Leontina

Det ösregnade när vi somnade, solen sken när vi vaknade. Det innebar en dag utan flyttlådor och packning och istället en dagsutflykt på hojen. HÄRLIGT!

Vi kom iväg redan klockan 10 och det är nästan rekord för oss. Ursäkta oss, men Melodikrysset fick klara sig utan oss idag - eller vi utan det kanske är mera sant?

Motala var första stopp, där skulle det vara kärestans veteranbilsträff. Vi letade oss fram till rätt ställe och JIIIPPPPPIIIII!
Det var en träff för mig, en gammal folkvagnsfreak. Det har kärestan aldrig varit.




Han var lite besviken, men hade ju den där veteranbilskaravanen kvar, som kört Vättern runt och beräknades ankomma Motala vid 13-tiden.

Vi gick i alla fall runt och tittade på aktiviteterna och han gav sig genast på ett par av tävlingsuppgifterna, fast utom tävlan.



Vi hade en fin vy mot hamnen från där vi var, Motala är vackert!



Själv satt jag och detaljstuderade den här och försökte göra mig lite "kunnig" när jag upplyste kärestan om, att precis en sådan hade jag haft, fast röd. Så jag sa att det var årmodell 1959, för jag tyckte allt stämde.



Nja, sa han, jag tror det är en 1958!

Så kom ägaren och inte var det jag som hade rätt, men det gjorde ingenting, jag var glad ändå. 1 år, vad är det i det stora eviga.

Denna mannen hade zoomat in en promenerande svan, som dock fortsatte sin promenad efter att han satt sig på huk. Det blev nog en riktig närbild skulle jag tro, jag stannade inte kvar för att se vad som hände sen. Jag har för mig att svanar kan vara ganska ettriga.



Vi åt varsin glass, sedan for vi norrut igen, för att möta den härliga veterankaravanen.

Halvvägs till Askersund kom de - 134 stycken!

Det blev en flopp. Det var moderna veteraner och det får jag inte riktigt ihop.




Han blev allt lite besviken min käre man, det märkte jag. Vi bestämde oss för en tur till idyllen Forsvik istället.

När vi körde in i samhället var det väldigt mycket trafik och människor. Vi fick se marknadsstånd och diverse jippon. Mitt bland försäljarna kom plötsligt folk från förr.



Vi parkerade vid slussen och gick över bron till cafeét. Där var det kö genom halva huset, men så har de också fantastiskt gott fika där. Ett ställe jag aldrig tvekar att rekommendera för folk. Åk dit, fika och njut!



Det blev som förutspått, kärestan tog macka och jag tog det andra.



Lika gott som förra gången och idag kunde vi sitta i trädgården, för solen bara sken och sken.

Inne i hallen på caféet finns små flytvästar till utlåning.



Efter vi fikat tänkte vi titta lite på allt som pågick. Det var Forsviksdagarna såg vi på en skylt. Idag var första dagen och vi hamnade mitt i allt det roliga av ren slump. Inga veteranfordon här, men en hel massa annat.

Det blev broöppning precis när vi kom fram dit. Bommarna ner.....



...... båtar på kö och .............



.......... bron upp!



Det kom en riktigt stor båt sist i kön, men den rymdes den också.



Vi strosade vidare och då hör kärestans känsliga öra något som drog i honom som någon som blåste i en lockpipa för sådana som han.

Vad hörde han? Jag hörde bara något som sa "pött, pött, pött."



Vad sa han då? "Jag hörde väl att det var en DEUTZ." Och jag fattade ingenting. Det var ett litet lok, tydligen av märket DEUTZ och det drog ett litet tåg för hugade resenärer.



Åka vill han aldrig, bara titta och det fick han väl, i synnerhet som han blivit blåst på både veternträff och veterankaravan.

Det blev dock mera av samma vara.

Jag vet inte vad det är, man han blev stående ganska länge - nöjd.



En till



Till slut var vi nöjda och styrde kosan hemåt igen. Imorgon väntar nya tomma lådor på sitt innehåll. Dessutom kopplade Comhem just bort oss från all kontakt med dator och TV. Alltså återkommer jag här när vi fått uppkoppling i vårt nya hus. Håll ut, jag kommer tillbaka. Avslutningen från min IPhone. Tack och lov för den!