Misströsta icke!
Jag återkommer, men det har varit fullt pådrag sedan vi var på Dan Anderssonkvällen. Jag har massor att blogga om, men tyvärr kära du, jag åker till Arlanda om några timmar, för vidarebefordran till London - om man nu kan uttrycka sig så om en människa.
Det är jag och söstra mi som åker på vår årliga resa, men har förlagt den till sommaren i år.
Rapporter kommer att komma från allt möjligt trevligt jag haft senaste tiden, samt en diger resedagbok från London.
Keep smiling, det ska vi göra - ända till fredag kväll.
See you!
Dan Andersson
I lördags var vi i Lekhyttans gamla skola / Navet......
.....och lyssnade på Maria Sedell, som berättade mycket målande och fint om sin morfar - Dan Andersson.
Hon berättade om hans barndom, uppväxt, om hans stärvsamma vuxenliv för att bli erkänd författare och poet och om hans sorgliga död på ett hotellrum i Stockholm, där man rökt med vätecyanid för att bli av med vägglössen.
Jag minns som barn, när jag var hos mormor i Stockholm och hon berättade om en författare som dött på ett hotellrum, av ett gift som fanns i väggen, samma år som min mor föddes. Mormor hade arbetat som hotellstäderska på Hotell Alexandra i Stockholm och hon rös vid tanken på att det kunde varit hon som gjort den hemska upptäckten. Att hon inte flyttade till Stockholm förrän på 40-talet, fanns inte med i historien och jag tyckte det var otäckt, sorgligt och spännande.
Maria läste valda stycken ur en del av hans böcker och hon var en duktig berättare, det var alldeles tyst i lokalen - mycket fängslande!
Hon hade också med sig Thomas Wahlström som spelade gitarr och sjöng några av hans visor.
Det var väldigt trevligt och mycket intressant och efteråt kunde man köpa kolbullar och fläsk utanför den gamla skolan där det hela gått av stapeln.
Vi fick steka fläsket och grädda våra kolbullar själva över elden.
Det smakade himmelskt!
Man ska ha husvagn.......
En känd låt med Galenskaparna vill jag minnas.
Nu har även vi skaffat husvagn kan man säga, fast ändå inte riktigt. Kärestan totalvägrar och jag tycker det skulle vara ganska trevligt, för jag gillade det de åren vi hade en medan barnen var små. Vi hade även segelbåt och husvagnen kändes som ett mindre slott de gånger vi var ute på vägarna istället för på vattnet. Segelbåten var en Birdie 24 - ej full ståhöjd i ruffen, men för övrigt ett trevlig fordon. Någon vanligt husvagn blir det dock inte!
Nu är det "husvagn" igen, eller det var, för så här såg eikpaget ut
Riktigt roligt! Håll med om att det är en husvagn?
Vi har alltså köpt lekstuga med tanke på barnbarnen som för närvarande är 3 till antalet. Den gjordes färdig på plats och kom på släp hem till oss igår.
Idag fick vi hjälp av en trevlig granne som är innehavare till traktor med gaffel, att lyfta av den från släpet, .....
...så nu står den på sina plintar och väntar på att bli färdig invändigt också, när nu utsidan är så fin.
Jag är som ett barn på julafton, tycker det är jätteroligt och önskar att jag kunde sätta igång med det samma att få allting färdigt.
Växtfundering
När man flyttar och börjar utforska det nya närområdet uppstår många minnen från förr, t o m för så längesedan som barndomen.
Jag vill minnas att vi varnades för gullregn. Det var giftigt, men jag vet inte vilken del på växten som var farlig och dessutom trodde jag det var en buske.
Nu har jag fått tänka om, för visst är det här gullregn, som växer där ovanför den vita busken? (Spirea såg det ut som, det har nog varit ett hus här någon gång, av buskstöden att döma.)
Närbild
Tar gärna emot lite kunskap om gullregn. Tack!
Fyrbenta
Jag kan inte gärna skriva fyrbenta vänner, för jag skulle bli vansinnig om dessa stegade in i vår trädgård med högburet huvud och började ta för sig av delikatesserna - dvs våra odlingar.
Här är förtruppen. De är för all del vackra, men det får de hellre vara i skogen. Nu är bilderna fotade i en by några mil härifrån, men vi har en del deras släktingar i skogen här, alldeles bakom huset.
Förtruppen
Grannen fick alla sina nyplanterade fruktträd toppade alldeles gratis förra sommaren. I år vet jag inte hur det har gått, men vi hägnade in våra för säkerhets skull. Då fick vi besök av grävlingen istället, som bökade upp ett par av mina nyplanterade blommor.
Livet på landet, det är bara att inse att där ingår hjortar och rådjur, samt grävling och vildsvin!!!!
"Kusten är klar, kom så går vi in till primörerna på andra sidan vägen," verkar det som de tänker (om de nu kan tänka?)
Inga bilar kom det heller, det var fritt fram att gå in bland husen
Kolla, ett stängsel....... inget käk där inte!
Oavsett om de förstör, är de väldigt vackra, för att inte säga söta. Det kan man däremot inte säga om vår skogs fyrbeningar. Här vimlar det av vildsvin, fler och fler för varje år - TYVÄRR!
Gammalt
Vi var till en helt underbar handelsträdgård här i närheten som heter Lovisebergs Handelsträdgård. Jag skulle ha en röd löjtnantshjärta, men det fanns inte, däremot en hel massa andra vackra och underbara blommor och jag var så hänförd att jag inte tog en enda bild.
Vi for mot hemmet med bilen full med blommor och kom in på en liten grusväg med gamla anor skulle jag tro. Kärestan körde, men ändå var det han som sa: "Titta, laxstjärtsfogar".
Det var när vi passerade två gamla, timrade lador han sa så. Jag blev eld och lågor, för jag gillar riktigt gammalt hantverk och ville genast ut och fotografera, för nu kom jag faktiskt ihåg kameran.
Det hängde 2 långa stegar längs väggen och jag tror att de också var gamla.
Laxstjärtar, sa han! Visst såg det ut som det och det lär heta så också.
"Men titta på grunden då", sa jag. Det var ett fint lagt pusselverk och har säkert hållit länge. Sedan såg jag de infogade ändarna i bjälklaget, som väl bildade någon form av avbalkning därinne.
Mellan de båda husen var också en stenmur av lite annan karaktär, men den fyllde nog sin funktion ändå.
Och vad var det som hängde på väggen? Någon slags släde?
I den här änden av ladan var fogarna i hörnet av en helt annan karaktär.
Så kom nästa lada och nu var han lite less på mitt flängande längs husen, så jag tog en snabb bild och konstaterade att det nog var en lagårdsdel längst bort.
De här husen kändes som riktigt gamla och jag tycker det är en intressant ny hembygd vi har hamnat i. Trakten är rik på stora ekar och det lär ha varit här man avverkade för de stora skeppbyggena för längesedan.
Det låg en på ängen alldeles efter ladorna och nu måste jag ut och fota igen. Den hade nog legat där ett tag och i längst ner vid roten var den rejält kraftig. Jag kunde tyvärr inte ställa dit något för att visa - elstängslet inbjöd inte till det.
Jag tog däremot en bild från markläge och fick med grenarna, som spretade spöklikt mot himlen.
Sedan for vi hemåt, men strax efter var det fullt med träd med vita blommor och kärestan undrade vad det var. Jag hoppade ut igen och efter en stunds funderande och tittande på flera stycken, bestämde jag mig för att det var hagtorn. Efter det blev det inga mer stopp utan vi kom hem och kunde börja placera nyförvärven.
Vi hade hagtorn där jag växte upp, men rätta mig gärna om jag har fel, för jag är inte hundra säker.
Födelsedagsfest
Idag på självaste nationaldagen var vi bjudna på fest.
Ena bonussonen och hans sambo fyller nästan samtidigt i juni och idag var det firardags. De vill inte vara med på blogg, men jag kan ju visa hur gott vi åt och lite annat.
Det är flera olika korvar, ingen vanlig grillkorv, om man säger så, både köpt och hembakat korvbröd och en massa trevliga tillbehör att mixa som man tyckte, även om det fanns en tanke på vad som hörde ihop.
Jag tog ett hembakat bröd, en Kabanoz (osäker på stavningen), coleslaw, avocado med chili, smulad fetaost och rotsakschips.
Det var MÄKTIGT och jättegott. Vi drack vatten eller cider till och kära bonusbarnbarnet, drygt 3 år, hade dukat med sina favoritservetter och papperstallrikar. Han på servetten heter visst Jake eller något sådant och är pirat.
Hon själv åt inte så mycket efter att hon dukat, för hon skulle ut och cykla med kompisarna på gården.
Då byter man hatt mot cykelhjälm
Där står det rosa undret som gör att man tar sig fram så lätt och sadeln är faktiskt jätteläcker.
Jag lyckades klämma i mig en halv korv till av någon annan sort - vet ej vad, men gott var det och jag blev riktigt mätt.
Så blev det dags för bulle och tårta
Av någon outgrundlig anledning fanns det plats för det också i min mage. Jag undrar om jag inte har minst 2 olika magar, för fika kan jag nästan alltid, oavsett hur mätt jag är.
Prinsesstårta är en stor favorit om man får flå av det mesta av grädden. Det var ett trevligt kalas och ett fantastiskt väder, men till slut var det ändå dags att åka hem och ta itu med vardagen igen - trots att det är helg och till och med nationaldagen! Gräset växer och blommorna torkar ut ändå, så det har varit fullt upp.
Fortfarande lika stressigt
Jag ser slutet, men ibland känns det som det är slutet på bloggandet - VILKET DET ABSOLUT INTE ÄR!
Jag vill bara göra klart det om det nu finns någon kvar som fortfarande tittar in här i detta vacuum som råder för tillfället. Dessutom sitter jag nu och stirrar på ordet vacuum och undrar hur det stavas?
Är jag stressad? Eller har jag tappat stavningsförmågan?
Hur som helst är jag ledig en extra dag nu och det känns underbart. Dessutom är utvecklingssamtalen avklarade och nästan all pappersexercis runt eleverna också - fast inte riktigt.
Jag har inte fotograferat på den dag jag minns, det var nog lupinerna senast, men som tur är kan jag visa månadsbilden på "Katter i Rom", så helt förgäves är det inte att råka öppna Leontinas blogg. Man får sig i alla fall en italiensk katt till livs - (HU, det lät otäckt, som om vi skulle äta upp den! Det var inte meningen!)
Här kommer junikatterna!
"Alltid något", sa en viss potentat, när han såg Åmål! (Förlåt alla Dalslänningar).
Stressigt
Den här tiden på året är bland de stressigaste på hela året. Det är inte roligt att vara lärare idag, i alla fall inte så här års, med alla pappersprodukter man ska få fram och leverera. Jag undrar hur många som läser allt vi skriver i skolorna?
Just nu i de sista, skälvande veckorna pågår utvecklingssamtal för fullt och där är det väldigt mycket papper som ska fyllas i, pluttas hit och dit och överlämna till föräldrarna. Jag hoppas i alla fall att någon/några tittar lite på vad det handlar om, men säker är jag inte, för det ser inte så roligt ut med den där bunten som hör till varje elev.
Hemma försöker jag låta bli att arbeta, jag kopplar som bekant av med bakning. Här är senaste resultatet när jag "relaxade" i köket för ett tag sedan.
Det blev 3 fullkornsbröd och en rabarberpaj! Lite kruska och lite slisk, det ena tar ut det andra, men pajen tog ut sig själv väldigt snabbt, för den var försvinnande god, medan vi fortfarande har kvar av bröden i frysen.
OJ, nu sprack mina föresatser, nu måste jag arbeta lite vid denna sena timme och dessutom HEMMA! Kom just på att jag inte har kollat upp allt inför morgondagens samtal.
Sedan sova!
Fint på trappen
Det behövs inga stora åthävor för att göra trappen (eller bron, som man säger i Västerbotten) utanför huset lite extra fin.
En stor bukett lupiner i en gammal kanna och så är det klart!
