Heimlich
I förrgår trodde jag att jag skulle få göra Heimlichmanövern på kärestan, trots att jag aldrig försökt.
Vi satt och slötittade på TV, ingen av oss hade orkat laga mat och vi ville verkligen inte äta julmatsrester. Istället plockade vi i oss lite rester från frysen, varsin liten parmesanpaj och ett par varma korvar med bröd. Det fick bli vår middag.
Gissa om vi var hungriga ett par timmar senare.
Jag gjorde en ny raid, i kylskåpet denna gång och fick ihop ett riktigt fint litet köttfat. Karnivorer, samlen eder, grönsaker bjudes icke denna gång.
Den torkade salamin längst till höger hade torkat ganska ordentligt och kärestan tog en alltför stor bit som fastnade mellan ett par tänder långt bak i munnen. Av detta märkte jag inget förrän han började ge ifrån sig en massa oartikulerade läten där han satt en bit ifrån mig.
Jag stirrade på honom och frågade om vad han höll på med.
Svaret var helt obegripligt.
Kvävs han, tänkte jag och Heimlich dök upp i mitt huvud.
Jag frågade om jag skulle "trycka till honom", som jag uttryckte det, men som tur var kunde han tacka nej och jag förstod att det inte var risk för livet.
Han är utrustad med ett bra garnityr och tuggade till en extra gång och sedan var allt åter frid och fröjd här i hemmet.
Han lever, men korven är slut!
Ush jag har varit med när en kollega för många år sedan fick en matbit på fel ställe och en annan kollega tryckte till. Hon som blev tilltryckt sa att hon hade situationen under kontroll i alla fall men man vet ju aldrig hur det känns.
Vilken tur att du slapp den där manövern!
Vi hade faktiskt en bekant som dog när han satt en apelsinklyfta i halsen. Han var ensam hemma och det fanns ingen som han kunde få hjälp av. Det var så tragiskt och man kunde inte fatta att den stora starke mannen i sina bästa år skulle behöva dö på ett sådant sätt.
Ha en fin dag och fortsättning på 2011 och gå nu inte ut och halka. Om du trots att skulle behöva ut så kan jag verkligen rekommendera broddar!!
Kram Ingrid
Kära kusin!
God fortsättning!
Trevligt att Du kikar in på min blogg ibland.Hoppas allt är bra med dig och de dina.
Kramar
Christina Christer o Tempuz.
Oj hjälp vilken panik!!
Tur att det gick bra.
Kram
Jag undrar ibland på om jag skulle våga ta till den här manövern om det skulle bli ett läge. Gubben har räddat livet på en arbetskamrat en gång med hjälp av den, han tänker och agerar snabbt. Han skar förresten upp ett hål i halsen på en häst som var på väg att kvävas. Usch, det här blev en läbbig kommentar!
Det där med isen förresten. Här gör folk alltid massor på isen, åker bil, tränar travhästar, åker skidor, pimplar och bara promenerar. Det är många sjöar i grannskapet, jag tror Årjängs kommun har tusen sjöar eller nåt sånt med stort och smått. Jag litar på en sjöväg där en fyrhjuling gått före mig. Men nu ska det bli en massa mer snö, med början på förmiddagen idag tisdag, så nu får jag väl ägna mig åt att nöta på vägarna istället.
Ja hjälp vilken panik,,man blir ju vettskrämd när någon sätter i halsen...tur att det gick som det gjorde...kramen,,,
