det vimlade av galenskaper och mitt i taket en gigantisk kristallkrona.
Det blev en liten vätskepaus för vår del, för att vi skulle hinna titta på allt därinne och sedan gick vi vidare.
Vårt mål för aftonen var Calle de la Cava Baja, gränden med alla näringsställen som var stängd i morse. Det regnade, men vi gick ändå och till slut var vi där och ännu mer till slut hade vi hittat ett bra ställe, där vi kunde sitta vid ett bord och även få det vi ville ha. C ville ha räkor, jag ville ha en Mojito och A något i vitt!
Hundar var inte välkomna, men genomblöta människor gick bra!
Rockhängarna på väggen var aningen annorlunda!
Hemåt i natten blev vi häcklade av en efterhängsen kille ur ett gäng på 4. Han upprepade någon ordramsa mot oss om och om igen, på arabiska tror vi och gick tätt bakom oss. Till slut sa A: "Vi vänder oss om på 3 och skriker." Sedan räknade hon och på 3 hoppade vi runt och vrålade rakt ut.
HIMMEL vad rädd han blev och de andra 3, vi + han själv började skratta och det höll i sig ganska länge.
Vi är allt 3 kaxiga mappies som Amelia Adamo skulle ha uttryckt det.
Väl hemma på Rex kollade jag telefonen. Sms från mäklaren, 12 stycken hade kommit på visningen. Detta bådar gott!
I rummet till vänster pågick ommöblering el dyl och till höger var det PARTY! Jag var ute i korridoren och bankade på deras dörr och då var det något lugnare cirka 5 minuter, sedan var det i full gång igen. Till sist kom de från receptionen och höll en lång, arg utläggning på modersmålet och vid pass 0.30 var det lugnt. Enbart ett svag sus från trafiken och prasslet av våra boksidor som vändes hördes.
God Natt Madrid!
Madrid dag 3 - del 1
Måndag 2 april
Vi har sovit som drogade och det kanske var just så det var. En del cava/öl, en del nattliv och två delar Madrid är ett bättre recept än de bästa sömntabletter.
Vanliga morgonbestyr och idag åt vi verkligen en rejäl frukost, ännu mer än igår.
Till slut var vi redo för avgång och kom så långt som till första tiggaren som "bor" på en stor ihopvikt kartong, under en filt (i Madrid) nästan utanför vår dörr. Där jag insåg att jag inte hade kameran med mig.
Tänk vilken slump, just där jag fick uppenbarelsen om kameran, var det en skoaffär. A och C gick rakt in, medan jag fort och lätt hämtade kameran - de tyckte det gick lite för fort, men kom snällt ut och sedan var vi på väg.
Tiggare nummer två strax bortanför ettan, håller rent omkring sig. Hon har städattiraljerna utanför och vi har redan sett henne feja runt utanför sitt "bo". Inombords är hon dock inte ren, vi har också sett henne dela spruta med grannen - tiggare ett.
Vid övergångsstället fascinerades jag av att vissa kvinnor kan gå i hur höga klackar som helst och att de inte har en tanke på hur fötterna blir med tiden om man alltid har sådana skor. Förresten, varför måste jag bekymra mig om det?
Vi gick över Plaza Mayor.
Idag hade vi läst på lite och gav oss iväg mot Calle de la Baja som skulle ha gott om mysiga små restauranger och butiker. Fast nu är det ju måndag förmiddag, för att inte säga morgon och då har inte staden Madrid vaknat än. Vi vet ju inte när natten slutat för de andra, om man säger så.
Fruktväggen fick bli vårt riktmärke för hit skulle vi tillbaka lite senare.
Gränden var alltså inte öppen än, inte en enda dörr stod på glänt. Vi tar det "manana" enligt spansk tradition, eller i eftermiddag.
En annan trevlig vägg precis bredvid, det fanns gott om dylika i kvarteren mitt i stan.
Istället hamnade vi i Boquerian. Den var i lyxklass, vi strosade runt medan dagens första skur droppade ner utanför.
Där var det mycket intressant och gott att titta på, så vi hade inte tråkigt.
Jordgubbspyramiden var imponerande. Vågade någon köpa, tänkte jag?
Ur två olika vinklar, samma pyramid
Korvar i små strutar
Och så kött och det är den största blivande köttskiva jag någonsin sett.
A och jag testade den lyxiga glassen, en kula 3.20 Euro. Jag valde mango och A citron. Mycket gott!
Medan vi stod där och njöt av vår lyxiga glass hade C lyckats hitta den typiska desserten för Madrid, om man ska tro det som står i resehandboken. "Tocino Cielo," Madrids svar på Crema Catalana kanske?
En sådan kändes väldigt mäktig efter mangoglassen, för naturligtvis var det jag och ingen annan som ville testa.
Då uppenbarade sig en minivariant för 75 cent och den köpte jag genast
Nja, det var tur att jag bara köpte en liten, den räckte dessutom till oss alla tre och samtliga var vi eniga om att den inte kommer i närheten av en Crema Catalana! Det smakade mannagrynspudding, om ens det.
Vilken besvikelse, men tur också att vi inte satt där i afton på någon trevlig restaurang och beställde in varsin.
Regnet drog sig tillbaka och i och med det, drog vi vidare. Fast vi kom inte långt, strax bredvid låg en butik med silversmycken mm och de hade GOTT om fina örhängen.
Alla 3 köpte vi varsitt par, vi var bara tvungna eftersom man fick så här fina paket
En variant i sten, av brunnslocksmotivet (och mina gåskor)
I skrivande stund häckar vi på ett litet torg vid gatorna Calle de Vergara, Calle de Ramales, Calle de la Amnista och någon mer. Nu har vi vätskat upp oss, för på detta lilla torg låg "Cerveceria Plaza Ramales"
Dagens meny skrivs av någon från insidan, den såg vi aldrig, bortsett från damrummet. Vi föredrog solen utanför. för nu var det färdigregnat för ett tag.
Jag hade blicken åt det här hållet och satt och funderade över om det bodde tjurfäktare i lägenheterna, som vädrade sina röda skynken (som säkert heter något).
C hade blicken åt andra hållet och hon spanade in sitt önskeobjekt.
Jag tycker hon matchar den väldigt bra!
Slottet ligger strax nedanför och jag anar att vi ska defiliera förbi där alldeles strax. Vi hade äntligen suttit färdigt, men kom inte så långt. Där var en häftig skylt för brödbutiken som fanns innanför.
Jag var tvungen att gå in och den var verkligen annorlunda
Av mannen köpte jag 3 pistaschmandelkakor i miniatyrformat. De hade inget styckpris, de vägdes. Naggande goda kan vi intyga alla 3!
Så var det då slottet, det låg inte så nära heller, men vi såg det i alla fall + framsidan av Operan, som vi såg baksidan av i söndags.
Den här lilla "prinsessan" var ute på vift framför slottet
Vi fortsatte och det känns inte som vi rör oss i alltför stora cirklar, eller så är den intressanta centrumkärnan, med alla sina vackra byggnader, inte så stor.
Så fick vi också se hur det går, om man inte parkerar enligt reglerna!
Plötsligt varvi på gatan bakom det sjok, där våra kvarter börjar. Det är keramikgatan enligt boken och där skulle det vimla av sådana butiker. Den enda dylika affären vi såg, var stängd.
Då stänger även jag för idag, för mina dagar har en tendens att alltid bli natt, innan jag har insett det.
Lugn bara, fortsättning följer!!!
Madrid dag 2 - del 3
Fortsättning och slut 1 april
Det hade mörknat, vi gick ut som alla andra verkar göra här och där mitt på en av gågatorna stod 4 killar och spelade och sjöng Beatleslåter.
De var bra, men nu var det jazzklubben som hägrade - Café Central!
Vi hade inga problem att hitta dit, där var det latinojazz, men tyvärr var det 13 Euro i inträde och då kände jag att jag inte kunde begära att A och C skulle gå med in, när det mest är mitt intresse.
Vi lyssnade lite gratis på klarinettisten som stod på torget utanför och spelade, sedan fortsatte vi i den spanska natten.
Väldigt många hus är fasadbelysta och det är vackert.
Vi är som en liten flock nomader när vi är ute på vift. Dock kommer vi till dörren till slut och den här gången ledde den in på Villa-Rosa, med de vackra mosaikerna utanpå och flamenco inne.
Slutligen konstnärens signatur
Mosaikerna fortsatte även inomhus, där i entrén stod en kille med två stora fat med paella till hugade matgäster. Fast jag var enbart intresserad av en bild på mosaiken, ingen vet hur länge paellan stått där med honom i hallen
Likadan mosaikvägg fanns även inne i serveringen
Det var någon slags uppdelning, i första rummet kostade det inget, men innanför dörröppningen verkade det vara entréavgift, om jag minns rätt var det 18 Euro.
Det var dock ingen som krävde några pengar av oss, trots att vi hade hela scenen framför oss, där flamencon strax skulle börja.
När det är så vackra väggar överallt, blir jag alltid nyfiken på hur det ser ut inne på toaletten, alltså tog jag med mig kameran och gick dit.
Jodå, det var lite smågulligt och toan var ren.
Likadant golv som på 4 kattorna i Barca om jag minns rätt.
Det äskades tystnad
Sedan började flamencon
Så har vi klarat av den delen av vårt turistande också, det är mycket vi bara får, utan att ha planerat för det. Okej, för flamencon, de var duktiga att dansa, men den där ulande sången som hör till, var inte njutbar.
Jag beställde in en tallrik grillade gambas och när den var slut var vi nöjda alla 3 och drog vidare.
Inte kom vi så långt, första stopp blev ett runt torg - Canalojas. Alla husen som vette ut mot torget var också rundade och så klart fantastiska. Det verkar de flesta husen vara i centrala Madrid.
Mat och klubbar finns i överflöd, vi hade kunnat vara ute hela natten
Efter dessa kom en ny restaurang, jag vågar inte säga sylta, för det var det verkligen inte. Vi blev nyfikna och kikade in.
Det var en genuin spansk restaurang som hette "La Catedral", jugendinspirerat och där tog mina resedamer varsin nightcap - äntligen Cava - una copa Cava. Jag satt nöjd!
Man satt som i små bås, vackra dessutom
Efter detta återstod bara en sak.
Hem och sova!
Äntligen slut på dag 2, den var mycket lång och innehållsrik!
Madrid dag 2 - del 2
Dag 2 - del 2
Fortsättning 1 april
Vi fortsatte vår promenad upp till Santa Anna och den var raka motsatsen till Via Dolorosa. Solen gassade, vi passerade en massa fina hus, detaljer, roliga saker att se på och vi njöt i fulla drag alla tre.
Blåregn i stort överflöd, hela taket fullt.
En ny byggnad på samma ställe som en mycket gammal, där man tagit tillvara på delar av den gamla och byggt in dem i väggarna.
Klotter - ganska diskret för att vara just klotter
Försäljning av vad? Okran känner jag igen i lådan bredvid, men vad är detta?
Olika stilar på husen, inget direkt enhetligt
Den obligatoriska gatubrunnen, som jag alltid fotograferar när jag reser
Till slut kom vi fram till Plaza del Angel
Där i ena hörnet låg en helt otrolig blomsterhandel, som vi bara stötte på, utan att ha en aning om hur fin den var.
Rosbuketten är till kärestan, det är det bästa han vet!
Vi kom fram till torget som C hade letat ut på kartan, det kantades av pampiga byggnader och på torget vimlade det av uteserveringar. Nu var vi riktigt hungriga, men det var 100-tals andra också.
Vi delade oss mycket taktiskt och bevakade varsin del av torget, om något bord skulle bli ledigt. Jag fick napp först, ett härligt bord mitt i solen och där slog vi oss ner.
Sedan satt vi där och väntade.
Väntade blev ordet för de närmaste 30 - 40 minuterna. Vi bad om matsedel, vi bad om vinlista, men uppenbarligen var det något fel på oss, för det hände inget, trots att vi bad vänligt och på spanska. Gäster som kom efter oss fick både beställa och fick in sin mat.
Vi frågade igen och igen och till slut fick vi in ett fat med 8 oliver, 3 torra brötchenliknande skapelser och en påse torra kexbitar formade som små tjocka maskar.
Ja, där satt vi i solen och inte satt vi illa, men vi var både hungriga och törstiga. Till slut fick vi i alla fall 2 matsedlar, en på spanska/engelska, en på spanska/franska.
Vid det här laget började vi känna oss rejält irriterade och började muttra och plötsligt fick C ett ilskeryck, slet upp 1.50 Euro och la på bordet. Vi andra var inte sena att följa hennes exempel och sedan reste vi oss samtidigt och gick.
Då vill jag lova att det blev fart på personalen. C fick en ARG gest, men vi bara gick, jag tycker 4.5o Euro var mer än nog för det vi fått, inklusive ignoransen.
Tvärs över torget låg restaurangen TURF och där fick vi nästa bord och ett mycket trevligt bemötande. Där har vi nu avnjutit en fantastisk måltid med gott öl och vin.
Jag åt räkor tillagade med chili och vitlök - himmelskt gott
Besticken var väldigt fina, tyvärr "högg" jag av spetsen på kniven.
Efter att ha fotograferat besticken var jag tvungen att ta mönstret på C.s klänning också. Det var häftigt!
Solen steker och även jag, som hyllar tesen: "Pale is beautiful", just av den anledningen att jag inte orkar sitta i solen för att få lite färg. Idag är det dock hur lätt som helst. Blir jag för bränd kanske jag får en svår natt, men vi har alla våra kors att bära, A sina rosor och jag lätt stekt! C är såvitt jag vet utan prövningar än så länge. Äh, sol och värme måste vi ta vara på. Spanska "SMHI" hotar med regn till veckan.
Nu dags för desserten, som var chokladsufflé med vaniljglass. Inte alls otäckt!
Mitt i detta: En filosofisk, logisk tanke med kommentar från C, detta som svar på min fråga om de ska äta en gång till idag.
"Det är klart vi ska, man får ju en smakbit här och en där." Vilket i klartext innebär att vi ska runt på flera ställen och dricka något, för det är då man får något matliknande att stoppa i sig.
TURF var otroligt bra!
Sent omsider, i olika rosa nyanser, reste vi oss och gick vidare, efter att ha betalat ganska rejält för oss, för det var de värda tyckte vi alla tre.
Stärkta till både kropp och själ blev det väskaffärer igen. Nu trodde de antagligen att jag var lika väskgalen som dem, bara för jag "råkade" köpa den där Guccin igår.
Jag önskade att A hade köpt den här!!!!!!!
(Det är en igelkott om du inte ser det)
Vi gick ner mot museérna, men ingen av oss ville avstå från denna soliga och sköna eftermiddag. Vi gick in i ett grönområde och enades om att både Prado och Guernica finns kvar en annan dag, det kanske inte solen gör.
Vi strosade som de turister vi var, tittade på en massa vackra hus, ett var som en gigantisk gräddtårta med en massa spetsar och toppar, 6 - 7 våningar högt.
Det var någon speciell byggnad, men sa någon Posten???
Sedan fick jag reda på att det är "Palacio de comunicaciones".
Vi gick dit, det kostade inget att gå in, enda kravet var att de fick genomlysa våra väskor.
Ingången
Då fick man åka upp med hissen också. Det gjorde vi så klart.
Taket nerifrån första våningen
Det var en fantastisk utsikt där uppe och vi gick runt och tittade åt olika håll. Så tog vi trapporna ner 1 våning eller 2, men det var inte så mycket mer än att byggnaden var hisnande vacker invändigt också.
Det såg ut som taket skyddades från duvattacker o dyl med något som förmodligen gav elstötar. Nu bara jag spekulerar, men något var det som höll fåglarna borta och så här såg det ut.
Vi for ner och gick ut igen.
Solen bara sken och sken och vi fortsatte att bara gå och gå.
Vi valde en ny gata med en massa vackra hus, det var Calle de Alcala och vi hade huvudena uppåt mest hela tiden. Det är otroligt så många höga, vackra hus det finns och så mycket detaljer. Det är skillnad mot Barcelona har vi konstaterat, men där finns förstås Gaudi.
Vi lyckades inte komma ända hem, vi fastnade på Plaza del Sol, folk satt runt hela fontänen och vi lyckades också klämma ner oss där i mängden. Där blev vi också kvar ganska länge, för det var verkligen jätteskönt att sitta där i kvällssolen och vi var nog ganska trötta alla 3 efter den långa eftermiddagen på TURF och allt promenerande.
Jag hade kaffeabstinens och när vi väl lyft upp våra nysolade kroppar från den hårda stenkanten, eller rättare sagt, delvis nysolade kroppar skulle det bli kaffe någonstans.
Delvis nysolad betyder för min del följande:
Jag är klart partiellt solbränd, armbågarna är nog vita, men resten av armen är solad. Färgen är röd! Pannan och nyllet också mer rött än någon annan kulör och fronten i urringningen likaså. Benen lika vita som fin sparris.
Hur som helst, vi drog oss hemåt och vips slank vi in på VIPS där jag köpte en hämtkaffe.
Vi tog en aftonsiesta och sedan var det ut i vimlet igen, men här tar jag lite mer än en siesta, jag säger God Natt och fortsättning följer.
Madrid dag 2 - del 1
1 april
Idag är det första april, fast C berättar, att i Spanien hoppar de över den och kallar den nollan för att inte bli lurade. Det var just vad vi blev, så var dagens första skämt levererat!
Vi åt en bra frukost.
Jag lyckades klämma in 5 stora skivor lufttorkad skinka, smaka på något som liknade kaffeost, äggröra, melon, croissant, grovt bröd- som var torrt, annan skinka, juice, te och en citronyoghurt.
Detta är en liten mini minisockerkaka i en ihopvikt pappersform, också frukost!
Efter morgonbestyr gav vi oss ut i solen, mot marknaden. Det var mycket att se på efter vägen.
Vi kom så långt som till Plaza Mayor och då fick det bli vätskepaus eftersom vissa naturliga reflexer propsade på ett stopp.
Solen var underbar, jag drack lite Sangria och de andra varsitt glas vitt vin och där satt vi och njöt och tittade på folklivet. Rätt som det var kom det ett fat chips också, det är tydligen så det ska vara här i Madrid.
C frågade om vi behövde varsin tandpetare. Jo, det ville vi ha och fick varsin från vår favoritrestaurang i Barcelona.
Bäst vi satt där i godan ro och njöt insåg vi att folkströmmen mot marknaden blev större och större. Marknaden är "El Rastro". Den är en av Madrids mest beständiga traditioner där man tydligen kan hitta det mesta, från bjäfs, till äkta fynd.
Till och med El Rastros namn ger stället en särskild jordnära charm. Det betyder "spåret" och syftar på blodspåret, för det här var en gång Madrids största köttmarknad och namnet syftar på blodspåret som uppstod när djuren släpades ned för kullen. (Ur resehandboken om Madrid).
Vi avslutade vår njutarstund och följde strömmen. Visst blev det en del stopp innan vi var framme. En väska i ett skyltfönster som måste granskas lite extra. C ångrar du dig nu när du ser den igen?
De traditionella bladbuketterna till påsken som nalkades
Mer levande statyer, den här måste ha haft en metallställning inbyggd i kläderna, så där kan ingen ståsitta en hel dag.
Vi var framme!
OJ!!!! Det kan man kalla marknad. Här kommer ett bildsjok utan kommentarer.
Först var det som vilken bjäfsmarknad som helst, men sedan drog vi oss mot loppisdelen och där var det verkligen MYCKET att titta på. Gata upp och gata ner, kors och tvärs och vi tittade och klämde på saker och till slut, efter minst en timmes promenerande, slog vi till med varsin karta superlim à 1 Euro styck.
Vi kom fram till en kyrka och där pågick en massa aktiviteter och vi kunde gå in.
Utanför bands det mer av de traditionella "påskbuketterna"
Vi passerade en vacker gammal dörr som klottrarna inte kunnat låta bli - SYND!
Och delar av en stol, eller vad det varit, som någon uppenbarligen tröttnat på
Sedan kom vi till djur- och fågelgränden
Där fanns verkligen allt, i alla fall nästan allt.
Vi kom till en butik längs en av loppisgatorna, som hade gamla kläder och tyger.
Otroligt vackra skapelser, vem har haft dem och hur har vederbörande kunnat röra sig?
Ut i vimlet igen, än var det sol och vi ville njuta
Det var tvära kast i utbudet, kan man säga
Jag kände mig plötsligt som jag fått skoskydd, en förflugen påse hade snott in mina fötter.
Till slut kom vi oss iväg från El Rastro och nu behövde vi lite fika. Vi hamnade på ett riktigt hälsosamt hak, där det starkaste de hade var kaffe utan mjölk. Där sitter vi just nu och det passar väldigt bra att få lite av det giftet också. Livet är på topp just nu. Vi kan inte påverka något mer än vårt välbefinnande och det är precis det vi gör.
C läser kartan och vi tror att vårt slutmål för dagen, så småningom är Prado som har fri entré efter 17.00.
Vi betalade och gick vidare i sakta mak i den sköna solen och rätt som det var hojtade C till: "Men Herre Gud, jag har ju strumpor på mig!!"
Raskt gick vi alla tre in lite vid sidan på trottoaren och A och jag täckte upp lite halvhjärtat medan hon smidigt och snyggt ålade sig ur dem.
Det var en otroligt njutbar promenad och vackert blommande träd längs vägen.
Varmt och skönt var det också
Fortsättning följer förhoppningsvis redan imorgon!
Nu är det God Natt!
Igår framåt midnatt, kom den fram! MADRID!
31 mars 2011
Järngänget är på väg mot nya mål, djärva till och med. Vem vet vad som händer under en filt i Madrid?
A kör som vanligt och allt känns bara fint. Stockholm är just nu 58 km bort och då är det inte långt till Arlanda heller.
Här är vinter och snö och i Madrid ska det regna hela tiden, utom i morgon. Helt okej för min del, bara det är varmt.
Anlände Arlanda lugnt och fint och i god tid. 1 grad varmt och snöslask, vi har mer vår i Närke! Den vanliga parkeringen och eftersom det är tredje gången gilla kan man väl säga att det är tradition.
Vi åt lunch och drack kaffe innan vi skulle gå ombord.
Mina resesystrar!
Bäst vi sitter där vid bordet börjar C gräva i sin väska. Sedan håller hon fram båda händerna och vi får "slå" på varsin. Hon är så otroligt kreativ, inte konstigt att hon arbetar med design.
Detta är vad vi fick och hon har gjort dem själv.
Kaffe är ofta vackert nu för tiden, så här såg mitt ut!
Väl uppe i luften tog vi in lite förfriskningar och gossen tvärs över gången fick den stora äran att föreviga oss när vi skålar i plastmuggar för "Spanien tredje gången gillt!"
Det var klart väder, god sikt och vi bestämde att vi befann oss över Andorra. Det var bergigt, eller alpigt kan man säga, utan att överdriva ett uns.
Så förändrades landskapet och vi kom in över Spanien.
MADRID, NU KOMMER VI!!!!!!
Så gott som ALLA, hade mer bråttom ur planet än vi. Ändå var vi i princip först in på Metron. Vår otroliga resefixare C hade rekat och visste till och med att vi skulle ha mynt - 2.50 Euro - till biljettautomaten.
Flygplatsen var jättetjusig, i synnerhet taket
Vi åkte tre olika linjer innan vi var inne i stan, det var den smidigaste resa "Flygplats - Hotell", jag varit med om på länge. Linjerna var färgmärkta, så även inne i vagnarna. Hotell Rex var vårt mål och vårt hem de kommande 5 dygnen.
Vi kom upp ur underjorden mitt i värsta storstadspulsen. Jag lyfte ögat uppåt och såg ett häftigt tak ( det kom många flera sedan, men det här var det första) och på kanten låg en sprillans naken karl - staty förstås, men häftigt!
Husen var maffiga, men vårt första mål var hotellet. C.s lokalsinne tog oss nerför gatan och efter en liten stund var vi på Grand Via 43. Hotellentrén var obefintlig, gömd bakom en massa byggställningar.
Vi gick två korta trappor ner och incheckningen tog sin lilla tid, men till slut var vi på rum 202, på second floor. Detta uttalades av mannen bakom disken på väldigt sladdrig engelska, så jag som var hisskötare, bjöd mina resedamer på en tur upp till sjunde våningen.
Till slut var vi "hemma". rummet var stor, VARMT och vette mot gatan. Den hördes kan man lugnt säga, men vad gör det. Med stängt fönster var det nästan knäpp tyst.
Vi ringde hem, testade toaletten och sedan snabbt ut!
Inte bara husen var maffiga, det var fantastiska gatuskyltar också.
Vissa kvarter ska man undvika hade C läst i någon resehandledning. Där var det prostitution och annat, men vi stegade på och hamnade mitt framför operan på en servering. Vi intog lite förfriskningar. A och C Vino Tinto, det låter simpelt för oss svenskar, men det var ett bra vin, sa de. Jag ett glas öl och det var jättegott tyckte vi alla tre.
Snygga ölglas och goda att dricka ur
Sedan kom det 3 små tonfisktapas och en skål chips. Detta kostade 10 Euro tillsammans och en pampig anrik byggnad att vila ögonen på hade vi, som var alldeles gratis.
Vi satt där ett bra tag och sedan strosade vi vidare. Det var......
......skinkbutiker/serveringar...
......levande statyer...
....och gatuförsäljare, även om de är skymda här.
Mitt på gågatan kom vi till en väskförsäljare och jag känner mina damer vid det här laget. De stannade!
VAD HÄNDE????
Tjofs, vips hade jag, jag av alla människor, köpt en stor, svart väska, som A senare diagnotiserade som Gucci - fejk visserligen, men vad gör det?
Utgångsbudet var 25 Euro, men jag som numera har Bargain Hunt som mitt favoritprogram fick raskt ner den till 15 Euro.
A och C höll på att skratta ihjäl sig, jag blev faktiskt halvhånad, jag som saggat så om deras sko- och väskklämmande så fort vi går utanför dörren.
Först ut var jag! HA HA HA HA HA ! Nöjd var jag också.
Earth hour verkar de inte ha en tanke på i Madrid, det här huset lyste i olika färg hela den mörka kvällen och alla andra kvällar också visade det sig så småningom.
Ett annat av våra pampiga grannhus i nattlig skrud
Efter detta var vi lite trötta och gick hemåt. Det blev en instickare på VIPS, där vi provianterade en massa nyttigheter i ät- och drickform.
Kvällen avslutades med en picknick på rummet där jag duschade C:s och mitt gemensamma sängbord i den goda ölen Mahou, som C torkade upp efter mig. Jag var helt slö, slapp och likgiltig för dylika övningar. Det var nog efterdyningar av huspimpningen och denna afton kunde jag rida lite på det. Jag försäkrade att imorgon skulle jag vara mitt vanliga, alerta jag igen.
MEN, nu har C just läst att natten här inte slutar förrän till frukost, så nu vet jag inte hur det går med normaliseringen. Skit samma rent ut sagt, om 5 dagar är jag hemma i pimpet igen, det som förr var mitt hem.
Damerna dricker nu Cava och jag sörplar öl, vi har ätit och äter goda ostar, klent saltade mandlar, chips med serranoskinksmak och några goda, torra ostpinnar. Allt från VIPS! Det ska vi besöka fler gånger, där fanns allt, t o m lösgodis på svenska (fast det köpte vi inte)!
Det blev inte god natt fast det var natt.
Lägesrapport 0. 20
Vi har gått ut i den spanska natten för att jaga en efterrätt som kan matcha Crema Catalana. A och C ville ha lite mer Cava, den förträffliga de köpte för 2 Euro tog slut.
Vi letade länge, men hittade till slut "Flan", väldigt likt brylépudding.
Cava fanns inte, men varsitt glas Vino Tinto fick det bli. De konstaterar bestämt att det funkar alldeles utmärkt ihop med med Flan. Själv valde jag Café Carajillo och det funkar också.
Klockan är närmare 1 och det bara strömmar förbi folk. Vi funderar på vart alla är på väg? Nyss passerade ett gäng med en kille klädd som brud. Det är härligt att resa med sådana som kan konsten att bara sitta stilla och "glo" på folk.
Nu snart dock hemgång och C konstaterar att vi kommer att sova gott. Det tvivlar jag inte en sekund på.
På hemvägen hamnade vi av någon outgrundlig anledning på en av de gatorna vi inte skulle gå på. Det var mängder av småflickor i nästan inga kläder alls och skyhöga klackar. Beklämmande!
Nu är vi dock i säng, klockan är 1. 30 och God Natt Madrid!
Majsan och Desireé
Idag bjöd hon på Desireébullar - hembakta och helproppade med gräddvaniljkräm.
Vår yngsta medarbetare Tezzan fick den stora äran att bära in dem och bjuda.
Strykande åtgång, jag lovar!
Resedagboken är på drift.......
Jag hoppas den dyker upp snart! Då kommer Madrid också!
Våren som kom av sig
Så här på annandag påsk börjar jag känna mig lite mer vaken än resten av dagarna sedan vi kom hem från Madrid.
Jodå, det kommer en resedagbok från Madrid, självklart, men den börjar inte idag. Nu ska jag ta mig tillbaka in i bloggandet med ett litet inlägg om våren som var så på gång när vi for och hur den nu kommit av sig ganska rejält.
Jag hade förväntat mig en helt lila/vit "gräsmatta" vid Södra station. Vi for dit idag och så här såg det ut!
Det var en här och en där och någon enstaka grupp av krokusar.
Lite roligt ville jag ändå ha, när det nu inte var "vår" som jag trott.
Grodperspektiv!
