Leontina

I helgen är det kattutställning i Örebro. Dottern har besök av bästa kompisen från Västerbotten och hon såväl som vi gillar katter. Lördagens gemensamma träffpunkt var given. Det blev inte sämre av att jag blev hämtad och dit- och hemskjutsad, som om jag hade privatchaufför.

HÄPP, det kanske jag får, dottern och mågen går i bilköpartankar.

Utställningen var på Conventum Arena och det var ganska många burar!



Vi gillar korthåriga katter bäst, men är inte 100% anti dem med längre behåring. Skogisarna t ex är väldigt mysiga och vi hittade ett par andra ulltussar som bara var så bedårande att vi fullständigt kom av oss.

Snacka om den totala avslappningen, det visar den här kissen.

"Här vilar inga ledsamheter, här vilar bara jag och det är såååååå skönt!"



"Huvudkudden är faktiskt helt okej, i alla fall så länge jag inte varit på toa."



I buren bredvid fanns ett halvsyskon, ganska cool han också.



Detta var någon sorts Rexkatter, inte Cornish och inte Devon, men Selkirk tror jag. Pälsen så mjuk som det finaste silke.

Om det här är samma fick jag aldrig veta, den var bara så otroligt nyfiken och raggigt söt, att jag tog ett par bilder på den.




Ett par små, söta Norska skogskatter som mest flängde runt och lekte inne i buren.



Denna Maine Coon var verkligen stor, snygg, kraftig och välväxt.  Hans främsta mål var att komma ur buren för att se vad som fanns utanför.




Kolla in längden på morrhåren!



Så fanns de nästan helt nakna - Sphynxerna.

De var söta på sitt sätt, den lilla rynkade pannan och de stora, till synes förvånade ögonen.




De får mig att tänka på husalferna i Harry Potter, lilla Dobby som Harry lurar Malfoy att befria, han har också stora öron och ögon och skrynklig är han också.



Eftersom jag älskar siameser vill jag visa den här snyggingen - Alvin, Yamas bror.



Dotterns bästa kompis ville se en bengal, hon är lite sugen på den rasen, samtidigt som hon vill hjälpa en stackars katt från något katthem. Jag tycker gott man kan göra båda delarna och det tycker hon också.

Här är en som hon kände lite extra för, men hon vill nog helst ha en prickig.



Jag har levt med katt nästan hela mitt liv, dock inte för tillfället, sedan "Kosseglisen" blev ängel för några år sedan. Jag ska ha katt igen, men inte förrän jag börjar hålla mig hemma lite mer.

Kosmos, även kallad  bl a "Kossen", "Glisen" och många flera namn!



Tillbaka till utställningen!

Jag blev lite förtjust i en väldigt gosig Devon Rex. De har bara underpäls och den krullar sig gärna lite. Det gör även morrhåren, vilket gör dem spröda och de går av.

Visst är han/hon söt med sina små korta morrhår?



Här låg en som verkligen struntade totalt i all uppståndelse, lukter, ljud och annat runt omkring. Helt avslappnad och mådde bara fint.



Lugnast och mest tystlåten var dock den här.



Nu är kattsuget mättat ett tag framåt och när det tar i igen åker jag hem till söta dotter och får behovet stillat.