Madrid dag 2 - del 2


Dag 2 - del 2

Fortsättning 1 april

Vi fortsatte vår promenad upp till Santa Anna och den var raka motsatsen till Via Dolorosa. Solen gassade, vi passerade en massa fina hus, detaljer, roliga saker att se på och vi njöt i fulla drag alla tre.




Blåregn i stort överflöd, hela taket fullt.




En ny byggnad på samma ställe som en mycket gammal, där man tagit tillvara på delar av den gamla och byggt in dem i väggarna.




Klotter - ganska diskret för att vara just klotter



Försäljning av vad? Okran känner jag igen i lådan bredvid, men vad är detta?



Olika stilar på husen, inget direkt enhetligt





Den obligatoriska gatubrunnen, som jag alltid fotograferar när jag reser



Till slut kom vi fram till Plaza del Angel



Där i ena hörnet låg en helt otrolig blomsterhandel, som vi bara stötte på, utan att ha en aning om hur fin den var.







Rosbuketten är till kärestan, det är det bästa han vet!



Vi kom fram till torget som C hade letat ut på kartan, det kantades av pampiga byggnader och på torget vimlade det av uteserveringar. Nu var vi riktigt hungriga, men det var 100-tals andra också.




Vi delade oss mycket taktiskt och bevakade varsin del av torget, om något bord skulle bli ledigt. Jag fick napp först, ett härligt bord mitt i solen och där slog vi oss ner.

Sedan satt vi där och väntade.

Väntade blev ordet för de närmaste 30 - 40 minuterna. Vi bad om matsedel, vi bad om vinlista, men uppenbarligen var det något fel på oss, för det hände inget, trots att vi bad vänligt och på spanska. Gäster som kom efter oss fick både beställa och fick in sin mat.

Vi frågade igen och igen och till slut fick vi in ett fat med 8 oliver, 3 torra brötchenliknande skapelser och en påse torra kexbitar formade som små tjocka maskar.

Ja, där satt vi i solen och inte satt vi illa, men vi var både hungriga och törstiga. Till slut fick vi i alla fall 2 matsedlar, en på spanska/engelska, en på spanska/franska.



Vid det här laget började vi känna oss rejält irriterade och började muttra och plötsligt fick C ett ilskeryck, slet upp 1.50 Euro och la på bordet. Vi andra var inte sena att följa hennes exempel och sedan reste vi oss samtidigt och gick.

Då vill jag lova att det blev fart på personalen. C fick en ARG gest, men vi bara gick, jag tycker 4.5o Euro var mer än nog för det vi fått, inklusive ignoransen.

Tvärs över torget låg restaurangen TURF och där fick vi nästa bord och ett mycket trevligt bemötande. Där har vi nu avnjutit en fantastisk måltid med gott öl och vin.

Jag åt räkor tillagade med chili och vitlök - himmelskt gott



Besticken var väldigt fina, tyvärr "högg" jag av spetsen på kniven.



Efter att ha fotograferat besticken var jag tvungen att ta mönstret på C.s klänning också. Det var häftigt!



Solen steker och även jag, som hyllar tesen: "Pale is beautiful", just av den anledningen att jag inte orkar sitta i solen för att få lite färg. Idag är det dock hur lätt som helst. Blir jag för bränd kanske jag får en svår natt, men vi har alla våra kors att bära, A sina rosor och jag lätt stekt! C är såvitt jag vet utan prövningar än så länge. Äh, sol och värme måste vi ta vara på. Spanska "SMHI" hotar med regn till veckan.

Nu dags för desserten, som var chokladsufflé med vaniljglass. Inte alls otäckt!



Mitt i detta: En filosofisk, logisk tanke med kommentar från C, detta som svar på min fråga om de ska äta en gång till idag.

"Det är klart vi ska, man får ju en smakbit här och en där." Vilket i klartext innebär att vi ska runt på flera ställen och dricka något, för det är då man får något matliknande att stoppa i sig.

TURF var otroligt bra!

Sent omsider, i olika rosa nyanser, reste vi oss och gick vidare, efter att ha betalat ganska rejält för oss, för det var de värda tyckte vi alla tre.

Stärkta till både kropp och själ blev det väskaffärer igen. Nu trodde de antagligen att jag var lika väskgalen som dem, bara för jag "råkade" köpa den där Guccin igår.



Jag önskade att A hade köpt den här!!!!!!!



(Det är en igelkott om du inte ser det)

Vi gick ner mot museérna, men ingen av oss ville avstå från denna soliga och sköna eftermiddag. Vi gick in i ett grönområde och enades om att både Prado och Guernica finns kvar en annan dag, det kanske inte solen gör.







Vi strosade som de turister vi var, tittade på en massa vackra hus, ett var som en gigantisk gräddtårta med en massa spetsar och toppar, 6 - 7 våningar högt.

Det var någon speciell byggnad, men sa någon Posten???
Sedan fick jag reda på att det är "Palacio de comunicaciones".



Vi gick dit, det kostade inget att gå in, enda kravet var att de fick genomlysa våra väskor.

Ingången



Då fick man åka upp med hissen också. Det gjorde vi så klart.



Taket nerifrån första våningen




Det var en fantastisk utsikt där uppe och vi gick runt och tittade åt olika håll. Så tog vi trapporna ner 1 våning eller 2, men det var inte så mycket mer än att byggnaden var hisnande vacker invändigt också.






Det såg ut som taket skyddades från duvattacker o dyl med något som förmodligen gav elstötar. Nu bara jag spekulerar, men något var det som höll fåglarna borta och så här såg det ut.



Vi for ner och gick ut igen.
Solen bara sken och sken och vi fortsatte att bara gå och gå.

Vi valde en ny gata med en massa vackra hus, det var Calle de Alcala och vi hade huvudena uppåt mest hela tiden. Det är otroligt så många höga, vackra hus det finns och så mycket detaljer. Det är skillnad mot Barcelona har vi konstaterat, men där finns förstås Gaudi.














Vi lyckades inte komma ända hem, vi fastnade på Plaza del Sol, folk satt runt hela fontänen och vi lyckades också klämma ner oss där i mängden. Där blev vi också kvar ganska länge, för det var verkligen jätteskönt att sitta där i kvällssolen och vi var nog ganska trötta alla 3 efter den långa eftermiddagen på TURF och allt promenerande.



Jag hade kaffeabstinens och när vi väl lyft upp våra nysolade kroppar från den hårda stenkanten, eller rättare sagt, delvis nysolade kroppar skulle det bli kaffe någonstans.

Delvis nysolad betyder för min del följande:

Jag är klart partiellt solbränd, armbågarna är nog vita, men resten av armen är solad. Färgen är röd! Pannan och nyllet också mer rött än någon annan kulör och fronten i urringningen likaså. Benen lika vita som fin sparris.

Hur som helst, vi drog oss hemåt och vips slank vi in på VIPS där jag köpte en hämtkaffe.




Vi tog en aftonsiesta och sedan var det ut i vimlet igen, men här tar jag lite mer än en siesta, jag säger God Natt och fortsättning följer.

Kommentarer
Postat av: Herta

Längtar plötsligt efter semester.

2012-04-16 @ 20:47:09
URL: http://hertabloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0