Bittinge vårmarknad
I vår bokcirkel finns det gott om kvinnor med hela skallen full av goda ideér. Egentligen är de flesta kvinnor så, men en del har lite mer än vi andra. Solveig är en av dem som har mer och för ett tag sedan berättade hon att hon skulle ordna Bittinge vårmarknad. Det behövde hända lite roligt i byn, tyckte hon och hon berättade sina planer.
Det skulle vara loppis, tipspromenad, möjlighet att få titta på alla djur som gården hyser, bl a långhåriga nötkreatur, förtäring i form av varm korv, rökt vildsvin, kaffe med dopp och Bittinge bibliotek skulle självklart vara öppet denna dag.
Jag var genast med på noterna när jag hörde att hon skulle ha loppis och frågade om jag fick vara med. Visst, det var inga problem, jag behövde inte ens fixa bord själv.
Detta gick av stapeln igår och det var en fantastisk sommardag med sol och värme. Kan det vara mer svenskt än denna bild?
Mitt på gräsmattan en stor skylt som talade om vad som var på gång, för den som inte sett alla lappar hon satt upp på diverse strategiska ställen.
Till vänster om huset, nere i slänten på gräsmattan fanns olika bord att välja på och där "dukade vi upp", vi som skulle sälja. Jag hade ganska mycket, men valde att ta med lagom. Vi har liksom fått mer av väldigt mycket sedan kärestan kom med hela sitt hem, för en knapp månad sedan, så för vår del kom den här loppisen väldigt lägligt.
Rolf, mannen i huset, höll på med förtäringen uppe på gården. Jag var lite sugen på fika och frågade vad det kostade. Han såg väldigt klurig ut och sa först ingenting.
Istället visade han mig de två böckerna han hade framför sig
Jag förstod ingenting och tror att jag sa att gös är ju gott och tänkte, vad har "Kemi för lantmän" med det här att göra?
Han är ganska klurig och kände sig nog rätt nöjd över att ha fått igång min hjärna för fullt. Sedan slog han upp första sidorna på båda böckerna samtidigt.
Det var prislistorna som satt i varsin bok - smart, då finns svaret i tryck, istället för att man måste svara alla som frågar.
Ingenting om vildsvin, men jag är inte sämre än att jag frågade. Visst fanns det vildsvin!
OJ, så gott!!!!!!! Tur att det finns något positivt med dessa djur, som inte alls hör hemma här, utan bara bökar upp och förstör.
Det kom mycket folk och försäljningen gick ganska bra som tur var, för det är väldigt tråkigt att packa med sig allting hem igen.
Nere bland loppisborden där vi har fått fram det mesta och kommersen kommit igång.
Så plötsligt kommer kära dotter med man och älskade Otto gående.
Otto - det är alltid LYCKA! Kommer sedan hela familjen är det ännu bättre!
M - Ottos pappa - slängde sig ner i det mjuka gräset och njöt av solen. Konstigt tyckte Otto och kollade in honom lite extra noga.
Jag tog med mig Otto och gick för att köpa en korv med bröd till honom och lite vildsvin till oss alla.
Att man kan ha så mycket roligt med en korv och ett korvbröd hade jag ingen aning om förrän igår, då Otto visade mig vad allt man kan hitta på. Jag dokumenterade så klart. Att Ottos mun ser lite putig ut, beror på att han har en stor bit vildsvin i munnen som han vägrade släppa ifrån sig.
Man kan placera lite korvbröd på pappas mage, medan man koncentrerar sig på korven.
Korven var god och det gick ner lite grann när vildsvinsköttet väl hade hamnat i magen.
Sedan såg det ut som han tänkte till...
....och han kom på att han skulle dela med sig
När korven äntligen var placerad på ett bra ställe övergick han till att dissekera brödet och det var väldigt roligt.
Jag hade passat på att köpa lite barnböcker till Otto, av ett av barnbarnen i huset som också hade loppisbord, så han hade fullt upp med att läsa och dela brödet i små bitar. De var kvar ett par timmar och det var väldigt trevligt.
Folk kom och gick och väldigt många köpte sånt som de inte hade en aning om att de behövde eller hade saknat i hela sitt liv. Jag tyckte det var jätteroligt både med arrangemanget och att jag fick besök. Loppis är toppen tror jag Otto tyckte, för han var helt nöjd hela tiden.
Ett stort TACK till Solveig och Rolf som ordnade med allt detta och tänk om det kunde bli en årlig vårtradition?
Fyra systrar
Efter Hasselfors var det verkligen fikadags, vi brukar ha med oss eget fika, men den här gången hade vi inget att ta med - mycket konstigt, för jag bakar väldigt mycket, men nu var det just ingenting kvar. (Det har varit för varmt och för mycket att göra på jobbet).
Favoritstället som vi gärna besöker om vi är i närheten av Mullhyttan.
Det är alltid samma lyckokänsla när Öppetskylten hänger där.
Det finns massvis med ljuvliga detaljer och sådant tilltalar mig mycket. Är det verkligen en gammal sko som fått ny roll som blomkruka?
Jo, visst var det så!
De serverar även törstiga husdjur här.
Vi gick in i det lilla cafeét som är rummet innanför affären. Gardinkappan var det mest otroliga jag sett på länge. Det har varit ett överlakan, innan det blev gardinkappa.
Efter att vi beställt 2 kaffe, 2 bullar och varsin kaka, fick vi gå ut och sätta oss och invänta nybryggt kaffe och varma bullar pudrade med florsocker.
Om du har lust att gissa vad detta kalaset kostade, kan jag vänta med att berätta det till slutet av inlägget!
Allt var bara så underbart, vart man än tittade så var det så vackert och jag gick runt i trädgården och fotograferade den ena fina detaljen efter den andra.
Humlestör vill jag gärna ha här hemma och jag hoppas jag får med mig kärestan på den ideén! Det är barndom för mig, det hade vi hemma.
Jag gjorde så klart en långsam rundvandring inne i affären, där väldigt mycket är återbruk och tillvaratagna finheter från olika tider, samt en hel del som är alldeles nya.
I det öppna skåpet låg plötsligt delar av samma sort som min morfars servis. Den dukar jag med ibland när vi inte är så många som ska äta.
Där i hyllan bland allt gammalt, vackert linne, fanns "goda" tvålar
Vi ingången/utgången förkläden och kassar av vackra tyger
En av de fyra systrarna målar små akvareller som används till att göra fina kort. Det är originalmålningar på vartenda kort.
Här kommer mera nytt
Kuddar
Brickor
Längst ner i trädgården är ett uthus, där det också fanns lite saker och möbler till försäljning, vi var tvungna att titta på det också efter att vi fikat färdigt.
Enligt kärestan, som är mera urnärking än jag, låg Klaessons möbelfabrik i Fjugesta här i Närke.
På hemvägen passade jag på att föreviga det vackra landskapet med de starka färger som är just nu.
Grönt och gult går bra ihop!
Sedan kommer lördagsnöjet
Det var dags för den årliga begivenheten i Hasselfors. Mopedrally och loppis på samma plats vid samma tidpunkt. Det har blivit många turer dit för oss och oftast med motorcykel. Så var tanken även denna dag, men det var så fruktansvärt varmt och kvavt ute att vi inte kunde tänka oss att ta på stora, tunga, varma mc-ställ, hjälmar och sedan gå omkring där i delar av den munderingen.
Vi tog bilen!
Loppisen var det första jag siktade, efter att vi hade parkerat.
Där stod en kvinna och sålde plantor - perenner, för 15 kronor styck. Jag blev som tokig, jag som INTE ska odla en massa, utan ha sommaren till annat.
Jag köpte 6 plantor, varav varken hon eller jag hade en aning om vad vissa av dem var. Ormöga, var en och vita jordgubbar med ananassmak köpte jag 2. Sedan var det någon viva, en som hette något på Gull.... och sist en helt okänd, som jag gissar är någon slags vaxblomma (och var jag fått det ifrån har jag ingen aning om).
Parentes igen:
(OBS, jag har inte genomgått någon personlighetsförändring, damen som handlar är inte jag)
Mopedrallyt ropades ut till start och jag gick ner dit. Kärestan var redan på plats och det tog inte lång stund förrän vi hade hittat varandra.
I år släpptes de iväg 5 i taget, det var ett smart drag, för det brukar bli ganska bökigt i starten när alla åker samtidigt.
Så hann ju mannen vid starten även intervjua en del av åkarna.
Jag for runt längs raden av startande och kollade om jag skulle se en sådan moped som jag hade som 15-åring, men ingen sådan i år heller.
Däremot fick jag se en FRAM
Jag pratade med honom och frågade om den gick bra. Det gjorde den. Jag berättade att någon av mina föräldrar hade haft en annan modell av just FRAM och den borde ha hetat VÄGRAR, istället, den krånglade mest och kom inte alltid fram.
När jag fotade märket, såg jag att den ju hette FRAM*KING, så det var nog en annan modell.
Åldern på förarna varierade mycket, men alla som intervjuades - och säkert allihopa - framhöll att detta med gamla moppar, är toppen!
Den här fronten var jag tvungen att konsultera kärestan om, vad den kallades.
"Dollargrin" var hans förslag, det stämmer säkert.
Vi for vidare, för vi hade "Fyrar systrar" som mål för dagens fika! Detta betyder, att fortsättning följer, förhoppningsvis redan imorgon.
Fredagsnöjet
I fredags var vi på Örebro Teater, såg och framför allt hörde "Lasse-Maja musikalen".
Jag gillar sådant och frågade kärestan för ganska längesedan om vi skulle gå på den. Jadå, det var inga problem, så jag bokade biljetter och i fredags var det alltså dags.
Vårruset gick av stapeln samma dag och överallt var det människor och i ett gathörn stod "Panbandet" redo med sina oljefat för att spela när damerna kom rusande.
Vi och alla de andra i publiken, gick in i den varma teatern för att få oss lite kultur till livs.
Det var fullsatt och har varit hela tiden musikalen har gått och det är ganska länge.
Vi satt på andra raden, mitt för scenen och det var nästan för nära tyckte vi när de hade börjat. Innan dess tog jag upp kameran och tänkte fota lite för bloggen, men det tyckte inte kärestan, han trodde till och med att det var förbjudet.
Nå, jag knäppte en bild av det vackra taket och la sedan ner kameran igen. Man koncentrerar sig onekligen bättre när man inte ska sitta och tänka på vilka bilder man ska ta.
När det väl började, gick det upp för kärestan att det var en musikal vi hade bokat och inte en teaterföreställning. Nu tyckte han som tur var, att det var bra ändå och det var det verkligen, det vittnar de utsålda föreställningarna, hela våren, om.
Jag hade väl inte varit tillräckligt tydlig när jag frågade om vi skulle gå, sa väl typ: "Tycker du att vi ska gå på Lasse-Maja musikalen?" Han slutade förmodligen lyssna efter Maja!
Det som gjorde det extra intressant, var att Lasse-Maja var från trakterna utanför Örebro och många små orter nämndes som vi kände igen.
De flesta av oss känner säkert till historien om småtjuven Lars Larsson, sedemera Lasse-Maja, som klädde ut sig i kvinnokläder och så småningom hamnade på Carlstens fästning på Marstrad. Där var jag som 9-åring med far och det var otroligt spännande att gå in där och se hur det såg ut.
I pausen gick vi ut och köpte varsin svindyr glass på Järntorget. 70 kronor för 2 minimala kulor var, i en pappmugg, men gott var det och jag passade på att fotografera konstverken där på torget.
Fontänen som retat gallfeber och högt blodtryck på många stadsbor.
Den funkade inte så bra i början och det blev stopp pga av alla löv som landade i den. Nu var den väldigt fin tycker jag med olika höga vattenspel i intervall.
Bredvid står den här mannen/pojken
Vad klänningen har i huvudett på honom att göra, vet jag tyvärr inte i nuläget.
Mitt emot står Jean Baptiste Bernadotte och vad måsen har på hans huvud att göra, vet jag däremot!
Som synes, är det en mycket välanvänd måstoalett! Så var nog inte tanken från början.
Gud bevare konungen!!!
Naturens hus
Jag var med skolan till Naturens hus i veckan. Vi skulle ha en dag med naturskola och temat var vattendjur.
Vi höll till vid en av småsjöarna
Det handlade om att håva upp vattendjur och det är inte precis krokodilstorlek på dessa, utan små som kommatecken en del och något större. Vi skulle räkna antalet ben på dem - 0, 4, 6, 8 eller många. Det var verkligen en rolig uppgift som alla elever gick in för med liv och lust.
Håvarna vi använde var inga håvar, utan durkslag, fastsatta på kvastskaft. Jättesmart!
Här står vår fantastiska lärare för dagen. Hon är verkligen toppen! På de vita skynkena skulle vi sedan placera alla våra djur på rätt ställe, utifrån antalet ben. Det var en rolig uppgift, samtidigt som vi fick lära oss namnen på en massa små vattenkryp.
Inte för att jag har varit i Amazonas, men en del av de små sjöarna därnere får mina tankar att skena iväg dit. Detta är naturligtvis i miniformat, det inser jag utan att ha varit där ocn några björkar lär de inte heller ha, men ändå. Min fantasi är väldigt livlig och det är inget jag lider av - tvärtom!
Vi var även inne på Naturens hus och tittade på lite träfåglar som fanns till beskådande på en utställning och naturligtvis har jag glömt vad den här färgglada lilla "saken" heter.
Det här däremot är en fågel som få har sett, men många har hört och jag och kärestan tillhör den senare kategorien. Vi trodde först det var en båt som tutade när vi hörde den första gången.
Rördrom
Det var en härlig dag och jag är så tacksam och glad att vi har tillgång till Naturskolan med Cicci Bremer!
Trädgården
Några bilder från trädgården just nu!
Vårt lilla äppelträd blommar
Spirean likaså
och även den här .....???.... som är så oerhört vacker. På hösten blir det någon slags äpplen precis på grenarna, utan skaft. Någon som vet?
Det är mycket mer, men detta var en liten glimt från baksidan.
Trevlig lördagskväll
Vi var bortbjudna på middag igår och det skulle bli vildsvin. Tur att de är bra till något, för goda är de.
Det skulle bli grillat visade det sig när vi kom fram.
Köttet var preparerat och öl från Närke Kulturbryggeri stod också på menyn.
Det bjöds på rosévin som aptitretare, men eftersom jag inte tål vin, fick jag ett glas av det fantastiskt goda ölet istället.
Visst är det vackert när jag håller upp det mot solen?
På grillen hamnade både fjärilskotletter och revben. Fjäril ihop med vildsvin - kotletterna alltså, känns som två direkta motsatser. En sirlig lätt och vacker varelse som en fjäril och så vildsvinet som är stort, klumpigt och riktigt fult (bortsett från kultingarna, som är riktigt söta). Äh, det var bara en reflektion.
Så otroligt GOTT det var och vi hade så trevligt tillsammans med H och E, att jag glömde bort bloggen. Tur jag fick några bilder i alla fall.
De bor i ett nyrenoverat hus, en gammal drängstuga som byggts om, vars trappa till övervåningen är så brant, att den är specialdesignad för att man inte ska ramla när man går ner.
Smart, dessutom väldigt vacker, men jag testade inte, för jag är så klantig att jag kan ramla på ett slätt golv genom att snubbla på mig själv.
Det var i alla fall en toppentrevlig kväll och många glada skratt fick vi oss alla fyra. Vi kom inte hem förrän klockan 1, så i morse var det sovmorgon till nästan 9.
Idag har det fortsatt "inre och yttre tjänst" för att bli färdiga med alla in- och omflyttningar någon gång. Det känns dock inte som det är i första taget, men till slut är nog allt på plats som vi vill ha det.
Tiden FLYGER
Min stackars försummade blogg!!!!!!!
Jag måste skriva något så du inte tror att jag lagt ner verksamheten - alltså slutat vara bloggverksam. Det har jag inte, jag bara inte hinner med just nu.
Det har varit ENORMT mycket på jobbet, jag har arbetat över nästan varenda dag och det förväntas man göra av någon underlig anledning. Har skrivit 4 pedagogiska utredningar bl a, håller på med omdömen och bokar utvecklingssamtal, samt försöker jämka in alla kärestans saker där jag nu brett ut mig under nästan 2 år.
Trädgården har exploderat och tiden är alldeles för knapp. Igår och idag har vi mest vistats utomhus, men i afton ska vi till goda vänner och äta vildsvin, så nu har vi gått in för att bli färdiga i tid och då stod datorn på, sedan kärestan varit inne och gjort något.
Då passar jag på att tala om att jag är kvar och förhoppningsvis blir det lite mer intressanta inlägg framöver.
Fåglar har vi gott om och här är ett par av alla dem som flyger omkring här.
Detta bör vara en rödhake, eller har du något annat föslag?
Detta är fotat en ganska sen eftermiddag och där högt upp i en talltopp, satt koltrasten och sjöng som en galning.
Förhoppningsvis blir jag lite flitigare snart med bloggandet.
Äntligen
I min tidiga ungdom, i ett av mina första boenden, ägde jag en vinkelsoffa. Jag tycke mycket om den och sedan dess har jag velat ha en igen.
NU!!!!!! NU bor jag med en igen, med tillhörande man.
Om man bortser från röran under bordet och utsikten, skulle detta nästan kunnat vara ur en möbelkatalog..... elller kanske inte när jag tittar närmare på bilden.
I alla fall är äntligen kärestan här på heltid, med soffa och allt annat som det innebär att bli sambo. Det är jätteskönt att ha allt på ett ställe tycker vi båda två.
BBK
Nu har jag precis kommit hem från BBK - Bittinge bokklubb, som jag förkortar lika förnämligt som Bonniers Bokklubb.
Idag var vi bara 3, men när alla är med - vilket jag än inte har varit med om sedan jag kom med, är vi 7 stycken.
Till idag hade vi läst en bok av Alice Munro, "Kärlek, vänskap, hat" och sammanfattningen var att det var svårare att sträckläsa en bok med noveller än en roman, för man lever kvar i det man nyss läst, men kommer inte vidare då den redan är avslutad i och med att kapitlet tar slut.
Jag har inte hunnit läsa hela, för jag fick boken ganska sent, men jag ska till slutet, för den är inte svårläst.
När vi träffas brukar vi fika lite också medan vi pratar och idag fick vi en riktigt maffig kaka som Karin bjöd på.
Tyvärr blev hon lite suddig, men det berodde nog på att jag skakade av smaklökarnas reaktion på den kakan.
Inte nog med att den var god, söt och kaloririk, den var så otroligt vacker också.
Jag skakade visst lite här också.......
Boken? Ja, det blev inte så mycket mer pratat om den, men vi hann avhandla en hel del annat av intresse.
Nu blir det inget BBK förrän 31 augusti och till dess ska vi läsa Torgny Lindgrens nya "Klingsor". Den ska jag beställa så fort jag avslutat här, vilket jag gör NU!
Gulltuppen på besök
Det är väl inte svårt att lista ut vem "Gulltuppen" är?
Otto så klart. Jag hade sådan Ottolängtan att jag inte stod ut längre, så jag kollade med kära dotter och vips kom de åkande efter att jag slutat jobbet idag.
Det är så OTROLIGT MYCKET nu på skolan att jag är totalt utmattad, därför tror jag att Leontina förtjänar att kallas "Leontinas varannadags blogg!" Sedan hoppas jag det blir som vanligt igen när allt är skrivet och klart. För numera skriver vi väldigt mycket om allt och INTET! Undrar vem som läser allt detta vi pedagoger producerar, bara för att vi måste. Nå, åter till älskade OTTO, nu är det helg och ledigt (nästan).
När han kom ur bilen kom han klivande med stora steg i sina nya Pippistövlar och när han gått runt och kollat ett tag gick vi in för att fika. Då hade han bl a varit inne i garaget och provat kärestans gunghäst, sedan han var barn.
På Ottos meny stod grissini, rån med smör, blåbär och vatten i hundmuggen. Sedan satt vi där runt bordet alla 4, Otto, kära dotter, kärestan, som är morfar här nere i söder (för Ottos morfar bor så väldigt långt härifrån, att han får ha 2) och så jag.
Som vanligt när det är småbarn med, var allas blickar och uppmärksamhet riktad mot honom.
"Hallå mormor, har du något roligt jag kan titta på?"
Visst, jag, (såväl som min mor hade,) har jättemycket roligt som inte är leksaker, men ändå alldeles underbart att känna och hålla på med.
Cupcakeformar i silikon, från "Gammelgudan", som mina barns gudmor kallar sig numera.
De var jätteroliga, speciellt när jag satte fast dem under glasögonen som lösnäsa. Som tur var, kom ingen på att ta kort just då.
Man blir torr i munnen av att skratta så mycket.
Grissinipinnarna var slut, dags för rån med smör.
Hos mormor och morfar gäller inga vanliga regler, så plötsligt börjar morfar spela på läppen. Det var det fler som kunde.
"Det du morfar, det trodde du inte va?"
Det var väldigt roligt i alla fall, oavsett vem av dem som spelade för den andra.
"NÄÄÄ, nu räcker det med kort för idag"
Sedan åkte de hem och nu är livet som vanligt igen, köket städat och fredagslugnet råder.
Fortsättning på den lediga dagen
Efter vi fikat for vi ut ur samhället och kärestan hade letat ut en väg vi skulle åka på. Även om vår bilkarta är bra, är inte alla småvägar skyltade, så vi kom inte riktigt dit han hade tänkt sig, men vi hamnade ändå på många vackra ställen - små byar, ängar, gamla stengärsgårdar, sjöar och allmänt vacker natur. Sedan hamnade vi här!
BARKSÄTTERS ÄDELLÖVPARK
Vi hade aldrig hört talas om varken Barksätter eller någon ädellövpark över huvudtaget.
På marken nedanför skylten låg resterna av trälådan som suttit längst ner till höger av tavlan och där låg några broschyrer kvar, så nu vet vi mera. Gå gärna in och läs om det, för det var intressant.
Vi häktade av den ganska enkla stängningsanordningen och stegade in för att titta.
Enligt broschyren är parken anlagd för att erbjuda besökare att inom ett enda område se samtliga Sveriges ädla lövträd. De är inte så stora än, men så småningom kommer parken att bli en unik, uppvuxen blandskog.
Vi gick hela stigen bort till nästa staket och där var det bara att vända om och gå tillbaka. Det var inte alla blivande träd vi kunde identifiera, men lite längre fram, när löven är större, ska vi nog ta en ny tur dit och titta igen.
Jag fotade några av bilderna så länge och en del kände vi igen när vi tittade lite extra noga. T ex är ju varken ek, eller lönn svåra att skilja från de andra.
Jag visste inte att vi hade två sorters ekar, men så är det tydligen.
Den här hör inte dit, men växte där mitt i planteringen och vad är det? Säkert något oönskat.
Lind tillhör mina favoriter, de doftar barndom, för en sådan fanns på gården där vi bodde från jag var 5 till 11 år.
Ett som inte klarat vintern, tror det var en ek
De små trädskotten hade band i olika färgen, men den nöten lyckades vi inte knäcka
Vill gärna gissa alm här.
Fågelbär - också nytt för mig. Jag har säkert sagt vildkörsbär tidigare.
När vi var "mätta" på träd, for vi vidare på dessa okända vägar. Stenmuren vi såg blev vi mycket imponerade av. Den var så vacker, lagd med otrolig precision och var nästan 1 meter bred.
Närbild
Mycket gott om vilda djur, men svåra att få med på bild. 4 - 5 gånger såg vi hjortar och rådjur och enda chansen att ta kort, var att försöka genom framrutan.
Vitsipporna var som galna, det var kritvitt i dikena - så vackert det är.
Till slut hade vi irrat färdigt på stora och små vägar och kom ut på den som ledde hem. Det blev en härlig dag, totalt utan tankar på flyttlådor.
En ledig dag
En av dagarna under långhelgen sa jag till kärestan, att nu ska vi INTE hålla på med flyttbestyr, utan bara fara iväg någonstans och titta oss omkring. Båda han och jag gillar att göra lite oplanerade turer ibland och i mitt huvud fanns tanken på att åka till Katrineholm och se om det fanns något trevligt café vi kunde ta paus vid.
Vi kom till Vingåker, där var jag in på Konsum och köpte en ny ost till morgondagens frukost, sedan for vi vidare utan att ens nämna Outletområdet (ganska skönt). Vi for över en bro på väg ut ur samhället när han såg ett café och tyckte att vi kunde kolla om det var öppet.
Det såg inte direkt jätteflott ut, men man vet aldrig vad som döljer sig bakom dörren och vi har inga större krav på hur det ska se ut, mer hur det vi köper, smakar.
Klockan var över 13.00, men det var öppet och vi gick in.
I hörnet en hylla med tidningar för alla smaker, en fläkte för varma dagar, samt en micro som jag antar är till för dem som vill värma medhavd mat till sitt/sina barn.
Här är mitt val, en mugg kaffe, en toscakaka och en skvallertidning. Kärestan valde ett krämwienerbröd, kaffe och en motortidning.
GB.s glassbox var nog enbart kuriosa, för det stod en ny strax bredvid.
Det var väldigt gott tyckte vi båda två, en mycket trevlig tjej bakom disken och när vi gick ut såg vi skylten, vars uppmaning vi säkert kommer att följa nästa gång när vi åker åt det här hållet igen......
...... så även detta är ett ställe vi kan rekommendera till den som besöker Vingåker. OCH, för den som eventuellt undrar - Pernilla har ont i rumpan, något krampartat i ringmuskeln. Bra förstasidesnyhet!!!
Den sista skörden
Jag är inte överdrivet flitig här just nu. Det är äntligen dags för kärestan att flytta hit på heltid, vilket betyder att vi än en gång håller på att packa ner, packa ner, packa ner - frakta stora lass genom länet och sedan packa upp, packa upp, packa upp. Han har slutat arbeta, så han har resten av hela sitt långa liv kvar att greja med allt, medan jag hjälper till på de lediga dagar jag har till mitt förfogande.
Bloggen är alltså inte prio 1 just nu, ändå vill jag försöka vara här lite grann.
Sista skörden, syftar på kärstestans stora rabarberodling, som gett oss mängder av kräm och goda pajer genom åren.
I helgen när vi var där och packade en hel dag, passade jag på att skörda en sista gång. Det blev 8 primörer kan man verkligen säga, 8 lagom tjocka, krispiga, röda stjälkar som nu ligger i svalen och väntar på att få bli årets första rabarberpaj. Till den vaniljsås så klart, men det får bli en annan dag.
Jag kommer att sakna den där "rabarberskogen," vår egen är bara i "barndom" än så länge.
Promenad i närområdet igen
Jag ville gärna få den där promenaden som ovädret snuvade mig på igår, så efter maten gick vi iväg igen och idag kom vi hela rundan som vi tänkt redan igår. Nu var vädret fint, om än ganska kallt.
Vi gick ner till sjön, för att ta vägen genom skogen hem.
Den stubben var rejäl, även om det måste ha varit många stammar. De verkar dock ha suttit ihop.
Medan jag fotade hör jag kärestan säga att han såg larver.
VA?
Hans humor är som den är, det här är vad han såg och för all del. Larver är okej.
Sedan fick jag glädjefnatt när vi kom fram till denna grönska. Ett helt hav av liljekonvaljblad. Många hade små, små knoppar, på späda stjälkar inne i bladen.
Garanterat ren luft, skulle de som säljer hus här kunna skriva i annonsen, för maken till lav på träd och grenar har jag inte sett på länge.
Det är härligt!
Att ta vara på alla möjligheter
Igår efter maten gick vi en skogspromenad och jag tänkte fotografera lite mer vårtecken.
Träden slår ut mer och mer för varje dag och här och där låg travar med trädstammar efter gallring, eller ren avverkning.
Det var fortfarande ganska behaglig temperatur, även om sommarvärmen gett sig och jag noterade att det slagit ut blommor både på träden och marken.
"Viol", svarade jag på kärestans undran över vad det var. Hoppas och tror att jag sa rätt.
Här svarade jag körsbär, trots att det var mitt i skogen. Nu är bilden suddig, men jag visar den ändå.
Jag tycker själv att det verkar osannolikt med körsbär mitt ute i grönskan och inga hus i sikte, men så här ser det ut "hemma", där jag växte upp. Nja, kärestan tvivlade och jag kände mig inte heller säker. Idag träffade vi dock en granne, som bott här jämt och han bekräftade att det planterats körsbär här och där för att någon ville ha körsbärsträ - inte körsbärsträd, utan virket.
Jag ska studera dessa träd lite mer noggrant och mer än en gång till, så får vi se vad det blir.
Sedan tittade vi på himlen och nu blev det bara att vända 180 grader och tåga hemåt i rask takt innan det brakade löst.
Vi hann precis hem innan det BRAKADE löst rejält och mitt i värsta störtregnet, kom kärestan på att det skulle vara perfekt att gödsla gräsmattan, så han rusade ut, endast iklädd fleecetröja som ytterplagg. Som tur var rusade jag efter och fick på honom min röda regnjacka och sedan satte han igång.
Eftersom min regnjacka redan var ute, stannade jag inne, men efter en stund gick jag ut på uterummet och tittade hur det hade gått och gissa om jag blev imponerad!
Marken var alldeles vit och jag fattade inte hur snabbt han hunnit få ut allt det som låg där.
Sedan såg jag........... det var hagel - stora kulor av hagel över hela tomten.
Fast jag är imponerad i alla fall, jag skulle aldrig ha kommit på att ge mig ut i det ovädret och gödsla gräsmattan. Detta bådar gott för framtiden!
