Jag längtar........
När min Englandslängtan slår klorna i mig och blir allt för svår, dricker jag massor med Earl Grey de luxe ur min mugg från 70-talet.
Jag kan väl inte säga att det hjälper, mer än någon kort minut kanske.....
I juni bär det i alla fall iväg, men hur mycket te måste jag inte dricka innan dess om det känns som idag?
Jag kan väl inte säga att det hjälper, mer än någon kort minut kanske.....
I juni bär det i alla fall iväg, men hur mycket te måste jag inte dricka innan dess om det känns som idag?
Kattutställning I Örebro
I helgen är det kattutställning i Örebro. Dottern har besök av bästa kompisen från Västerbotten och hon såväl som vi gillar katter. Lördagens gemensamma träffpunkt var given. Det blev inte sämre av att jag blev hämtad och dit- och hemskjutsad, som om jag hade privatchaufför.
HÄPP, det kanske jag får, dottern och mågen går i bilköpartankar.
Utställningen var på Conventum Arena och det var ganska många burar!
Vi gillar korthåriga katter bäst, men är inte 100% anti dem med längre behåring. Skogisarna t ex är väldigt mysiga och vi hittade ett par andra ulltussar som bara var så bedårande att vi fullständigt kom av oss.
Snacka om den totala avslappningen, det visar den här kissen.
"Här vilar inga ledsamheter, här vilar bara jag och det är såååååå skönt!"
"Huvudkudden är faktiskt helt okej, i alla fall så länge jag inte varit på toa."
I buren bredvid fanns ett halvsyskon, ganska cool han också.
Detta var någon sorts Rexkatter, inte Cornish och inte Devon, men Selkirk tror jag. Pälsen så mjuk som det finaste silke.
Om det här är samma fick jag aldrig veta, den var bara så otroligt nyfiken och raggigt söt, att jag tog ett par bilder på den.
Ett par små, söta Norska skogskatter som mest flängde runt och lekte inne i buren.
Denna Maine Coon var verkligen stor, snygg, kraftig och välväxt. Hans främsta mål var att komma ur buren för att se vad som fanns utanför.
Kolla in längden på morrhåren!
Så fanns de nästan helt nakna - Sphynxerna.
De var söta på sitt sätt, den lilla rynkade pannan och de stora, till synes förvånade ögonen.
De får mig att tänka på husalferna i Harry Potter, lilla Dobby som Harry lurar Malfoy att befria, han har också stora öron och ögon och skrynklig är han också.
Eftersom jag älskar siameser vill jag visa den här snyggingen - Alvin, Yamas bror.
Dotterns bästa kompis ville se en bengal, hon är lite sugen på den rasen, samtidigt som hon vill hjälpa en stackars katt från något katthem. Jag tycker gott man kan göra båda delarna och det tycker hon också.
Här är en som hon kände lite extra för, men hon vill nog helst ha en prickig.
Jag har levt med katt nästan hela mitt liv, dock inte för tillfället, sedan "Kosseglisen" blev ängel för några år sedan. Jag ska ha katt igen, men inte förrän jag börjar hålla mig hemma lite mer.
Kosmos, även kallad bl a "Kossen", "Glisen" och många flera namn!
Tillbaka till utställningen!
Jag blev lite förtjust i en väldigt gosig Devon Rex. De har bara underpäls och den krullar sig gärna lite. Det gör även morrhåren, vilket gör dem spröda och de går av.
Visst är han/hon söt med sina små korta morrhår?
Här låg en som verkligen struntade totalt i all uppståndelse, lukter, ljud och annat runt omkring. Helt avslappnad och mådde bara fint.
Lugnast och mest tystlåten var dock den här.
Nu är kattsuget mättat ett tag framåt och när det tar i igen åker jag hem till söta dotter och får behovet stillat.
HÄPP, det kanske jag får, dottern och mågen går i bilköpartankar.
Utställningen var på Conventum Arena och det var ganska många burar!
Vi gillar korthåriga katter bäst, men är inte 100% anti dem med längre behåring. Skogisarna t ex är väldigt mysiga och vi hittade ett par andra ulltussar som bara var så bedårande att vi fullständigt kom av oss.
Snacka om den totala avslappningen, det visar den här kissen.
"Här vilar inga ledsamheter, här vilar bara jag och det är såååååå skönt!"
"Huvudkudden är faktiskt helt okej, i alla fall så länge jag inte varit på toa."
I buren bredvid fanns ett halvsyskon, ganska cool han också.
Detta var någon sorts Rexkatter, inte Cornish och inte Devon, men Selkirk tror jag. Pälsen så mjuk som det finaste silke.
Om det här är samma fick jag aldrig veta, den var bara så otroligt nyfiken och raggigt söt, att jag tog ett par bilder på den.
Ett par små, söta Norska skogskatter som mest flängde runt och lekte inne i buren.
Denna Maine Coon var verkligen stor, snygg, kraftig och välväxt. Hans främsta mål var att komma ur buren för att se vad som fanns utanför.
Kolla in längden på morrhåren!
Så fanns de nästan helt nakna - Sphynxerna.
De var söta på sitt sätt, den lilla rynkade pannan och de stora, till synes förvånade ögonen.
De får mig att tänka på husalferna i Harry Potter, lilla Dobby som Harry lurar Malfoy att befria, han har också stora öron och ögon och skrynklig är han också.
Eftersom jag älskar siameser vill jag visa den här snyggingen - Alvin, Yamas bror.
Dotterns bästa kompis ville se en bengal, hon är lite sugen på den rasen, samtidigt som hon vill hjälpa en stackars katt från något katthem. Jag tycker gott man kan göra båda delarna och det tycker hon också.
Här är en som hon kände lite extra för, men hon vill nog helst ha en prickig.
Jag har levt med katt nästan hela mitt liv, dock inte för tillfället, sedan "Kosseglisen" blev ängel för några år sedan. Jag ska ha katt igen, men inte förrän jag börjar hålla mig hemma lite mer.
Kosmos, även kallad bl a "Kossen", "Glisen" och många flera namn!
Tillbaka till utställningen!
Jag blev lite förtjust i en väldigt gosig Devon Rex. De har bara underpäls och den krullar sig gärna lite. Det gör även morrhåren, vilket gör dem spröda och de går av.
Visst är han/hon söt med sina små korta morrhår?
Här låg en som verkligen struntade totalt i all uppståndelse, lukter, ljud och annat runt omkring. Helt avslappnad och mådde bara fint.
Lugnast och mest tystlåten var dock den här.
Nu är kattsuget mättat ett tag framåt och när det tar i igen åker jag hem till söta dotter och får behovet stillat.
Svar på katthuvudena
Min älskade "bror" Jimmy har svarat!
http://www.ostran.se/nyheter/emmaboda/katter_oeverallt_katter/
TACK kära du!
http://www.ostran.se/nyheter/emmaboda/katter_oeverallt_katter/
TACK kära du!
Märtas café
Som om det inte var nog med Pizzaplaneten här om dagen, vi fortsatte på Märtas Kafé på eftermiddagen.
Vi hade planeringseftermiddag, så vi ringde och kollade om vi kunde få boka ett bord i lite avskildhet och nog fick vi det. Inte behövde vi äta heller, det gick bra med att vi bara drack te och kaffe.
Med tanke på mitt nya liv, men så gott som osötade veckor hade jag en ganska lång överläggning med mitt bättre jag och till slut segrade det sämre.
Jag är ju inte mer än människa och med all den pizzan i magen + den frestande kakdisken där borta i fjärran, var det ganska svårt att bara ta en slät kopp kaffe.
Disken stod där och lyste med ett frestande, gyllene skimmer, så vad gör en svag människa?
Jo, hon väljer en äppelkakebit och inbillar sig att det är mest som en frukt! Sedan hade hon (det är alltså jag) tagit sig förbi det hindret.
VAD DÅ? Jag tog ju bara lätt förädlat äpple till kaffet!
Att gå och fika på Märtas, är som att komma hem till någon, det är ett gammalt anrikt ställe och alla rum finns kvar sedan det var ett bostadshus.
Det är olika möbler i rummen och utanför en gammal fruktträdgård, där får man sitta hela den varma säsongen om man känner för det.
Jag tog ingen bild av mitt "äpple", då kanske jag framstår i en sämre dager än jag vill, för den var ganska stor och vaniljsås fick jag också. Det satt fint kan jag väl erkänna, ingen ångest eller ruelse över mitt övertramp. Det kommer snart en ny osötad vecka, så det är lugnt!
Vi fick information innan vi gick att de har "Afternoon tea" sista torsdagen i varje månad. Det lät väldigt trevligt, så det ska vi också testa vid något tillfälle.
Söstra mi, vad säger du? Det är väl något för oss?
Tilläggas bör, att vi fick väldigt mycket gjort, så vi kanske gör om det. Vi hade eget rum och kunde planera och konferera helt ostört, ingen behövde ens gå och fixa kaffe. Det gjorde ju Märta (som heter Gudrun)!
Vi hade planeringseftermiddag, så vi ringde och kollade om vi kunde få boka ett bord i lite avskildhet och nog fick vi det. Inte behövde vi äta heller, det gick bra med att vi bara drack te och kaffe.
Med tanke på mitt nya liv, men så gott som osötade veckor hade jag en ganska lång överläggning med mitt bättre jag och till slut segrade det sämre.
Jag är ju inte mer än människa och med all den pizzan i magen + den frestande kakdisken där borta i fjärran, var det ganska svårt att bara ta en slät kopp kaffe.
Disken stod där och lyste med ett frestande, gyllene skimmer, så vad gör en svag människa?
Jo, hon väljer en äppelkakebit och inbillar sig att det är mest som en frukt! Sedan hade hon (det är alltså jag) tagit sig förbi det hindret.
VAD DÅ? Jag tog ju bara lätt förädlat äpple till kaffet!
Att gå och fika på Märtas, är som att komma hem till någon, det är ett gammalt anrikt ställe och alla rum finns kvar sedan det var ett bostadshus.
Det är olika möbler i rummen och utanför en gammal fruktträdgård, där får man sitta hela den varma säsongen om man känner för det.
Jag tog ingen bild av mitt "äpple", då kanske jag framstår i en sämre dager än jag vill, för den var ganska stor och vaniljsås fick jag också. Det satt fint kan jag väl erkänna, ingen ångest eller ruelse över mitt övertramp. Det kommer snart en ny osötad vecka, så det är lugnt!
Vi fick information innan vi gick att de har "Afternoon tea" sista torsdagen i varje månad. Det lät väldigt trevligt, så det ska vi också testa vid något tillfälle.
Söstra mi, vad säger du? Det är väl något för oss?
Tilläggas bör, att vi fick väldigt mycket gjort, så vi kanske gör om det. Vi hade eget rum och kunde planera och konferera helt ostört, ingen behövde ens gå och fixa kaffe. Det gjorde ju Märta (som heter Gudrun)!
Katthuvuden
Någonstans tror jag mig ha jag hört varför det sitter katthuvuden här och där i stan, men inte minns jag det. Idag hade jag i alla fall med mig kameran när jag var ute och gick och här är ett exempel.
Säkert finns det någon som kan förklara detta för mig och de andra?
Söt är han i alla fall den lilla "killemillen."
Säkert finns det någon som kan förklara detta för mig och de andra?
Söt är han i alla fall den lilla "killemillen."
Den breda stigen....
....valde vi idag vad det gäller lunchmaten, dvs inte överdrivet mycket fibrer, grönsaker eller fettbefriat.
Vi var där med klassen efter att ha gått runt på Hindersmässan och frusit halvt ihjäl. Då smakade det gott med lite fettrik kost.
Det kostar 89 kronor/person, men då får man äta hur mycket man vill av vad som helst. Blanda går väldigt bra och det gör vi gärna. Lite smält cheddar som topping på pizzabiten och en hög fetaost bredvid går alldeles utmärkt.
Vi är dock ganska konservativa, både personal och elever och håller oss helst till pizzan. Ska man äta rejält så ska man, då behövs inte så mycket salladsblad eller vinägrettsås.
Vår favorit är deras peperonipizza! Jag är mätt än, 7 timmar efteråt! Imorgon kanske det passar med ett salladsblad med lite salt på, eller möjligen något lite till?
Fast jag känner mitt arbetslag, vi äter nog som utsvultna imorgon också, för äta kan vi det är ett som är säkert!
Vi var där med klassen efter att ha gått runt på Hindersmässan och frusit halvt ihjäl. Då smakade det gott med lite fettrik kost.
Det kostar 89 kronor/person, men då får man äta hur mycket man vill av vad som helst. Blanda går väldigt bra och det gör vi gärna. Lite smält cheddar som topping på pizzabiten och en hög fetaost bredvid går alldeles utmärkt.
Vi är dock ganska konservativa, både personal och elever och håller oss helst till pizzan. Ska man äta rejält så ska man, då behövs inte så mycket salladsblad eller vinägrettsås.
Vår favorit är deras peperonipizza! Jag är mätt än, 7 timmar efteråt! Imorgon kanske det passar med ett salladsblad med lite salt på, eller möjligen något lite till?
Fast jag känner mitt arbetslag, vi äter nog som utsvultna imorgon också, för äta kan vi det är ett som är säkert!
Ånnaboda
Det första jag gör så länkar jag till Ånnaboda igen, det kan ju vara så att någon googlar på just namnet "Ånnaboda" och då kan det vara bra att länken finns här också.
Vi var där igår på vinterfriluftsdag och jag var med, rejält välklädd, med både funktionsunderkläder och yllekalsonger, pälshandskar, yllesockor och mössa. Jag frös INTE!
Det är mycket som är annorlunda om man jämför när vi åkte dit på vinterfriluftsdagar när jag gick i skolan. Då var det en släplift, alltså ett rep att hålla sig i uppför en brant backe och sen var det inte så mycket mer.
Numera åker man slalom, snowboard mm i Storstenshöjden och i Ånnaboda finns längdspår, sjön där man kan fiska/pimpla om man köper fiskekort, en raststuga, pulkabacke och lite annat också.
Redan nere vid vägen möter man den första skidåkaren.
Det är en stor parkering för bussar och bilar och i anslutning till den finns raststugan.
Därinne finns toaletter, stort rum med stolar, bord och köksdel och framför allt är det uppvärmt, så man har någonstans att gå in om det blir för kallt.
Är man lite mer hurtig kan man gå in i lappkåtan och göra en eld och sitta där och grilla eller bara värma sig.
Det är gott om spår åt alla håll och när jag ser namnet Blankhult känner jag mig lite, som nästa anhalt skulle vara Knohult och att Åsa-Nisse ska dyka upp i spåret istället för "Skällgubben" som vi mötte.
Falkasjön har jag varit vid sommartid, den är väl värd ett besök.
Nere på Ånnabodasjön (men, heter den så? Jag vet inte) gick en del orädda ut på den 5 dm tjocka isen (jag ler när jag skriver detta), för att pimpla. Själv stannade jag på land, isen får vara hur tjock den vill, jag går inte ut på isar! Punkt och slut!!!!!
Vi var några stycken som valde att gå rundan runt sjön istället, skogen var vacker!
Det var på remsan i mitten vi gick när vi fick skäll. Ingen av oss var ens i närheten av att trampa i skidspåren.
Hoppsan, där kom han visst, Åsa-Nisse, för det här var inte han som skällde.
I den här pölen kläcktes sjöodjuret Ånni! Bara så ni vet!
Ärtsoppeserveringen var inställd, eller det kanske inte är en kokvagn? Den var i alla fall inte i bruk, jag har inte gjort lumpen, men det hade suttit fint med lite varm soppa halvvägs runt sjön.
Det gjorde inte så mycket att soppan var inställd. När vi kom tillbaka hade kamraterna börjat brassa på våran wok ute i det fria. Jag kan lova att den smakade JÄTTEGOTT!
Vansläktas jag om jag följer med en gång till i vinter? Jag lovar inget bestämt, men kanske....
Vi var där igår på vinterfriluftsdag och jag var med, rejält välklädd, med både funktionsunderkläder och yllekalsonger, pälshandskar, yllesockor och mössa. Jag frös INTE!
Det är mycket som är annorlunda om man jämför när vi åkte dit på vinterfriluftsdagar när jag gick i skolan. Då var det en släplift, alltså ett rep att hålla sig i uppför en brant backe och sen var det inte så mycket mer.
Numera åker man slalom, snowboard mm i Storstenshöjden och i Ånnaboda finns längdspår, sjön där man kan fiska/pimpla om man köper fiskekort, en raststuga, pulkabacke och lite annat också.
Redan nere vid vägen möter man den första skidåkaren.
Det är en stor parkering för bussar och bilar och i anslutning till den finns raststugan.
Därinne finns toaletter, stort rum med stolar, bord och köksdel och framför allt är det uppvärmt, så man har någonstans att gå in om det blir för kallt.
Är man lite mer hurtig kan man gå in i lappkåtan och göra en eld och sitta där och grilla eller bara värma sig.
Det är gott om spår åt alla håll och när jag ser namnet Blankhult känner jag mig lite, som nästa anhalt skulle vara Knohult och att Åsa-Nisse ska dyka upp i spåret istället för "Skällgubben" som vi mötte.
Falkasjön har jag varit vid sommartid, den är väl värd ett besök.
Nere på Ånnabodasjön (men, heter den så? Jag vet inte) gick en del orädda ut på den 5 dm tjocka isen (jag ler när jag skriver detta), för att pimpla. Själv stannade jag på land, isen får vara hur tjock den vill, jag går inte ut på isar! Punkt och slut!!!!!
Vi var några stycken som valde att gå rundan runt sjön istället, skogen var vacker!
Det var på remsan i mitten vi gick när vi fick skäll. Ingen av oss var ens i närheten av att trampa i skidspåren.
Hoppsan, där kom han visst, Åsa-Nisse, för det här var inte han som skällde.
I den här pölen kläcktes sjöodjuret Ånni! Bara så ni vet!
Ärtsoppeserveringen var inställd, eller det kanske inte är en kokvagn? Den var i alla fall inte i bruk, jag har inte gjort lumpen, men det hade suttit fint med lite varm soppa halvvägs runt sjön.
Det gjorde inte så mycket att soppan var inställd. När vi kom tillbaka hade kamraterna börjat brassa på våran wok ute i det fria. Jag kan lova att den smakade JÄTTEGOTT!
Vansläktas jag om jag följer med en gång till i vinter? Jag lovar inget bestämt, men kanske....
Hur trött kan man bli?
Den frågan ställer jag mig just nu.
Inte så att jag ansträngt ihjäl mig fysiskt, men vi har haft friluftsdag och varit ute i friska luften hela dagen. För en sann vinterhatare som undertecknad tar det på kan jag tala om. Jag gör våld på mig själv när jag säger: "Jaaa, jag följer med till Ånnaboda " - ett fantastiskt friluftsområde utanför stan.
Inte nog med att jag följde med dit, jag frisksportade också, gick runt sjön tillsammans med några sportigare typer än mig själv. Det var skönt, ända tills det kom en flåshurtig gubbe på löparskidor (han var för vrång för att kallas farbror) och skrek åt oss att vi förstörde skidspåren.
Nog vet både jag och min kollega - norrlandsfödd - att man absolut inte går i ett skidspår och det gjorde vi inte heller, vilket gubben mycket väl kunde se. Det sa vi till honom också, men han skällde i alla fall.
När jag tänker efter kanske det var en förklädd hund som åkte där?
Imorgon kanske jag orkar visa hur härligt det är däruppe i Kilsbergen, men idag orkar jag bara ta mig en njutarstund vid köksbordet.
Jag måste nämligen samla kraft till aftonens uppdrag. Vårpremiär på jazzklubben!
Inte så att jag ansträngt ihjäl mig fysiskt, men vi har haft friluftsdag och varit ute i friska luften hela dagen. För en sann vinterhatare som undertecknad tar det på kan jag tala om. Jag gör våld på mig själv när jag säger: "Jaaa, jag följer med till Ånnaboda " - ett fantastiskt friluftsområde utanför stan.
Inte nog med att jag följde med dit, jag frisksportade också, gick runt sjön tillsammans med några sportigare typer än mig själv. Det var skönt, ända tills det kom en flåshurtig gubbe på löparskidor (han var för vrång för att kallas farbror) och skrek åt oss att vi förstörde skidspåren.
Nog vet både jag och min kollega - norrlandsfödd - att man absolut inte går i ett skidspår och det gjorde vi inte heller, vilket gubben mycket väl kunde se. Det sa vi till honom också, men han skällde i alla fall.
När jag tänker efter kanske det var en förklädd hund som åkte där?
Imorgon kanske jag orkar visa hur härligt det är däruppe i Kilsbergen, men idag orkar jag bara ta mig en njutarstund vid köksbordet.
Jag måste nämligen samla kraft till aftonens uppdrag. Vårpremiär på jazzklubben!
Himlafenomen
Häromkvällen var det en riktigt vampyrmåne när jag sent omsider kom hem. FULL, som den bara kan vara när den är som värst och skarpt lysande.
Jag gick in och hämtade kameran och tog en bild rakt upp mot den och hur resultatet blev, såg jag inte förrän jag såg bilden. När jag tog kortet såg jag bara månen.
Det stod ett buskage framför mig, det tänkte jag inte på där jag stod i mörkret. Bilden gör sig dock bättre i stort format, men det blev ganska läckert ändå.
Jag sände en positiv tanke till lilla ängeln i dörröppningen, som jag råkade peta till när jag svepte av mig jackan.
Hellre änglar än vampyrer, även om varken den ena eller andra finns på riktigt.
P.S. Rubriken "Himlafenomen" syftar så klart till både månen och ängeln!
Jag gick in och hämtade kameran och tog en bild rakt upp mot den och hur resultatet blev, såg jag inte förrän jag såg bilden. När jag tog kortet såg jag bara månen.
Det stod ett buskage framför mig, det tänkte jag inte på där jag stod i mörkret. Bilden gör sig dock bättre i stort format, men det blev ganska läckert ändå.
Jag sände en positiv tanke till lilla ängeln i dörröppningen, som jag råkade peta till när jag svepte av mig jackan.
Hellre änglar än vampyrer, även om varken den ena eller andra finns på riktigt.
P.S. Rubriken "Himlafenomen" syftar så klart till både månen och ängeln!
Resultatet av nyordningen
Jag har förnyat och fräschat upp i badrummet. Den gamla duschkabinen ligger numera på Mellringe. Inte det gamla mentalsjukhuset, utan på återvinningsstationen en bit längre ut från stan.
Vad man kan tänkas återvinna på det gamla belätet (fortfarande duschkabinen jag talar om) har jag svårt att tänka ut. Äckelfaktorn var rekordhög när man fick isär den och såg vad som dväljdes i skarvarna.
HUVA! WÄK! SPY OCH KAST OP! SNUSKIGT! BLÄ!
Jag nästan skämdes, trots att jag vet att jag skurat den med starka medel minst en gång i månaden och verkligen försökt komma åt överallt.
Komma åt, hade jag dock inte lyckats med, det fick jag se igår.
Nu är den i alla fall väck och istället står där två glasdörrar i hörnet. Sedan får man som förr, duscha mot väggen som är lätt att torka av och även golvet kan hållas dammfritt.
Det var verklingen inte smärtfritt innan allt var på plats, idag har vi rejält ont i ryggen båda två och kärestan även i knäna. Han kröp omkring ganska länge därinne, innan lister och annat var på plats. När allt var färdigt var det dags att lägga silikon i alla skarvar och sedan fick vi byta badrum, det är tur att jag har två.
Silikon luktar nämligen riktigt illa, det var en nyhet för mig.
Efter att jag städat upp efter installationen gjorde jag en snabb helhetsöverblick. Man ser med andra ögon när man ändrat något. Det är gott om katter därinne + lite annat.
En spindel
- och en ängel
Hoppas de också ska trivas lika bra som jag med nyordningen!
Vad man kan tänkas återvinna på det gamla belätet (fortfarande duschkabinen jag talar om) har jag svårt att tänka ut. Äckelfaktorn var rekordhög när man fick isär den och såg vad som dväljdes i skarvarna.
HUVA! WÄK! SPY OCH KAST OP! SNUSKIGT! BLÄ!
Jag nästan skämdes, trots att jag vet att jag skurat den med starka medel minst en gång i månaden och verkligen försökt komma åt överallt.
Komma åt, hade jag dock inte lyckats med, det fick jag se igår.
Nu är den i alla fall väck och istället står där två glasdörrar i hörnet. Sedan får man som förr, duscha mot väggen som är lätt att torka av och även golvet kan hållas dammfritt.
Det var verklingen inte smärtfritt innan allt var på plats, idag har vi rejält ont i ryggen båda två och kärestan även i knäna. Han kröp omkring ganska länge därinne, innan lister och annat var på plats. När allt var färdigt var det dags att lägga silikon i alla skarvar och sedan fick vi byta badrum, det är tur att jag har två.
Silikon luktar nämligen riktigt illa, det var en nyhet för mig.
Efter att jag städat upp efter installationen gjorde jag en snabb helhetsöverblick. Man ser med andra ögon när man ändrat något. Det är gott om katter därinne + lite annat.
En spindel
- och en ängel
Hoppas de också ska trivas lika bra som jag med nyordningen!
Nyordningar
Idag har vi slitit, varit till återvinninsgstationen med en massa skräp, hållit på hemma och fixat och donat (citat kärestan). Imorgon när jag samlat ny kraft ska jag visa och berätta. Nu vill jag bara lägga mig ner och vila!
Lite vintervitt inomhus
Julen är bortstädad för längesen. Nu vill jag ha andra färger inne och inte för att vitt är någon färg, men väldigt fint är det om det inte finns överallt.
Jag är inte alls missnöjd med mitt köksbord för tillfället, men jag har inte så stora krav heller, tulpaner och levande ljus är aldrig fel och fullt tillräckligt för att jag ska tycka att jag har trivsamt!
Det är inte så mycket som kan gå fel så länge det finns tulpaner!
Jag är inte alls missnöjd med mitt köksbord för tillfället, men jag har inte så stora krav heller, tulpaner och levande ljus är aldrig fel och fullt tillräckligt för att jag ska tycka att jag har trivsamt!
Det är inte så mycket som kan gå fel så länge det finns tulpaner!
Jag eldar ljus
Äntligen var vi lediga samtidigt, jag och kära dottern J. Hon skulle komma och dricka te och vi skulle sitta i köket och prata och ha det trevligt.
Ibland är jag glad att inte kärestan bor här, för han är så rädd att jag ska elda upp huset med alla mina levande ljus.
Nu när J skulle komma och det är vinterkallt ute ville jag gärna ha det lite mysigt. Både jag och dotra mi tycker mycket om ljus, sådant går kanske inte i arv, men via positiv påverkan blir det lätt att man tycker om samma saker.
Det här är kärestan inte överdrivet förtjust i, men det blir så otroligt fint när alla ljusen brinner och står där på kanten på det över 200 år gamla skåpet.
Jag är inte ett dugg rädd, jag bara njuter och det gjorde kära dottern också. 
Ordförståelse
Nu har jag lärt mig vad ett hänglåsöverfall är! Det är inte att man blir överfallen av någon som klipper till en med ett hänglås. Jag hade aldrig hört ordet förut, men vi var på Biltema för att köpa det här till min källardörr och då fick jag lära mig detta nya ord.
Så här kan en sorts hänglåsöverfall se ut.
Medan kärestan botaniserade bland skruvar och muttrar och gick runt där och muttrade över att de inte märkt sortimentlapparna i nummerordning, gick jag och tittade på annat.
Nästa ord jag inte kunde dök strax upp.
Vad då "GARNBLÅSA"?
En så stor behållare för att ha sitt nystan i när man stickar? Den var nämligen så här stor!
Inte förrän jag lyfte upp den och kände tyngden, samt insåg att den inte gick att öppna för att få in ett nystan och dessutom saknade utgånghål för garnet, insåg jag vad det är.
Garn måste syfta på fiskegarn, alltså är väl detta en flytplopp till ett fiskenät?
Har jag rätt eller fel? Jag bara gissar!
Så här kan en sorts hänglåsöverfall se ut.
Medan kärestan botaniserade bland skruvar och muttrar och gick runt där och muttrade över att de inte märkt sortimentlapparna i nummerordning, gick jag och tittade på annat.
Nästa ord jag inte kunde dök strax upp.
Vad då "GARNBLÅSA"?
En så stor behållare för att ha sitt nystan i när man stickar? Den var nämligen så här stor!
Inte förrän jag lyfte upp den och kände tyngden, samt insåg att den inte gick att öppna för att få in ett nystan och dessutom saknade utgånghål för garnet, insåg jag vad det är.
Garn måste syfta på fiskegarn, alltså är väl detta en flytplopp till ett fiskenät?
Har jag rätt eller fel? Jag bara gissar!
Utlandet, eller?
Igår var Jullan här, hon heter inte Jullan, det är bara jag som kallar henne det. Vi satt och diskuterade arbete i nästan 3 timmar, över 3 - 4 koppar te och en massa mumsiga mackor, rån med vitlöksost och lite italiensk salami. OBS, inget slisk!
Sedan råkade jag gnälla ur mig att jag aldrig får med mig kärestan på kryssning till grannlandet i öster. Han säger med stark röst: "NÄÄÄÄÄÄÄ, dit åker jag inte, där har jag varit så många gånger, det är inget roligt!"
Jag har slutat tjata, jag bara viskar "Tallin kanske?" någon gång. Då är hans röst normal och han säger: "Vi får se till sommaren".
Han har sagt så i flera år och just igår kväll fick jag nog!
Så!
Basta!
Jullan och jag har sportlov samtidigt, jag frågade om vi skulle sporta oss iväg med Cinderella någonstans. Hon är aldrig bangen, svarar inte med stark röst eller skjuter upp år efter år.
Hon sa: JAAA, det gör vi!
Nu är det klart, har just bokat en fashionabel kryssning till Åland (säkert jättelyxig, fniss).
Vi ska sitta i baren och dricka paraplydrinkar sa hon, när jag ringde och meddelade att det var bokat,betalat och klart!
Vi tycker det ska bli roligt, en liten stänkare av utlandet.
Vi har inte så höga krav på sportlovsnöjen, det blir bra med en drink eller två!
Sedan råkade jag gnälla ur mig att jag aldrig får med mig kärestan på kryssning till grannlandet i öster. Han säger med stark röst: "NÄÄÄÄÄÄÄ, dit åker jag inte, där har jag varit så många gånger, det är inget roligt!"
Jag har slutat tjata, jag bara viskar "Tallin kanske?" någon gång. Då är hans röst normal och han säger: "Vi får se till sommaren".
Han har sagt så i flera år och just igår kväll fick jag nog!
Så!
Basta!
Jullan och jag har sportlov samtidigt, jag frågade om vi skulle sporta oss iväg med Cinderella någonstans. Hon är aldrig bangen, svarar inte med stark röst eller skjuter upp år efter år.
Hon sa: JAAA, det gör vi!
Nu är det klart, har just bokat en fashionabel kryssning till Åland (säkert jättelyxig, fniss).
Vi ska sitta i baren och dricka paraplydrinkar sa hon, när jag ringde och meddelade att det var bokat,betalat och klart!
Vi tycker det ska bli roligt, en liten stänkare av utlandet.
Vi har inte så höga krav på sportlovsnöjen, det blir bra med en drink eller två!
Damrak återigen
Här kommer förklaringen.
Jag var inne på Kicks med en kompis för att köpa ett läppstift, som nästan är som ett cerat. Kanske jag kan ha ett sådant?
Där på hyllan med rakgrejer för damer, satt skylten.
"Får man göra vilka nya ord som helst," undrar ordpolisen Leontina!
Jag var inne på Kicks med en kompis för att köpa ett läppstift, som nästan är som ett cerat. Kanske jag kan ha ett sådant?
Där på hyllan med rakgrejer för damer, satt skylten.
"Får man göra vilka nya ord som helst," undrar ordpolisen Leontina!
Sopsortering
Jag var på sopsorteringsmöte i bostadsrättsföreningen för mer än ett år sedan. Jag tyckte innan att jag visste det mesta, men se, det gjorde jag inte.
Vi fick reda på, att de små metallkopparna som värmeljus står i blir till stora återvunna saker om vi bara tänker på att lägga dem i metallsopor istället för i brännbart.
Okej, tänkte jag, det är klart att man ska återvinna dem också, att jag inte tänkt på det förut, för i metalltunnan var det nästan alltid fullt av utländska tomma ölburkar och andra konservburkar.
Sedan dess har jag varit jätteduktig och lagt varenda kopp i metallhinken, för vidarebefordran till metalltunnan därute i soprummet.
I veckan läste jag i tidningen att man ska pilla bort den lilla rundeln innan man slänger värmjljushållaren, för den är gjord av något felaktigt material, förvisso metall, men vad?
Är det så? Finns här någon "soppolis" som kan svara?
Vi fick reda på, att de små metallkopparna som värmeljus står i blir till stora återvunna saker om vi bara tänker på att lägga dem i metallsopor istället för i brännbart.
Okej, tänkte jag, det är klart att man ska återvinna dem också, att jag inte tänkt på det förut, för i metalltunnan var det nästan alltid fullt av utländska tomma ölburkar och andra konservburkar.
Sedan dess har jag varit jätteduktig och lagt varenda kopp i metallhinken, för vidarebefordran till metalltunnan därute i soprummet.
I veckan läste jag i tidningen att man ska pilla bort den lilla rundeln innan man slänger värmjljushållaren, för den är gjord av något felaktigt material, förvisso metall, men vad?
Är det så? Finns här någon "soppolis" som kan svara?
Min nya diet
Förra helgen hade jag ett samtal med mig. Jag sa till mig att sluta äta godis, kakor, bullar och annat sött och GOTT på veckorna. Det förekommer överallt, på arbetet, hos vänner och bekanta, hemma och naturligtvis på stadens konditorier och cafeér.
Det var inga problem, jag gick med på det jag sa och bestämde också att på helgen gäller viss dispens. Jag får äta något litet gott, även smaka en kaka eller dessert. Sedan kommer måndagen och jag är åter på den smala stigen.
Denna överenskommelse med mig har jag gjort för att se om det påverkar mitt kroppsformat, både vikt och storleksmässigt. Det ska bli väldigt intressant, eftersom jag har väldigt lätt att gå både upp och ner i vikt och följaktligen även i storlek.
Idag är det lördag = helg och jag talade med mig igen och titta vilken liten njutare jag fick av mig.
En skvätt Grönstedts som jag fick på min födelsedag i april och två ganacher med olika fyllning.
Jag kan lova att det var NJUTBART!
ORD?????
Nog vet jag att man kan bli dyngrak, jag brukar dock undvika det tillståndet.
MEN.......................
Vad är detta för nyord?
Äsch, jag skojar, jag vet vad det är, men lite roligt var det och inte tror jag att det står med i Svenska Akademiens ordlista!
MEN.......................
Vad är detta för nyord?
Äsch, jag skojar, jag vet vad det är, men lite roligt var det och inte tror jag att det står med i Svenska Akademiens ordlista!
SNÖ
Som bekant är den vita varan inte min favoritsort av substans, materia, stoff mm. Jag har som tidigare nämnt, fyllt min kvot för längesen.
Numera finner jag mig i att det blir vinter. Jag bor i ett land med 4 årstider, vilket jag är oerhört glad för. Jag har lärt mig att klä mig så jag inte ska frysa ihjäl, men undviker ändå, i möjligaste mån att vara utomhus.
Som tidigare boende i Norrbotten (mellan 1 - 2 år) och sedan Västerbotten i drygt 23 är jag mycket van vid snö. De mängder som kom där, har förmodligen gett mig min nuvarande, något dysforiska inställning när jag tänker på just den här årstiden, dock överlever jag varje år, trots att jag ofta, ofta inbillar mig att jag är mitt upp i en "Nära döden upplevelse". De upplevelserna infinner sig ALLTD utomhus och är alltid köld- snö- och isrelaterade.
Det är vinter!
Vi har snö här!
Jag lider, men tänker på blåsippor, varma stenar, badsjöar och livet rullar på.
Snönuläge! Rätt tjockt och ganska mycket, men som sagt - snart blir det vår!
Det var dock MYCKET värre vintern 1988 i Umeå, det var då jag fick lappsjuka som inte gick över förrän juni 2001! Då blev jag åter det som norrlänningarna kallar sörlänning!
DET ÄR JAG GLAD FÖR!
Numera finner jag mig i att det blir vinter. Jag bor i ett land med 4 årstider, vilket jag är oerhört glad för. Jag har lärt mig att klä mig så jag inte ska frysa ihjäl, men undviker ändå, i möjligaste mån att vara utomhus.
Som tidigare boende i Norrbotten (mellan 1 - 2 år) och sedan Västerbotten i drygt 23 är jag mycket van vid snö. De mängder som kom där, har förmodligen gett mig min nuvarande, något dysforiska inställning när jag tänker på just den här årstiden, dock överlever jag varje år, trots att jag ofta, ofta inbillar mig att jag är mitt upp i en "Nära döden upplevelse". De upplevelserna infinner sig ALLTD utomhus och är alltid köld- snö- och isrelaterade.
Det är vinter!
Vi har snö här!
Jag lider, men tänker på blåsippor, varma stenar, badsjöar och livet rullar på.
Snönuläge! Rätt tjockt och ganska mycket, men som sagt - snart blir det vår!
Det var dock MYCKET värre vintern 1988 i Umeå, det var då jag fick lappsjuka som inte gick över förrän juni 2001! Då blev jag åter det som norrlänningarna kallar sörlänning!
DET ÄR JAG GLAD FÖR!
Arbetet
Mitt arbete är väldigt roligt, jag trivs med det jag gör, med arbetskamraterna och alltihopa kort sagt.
Jag bara tycker det tar lite tid att trivas så där bra, trött blir jag också och känner att bloggen inte hinns med. För tillfället är jag inte så skrivnödig, jag sitter och gäspar och klurar på någon strategi för att hinna med lite mer.
Någon som har ett tips?
Så kort inlägg kan det bli en sån här dag! Kör en bild i repris!
Vårt arbetslag enligt Å som är en av dem!
Jag bara tycker det tar lite tid att trivas så där bra, trött blir jag också och känner att bloggen inte hinns med. För tillfället är jag inte så skrivnödig, jag sitter och gäspar och klurar på någon strategi för att hinna med lite mer.
Någon som har ett tips?
Så kort inlägg kan det bli en sån här dag! Kör en bild i repris!
Vårt arbetslag enligt Å som är en av dem!
Pumpa cykeln
Jag har nästan jämt för lite luft i cykeldäcken.
Så här års står min gamla Monark bevars i vinteride, men snart är det vår och då är det skönt att ta cykeln istället för bilen.
Cyklar på vintern gör jag bara inte, jag har tagit emot mig med skallen en gång, innan det fanns hjälmar och då fick jag hjärnskakning. Den risken utsätter jag mig inte för någon mer gång. Då går jag hellre om inget annat står till buds!
Örebro vill gärna kalla sig "cykelstaden". Det finns säkert fler cykelvänliga städer, men här har de satsat på många och bra cykelvägar.
Pumpstationer har det varit sämre med, men för några år sedan kom en på Stortorget och sedan en vid tunneln under järnvägen. Jag har sett på något mer ställe också.
Det roliga med dem är att det finns ett räkneverk också, som markerar hur många cyklar som passerar per dag.
Med den här snörika vintern är jag förvånad att det redan passerat hade över 500 cyklar och ändå var dagen ganska ung.
Undrar om det sitter en liten smal gubbe därinne och trycker på en knapp för varje Monark och Ridax m fl, som susar förbi? Eller hur går det till?
Ridax ja!
Läs gärna om Ridax, som tillverkades på Ekströms velocipedfabrik i Hallsberg. Jag är själv ägare till en blå gammal trotjänare som jag är så rädd om att jag skulle vilja ha den i bankfack! Den cyklas det inte på i ösregn, eller om det finns stöldrisk, ej heller lånas den ut!
Det är nästan så jag känner mig lätt manisk när det gäller den cykeln!
Så här års står min gamla Monark bevars i vinteride, men snart är det vår och då är det skönt att ta cykeln istället för bilen.
Cyklar på vintern gör jag bara inte, jag har tagit emot mig med skallen en gång, innan det fanns hjälmar och då fick jag hjärnskakning. Den risken utsätter jag mig inte för någon mer gång. Då går jag hellre om inget annat står till buds!
Örebro vill gärna kalla sig "cykelstaden". Det finns säkert fler cykelvänliga städer, men här har de satsat på många och bra cykelvägar.
Pumpstationer har det varit sämre med, men för några år sedan kom en på Stortorget och sedan en vid tunneln under järnvägen. Jag har sett på något mer ställe också.
Det roliga med dem är att det finns ett räkneverk också, som markerar hur många cyklar som passerar per dag.
Med den här snörika vintern är jag förvånad att det redan passerat hade över 500 cyklar och ändå var dagen ganska ung.
Undrar om det sitter en liten smal gubbe därinne och trycker på en knapp för varje Monark och Ridax m fl, som susar förbi? Eller hur går det till?
Ridax ja!
Läs gärna om Ridax, som tillverkades på Ekströms velocipedfabrik i Hallsberg. Jag är själv ägare till en blå gammal trotjänare som jag är så rädd om att jag skulle vilja ha den i bankfack! Den cyklas det inte på i ösregn, eller om det finns stöldrisk, ej heller lånas den ut!
Det är nästan så jag känner mig lätt manisk när det gäller den cykeln!
Fågelmatning
Hur ska jag bära mig åt? Kan man skicka inbjudan till koltrastarna att de ska komma och ta lite äpplefrukost, eller middag om de föredrar det? Flygpost kanske???? (Usel vits!)
Tidigare i vinter har jag matat dem flitigt och varit så glad för det.
Nu kommer bara björktrastarna, eller "skittrastarna" som de kallas i Västerbotten, för de levererar mer i bakänden än de tar in där fram. Det ser ut som små rödbruna minipellets.
Egentligen vill jag inte mata dem, men de är ju fåglar de också.
Tidigare i vinter har jag matat dem flitigt och varit så glad för det.
Nu kommer bara björktrastarna, eller "skittrastarna" som de kallas i Västerbotten, för de levererar mer i bakänden än de tar in där fram. Det ser ut som små rödbruna minipellets.
Egentligen vill jag inte mata dem, men de är ju fåglar de också.
Konst?
Vore jag en konstnär skulle jag hellre måla av den här,
än den här
Jag tycker om när de "beter sig", men nu är jag inte konstnär, så........
än den här
Jag tycker om när de "beter sig", men nu är jag inte konstnär, så........
Djurhemmet
Snart kanske jag ska börja säga att jag ska till djurhemmet, när jag ska besöka kära dottern med sambo.
Lilla Babusjka - född yorkshireterrier - har förvandlats till den allra bästa kattbästisen som finns. Jag börjar tro, att hon tror att hon också är katt.
Yama och hon älskar att busa, leka och jaga. De leker med samma leksaker, små IKEA-råttor, stickade råttor med kattmynta, prasselbollar, stor tygfotboll, som är betydligt mycket större än någon av dem osv osv.
I, som gett Yama till J (dottern) och jag for dit på besök, för att I skulle få se hur roligt Yama hade det nuförtiden med sin hundkompis. Det är dock nästan omöjligt att få en skarp bild på dem när de flyger fram över golvet.
Indra, den mogna kattan leker inte så mycket, hon har andra intressen.
De ser bra läckra och möra ut, de där små matbitarna som simmar omkring
Men ack så svåra att få tag på, helt omöjligt rent utav!
Lilla Ahti, syster till Indra, är inte lika förtjust i nyförvärvet i familjen. Hon vill gärna vara med, men egentligen inte, så hon tjurar bakom TV.n. Där är det åtminstone varmt och ingen lekfull siamesunge är välkommen in där bakom. Försöker hon får hon en fräsning till svar.
Jag friserade Babusjka lite
När det var färdigt, tvingade vi fram Ahti och jag kammade henne länge och väl. Då gick det minsann bra att visa sig för de andra, när man fick ha "mormors" knä för sig själv och ligga och njuta av kamningen.
Hela tiden försökte Indra ta sig in i akvariet. Hon testade från alla håll, men det blev tji fisk till middag.
Hela rumsgolvet är fullt av kattleksaker, mattkanten "dödas" regelbundet och råttorna bärs i munnen av både Yama och Babusjka.
Det är alltid lika roligt att vara där i djurhemmet. Det står verkligen inte stilla!
Yama - Se och lär!
Lilla Babusjka - född yorkshireterrier - har förvandlats till den allra bästa kattbästisen som finns. Jag börjar tro, att hon tror att hon också är katt.
Yama och hon älskar att busa, leka och jaga. De leker med samma leksaker, små IKEA-råttor, stickade råttor med kattmynta, prasselbollar, stor tygfotboll, som är betydligt mycket större än någon av dem osv osv.
I, som gett Yama till J (dottern) och jag for dit på besök, för att I skulle få se hur roligt Yama hade det nuförtiden med sin hundkompis. Det är dock nästan omöjligt att få en skarp bild på dem när de flyger fram över golvet.
Indra, den mogna kattan leker inte så mycket, hon har andra intressen.
De ser bra läckra och möra ut, de där små matbitarna som simmar omkring
Men ack så svåra att få tag på, helt omöjligt rent utav!
Lilla Ahti, syster till Indra, är inte lika förtjust i nyförvärvet i familjen. Hon vill gärna vara med, men egentligen inte, så hon tjurar bakom TV.n. Där är det åtminstone varmt och ingen lekfull siamesunge är välkommen in där bakom. Försöker hon får hon en fräsning till svar.
Jag friserade Babusjka lite
När det var färdigt, tvingade vi fram Ahti och jag kammade henne länge och väl. Då gick det minsann bra att visa sig för de andra, när man fick ha "mormors" knä för sig själv och ligga och njuta av kamningen.
Hela tiden försökte Indra ta sig in i akvariet. Hon testade från alla håll, men det blev tji fisk till middag.
Hela rumsgolvet är fullt av kattleksaker, mattkanten "dödas" regelbundet och råttorna bärs i munnen av både Yama och Babusjka.
Det är alltid lika roligt att vara där i djurhemmet. Det står verkligen inte stilla!
Yama - Se och lär!
Engelbrektsgatan igen
Det poppar upp nya butiker på öster. Malins, surdegsbageriet som jag skrivit om förut, har öppnat ett ställe till i stan och det ligger på samma gata som Herrmans Fisk, alltså på Engelbrektsgatan, nummer 70 är det.
Jag fick syn på det av en slump, när vi varit och köpt fisksoppan. Det var helt perfekt, ett färskt durumbröd till soppan smakade mums filibabba!
Det var jättefint därinne och väldigt stort om man jämför med butiken på norr. Utbudet är dock detsamma.
Jag tror det kommer att gå bra för dem med två butiker. Ska man ha bröd till något speciellt sammanhang gör man bäst i att beställa, annars kan det mycket väl vara slut.
Jag fick syn på det av en slump, när vi varit och köpt fisksoppan. Det var helt perfekt, ett färskt durumbröd till soppan smakade mums filibabba!
Det var jättefint därinne och väldigt stort om man jämför med butiken på norr. Utbudet är dock detsamma.
Jag tror det kommer att gå bra för dem med två butiker. Ska man ha bröd till något speciellt sammanhang gör man bäst i att beställa, annars kan det mycket väl vara slut.
Engelbrektsgatan
VAD SKA VI ÄTA ?
Den frågan ställer vi då och då och ibland är det så otroligt svårt att hitta på någon bra mat.
Restauranghäftet som jag köpte av en kompis i kören är en mycket bra "bok". Vi har bläddrat igenom den ett antal gånger, dotter med sambo har fått ta det de ville ha, sådant som jag vet att vi aldrig kommer att utnyttja. Det båda varit intresserade av har vi delat på och en del har jag inte släppt ifrån mig.
Herrmans Fisk var ett sådant ställe där jag behöll kupongerna själv.
Svar på frågan: VAD SKA VI ÄTA? blev - Fisksoppa från Herrmans.
Herrmans ligger på Engelbrektsgatan 25 på öster. För mig var det ett helt nytt ställe, men "Herrman" själv berättade att han funnits där sedan sommaren 2009 och att han annonserat väldigt mycket. "Var har du varit", såg han ut att vilja fråga.
Förresten har han butik i Kumla också, vid torget, den har jag inte heller sett.
En riktig fiskaffär, det gillar jag och jag fick så gärna skriva om den på bloggen. Det kan ju vara fler som läst annonser lika dåligt som jag och nu när jag upptäckt den vill jag självklart att den klarar sig även i fortsättningen.
Tyvärr har djurrättsaktivister (trodde han att det var) visat sitt förakt för fiskätare och slagit sönder hans skyltfönster ett antal gånger. Oerhört tråkigt och meningslöst måste jag säga. Man kan visa vad man tycker på annat sätt.
Det är tur att vi fortfarande kan köpa Mellösamorötter. Grönsaksrättsaktivister har jag inte träffat på än, men vad vet man?
Mycket gott låg där på is och bara väntade.
Jag fick välja på Fisksoppa Thai och Fisksoppa Husman.
Det blev en av varje. Sedan hade jag kupong på Aioli också, 2 för 25 kronor. Soppan kostade 2 för 45, kärestan föredrog den vanliga, så jag tog Thaisoppan. Aningen för stark, men jättegod.
Herrmans rekommenderar jag gärna! Slut på kuponger, men vi kommer tillbaka!
Den frågan ställer vi då och då och ibland är det så otroligt svårt att hitta på någon bra mat.
Restauranghäftet som jag köpte av en kompis i kören är en mycket bra "bok". Vi har bläddrat igenom den ett antal gånger, dotter med sambo har fått ta det de ville ha, sådant som jag vet att vi aldrig kommer att utnyttja. Det båda varit intresserade av har vi delat på och en del har jag inte släppt ifrån mig.
Herrmans Fisk var ett sådant ställe där jag behöll kupongerna själv.
Svar på frågan: VAD SKA VI ÄTA? blev - Fisksoppa från Herrmans.
Herrmans ligger på Engelbrektsgatan 25 på öster. För mig var det ett helt nytt ställe, men "Herrman" själv berättade att han funnits där sedan sommaren 2009 och att han annonserat väldigt mycket. "Var har du varit", såg han ut att vilja fråga.
Förresten har han butik i Kumla också, vid torget, den har jag inte heller sett.
En riktig fiskaffär, det gillar jag och jag fick så gärna skriva om den på bloggen. Det kan ju vara fler som läst annonser lika dåligt som jag och nu när jag upptäckt den vill jag självklart att den klarar sig även i fortsättningen.
Tyvärr har djurrättsaktivister (trodde han att det var) visat sitt förakt för fiskätare och slagit sönder hans skyltfönster ett antal gånger. Oerhört tråkigt och meningslöst måste jag säga. Man kan visa vad man tycker på annat sätt.
Det är tur att vi fortfarande kan köpa Mellösamorötter. Grönsaksrättsaktivister har jag inte träffat på än, men vad vet man?
Mycket gott låg där på is och bara väntade.
Jag fick välja på Fisksoppa Thai och Fisksoppa Husman.
Det blev en av varje. Sedan hade jag kupong på Aioli också, 2 för 25 kronor. Soppan kostade 2 för 45, kärestan föredrog den vanliga, så jag tog Thaisoppan. Aningen för stark, men jättegod.
Herrmans rekommenderar jag gärna! Slut på kuponger, men vi kommer tillbaka!
Bra och god julklapp
Jag vill gärna visa vad vi fick av vår kompis I i julklapp. Det är han vi brukar åka motorcykel tillsammans med ibland.
Han tycker det är lite svårt att hitta på något bra till oss, säger han.
Det håller inte jag med om, en massa goda saker i en stor cellofanförpackning. Glöggtryffeln från Åre Chokladfabrik tog förstås slut först. Sockertoppsglögg - alkoholsvag ska vi smaka nu till trettondagen.
På locket tilll Svartvinbärschutneyn har storvätte lagt sig på sin lussekatt.
Svårt att hitta på ? ? ? ? ? ? Det tycker inte vi ! ! ! ! ! ! ! !
Han tycker det är lite svårt att hitta på något bra till oss, säger han.
Det håller inte jag med om, en massa goda saker i en stor cellofanförpackning. Glöggtryffeln från Åre Chokladfabrik tog förstås slut först. Sockertoppsglögg - alkoholsvag ska vi smaka nu till trettondagen.
På locket tilll Svartvinbärschutneyn har storvätte lagt sig på sin lussekatt.
Svårt att hitta på ? ? ? ? ? ? Det tycker inte vi ! ! ! ! ! ! ! !
En UNDERBAR försändelse....
Det låg ett paket i min brevlåda, det hade kommit med posten och min hjärna drog igång sin sökmotor.
Var det en kvarglömd julklapp från någon kompis?
Handstilen, vems var den?
Så många frimärken, det måste vara tungt!
Hade jag köpt på något på Tradera mitt i julhetsen och glömt bort det?
Det var som jag trott, rejält tungt, jag "vägde" det i handen och blev ännu mer brydd.
Vänder på det och ser en ofullständig avsändare som inte gav mig någon ytterligare ledtråd. Anne stod det och sedan något mer som inte gjorde mig klokare och även en ort där jag inte känner någon.
Det gick inte så långt att jag tänkte mjältbrandsbakterier, för en sådan viktig person är jag verkligen inte.
Sedan kunde jag inte bärga mig längre. In med det på köksbordet och försöka att öppna. Det var MYCKET vältejpat, men jag tog vassa saxen och kom in ett lager.
"Till Suss" stod det med en fin handstil jag inte kände igen och en krumelur under, väldigt lik den jag alltid gör. Suss..... det är mitt smeknamn som inte används av alla, men väl en del av mina vänner och bekanta.
VEM HADE SKICKAT MIG VAD?
NU var jag rejält nyfiken och rev av pappret.
Åh, vilken fin ask, tänkte jag, perfekt att återanvända till jul. (Jag är alltid redo för julen som nog är ett ganska välkänt faktum vid det här laget).
Jag öppnar! Milda makter, allt blev uppenbarat!
ANNE! TUSEN, TUSEN TACK FÖR DEN LJUVLIGA FROSSARORGIEN!
En påse Djúpur! Detta underbara isländska godis som vi läst om mer än en gång hos Anne.blogg.se
Anne: Jag önskar jag kunde göra 1000 x vågen och tacka på något mer sätt än bara säga TUSEN, TUSEN TACK! Det var en av de bästa överraskningar jag fått på väldigt länge. Otroligt snällt och mycket omtänksamt, för du är säkert väl medveten om hur jag suttit här och suktat när du skrivit om allt detta islandsgodis och hur du njutit av det.
Det får bli så här:
Från hjärtat, magen och det själsliga välbefinnadet: TACK ANNE!
Denna sista bild från webben för att visa innehållet. Mina är snart slut!
Var det en kvarglömd julklapp från någon kompis?
Handstilen, vems var den?
Så många frimärken, det måste vara tungt!
Hade jag köpt på något på Tradera mitt i julhetsen och glömt bort det?
Det var som jag trott, rejält tungt, jag "vägde" det i handen och blev ännu mer brydd.
Vänder på det och ser en ofullständig avsändare som inte gav mig någon ytterligare ledtråd. Anne stod det och sedan något mer som inte gjorde mig klokare och även en ort där jag inte känner någon.
Det gick inte så långt att jag tänkte mjältbrandsbakterier, för en sådan viktig person är jag verkligen inte.
Sedan kunde jag inte bärga mig längre. In med det på köksbordet och försöka att öppna. Det var MYCKET vältejpat, men jag tog vassa saxen och kom in ett lager.
"Till Suss" stod det med en fin handstil jag inte kände igen och en krumelur under, väldigt lik den jag alltid gör. Suss..... det är mitt smeknamn som inte används av alla, men väl en del av mina vänner och bekanta.
VEM HADE SKICKAT MIG VAD?
NU var jag rejält nyfiken och rev av pappret.
Åh, vilken fin ask, tänkte jag, perfekt att återanvända till jul. (Jag är alltid redo för julen som nog är ett ganska välkänt faktum vid det här laget).
Jag öppnar! Milda makter, allt blev uppenbarat!
ANNE! TUSEN, TUSEN TACK FÖR DEN LJUVLIGA FROSSARORGIEN!
En påse Djúpur! Detta underbara isländska godis som vi läst om mer än en gång hos Anne.blogg.se
Anne: Jag önskar jag kunde göra 1000 x vågen och tacka på något mer sätt än bara säga TUSEN, TUSEN TACK! Det var en av de bästa överraskningar jag fått på väldigt länge. Otroligt snällt och mycket omtänksamt, för du är säkert väl medveten om hur jag suttit här och suktat när du skrivit om allt detta islandsgodis och hur du njutit av det.
Det får bli så här:
Från hjärtat, magen och det själsliga välbefinnadet: TACK ANNE!
Denna sista bild från webben för att visa innehållet. Mina är snart slut!
Heimlich
I förrgår trodde jag att jag skulle få göra Heimlichmanövern på kärestan, trots att jag aldrig försökt.
Vi satt och slötittade på TV, ingen av oss hade orkat laga mat och vi ville verkligen inte äta julmatsrester. Istället plockade vi i oss lite rester från frysen, varsin liten parmesanpaj och ett par varma korvar med bröd. Det fick bli vår middag.
Gissa om vi var hungriga ett par timmar senare.
Jag gjorde en ny raid, i kylskåpet denna gång och fick ihop ett riktigt fint litet köttfat. Karnivorer, samlen eder, grönsaker bjudes icke denna gång.
Den torkade salamin längst till höger hade torkat ganska ordentligt och kärestan tog en alltför stor bit som fastnade mellan ett par tänder långt bak i munnen. Av detta märkte jag inget förrän han började ge ifrån sig en massa oartikulerade läten där han satt en bit ifrån mig.
Jag stirrade på honom och frågade om vad han höll på med.
Svaret var helt obegripligt.
Kvävs han, tänkte jag och Heimlich dök upp i mitt huvud.
Jag frågade om jag skulle "trycka till honom", som jag uttryckte det, men som tur var kunde han tacka nej och jag förstod att det inte var risk för livet.
Han är utrustad med ett bra garnityr och tuggade till en extra gång och sedan var allt åter frid och fröjd här i hemmet.
Han lever, men korven är slut!
Jag går ut och vistas ute ett tag
Än en gång har jag varit ute och njutit, trots att det är vinter - den förhatligaste tid jag vet. Jag vill gå i ide, jag vill inte ha friska rosor på kinderna av kylan som biter, jag vill inte ha på mig 10 - 12 klädesplagg allt som allt, bara för att kunna vara utomhus utan att må dåligt för att jag fryser.
Hur som helst, igår förmiddag var kärestan ute på en maratonpromenad. Efter att han kommit tilllbaka har han upplyst mig om det, x antal gånger och i mycket positiva ordalag. Det blev nästan lite tjatigt till slut.
Någonstans i mitt inre kände jag att jag skulle gå med idag, jag tror att han ville uppnå det med sitt "tjat".
Vi for till Naturens hus, jag inbillar mig att gångvägarna inte är som skridskobanor där, för där är det ju meningen att man ska kunna gå. Mycket riktigt, det var inte halt någonstans och vi travade iväg som 2 riktigta vinterfrisksportare (skenet kan bedra, bara man är rätt klädd och har någorlunda spänst i stegen.)
Familjen Bäver har inte legat på latsidan, frågan är bara vart de baxat iväg det de tagit. Var bor de?
Det kunde vi inte lista ut.
Vi gick vidare och kom fram till statyn vid gröna bron, delvis översnöad!
Där tog vi oss över till andra sidan och tänk, vi åhörde en fågelkonversation. Det var nästan, men bara nästan, så att man förnam ett uns av våren.
Fotografera småfåglar i trädtopparna utan teleobjektiv är dock ingen ide. Tack fru Kråka som ställde upp som substitut! (Jag gissar när jag skriver kråka).
Upp på en kulle och på andra sidan fanns ingen väg ner, vi fick pulsa i snö och jag kände mig som en riktig vintermänniska där jag lufsade fram. Nedanför kullen pågår något, det stod en stor ???
Jag tar om, det stod ett stort fordon där som uppenbarligen hade ett uppdrag för sig och sin chaufför.
Vad det blir återstår att se till våren.
Efter detta kollade vi in alla som åkte skridskor ute på Hjälmaren. Raststugan vid Rävgången var full av folk och vi tog bron tillbaka till första sidan. Där gjorde vi några avstickare och jag måste tillstå att jag vansläktas lite, för jag njöt! Det kan bero på att jag var helt rätt klädd, varken frös eller svettades.
Avslutningen på friluftslivet var dock bäst! Kärestan bjöd på varm choklad med vispgrädde och en morotskaka inne på Naturens Hus.
Där inne på väggen fick jag även njuta av kommande tider. På väggen vid entrén satt den här sköna bilden.
Fast utanför dörren, 1 meter ifrån var det fortfarande vinter.
Jag kan utan att ljuga tillstå att jag inte led ett enda dugg på hela tiden.
Håller jag på att bli en vintermänniska???????????????????????????????
Hur som helst, igår förmiddag var kärestan ute på en maratonpromenad. Efter att han kommit tilllbaka har han upplyst mig om det, x antal gånger och i mycket positiva ordalag. Det blev nästan lite tjatigt till slut.
Någonstans i mitt inre kände jag att jag skulle gå med idag, jag tror att han ville uppnå det med sitt "tjat".
Vi for till Naturens hus, jag inbillar mig att gångvägarna inte är som skridskobanor där, för där är det ju meningen att man ska kunna gå. Mycket riktigt, det var inte halt någonstans och vi travade iväg som 2 riktigta vinterfrisksportare (skenet kan bedra, bara man är rätt klädd och har någorlunda spänst i stegen.)
Familjen Bäver har inte legat på latsidan, frågan är bara vart de baxat iväg det de tagit. Var bor de?
Det kunde vi inte lista ut.
Vi gick vidare och kom fram till statyn vid gröna bron, delvis översnöad!
Där tog vi oss över till andra sidan och tänk, vi åhörde en fågelkonversation. Det var nästan, men bara nästan, så att man förnam ett uns av våren.
Fotografera småfåglar i trädtopparna utan teleobjektiv är dock ingen ide. Tack fru Kråka som ställde upp som substitut! (Jag gissar när jag skriver kråka).
Upp på en kulle och på andra sidan fanns ingen väg ner, vi fick pulsa i snö och jag kände mig som en riktig vintermänniska där jag lufsade fram. Nedanför kullen pågår något, det stod en stor ???
Jag tar om, det stod ett stort fordon där som uppenbarligen hade ett uppdrag för sig och sin chaufför.
Vad det blir återstår att se till våren.
Efter detta kollade vi in alla som åkte skridskor ute på Hjälmaren. Raststugan vid Rävgången var full av folk och vi tog bron tillbaka till första sidan. Där gjorde vi några avstickare och jag måste tillstå att jag vansläktas lite, för jag njöt! Det kan bero på att jag var helt rätt klädd, varken frös eller svettades.
Avslutningen på friluftslivet var dock bäst! Kärestan bjöd på varm choklad med vispgrädde och en morotskaka inne på Naturens Hus.
Där inne på väggen fick jag även njuta av kommande tider. På väggen vid entrén satt den här sköna bilden.
Fast utanför dörren, 1 meter ifrån var det fortfarande vinter.
Jag kan utan att ljuga tillstå att jag inte led ett enda dugg på hela tiden.
Håller jag på att bli en vintermänniska???????????????????????????????
Nyårsafton
Vi firade in det nya året tillsammans med våra goda vänner som bor nära slottet där det stora fyrverkeriet går av stapeln vid 12-slaget.
Järntorget har byggts om ända sedan i somras och nu är det snart färdigt. Alla parkeringsplatser har tagits bort och på sommaren ska det vara uteservering och en stor fontän mitt på större delen av torget. Vintertid spolas det så det blir skridskois. Igår var första dagen med riktig is.
Den lilla flerfärgade kuren till höger i bilden är den nya pissoaren. Eller kanske man inte uttrycker sig så vulgärt numera? När jag var barn hette det pissoar, för det är precis vad det är.
Den är fin tycker jag, utsidan är av plåt och han som designat har använt sig av färgen på bilplåt genom tiderna. Jag vet inte om det är tänkt att man ska känna sig som hemma i sin gamla bil när man blir kissnödig? Jag har då aldrig använt bilen till toalett. Strunt samma, jag tycker den är jättehäftig och en riktig färgklick.
Ärligt talat tänker jag mer på en kakburk än på en pissoar när jag ser den.
Tillbaka in från balkongen!
Vi bjöds på en fantastisk trerättersmiddag vid ett vackert dukat bord.
Förrätten: Paté med cumberlandsås, vackert snittade cornicorns, syltlök, små tomater och rostat bröd.
Varmrätten överväldigade mig så att jag totalt glömde bort både kameran och Leontina. Hon som gärna vill dokumentera i både text och bild. Nu får det räcka med text p g a försumlighet......:-). Jag skyller dock på den underbara tallrik som ställdes framför mig och innehöll detta:
Hjortstek med en otrolig murkelsås, klyftpotatis och broccoli och som smakbrytning passionsfrukt.
Jag tackar mig själv för att jag strävat så länge med att lära mig uppskatta denna nyttiga grönsak - broccoli. Jag har övat på att äta 1 - 2 buketter varje gång vi fått den på jobbet och i dagens läge tycker jag det smakar riktigt gott. Det passade dessutom utmärkt till den förträffliga maten. Murkelsåsen är svår att beskriva, den måste upplevas!
Sedan tog vi en liten paus, I tände en brasa och vi satt och laddade en stund för att klara desserten.
En öppen spis hade jag gärna haft, vad skönt det är - och hemtrevligt!
Jag som skulle kunna ha guldmedalj i slisk - och smarrighetsätning fick mitt lystmäte när desserten kom på bordet. Den mest krämiga, mjuka, runda, perfekta chokladmoussé jag ätit. Jag njöt den väldigt långsamt för att den helst aldrig skulle ta slut.
Den tog slut till slut!
Allting har en ände, blott korven den har två, sa alltid Helmer i bokis.
Den här bilden är också Järntorget, men nu är isen full av folk som väntar på fyrverkeriet.
Slottet är en otrolig "fondvägg" sådana här gånger, väldigt vackert.
Den som har testat att fotografera fyrverkeri med en vanlig Svenssonkamera vet hur svårt det kan vara. Jag lägger ut några av mina bilder här under, helt utan kommentarer. Det blev som det blev. Verkligheten var helt otrolig. Första parkett är bättre än motorvägsbron!
Till sist det pampiga slutet.
Hem tog vi oss med samma buss som cirka 10 i vår ålder och 100 tjutande, firande, skrattande, skrålande, glada ungdomar på väg till nästa fest. Busschauffören packade helt olagligt in alla som stod på busshållplatsen och frös. Det var så trångt att samtliga stod stadigt, trots att en del inte alls var det.
Vi var med nästan till ändhållplatsen och allt gick bara fint.
God fortsättning på 2011! Måtte det bli vår snart, önskar Antivinterleontina.
Järntorget har byggts om ända sedan i somras och nu är det snart färdigt. Alla parkeringsplatser har tagits bort och på sommaren ska det vara uteservering och en stor fontän mitt på större delen av torget. Vintertid spolas det så det blir skridskois. Igår var första dagen med riktig is.
Den lilla flerfärgade kuren till höger i bilden är den nya pissoaren. Eller kanske man inte uttrycker sig så vulgärt numera? När jag var barn hette det pissoar, för det är precis vad det är.
Den är fin tycker jag, utsidan är av plåt och han som designat har använt sig av färgen på bilplåt genom tiderna. Jag vet inte om det är tänkt att man ska känna sig som hemma i sin gamla bil när man blir kissnödig? Jag har då aldrig använt bilen till toalett. Strunt samma, jag tycker den är jättehäftig och en riktig färgklick.
Ärligt talat tänker jag mer på en kakburk än på en pissoar när jag ser den.
Tillbaka in från balkongen!
Vi bjöds på en fantastisk trerättersmiddag vid ett vackert dukat bord.
Förrätten: Paté med cumberlandsås, vackert snittade cornicorns, syltlök, små tomater och rostat bröd.
Varmrätten överväldigade mig så att jag totalt glömde bort både kameran och Leontina. Hon som gärna vill dokumentera i både text och bild. Nu får det räcka med text p g a försumlighet......:-). Jag skyller dock på den underbara tallrik som ställdes framför mig och innehöll detta:
Hjortstek med en otrolig murkelsås, klyftpotatis och broccoli och som smakbrytning passionsfrukt.
Jag tackar mig själv för att jag strävat så länge med att lära mig uppskatta denna nyttiga grönsak - broccoli. Jag har övat på att äta 1 - 2 buketter varje gång vi fått den på jobbet och i dagens läge tycker jag det smakar riktigt gott. Det passade dessutom utmärkt till den förträffliga maten. Murkelsåsen är svår att beskriva, den måste upplevas!
Sedan tog vi en liten paus, I tände en brasa och vi satt och laddade en stund för att klara desserten.
En öppen spis hade jag gärna haft, vad skönt det är - och hemtrevligt!
Jag som skulle kunna ha guldmedalj i slisk - och smarrighetsätning fick mitt lystmäte när desserten kom på bordet. Den mest krämiga, mjuka, runda, perfekta chokladmoussé jag ätit. Jag njöt den väldigt långsamt för att den helst aldrig skulle ta slut.
Den tog slut till slut!
Allting har en ände, blott korven den har två, sa alltid Helmer i bokis.
Den här bilden är också Järntorget, men nu är isen full av folk som väntar på fyrverkeriet.
Slottet är en otrolig "fondvägg" sådana här gånger, väldigt vackert.
Den som har testat att fotografera fyrverkeri med en vanlig Svenssonkamera vet hur svårt det kan vara. Jag lägger ut några av mina bilder här under, helt utan kommentarer. Det blev som det blev. Verkligheten var helt otrolig. Första parkett är bättre än motorvägsbron!
Till sist det pampiga slutet.
Hem tog vi oss med samma buss som cirka 10 i vår ålder och 100 tjutande, firande, skrattande, skrålande, glada ungdomar på väg till nästa fest. Busschauffören packade helt olagligt in alla som stod på busshållplatsen och frös. Det var så trångt att samtliga stod stadigt, trots att en del inte alls var det.
Vi var med nästan till ändhållplatsen och allt gick bara fint.
God fortsättning på 2011! Måtte det bli vår snart, önskar Antivinterleontina.
