Imponerad...
Hon gav sig den på att klara det och satt djupt koncentrerad ett bra tag.
Rätt som det var utbrast hon: JAAAAA!!!!!
Jag har aldrig klarat det, men hon är tydligen envisare än jag.
I bokhyllan i bakgrunden, ser man tydligt lilla M.s härjningar! Mina kokböcker brukar stå rakt, i fina rader. Det är ett minne blott för tillfället.
Vad gör det? Inte ett dugg!!!
Förtroendeuppdrag
Jag är barnvakt till älskade lilla M, för första gången! Hon sover sött och har inte krånglat inte ett enda dugg. Hon åt välling, vi läste favoritboken .......
..... gick upp till sängen och där somnade hon bredvid mig utan ett knyst.
Jag är lika tokig som alla andra som får barnbarn, det inser jag lätt. Ingen är som lilla M, sen får du säga vad du vill.
Farmors lilla hjärta!
Finaste VIP-gästen
Jag älskar dig, lilla M!
Koblenz dag 4 och 5
Lördag 19 maj
Efter lunchtallriken hos Tante Irene var det åter dags att ta till apostlahästarna, så vi gick.
Och vi gick och till slut började en del knorra, men även om det var lite långt, var det ganska skönt och väldigt fint väder.
Fint väder = SOL och det var fler än jag och kärestan, som använde min så klokt medtagna solkräm. Solen tog väldigt bra däruppe på höjden och utsikten var härlig.
Vi gick genom skogen och där fanns något typ av Open Art. Här ett par av dem.
Hur det nu var tog skogen slut och vi gick över fält och ängar, för gick gjorde vi.
Vad detta är för växt som det fanns ganska gott om längs vägen, var vi inte överens om, det fanns olika bud!
Till slut kom vi fram till byn Bornich, som är Wolfgangs hemby och där fanns vinet som nästan alla väntat på hela den här strapatsrika dagen.
Om jag inte tar helt fel, är detta en bananplanta - vi är söderut!!!!
Det var utlovat en vingård - "Winzergenossenschaft Loreley" - med avsmakning och visning av hela tillverkningsprocessen.
Alla gick in och tittade, även kärestan och jag ett litet tag.
Till min glädje fanns det ett jazzintresse där i byn också, i kombination med vinet.
Ännu en intressant sparbössa!
Vi var ett fåtal som var måttligt, eller inte alls intresserade, men den stora massan fick det de ville och vi hade det inte så illa ute i solen under en lind (tror jag det var), tillsammans med E och några svarta rödstjärtar.
Kikaren kom fram och vi spanade i alla riktningar efter mer fåglar. Käresan fick syn på en Glada, som E "diagnosticerade" som den bruna varianten.
Inte vet jag om de återanvände flaskorna, men kanske? Det är lätt att få för sig det när man ser det här.
Till slut började vinfolket komma ut i solen igen.
Det kom en halvskraltig buss, men dock buss och vinfolket kom lastade med diverse viner och även glas som inköpts på samma ställe.
Det fanns inte riktigt sittplatser till allihopa, men fram kom vi.
Vi gick i gåsmarsch till Rita och Wolfgang, som upplät sitt hus och sin trädgård och bjöd på kaffe och kaka. Vi satt ute i trädgården, solen lyste och livet var väldigt skönt!
Vi tittade på alla fina blommor, träd, en massa acklejor, en buske med små gula tussblommor
Här och där små konstverk av Wolfgang, som små totempålar i rabatter eller buskage.
och så en höna med en kyckling i sitt rede
Hela den gamla lagår'n var omgjord till atelje och utställningslokal.
L köpte två tavlor och jag som tyvärr har mer tavlor än väggar avstod.
Det var en kort uppsjungning och övning ute i trädgården, sedan tågade vi iväg mot byns samlingslokal.
Trädet mitt i byn............
........ och en uråldrig tuggummi - godisautomat.
Det bor 320 personer i Marienfelz och de hade en manskör, en damkör och en blandad kör. Vi skulle ha konsert där och alla körerna turas om att sjunga + äta och dricka.
Kärestan och en annan medåkande L, var ute och gick och när vi kom inomhus, skulle vi genast bänka oss och börja beställa dryck. Kärestan befann sig nere vi dörren, men kom och satte sig med mig när jag viftade till honom.
Det var fint dukat i våra svenska färger.
Så skulle vi beställa mat, som byfolket hade fixat och vi valde wienerkorv, bröd, ostpinne och kärestan ville ha potatissallad också, men den tog slut innan han hann fram. Vi kanske hade för stor aptit, vi nordbor? Det gick bra ändå, han kompenserade det med ytterligare 1 wienerkorv och ett gott surdegsbröd.
Någon snabbares tallrik
Här är min
Det var väldigt gott och mitt i måltiden kom Rita och delade ut små plastsnapsglas till alla. Någon frågade vad det var. Jo, det var pudding med vodka. Den var i geléform och fanns i olika färger. Jag fick en röd.
Olika sätt att få i sig sin pudding
Gaffel funkade, fast en del ramlade mellan "spjälorna"
Tandpetare gick inte lika bra
Till slut delades det ut små plastskedar, de funkade bäst.
Sedan började sjungandet och vår kör och deras 3 avlöste varandra.
Deras dirigent var en temperamentsfull yngre man med "ålskinnsbyxor" från Odessa i Ukraina. Det var verkligen roligt att se honom leda sina körer, hög handföring på pianot och en distinkt baston som avslutning efter varje sång.
Det var en mycket trevlig fest och Marienfelz hade en söt, liten tjej som sjöng två egna solon med kören som komp. Hon var i 11- 13 -årsåldern, jätteduktig och inte ett dugg nervös, inte som märktes i alla fall.
Vi i kören hade gjort en insamling och köpt ett konsthantverk, en fin älg i järn till Wolfgang, som arrangerat så mycket för vår vistelse och själv ställt upp med guidning och allt möjligt annat.
Jag tror alla tyskar gillar älgar, i alla fall de allra flesta. Han blev jätteglad och I-M höll ett fint tal till honom.
Jag kan lova att vi var trötta när kvällen började närma sig midnatt. 23.30 kom vår aningen underdiemsionerade buss och vi susade hem i den mörka, tyska natten i en rasande fart. 5 fick sitta på bussgolvet, men det gick det också.
Gute Nacht!
Söndag 20 maj - hemresedag
Det blev en kort natt, för jag läste till 1.30. Hjärnan var uppe på höga varv, medan kroppen var rejält trött. Den här gången hade hjärnan kommandot, så jag läste. Bättre sömnpiller än en pigroman som inte fordrar så mycket eftertanke finns nästan inte.
Kärestan purrade mig 7.30, då tyckte han det var dusch- och frukostdags. Jag segade mig upp och klev in under vattnet von oben och visst, det funkar nästan varje gång. Jag piggnade till.
Frukost, packa väskorna, en promenad runt kvarteret där resans 2 sista svarta rödstjärtar flög och hoppade bredvid oss en bra bit framåt. De är visst ganska ovanliga hemma hos oss.
Bussen kom - och inte den från igår, utan en fullstor - och vi var ganska fort på plats. Ingen trafikstockning alls denna dag, så det gick snabbt.
På 1 timme och 1 kvart var vi i Köln på flygplatsen, som för övrigt heter Konrad Adenauer.
Allt bara flöt på hur bra som helst och äntligen fick vi tag på 5 tyska frimärken, till våra 8 kort. 3 får vi posta på Arlanda!!!
Vi shoppade lite, fikade, var på toa och gick till planet. Nu är vi uppe i luften...
...snart ovan molnen
....och får säga: Auf Wiedersehen Deutschland!!!! Det har varit jätteroligt!
Hemma!
VIP
Jag har VIP-främmande
Väldigt upptagen just nu, arbeta på dagarna, gosa och leka resten av tiden!
Koblenz dag 4
Lördag 19 maj
Natten var varm, men efter morgondusch och frukost var allt normalt igen.
Vi samlades utanför 9.10, för gemensam promenad till järnvägsstationen. Där tog vi tåget till St Goarshausen för att vandra upp till Lorelei och det lär vara brant här och där, vilket jag inte alls betvivlar efter att ha sett klippan från Rhen.
Ombord på tåget var gott om cyklar denna dag och kärestan upptäckte att vagnarna är märkta med det antal cyklar som får tas med. Förr var det polletering som gällde, men det räknas väl som urtid!?!
Efter 30 minuter var vi framme och klev av och nu började dagens första vandring och den var allt annat än på horisontalen. Tvärtom, rakt upp gick det, på serpentinstigar, tät vegetation och en rejäl brant stigning. De flesta av oss gick, det var bara några stycken som åkte bil med Wolfgangs fru Rita.
Alla verkade vara välkomna där vid foten av Lorelei.
Ett svep med kameran innan vi gick mot startpunkten för "vandringen".
Så var det dags att börja gå uppåt.
Det var rejält svettigt, men otroligt vackert ju högre upp vi kom.
Halvvägs upp fanns det en bänk som var donerad av någon som kanske blev trött just där.
Campingen var i leksaksformat där uppifrån.
Till slut var vi uppe, men inte var vi vid Lorelei för det.
Det blev fortsatt vandring i kuperad, vacker natur, så vi gick vidare.
Efter ett tag öppnade det sig lite mer och vi såg något längre, då fick kärestan syn på en lång rad gamla bilar långt bort.
"Åh, det är gamla Mercedes", sa han, "de kommer hitåt". Det var nog en önskedröm, för det gjorde de inte.
Vi passerade en vinodling högt där uppe.
Vi kom istället fram till ett turistställe med fin utsikt, försäljning av glass, dricka mm och utsökta toaletter.
Stärkta, vattnade och urvattnade gick vi vidare och där var plötsligt alla de gamla, fina, upputsade fordonen, för det var inte enbart Mercedes, just de passerade när vi fick ögonen på dem. (Vi och vi..... jag ska nog inte ta åt mig något där, för jag såg dem inte förrän vi var framme)
Kärestan och U - en av basarna gick helt saliga där bland bilarna och de var verkligen finputsade och iordninggjorda för träffen som var där uppe.
Mitt i alltihopa stod min favoritbil! Den är ändå bilen med stort B!!!!
Den känslan kan bero på att det var den första bil mina föräldrar ägde och den första bil jag körde = nostalgi!
Den märkligaste låsanordning jag sett på en baklucka (eller är det en motor där under?)
Utsikten fotograferades från alla möjliga håll och avstånd. Här är M och E som uppenbarligen inte lider av svindel, för de står ganska långt ut på kanten vid utsiktsplatsen.
En brant ravin passerade vi
Nu var vi i alla fall framme, för där satt även självaste Lorelei staty.
Herrarna bildade manskör och sjöng med Rhen som bakgrund och applåder fick de av en hoper damer som stod där.
Sedan gick vi igen, ner för backen och där kom de fina bilarna åkande också, en i taget och vi gick igen.
Ännu längre nerför backen, förbi getterna, som var en sort jag inte kände igen.
Sedan spårade vi in på någon annan väg, men gick gjorde vi.
Brant var det och vi gick förbi en massa vinodlingar längs sluttningarna.
När vi passerat väldigt många kom vi in i grönskan igen.
Till slut kom vi fram till Tante Irene i Liesensfeld och där var det dukat för oss, vid långbord under ett tak. En rolig detalj var den lilla bestickfickan med servett högst upp.
Eller, den i sig, var inte särskilt rolig, men när jag vände på den!
Vi fick varsin tallrik med 1 skiva aladåb, 2 olika korvbitar, 2 olika skivor ost, 1 bit Brieliknande ost, 1 paket smör,1 tomatklyfta och en liten gurka. Kärestan och jag hade byteshandel och båda blev mätta. Vi fick också ett fantastiskt gott surdegsbröd till maten.
Två sorters öl att välja på fanns det och jag tog en Bitburger och kärestan en Weissbier, det valde även L, som jag hade mitt emot mig. Från början var det bara skum, men den som väntar på något gott.......
Om det var Tante Irene själv som gjorde sylt, likör och stickade vet jag inte, men en liten "shop" i ena hörnet fanns det.
Och öppen var den!
Vi avslutade med ett toalettbesök och jag lyckades naturligtvis låsa in mig, så jag fick tillbringa en lång stund i sällskap med denna trevliga bekantskap, innan jag blev utsläppt!
Avdukning efter hela vårt stora sällskap
Sedan då?
Jo, vi gick igen och vi gick och gick och gick och vart vi gick tänker jag inte skriva om idag!
Imorgon kanske jag ger svaret om jag hinner med.
Koblenz, slutet dag 3
Dag 3 - det som återstod av dagen
Fredag 18 maj
Efter att jag lämnat kärestan med sällskap på Café Miljöö gick jag till Florinskirche - den var KALL! Vi sjöng inte upp oss nu heller, utan pang på. Det är inte alltid 100 och med den kalla kyrkan, kändes det i rösten.
Om man bortser från dem som numera går under namnet "medåkande" och Wolfgang med sällskap, var det kanske 20 till som lyssnade och lika bra var väl det. Vi får ta det som ett litet genrep inför morgondagen, även om repertoaren inte blir exakt densamma.
Vi tog oss igenom, vi fick applåder och K-M berömde, men bra var det inte, i alla fall inte rakt igenom.
Efteråt blev det omvänt gage kan man säga. Om vi ville, fick vi gärna göra en penningdonation till orgeln och insamlingsbössan var onekligen originell, det var en gammal orgelpipa.
I-M, L, kärestan och jag skulle nu göra oss en kväll tillsammans och valde att gå en parallellgata och där var en liten skylt på väggen - Weinstube.
"Här", sa jag och inväntade inget svar. Jag stegade upp på trappan och gick in, det såg väldigt trevligt ut därinne.
Vi slog oss ner vid ett ledigt bord
"Weinhaus Weihwasserkessel" hette det och där var specialiteten "Flamkuchen". Vi frågade kvinnan som serverade vad det var och det var som en slags pizza, fast mycket magrare.
Detta var vi förstås tvungna att testa.
Kärestan och jag valde en sort, med parmesan, körsbärstomater oliver och samma ostkräm som alla hade. I-M och L valde en med Parmaskinka, lök, tomater och ruccola. Sedan delade vi mitt itu.
Efter det tog de en till, vi hade ju nyss ätit, så vi lugnade oss lite. Vi drack också varsin utsökt Koblenzöl, eller vad det nu var.
I-M och L valde vin.
Vi avslutade med en Flamkuche av dessertkaraktär. Vi valde äpple och kanel. Den flamberades med grappa, det var jätteläckert när de stod bredvid bordet och "eldade".
Efter detta var vi mätta och kände oss väl till mods, betalade och gick, fast först bad vi om receptet, eller snarare hur det gick till att göra dessa härliga "kakor".
Inredningsdetaljer från Weinhaus Weihwasserkessel
Klockan stod, men kärestan kunde som tur var låta den vara.
Nightcap ville vi ha på vägen hem och efter lite sökande slutade det på en spansk (igen) restaurang där kärestan drack en spansk örtlikör, jag en Kaffe Crema Catalana och I-M och L varsin sherry.
Regn igen och vi gick med raska steg till vårt B&B
Imorgon ska vi bestiga Lorelei, så nu gällde det att mobilisera.
P.S. Flamkuchen görs av mjöl, salt och vatten. Bakas i stenugn med både över- och undervärme på 260 - 270 grader i 4 minuter. Jag gissar att en del av fyllningen/toppingen läggs på i efterhand, t ex ruccolan.
Elände
Lugn och ro är inte rätt ord just nu!!!!!
(Passande bild från nätet)
Koblenz dag 3
Dag 3
Fredag 18 maj
Vaknade 7.40 till en småregnig morgon. I frukostmatsalen låg ljudnivån på 150 db, med det är väl ett tecken på att vi trivs med varandra, för alla pratar, skrattar, klirrar med glas och bestick, kaffemaskinen morrar och det känns väldigt gemytligt.
Idag blev det vila frukost fram till strax före 10, det gör oss inget, vi har varsin tjock bok med oss. Vi gick ner och Wolfgang kom med det fina vädret och vi fick en rundvandring i Koblenz.
Minnesmärke som jag inte minns ett dugg av......?????
Vi tittade på gamla hus som hade en historisk bakgrund
Kom fram till en kyrka där vi gick in för att sjunga lite.
Jag passade på att tända mina 2 "mor- och farljus". Jag gör det bara när det är levande ljus, jag tycker inte om dem som går på batteri, då får det vara.
Promenaden gick runt stan och vi kom fram till kvällens konsertkyrka - Florinskirche.
G stegade in i grönskan för att få en bra bild på museét bredvid kyrkan. Det såg nästan ut som han vuxit upp ur jorden där bland buskarna.
Undrar vad det är för träd som har så vackra blommor? Botanikern i mig har tydligen ledigt!
Mittlerheins Museum, med en något speciell klocka
Under klockan finns ett ansikte och gubben lipar varje kvart
Ett ganska oansenligt, handskrivet anslag på kyrkdörren, annonserade vår konsert.
Vi gick in och där satt en liten kompakt dam innanför dörren och vaktade.
Vi ställde upp oss och sjöng ett par sånger till, sedan funderade K-M om det gick att få igång orgeln framme i koret, så E och J gjorde ett försök. Då kan jag lova att det blev fart på väktardamen. Hon kom ilande i högt tempo på sina korta ben och hötte med hela kroppen mot oss.
Här skulle inte spelas på någon orgel för att det råkat komma in en kör. Strunt samma om vi var kvällens attraktion (vi hoppas i alla fall att vi är det).
Så blev det lite diskussion, men icka något orgelspel. Ah, strunt samma, vi sjöng färdigt ändå.
Trädgården vid sidan om kyrkan, inte så mycket blommor, men fint ändå.
Oooops! Hade vi ändå kommit till Malta, hade jag bara drömt Koblenz???
Efter detta blev det promenad ner till Mosel, för nu var vi på andra sidan hörnet - Deutsche Eck - och då är det inte Rhen förrän vi kommit runt till andra sidan.
En vacker blomrabatt i väl sammansatta färgnyanser längs vägen.
Vi går som en stor skolklass så långt ut som man kan komma på kajen.
Där var ett riktigt stort monument i hörnet, från slutet av 1800-talet. 
Lite andra detaljer där runt monumentet.
Efter detta var det fritt val - antingen åka linbana upp till borgen eller "hopp och lek" på egen hand. Jag hade gärna åkt dit upp, men inte utan min andra hälft. Vi, I-M och L tog sällskap och gick mot stan. 
Vi ville ha kaffe och I-M hade pejl på ett ställe - Cafe Miljöö
Det låg i Gamla stan och var riktigt mysigt. Där fanns precis allt, från vegankost till starksprit. 
Kaffesugna!!!!
Herrarna förfasade sig över elledningarna och hur de var kopplade. 
Själv koncentrerade jag mig på konstverken i väntan på fikat. Jag gillade dem!
Den som väntar på något gott.........
Jag valde chokladtårta och kärestan äppelkaka, sedan delade vi (som vi ofta gör)
Stärkta till kropp och själ var det dags att inta stan.
Korv, vykort, skor var på inköpslistan. Så I-M och jag inledde med att köpa varsin fin tygkasse som ska bli körväska för oss båda. Sedan köpte jag och kärestan varsitt kattpussel till respektive barnbarn, det blev sidenband till jul och I-M bunkrade fina servetter
Korv, vykort och skor????? Vem tänkte på det där och då?
Längst in i affären med kassarna fanns saker från förr. Min docka Kajsa stod där bland en massa andra och jag som inte visste om man fick ta kort, smög lite med kameran, för det var ett kärt återseende.
Här är hon, min älskade Kajsa!
Efter det blev jag bannad av tanten, hon såg min kamera, men inte att jag redan fotograferat och nåde mig om någon tog en bild av hennes dockor! Tänk om de skulle läggas ut på internet?? Jaa, tänk!!!!!!! (tänkte jag då).
Sedan blev det i alla fall skor. I-M och jag köpte varsitt par som inte var Birkenstock, men precis likadana och till ett helt annat pris.
Vi tittade förstås på en del annat också och vi damer gick för sig och herrarna för sig. Det var smart och på ett ställe på gågatan satt H och han och hustrun hade uppenbarligen gjort samma överenskommelse, för han satt där även andra gången vi passerade. Han såg inte alls lidande ut, tvärtom, det såg ganska skönt ut.
På en annan bänk satt en familj som hade hundarna med sig ut på stan och de var verkligen söta som små gosedjur. Hoppas bara de inte behandlades så också!
Det var mycket folk överallt på gågatan
Fontäner i Koblenz
Detalj! Sköldpaddor, det gillar jag, fast inte när de ser ut som bilar! 
Inne på varuhuset 
Till slut var vi redo för sista rycket och det var livsmedelsaffären, för nu skulle vi köpa korvar till alla barnen. Det fanns ett stort köpcentrum och där fanns också en stor livsmedelsbutik.
Där fanns allt vi skulle ha och lite till - choklad t ex. Nu blev det mycket att bära och vi delade på oss, för jag hade tänkt köpa ett par äkta Birken också innan vi gick hem.
Då säger kärestan: "Jag kanske också skulle köpa mig ett par skor" Jaha, in igen på en av de affärerna I-M och jag redan varit på och med lite svett och möda blev det ett par för honom också. Då orkade inte jag mer, det fick bli ett par fejk till för mig och de kostade bara 15.95 E, samma modell som jag har ett par utslitna äkta hemma, men med ett annat namn
Efter detta ville vi svalka oss med varsin kall öl, men nu var vi i cafédistriktet så en öl gick inte att uppbringa någonstans.
Vi gick hem och det var fler med oss som var på väg åt samma håll. På bron kom L.
Vi fräschade upp oss, packade upp och sa till I-M och L att vi gick ner till stan för att äta en mycket försenad lunch.
Regnet kom när vi gick. Inte nog med det, det tilltog och det var ju bara att gå och gå och gå. Vi tog oss till Gamla stan och ryckte i den ena dörren efter den andra. STÄNGT, STÄNGT, STÄNGT! Till slut var det ett ställe som hade öppet och vi nästan ramlade in.
Jaha! Man kunde få öl och vin, men ingen mat! Då säger tjejen: "Gå till Café Miljöö, de har allt, t o m öl!
Vi gick dit igen, andra gången samma dag och vi fick både mat och öl. Kärestan åt en varm bautabaguett med camembert, sallad och..........lingonsylt
Jag åt sparrissoppa med pesto, solros/pumpakärnor och bröd. Utsökt!
Det satt bra och innan jag skulle gå kom H.s fru/sambo in och avlöste mig som sällskap till kärestan.
Det var inte allt från dag 3, det är lite mera, men det hinns inte med just nu, för nu åker jag och kära dottern till släktens färskaste medlem, hon fyller nämligen 1 år i helgen och då är INGENTING viktigare, inte ens bloggen!!!
Fortsättning följer alltså efter helgen någon gång! Missa inte vår intressanta middag!!!
Koblenz dag 2
Torsdag 17 maj -
- och här är vi i Tyskland när hela Norge skrålar och firar!
Jag har sovit som en stock och kärestan väckte mig 8.15 och ville gå ner och äta. Till slut hade jag mobiliserat tillräckligt med kraft för att ta mig in i duschen. Det var skönt och jag vaknade, så att vi till slut kom till frukostbordet. Det är roligt med andra matvanor, idag har jag testat ost med chokladkräm på brödet, det var ok, men kommer inte att bli någon vana.
Efter frukosten tog vi en kort promenad. Vi gick längs bilvägen, inte för att det var så vacker omgivning, utan mest för att orientera oss och veta om det var något att ha. Nu vet vi, att däråt behöver vi inte gå igen.
Vi kom till något som var en kyrka i enda änden och det här i andra.
En skylt som inte gjorde oss mycket klokare. Ett hem för "Bröderna?"
Koltrasten fröjdades över solen som gassade, igår regnade det!
Tillbaka till hotellet, packade ryggan och sedan gick vi i samlad tropp som en stor skolklass genom stan ner mot Rhen. Idag var det en flodfärd uppströms på 4 timmar som stod på programmet.
Passerade ett och annat som måste fotograferas.
Koblenz stora borg högt upp på berget, med utsikt över både Mosel och Rhen. Det är Europas näst största, bara Gibraltar är större.
Linbanan över till borgen, jag skulle gärna.....
Pampigt hus vid floden
Framme på kajen fanns det ganska många flodbåtar för turister. Jag bunkrade vatten och köpte mig ett par solglasögon, för naturligtvis låg alla mina 3 par hemma.
Så blev det lite kö innan vi kom ombord
Vi hamnade på övre däck i solen tillsammans med ALe, ALu, I och M och där satt vi väldigt bra.
Samtalsämnena var minst sagt skiftande, ena stunden pratade vi om Lorelei och tysk korv, för att i nästa ögonblick spåra in på kryddväxter, t ex luftlök och libbsticka. ALe erbjuder libbsticka till den som vill ha, han har så gott om det, att han nästan får libbstickeångest!
Det fanns hållplatser längs vägen och folk klev på och av, mest på under våra 4 timmar.
Vi passerade den ena vackerheten efter den andra, kloster, borgar, gamla byar och städer med korsvirkeshus och livet var bara gott där vi satt. I starten av färden kom plötsligt exellenta Weindorf där vid sidan om oss.
De 8.95 Euro jag spenderade på solglasögonen höjde min livskvalitet avsevärt mycket mer än den ringa summan. Nu kunde jag sitta och titta på allt som gled förbi utan problem.
Förfriskningar fanns framme i fören och är det pilsnerväder så är det.
Där fanns även en översiktskarta över vår båtfärd, för att kalla det kryssning är väl att ta i?
Nu kommer ett svep med bilder från båtresan, med kommentar om jag känner att jag måste, men det vet jag inte förrän jag lagt in bilderna.
Här sitter delar av kören och gottar sig i solen, det blåste dock ganska kallt, men solen var efterlängtad, så alla satt kvar ändå.
Järnvägen och landsvägen gick parallellt med floden.
Aha, här brygger de den goda ölen från igår på Weindorf
Det var åtskilliga borgar, slott, små byar/städer och vackra hus vi passerade
Ett par borgar hette "Katten" och "Musen", tyvärr mins jag inte vilka, men det känns inte som livet försämras för det.
Vi mötte båtar och pråmar, eller blev omkörda
Vinodlingarna blev fler och fler.
Linbanor, hängflygare och bergsklättrare
Floden smalnar av, vi närmar oss den farliga klippan.
Lorelei passerad utan missöden, ingen sjöng från klippan och vi låg stadigt mitt i floden. Sedan kom det ännu mer folk på båten, men nu är vi snart framme i Oberwezel och där ska vi stiga av.
Jag gillar sten.
Framme
Vi stannade vid en gångtunnel där det fanns märken på väggen på hur högt Rhen svämmat över vid olika tillfällen.
I Oberwezel var det mesta stängt. Är det helgdag så gäller det här också.
Vi gick genom stan och Wolfgang visade något som vi missade, för vi kom sist. Jag tror det var något slags minnesmärke över judeförföljelsen.
Sedan gick vi hela vägen tillbaka, men det var inte så långt.
Vi gick till kyrkan, för K-M upprepade att vi var allt annat än folkviseljuva igår och ville fräscha upp oss lite. Nu sjöng vi "Sommarpsalmen" och sedan fick vi ledigt till 17.15. Då ska vi samlas vid stationen för en tågresa hem till Koblenz.
Tänk där på en väggmålning var vi nu igen, vi "3 spanska damer" som vi sett i så många olika sammanhang tidigare, på så många olika ställen.
Första gången i Bergamo.
Visst är vi oss lika?
Där blev en liten parentes, men dock så viktig!
Vi gick gatan tillbaka för att hitta något ätbart.
Pimpat parkeringshus
Detta med helgdagen hade till följd att det var svårt att få något ätbart, men på Hotel Römerkrug gick det i alla fall att sitta ner och ta en kopp kaffe. En chokladkaka (som fanns på menyn) till kaffet, var fullständigt otänkbart, för kvinnan var ensam på stället. Vi fick nöja oss med kaffet.
Där satt vi mitt i solen och så kom I och B och jag föreslog att de skulle ta 2 lediga stolar och dela vårt lilla bord. Vi satt och tittade på ett påskträd och B konstaterade, att det växte då inte där mitt i gatan och visst var det så.
Sedan tittade vi på en man som stod på den gamla muren och försökte få rätt höjd på sitt motiv. Han blev mer och mer bredbent, ju längre han stod där.
Vi hade en skön timme där i solen med enbart flytande intag av de varianter som fanns, dvs kaffe, vin och öl.
Till slut var det ändå dags att gå, vi hade ju ett tåg att passa. Vi gick en parallellgata och där var lite nytt att titta på.
Vid kyrkan svängde vi ner mot stationen och på kyrkmuren satt M och E och mumsade på något gott, undrar var de hittat något att äta?
Vid stationen stod nästan hela kören i solskenet och alla var mer eller mindre röda i nyllet.
Vi hade tid att se oss om där också, det fanns ett gammalt torn som jag antar var något turistiskt minnesmärke. Vi klättrade upp och sen ner igen.
Mitt emot stationen en vinkällare, som praktiskt nog hade odlingen på baksidan.
Tåget kom och for sen i en rasande fart och på 30 minuter var vi i Koblenz. På en station steg 5-6 killar på, medförande varsin mountainbike som de baxade in på tåget. Det skulle ALDRIG ha fungerat i Sverige.
Vi fick stiga av på Hauptbahnhof, för till nästa station "Stadtmitte", som var vår, var det 20 minuters väntetid innan avgång.
Det blev långa motettlämmeltåget som gick genom stan, hem till B&B. Alla var trötta, men vi korister hade omedelbar samling nere i vid matsalen. Noter skulle delas ut och sedan lite sångövning på ett par melodier.
När jag kom upp igen sov kärestan som en stock. Han fick väl göra det tänkte jag och grejade lite, skrev resedagbok och sedan la jag mig och läste tills han vaknade. När han piggnat till gick vi ut för att äta.
Det obligatoriska brunnslocket
Vi såg ingen av de andra, varken på/vid hotellet eller ute, så vi gick i sakta mak till gamla stan......
......och efter att ha kollat ett par restauranger hamnade vi på en tapasbar.
Äntligen fick kärestan testa de spanska fröjderna, trots att vi var i Tyskland. Jag valde maten, det blev serrano, 2 sorters ost, tomatbröd, små salta potatisar,marinerade oliver och något med fläsk, som visade sig vara 2 grillspett, varsin öl + ett jättegott bröd med dipp.
Oj, vad vi åt och njöt och nästan allt fick vi i oss, det var bara några oliver kvar, när det plötsligt blev så kallt att vi gick in och satt där och drack ur resten av vår öl. 29.30 E gick det på och det är absolut inget att säga om det priset, mer än att det var bra!
Trötta var vi och ganska frusna, så vi bestämde oss för att gå hem. Jag köpte en liten bägare med supergod glass som jag åt på hemvägen.
Hur länge har vi varit här? Drygt 1 dygn och vi prickade rätt på en gång, jag har ett visst lokalsinne när jag inte är på hemmaplan, alltid något.
Nästan hemma mötte vi ett annat par som hörde till oss och vi följdes sista biten.
Med kören till Koblenz
Onsdag 16 maj
Samling vid Wobbler - som vanligt kan man väl säga nu när det är tredje gången gillt för somliga, mig t ex. Vi är 52 stycken som åker på den här körresan till Koblenz och det är ganska många medåkande, dvs respektive, oavsett civilstånd.
Bussresan genom ett grått Sverige gick bara fint, alltså från Närke till Arlanda, om nu det kan kallas genom.
Vår eminente körledare K-M fattade mikrofonen ganska snabbt och gav oss alla fakta vi behövde veta för stunden -
- och vi sitter tysta och stilla och lyssnar andäktigt på alla kommande fröjder som utlovas.
Allt funkade och så otroligt skönt det kändes efter Apollos Maltaflopp. Incheckning och alltihopa, hur smidigt som helst.
Väl innanför blev jag bjuden av kärestan på en hälsomacka, kaffe och en mjuk kaka (choklad/kokos). Själv tog han likadant, men en muffins istället för kakan.
Sedan skulle han betala och det var sånär att jag fick ta fram luktsaltet till oss båda. Vi är tydligen inte så världsvana att vi tycker priset var normalt.
Vi ackade och oade lite om det, men som nutidens unga säger: "Vem bryr sig?" Tjejen i kassan sa, att folk brukar säga att det är dyrare än i Norge.
Jag hade bokat platser på planet och valt rad 2, det visade sig vara extra mycket benutrymme på de främre raderna, så det fick vi tydligen in på priset. Skönt tycker jag som ganska ofta, har lite för långa ben i resesammanhang.
Nobel som jag är, lät jag kärestan få fönstret, jag tänkte ändå läsa, nu när jag äntligen var tvungen att sitta, istället för att packa böcker och annat som ska med i flytten lite senare i sommar.
Förresten, nu vet jag var sommarsolen är, den där runda, varma som normalt sett brukar vara på himlen så här års. Den är ovan molnen!
Resan gick helt komplikationsfritt, vi fick vårt lilla picknickfika och det la sig fint uppe på hälsomackan.
Vi landade i tid..........
.........och kom snabbt till bandet där vårt bagage skulle komma.
Väskan med bagagerem, fast utan väska, kom åkande varv på varv innan våra kom. Det såg aningen lustigt ut med en ensam rem som åkte runt, runt.
Wolfgang, som var vår kontakt i Tyskland, tillika I-M.s och L.s gode vän, mötte oss på flygplatsen. Han skjutsade dem och E, i sin bil, för vår buss till Koblenz rymde inte riktigt hela vår skara.
När vi väl tagit oss igenom köer och för svaga broar och kom till hotellet var de redan där. De hade fixat nycklar till alla och stod och delade ut dem. Så otroligt smidigt allt fungerade.
Vårt rum. Det var helt okej, rent och lagom hård säng, kudden dock som ett bättre, begagnat frimärke, men man kan inte få allt. Å andra sidan var den så lång att den lätt gick att vika dubbel.
Utsikten måste förevigas, det har jag lärt mig av kärestan och så här var den. Järnvägen gick precis utanför, men fönstret var förvånansvärt väl ljudisolerat, vi stördes inte alls.
Vi vilade 8 minuter och sen var vi på gång och språng igen. Samling utanför, för gemensam promenad till de hägrande wienerschnitzlarna som L förbeställt till hela kören
Weindorf var målet för aftonen. (Den bilden är lånad från nätet). Det blev rena labyrintpromenaden. Jag som saknar lokalsinne la mig i eftertruppen och fick M som promenadsällskap. Det var jättetrevligt, vi pratade om det mesta, från Fmt (funktionsinriktad musikterapi) till kören och allt roligt jag haft med den.
Det var en väldigt mysig restaurang, först fick vi beställa dryck och den ölen "Köngisbacher", var bland det godaste jag smakat på mycket länge.
Glaset hade en liten söt uddkrage av papper runt foten, det var nytt för mig.
Det var dukat i ett av de större rummen och vi hamnade mitt emot I och U, vilket också var väldigt trevligt. Till höger om mig satt A-R (Inga, henne känner du!!!) och hennes L och det var minst lika trevligt, för vi hinner aldrig prata på körövningarna.
Hon var så nöjd och glad över de fina underläggen, men nöjde sig med 4.
När jag bad att få min wienerschnitzel utan pommes frites, blev servitören lätt bekymrad och undrade vad jag ville ha istället. Jag hade redan fått denna härliga salladstallrik, precis som alla andra, och sa att det var fullt tillräckligt. Alla fick nämligen 2 schnitzlar var och de var inte små!
Plötsligt knackade I-M i glaset och tog ordet. I en av lokaltidningarna, (som hon kanske fått av Wolfgang,) stod det en annons att Nikolai Motettkör från Örebro, Schweden skulle sjunga i Marienfelz på lördagen. Det var oväntat och kändes väldigt roligt.
När vi ätit blev det uppställning och även sång i sittande ställning för dem som såg dirigenten ändå.
Vi sjöng "Uti vår hage," sjöng och sjöng förresten...... K-M sa lite försynt, att man kanske inte behövde ta i som Per-Inge i den italienska kören, när man ska stå där och vara folkviseljuv. Vi brölade visst, eller vad han sa?
Hur som helst, vi får skylla det på drycken till maten, den hade en alltför stärkande inverkan på våra stämband, men vi skrämde i alla fall inte iväg Wolfgang och Rita med dotter, som var målet för vår folkliga visa, eller vad det var vi kvad.
Vår käre K-M var nöjd och glad ändå! Nästa gång blir det PPP!
Till slut gick även denna dagen mot sitt slut och det var dags att gå "hem" i natten. Vi gick i halvsamlad tropp och plötsligt säger U: "Det här är inte min jacka"! Då hade vi gått en bit, men det var bara att gå tillbaka och byta och det gjorde han snabbt och kom tillbaka med sin egen.
Väl hemma "spelade" jag och Olle på varuautomaten i entrén och jag "vann" både vatten, en Radler och en Snickers.
God Natt Koblenz!
Ulla Viotti Konst
Bild med blixt
Bild utan blixt
Tyvärr sitter det på en vägg, halvägs ner till källaren och det är mer än synd!!!!!!
Med detta tar jag en liten bloggpaus, förmodligen till början av nästa vecka. Ses då!
Bara för mycket av det mesta
Vi har varit på banken i husärenden och där på väggen utanför ett av kontoren satt den.
Det står "Hans Westman" på urtavlan och namnet på vår ädla huvustad också, men varken det, eller något annat var någon förmildrande omständighet.
Det var bara för mycket av allt och nu vet jag hans klockgräns!
Inte nog med det, den gick inte heller, så han såg ingen funktion alls hos den.
Uppriktigt sagt, är det inte min smak heller, men jag gillar nästan inga klockor, varken på armen, väggen eller någon annanstans.
Smaken är olika och tur är väl det?
Vårt hus
Gissa om vi längtar att flytta dit, vi är båda två så trötta på att bo i stan och även om vi får åka lite mer bil, väger det helt klart upp den lilla nackdelen, med tanke på vilken otroligt skön miljö vi kommer att bo i. Det känns som rena, rama paradiset!
Så här ser huset ut!
Där på framsidan, till vänster om bron, är det en STOR rosenträdgård. Gissa om kärestan är salig!
I sommar är den här portalen förhoppningsvis helt grön och översållad med rosor. Det växer klängrosor från båda hållen. Färg och sort har jag ingen aning om, men så är det inte heller jag som är galen i rosor. Jag kan mina pellor!
Det var en vacker, solig dag igår när vi var där och det mesta hade börjat växa och mycket blommade. Det var roligt att få se trädgården nu i maj, för vi kommer inte dit förrän i juli.
Äntligen får jag ha Rhododendron, jag har gillat dem ända sedan en motorcykelsemester i England och Skottland i ungdomen, där de växte och blommade i enorm överflöd nästan överallt.
De hade redan börjat blomma lite försiktigt.
En härlig Brudspirea på baksidan, vit som snö, för brudarna är väl inte så vita numera?
I bakgrunden, mot uterummet blommade ett paradisträd, i buskform.
OCH här min käre son, är båten jag tänker köpa, så du kan fiska i Hjälmaren när du kommer. Nu får du äntligen se att det är sant!
Gäststugan på baksidan är vi också väldigt glada för.
Längst ner i trädgården, en stor, inhägnad odlingslott. Tji fick ni rådjur, det är bara att hoppas att inga vildsvin kommer och plöjer ner alltihopa.
I bakgrunden är baksidan av vårt hus.
Hjälmaren är mindre än 1 km bort, om jag nu glömde nämna det!
Klockkoppen
Det är klart det är min kärestas kopp - är man klockfantast så är man och det är han!
Det är dessutom inte bara en kopp med fat, utan en hel servis med 12 koppar, assietter, kaffekanna, gräddsnäcka och sockerskål.
Jag fyndade den på en loppis i Vasakyrkan för några år sedan och han blev jätteglad.
Jag tycker det är tur att smaken är delad, det är inte precis mitt förstahandsval. Jag föredrar min Dresden som jag fått i arv efter mina föräldrar.
Detta är en lånad bild!
Gårdagen
Det är bland det bästa jag vet, både att lyssna på den och glädjen att få vara med att sjunga och det var verkligen en heldagsupplevelse. Jag for före 11 på förmiddagen och kom hem strax före 21.00.
Bloggen fanns inte i min tankevärld då, jag sjönk ner i stolen och blev sittande där framför TV.n med kärestan. Han låg i soffan och tittade på speedway. Tur att jag också gillar det, då kunde jag sitta kvar, fast när han reste sig för att hämta något, skyndade jag mig att byta plats.
Jag var jättetrött, men vilken härlig dag jag hade haft!
Lyssna på Förklädd Gud om du inte har gjort det. Det är underbart!!!! Tyvärr kan jag inte länka till YouTube, jag har lyckats någon gång, men nu har jag inte tid att sitta och greja med det. Vi ska ut i solen!
Gissa
Kan du gissa vem som äger den här kaffeservisen?
NEEEJ, det är inte jag!
Heldag med Örebro Naturskola
Det har i alla fall varit en fantastisk dag, full av inspiration och regnet öste i princip ner hela dagen, utom en stund strax efter lunch. Vad gör det? Vi hade kläder för regnigt väder och de som inte hade, fick låna.
Vi började morgonen vid kåtan med lite information och sedan fick vi fika därinne. Jättegoda mackor och kåsor att dricka ur.
Öppen eld inne i kåtan.
Och en gran utanför som hade kottarna lite avigt om man säger så.
Sedan höll det på hela dagen med en massa olika aktiviteter och prova på saker.
På väg ut blev vi granskade av en Kanadagås, lite senare såg vi att den hade sitt bo vid bortre kanten av dammen.
Vi fick gå en naturstig och se om vi kunde hitta föremål som inte hörde till naturen.
Det här var den första.
Efter att ha gjort lite uteaktiviteter i regnet, fick vi gå in för att höra och se en film om "Land Art".
Äpplen
Grankottar
Smala pinnar i vattnet som speglas, det är alltså en liggande halvmåneform
Olika gräsdelar och blad
Det finns en konstnär som heter Andy Goldsworthy som är väldigt duktig på just Land Art och vi fick se lite klipp på honom från Youtube. Han bygger upp allt möjligt med hjälp av det som finns i naturen och använder inga andra material. När konstverket är färdigt fotograferar han det och sedan är han nöjd.
I det här klippet har han hållit på länge med ett som är gjort av pinnar hängande i ett träd och när det nästan är färdigt, tar vinden fatt i det och alltihopa faller till marken.
Då gäller det att ha ett lugnt och saktmodigt sinnelag!
Han försöker hålla emot när det börjar vaja
Men................
Inne i Naturskolans lokaler är det förstås en massa som knyter an till deras verksamhet. Bl a finns det gott om fina trämodeller av fåglar.
Utanför fönstret, högt i en trädtopp i regnet satt en fågel som på avstånd såg ut som en rovfågel, men det visade sig, med hjälp av en tubkikare, vara en vanlig skogsduva som förmodligen inväntade lite bättre väder innan den skulle vidare.
Sedan fick vi göra varsitt stentroll och vi skulle tänka ut vem trollet var och om det hade något som var speciellt för just sig.
Här tar mitt troll "Syster Selma" form. Hon får en pudelklippt svans.
Tillsammans med flera av de andra trollen
Vi fick en utsökt lunch någon gång mellan aktiviteterna och på eftermiddagen fick vi dela in oss i grupper och gå ut och skapa vår egen "Land Art". Jag och mina arbetskamrater T och L skapade detta tillsammans. Vi var riktigt nöjda med vårt konstverk.
Här är några av de andra.
Sothönan undrade nog vad som stod på med en massa människor som skuttade runt på deras marker och höll på med allt möjligt.
Liksom gräsänderna.
Nere i en av de små dammarna simmade gräsandsparet och nu fick jag lära mig något nytt. Hanen har ett par tjusiga krokar bak på rumpan. Någon slags sex appeal kanske?
Vi fick ställa ut våra troll i naturen och hitta på en liten berättelse om dem.
Lite annat att inspireras av, det mesta av sådant som finns i naturen.
T pressar fast ett blad på en formad lerplatta, sedan får den ligga i en burk med grus, som ställs mitt i elden och bränns i 1 timme. Bladet försvinner, men mönstret finns kvar i lerplattan - jättefint!
Vi täljde också sälgpipor och jag lyckades göra mitt livs första och den fungerade efter lite fintäljande på slutet. Förresten gjorde jag den av rönn, det var lättare fick jag veta.
Det sista jag gjorde för dagen, var att vara med och blanda ihop en lera som var väldigt skön att arbeta med.
Man tog 2 dl vanlig sandlådesand, 1 dl majsenamjöl och 2 dl vatten. Detta skulle kokas tills det gick ihop till en "deg", det tog ungefär 5 minuter. Sedan var det bara att jobba med den när den svalnat, forma vad man kände för och låta torka i rumstempertur. Färdigt konstverk!
På väg till bilen, hade marken regnat sönder, eller vad hade hänt? Hål var det i alla fall!
Tack Örebro Naturskola för en fantastisk dag!
Det blev ingenting idag
Nu är det dags för Bargain Hunt på BBC Lifestyle och min prioritering är att den går före bloggen. Kan tyckas trist, men det är det inte!
Imorgon kanske det blir tid för lite skrivande!
70-talsfavorit
På 70-talet började jag äta Keso, jag vet inte om den inte funnits tidigare, eller om det var för att jag flyttat hemifrån och tagit mig lite egna matvanor?
Hur som helst var jag helt besatt av Keso under en mycket lång period.
Jag åt den som den var, på hårt bröd med gurka och svartpeppar, eller när jag var lite mer stadd vid kassa blev det tomater och svartpeppar. Jag hade den till olika sallader eller maträtter, men oftast åt jag bara för att det var så himla gott, utan någonting till.
Här om veckan fick vi Keso med Fetaost & Oliver till onsdagsfikat på skolan.
Nu har 70-talets smaklökar vaknat till liv igen och jag njuter i fulla drag. Burken står här bredvid datorn och jag slevar in en rejäl sked då och då, medan jag skriver.
Jag fick tipset att testa den med Ananas & Passion, men jag har inte vågat än. Det kan bli en ännu värre passion, för att vara vitsig. Jag känner dock på mig, att det inte kommer att dröja så länge förrän det står en sådan burk också i mitt kylskåp..................
..............eller bredvid datorn?!?!?!?!?!
