Leontina

I lördags var vi bjudna till en barndomvän till mig, på muskifest. Det var vi förra året också, för det är en återkommande tradition. Då blev vi sjuka.

Fredagkväll kraxade kärestan lite, lördagmorgon vaknade jag av att han sa: "Jag har ont i halsen", sen nös han kraftigt 5 gånger!

"NÄÄÄÄÄ, inte i år också, du är frisk", sa jag och det var han, tack och lov.

Vi skulle ut på landet och det var jättevackert när vi kom, marshaller i snön och huset lyste varmt och välkomnande. På landet håller man inte på med sånt trams som ringklockor på dörren, det var bara att knacka, öppna och stiga in. Tänk, det fungerade precis lika bra. Värden E kom och mötte oss och det var en massa folk där redan.

Runt 30 personer kunde vi bli, vi byltade av oss och gick in.

Rummet var riggat för musik, det var ingen tvekan om festens tema.



Det är något magiskt, men så gott som alla var i köket, eller i dörren in till köket. Det är husens hjärta verkar det som. Vi kan också bli sittande i köket en hel kväll, trots att rummet med soffa och bekväma stolar är 3 meter från köksbordet.

Maten är på gång i ugnen och vid diskbänken står C och B och pratar om ?????




Bredvid dem står ett par till och diskuterar något ?????



I dörröppningen ytterligare ett par, men de ser åtminstone att jag fotograferar.



Det dröjde inte alls länge förrän det fanns en massa gott att äta. På bordet en jättegod sallad med räkor och ett tillbehör som absolut inte var dressing. Det är en skålen som står där och ser ut som dressing. Det var det dock INTE, det var ett tillbehör och jättegott!

Jättegott var också brödet, det var visst bakat i vedugn av en av gästerna, eller så fattade jag fel. Är det så vill jag också baka sånt bröd, den möjligheten är något jag saknar här.

När jag bodde i Västerbotten var jag riktig haj på både tunnbröd och mjukkakor, gott om folk att baka med fanns det och även god tillgång på ugnar.




                                    Saltkaret med väktare!



MYCKET och GOD mat fick vi.

Till kyckling och ris en fantastisk sås med oliver och cashewnötter som jag hade kunnat äta som soppa! Jag fick t o m erbjudandet när jag berättade att min son åt sås på det viset när han var liten.





Desserten dukades upp på bordet för avhämtning närhelst man var redo för den.

Jag var fascinerad över att glassen inte smälte och rann ut över assietten, men.......



...... det var den mest underbara vita chokladmousse jag någonsin smakat. Här blir det bara tvunget att inhämta receptet vid tillfälle. Jag måste ha mera av den!

Som om inte det var nog började festen leva upp till sitt namn - "Musikfest".



Här är det en hoper Cornelislåtar på gång! Mycket bra!



Festens yngste deltagare var i full gång hela tiden, dock inte så stilla att det gick att få någon skarp bild på honom, men så söt att han kommer med ändå.





Det blev jazzsång av en jätteduktig tjej, som visade sig vara barnbarn till en f.d. kollega till mig.



Det var fritt fram att spela och sjunga och det gjorde en hel del av de som var där.



Vi som inte spelade var med och sjöng när vi kunde och stämningen var toppen! Tiden gick så fort, det gör den när man har roligt.

Vi fick lov att göra lite plats i magarna för det fanns en smarrig chokladtårta och kaffe också som stod och väntade på oss när vi kände oss fikasugna.



Vi gjorde en del nya bekantskaper och jag har bl a lärt mig en hel del om biodling, något som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att slå mig på om jag någonsin kommer att bo på rätt ställe. Jag har gillat det sen jag bodde granne med en hängiven biodlare, i slutet på 70-talet.

Rätt som det var hade klockan blivit nästan 1 och vi hade blivit lovade skjuts av ett annat par hem till stan.

Festen pågick för fullt, även om det tunnat ut lite med folk.





Det var två trötta, nöjda människor som gick och la sig vid 1.30 och vilken himla tur att det bara blev 5 nysningar och ingen svininfluensa eller andra otäcka djuråkommor !