Kokböcker

Söstra mi ringde och frågade om jag kunde gissa hur många kokböcker hon har. Hon håller nämligen på att städa i sina bokhyllor.

Jag bad henne vänta medan jag gick ut i köket för att kolla hur många jag har, för jag misstänkte att hon hade något flera (vi har olika grad av galenskap när det gäller det mesta och hon är värre på kokbokssidan än jag).

Så här såg min kökshylla ut, det var ganska många insåg jag.



Om jag räknar allt, från "Mingelmat och Jamie Oliver, till Rumfords lilla bakpulverhäfte med recept, hade jag 87 stycken.

DET ÄR JU INTE RIKTIGT KLOKT!

ALDRIG ATT JAG TRODDE JAG HADE SÅ MÅNGA!

Sedan blev jag lite lugnare, för hon hade 157 stycken!!!!!!!! 1 5 7 !

Ordspråk

På helgerna och semestrarna när vi är heltidssambos, jag och kärestan, gäller andra regler än när jag är ensam.

Som f.d. kattägare båda två och numera nyblivna dito, vet vi hur de små liven beter sig och vi har olika åsikter om vad som är tillåtet och inte.

Lilla Ahti, som nyförvärvet heter, har en förkärlek för höga ställen, vilket är lätt att förstå med tanke på alla de andra djuren hon delat hus med tidigare.

Nu har jag gjort om ett ordspråk lite grann, det är "När katten är borta, dansar råttorna på bordet".

Här hos oss heter det: "När husse är borta, ligger katten på bordet!"





Jag tycker inte heller hon ska ligga där, men jag har inte så ont av det som han!


Helgen

Vi har haft främmande i helgen, det var barnens gudmor M, tillika min själssyster sedan snart 40 år tillbaka, som var här. Då var ett besök hos gudbarnet - min kära dotter - med familj givet.

Då både dottern och gudmoran är djurtokiga var hon för säkerhets skull där från förmiddagen, medan vi dök upp på eftermiddagen för att äta middag tillsammans.

Det finns de som vet vilken färg som matchar ens ögon bäst - Yama! (från IKEA?)



Lilla Babusjka rusar ut i regnet för att blöta ner gräset lite till.



Så skulle jag ta kort på mågen när han skär upp mitt bidrag till middagen, men just då stack M fram sin kamera och då blev det så här.



Ett nytt försök



Vi fick Harissasallad, som är mycket, mycket gott och till det hade jag improviserat ett örtbröd som också blev väldigt bra.



Vi bänkar oss, men av någon underlig anledning höll alla utom mågen sig borta så fort jag tog fram kameran. Tur att åtminstone han törs stanna kvar framför linsen, så jag inte bara fotograferar djur hela tiden.



Sedan for vi hem till oss på landet och där blev vi sittande på uterummet med lite goda ostar och tillbehör, nästan hela kvällen och när det blev för kallt fortsatte vi sittandet och pratandet inne i soffan.

Lilla Ahti och M fann varandra ganska fort och det var inte ett dugg förvånande.







Ahti på sin favoritplats, som prinsessan på ärten, fast utan ärta! Lycklig som få över att någon gosar, klappar och kliar henne oavbrutet.



Söndag åkte M hem och tog med sig en del av mitt hjärta. Så är det!




Bakingredienser

Det är väl okej att man tar hand om mat o dyl, även om datum har gått ut?

Jag upptäckte nyss att den Dubbeldajm jag hade tänkt baka på, hade blivit för gammal.

Inte ska man väl riskera att förstöra en annars god kaka, med en Dajm som "gått ut"?

Jag tyckte det kändes helt fel att chansa att det skulle gå bra, dessutom alldeles onödigt.

Jag tog hand om det på mitt sätt!!!!!



Det var inget fel på den, jag hade kunnat baka, men nu är det för sent!

Gångna dagars fröjder och ofröjd

Det är lika bra jag börjar med ofröjden!

Plötsligt ville inte datorn vara med....... Jag som nyss återuppstått som Leontina och här satt jag ute på vischan och undrade varför den bara bråkade med mig. Jag testade det jag tyckte jag kunde (och det var inte mycket), men till slut resignerade jag och sedan blev det helg och fröjderna började. Kärestan anlände och fipplade lite här i datorrummet, sedan höll han på till och från under helgen och nu är jag igång igen.

Första fröjden delas med många, men långt ifrån alla!



Vi med flera, var bjudna till kompisaran E och B på surströmming. Som jag har längtat efter denna delikatess och nu äntligen var det dags. Kärestan tillhör motståndsrörelsen, tillika med värdparet och någon mer.

Det var dukat långbord - utomhus. E ville slippa, citat: "Äckellukten inomhus". En helt obegriplig kommentar för mig!





På den här delen av bordet var det en vanlig pappersduk, den skulle direkt till destruktion efter avslutad måltid.....

På andra delen av bordet satt karnivorerna vid en flergångsduk, köttspill luktar uppenbarligen inte om det hamnar på duken........hmmmm.
De åt Burgundisk köttgryta. Tyvärr glömde jag, i glädjeruset över surisen bort, att bilddokumentera denna rätt.



Kolla in min saliga min!!!!!!



Rensa, skala, dela!



Fylla tunnbrödet med delikatesserna



ÄTA!



Sedan fick vi glass med varma hallon, passade bra efter det salta - GODA!





Vi hade väldigt trevligt och inte förrän mörkret fallit kom E och jag på att vi skulle ut på Mördarsnigeljakt.



Vi rustade oss med ficklampa och salt och gick till skogs. FY FARAO vilka äckliga djur. De såg ut som hundbajs där de låg på stigen Är de ens djur? Hur kom de hit egentiligen? Vi gick där, jag lyste och E saltade tills det var slut i paketet. På vägen tillbaka såg det ut som det låg små snöhögar på stigen där vi gick.

Myggen anlände något för sent för att få ett skrovmål liknande vårt, för vi flyttade inomhus och åt lite till, samt drack kaffe och te.



Surströmming!!!! Det är livet, stackars dem som inte vågat prova.

Mormor

Det är snart jag det! Bara så ni vet!

Fast, det är inte riktigt än, men här ligger i alla fall den lilla och växer.....



I slutet av januari år det dags för det lilla livet att visa sig och gissa om vi väntar!

Modern vägrade dock tyvärr att visa sitt vackra ansikte, men just idag var bebisen det viktigaste här på bloggen.


Vad gör "de" med frukten?

Jag har allvarliga funderingar på vad "de" gör med frukt som vi så gärna importerar för att få lite variation på det vi odlar själva här i landet.

I somras, medan vi fortfarande var stadsbor, hade vi en härlig måltid på uterummet. Det var jordgubbar, gott bröd och ost, te och en mycket smaskig, saftig honungsmelon.

Kärestan hade köpt 2 meloner, för det var melonsäsong, det var den 30 juni och jag valde den som var mest mogen till vår nyttiga måltid.



Trogna läsare kanske minns detta inlägg? Eller kanske inte....

Hur som helst, den andra melonen blev inte uppäten innan flytten, den fick följa med hit ut till Mörby och med ojämna mellanrum har kärestan frågat om vi inte skulle ta den till efterrätt, eller bara när som helst. Det har dock varit så mycket med flyttkartonger, bananlådor, försvunna skärbräden och när väl de kom fram - försvunna knivar. Melonen blev kvar på köksbänken.

Där ligger den fortfarande, nästan lika fin som när den var nyinköpt den 30 juni. Den är inte ihoptorkad, utan känns precis som i juni när man knackar och trycker på den.



Jag undrar: Vad gör "de" med frukten innan den kommer hit? Jag är tveksam om jag tänker äta melon i fortsättningen.

Bidrag från huskatten

I morse fick jag förstärkt frukost, eller hade fått om jag accepterat erbjudandet!

Just när jag skulle åka kom Ahti in genom kattluckan och utstötte ett antal gutturala läten. Jag hejade mig i hallen för att se varför hon lät så.

Hon stod där med en tofs gräs i ena mungipan och något slags blad i den andra. Inne i munnen hade hon en saligen insomnad näbbmus. Eftersom katter inte äter dylika, förärade hon mig den.

Jag berömde och strök henne, tog tacksamt emot gåvan och förpassade den till soptunnan. Så har vi då en jägare i familjen och det tar vi tacksamt emot. Nu börjar de snart förflytta sig inomhus de små mössen.

Så har hon också kommit in med 4 fästingar som jag inte alls vill ha. Hon är dock droppad med Frontline, så de sitter bara i hennes päls och väntar på nästa matbord som inte är droppat. En har lyckats ta sig vidare till nästa värd..........
..........I lördags morse blev det jag som var matbordet!

Inte så kul, det aset hade placerat sig mitt på ett av mina gallstensärr - jag råkar ha fler än ett. Närsynt som jag är, insåg jag inte varför ärret plötsligt var mörkt i mitten när jag var nyduschad. Sedan gick sanningen upp för mig.

Nu har jag dock varit förutseende och på dotterns inrådan införskaffat en grunka som visade sig vara helt suverän och som jag härmed gärna vill rekommendera till alla som ännu inte har en sådan.



Lätt som en plätt var det och nu hoppas jag den uslingen var smittfri!

Katten Ahti

Lika bra att jag berättar katten Ahtis historia eftersom hon är huskatt här i Mörby numera, istället för en av 5 i flocken hon hörde till förut.



Katten som numera är vår, är min dotters katt från början. Hon och hennes syster Indra blev kära dotterns första egna djur till både hennes och min förnöjelse. Vi hade haft svår kattabstinens sedan älskade Kosmos for till de saligas ängder där det myllrar av möra råttor, färsk strömming och andra härligheter.

Så små de var då för ett antal år sedan. Det är Ahti som sover!



Eftersom dottern är en stor djurvän var det inte nog med de två systrarna. Hon tog hand om en siameshane - Zano - som inte gick ihop med sin flock.



Han blev inte Ahtis bästis, däremot gick det bra med Indra.



Sedan blev det dags för en hund, då kom Vicke och det var väl inte så jättepopulärt när man är katt, i synnerhet inte när man heter Ahti.



Efter flyttning till landet för Ahti med folk och fä, förändrades djurbeståndet. Istället för Vicke, som tyvär inte blev så gammal,  fick dottern förfrågan om hon ville bli fodervärd och lilla Babusjka införlivades i familjen.



Zano drabbades av en propp i ryggraden och gick inte att rädda, så även han blev kattängel. Genast dök det upp en ny siames som behövde ett annat hem och inte sa mitt lilla barn nej, det var inte ens på tal.

Nu kom Yama, en blåögd, brunmaskad skönhet. Jag tyckte det var jätteroligt, för jag gillar siameser. Det gör inte Ahti!



Droppen kom när Puka dundrade in i den lilla familjen, som inte var så liten längre. En härlig Leonbergertik.



Nu blev det åter ommöblering i flocken. Babusjka blev den givna ledaren trots sin litenhet, hon var ändå först in. Puka och Yama blev bästisar, Indra klarade av allihopa, för när hundarna busar som värst, kan man som katt alltid hoppa upp till en skyddad plats dit de inte når.

Ahti, hon blev bara trött på allihopa och drog sig tillbaka till något tryggt ställe, högt upp eller väldigt lågt ner. När jag hälsade på kunde hon komma och gosa lite, stångas panna mot panna, men mest ville hon vara ifred.

Då sa jag, att om jag någon gång flyttar till landet, där man kan ha katt utan att grannarna klagar, ska jag "befria" lilla Ahti.

Nu är det gjort och hon är en ganska kaxig dam som går ut och in genom sin kattlucka som hon vill. Nätterna utomhus i Mörby måste vara något alldeles extra, för inne är hon då inte.

Många bra span- och sovställen finns det också och ingen som helst konkurrens.





Vi är så nöjda över att åter vara kattägare och Ahti är så nöjd över oss - sitt folk!

Här har jag varit framme

På framsidan ville jag ha en liten trädgårdsmöbel, för där är soligt och skönt på eftermiddagarna. Den stod på framsidan i stan också, liksom blomlådan som fick följa med redan innan flyttlasset gått. Den har jag planterat, det har känts lagom hittills...... + lite krukor här och där.



Jag gillar att odla i krukor, fast bara blommor.



Pellorna växer väldigt oregelbundet här i Mörby, antingen är de två yttersta plantorna till höger klena, eller så är det någon annan omständighet som gör att de blommar så ynkligt.



Fixa fika är jag bra på och då passar det bra att ha ett litet bord att duka på. Vi fick lov att byta ut framsidesmöbeln mot en annan, för utanför sovrummet fanns en minialtan där den forna  framsidesmöbeln passade perfekt.



Titta noga, det är jättesmarrigt och den fina miljön bara förstärker njutningen!!!!!




Kära söstra mi kom med sambo och försenade födelsedagspresenter. Här är en av dem jag fick, jag blev jätteglad, för jag har inte kommit längre än till att köpa boken hur man tillverkar dylika.



Kronan på verket blev tillökningen i familjen! Katten Ahti! Hon kommer säkert att uppskatta fågelbadet!!!! Färsk fågel, smakar MUMS!




Allt är frid och fröjd här på landet, vi stortrivs och så kommer det nog att förbli!


Kärestans "revir" - rosenträdgården

Kärestan är som bekant en stor rosfantast, det kan inte vara någon nyhet.

Jag tror att en av anledningarna att vi köpte huset var lockelsen att få vårda en ganska stor rosenträdgård. Det är inget jag någonsin drömt om, men visst är det skönt att man inte tycker likadant. Nu får jag njuta med mina sinnen, utan alltför stor ansträngning, medan han från njuta frukten av allt sitt bökande i jorden.  

Onödigt att orera om detta, när bilder kan tala så bra utan ord!










Jag har bidragit med en liten tanig buske, rosen som tidigare stod vid mitt hus inne i stan. Innan den stod där, hade jag den på baksidan av huset i Umeå och före det fanns den på sitt ursprungsställe - Åsbro i södra Närke. Tala om en berest blomma och den verkar klara alla flyttningar med betydligt mindre blessyrer än oss människor.



Det är den lilla utan blommor, till höger om den som möjligen heter "Flammentanz". Det är en gammeldags ros, med små täta, underbart doftande rosa blommor.

Namnbestämning av rosorna emottages tacksamt.

Idag har vi fått tillökning i rabatten på gaveln, kärestan bidrog med den första ur sitt bestånd hemifrån. Det är en "Abraham Darby" som fört en tynande tillvaro där på hans skogstomt och som rena delikatessbutiken för rådjuren som förser sig av det han, så att säga, erbjuder.



Så här lär den visst ska bli om inte knopparna hamnar i rådjursmagar.

Imorgon ska jag visa mina odlingar......hehehe!

Återuppstånden

Kan man använda sig av detta högtidliga ord när det handlar om att komma tillbaka som bloggare? Jag gör då det i alla fall.

Ikväll ÄNTLIGEN, känner jag att jag kan sätta mig en stund och bara "sagga" (som man säger i Närke) i skrift. Jag har saknat bloggen, riktigt mycket, men det har inte funnits ork och när jag haft lite tid över har det alltid varit en flyttlåda, eller banankartong, som pockat på min uppmärksamhet.

Dessutom, ett nytt arbete på det som också tagit (och tar) energi.

Lite bildstöd som kan vara bra för minnet.

Del av framsidan på vårt underbara hus på landet!



Lilla trädgårdsmöbeln på plats, den stod på framsidan inne i stan också.

De här första tre bilderna är från dagarna innan flyttlasset skulle gå, vilket var 7 juli. Vi hyrde en stor kärra och körde ut en hel del på egen hand, innan älskade dottern och mågen skulle komma med flyttbussen på utsatt datum.

Baksidan, där körde vi in med bilen för att slippa släpa så långt. (Många tunga boklådor var det)



Den här dagen hade vi med stora trädgårdsmöbeln också, som skulle stå på uterummet, precis som i stan. Kärestan ägnade all tid åt att få ihop den, medan jag grejade med blommor och annat och såg till att vi fick i oss lite fika när det blev dags för paus.

Pellorna fick komma inomhus i sin fina, utrangerade back från Umebagar'n.



Jo minsann, fungerande vedspis i köket. Jag studerade hela konstruktionen noggrant och sände en tanke till M-B, Ingas mamma, som bakade de mest underbara bullar man kan tänka sig, på en dito i Bäck. Dem kommer jag aldrig att glömma så länge jag lever.

Tyvärr kan jag inte göra om bedriften, trots att vi nu begåvats med vedspis.

Några dagar senare gick då det stora lasset och efter det, blev huset väldigt rörigt. Det blev mitt huvud också och det har inte upphört än, men nu är det i alla fall bättre (om än inte alls färdigt och bra än) och jag är skrivbar och så här fick vi det då.

Titta och ta en funderare på om du orkar flytta, jag kommer inte att göra det igen om jag inte blir nödd och tvungen! Frivilligt gör jag inte om det!!!!!






Matbord och soffa såg vi till att få på plats så att vi kunde äta och sitta ner en stund och tur var väl det. Så trötta har vi aldrig varit som dessa veckor när vi höll på som värst. Jag somnade på 2 sekunder kväll efter kväll och boken på nattduksbordet samlade rejält med damm.




Förhoppningsvis återkommer jag ganska snart med nya rapporter från livet på landet, samt bilder!

På återseende!!!!!






Nattinlägg

Jag gnölade lite till sonen, att jag inte har någon datoruppkoppling. Han tyckte nog att jag var kinkig och upplyste mig om att jag visst har en dator.
Ja, det har jag! Den heter IPhone och jag är jätteglad över den, men inte är det mycket att blogga med!!! Snart dock, hoppas jag datorn står på plats i nya huset och jag sitter där och skriver.
God natt blir min sista kommentar från det här halvt ihopackade hemmet!

Livet denna dagen

Det ösregnade när vi somnade, solen sken när vi vaknade. Det innebar en dag utan flyttlådor och packning och istället en dagsutflykt på hojen. HÄRLIGT!

Vi kom iväg redan klockan 10 och det är nästan rekord för oss. Ursäkta oss, men Melodikrysset fick klara sig utan oss idag - eller vi utan det kanske är mera sant?

Motala var första stopp, där skulle det vara kärestans veteranbilsträff. Vi letade oss fram till rätt ställe och JIIIPPPPPIIIII!
Det var en träff för mig, en gammal folkvagnsfreak. Det har kärestan aldrig varit.




Han var lite besviken, men hade ju den där veteranbilskaravanen kvar, som kört Vättern runt och beräknades ankomma Motala vid 13-tiden.

Vi gick i alla fall runt och tittade på aktiviteterna och han gav sig genast på ett par av tävlingsuppgifterna, fast utom tävlan.



Vi hade en fin vy mot hamnen från där vi var, Motala är vackert!



Själv satt jag och detaljstuderade den här och försökte göra mig lite "kunnig" när jag upplyste kärestan om, att precis en sådan hade jag haft, fast röd. Så jag sa att det var årmodell 1959, för jag tyckte allt stämde.



Nja, sa han, jag tror det är en 1958!

Så kom ägaren och inte var det jag som hade rätt, men det gjorde ingenting, jag var glad ändå. 1 år, vad är det i det stora eviga.

Denna mannen hade zoomat in en promenerande svan, som dock fortsatte sin promenad efter att han satt sig på huk. Det blev nog en riktig närbild skulle jag tro, jag stannade inte kvar för att se vad som hände sen. Jag har för mig att svanar kan vara ganska ettriga.



Vi åt varsin glass, sedan for vi norrut igen, för att möta den härliga veterankaravanen.

Halvvägs till Askersund kom de - 134 stycken!

Det blev en flopp. Det var moderna veteraner och det får jag inte riktigt ihop.




Han blev allt lite besviken min käre man, det märkte jag. Vi bestämde oss för en tur till idyllen Forsvik istället.

När vi körde in i samhället var det väldigt mycket trafik och människor. Vi fick se marknadsstånd och diverse jippon. Mitt bland försäljarna kom plötsligt folk från förr.



Vi parkerade vid slussen och gick över bron till cafeét. Där var det kö genom halva huset, men så har de också fantastiskt gott fika där. Ett ställe jag aldrig tvekar att rekommendera för folk. Åk dit, fika och njut!



Det blev som förutspått, kärestan tog macka och jag tog det andra.



Lika gott som förra gången och idag kunde vi sitta i trädgården, för solen bara sken och sken.

Inne i hallen på caféet finns små flytvästar till utlåning.



Efter vi fikat tänkte vi titta lite på allt som pågick. Det var Forsviksdagarna såg vi på en skylt. Idag var första dagen och vi hamnade mitt i allt det roliga av ren slump. Inga veteranfordon här, men en hel massa annat.

Det blev broöppning precis när vi kom fram dit. Bommarna ner.....



...... båtar på kö och .............



.......... bron upp!



Det kom en riktigt stor båt sist i kön, men den rymdes den också.



Vi strosade vidare och då hör kärestans känsliga öra något som drog i honom som någon som blåste i en lockpipa för sådana som han.

Vad hörde han? Jag hörde bara något som sa "pött, pött, pött."



Vad sa han då? "Jag hörde väl att det var en DEUTZ." Och jag fattade ingenting. Det var ett litet lok, tydligen av märket DEUTZ och det drog ett litet tåg för hugade resenärer.



Åka vill han aldrig, bara titta och det fick han väl, i synnerhet som han blivit blåst på både veternträff och veterankaravan.

Det blev dock mera av samma vara.

Jag vet inte vad det är, man han blev stående ganska länge - nöjd.



En till



Till slut var vi nöjda och styrde kosan hemåt igen. Imorgon väntar nya tomma lådor på sitt innehåll. Dessutom kopplade Comhem just bort oss från all kontakt med dator och TV. Alltså återkommer jag här när vi fått uppkoppling i vårt nya hus. Håll ut, jag kommer tillbaka. Avslutningen från min IPhone. Tack och lov för den!













Denna dagen ett liv

Så sa farbror Melker och jag vet inte riktigt om jag förstod, att det han var med om var så förfärligt.

Det har inte min dag varit heller, men jag har röjt och rotat, packat till oss och till Myrorna, samt kasserat ett och annat. Hittat mycket bortglömt som gjort mig glad, en del som jag hade en aning om att jag hade och sådant som jag inte riktigt kan bestämma mig för vad det ska bli av det. Till slut blev jag rejält trött.

Så här dags, vid pass 0.37, har jag just inmundigat ett glas Samarin, för nu är jag så trött att jag mår illa.

Kärestan har varit hemma hos sig och hämtat motorcykeln (varav jag äger halva). Imorgon har han tänkt att vi ska åka till Motala, där det visst ska samlas en hoper gamla bilar. Definitivt inte mitt huvudintresse, men jag vill gärna åka lite hoj, koppla av från lådor som ska fyllas och som grädde på moset avsluta på något trevligt fik någon annanstans, för att mumsa i mig något gott.

Kärestan brukar ta en macka när vi är på sådana ställen.

Det brukar INTE jag!!!!!!!

Hoppas på uppehållsväder imorgon.

Grannar

När jag var i Västerbotten och hälsade på sonen med familj, var vi ute på en "efterlunchpromenad" för att söva älskade lilla M.

Hon var inte så intresserad av sin lilla tupplur, så vi fick gå stora rundan.



Vi promenerade runt hela området där jag bott och där de bor numera. Jag kunde konstatera att grannarna hade lite annat stuk än på min tid. Visserligen var det inte de närmaste grannarna, men definitivt på samma område.



Det var förhoppningsvis inte på allvar, men........?????

Mannen på taket var nog bara uppe och arbetade med något, han har relevant klädsel för uppdraget, men det kanske de där båda också har?



Det hördes dock tack och lov inga kanonskott, vare sig i natten eller under annan tid!

Apropå odling

Nere på stan vid Olof Palmes torg kan man beskåda en annan odling än dem jag ägnar mig åt. Rabarber passar nog inte där, i den miljön.

Det finns lite bänkar utplacerat utmed torget och där sitter folk i godan ro, med grönskan bakom ryggen.



Jag som har en förkärlek för skyltar som dyker upp här och där och måste absolut kolla in vad det står på dem. Oftast är det helt normala saker, som passar till stället där de finns.

Den här tyckte jag var aningen annorlunda, eller annars, som man säger i Västerbotten.




För mig var det budskapet premiär!
Förresten, om de är ovårdade, ska man märka ut dem också med en skylt?


Rapport från kaoshemmet

Jag snikar till mig en stund vid datorn, mellan silkespapprandet och flyttlådorna.

Kärestan står på en pall, på baksidan och lappar ihop uterummet, något vi lovade att göra inför försäljningen av mitt hus.
Han håller på att byta ut brädorna (som naturligtvis heter något annat om man är snickare - jag är inte det!) ovanför fönstret, de var ruttna!
Han nästan sjunger, det var andra toner när han kom ut från Bauhaus på eftermiddagen, dit han åkte för att inhandla virket på rekommendationer från sin son, som är snickare. Jag går inte in på några detaljer, de lämpar sig inte så bra i tryck.

Kort sagt: Reparationen var rena barnleken, jämfört med inköpet.

Inne stökar jag runt, igår stökade jag lite för hastigt, då blev det så här.



Fina Rörstrandskrukan, inköpt på Tradera!

Det var när jag skulle ta ner gardinerna för tvätt och nerpackning. Nu har vi så här påvert i sovrumsfönstret. Jag låtsas att persiennerna, på knappt halva fönstret, är något slags hypermoderna gardiner. Man kan ha vita, eller transparenta....




Detta är min hall, eller det som var min hall.



I rummet gapar hyllorna tomma och det bästa med det är, att vi har redan fraktat ut cirka 40 banankartonger med nästan alla böcker. Två söndagar i rad har vi hyrt släp och kört ut dem till det nya huset för att skona dottern och mågen, som är våra "flyttkarlar" när det bär iväg med hela bohaget.



Vill bara i det sammanhanget tala om, att Myrorna har fått mycket ny litteratur på sistone.

Vad blir det då till middag en sådan här slitsam dag, med snickeri, porslinspackning, stortvätt i 5 timmar och en massa annat - besöket på byggvaruhuset inte att förglömma.

Jo, jag gick ut och skördade från mina odlingar och lagade till sommarmat, nå, mat kanske är att överdriva, men gott var det! 



Jag har snöat in på Hjordnäras mejeriprodukter. Gammeldags mjölk smakar barndom!



Mina odlingar?? Jo, de består av rabarber och gräslök, alldeles lagom just nu!


Sladdis


Söstra mi har fått sladdbarn.


Han heter Kurt!


Uppdatering och årets drinkfest

Jag lider inte av bloggtorka, jag lider av tidsbrist, trots att jag har gått på sommarledighet.

Det har naturligtvis med flytten till huset på landet att göra. Jag hinner inte sitta här vid datorn, hur gärna jag än vill. Sedan kommer jag att byta e-mailadress och vad händer då med bloggen??? Någon som vet? Jag vill ju kunna gå tillbaka till mina gamla inlägg och Inga, måste jag starta en ny blogg nu, med den nya adressen? Svar TACK!!!

Hur som helst, från årets drinkfest måste jag lämna en rapport.

Den gick av stapeln i onsdags, alltså 20 juni. Vi blev 5 "damer", precis som vanligt, fast vi kunde ha varit sex stycken, om inte vår yngsta deltagare dubbelbokat sig.

Hur som helst. Jag hade beställt sol och den ordern blev godkänd. Vi satt på uterummet med alla fönster och dörren vidöppna och drack en liten välkomstdrink på fläder och gin.



Jag var mest frånvarande, för jag var i köket och gjorde iordning maten. Det blev tacotallrik med salsa och guacamole.

Det var svårt att få 5 tallrikar färdiga på samma gång. Tallrikar är stora.


De fick turas om lite och stå ovanpå spisen mellan varven, medan de andra gratinerades.



När vi ätit undrade A, min nuvarande arbetskamrat (de andra är föredettingar som jag inte kan släppa ur mitt liv).
"Ska vi ta det nu, eller är det risk att vi får upp maten då?" Oj, vad de andra funderade över den kommentaren.


Hon hade tagit med sig sin ruttna haj, som legat i frysen sedan vi var på Island, för ganska längesedan.



Det är en isländsk favorit, men vi är ju svenskar. Jag hade också köpt haj, men skänkt min till sonen, som gärna vill testa all mat som finns världen över. Med anledning av mitt inköp, köpte jag också det inte så drickvänliga, isländska brännvinet som går under namnet "Svarta döden".



Jag tyckte vi skulle ta det nu, sedan kanske de skulle göra för mycket motstånd.

Jag gick ut i köket, klippte upp påsen - mmmmmm det luktade nästan surströmming. Däremot såg det betydligt mer oaptitligt ut. Jag hällde upp det i en glasskål och dukade fram 5 snapsglas på brickan, höll skålen bakom ryggen och gick ut på uterummet.

Jag tror det var E som skrek till att det var något som luktade, att det t o m luktade surströmming och då började jag och A att skratta.

A förklarade och jag delade ut varsin liten gaffel, hällde i Svarta döden i snapsglasen och ställde skålen mitt på bordet.

KORS i taket, alla smakade!!!! (Fast de hade egentligen inget val.)

Bara E och B tog en bit och E svalde sin hel, men A, M och jag tog några var. M tyckte det var så intressant att när hon hörde att vi inte skulle ha kvar det som blev över, bad hon att få ta hem det och bjuda sin son. Det fick hon.

Sedan fortsatte drinkfesten och ingen spydde, för att tala klartext.

Här fixar Jullan (som heter B på riktigt) en riktigt god drink med bl a Passoa och Red Bull.



Hajen hade inte gett några men, hon tog sig helskinnad ut till oss på uterummet, över tröskeln och upp för trappsteget.



Det var riktigt gott




Sedan gjorde A sin drink - "Akterdäck".

Den bestod bl a av kokosmjölk, mortlad, syltad ingefära och lite annat gott.




Det blev gissningstävlan - en rolig sådan - om vad det var för pinne som stod där mitt i drinken.




När vi fick tipset att bita lite i den och även använda luktsinnet, kom det rätta svaret.




Citrongräs.

M fixade en gammal favorit - Whisky Sour och medan hon mixade med den, micrade jag en påse pop corn så vi skulle ha lite mer än hajen i magen.




Den gillade alla utom A, som inte kan med Whisky. Snabbt skyndade jag mig att göra min som hette "Velvet Hammer". Bilden fick jag låna från nätet. Jag hann inte med att ta något bild, för den sög alla i sig med en farlig fart, så god var den.

velvet-hummer.jpg

Den bestod av lika delar Cointreau, Kalhua och ovispad grädde. Jag tog 3 cl av varje, det blir lite mycket av det goda om man gör för stora drinkar.

Nu återstod E.s drink och vad den heter vet jag inte, bara att den är god. Kokosextrakt el dyl är en av ingredienserna. Hon gjorde den första året också, men då var den grön.



Den räckte ganska länge, för nu började vi nästan vara "mätta."




Sista punkt på menyn var kaffe med kaka och avec. Jag bar ut lite av det som fanns i mitt förråd, så fick de välja fritt medan jag kokade kaffe.



A testade Limocello och sa något som inte lämpar sig i skrift, hon kände genast igen Grappasmaken och Grappa är verkligen inte hennes favorit. Hon fick lämna, det får man på den här festen.



Jag tog kakaolikör och toppade med lite grädde



Det var gott, A tog också en och konstaterade att det blev ett riktigt konstverk.




Underbart är som bekant - kort! Även denna kväll tog slut. Damerna lämnade festen i olika etapper, men klockan 1 när mörkret fallit for den sista och jag började städa.

Jag plockade undan, torkade kladdiga bord, laddade diskmaskinen, samt handdiskade de ärvda glasen.

Sammanlagt hade vi använt 48 glas på 5 personer. Det är bra jobbat!

Ingen blev sjuk av hajen och ingen hade huvudvärk dagen efter.

Om ett år är det dags igen, då blir det kanske "dukat för övernattning" för samtliga, för då bor jag på landet!





Tidigare inlägg
RSS 2.0