Hajstorp i skördetider

Nästan varenda helg så här års, flänger vi iväg på nånting som händer inte allt för långt hemifrån. Igår var det Skörde- och Kulturfest i Hajstorp.



Hajstorp ligger någonstans i Västergötland, det är så litet att det inte fanns med i vår annars så superba kartbok över Sverige.
Jag tror det är mellan Lyrestad och Töreboda. Vi + kompisen I åkte för en gångs skull bil, annars är det just I vi brukar åka motorcykel tillsammans med.





Vi var där en gång förra året, då var det mest veteranbilar. Det är definitivt inte mitt huvudintresse, men när man har en trevlig man, om än särbo, följer man gärna med och går bredvid.
 
Dock hände något inom mig för ungefär ett år sen. Jag kände att min kvot av gamla fordon var fylld för flera år framåt, så när förslaget om Hajstorp kom upp på fredagseftermiddagen var jag tveksam.

Sen kom lockbetet: SKÖRDEFEST! Det kan innebära mycket och jag nappade på kroken som en utsvulten gädda. Desto gladare blev jag när I var intresserad av att följa med, då kunde vi dela på oss. Jag går gärna för mig själv och kuckelurar över det jag ser.

Vi åt sen lördagsfrukost och löste Melodikrysset och just när vi fyllt i sista ordet stod I på tröskeln och vi for iväg.

Det var en stor äng som var upplåten till fordonsparkering.



Med tanke på att det även var kvällsaktiviteter hade de löst belysningsproblemet över "parkeringen" på ett alldeles speciellt sätt. I fick sig ett gott skratt, som vi instämde i när han pekade och visade oss arrangemanget.



Göta Kanal passerar genom Hajstorp och det fanns möjlighet att åka båt för den som ville.





Jag hade gärna gett mig ut på skilsmässodiket, som kanalen så skämtsamt kallas bland båtfolk, men käre särbon är ingen vän av fordon på vatten, det är tyvärr så, vilket nästan är smärtsamt för min del. Jag är precis tvärtom, väldigt förtjust i det, men får av naturliga skäl behärska mig!

Vi följdes in i en gammal smedja, där jag var mer fascinerad av den gamla fotskrapan, än de nysmidda sakerna till salu på bordet framför ässjan.



När vi kom ut därifrån fick jag syn på raden av gamla bilar och bad herrarna att gå för sig själva och vi bestämde att ses för en fika 45 minuter senare.



Jag är inte helt anti, för jag såg en fin kylarprydnad eller vad det nu heter.



Kanske var det en Valiant, sen gillar jag "skärmen" på lyktan också.

Fri att gå som jag ville - SKÖNT!

Det är jobbigt att ha världens bästa särbo som tåligt står och väntar medan jag funderar ut det nödvändiga i att jag kanske behöver en sköld för trofeér el dyl.



Äsch, jag skämtar. Jag gled glad i hågen ut på marknadsgatan i ensamt majestät, dvs inte helt ensam, det var ju fler marknadsbesökare än jag där, men utan männen!



Här i Hajstorp hade de verkligen kommit ihåg att marknadsfolk även består av små människor, dvs barn. Det fanns massor med roligheter för dem också.





I kanalen låg en flotte som jag antar symboliserade skörden.



Där låg också en flytande badtunna och jag blev lika nyfiken som de som stod "ombord", vad det var som tutade långt därborta på vattnet.



                 K A N A L B Å T E N   B E L L E V U E




Tappade jag lusten att åka båt nu? Inte direkt, tvärtom! Hur ska jag göra för att få med mig särbon ut på vattnet? Han nappar inte ens på en tur till Finland eller Tallin.......

Skylt inne i ett av magasinen längs med kanalen. Inaktuell förmodar jag.
Fin titel: SLUSSINSPEKTOREN


Jag fortsatte min promenad med marknadsstånden på ena sidan och kanalen på den andra.



                                             Loppis


                                             Ost             


                                             Bröd


                                   Växter och kransar



Nu hade jag förbrukat 41 av mina 45 minuter och drog mig till mötesplatsen. Där stod de och vänatade på mig för att vi skulle gå och fika.

Först skickade de in mig för att välja vad jag ville ha, sedan blev jag lämnad utanför att bevaka så att vi kunde få ett ledigt bord i trädgården, precis bredvid kanalen i solskenet.



Vad ville jag ha undrade de innan de gick in? Jo, te - INTE LIPTON GUL - och en bulle!

Vännen I lyssnar på mig, vilket inte särbon gjorde. När de kom ut igen hade I fixat en tepåse som var citron, medan särbon ställer ner ett flottigt wienerbröd framför mig, dessutom med sylt i vaniljkrämen.

Vilket helgerån! För det första äter jag så gott som aldrig wienerbröd, de är för feta för min usla galla, för det andra får inte vaniljkräm besudlas med sylt och för det tredje kan ett wienerbröd aldrig någonsin kvala in under kategorien bullar.

Han försökte bortförklara det med att det inte fanns några bullar och ändå visste båda två att jag varit inne och valt innan jag sa "bulle". Man ska inte öda tid på skitprat, jag tog fatet med syltwienerbrödet och gick in och fick byta till bullen jag ville ha.
 
                           Garanterat fri från sylt!


Då säger min kära särbo till mig, jag, en av de värsta godisråttor som finns:
"Jag trodde det var för mycket socker på den för att du skulle vilja ha den!"   
Jag bara skakade på huvudet, sen högg jag in. Den var späckad med gräddvaniljkräm!

Det kom ett par herrar och ville dela bord med oss, det gick bara fint.


Särbon kom i samspråk med dem om gamla fordon och för mig obegripliga styckdetaljer ur motorer, så jag och I gick iväg till slut. Det var en liten del av skördemarknaden kvar + konstmagasinet.





De pressade äppelmust på gammalt vis. Först krossa frukten.....



....... sedan pressa ut juicen.



När det blev dags för en runda i konstmagasinet blev jag ensam intressent igen. I gick för att se om särbon slitit sig från sina nya bekantingar och jag gick in.

Där inne vet jag att det finns mycket "Vill ha, vill ha, vill ha - saker" och jag önskar att jag och själsbroder J fick vara där tillsammans.







Jag köpte ingenting därinne, men utanför blev det lite ätbart att ta med hem - bröd, ost, korv och senap.

I lyckades med konsstycket att få ihop vår splittrade flock och på väg ner till bilen tittade vi på två monsterhojar, som ingen av oss var spekulant på om de ev. varit till salu.




Tack och adjö Hajstorp för den här gången. Utfart till höger!


Kommentarer
Postat av: anne

Så högst egendomligt att en ort med en så eminent skördemarknad inte finns med på kartan!

2009-09-20 @ 20:22:36
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Suss

Anne, Jag vet inte om vår kartbok är för gammal, den har några år på ryggen (för jag kan väl inte säga nacken om en kartbok?) Fast, Hajstorp är nog inte direkt någon ny ort, jag vet inte varför den inte fanns med, ska kolla någon mer bilatlas.

2009-09-20 @ 21:16:28
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: Thalina

tack för stt jag fått följa med dig på marknaden.Otroligt fina bilder du tagit och jag bara njöt av allt det fina du visade.Kram Thalina

2009-09-21 @ 16:04:22
URL: http://thalina.blogg.se/
Postat av: Suss

Thalina, Du är så välkommen att "följa med" fler gånger. Det jag tycker är så roligt med bloggandet är att få visa er som läser, fina ställen och även följa med andra som är ute och ser sig omkring, som du säger. Kram

2009-09-21 @ 17:48:27
URL: http://leontina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0