Imponerad...
Hon gav sig den på att klara det och satt djupt koncentrerad ett bra tag.
Rätt som det var utbrast hon: JAAAAA!!!!!
Jag har aldrig klarat det, men hon är tydligen envisare än jag.
I bokhyllan i bakgrunden, ser man tydligt lilla M.s härjningar! Mina kokböcker brukar stå rakt, i fina rader. Det är ett minne blott för tillfället.
Vad gör det? Inte ett dugg!!!
Det var duktigt!
Vi hade en sån där kub någon gång när det begav sig, men jag tror aldrig att vi fick någon rätsida på den.
Jag tycker att det ser överraskande ordningssamt i din bokhylla med tanke på den där lilla damens härjningar.
Kram, Ingrid
Ja det var verkligen bra jobbat, det hade nog inte jag fixat..måste nog vara lite yngre till det kanske...kramizar till dig..
Jag scrollade ner här lite, och vilken intressant resa du verkar ha gjort,,Sånt som man har med sig länge..kramkram..
Smart tjej du fått med i familjen och söt dessutom.
Jag har varit på gamla Wiener och skriver om det, fast det heter Landals nu.
Åh, jag brukar bygga hunden när jag får tag på en såndär! Annars kan man bygga ormen, men den är lite tråkigare...
Förstår att du njutit av dagarna med lilla M!!!! Här hemma möblera Maxen oftast om helt när han är här, fniss!
Kramen!
Ragnvi
PS. Så hon vuxit lilla M!
Jag ger mig inte i kast med några kuber jag! :)
och böckerna...så där ser våra ut för jämnan.
Hmm vart tog du vägen nu då? Ingen uppdatering på länge. Ny resa?
Sådana kuber testar jag inte ens nu längre. Börjar man fumla med en kub är det lätt att man blir sittande, inte lätt att släppa... :-)
