Madrid dag 4
Dag 4
Tisdag 3 april
Först av allt, konstnären bakom mobilen vid Reina Sofia heter Alexander Calder. Tack Christina!
Här börjar dag 4!
Vi har haft "one of those nights," i alla fall 2/3 av oss
Jag har köpt det nya huset om och om igen, sedan har det inte blivit av och i nästa stund har jag möblerat! Jag har snurrat som en galen dervish i sängen
C har haft Montezumas spanska motsvarighet på besök. A har sovit sött på kudden hela natten och inte märkt någonting.
Efter att ha konstaterat detta blev det en vanlig morgon. Det var personalbrist i matsalen, så vi fick duka själva, men nu kan vi ju rutinerna, så det var inga problem.
Brödrosten var inte i ordning denna morgon, man kan säga att den var underhettad. Det tog många vändor innan brödet var rostat. Vi åt en rejäl frukost, sedan en kort siesta innan vi drog ut.
Vi gick till Corte Inglés (det stora varuhuset) där vi skulle gå var och en för sig. Vi bestämde träff vid trädet utanför ingången ungefär 1½ timme senare. Det huset, med sina 5 - 6 våningar, var raskt avklarat, sen tog jag en tur till Fnac, alla våningar när jag ändå var på gång.
Efter det blev det gränderna upp och ner och allt jag handlade totalt, var ett vykort på loppisen El Rastro, som söstra mi ska få, så hon får något jämförelseobjekt till andra loppisar som hon brukar tala om.
Jag funderade lite över mannen som kom och bar en kanin på armen, det brukar ju vara barn som har dem som husdjur. Jag fick förklaringen en annan dag. (NEEEJ, den var inte till middagsgrytan!!!!!)
Den hundens matte hade också kioskförsäljning och lilla jycken ett eget liggunderlag som huvudkudde.
Vi var GLADA när vi återförenats och solen var också glad att få visa sig. Vi gick gatan ner och hittade genast ett näringsställe där vi nu har avnjutit manchego, oliver och de urgoda, salta, rostade mandlarna. Stället vi sitter på heter visst Traga Tapas och här kan man beställa in hinkar med 5 flaskor öl i varje, packade med is runtom. Det gjorde vi inte, mina resedamer föredrar vin och cava.
Vi vimlade runt i kvarteren runt Plaza Mayor, himlen tjurade till och blev mörkgrå och tänk, mitt framför en skoaffär öppnade den sig och här sitter nu jag och A i skydd från ösregnete, medan C offrar sig (hmmmm) och köper skor. Lågn skur verkar det vara också, så hon kanske kommer hem med mer än ett par.
Till slut lugnade det sig och vi kunde gå därifrån.
Vi gick lite hit och dit, tittade på alla vackra hus, fotograferade en del.
Hur kan man tillåtas sätte en STOR Rolexskylt på ett så vackert torn?
Här hade jag kunnat tänka mig att det var en gammal anrik biograf, men det lär vara en kontorsbyggnad.
Så finns det dem som leker tittut när man tittar uppåt!
Inte kom vi oss till hotellet, även om detta var vad vi tänkt. Vi blev akut kaffesugna, så när Café & Te bara låg där, stegade vi in och hittade ett minilitet bord för 3. Nu blev det sliskfika. C tog en vaniljbakelse med mandel, A tog äppepaj med vaniljkräm och jag pekannötpaj. Mäktigt, maffigt och bara helt underbart gott.
Hem och lasta av grejer och nu kom vi verkligen till hotellet där vi tog en kort siesta och sedan ut igen.
Nu skulle Gran Via utforskas, så vi gick i sakta mak och mötte en massa människor med paraplyet uppfällt. Varje gång sa C: "Det har slutat regna." De såg jätteroliga ut, men uppenbarligen var ingen svensk, för det fortsatte att gå där med paraplyn i vädret.
Det var skönt att strosa och mitt i strosandet när jag gick i egna tankar och plötsligt insåg att jag visste var jag var, fällde jag en replik som kanhända blir ett bevingat ord för mig.
"Allting är så kort, jag blir så förvirrad." (= Det var lätt att hitta i Madrid, jag är van att inte ha en aning om var jag är!)
Prado var vårt mål, men det blev ett mellanmål på vägen. En stor skylt stod mitt i vår väg och på den stod det "MOJITOS 3 E". Inte konstigt att vi inte kom fram där, vägen var ju spärrad.
C och jag beställde varsin, den var som söstra min brukar säga då och då om allt möjligt: ONÖDIGT GOD!
Å andra sidan kunde vi konstatera att den säkert var nyttig, det kryllade av grönt i den......
Till slut var vi i alla fall framme vid Prado och där var det kö vill jag lova, denna kväll var det Prado som hade gratis inträde, därav köerna.
Velázquez höll oss sällskap och han stod där för alltid!
Vi fick gå långt, längs med huset och ändå var det en halvtimme kvar innan portarna skulle slås upp.
Vi stod där stadigt och trampade och till slut var vi inne även på Prado.
Vi hade för en gångs skull en massa önskemål om vad vi ville se och med C.s organisationsförmåga fick vi se det mesta under den tiden det var öppet för gratisåskådare.
Vi var på väg till Boschs grymma sida, när alla vakter började klappa i händerna, vilket var signalen att nu skulle vi ut! Det gjorde inte så mycket, vi var helt nöjda med det vi fått - Goya, Rembrandt, Bosch, Velázquez med flera.
Lustarnas trädgård av Bosch, ett underbart verk
Lika smidigt som vi kommit in, lika smidigt gick det ut, trots att jag skulle hämta min inlämnade ryggsäck. Det här med gratismassor med folk, att släppa in och ut, det kan de i Madrid (under en filt kanske?)
Utanför Prado, på höjden, såg vi en väldigt vacker kyrka, den ville vi se lite närmare på.
Den var väldigt alldaglig innanför väggarna, vi gick ut igen och fick istället se Prados läckra exteriör.
Vi är eniga så gott som jämt och nu enades vi om den där Jesusgatan (Calle de Jesus) också. Där fanns en hel del outforskat och idag tänkte vi oss ett nytt ställe. Vi ville bara sitta på en vanlig stol och äta lite - inget barhäng för vår del efter två timmar i konstens underbara värld.
Himlen hade börjat mörkna, men vi fortsatte envist att promenera. Då får man se mycket mer intressant än om man sitter i en tunnelbanevagn.
Där på Café el diario - inte Jesus Bodega, som någon föreslog, på Calle de Jesus blev vi rejält granskade av en turist som satt 4 dm ifrån oss och dinerade med sin bordsdam. Han vrålstirrade på oss, en i taget, så det nästan brändes. Varje gång vi lyfte blicken satt hans ögon fastnitade på någon av oss.
Vi hade beställt i tapas och satt där och åt i godan ro, utan att bry oss. Vi hade lika trevlig som vi alltid har, så han fick väl stirra då.
Ett vackert skåp vid ena väggen
När vi återfått kraften och var mätta, betalade vi och vandrade ut i natten.
Någon sa "MOJITO"! Jag tror det var någon von oben!
Vi började gå och passerade ett par skyltfönster på en Seafoodrestaurang
Jadå, vi hamnade på 3 Eurostället. C tog oss dit fort och lätt och vår lockige vän kände förstås igen oss. Nu fick han göra 3 Mojitos, för nu skulle även A ha en. Det fick bli dagens nightcap!
Vi njöt av dem genom våra sörplande sugrör och när det var slut styrde vi stegen mot Rex, in en sväng på VIPS och provianterade förnödenheter för nattglammet.
Bilder på våra respektive sängbord, det första delar jag och C, det andra är A.s!
Nu ligger vi här på rad och talar och talar och talar och talar (fast jag skriver också) och nu blev det God Natt!
Tisdag 3 april
Först av allt, konstnären bakom mobilen vid Reina Sofia heter Alexander Calder. Tack Christina!
Här börjar dag 4!
Vi har haft "one of those nights," i alla fall 2/3 av oss
Jag har köpt det nya huset om och om igen, sedan har det inte blivit av och i nästa stund har jag möblerat! Jag har snurrat som en galen dervish i sängen
C har haft Montezumas spanska motsvarighet på besök. A har sovit sött på kudden hela natten och inte märkt någonting.
Efter att ha konstaterat detta blev det en vanlig morgon. Det var personalbrist i matsalen, så vi fick duka själva, men nu kan vi ju rutinerna, så det var inga problem.
Brödrosten var inte i ordning denna morgon, man kan säga att den var underhettad. Det tog många vändor innan brödet var rostat. Vi åt en rejäl frukost, sedan en kort siesta innan vi drog ut.
Vi gick till Corte Inglés (det stora varuhuset) där vi skulle gå var och en för sig. Vi bestämde träff vid trädet utanför ingången ungefär 1½ timme senare. Det huset, med sina 5 - 6 våningar, var raskt avklarat, sen tog jag en tur till Fnac, alla våningar när jag ändå var på gång.
Efter det blev det gränderna upp och ner och allt jag handlade totalt, var ett vykort på loppisen El Rastro, som söstra mi ska få, så hon får något jämförelseobjekt till andra loppisar som hon brukar tala om.
Jag funderade lite över mannen som kom och bar en kanin på armen, det brukar ju vara barn som har dem som husdjur. Jag fick förklaringen en annan dag. (NEEEJ, den var inte till middagsgrytan!!!!!)
Den hundens matte hade också kioskförsäljning och lilla jycken ett eget liggunderlag som huvudkudde.
Vi var GLADA när vi återförenats och solen var också glad att få visa sig. Vi gick gatan ner och hittade genast ett näringsställe där vi nu har avnjutit manchego, oliver och de urgoda, salta, rostade mandlarna. Stället vi sitter på heter visst Traga Tapas och här kan man beställa in hinkar med 5 flaskor öl i varje, packade med is runtom. Det gjorde vi inte, mina resedamer föredrar vin och cava.
Vi vimlade runt i kvarteren runt Plaza Mayor, himlen tjurade till och blev mörkgrå och tänk, mitt framför en skoaffär öppnade den sig och här sitter nu jag och A i skydd från ösregnete, medan C offrar sig (hmmmm) och köper skor. Lågn skur verkar det vara också, så hon kanske kommer hem med mer än ett par.
Till slut lugnade det sig och vi kunde gå därifrån.
Vi gick lite hit och dit, tittade på alla vackra hus, fotograferade en del.
Hur kan man tillåtas sätte en STOR Rolexskylt på ett så vackert torn?
Här hade jag kunnat tänka mig att det var en gammal anrik biograf, men det lär vara en kontorsbyggnad.
Så finns det dem som leker tittut när man tittar uppåt!
Inte kom vi oss till hotellet, även om detta var vad vi tänkt. Vi blev akut kaffesugna, så när Café & Te bara låg där, stegade vi in och hittade ett minilitet bord för 3. Nu blev det sliskfika. C tog en vaniljbakelse med mandel, A tog äppepaj med vaniljkräm och jag pekannötpaj. Mäktigt, maffigt och bara helt underbart gott.
Hem och lasta av grejer och nu kom vi verkligen till hotellet där vi tog en kort siesta och sedan ut igen.
Nu skulle Gran Via utforskas, så vi gick i sakta mak och mötte en massa människor med paraplyet uppfällt. Varje gång sa C: "Det har slutat regna." De såg jätteroliga ut, men uppenbarligen var ingen svensk, för det fortsatte att gå där med paraplyn i vädret.
Det var skönt att strosa och mitt i strosandet när jag gick i egna tankar och plötsligt insåg att jag visste var jag var, fällde jag en replik som kanhända blir ett bevingat ord för mig.
"Allting är så kort, jag blir så förvirrad." (= Det var lätt att hitta i Madrid, jag är van att inte ha en aning om var jag är!)
Prado var vårt mål, men det blev ett mellanmål på vägen. En stor skylt stod mitt i vår väg och på den stod det "MOJITOS 3 E". Inte konstigt att vi inte kom fram där, vägen var ju spärrad.
C och jag beställde varsin, den var som söstra min brukar säga då och då om allt möjligt: ONÖDIGT GOD!
Å andra sidan kunde vi konstatera att den säkert var nyttig, det kryllade av grönt i den......
Till slut var vi i alla fall framme vid Prado och där var det kö vill jag lova, denna kväll var det Prado som hade gratis inträde, därav köerna.
Velázquez höll oss sällskap och han stod där för alltid!
Vi fick gå långt, längs med huset och ändå var det en halvtimme kvar innan portarna skulle slås upp.
Vi stod där stadigt och trampade och till slut var vi inne även på Prado.
Vi hade för en gångs skull en massa önskemål om vad vi ville se och med C.s organisationsförmåga fick vi se det mesta under den tiden det var öppet för gratisåskådare.
Vi var på väg till Boschs grymma sida, när alla vakter började klappa i händerna, vilket var signalen att nu skulle vi ut! Det gjorde inte så mycket, vi var helt nöjda med det vi fått - Goya, Rembrandt, Bosch, Velázquez med flera.
Lustarnas trädgård av Bosch, ett underbart verk
Lika smidigt som vi kommit in, lika smidigt gick det ut, trots att jag skulle hämta min inlämnade ryggsäck. Det här med gratismassor med folk, att släppa in och ut, det kan de i Madrid (under en filt kanske?)
Utanför Prado, på höjden, såg vi en väldigt vacker kyrka, den ville vi se lite närmare på.
Den var väldigt alldaglig innanför väggarna, vi gick ut igen och fick istället se Prados läckra exteriör.
Vi är eniga så gott som jämt och nu enades vi om den där Jesusgatan (Calle de Jesus) också. Där fanns en hel del outforskat och idag tänkte vi oss ett nytt ställe. Vi ville bara sitta på en vanlig stol och äta lite - inget barhäng för vår del efter två timmar i konstens underbara värld.
Himlen hade börjat mörkna, men vi fortsatte envist att promenera. Då får man se mycket mer intressant än om man sitter i en tunnelbanevagn.
Där på Café el diario - inte Jesus Bodega, som någon föreslog, på Calle de Jesus blev vi rejält granskade av en turist som satt 4 dm ifrån oss och dinerade med sin bordsdam. Han vrålstirrade på oss, en i taget, så det nästan brändes. Varje gång vi lyfte blicken satt hans ögon fastnitade på någon av oss.
Vi hade beställt i tapas och satt där och åt i godan ro, utan att bry oss. Vi hade lika trevlig som vi alltid har, så han fick väl stirra då.
Ett vackert skåp vid ena väggen
När vi återfått kraften och var mätta, betalade vi och vandrade ut i natten.
Någon sa "MOJITO"! Jag tror det var någon von oben!
Vi började gå och passerade ett par skyltfönster på en Seafoodrestaurang
Jadå, vi hamnade på 3 Eurostället. C tog oss dit fort och lätt och vår lockige vän kände förstås igen oss. Nu fick han göra 3 Mojitos, för nu skulle även A ha en. Det fick bli dagens nightcap!
Vi njöt av dem genom våra sörplande sugrör och när det var slut styrde vi stegen mot Rex, in en sväng på VIPS och provianterade förnödenheter för nattglammet.
Bilder på våra respektive sängbord, det första delar jag och C, det andra är A.s!
Nu ligger vi här på rad och talar och talar och talar och talar (fast jag skriver också) och nu blev det God Natt!
Kommentarer
Postat av: Selma
Jag vill också ut och resa. Det känner jag klart och tydligt.
Trackback
