En till - fortsättning
Det är Kolis lilla fästmö, i de två tjockare och mer innehållsrika böckerna står att honan har grå/mörk näbb och ljusare fjäderdräkt. Det stämmer precis.
Inte nog med att det är hans fästmö, han har flera stycken.......!
Tuppen i koltrasthönsgården är han tydligen!
En till
Nu har det dykt upp en till som tycker om mig. Jag undrar så vad det är för sort.
Den ser ju ut precis som koltrasten, men näbben är mörkgrå. 
Lika glupsk och orädd, den och kolis jagar inte heller bort varandra. Den som kommer sist sitter och avvaktar och inväntar sin tur.
Först trodde jag att det kunde vara en koltrasthona, men i boken står att både hane och hona har gul näbb.
Jag ska leta vidare, för jag tycker inte om att inte få svar när jag undrar över något, även om jag måste leta reda på svaret själv.
Trast och stare ska jag slå upp, sen kanske jag vet - eller så får jag svar här på bloggen av någon amatörornitolog eller kanske en som verkligen kan sin fåglelbok utantill.
MC-mässa
Idag var det plusgrader! Det är knappt man vet vad det betyder, men på vägen märktes det. Blött och slaskigt.
Jag njöt, men när jag tänkte på minusgraderna till kvällen försvann den känslan. Huva, vad halt det kommer att bli och så många avåkningar och olyckor.
Väl framme i Kumla var det inte bara vi som fått plinget i mobilen.
De hade plogat upp gräsplanen utanför och gjort om den till parkering. Det var fullt åt båda hållen.
Vi åker BMW och det kändes lite högtidligt att se, att Carlbarks, som fokuserar på HD, hade ett eget "tält" (tak utan väggar) för bara BMW.
Västgötaklimax blev det när vi kom fram och såg vad som stod under taket.
EU-moppar!
Vi ska inte byta motorcykel, vi är SÅÅÅÅÅÅÅ nöjda med vår, men det är som sagt roligt att titta och det kostar ingenting.
Sprillans nytt kostar väldigt mycket! Jag reser hellre upp de pengarna.
Det är gott om fina färger att välja på från BMW.
En liten flukt in i HD.s egen lilla helgedom mitt i affären.
Det här med glidarhojar har aldrig tilltalat någon av oss, tur vi tycker lika.
Sedan hittade vi avdelningen för begagnade BMW.
Den var riktigt snygg tyckte jag och undrade i mitt stilla sinne om kärestan gick i andra tankar än jag? Jag är nämligen väldigt nöjd med vår hoj.
Den hade en liten egen strömbrytare för uppvärmningen av handtagen.
Det tyckte jag var fiffigt!
Sedan kom dråpslaget!
Klockan gick FEL!!!!!!!
Vilken tur (fnissar). Jag tror inte vi hade bytt ändå, även om den gått på sekunden rätt.
När vi gick därifrån fick jag nya, käcka tips på rostlagning av bilar.
Silvertejp och sprayfärg i samma nyans som resten av bilen!!!!!!!
Shantung 23 och böcker
Idag steg jag upp tidigt för att åka ner till stan och gå på bokrea. Det var inte mycket jag skulle ha, men jag ville inte riskera att missa det jag inte skulle ha, så det gällde att vara där i tid.
På första stället, som blev Åhléns bokavdelning slungades jag raskt tillbaka till tiden för mitt första läppstift.
SHANTUNG 23
På väg in i affären krockade jag nästan med en tjej som hade såna aprikosbleka läppar som jag vill minnas att man fick av Shantung 23.
Överläppen på den här munnen liknar 23:an, tycker mitt minne. Kan det vara så? Kanske lite mer åt det aprikosa hållet. Det jag inte kommer ihåg, är om det var med eller utan pärlemor?
Det måste vara fler än jag som minns just det läppstiftet, för där jag växte upp och bland mina kompisar var det det allra vanligaste sminket under en period.
Nästansyrran A och jag använde helt vitt läppstift också, då såg vi nästan döende ut, något som hennes pappa aldrig undlät att påpeka för oss.
Oavsett vad vi hade för planer för kvällen, skulle han inspektera oss innan vi gick ut. Det slog aldrig fel, vi var helt godkända varje gång, sånär som på läppstiftet.
Han satt i sin stol när vi kom in för att säga hej då, sen sa han:
"Kära flickor, kvinnor ska ha RÖDA läppar, ni ser ut som ni håller på att dö."
Vi som tyckte han var stenålders bara skrattade och gick iväg ut till alla andra vit- och Shantung 23-läppade kompisar. Idag använder jag på sin höjd läppglans, jag är ceratinist!
Böcker?
Jodå, det blev en hel del - till mig, till kärestan, till engelska kompisen och att lägga på stack i "Bra-att-ha-högen". Jag ska genast gå och slå in dem jag ska ge bort, den till England är en julklapp. Här är vi inte ute i sista minuten minsann!
Vita bergen
Mormor pratade ofta om Vita bergen och i mina öron lät det väldigt spännande.
Jag är säker på att vi var där, men jag minns inte vilket som var Tantolunden och vilket som var Vita bergen. Jag minns bara känslan inombords varje gång jag hör orden "Vita bergen" uttalas. Det får mig alltid att tänka på mormor och lek i parker, hon sa det också på ett speciellt sätt.
Idag muttrade jag Vita bergen för mig själv, tänkte genast på mormor, för att raskt övergå till många bloggares favoritämne just nu: "Vinterns vedermödor och all snö".
Det finns ju ett uttryck som säger: "Varav hjärtat är fullt, talar munnen." Som en travesti på det, skulle jag vilja säga: "Varav sinnet är fullt, skriver fingrarna!"
Här på vårt område har vi numera våra egna Vita bergen, jag behöver bara dra upp persiennen, jag har dem rakt utanför.
Den här bilden är från i söndags, snön gick ett par dm upp på fönsterblecket. Det hade vräkt ner hela dagen och natten, samt blåst, så mitt uterumstak var fullpackat. Parkeringen syns knappt där bakom berget.
Idag när jag drog upp, höll äntligen en traktor med skopa på att rensa lite på gatorna och här runtomkring. Då passade det bra att bygga på bergen lite.
Barnens lekstuga ute på lekplatsen är inbäddad..........
.............. och snart lekredskapen också ser det ut som.
Sedan bytte han avstjälpningsplats och körde in precis bredvid min bil, men då blev det fart på mig. Slutfotograferat och ut snabbt som blixten.
Jag rev med mig bilnyckeln i farten, sen kom jag ihåg dotterns förmaningar om att inte rusa omkring i 180, så jag växlade ner för att inte bli den där tanten som halkar på en isfläck. (OBS: Kom ihåg att det var inne i hallen jag voltade när jag bröt mig före jul).
Istället för att härja med kraken som slet med snön talade jag via teckenspråk och fick ja på min fråga om han kunde ploga bort alla valkar och kanter som min bil har under sig. HÄRLIGT!
Jag for till ICA Maxi och köpte lite allt möjligt. Citroner och pålägg skulle jag ha, det gick på 413. 66 kronor.
Hur det kan bli!
När jag kom hem kunde jag skymta asfalten på min plats, det var längesen!
Inte riktigt gyllene skor
Hon har en förkärlek för färger i den vinröda skalan och har svårt att motstå just den färgen när hon råkar stöta på den.
Senast jag var där stod de här lite på sidan om i hallen, precis som någon just klivit ur dem.
Jag har aldrig sett henne med något dylikt på fötterna, så jag hojtade förstås till när min blick föll på dem.
Jo mycket riktigt, hon hade köpt dem enbart för att de var vackra.
De stod där som vilken prydnadssak som helst, fast jag har ju inte mina prydnadssaker på golvet. Å andra sidan har jag inga skor till prydnad, jag använder dem, men jag tilltalas av att se sånt här. Tänk bara på bordböcker, det har jag alltid en hög framme och mest till lyst!
Tänk, vi råkar ha samma skonummer och jag som oftast var längst, oavsett vilka kompisar jag var med, har nästan aldrig ägt ett par högklackade. Det är lite extra lockande när jag får chansen att testa.
Av med sockor och i med fötter för att försöka se ut som de gör i "Let's dance!"
Nja, det gick inget vidare, inte blev jag så snygg på fötterna heller, som jag hade föreställt mig. Jag lyckades få på mig båda, men när jag reste mig upp..............
........................ fick jag genast sätta mig ner igen.
Okej! "Inse fakta," sa jag till mig själv. "Långvarigt leverne i Birken, ger inte den sorters fötter som dessa skor med flera, är tillverkade till. "
Ingen stor förlust, men jag ville ändå ha en vacker bild på en fot i den läckra skon. Jag lirkade av mig den högra och satte upp vänstra foten på en liten, för ändamålet mycket lämplig pall.
Nja igen, kära dottern min påpekade raskt att det inte var någon idé.
Dessutom hade jag ju orakade ben............ bara en sån sak.
MEN, hade jag bara haft ett par snygga nylonstrumpor på mig, hade jag genast svassat ut i en tango!
Eller????????????
Absint
Jag läser lite fakta om Absint på nätet som jag förmedlar här.
Absint kommer av grekiskans absinthion, för malört.
Den skapades i början av 1790-talet av doktor Ordinaire i Schweiz (det namnet gör mig fundersam - Doktor Ordinär?).
Absint är ett alkoholstarkt destillat (55 - 72%) och de smakgivande ingredienserna är malört, anis, stjärnanis, isop och fänkål. När jag läser det, tänker jag mer på matbrödskryddor än på sprit måste jag säga.
Absint förbjöds i flera europeiska länder och USA mellan 1910 och 1915 på grund av sin förmodade hälsovådlighet.
Jaha och vilken sprit är nyttig är min nästa tanke? Jo, lite rödvin är bra för blodet, en whisky kan fördriva diverse magåkommor (utomlands) hävdar vissa. En cognac när man fryser är inte så dum osv osv, men hälsosamt...... inte vet jag?
Idag kan man köpa Absint i de flesta länder, även i Sverige.
Det var lite från Systembolagets faktabit om Absint.
En som köpt Absint när hon var i Prag, är min kära "storasyster" M. Vi var där hos henne och sambon förra lördagen och när vi suttit och gaggat ett par timmar om allt och inget kom vi in på ämnet Absint.
Hon bjöd på det på drinkfest hemma hos mig för några år sen och det var som avrundning på den kvällen.
Vi skulle bara ta något litet innan vi skingrades och jag tog fram mina snapsglas som rymmer högst en 2:a. Alla smuttade försiktigt utom en av oss (det var inte jag), hon svepte sin och efter det fick hon basröst med vilken hon utbrast i en saftig kötted, när väl den kommit ut, var hon tyst.
När jag var i Prag senast köpte jag en absintsked till M i present, just för att undvika ovan beskrivna situationer i framtiden, för Absint måste väl varje människa alltid ha hemma?
M och jag bestämde oss för att lista ut hur det ska intas för att vara drickbart, för i snapsglas bör man inte ta den . Det kanske t o m kunde vara lite gott om man gjorde rätt?
Vi läste på nätet och där fanns flera metoder. Vi bestämde oss att först testa den populära tjeckiska varianten, eftersom både sprit och sked var därifrån.
Man skulle ha lite Absint i botten av ett absintglas - vi fick nöja oss med ett mjölkglas.
Skeden skulle placeras på glaset och på den en sockerbit.
Sedan skulle sockerbiten dränkas in med Absint och tändas på.
ÅÅÅåååååh, vad vi eldade, den ena tändstickan efter den andra.
Den brann inte så värst, trots att vi droppade på mer "tändvätska".
Det var meningen att sockerbiten skulle smälta och karamelliseras. Det som inte var meningen var att M bara hade gammeldags sockerbitar, hon skulle haft porösa, som smälter på några sekunder.
Till slut, många tändstickor senare och efter att vi båda hade lite svedda fingertoppar, hade sockerbiten åtminstone fått ett karamelliserat ytskikt.
Då skulle den ner i glaset och det skulle tillsättas iskallt vatten och gärna is.
Sockret hade väldigt god vidhäftningsförmåga, så det satt fast på skeden. Vi rörde och rörde och rörde och till slut lossnade det mesta.
Samtidigt testade vi i ett annat glas på ett annat vis. Bara att lösa upp socker direkt i Absinten och sedan tilllsätta det iskalla vattnet.
Här är resultatet av våra husliga gärningar.
Det ljusgröna har bara utrörd sockerbit. Den gröngula har den karamelliserade + lite aska från tändstickorna och lite osmält socker som var för bränt för att smälta.
Sedan vidtog Absintprovning och vi var rörande (höhöhö, vilket vitsigt ordval) eniga om att det ska vara den tjeckiska varianten.
Nästa gång ska vi testa med lättsmält socker - hemma hos mig kanske, för jag kunde inte vara sämre än "storasyster" min, så förutom varsin sked, köpte jag mig också en flaska Absint i Prag, för ett par år sen.
Den är dock fortfarande oöppnad. Den är så stark, att jag inte inte känt något behov av den, men nu kanske, när det är sådan vargavinter. Vem vet?
Längst ner på etiketten står det 70 %!
Tipp, tapp
Jag har nyss avverkat min första arbetsvecka efter volten i hallen före jul. Det var jätteroligt att komma tillbaka till skolan och väldigt tröttande. Det kommer jag dock snart över. Bara att lägga sig i tid, inte läsa till 2 på nätterna under veckorna, så ordnar det sig.
Nu har jag dessutom sportlov - medveten strategi att friskskriva mig 1 vecka innan lovet för att känna efter hur det gick. Det gick ganska bra!
När jag kom till skolan kunde jag konstatera att dels är den nya skoldelen (2-våningsbyggnaden) en riktig värmeläcka, dels att kommunen måste ha gott om pengar i skadeståndskassaskrinet.
Nog är det vackert, men inte går jag därunder inte! Det räcker med ett hål i huvudet, som jag fick i samband med volten. Skulle de här falla ner kan de rentav vara dödande.
Jag förstår inte att de får vara kvar.
MEN, vackert är det!
MMMMMMMMMMMMMM...
Jag minns bioreklamen innan matineén började när jag var liten. Det kostade 75 öre att gå på matiné, oftast fick jag 1 krona och jag fick använda 25-öringen till vad jag ville.
Mycket passligt kostade en tablettask 25 öre och det var helt perfekt, sånär som det kvalfyllda i att välja sort. Jag valde oftast Friska Fläktar, Viol eller TuttiFrutti.
Just Friska Fläktar tyckte jag inte så mycket om, det var små, hårda sockerkulor i olika färger. De hade dock fördelen att man kunde slösa bort några genom att kasta mot de kompisar man ville visa, att även jag och någon annan kompis också var där. Även om man kastade iväg halva asken åt olika håll, fanns det kvar att äta på när väl bion började.
Sedan började det med reklam. Där var Alice Babs som sjöng om Toy. "Tugga Toy bli frisk i munnen, av att tugga Toy" - eller något liknande.
Sedan kom reklamen för Marabou Mjölkchoklad och jag tror det var Yvonne Lombard som satt där med en smarrig chokladkaka framme på filmduken och nere i salongen satt jag med en halv ask Friska Fläktar.
Kolla, jag hittade Yvonne på nätet!
Det är inte så konstigt att det någonstans i ens inre finns en betingad reflex när man passerar Marabous alla kakor som lockar i affären. De bara ropar: " Välj mig, köp, ät och njut!"
Ofta står jag emot, idag gjorde jag det inte! Det låg en sprillans ny frestelse där och äckalde sig. Mandel, salt och choklad. Hur gott lät inte det?
Nu vet jag hur gott det är! Det blev inget över till någon annan.
Inte ens pappret finns kvar som avslöjar min lilla eftermiddagsorgie. Endast en skinnflådd gom återstår, för det var lite strävt med mandeln och saltet - MEN ACK SÅ UNDERBART!
Bara prat, inget inlägg
Jag har varit ute med en kär väninna och pratat, lyssnat, surrat, diskuterat, planerat osv osv osv i över 3 hela timmar. Jag har inte ett dugg mer att säga ikväll och inte mycker mer att orda om det.
Vi har haft en otroligt trevlig em och kväll och vi kommer att göra om det.
Enda skillnaden på bilden och oss, är att våra bubblor var fulla med bubblande ord!
Spår i snön
I eftermiddag när jag kom hem såg jag spår i snön fram till mitt hus.
Någon hade gått där, fram och tillbaka och lämnat tydliga avtryck.
Jag kan direkt säga, att rädd blev jag inte, bara fundersam.
Har han/hon blivit så tjock att han/hon måste gå fram till maten? Orkar inte flyga längre, eller varför gör de så?
Spåren går hela vägen från brevlådan och fram till matstället. Det är inte så långt, men ändå. Det måste väl vara enklare att flyga när man kan den sköna konsten. Jag skulle nog välja det i alla fall.
Här kan vi jämföra fotstorlek - mitt avtryck och "kolis".
Blir det för tidig död i kärlkramp och hjärtbesvär istället för svält?
Vad pågår hemma på min gata i stan?
Nu när jag åter är en arbetande människa hinner mörkret komma innan jag hunnit hem.
I morse när jag for, vid 7.25, höll 2 bilar, något större än personbilar, på att backa och stå i vägen mitt på "min" gata. De skulle backa in på en liten smal väg in till ett hus som låg en bit in bakom ett annat hus. De får väl hållas tänkte jag, för jag skulle komma ut från parkeringen ändå.
När jag kom hem, hade de 2 bilarna bytts ut mot en grävmaskin - eller vad det heter. När jag var liten sa vi grävskopa. Den stod nu mitt på vägen och hade en massa konstig last i skopan. Sedan tippade han av det och började gräva på den smala vägen.
Det gjorde inte heller så mycket, för fortfarande var min väg in till parkeringen fri och jag kunde lätt köra in och ställa ifrån mig bilen.
På den lilla smala vägen in till huset brann det för fullt längs med staketet, men innan jag hann fram hade lågorna lagt sig. Jag fick bara med lite glöd.
Så var det bara! Jag undrar fortfarande vad som pågår på min gata i stan.
Statistik
Kan någon erfaren och van bloggare, eller någon icke-bloggare som vet, förklara för mig hur kurvan kan gå i höjden så otroligt som den gjorde sista januari?
Det var visserligen en söndag, men det var 74 sidvisningar.
Min värld blir varken bättre eller sämre om jag får en förklaring, men jag får min vetgirighet stillad. TACK!
Tack och lov för Rynningeviken
Det är en riktig oas nere vid Rynningeviken.
Nu när jag inte är fullt så vinteranti som förr, kan jag se fördelarna även så här års. Kärestan är bra på att mana ut mig och så gott som varenda helg får jag mig en dos frisk vinterluft.
Det är många, många, MÅNGA som söker sig dit ner, i synnerhet vintersportare. Vi nöjer oss med att trava och gå, det är tillräckligt för oss båda, men vi går ganska långt och länge, när vi väl kommer ut.
Parkeringen vid Naturens hus är knökfull på helgerna, men vi blev av med bilen och tog första stigen till vänster in i det vita.
Himlen härligt blå ovanför huvudena på oss.
En bit in på stigen står en skylt som upplyser oss om ..........
GASLEDNING?
När jag själv inte vet eller förstår meningen med något blir jag som ett litet barn. Jag vill ha svar och förklaring på en gång. Vände mig till kärestan, men han sa som det stod: "Det är en gasledning här". Jo, det förstod jag väl, men i vilket syfte? Vet ej!
Vi kom till en översnöad, halvhalkig bro som vi gick över.
Trots att det är så mycket folk överallt blir man alldeles ensam mitt i naturen. Där är gott om olika djurspår och det är lätt att känna känslan av att man är ute på exkursion långt från civilisationen. 
Fast, sen öppnar det sig och där är ju civilisationen. Massor till och med!
Vi gick bara förbi alla människor och böjde av, för att så småningom komma tillbaka till bilen. Fördelen med Rynningeviken är att det finns massor med stigar åt alla håll och man kan gå länge och nästan i cirklar, utan att för den skull vara särskilt långt borta.
Här skulle taket behöva skottas av, tycker jag!
Vi svängde av från stora stigen och kom fram till Svartån.
LYCKA var att se att isen börjat ge sig en aning. Det doftade inte vår, men det kändes som om kärestans käpphäst förvåren var i faggorna.
S N A R T Ä R D E T Ö V E R ! ! ! ! 
Istället för katt
Jaja, det är bara jag som tror det, jag har inte minsta illusion att han/hon har någon som helst känsla för människan bakom den dagligen serverade måltiden.
Jag bjuder på bröd och solrosfrön som dränkts med rapsolja, allt enligt expertisen vad som är bra för de små bevingade vännerna.
Jag är jätteglad över "min" lilla koltrast, nu när katten vistas på de saligas ängder sedan ett par år.
Jag tycker han är jättefin. Jag har lite andra gäster också, men ingen som kommer så troget som den lilla svarta med den gula näbben. I vår ska vi "sjunga duett", de är väldigt bra på att härma när man visslar.
Den är här varenda dag och jag tycker den börjar se lite småfet ut. Det känns bra!
Julklapp med skrattkramp
NEEEEEJ, det här är inte Thomas, det är Hjalmar Bergman, för det var på just Hjalmar Bergmanteatern det gick av stapeln.
Det var inte mycket rekvisita framme på scenen, en hög pall med en vattenflaska och 4 roll-ups med bilder på Thomas i varierande ålder. Dessa bilder tyvärr lite mörka och samtliga bilder är tagna utan blixt.
Han hade hela publiken med sig från det han kom in på scenen 19.30, tills det var slut, strax efter 22.00.
Om jag minns rätt, har jag aldrig varit på en riktigt standup-föreställning, om man bortser från Jonas Gardell. Det är inte riktigt samma sak, mitt i skrattande när man lyssnar på Jonas blir han gravallvarlig, man drabbas av omedelbar empati och nästan mår dåligt över att man nyss flabbade så.
Här var det skratt, flams, flabb och munterhet rakt igenom. Jag skrattade så jag nästan kräktes när han spelade upp hur det var att sommajobba på "Tarmen" på Rolf Xxxxx-ssons slakteri i Halmstad. (Minnet sviker lite, sönderskrattat?).
Det var många återblickar ur hans tidigare föreställningar från de gågna 20 åren och hur roligt som helst. Jag tror att hela publiken skriver under på det.
Det var en otrolig kväll, tack och lov var det 20 minuters paus så att skrattkrampen släppte en aning och vi fick vila magmusklerna lite.
Vi minglade runt och tittade på folk som tog sig ett glas vin eller en fika.
Det är fint på Hjalmar Bergmanteatern tycker jag. Härliga lampor -
- och serveringen "därnere", med sin bassängliknande vattenutsmyckning.
Efter paus var det precis lika bra som innan, bara roligt, inga pekpinnar eller dåligt samvete!
Slutnumret med Elvissång var suveränt, t o m gesterna var 100 %.
Den här föreställningen kan vi verkligen rekommendera till alla som vill ha roligt!
Hej då dieten
På måndag börjar jag jobba igen. Jag har fortfarande ont i armen, men jag tror det ska gå bra. Det blir som en liten inskolningsvecka, för veckan efter har vi sportlov. Nu längtar jag faktiskt tillbaka till arbetet och kamraterna.
Då blir det mat på regelbundna tider, mycket grönsaker och inte minsta chans att glänta på kylskåpsdörren när det suger till i söttarmen. Inget fika på stan mitt i veckan, utan helt enkelt ordning och reda på vad jag stoppar i mig.
Av ren nyfikenhet köpte jag Blueberry curd när vi var på Bladet&Bönan
För att uttrycka sig milt, den är ONÖDIGT god!
Känner jag mig själv rätt måste jag sleva i mig hela burken innan jag kan få lugn och ro och tänka att grönsaker är det jag helst av allt vill ha, när jag är lite sugen och längtar efter något gott!
Det är som det är, testa gärna Blueberry curd. Det är som sagt väldigt gott, går att äta med sked som en liten dessert eller vad man känner för när det krisar till.
Hungrig i delikatessdisken
HANDLA ALDRIG HUNGRIG, I SYNNERHET INTE I DELIKATESSDISKEN!!!!!
Idag gjorde det klassiska misstaget, åkte för att köpa yoghurt, proviva och mjölk precis innan lunch.
Av det planerade kom jag hem med yoghurt och proviva och "lite" till. Ingen mjölk, det var väldigt gammalt datum på den ekologiska och det är den jag vill ha.
Kostnad 287.24!
Hur kan det bli så?
Inget konstigt alls. Uppepå delikatessdisken stod en liten bricka med ihoprullade skinkbitar. Den hette "Pepparkubb" och var en oklistrad produkt, alltså skinka direkt från skinkan eller närliggande områden på grisen.
MYCKET GOD, smakade lite som pastrami eftersom den var helt pepprad på ytan! Jag köpte ett hekto.
Och nedanför ligger travar med italiensk salami. Jag talar inombords till mig själv:
"Mmmmmmm, lite Montanari, den är ju också GOD, snart helg, istället för onyttiga snacks, tunna skivor, sitta och åka tåg med Luuk och Fredrik Lindström, ta en kall öl och tunna skivor Montanari, mmmmm".
Slutpratat, jag bestämmer mig för ett hekto, men ändrar mig raskt när jag får syn på en annan salami som heter Felino. Jag får smaka och det fick bli den som omväxling.
Jag ska just lämna disken när blicken faller på något av det GODASTE de har. Prosciutto cotto. Bakad hel skinka med rosmarin och andra örter insprängda. Jag hör att jag talar igen till flickan bakom disken, nästan som i trance den här gången.
"Oj, har ni den där goda, jag tar två skivor av den".
Det låter lite, men skivorna är som en normal mattallrik. Här kan man tala om äkta skinka. Medan hon skär den, ser jag en annan tjej som håller på att dela på stora ostar i rummet innanför. Först en kryddost, det berör mig inte alls, men sen.......... GOTT GOTT GOTT! En rundpipig någonting från Falbygdens ost.
Hon kommer ut med kryddosten och frågar om jag vill smaka.
"Nej tack, men gärna den där andra du delade".
Visst fick jag det, enormt smakrik och förstås väldigt GOD. Det var mycket vällagrad Grevé och som hypnotiserad beställer jag en bit av den också.
Sedan hade jag fått lugn och ro i den delen av psyket, sa tack och gick till bröddisken, för nu hallucinerade jag om färska frasfrallor (inga fibrer den här dagen). Det blev en med solrosfrö och en utan.
Jag krånglade mig ner till mejeridisken och tog det jag kom dit för, sen plockade jag med mig lite annat när jag ändå passerade och som sagt, det slutade på 287.24.
När jag kom hem gjorde jag en liten smörgåsbuffé som lunch åt mig.
PROSCIUTTO COTTO - visst syns det hur god den är?
Det får bli skygglappar nästa gång jag ska köpa yoghurt, men GOTT var det !
Länkarna som inte fungerade
Bladet & Bönan Jag vet inte vad jag gjorde för fel i inlägget, men nu tror jag det fungerar!
Äntligen Karlskoga
Jag och kära dottern har ganska länge pratat om att åka till Karlskoga och titta på Hemjords andra butik, Bladet & Bönan. Sedan gjorde jag den omtalade saltomoralen i hallen och det har bara inte varit läge att åka på en sådan utflykt.
Förra veckan kände jag att det kunde vara dags att förverkliga planerna och frågade barnet när det skulle passa henne. Vi enades om tisdag och det är just denna tisdag.
Det blev en väldigt rolig dag, men det är inte så mycket själva Karlskoga som är upphov till glädjen, mer det vi gjorde och att dela en massa roliga upplevelser tillsammans.
Den här bilden är mitt i stan, men ser mer ut som en lantlig idyll tycker jag.
Jag kan villigt erkänna, att trots att jag bara har 3 - 4 mil till Karlskoga, har jag nästan aldrig stannat där. Har jag gjort det har det varit för att tanka bilen. Jag visste alltså ingenting om någonting kan man gott säga.
Än värre var det för dottern, hon har inte ens tankat där.
Efter "lantidyllen" får vi syn på en affär som fick oss båda två att haja till. För 25 år sen var det inte mycket/många som hette Jonna!
Bladet & Bönan skulle ligga på på Kyrkotorpsgatan, vi frågade en kvinna och fick till svar, att den låg bakom hotellet.
Vi fick då fråga ytterligare en person var hotellet låg och sedan hittade vi rätt.
Det där röda är hotellet som heter Alfred Nobel - ganska naturligt just här.
Bladet & Bönan
Vilken trevlig och mysig liten butik, massor med te och kaffe = bladet och bönan! Fyndigt namn! En välsorterad kaffehylla, massor med te i plåtburkarna + ett urval lite exklusivare te i bamburören.
Ann-Britts keramik fanns också representerad förstås. Mycket fint där på hyllorna och med anknytning till kaffe och te som är lite av en specialitet för den här butiken.
En Amerikakoffert fylld med goda tillbehör till kaffet och testunden.
Och andra goda saker som passar att stoppa i munnen.
Vi, eller kanske i synnerhet jag, pratade kaffe med Björn, som är mycket kunnig i ämnet. Det är verkligen jätteintressant att lyssna på honom när han berättar.
Sedan jag fått höra att "Etiopien Harrar" odlas av flera småodlare på deras bakgårdar, bestämde jag mig för just den sorten. Både ekologiskt och Fair Trade dessutom .Det levereras av Johan&Nyström, en av de främsta leverantörerna i Sverige.
Vi fortsatte titta runt och då försvann Björn in bakom draperiet och det började låta som han kokade vatten. Mycket riktigt, han kom ut igen och förberedde mig på en ny smakupplevelse. Jag skulle få kaffet jag just bestämt mig för, gjort med en Aeropress, en total nyhet för mig.
Han mätte upp bönor, malde till mitt emellan brygg och espressokonsistens, alltså ganska finmalt och sen satte han igång processen.
Det var så gott, så gott, så gott, så gott! Måste jag ha en Aeropress frågar jag mig nu?
Choklad är en annan specialitet för Björn och han talade lika passionerat om olika sorters choklad som han gjorde om kaffet och teet.
Här är ett urval och en del kan jag väl erkänna, hamnade i vår hög!
Slutligen kom vi in på Mate, som man kan dricka så man mister nattsömnen om man inte passar sig. Extremt uppiggande om man dricker för mycket.
Det här är med lime, det köpte jag också!
Sedan fanns det naturellt och en rostad variant. Den rostade såg ut som just rost!
Kära barnet hade hittat lite annat hon behövde medan vi pratade kaffe, så vi var helt nöjda och glada efter avslutade inköp. Kaffet var urdrucket och vi skulle gå och äta något lite halvlunchigt.
Här kom enda bakslaget, stället som Björn rekommenderade var stängt just idag för mässbesök. Det blev te och ostmacka vid köksbordet här hemma istället.
Jag kan nog tänka mig att åka till Karlskoga någon mer gång!
Musikfest
Fredagkväll kraxade kärestan lite, lördagmorgon vaknade jag av att han sa: "Jag har ont i halsen", sen nös han kraftigt 5 gånger!
"NÄÄÄÄÄ, inte i år också, du är frisk", sa jag och det var han, tack och lov.
Vi skulle ut på landet och det var jättevackert när vi kom, marshaller i snön och huset lyste varmt och välkomnande. På landet håller man inte på med sånt trams som ringklockor på dörren, det var bara att knacka, öppna och stiga in. Tänk, det fungerade precis lika bra. Värden E kom och mötte oss och det var en massa folk där redan.
Runt 30 personer kunde vi bli, vi byltade av oss och gick in.
Rummet var riggat för musik, det var ingen tvekan om festens tema.
Det är något magiskt, men så gott som alla var i köket, eller i dörren in till köket. Det är husens hjärta verkar det som. Vi kan också bli sittande i köket en hel kväll, trots att rummet med soffa och bekväma stolar är 3 meter från köksbordet.
Maten är på gång i ugnen och vid diskbänken står C och B och pratar om ?????
Bredvid dem står ett par till och diskuterar något ?????
I dörröppningen ytterligare ett par, men de ser åtminstone att jag fotograferar.
Det dröjde inte alls länge förrän det fanns en massa gott att äta. På bordet en jättegod sallad med räkor och ett tillbehör som absolut inte var dressing. Det är en skålen som står där och ser ut som dressing. Det var det dock INTE, det var ett tillbehör och jättegott!
Jättegott var också brödet, det var visst bakat i vedugn av en av gästerna, eller så fattade jag fel. Är det så vill jag också baka sånt bröd, den möjligheten är något jag saknar här.
När jag bodde i Västerbotten var jag riktig haj på både tunnbröd och mjukkakor, gott om folk att baka med fanns det och även god tillgång på ugnar.
Saltkaret med väktare!
MYCKET och GOD mat fick vi.
Till kyckling och ris en fantastisk sås med oliver och cashewnötter som jag hade kunnat äta som soppa! Jag fick t o m erbjudandet när jag berättade att min son åt sås på det viset när han var liten.
Desserten dukades upp på bordet för avhämtning närhelst man var redo för den.
Jag var fascinerad över att glassen inte smälte och rann ut över assietten, men.......
...... det var den mest underbara vita chokladmousse jag någonsin smakat. Här blir det bara tvunget att inhämta receptet vid tillfälle. Jag måste ha mera av den!
Som om inte det var nog började festen leva upp till sitt namn - "Musikfest".
Här är det en hoper Cornelislåtar på gång! Mycket bra!
Festens yngste deltagare var i full gång hela tiden, dock inte så stilla att det gick att få någon skarp bild på honom, men så söt att han kommer med ändå.
Det blev jazzsång av en jätteduktig tjej, som visade sig vara barnbarn till en f.d. kollega till mig.
Det var fritt fram att spela och sjunga och det gjorde en hel del av de som var där.
Vi som inte spelade var med och sjöng när vi kunde och stämningen var toppen! Tiden gick så fort, det gör den när man har roligt.
Vi fick lov att göra lite plats i magarna för det fanns en smarrig chokladtårta och kaffe också som stod och väntade på oss när vi kände oss fikasugna.
Vi gjorde en del nya bekantskaper och jag har bl a lärt mig en hel del om biodling, något som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att slå mig på om jag någonsin kommer att bo på rätt ställe. Jag har gillat det sen jag bodde granne med en hängiven biodlare, i slutet på 70-talet.
Rätt som det var hade klockan blivit nästan 1 och vi hade blivit lovade skjuts av ett annat par hem till stan.
Festen pågick för fullt, även om det tunnat ut lite med folk.
Det var två trötta, nöjda människor som gick och la sig vid 1.30 och vilken himla tur att det bara blev 5 nysningar och ingen svininfluensa eller andra otäcka djuråkommor !
Ljushuvud
Jag har alltid tyckt att min käre särbo är ett riktigt ljushuvud, smart, hittar bra och snabba lösningar och har svar på det mesta.
Idag när vi var på väg ut och jag satt bredvid honom i bilen fick jag det slutliga beviset på att han faktist är ett äkta ljushuvud.
Han hade satt på sig mössan ut och in trodde jag och tog av honom den för vända den rätt, tills vi skulle gå ut i vintern, men så var det inte alls! Den var rättvänd.
Högst upp på skulten satt en etikett där det stod "ljus"!
VSB som man fick skriva när man redovisade i skolan = Vilket Skulle Bevisas.
Sång i busken
När jag for på körstämma i Skinnskatteberg för ett antal år sen var det mycket "sång i busken" framåt småtimmarna.
Det var nästan det roligaste, att vandra runt i kvälls- och nattmörkret, höra sång någonstans ifrån och slå sig ihop med vem som helst och bara sjunga av hjärtans lust.
Jag var med i Umeå kammarkör och vi åkte ner till Västmanland ett par gånger för att vara med på körstämman och det är riktigt fina mininen. Idag vet jag inte ens om den finns kvar? Googla!!!!
Jo minsann! Kolla!
Vi var ute och gick här omkring. Mitt i vintern är det och absolut inget körstämmeväder eller läge för spontansång i busken. Ändå var det precis så det var - "Sång i busken."
Nu lyckades vi skrämma iväg så gott som hela kören när vi kom klivande, men en liten modig eller dumdristig sångare satt kvar, jag är osäker på vilken stämma den tillhörde, bas kanske?
På trottaren en liten bit framför hade "altarna" just tagit matpaus!
(Sidensvansar, som är så fina)
Sopraner och tenorer lyste med sin frånvaro denna gång!
Det är ljuvligt nu, trots att vi har dessa mängder snö överallt, hör man fåglarna kvittra mer för varje dag som går!
Snart är det ändå vår, fastän det är mer vinter än på många år!
HÅLL UT! Tussilagotiden är nära. Så talar en sann optimist!
Markis
Jag kan tala om att jag går ut med försiktighet sedan i onsdags då jag fick den.
Jag kan mycket väl slå ner den själv, men jag tror mig inte om att skotta bort det som landar. Jag är inte 100% i form än och ont gör det också när jag försöker.
Hjälp är på väg och det har jag vetat om ända sen jag "fick" min markis, så jag har tassat på tå och stängt dörren som om den vore gjord av kristall, för att slippa få den över mig.
Nere på stan finns det också livsfarliga ställen kunde jag konstatera då jag var där för att byta en bok.
Numera gör jag som i psalmen, "Lyfter ögat mot himmelen" och tur är väl det när det ser ut så här ovanför en när man går på trottaren.
Det fanns inte minsta varningsskylt på trottaren. Måtte ingen få det där i huvudet!
Istappar är väldigt vackert, men hur farligt kan det inte bli !?!?!?!?!?!
Bilbältet igen
http://www.youtube.com/watch?v=h-8PBx7isoM&feature=player_embedded
Använd bilbältet!
http://www.youtube.com/watch?v=h-8PBx7isoM&feature=player_embedded
Färska tulpaner
Det blev två buketter med 7 i varje á 29.90. Lila och rosa kände jag för den här gången.
Egentligen köpte jag 3 knippor, men jag ska till min andra, otroligt bra, granne och fika om en stund. Då tänkte jag att hon skulle få lite fint på sitt köksbord också. När de inte är dyrare än så här kan man frossa!
OCH, det fanns pelargonsticklingar.
Jag drogs som en magnet till det bordet. De kostade runt 35 kronor styck, för de var ganska stora, satt redan i kruka. 4 olika namnlappar drog jag upp och bara rös av vällust, 3 av dem hade jag inte sen förut
.
Sedan var det som någon avmagnetiserade mig och jag tågade hemåt med 3 knippen tulpaner och en påse Pelargonjord - ingen enda stickling! ! ! !
Hur gick det till undrar jag?
Siden eller?
Visst ser de ut som de är gjorda av siden?
Jag tycker tulpanerna är otroligt vackra just när de börjar torka och förfalla. "De beter sig", brukar jag säga och det tilltalar mig.
När de är i det här stadiet brukar det vara dags att förnya. I år frossar jag verkligen i tulpaner, men det kanske beror på att jag tillbringat väldigt mycket tid inom hemmets väggar sen jag "kastade mig" i hallen före jul.
Idag hade Plantagen ett bra erbjudande om just tulpaner, så jag ska ge mig ut och skotta fram bilen i den mån jag kan skotta. Lite kan jag faktiskt och det känns otroligt bra.
Vi får se vad jag hittar, tänk om de har pellasticklingar........... Då blir det inte lätt!
Katten Oscar
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6539985.ab
Jag gillar tanken att gamla får ha djur omkring sig, även om de bor på s.k. "hem."
Amaryllisen och "mat"
Utlovade en bild på kärestans pampiga Amaryllis. Den måste skrivas med stort A, för den värd det.
När jag då ser den vad ser jag då? Inte de sex klockorna i alla fall, som var det jag ville visa.
"Bättre brödlös än rådlös", säger ordspråket. Det blev extra roligt, för jag blev varken rådlös eller brödlös, men det kommer vi snart till.
Jag tog en köksstol och utan rädsla för att göra en ny volt stegade jag upp på den och tog ett kort till, ur en helt annan vinkel och som visar det jag ville visa.
Det är första gången, såvitt jag minns, som jag ser en med 6 klockor. Nu hoppas jag att vi kan läsa oss till hur man behandlar löken, så att den får chansen att blomma nästa jul också och ända in i februari.
Jag hade inte ätit någon mat mer än frukost den här dagen, för jag åt den vid normal lunchtid.
Jag hade en bra bok som jag låg kvar i sängen på morgonen och läste ut, så när jag till slut kom ut ut duschen och skulle äta frukost var det redan lunchdags. Ibland kan det bli så när man inte måste till arbetet.
Boken var Sara Kadefors: "Borta bäst". Den var annorlunda och väldigt intressant.
Kärestan visste inget om mina matintag och mig störde det inte. Jag kan gott och väl klara mig utan lagad mat någon gång då och då. Sedan kom han med ett mycket "gott" förslag. Han tyckte vi skulle köpa semlor.
MMMMummmmmmmmssssss!!!!!!!
Det blev en av varje sort, dvs en traditionell och en där grädden och mandelmassan är ihopvispade och utspritsade på bullen.
Jag fick välja först och med tanke på min svårighet att äta grädde tog jag den traditionella. Då är det lätt att flå av grädden och bara äta den lilla mängd jag tål.
Vid förfrågan om jag ville ha varm mjölk eller te till valde jag varm mjölk - hetvägg. Då valde jag också att tala om att det fick bli min middag den dagen.
Jag får lite upp och ner vanor när jag vänder på dygnet och jag överlever utan större men, även om jag inte äter lagad mat varje dag.
Det var underbart gott, första semlan i år för min del. Jag njöt till 100%!
Brödlös blev jag alltså inte heller.
Ute i kylan
Nu i helgen var det så igen. Jag blev klarvaken på söndagsmorgonen när han lyfter huvudet från kudden och säger rakt ut i rummet: "Idag ska vi gå ut och gå"!
Förmodligen vet han att jag inte är närvarande mentalt så dags, det är nog därför han lyckas. Jag protesterade inte ens när han upplyste mig om att det var minus 10. Jag bytte bara från bomullssockor till ylledito.
Mitt förslag var rätt så bra tyckte jag själv när jag fattat vad jag sagt ja till.
"Vi åker ner till Stadsparken/Wadköping, sedan går vi runt där så länge vi inte fryser för mycket och sen åker vi till S&S och fikar." (S&S är hans son med sambo).
Det förslaget godkändes, S&S tyckte också det lät bra, så vi drog iväg.
Det var många, många fler än vi som uppenbarligen tyckt likadant som jag. Det kryllade av människor på varenda gångväg därnere.
Här är stråket längs Svartån.
Alkottarna sitter kvar, tungt snöbemängda.
Den stackars skataren sitter insnöad på sin bänk, av skateboarden syns inte ett dugg.
När vi nästan gått färdigt tog vi vägen om rosenplanteringarna för att se hur det såg ut där så här års. Det var som i blomrabatten hemma hos särbon, för han har väldigt mycket rosor. Samma skepnader som i parken, uppstickande stjälkar med snökrona!
Snart är det vår. Minns du Ingrid Bergman (rosen). Kommer du ihåg vad det doftade gott från rosenbuskarna därborta,kände du det? osv osv osv. Så flög våra kommentarer mellan varandra när vi pulsade runt. Härliga minnen är också något att ta fram en iskall sista januari.
Jaaa, det kanske är vår snart, men först ska det visst snöa lite mer och lite mer.
Den riktiga njutningen kände jag när vi steg in i Jeremiasbageriet för att köpa bullar.
Det är väl inte så svårt att förstå? Vi köpte kardemumma- och vaniljbullar!
HIMMELSKT GOTT efter umbärandena i snö och kyla! Höger fot var helt bedövad!
Idag reser jag norrut
På hans köksbord tronar en Amaryllis som måste ha superkraft. Den har blommat sen julafton och på den här andra stängeln har den 6 klockor.
Jag har aldrig varit med om att ha 6 klockor på någon av alla jag haft genom livet, högst 5.
Jag har tagit fina bilder, men hans dator tar inte emot mitt minneskort, så de kommer imorgon istället. Jag tänker sova över och har jag tur imorgon bitti kanske rådjuren tittar in igenom sovrumsfönstret.
I så fall ska jag vara beredd med kameran, sen ska jag skälla på dem för att de knipsar av våra tulpaner i blomrabatten.
Det skulle vara bra om inte rådjur var så söta, då kunde man hata dem för att de förstör så i trädgårdarna hos folk. Å andra sidan fattar de inte det, de blir väl bara glada att hitta mat?
Vem blir inte det förresten?
Tänk vilken lycka att hitta en bit torkat renkött på Hindersmässan.
Hitta och hitta, nog hittade vi.....Det kostade 690 kronor kilot, men det är det värt, hur konstigt det än kan låta!
